Hej på er! Sedan sist har jag gått och blivit 43 bast!
Det firade jag storslaget – på mitt eget lilla vis.

Först och främst blev jag väckt och firad av hundar, katter och familj. Alla skulle vara med!
Fick så fina presenter. Barnen hade ritat teckningar och pysslat, och till och med min mamma hade målat på ett paket.
Nere i köket väntade frukost med nybakade frallor och kärleksmums-kaka (mitt bästa är nämligen kärleksmums – eller ja, jämt skägg mellan kärleksmums och Värmlandstårta).

Jag har varit ganska trött den senaste tiden, så allt jag önskade mig var en lugn dag utan en massa prestation. Jag hade sparat de goaste arbetsuppgifterna just till min födelsedag – rensa mejl, städa laptopskrivbord, planera projekt. Och med jämna mellanrum tog jag paus för att beställa fröer för säsongens odlingar och dutta tak!

Yep! Ända sedan vi flyttade in i huset 2023 har jag drömt om att måla kökstaket. I den södra delen av köket är det ju ljust mest hela tiden, medan i det är desto mörkare i den norra delen (of course). Men jag är bra nyfiken på hur det skulle de ut om taket målades ljust och väggarna målades … klart.
Pja, här har jag gått loss med färgslatt … tills den tog slut.
Så dagen till ära kvistlackade jag taket och gjorde redo för operation måla grundfärg.

Öppnade paket!

Allt jag vill ha. Begagnade Swedish Grace-tallrikar, spa, choklad och smörj!

Fick också en legotårta som barnen hade byggt. Och inte vilken legotårta som helst …

Inuti fanns en surprise!

Kvällen spenderas med familjen som hade köpt indiskt (mitt bästa) och vår favorit-TV-serie. En perfekt onsdags-födelsedag i februari om du frågar mig.

Hej på er! Hoppas att ni fått en fin start på det nya året! Och haft en go ledighet.
Damn vad jag behövde ledigt alltså. Det var lite väl späckat under hösten, men jag ska verkligen inte klaga. Det har varit kärvt för oss som jobbar med klimat- och miljöfrågor så all vaken tid har gått åt till att söka stöd, få igenom projekt och hitta uppdrag. Under hösten har jag dessutom arbetat med ett bokprojekt som varit så sinnessjukt roligt och lärorikt, även om det slukat sjukt mycket tid.
Lägg till husbygge och ideellt arbete med den gamla skolan som jag är engagerad i, så förstår ni kanske varför det varit lite tyst härinne.
Men vet ni vad. Nu är huset klart!

FEM ÅR AV PLANERING OCH BYGG ÄR TILL ÄNDA!
Eller ja, det ska sättas upp hyllor, byggas möbler, veranda, hönshus och växthus. Projekten kommer att fortsätta. Men den där perioden av deadlines är över, och nu hoppas jag på att hitta lite mer balans. För den varan har det varit lite väl snålt med de senaste åren.

Jullovet har spenderats med besök, målning av övervåning, sällskapsspel och promenader i skogen. Inga tider att passa, inga deadlines. Bara luststyrt.

Och snö! Det har skottats, pulsats och vi har åkt pulka. Mitt bästa är ändå att åka spark bakom vår hund Charlie. Han älskar det! Och man får passa på innan de sandar vägarna här.

Charlie är inte betrodd i pulkabacken tyvärr. Han blir för taggad. Skäller och vill gärna stoppa pulkorna och alla in dem i sitt bo (källaren). Ordning och reda är Charlies grej, inte pulkastök. Så när vi härjar i backen nedanför huset får han vara inne och lyssna på P1 (så han inte hör allt tjoande från undertecknad).

Jullovet har också innehållit ett idogt rensade. Jojominsann, det finns en strimma ordning i denna sundhianska kropp minsann. Efter att ha levt i ordet “temporärt byggkaos” i fem år har det varit ljuvligt att liksom styra upp. Sortera, städa ur skafferiet, torka ur något skåp och se till att var sak har sin plats. Allt har liksom bara förfallit under byggåren eftersom det inte varit någon idé at styra upp – allt har flyttats om i denna temporära tidsepok.

Så nu har jag städat, gnott och grejat för att göra rent hus inför 2026.
En del av mig tycker att det är lute gulligt att jag TROR (jag har ju ändå levt med mig själv i 42 år) att jag ska bli en ordningsam person nu. Men hoppet lever!

Precis som i resten av Sverige har det ju blivit en hel del storm, snö och kyla. Vi har verkligen fått testa huset. Svagheterna är ju alla fönster och dörrar (som hos alla andra hus), så nu drömmer jag om att sy draperier till alla fönster som vi kan hänga upp när det väntas köldknäpp. Men först måste jag lämna in symaskinen på lagning!

Kanske är det mer sömnad som står på 2026-listan? Vill sy kuddar, klänningar, brallor och en massa bra- att-ha-inredning till huset.

Jämte allt husfix – som nu är helt frivilligt!!! Eller pja, vissa saker – som att skrapa fönster på ornageriet och måla dem så de håller längre kanske står på måste-listan. Men vet ni, det känns faktiskt helt okej. För nu börjar liksom livet igen!

Kram på er!

Det blir inte så många knop på bloggen (eller livet) just nu på grund av den här sötnosen! Möt Charlie!
Vår nya familjemedlem! En urgullig, snäll, lugn Australien Shepard som flyttade hem till oss i måndags.

Jag skulle gärna vilja hävda att detta är mitt tredje barn, men det är faktiskt mitt äldsta barns hund. Hon har drömt om en hund i evigheter, och om jag kan ge henne långa promenader i ur och skur, frisk luft, ständigt sällskap, en given lekkamrat och förmodligen en massa må-bra-mående, så vill jag gärna ge henne det.

Jag är själv inte uppvuxen med hund, men jag (tillsammans med min tremänning) lånade grannskapets alla hundar för att gå promenader, prata om livets alla glädjeämnen och svårigheter, och skulle vilja hävda att det var de bästa och viktigaste stunderna under min uppväxt.

Jag är ju – som många av er vet – 100% kattmänniska. Men jag är öppen för att ändra mig. Hänföras!
Detta är ju en hundras som älskar att arbeta och läsa sig nya saker, och på de punkterna är vi lika. Så detta blir ett nytt kapitel av livet – helt klart.

Hej från sjuksängen! Har legat sjuk ett par dagar, men börjar sakta men säkert kravla mig upp.

Skönt ändå att däcka ihop nu, när det är ganska lugnt på jobbfronten. Eller ja, lugn som inte så mycket flängande.
Januari är ju ofta helt död uppdragsmässigt, och i februari börjar det ticka på så saktligen, mars kan vara galen och sedan fortsätter galenskapen  till juli. Då är det stilje. Augusti likaså. Sen i september, pang bom! Och så håller det i sig till december.
Så jag jobbar järnet när jobb ges.

Och i lugna januari sprinklar jag med sjukdom, bygge och att få koll på och planera vad jag ska jobba med under det kommande året. Och då kommer alltid frågan upp: Vad ska jag jobba med när jag blir stor? Vad drömmer jag härnäst? Vilket projekt?
Livet som frilans alltså. Lite som en berg-och-dal-bana.

Det har inte blivit många knop denna vecka, men förra veckan däremot. Då satte jag upp första pardörren till rummet med takfönstret (homejan), vinterbadade i Vänern tillsammans med vänner och hämtade auktionsfynd. Ni ska få se, jag lovar!

Hej på er så länge!

God morgon från frukostkaoset med syltburk, termos, påse med skorpor, kuddar och dockhus. Haklvmålad vägg.
Tack vare långbord (som stått kvar sedan vi hade grötlunch innan jul), vinterljus och gigantisk duk ser det ändå lite ut som konstverket “Sista måltiden”.

Hej på er!

Jag är tillbaka på jobbet efter jullovet och taggad som få!
Det har ju snöat en hel del här – både i går och i dag – och nu väntas regn. Och sedan kyla igen.
Så mycket rivstart på denna första jobbvecka har det ju inte blivit. Skolskjutsarna inställda och sedan skottning inför blötsnö-infernot som väntar.

Bränd (lärd?) av förra årets snösmocka när vår hönsgård gick i tu och mammas äppelträd brakade ihop av all blötsnö har jag och John skottat järnet. Hönshusets tak, hönsgården, lusthusets tak och även taken på vedboden och dörrförrådet (som är byggt av återbruk och tänkt som något temporärt). Två omgångar har vi gått, och nu sitter jag äntligen vid min laptop och ska ta mig an ett nytt jobbår!

Jag hoppas på massor av föreläsningar, roliga uppdrag och att hitta ett nytt drömprojekt. Att dra igång en cikrulär galleria var drömmen under 10 års tid, och den förverkligade jag ju 2023. Så vad ska jag ge mig på nu?

Min plan för januari, förutom att styra upp jobbåret, var att göra en recap på 2024 med bilder ni inte sett. Men min dator kraschade innan jul, och men den alla bilder. Jag har bara gjort backup på en liten del, så det blir ingen vidare recap (om jag inte tar mobilbilder vill säga).
Ja, det har sörjts, men nu lärde jag mig en dyr och tråkig läxa och 2025 ska bli all about ordning, backup och fotoböcker, hahaha.

Hej på er!
Jag vet inte var julen tog vägen, men tjoff började det ticka mot nytt år.
Dagarna innan jul var det fullt sjå. Vi städade, fejade och byggde övervåning, och den fjärde advent bjöd vi in några grannar (30 pers och 3 hundar!?) på grötlunch. Så himla mysigt!

Kanske blir det tradition?

Fick världens finaste presenter. Har så kreativa grannar! Egengjort fat i keramik, chilisalt och chiliolja!
Detta ska jag kopiera till nästa år. Att fylla förråden med hemmagjorda gåvor – redo att ge bort.

Några boknyheter landade i postlådan! Barnböcker utan skav så att säga. “Den lilla planetskötaren” – där min vän Kata Nylén har varit med på ett hörn – handlar om klimatkrisen och alla korkade idéer som vuxenvärlden hittar på i jakt på att typ lösa klimatkrisen, men mest kunna fortsätta med business as usual. Och “Tuvas tågluff” är perfekt för alla familjer som önskar böcker som handlar om vettigt resande. Som jag längtat efter en sån bok!
Båda rekommenderas varmt! Mina barn tyckte mycket om dem.

Några dagar innan jul anlände Johns föräldrar och min syster och hennes familj, så det blev fullt hus.
Inför grötlunchen med grannarna bär vi in långbordet från orangeriet för att alla skulle få plats.
När det nu vankades storkalas över jul fick långbordet stå kvar i köket.

På julafton var det dukat för 10 personer!
Så himla mysigt!

Barnen sprang runt och lekte (när mina barn träffar min syrras barn ser en inte röken av dem på flera dagar – de har fullt upp med att ta igen all lek), medan vi andra babblade ikapp.

Mellandagarna spenderades mestadels i pyjamas, med kortspel och skogspromenader på menyn.
Det var skytteltrafik mellan vårt halmbalshus och mammas hus, vi åt lite lunch här, lite middag där, lite kortspel härådär.

Ibland blev det skogspromenad …

Och kattgos.

Mycket känslor så här års, så borrade in mig i Sockan titt som tätt.

Snart vankas nyårsfir, och efter det är det startskott för odlingssäsongen 2025. Någon som är taggad?

Hej på er!
Alltså känslan denna måndag! På topp!

Min laptop har krånglat i ungefär ett år. Den har varit så fullproppad att jag knappt kunnat öppna program och redigera bilder (dålig grej om en har det yrket jag har) och som en extra touch har vissa tangenter med jämna mellanrum gett upp för att sedan göra comeback. Mellanslagstangeten krånglade major när jag skrev boken “Att bygga ett hem”. Det var lite av en utmaning kan jag lova, haha.

Ja, det enda vettiga är ju så klart att köpa en ny gammal laptop. Men när den långa att-göra-listan pulserar och akuta deadlines står mitt framför näsan på en? Pja, då tenderar människor som jag att bita ihop och skjuta det hela på framtiden med orden “asch, det går lite till”.
Det blir nog extra bita-ihop-igt när en bygger hus och ekonomin är som den är.

Men så inträffade årets internationella skitdag i söndags. Jag blev pangsjuk på tåget hem från Stockholm och i samma veva slocknade skärmen på min laptop … för att aldrig starta igen. Mmmm. Känslan.

Hepp! Det blev att beställa en ny (renoverad och återbrukad) laptop! Och ligga sjuk i fem dagar.
Men nu – frisk både i kroppen och tekniken –  går allt som en dans! Jag kan öppna program! Alla tangenter fungerar! Jag kan blogga! Jag har oändliga möjligheter. TJOHOO!!!

Vet ni vad? Jag har haft en dipp, men nu är jag på väg uppåt och längtar så mycket tillbaka till min lilla värld just här.
Ofta måste jag prioritera att skriva inlägg för Klimatklubben, betalda uppdrag och ge av min tid till andra. Men nu ska jag försöka prioritera mig, mina kanaler och allt det där som jag älskar.

Ett steg i rätt riktning är att rensa dator så att den jobbar snabbare när jag ska redigera bilder. Och när jag var i slängartagen så hittade jag en bild från i somras som jag tog en helt vanlig dag. Rakt opp och ner.

Att bo i ett byggprojekt är lite av en utmaning. För det är stökigt på en nivå som inte ens jag (stöket själv) kan hantera. Det blir liksom inte så himla härligt att ta en bild när hela hemmet ser ut som ett horder nest. Men så ramlade jag över den här vardagsbilden (ovan) och kände att jag tyckte så mycket om den.

Ja, det är stökigt. Men det är så här vårt liv ser ut 88% av tiden. Det är filtar, glas (jag är värdelös på att plocka undan glas från matbordet), det är lampor på vänt och mammas vindunk står på bordet (hon äter ju middag med oss varje kväll, så den står på hennes plats), en massa böcker står på läs-vänta och det är kaos. Men så här i efterhand tycker jag det är vackert på något vis och det blev en påminnelse om att inte bara ta bilder när vardagen är städad. Utan ta fler bilder rakt upp och ner.

Och! Stök är vackrare i efterhand (när en slipper reagera på det och göra något åt det).

Vår katt Sixten är borta, och sent en natt slog jag äntligen slag i saken och beställde jag en skylt att sätta nere vid vägen som säger att en ska sakta ner för kattungar och barn.

I fredags kom skylten på posten.

… Lite oklart om den kommer att ha någon effekt.

Notera gärna hur mycket tid jag la på att hitta exakt matchande nyans som på dörren, och ja, den är reflekterande så att den ska synas på långt håll. Absolut.