Hemma igen: Jobb och stora beslut

 

Efter nästan två veckor i Värmland är jag hemma i Midsommarkransen igen.
Här kryssar jag mellan rensa-ut-prylar-kartonger och handfat som ska till Värmland.
Lite julgrejer – en park-hittad grej med torkade apelsinskivor – från ett juljobb jag gjorde innan jag åkte i väg.
Det är lite som att leva i ett mittemellanland.

Denna vecka har jag en gigantisk hög med jobb – inte minst ett avsnitt av Plan B-podden som ska klippas – och stora beslut att fatta.
Barnen har nämligen fått plats på förskola i Värmland – det gick visst snabbare än vi trott. Så efter jullov och årsskifte kan de byta. Så nu är frågan om vi ska sälja lägenheten nu … eller sen.
Jag har en gnutta svårigheter att lämna denna plats, men jag vet också att det kommer bli bra.

Planen är att bo i mina föräldrars gästhus där vi håller på att bygga kök i den gamla verkstaden. Det kommer bli litet, men det kommer att fungera som under-tiden-bostad medan vi bygger.
Köket är långt från klart. Vi håller på att göra lergolv därinne, och måste tillbaka för att göra klart golvet. Sedan ska väggar målas och så ska vi ta upp ett hål i väggen – mellan gästrum och verkstad  – och sätta in en dörr. Kommer bli som en mini-två. Tanken är sedan att göra i ordning målarverkstaden som ligger vägg i vägg med verkstaden och få ytterligare ett litet rum.

Ett inlägg om projektet kommer, så kanske det blir lite mer … förståligt.

Men nu är alltså fråga: Ska vi sälja lägenheten nu? Riva av plåstret? Hjälp!

Loading Likes...

Höst-feeling i hallen

Hurr vad kallt det var i morse.
Rotade fram fingervantar, drog på mig koftan och vevade igång elementen här hemma.
Det här är min absolut bästa tid. Hösten. När baskern sitter på sne och jag kan bära min stora halsduk i ull. När en såsar runt i raggsocker hemma, alltid har en filt nära till hands och tycker att det finaste av ljud är när det blåser utanför fönstret.

Den här oktoberveckan blir hyfsat lugn, och jag har en känsla av att den kommer bli bra. Trots allt.
Efter en måndagmorgon då tårar bara rann så svabbade jag upp mig själv, drog på mig ullkappan och cyklade in till ett kyligt Södermalm. Köpte en gammal köksblandare i mässing från en person via Blocket och nya lampor till cykeln, och trampade hem i mörkret. Då kändes allt lite bättre.
Det var så jädra härligt inne på Söder. Cyklade förbi ställen jag alltid hängde på länge sen. Någon lägenhet på Skånegatan där det alltid var fest, en annan lägenhet där jag drack öl på något tak. Livsfarligt var det.
Det var här jag liksom började när jag flyttade hit för så många år sedan. Cyklade förbi Hornstull där vi en gång bott. Där var det dans i benen varje dag.
Det var som ett pirr genom hela kroppen att cykla förbi alla minnen. Jag förstår min mamma en gnutta. Hon som bodde i Gamla stan på 1960-talet i en lägenhet utan dusch, med ett kök målat i silver. Hon som vände hem till Värmland och ständigt återkom till Stockholm för att “lukta på avgaserna”. Snart ska jag göra samma resa som hon.
Hem till Värmland. Och jag kommer också komma tillbaka hit. Inte för att lukta på avgaserna kanske, men för att jag tycker om det urbana. Också. Inte alltid kanske. Men också.

Resten av veckan då?
Ska intervjuas till en tidning, hålla en digital föreläsning för Brobygrafiska tillsammans med Maria, ska plåtas för en tidning, sy med Amanda och så ska jag på ett spännande möte. Och jobba en hel massa däremellan så klart. För nästa vecka piper jag till Värmland.

Loading Likes...

Värmland, Arvika och en jakten på dörrar och fönster

 

I helgen var jag hemma i Värmland igen. Vi skulle egentligen fått tillgång till den nya tomten just denna helg, men tillträdet blev flyttat en vecka pga strulig bank.
Vi bestämde oss ändå för att åka, eftersom vi hade bestämt träff med olika personer kring husbygge och skulle hämta en våningsäng som vi köpt via Blocket. Så det blev fixarhelg istället för tillträdeshelg.

