Sammanfatta året med glömda bilder?

Det här har inte varit mitt blogginläggs-tätaste år – helt klart. Att bygga hus och jobba ideellt med klimat kanske inte ger triljoner timmar tid, men kameran har varit med. Så jag tänkte sakta men säkert – mellan byggvarv och adventsmys – sammanfatta året som gått i alla glömda bilder. Vad tror ni om det?

Och lagom till det nya året startar ska jag lista Värmlands finest som jag vill upptäcka under 2022!

Loading Likes...

Vabb, bygge och en tupp i målbrottet

Välkommen till Aktiebolaget galenskap! Det känns lite så denna arla morgonstund, när jag klipper podd från sängen, med två vilda akrobater stående på huvudet bredvid mig (ett småsnorigt och ett eventuellt hostigt barn) och en tupp utanför fönstret som testkör sin målbrottsröst.
Det låter förfärligt.

Vår tupp Bladis har blivit så stilig och denna trubadur börjar sakta men säkert hitta tonerna. Med betoning på sakta.
När vi fick vårt gäng så var det en pipande gull-skara och de första kuckeliku:en från Bladis lät mer som ett heimlich-läge. Det lät så illa att han själv blev vettskrämd, stackarn.

Jag har för övrigt så mycket att berätta och visa! Har spelat in filmer (hej alla patrons!), plåtat loss, byggt orangeri och grejat, men detta eviga vabbande sätter ju lätt käppar i hjulen. Men snart så, snart.
Tills dess: Kolla så stora mina gullisar blivit!
Smulan och Tusse ser vi här.

Loading Likes...

Göteborg, secondhand-runda & hittad kompis!

I förra veckan pep jag ner till Göteborg! Ah, din rackare till go stad alltså.
Jag satte mig på tåget vid 10-snåret i Karlstad och anlände med tåget strax efter lunch i Göteborg. Vid samma tid anlände Maria från Stockholm, och tillsammans kvistade vi mot café och jobb. Men vad hade vi i Göteborg att göra?
Jo, vi skulle föreläsa tillsammans dagen därpå och passade på att ses för att jobba, käka lunch, snacka igenom allt vi har på gång med Klimatklubben och podd, och faktiskt göra något som vi som frilans är pretty dåliga på: Ta sig tid att göra annat än att jobba.

Så efter jobb passade vi på att gå en secondhandrunda i Göteborg!
Tusan vad mysigt det var!

Siktade in oss på Myrorna vid Järntorget pga favorit since forever. Konstaterade att varje stad borde ha en fyra våningar stor Myrorna med allt!
Fyndade en overall (eller vad tusan heter det? En jumpsuit!) och jacka som jag ska visa opp!

Därefter kvistade vi vidare till Björkåfrihet och alltså där hittade jag det finaste. Ett parasoll. I Papper! Ni förstår hur otympligt och genialt på en och samma gång? Så jag var ju tvungen att köpa det. Det ska ni så klart också få se!

Det regnade, men likväl är Göteborg som ett knytnäveslag av FOMO för mig. Planen var att flytta hit. Att bo bara lite i Stockholm. Och sen flytta. Jo, tjena. 18 år i Stockholm blev det. Och här har jag inte alls bott.
Varenda gång jag är här så gör det liiiite ont att jag missat detta. Livet är så klart inte slut, men pja, nu gräver jag ner rötter i Värmland. Det ligger så klart inte så långt bort, men pja, det är något visst med den där stan alltså.

Jag och Maria skulle släppa Plan B-avsnittet om skönhet och höll på att tappa den välsmorda hakan när vi gick förbi Tvåla och tvaga. Hej team hård tvål!

Kikade förbi Fåfängans antik …

Och begav oss vid middagstid några kvarter bort för att möta upp …

Alexandra från Medveten konsumtion! Vi åt middag tillsammans, babblade framtidsdrömmar och bollade en hel drös roliga, viktiga idéer.

Efter middagen promenerade jag och Maria hemåt i Göteborgs-natten. Ja, hem till …

Hotell Eggers där vi bodde över natten. Här vaknade jag opp! Och ja, jag hade ett litet 50-objektiv på kamera därav den tajta bilden. Min mobilkamera är tyvärr inte mycket att hänga i granen, men jag kan ju förbövelen inte byta mobil bara för det.

Till frukosten på Hotell Eggers dök Gustav (från Greenpeace) upp!
De jobbar hårt för att mota bort fossil reklam och fatta vad skönt det skulle vara om det inte dinglade en massa smaskigt framför ögonen som är pretty bad för oss in the long run.
Vill en skriva på något vettigt, så skriv på för fossilfri reklam här. 

Efter en lång hotellfrukost så var det dags att traska genom Göteborg till Länsförsäkringar där vi skulle hålla en föreläsning.

På vägen passerade vi den här spårvagnen, Stadsmissionen och innan vi steg in för att föreläsa fick jag syn på en skola längre bort. En av mina närmsta kompisar jobbar som bibliotekarie på en skola och tanken slog mig att det kanske var den? Men hur stor skulle den chansen vara?
Tydligen ganska stor.

Lunchen spenderades med att hålla föreläsning för ett stort gäng! Som jag älskar att föreläsa, träffa folk och diskutera, vända och vrida på klimat, omställning och reklamslingor för det hållbarare livet.  

Och efter föreläsningen kikade jag förbi min kompis – bibliotekarien Åberg!
Passade på att signera bibliotekets exemplar av “Gör skillnad” och sedan var det dags att gå mot tåget.

Fick sällskap en bit på vägen av min Åberg.

Hämtade upp väskor, fynd och parasoll på Eggers och kutade sen till tåget.

Eller ja, kutade och kutade. Var förstås tvungen att stanna och ta en bild på ormbunkssoffan utanför Eggers. Sen kunde jag åka hem.

Så nu undrar jag. Vilket fynd vill ni se först?

Loading Likes...

Första hösten i Värmland, katten är tillbaka & mössen gör entré

Första hösten här i Värmland.
Myset är kontant måste jag säga. Höststormarna som viner, stjärnhimlen som lyser klart och barnen som springer ut med pannlampa och stjärnbok för att urskilja himlens alla mönster.
Skorna är ständigt leriga och luften är så krispigt frisk att det känns som en storstädning i lungorna att komma ut. Inne är det varmt och gemytligt på vår 40 kvadrat.
Vissa dagar går helt i grått och jag undrar om den där novemberångesten jag hade som barn – när jag tittade ut över samma gråa åkrar – kommer att infinna sig igen? Känslan av det tomma, ödsliga och tysta. Det där som infann sig när en kommit hem med skolbussen till ett tomt hus efter skolan. Vänner bodde långt bort, ingen TV fanns och en fick roa sig bäst en kunde.
Det där tysta kan jag uppskatta så mycket, samtidigt som jag vill måla världen i färg och ha stökigt vardagsliv med skratt och inte-så-noga. Radio som skvalar, en kram nära till hands.
Och mina barn kommer växa upp med fritids, en mormor i huset bredvid, mammas moster i huset längre bort och kompisar lite närmare. Och jag och John som har lyxen att jobba hemifrån några dagar i veckan. Det är få förunnat, därför älskar jag tanken på grannar och en bygemenskap.

Något som är fint just den här perioden är att katten letat sig in. Hela våren och sommaren har han varit utomhus och bara gjort små korta mat-besök inne hos oss. Sovit har han gjort med ena ögat öppet, fäst på sorkar och möss.
Men nu när temperaturen letar sig neråt vill han sova i sängens fotända. Och det är bra, för nu letar sig mössen in. En natt vaknade både katten och jag av att lät från köket. En liten mus.
Katten var snabb och tog med sig musen ut. Och jag insåg att det är dags för operation storstäda köket.
En gullig grej som en insett, så här som 38-åring, är vilket hästjobb min mamma gjort i alla år.
jag är ju uppvuxen i ett gammalt hus. Och att mössen letar sig in får en liksom räkna med när en bor i ett gammalt hus. Men trots det har jag aldrig sett en enda mus i mitt barndomshem.
Anledningen är att det inte funnit föga att kalasa på. Skafferiet är stängt och varje liten munsbit är inkapslad i mussäkra burkar.  Och min mamma har med noga prestation torkat av varenda yta, tagit upp varje smula, i köket varje kväll.
Och nu är det dags för mig och John att göra detsamma. En smula hit och dit i köket i stan var ju inte hela världen, men här är det lite mer noggrant. Och så en katt på det. Helst två.
Några gifter ska inte in i detta hem, det är ett som är klart.

Loading Likes...

En helg på torpet, mys i mörkret och taggsvampsskörd

I fredags pep jag och familjen österut med den lille elbilen. Målet var det här söta torpet och våra vänner Amanda och Martin och deras barn Diana och Harry.
Vi anlände i skymningen och inne i stugan väntade …

Middagsbestyr.
Amanda gick loss på mangold från trädgården och jag stod och hängde vid diskbänken, babblandes som den viktiga krydda jag är.

Torpmys om hösten måste vara det bästa. Tända ljus, mörkret utanför och den perfekta kylan för att ösa på sig stickat.

Dagen därpå pälsade vi på oss höstkrud och gick ut. Raggsockor, långkalsonger, halsduk och … vantar.

Ja, alltså de här fina vantarna på verandaräcket är inte mina. De har Amanda stickat själv.
jag är så imponerad över allt hon stickar och syr (kolla här).
Undrar just när jag ska lära mig att sticka?

Dagen innehöll inga som helst planer förutom att umgås. Barnen lekte loss, medan vi mest bara hängde.
Bara och bara, det var ju precis vad vi ville göra.

Fick en rundvanding i trädgården, snackade trädgårdsprojekt och hittade ett äppelträd med äpplen i. Smakade loss. Så klart.

Kelade en hel del med deras kattunge Mona också. Sånt mys! Och kanske världens mysigaste katt (håll för kattörnen Jumanji!)? Nä, men så social och ville liksom vara med hela tiden. Hon till och med sov i vår säng!
Det ville Jumanji också förr i tiden, men nu är han all about att vara ute och jaga möss. Längtar till regn och rusk så han hänger mer inomhus.

Den här trion tog en liten promenad innan pannkakslunchen.
Och det här tycker jag är så sablats fint: När ens barn får egna relationer med ens kompisar. Ja men så smälter ju hjärtat.

Och jag var kamouflerad för oktober. Alternativt innanmätet på en fylld vintunna.

Eyelinern hade semester. Liksom jag.

Jag och Amanda hamnade här i hammocken. Babblandes som ditt och datt.

Började snacka skolfoton och ville ta ett eget i 80-talsstyle.

På eftermiddagen gick vi ut i skogen. Martin och Harry tog täten!
Hela gänget fikade loss på kaffe och kaka uppe på ett berg med utsikt, och sedan hittade vi …

Enorma mängder taggsvamp. Min halsduk fick agera korg ända tills …

Amanda kom med fikakorgen. Ut med termos, kakor och annat onödigt. Här skulle göras svamp-middag!

Väl hemma från skogen rensade vi svamp. Världens mysigaste stund om du frågar mig.
Därefter blev det pangmiddag med svampsås, vi berättade om när vi gjort bort oss totalt och jag kan ha skrattat tills jag fick kramp i magmusklerna.

Dagen därpå var det dags att pipa hemåt. Efter en match fotboll sa vi hejdå och pep hemåt. Vilken panghelg!

Loading Likes...

Dahlior, kommuns finaste odling och ett besök hos Roya.

Något av det bästa med att återvända hem – och just precis hit – är att upptäcka alla pang-personer som råkar gömma sig i varje sväng och avkrok. Det är över mitt förstånd att så många roliga, trevliga och härliga människor letat sig just hit – till en (förvisso) varm, vettig bygd utanför Karlstad.

En av dem är Roya.
Jag har följt henne på Instagram i många år eftersom hon tar helt fantastiska bilder (alla måste följa) och omgivningarna, husen och ängarna var så bekanta på något vis.

En dag insåg att det var bekanta. Det var min barndoms avkrokar – fast ur någon annans lins – och jag kan ha skrikit ut detta i något uppspelt DM till Roya.
Sedan dess har vi hörts en hel del, Roya har varit på besök vid vårt husbygge och i går pep jag förbi på en eftermiddagsfika i hennes sommarstuga några kilometer bort.

I området vid Royas sommarstuga hängde jag mycket som barn. För där fanns nämligen en telefonkiosk. Sådant som var spännande för exakt sjuhundraår sedan när en växte upp på landsbygden.
Där fick jag nu kliva in i den mysigaste stuga jag varit i och slås av hur otroligt vacker mixen av furu och tjocka bomullsgardiner med spets är.

Roya bjöd på fika inne i stugan, och jag kunde ju i vanlig ordning inte sluta fotografera.

Sörplade kaffe och snackade projekt och drömmar i en timme.

Sen gick vi ut i den fantastiska trädgården! Alltså hakan släpade efter mig, för den hade jag ju tappat för länge sen.

Här fanns en rosenträdgård, massor av jätteverbena (min favorit) och så dahlior i massor.
Innan jag cyklade hem fick jag med mig några dahlior som jag la i lådcykeln. De skumpade däri medan jag tog grusvägen hemåt.

Det här med att omge sig med fantastiska människor på cykelavstånd – då känner en sig rik.

Tittade till min egen skrala lilla perennrabatt (på tillväxt!) och funderade på om det ska bli en dahliarabatt för mig också någonstans?

Loading Likes...

Stockholm, grönan, pirr och hemma-kvarter

I fredags pep jag och hela familjen till Stockholm. Vi hade tänkt att åka dit för ett par helger sen men blev sjuka hela högen.  Men nu satsade vi allt på ett bräde, bokade tåg, biljetter till Gröna lund, kontrollerade snorkanalerna och sen drog vi i väg.
När vi rullade in i Stockholm började det pirra. Det där pirret jag inte haft på säkert 17 år.
Och ett leende klistrade sig fast på mitt fejs som bredde ut sig från norr till söder.
Det var så fint att vara tillbaka.

Med tappra barn tog vi oss sedan med tunnelbana in i Stockholms-natten, och vidare med buss hem till Lisa och Per. Vi fick hemgjord surdegspizza och naturvin när vi kom fram och sedan kröp vi till kojs i deras gästrum i källaren.

Vaknade upp till det här. Bästa sortens hotellfrukost – med efterlängtat sällskap.

Med frukost i magen begav ut i Stockholm. Mötte upp Lollo och hennes kiddo på tunnelbanan och så tog vi oss mot Djurgården och Gröna lund.

Det åktes karuseller och det åts sockervadd, magar pirrade, lustig hus intogs, eventuella bilder tagna i flygande mattan inhandlades.

Per gjorde Grönan big time (åkte han allt?), medan jag, Lollo och John turades om att ta hand om kidsen och sällskapa i de vildare varianterna. Jag älskar berg-och-dalbanor så det stod på min lista.
Fick med mig Lollo och Per och skrek över Saltsjön, Riddarfjärden, säkert ända till Drottningholm. Och skrattade.

Efter fem timmar Gröna lund tog vi båten mot Slussen.

Vi bestämde oss för att gå genom Gamla stan till tunnelbanan, insupa göttet och njuta av alla vackra hus.

Det blev till att bära barn genom stan istället för att strosa, men Gamla stan finns ju kvar.

Åkte (hem) till Midsommarkransen, spanade in vår gamla gata och klev in på innergården.
Det är något oerhört lyxigt med att ha kompisar som bor just precis där, så en får komma och sniffa på det liv en hade. Sakna det en (stor) gnutta, uppskatta alla åren just där, alla människorna.
Vara så förbaskat tacksam för alla som kommit in i ens liv, som förstår en, får en att känna sig 100% normal och vet det mesta om en.

Middag gjordes i ordning hemma hos Lollo och Hasse. Det hivades fram stora fat i vanlig ordning. Det har det gjorts ända sedan jag lärde känna Lollo 2003-ish (?).

John <3 Barnen lekte, sprang runt på innergården och klädde ut sig. Enligt barnen var det jämt skägg mellan Gröna lund och leken i Kransen. Bra betyg ändå.

När det blev läggdags kilade vi ut, förbi vår gamla lägenhet och ner på gatan där det byggts en busshållsplats minsann. Saker har hänt på de här nio månader. Busshållsplats och att en kan blippa sitt visa-kort på bussen och tunnelbanan (istället för att köpa biljett i automat eller swishbiljett) var nytt för denna gång. Och ett nytt hus vid Telefonplan.

Dagen därpå blev det frukost-repris hemma hos Lisa och Per och därefter återvände vi till våra hoods. Först fikade vi på stammishaket AB Café, sprang på några vänner, mötte upp ytterligare vänner och därefter begav vi oss till Svandammsparken. Där alla liksom möts.

Där hängde vi hela långa dagen, åt hämtpizza under en pil och passade på att hänga med …

Nina och hennes familj!

När klockan blev halv tre var det dags att bege sig till tåget.

Förbi alla gamla bekanta hus och mot tunnelbanan.

Och så hem!

Loading Likes...

Storm, feber och en gala för planeten!

Det är storm utanför fönstret och det har varit snuva och feber här i dagarna fem. Trots att det är pussligt med vabb (jobb, bygg, ideellt arbete) tycker jag att det är orimligt mysigt att kura ner mig under ett tungt täcke, hålla om barnen och bara vara.

Det en inte riktigt räknar med, det är ju att en själv blir sjuk tids nog.
Men det är inte mycket att göra, annat än att embrace:a myset tänker jag.

 

Igår kände jag mig megatrött, hade huvudvärk, lite lätt feber och tagit covidtest. Testet visade ingen coviddish.
I dag skulle jag egentligen ha kastat mig på tåget mot Stockholm. Jag skulle äta middag med klimatgänget Maria Soxbo, Isabelle McAllister, Kata Nylén och Frida Berry Eklund, och sedan skulle vi pipa till WWF-galan som dirketsänds på Tv4. Där skulle jag möta upp min kompis Amanda, lära lånad klänning och när natten kom skulle jag övernatta hos Lisa och Per. Dagen därpå skulle jag luncha med Kristin Lundell som jag inte träffat på evigheter.
Ursäkta, men hur underbart dygn?

Tror ni att jag försökte tänka bort plirret i halsen och kallsvettningarna medan jag packade?  Eh. Ja.
Hoppades in i det sista att jag skulle bli frisk nog att åka, men “frisk nog” i pandemitider är “frisk”.
Ingen är särskilt sugen på att få ens en liten o-coviddig förkylning.

Så Sundh blir hemma.
Men vet ni, det gör inget.
Stormen river utanför, jag har krupit ner i sängen igen och nu ska jag bli riktigt jäkla frisk. Och när jag är frisk: Då kommer jag till Stockholm och ska upprepa detta dygn. Det enda som jag inte jag återskapa är WWF-galan, men den får jag ju se på TV klockan 20.00 ikväll.

Tittar du med mig?

Ps. Nyfiken på vad jag skulle haft på mig? Jamen det måste jag ju visa!

Loading Likes...

Tillbaka på jobbet + önska ett inlägg!

Måndag och tillbaka på jobbet efter veckor av semester, fix på tomten, byggprojekt, ideellt arbete, jobbuppdrag och sommarlovslediga. Som jag har längtat efter att göra en sak i taget.

Medan OS varit på tapeten har det varit världsmästerskap i pusslande av tid här. Rattande av barn, besök hos förälder på hem, projekt på husbygget, besök av vänner och ta ner hus på tomten. Det blev ju inte mycket bloggat från utflykter, sommarkvällar och loppisfynd, men desto mer närvarande i IRL-livet har jag varit. Verkligen göttat mig i goa sällskap.
Det ska jag leva länge på!

Men nu är jag tillbaka och redo att kavla upp ärmarna. Ta mig an hösten, planera hus, fotografera bygge, engagera mig i klimatet, hitta på projekt. Jag tänkte skriva och blogga lite om sommaren så klart, men tänkte att vi gungar igång den här hösten med önskeinlägg!

Är du nyfiken på dörrarna till huset? Hur det egentligen ser ut på tomten? Eller något HELT annat? Önska på!

Loading Likes...

Hello midsommar!

God morgon!
Den här klänningen (fyndad på Tradera) ska invigas i dag – på självaste Midsommarafton. Ena barnet tyckte jag såg ut som någon i Fröken Frimans krig när jag provade den häromkvällen. Bra stil ändå.

Hela familjen har lämnat byggkaos och dragit till kompisarnas sommarhus i Nora för att fira midsommarafton, bada och götta oss ett par dagar.
På vägen stannade vi till vid en byggnadsvårdsbutik för att spana in pardörrar till huset, och jag tror vi hittat THE PARDÖRR! Wihoo!
Ser fram emot att visa er!

Hoppas ni får en underbar midsommar <3

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny