God morgon på er!
Började den här dagen alldeles för tidigt. Vaknade 05:00 av tårar och att hjärtat dunkade i hundrafyrtio. Allt som hänt den senaste tiden sköljde över mig som en våg. Sorgen över att ha förlorat mycket och snabbt. En pappa, en trygg famn, en vän, ett sammanhang, en självklarhet på många sätt och allt som inte blev.
Gissar att det är upptakten till att fylla 40. Som att livet ska sumeras i halvlek på något vis. Ifrågasättas, utvärderas och så kommer en ut på andra sidan sen med ömsat skinn. Starkare och mer självklar på något vis.

På lördag fyller jag 40.
Jag ska inte fira det, utan det ska jag göra i sommar istället. Då firar jag 40,5 med stort baluns. Då ska det skålas i bubbel, dansas till gryningen och jag tänker att ömsningen är klar då. Den är redan på gång och jag mår tusen gånger bättre än i höstas, men ibland kan en bara inte stoppa tårarna. Den väller över mig med all kraft. Det är som att reservoaren är full och måste tömmas en aning.
Särskilt nu. I halvlek.

Dessutom väntar ännu en begravning.
Min mormor gick bort för ett par veckor sedan. Hon skulle ha fyllt 100 år nästa helg, men hann inte få något brev från kungen. Istället för kalas – begravning. Det är fint och sorgligt på samma gång, för hon var så stolt på något vis.  Sa ofta glatt “jag är piggelin” och var så nöjd med livet som levts.
När pappa begravdes höll jag tal och sjöng “Underbart är kort”. Den här gången blir det inget tal, men ska försöka mig på “Ack Värmland du sköna”.  Hoppas att rösten håller. Gör den inte det, så är det okej.

Nä, detta blev ingen munter start på den här veckan. Men nu har jag tömt huvudet och jag tänker att jag sköljt bort gruset i maskineriet. Redo för att glida in i mål och transformeras från 39 till 40.

Vissa veckor händer det så mycket skoj att jag glömmer hur ledsen jag varit. Det är orimligt skönt att ta tillbaka sitt liv, starta projekt och polera drömmar. Som att en promenerar 5 centimeter ovanför marken. Allt känns lätt.
Sen sköljer allt över en, fötterna geggas ner sisådär en fem centimeter ner i marken. och så ska en traggla sig upp till marknivå igen. Och jag gissar att jag vaknade där, fem centimeter ner. Processen fyller väl en viktig funktion.
Planen är att vara vid marknivå innan lunch. Åtminståne en centimeter upp i luften vid middagtid. På den här sidan av året kommer sorgen mildare, kortare. Och jag är snabbare upp.

Planen för veckan är att fylla den med gött.
Fokus ska vara på ett roligt projekt som jag håller tummarna för, och sen ska jag bygga innerväggar i huset och leklina järnet.
Ta en byggöl och må väl.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!