Nu i efterhand är jag så glad att vi åkte, så vi hann se den sprakande hösten och kunde röja bort grejer innan rörmokare ska in i det som ska bli kök i den gamla verkstaden.
Det dröjer till mitten av oktober innan vi åker till Värmland igen, och då mina vänner, då har vi nyckel till den lilla sommarstugan och ska börja projekt tomt. Ser fram emot att visa er!

Titt som tätt och mitt i alla bestyr så smög vi över till tomten, försökte visualisera en framtid och funderade på var ett hus skulle kunna stå. Det där med väderstreck alltså. KLURIGT!
Gluttade på björnbären, stegade ut husbredd och försökte få koll på vilka träd som stod inom tomtgränsen.

Tomten ligger i en sluttning och är full av träd. Den gränsar till skog och min moster i öster, till en äng i söder och öster (och på andra sidan ängen bor mina föräldrar) och till en väg i norr (med jordbruksmark på andra sidan vägen).

Planen är att ta ner några av träden för att släppa in mer ljus från söder och öster, och så vill vi sätta nya träd och buskar mot norr. På så sätt kan vi skärma av vägen som går nedanför, stoppa upp den värsta nordanvinden, men vi vill så klart fortfarande se fälten som ligger på andra sidan vägen. Det är ingen stor väg ska gudarna veta, men gillar tanken på att skärma av.

Längst nere på tomten stor en gigantisk gran. Den kommer vi ta ner såsmåningom så kvällssolen kan leta sig in. Och istället blir det nog en damm där nere, så vi kan ta hand om allt vatten som finns här. För det finns gott om vatten, något en inte är bortskämd med efter år på Gotland. I sluttningen där jag står vill jag ha blomsterodlingar. Eftersom det är ganska bergigt just precis där tänker vi att det nog blir en del odlingslådor och serpentinstigar som letar sig nedåt. Någon som har bra tips på hur en gör så tar jag tacksamt emot!

Här är naturen så frodigt. Som en prunkande djungel.
Som den tidigare ägaren sa: “ALLT växer här, allt trivs här!”
Tänk ändå, att det blev denna plats. Nyper mig i armen.

En dag hämtade vi våningsängen som vi köpt på Blocket, fraktade hem den med hjälp av lånad bild (tack Fatima och Tommie) och insåg ganska snart att våningsängen var för bred. Vi skulle ha den i gästrummet för att slippa sova PÅ varandra, men våningsängen var liksom för bred för snyggheten i rummet.
Så vi fattade ett beslut som baserades på 100% kosmetiska grunder: KAPA våningsängen.
John sågade, jag borrade nya hål … på känn. Jag kan rekommendera att borra nya hål med hjälp av ögonmått till ungefär 98%, hahaha. Ni kan vara lugna, jag ska INTE använda ögonmått i husbygget.
Efter några timmar skruvade vi ihop den smalare versionen av våningsängen och nästa gång vi är i Värmland ska jag måla den tänkte jag. Och visa den för er så klart.

En annan dag åkte vi för att kika på gamla fönster och dörrar. Vi håller ju på med två projekt.
Första projektet är ju att göra om en verkstad till kök. Verkstaden ligger i samma hus som gästrummet (där vi sover), så tanken är att öppna upp en dörr mellan gästrum och blivande kök så vi slipper att gå ut för att ta oss mellan rummen. Så vi behövde en dörr! Dessutom ville vi så klart spana in dörrar och fönster till projekt husbygge. Och vi hade hittat ett ställe som hade en hel del fönster och dörrar.

La rabarber på två gamla dörrar och ett kyrkfönster! Kyrkfönstret ska sitta på vårt kommande hus (om vi får bygglov).

Efter vi sonderat fönster-och-dörrar-terrängen så åkte vi till Arvika, åt lunch på Elins bakgård, sprang in i Maja (så roligt!) och försökte ladda bilen. Det fick … så där, hahaha. En snabbladdningsmaskin (den vi använde sist vi var här), var trasig och supporten hittade den inte (!?) när jag ringde, och den andra snabbladdningen var trasig. Har aldrig varit med om att en laddstation varit trasig, så nu har vi testat det också. Så istället för att ladda och dra hem så fick vi ladda på vanlig laddstation. Det fanns en HEL del i Arvika ska jag säga er, uppskatta av Arvika kommun. Heja!

Medan vi laddade bilen så rastade vi barn i lekparken, tittade på alla vackra hus …

Och spanade in i butikerna.

Kolla in vantarna!

Vi promenade genom den magnifika stadsparken …

Plockade kastanjer och utsåg den bästa pinnen. Sedan, med tillräckligt mycket kräm i bilen, åkte vi i hemåt, mot mina föräldrar igen.

Nu väntar två veckor i Stockholm, men snart är vi där igen. Ska försöka maxa på båda ställena, och plocka russinen ur kakan. Det blir fint det!

Loading Likes...

Värmland, taggsvampar och Karlstad tur-och-retur

Nu vet jag inte riktigt vad som hände. Vaknade upp i morse, kollade bilderna på datorn och kände mig så trött på mitt eget bildspråk. Så jag stängde ner mitt älskade Photoshop och öppnade ett annat redigeringsprogram.  Lightroom. Det är kanske tionde gånger jag ger mig på Lightroom, men hinner aldrig lära mig. Men nu testar jag. Igen.
Ny kostym! Tycker ni om?
I samma veva så tänkte jag visa bilder från några dagar i Värmland. Där hälsade vi på vår katt som fortfarande är där på semester.

Lugnet på grusvägen, jobbarbyxor och halsduk.

Min inre lantis njuter.

Spenderade dagarna med att spana på nya tomten, bekanta mig nya vyer (trots att de bara är några futtiga meter från där jag är uppvuxen) och leta efter svamp.

Bodils favoritplats är uppe hos min moster Katarina, som blir vår näste granne när tomten blir vår. Även tuppen Martin blir granne.

Om vi ska ha höns? Det kan ni hoppa upp och slå ihop era piffiga skinkor på att vi ska ha!

Vi bodde i vanlig ordning i gästrummet, som ligger 20 meter från mitt barndomshem. Eftersom barnen inte kunde gå in i mina föräldrar hus så blev trädgården vardagsrum.

Ut i skogen och kom hem med det här. Två korgar taggsvamp!

Radade upp vad jag hittat i Arvika. Ringblomssalva, tvål och läppbalsam från KaliFlower Organics  och linsåpa från Wermlands linkompani– allt producerat u Värmland.

Pep i väg till Stockholm för en föreläsning och anlände ett dygn senare till Karlstad, och gick bland alla trähus längs älven. Så vackra. Ser fram emot att möta hösten här känner jag.

Solstolarna längs älven stod fortfarande kvar. Allt är så annorlunda här nu. Annorlunda från när jag bodde här. Och lite bättre.

Traskade förbi residenset, som är en viktig pusselbit i min släkthistoria. Min morfars far var landshövding här, och när min mormor (som kom från Arvika) skulle studera i Karlstad blev hon inneboende här. Familjerna kände varandra. Min mormor blev störtförälskade i landshövdingens son, Gudmund, och pja, det ENA LEDDE TILL DET ANDRA så att säga. Mormor blev gravid endast 17 år gammal och det hela blev en stor skandal i Värmland. Att Arvika-prostens döttra och landshövdingens son hade något i görningen. Det ordandes snabbt med ett bröllop och så började de sitt liv – med lantbruk – i gården bredvid mitt barndomshem.

Efter att jag hade sightseeing:at runt i Karlstad så mötte jag upp John och barnen och drog till Mariebergskogen. Det är som ett mini-skansen. När jag var liten så fanns det ett litet tivoli där också.
Så himla fint.
I Mariebergskogen mötte jag upp mina kompisar Sara, Carro och Pär och alla kidsen. Det lektes, grillades korv och så tittade vi på alla djuren som finns där.

När vi inte utflykt:ade oss så roade vi oss med att plocka de sista lupinerna på ängen.

Och jag varvade allt detta med jobb. En kväll for jag till Säffle för att föreläsa om klimatet, i fullt lånade kläder. Insåg en timme innan jag skulle åka att jag inte hade några “jobbkläder” med mig. Det fanns bara blåställ och färgstänkiga jeans i garderoben. Så jag fick låna skor och brallor av mamma. Tur att vi har samma storlek kan jag säga, annars hade det varit en snygg entré i Säffle.

Efter turen till Säffle var det dags att vinka hej så till mamma, pappa, mitt barndomshem och alla höstfärger …

… Och bege oss hemåt till Stockholm.

Loading Likes...

Efter en kaotisk vår, kommer en …. höst?

Vardagen vevas igång pö om pö, jag greppar perspektiven, rensar datorn och jag inser vilket kaos det varit det senaste året. Med ett crescendo i våras. Beslutet av sälja torpet på Gotland, de fyra böckerna som jag, Maria och Johanna skrev i vintras, corona-pandemin, alla jobb som försvann, min yrkeseroll som jag behövde uppfinna på nytt, vrida och anpassa. Lägg till samhällets pressade situation, den ohållbara situationen inom vården och så veckorna av vabb.
En vår som försvann i oro, kaos och vabb. Och känsla av att tappa tiden. Jag som skulle ta vara på tiden med en anhörig hade aldrig förutspått en pandemi.

Sen kom en efterlängtad sommar, där vi lämnade torpet och började gira mot nästa hamn. Även om träden var gröna och blommorna prunkande, så var världsläget detsamma. Pressen, oron. Samtidigt en sommar av livskris för många (hand upp!), funderingar och framtidsångest. Försök till att över-smarta pandemin och försöka komma på hur hösten kommer se ut. Vad kommer att hända? Hur kommer våra samhällen se ut efter den här pandemin? Och var ville en själv vara. Så många tankar att det svämmar över.

Min vår fångade jag på bild, men eftersom tiden rann mig ur händerna, stannade bilderna på datorn. Så jag tänkte att vi kunde kika på hur det såg ut? Och detta inlägg är liksom också en påminnelse till mig om hur förändringen såg ut. Vad var det som hände egentligen?

Vi var hemma i lägenheten i veckor, med sjuka barn. Duschade för syn skull och bodde i pyjamas och kimono.

Nattlinne hela dagen, med raggsockor som accessoar.

 

Hade hundra bilder på kameran från årets bokstavsfest i februari, men det kändes märkligt att visa bilder från en fest när världen var upp-och-ner.

Bestämde oss för att flytta om. Alltså BYTA rum med barnen.

Vi kom så här långt.

… tills vi insåg att detta blir inte bra alltså, hahaha.

Sydde med Amanda, med Harry innanför koftan, på innergården!

Använde upp den sista flaskan schampoo och gav mig in i det här livet istället.

Våren kom. Jag såg den knappt mellan vabbandet.

Sedan blommade tulpanerna på innergården och barnen slutade snora, så gick vi ut.

Det var städat och totalt kaos hemma, om vartannat. En hade tid att både städa och stöka så att säga.

Firade John som fyllde år.

Överraskade med picknick i parken! Hade egentligen tänkt fest, men det får bli ett annat år.

 

Det köptes gulliga barnklänningar redo för kalas, men några kalas blev det ju inte. Och pja, en började ju inse att barnen har andra preferenser som innehåller Pokemons och regnbågar.

Vi cyklade på utflykter till Söder, gick på små upptäcktsfärder och …

Lekparkerna var stängda till viss del, för att undvika smittspridning, så vi tittade på utsikter istället.

Pippi fyllde 75 år och vi längtade efter att åka till Astrid Lindgrens värld. Biljetter och boende var bokat sedan länge, och hoppet levde kvar ända fram till sommaren. Men nästa sommar, då!

Våren övergick till försommar, vi började fundera på boende, bokade fotograf för att plåta av lägenheten och kikade också på ett slott i Värmland. Stora drömmar!

Mellan varven volontärade jag på förklädesfabriken för att göra skyddsutrustning till sjukvården.

Pysslade brickor och kände DIY-ådran rycka.

Sedan packade vi ihop för att ta oss till torpet. En sista gång.

Vilket minne poppar upp när du tänker på våren 2020? Var var den största förändringen?

 

Loading Likes...

Visby & gränder

Eftersom sommaren kantades av att packa torp så har jag börjat ägna mig åt … slow bloggning. 100% efterkonstruktion, men ganska gött när jag tänker på det. Mellan nu-uppdateringar så kommer jag pö om pö kila in med glimtar från sommaren. Som den här dagen i Visby, som var som vaniljglass med kolasås på.

Jag bar sommarens favoritklänning från Lyckliga gården och mina lagade skor, som Skomakeri Framåt hade fixat till.

Vi fikade på Café Amalia, tillsammans med våra Visby-vänner. Så mysigt ställe, med bord på två sidor av en gata. En kunde sitta här …

Eller här! Eler inomhus.

Konceptet: Frukost hela dagen!

Det var en kylig dag så vi satt inne och mös. Inte mig emot.

Efteråt kikade jag in på Akantus, för det är tradition.

Sådant här jox är ju jag svag för.

Och pja, gungstolar, korgstolar och annat mys.

Det var ganska mycket folk inne i Visby så vi letade oss till lugnare delar och hamnade i Botaniska! Och det fantastiska lusthuset som ligger på en höjd. Världens vackraste plats!

Innan vi pep hem så hann vi med att springa i gångarna i en av alla ruiner och leka medeltid. Det osar ju medeltidsvecka lång väg om våra barn, så det är ju bara att förbereda sig.
Världsfin dag var det i alla fall.

Loading Likes...

Härjet Sundh.

Min plan denna vecka var att moffla bloggen full av inlägg från sommaren. Nu när jag har tid och inte är mitt uppe i en flytt skulle jag visa min sommar. Men efter en utmattande vår, där all tid gick till att vabba och försöka forma om mitt jobb (eftersom alla uppdrag försvann), är jag mer än taggad på att förändra, påverka och engagera mig.

Har ju knappt jobbat fyra dagar och har redan mejlat företag, börjat skriva på debattartiklar, suttit i möten och tagit kontakt med andra för att ta armkrok. Och jädrar i berget. Hade glömt vilken kick engagemang ger! Känner mig helt pirrig.

Nåväl. Nu ska jag alldeles strax visa en alldeles ljuvlig dag från i somras, sedan ska jag pipa till Värmland över helgen. Det blir fint dä!

Vad ska du göra i helgen?

Loading Likes...

Okej att köpa begagnat som är i stort sett nytt?

Hej på er och den första jobbveckan.
Min fräken mitt på näsan sitter där den ska, mitt hår har växt som tusan i sommar och nu är det snart min helt naturliga hårfärg. Jag har helt slutat gå till frisör, och klipper mig med kökssaxen, hehehe. Men jag har ju liksom inte heller så mycket frisyr, desto mer hår! Och jädrar i berget vad tjockt det var bakom alla blonderingar.

Har även en ny klänning. Eller ny och ny. Den är så klart begagnad. Älskar sommarens trend med ballongärm och vidd i kjolen, en trend som klaffar ganska bra med min stil i övrigt,  men vill inte konsumera nyproducerat. Jag tänker snarare att jag är trendens nästa anhalt, dit ett plagg kommer när de fräser ut på begagnatmarknaden. Ja, just den här trenden alltså. Min stil brukar klaffa med rådande trender ungefär var tredje, femte år, haha.

Jag följer ju inte trender, utan kör min stil år ute och år in. Men lägger till begagnade kryddor då och då. Tänker ganska mycket på just det här just nu. Trender, mode, begagnathandel och om en bidrar till normen att köpa ett nytt plagg i veckan (vilket vi svenskar gör) genom faktiskt visa att det finns ett andrahandsvärde. Det är SÅ KLART bra att kläderna används, och har flera ägare. Men det är skillnad på att köpa vintagekläder som är över 70 år gamla, och en H&M-klänning från senaste Conscious Collection. Som någon använt en gång. Eller inte alls.
Ett nytt begagnat plagg har ju trots allt inte det där försvinnande lilla klimatavtrycket som jag vill åt. Och kanske bidrar jag till och med till slitet och slänget?
För även om jag konsumerar begagnat, så vill jag ju inte bidra till att det fortsätter konsumeras 1 plagg i veckan, som sedan – LÄTT SOM EN PLÄTT – kan säljas vidare. Nu konsumerar jag ju inte mode så där supermycket (utan lockas mer av tanken att sy upp några få plagg som passar mig. I gamla tyger), men gillar ju att nöta hur jag påverkar andra. Hur jag beter mig.

Givetvis är det bättre att köpa begagnat – alla gånger. Men om vi fortsätter att shoppa 1 plagg i veckan, fast begagnat, så kanske flödet av grejer in i centrifugen av mode fortsätter? Kanske rättfärdigar vi ny-köp eftersom vi shoppat så mycket begagnat? Eller sålt vidare?
Eftersom vi människor är så duktiga på att mata det kortsiktiga belöningssystemet?
Kanske känns det bra (eller lite bättre) att shoppa nytt, eftersom det är enkelt att sälja vidare om vi tröttnar efter en vecka?
Vi pratar ju ofta om att handla mer begagnat, men då pratar en ju alltså i relation till nyinköp. Inte att en vinner pris om en köper 14 kilo begagnat OCH fortsätter köpa 14 kilo nyproducerat (vilket är vad vi svenskar faktiskt gör). Vi kanske ska köpa 7 kilo begagnat. Bara.

Hur tänker ni?

 

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny