Hej LOOP – en cirkulär popup-butik mitt i Östersund

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Nä, men här har det varit tyst ett tag. Men det beror på att jag har haft fullt upp med öppningen av den cirkulära popup-butiken LOOP i Östersund. Jag och Maria rälsade upp i förra veckan, mötte upp teamet som vi jobbat på distans med sedan i februari – Johanna Leymann och Lisa Esseen – och började bygga popup för fulla muggar.

LOOP ligger i Kärnan i Östersund och kommer vara öppet fram till den 16 juni. Så passa på att göra ett besök och inspireras av den smarta framtiden.

All inredning är återbruk så klart (gamla OSB-skivor som legat som golv under ett skolbygge i Östersund) och butiksinredning som vi ärvt från den förra ägaren. Därefter har vi sprinklat cirkulära varor och tjänster från hela 30 lokala och nationella aktörer över butiken.

3D-printade vaser (gjorda av hushållsplast), jämte begagnade varianter och lampor.

Syftet med LOOP är ju att testköra framtiden, inspirera både företag och medborgare, förklara vad cirkulärt innebär, men också lära sig en hel massa. Teamet i Östersund – Johanna Leymann och Lisa Esseen – projektleder just nu en kretsloppspark som ska stå klart om ett par år. Tanken är att de ska ha ÅVC och handel på ett och samma ställe, plus en massa smartheter som gör det enklare att minska avfallet.

Idén till de här kuberna fick vi från allt strö som lugger i bygghandeln. Jag och John har ju använt en hel del strö i vårt halmbalshus-bygge, så tanken att det måste gå att använda på fler sätt dök tidigt upp i processen. Och Östersund var inte sena att haka på.

Lampor gjorda av gamla cykellampor, flergångsprodukter som ersätter engångs och så utvald secondhand så klart.

Hyrtjänster, renoverad teknik, reparationer och spillsmart får också plats i LOOP.

Som att det inte var nog med LOOP så kopierade vi idén om att ha en tjuvkiksfest dagen innan öppning från Rundgång som jag projektkledde i höstas.

Den 14 maj vällde det in av cirkulära stjärnor i LOOP!

Det klipptes inga band (dumt att förstöra), utan istället knöts ett band.

Dagen till ära hade en rad cirkulära pionjärer bjudits in till Östersund. Som Veronica (som dagen till ära fyllde år).

Det minglades, tjuvkikades och efter några timmar ständes LOOP och vi gav oss ut på stan …

Tillsammans med team inresta, cirkulära pinojärer! Frida Landbecker hade tagit tåget från Norrköping för att spana in LOOP!

Amanda (som jobbar i LOOP) och Kajsa Nordin!

Så många inspirerande på ett och samma ställe!

@hallbarasara @thejeanbosco @kajsanordin @northstyle.ish @stinaloving @theresaaxostyle

Det blev middag på Bua och efterätt på Oense. Så sjukt imponerad av maten – ekologiskt, i säsong och närproducerad. Alla rätt om du frågar mig. Och vego så klart.
Värdigt avslut på kvällen.

Dagen därpå var vi uppe med tuppen för att göra LOOP startklar inför öppning. Klockan 10 öppnades portarna!

Detta gäng hängde på låset! @fridalandbecker @theresaaxostyle @stinaloving @thejeanbosco @northstyle.ish @kajsanordin @hallbarasara

@johannathofelt

 

Fick äntligen träffa @hallbarasara IRL! Så flott!

Passa nu på att besöka LOOP och ta chansen att kliva in i framtiden! Öppet till den 16 juni och fullsmetad med spännade workshops.
Följ här:

@kretsloppsparken.osd

Loading Likes...

Keramikkurs med bokklubben!

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

För ett par helger sedan gick jag en keramikkurs på Medborgarskolan tillsammans med mitt bokklubbsgäng.
Vi – bokklubben – fick detta i julklapp från våra respektive! Alltså, genidrag!

Under tre dagar fick vi lära oss att knåda, dreja och skapa med lera. Det gjordes skålar, muggar, äggkoppar, vaser, krukor och fat. Några hade ju helt klart begåvning för detta, själv så tackade jag den naivstiska trenden för att jag med gott samvete kunde göra krokigt, skevt och vint. Devisen var så hemmagjord  så att det syns!

Själv kom jag hem med detta! Ett stort fat, två små fat, en mugg och en skål.
Sen till kommer ytterligare en mugg (som John drackkaffe i precis när jag plåtade) och en skål som inte var klar ännu.
Det var så fruktansvärt kul och jag rekommenderar prick alla att gå en kurs i keramik  – kanske med din bokklubb!

Loading Likes...

Q&A: Berlin, städning och det sociala livet i omställningens skärpunkt

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Då var det dags att svara på resten av era frågor! Det tog sin lilla tid pga livet TM.
Men nu så!
Gullig grej: När jag skulle leta upp det senaste inlägget ramlade jag över en tio år gammal Q&A!
En har ju harvat på ett tag så att säga, hahaha.

Q: Hej! Vi ska åka tåg till Berlin hela familjen i vår. Vore toppen med dina bästa tips! För visst var du där relativitet nyss? Vi är 15 st mellan 6-70 år så alla tips är välkomna. /Stina
A: Men vad roligt! Och vilket gäng! Jag sladdar ner en guide i nästa vecka – var så säker! Kram och trevlig tågtur!
Emma

Q: Vi håller på och planerar för att anlägga en ny trädgård och vill höra era resonemang om att anlägga en trädgård på ett resurssmart sätt. Om ni köper jord, vad köper ni då, hur fixa hållbar bevattning, smarta lösningar för att göra odlingen lättare (täckodling?), vilka blommor är must have för att få den härligaste trädgården?
A: Vad härligt! Jag har ju skrivit ett kapitel om detta i boken “Att bygga ett hem – halm, lera och återbruk”, men skulle lätt kunna skriva en hel bok på ämnet!

Just nu köper vi stundvis jord för sådderna, men det är för att vi inte fått vår egna lilla jordfabrik på plats. Planen är att kompost, hönsgödsel, hästgödsel från grann-stallet och organiskt material ska lösa biffen åt oss. Köper vi jord väljer vi ekologisk och torvfri jord.
Vi vattnar odlingarna med regnvatten som vi samlar in i tunnor, badkar och olika kärl. Planen är också att anlägga en damm, men den ligger en bit ner på prioriteringslistan just nu. Men snart så!

Vi täckodlar med halm och bös, och jobbar just nu för att skapa en skyddad köksträdgård där den uttorkande vinden inte tar för mycket av resusrserna i form av vatten. Det är för övrigt ett av mina bästa tips – att skapa rum som ger lä åt grödorna. Vackert blir det också.

Jag har just nu helt snöat in på sly, och att använa sly till att bygga staket, grindar och portaler. Vill bygga och skapa en naturlig, närproducerad trädgård – med vad som finns runt och kring. Och så återbruk så klart.
Och blommor? Nepeta (kattmynta) är en favorit, liksom kungmynta, solhatt, iris, ringblommor, jätteverbena, stockrosor och blåklint. Åh, nu längtar en bra mycket efter grönska, eller hur?
Kram och lycka till!
Emma

Q: Var har du köpt dina fantastiska arbetskläder, den i rosa och hängselbyxorna? Jag vill bara sätta igång och jobba när jag ser dem <3
A: Åh, vilken härlig känsla! Som allt jag införskaffar så är detta begagnat! Den rosa overallen kommer från Zara, men är inköpt via Tradera för några år sedan. Älskar (tyvärr) sönder den! Hängelbyxorna kommer från Carhartt och är inhandlade via Sellphy!
Kram emma

Q: Hur din omställning har påverkat dig, barnen, din man, era vänner!
A: Åh, den här frågan är så svår. När det gäller min man så växeldrar vi och är ofta samstämmiga, så där påverkar vi helt klart varandra. Det är lustfyllt och lite av en sport att ta varandra till nästa nivå så att säga. Utmana sig! När det gäller barnen är de ruttade – de har ju växt upp med att vi äter veganskt, vegatariskt, handlar begagnat, tar tåget och helst cyklar. Men de blir också äldre, och jag märker att de tar in, funderar och ifrågasätter varför vi gör på ett sätt, medan anda gör på ett annat. Det är fortfarande på ett nyfiket stadium, där de frågar om solsemestrar, nya leksaker och att ha egen mobiltelefon (detta ämne – gah!!).

När det gäller vänner så vill jag helst inte veta eller tänka på det, haha. Min största rädsla är nämligen att mina val, valet av mitt jobb och mitt engagemang ska uppfattas som kritik, nagel i ögat eller en känsla av att en inte är tillräcklig. Eller att jag verkar mästrande eller något annat oskönt. Det ska sägas att jag delar både engagemang, åsikter och frustration med många av mina vänner, så vi är samstämmiga. Gillar att diskutera, vända, vrida och bli klokare på kuppen!

När det gäller bekanta försöker jag vara tydlig med att detta är mitt val, mitt engagemang och förtydligar att jag är kritisk mot samhället. Men vill också påpeka att vi är en del av samhället så klart.  Det är en sjuhelvetes trasslig stig, där en å ena sidan vill få fler att putta samhället framåt, å andra sidan har full respekt för att livet pågår – med allt vad det innebär.
Genom åren har jag mött många som bett om ursäkt för att de flyger exempelvis. Som att jag är någon klimatdomstol. Måste vara asjobbigt att hänga med en klimatdomstol som dömner en, tänker jag. Inte roligt för någon inblandad.
Jag vill inte döma någon, för jag är varken är – eller varit – något klimathelgon själv. Utan att lägga mig platt inför mitt eget ansvar så är det för svårt att fatta klimatmässigt vettiga val för att samhället är fossilt.
Istället för att vända sig till klimatdomstole så vill jag att folk ska bli frusterarde över att flyget är billigare än tåget eller att det på vissa platser är omöjligt att leva utan bil, vilja göra något åt saken, dryfta ämnet i lunchrummet, bolla lösningar eller se möjligheterna med att ställa om.
Någonstans måste en ju börja.

När jag varit inne i skov av grav klimatångest har jag nog inte varit så nyanserad som jag är nu dock. Men en lär sig, utvecklas och nu hanterar jag min klimatångest genom att jobba idéellt. Får utlopp vilket gör mig mer harmonisk och förstående. Vill med kraft understryka att jag är lika orolig (mer), men inte på det förlamande jag-måste-skaka-om-varenda-människa-jag-träffar-vis. Nu vill jag bara skaka om varannan =)
Kram emma

Q: Tips och trix kring rengöring av både hus, kläder och människor. En går lätt vilse i alla “gröna” alternativ som sedan visar sig vara obra för miljön.
A: Ja, herregud! Här städar vi inte så ofta, hahaha (vi brukar skylla på att vi har viktigare saker för oss). Men vi torkar golvet med såpa, rengör med ekotipsets mirakelspray, vädrar kläder istället för att tvätta,och när vi tvättar så är favoriter Five oceans. De har även grymma textilsprejer som används flitigt. Kan varmt rekommendera Ekotipsets böcker  också, och hennes konto så klart.
Kram emma

 

Q: Har frågat förut, så ledsen om du redan svarat och jag missat. Hur städar ni väggar och golv i kök och badrum som är lerklinat? Hur tänker ni om städ rent allmänt? Hur gör ni med matavfall, har ni kommunal hämtning eller egen kompost? Hur långt bor ni från busshållplats, bibliotek, vårdcentral mm?
A: Hej! Spännande frågor!
Städning: Väggarna dammar vi med dammvippa (borde verkligen göra nu note to my self). I alla rum i huset (förutom badrum) harrägolv som vi rengör med såpa. Badrumsgolvet är behandlat med linoljevax, och det går också att rengöra med såpa.
Städar gör vi sällan. Önskar mig ständigt en stående vecko-städning, men städning sker alltid i frustration av att det är tokstökigt. Nu, under våren, när vi helst av allt vill vara ute i trädgården är det totalt kaos inomhus, haha.
Matavfall: Vi har tre olika kärl för matavfall. 1: till hönsen. Här slänger vi ner det mesta. Överbliven pasta, smulor, äppelskal. 2: Till komposten. I denna slänger vi allt som inte ska till hönsen. Exempelvis äppelskruttar, lökskal och typ något som blivit mögligt. 3. Till bruna påsen. Här slänger vi sånt som inte platsar i vår egen kompost, typ om vi råkat köpa något oekologiskt vars kemikalie-skal vi inte vill ha in i i våra odlingar. Komposten är ju en sto del av vår framtida jordfabrik.
Kommunikationer: Nämsta bibbla och vårdcentral är i Karlstad, men förskola, skola och matbutik (som en så klart vill handla på så att den finns kvar i evigheternas evighet) finns 5 kilometer bort. Busshållplats finns 3 kilometer bort.

Ytterligare en Q&A kommer senare i veckan, som handlar om min bloggtakt, men jag råkade skriva så himla mycket så det svaret får ett eget inlägg!
KRAM PÅ ER!

Loading Likes...

Låt taket blomma – nu sår jag på orangeritaket!

  • Kommentarer på inlägget:5 kommentarer

Hej från orangeri-taket! Nu är jag med och gör Sverige vildare!

Våren är här och det är dags att haka på WWF:s initativ Gör Sverige vildare!
Första insatsen: Skapa en äng på orangeritaket!

Efter att vi lagt vårt fina nävertak på orangeriet öste vi upp grästuvor som vi lade upp-och-ner. Första året växte det så att det knakade däroppe.
Men.
Tyvärr la vi inte tillräckligt tjockt lager av grästuvor (det behövs ju en viss tyngd för att nävertaket ska hållas på plats). Så i helgen ska vi hiva upp rejält med grästuvor och jord på taket och omsorgsfullt flytta de fantatsiska smultrona som min mamma planterat där.

Som krona på verket ska jag strössla ut fröer över taket i hopp om att skapa en riktigt frodig äng just precis här.
Det kommer bli så vackert. Och samtidigt viktigt.

Och det blir inte vilka fröer som helst. När jag fyllde 40 år fick jag en burk med vallmofrön av min vän Mallan.
I min värld är det de mest betydelsefulla fröerna – de är nämligen plockade på Gotland därvi förut hade vårt älskade torp.
På så sätt får jag en liten bit Gotland i Värmland, och ett blommande minne av våra gotländska vänner.

Planen är att den här ängen, som ligger i anslutning till lönnen som blommar rikligt när vår övergår till sommar, ska fungera som restaurang för viktiga pollinatörer som bin, humlor, fjärilar och andra viktiga insekter. Drömmen är att det ska prunka och surra.

Vi är ju beroende av intakta ekosystem – kort och gott att naturenfungerar – och viktiga pollinatörer för vår matförsörjning.  Men just nu behandlar dem rätt pissigt ärligt talat.
Vi bygger bort deras naturliga habitat genom att frisera naturen, klippa gräset, trall- och stenlägga våra trädgårdar, nalla på grönområden i städerna, plantera monokulturer (hej gräsmattor) och endast odla vissa blommor. Viktiga insekter behöver mat (olika sorters blommande träd, buskar, blommor och kryddor) och någonstans att bo (vild natur).

I vår trädgård – och på våra hus – ska naturen få plats!
Planen är att odla en mångfald av växter för att få en mångfald av arter i vår trädgård. Visste du exempelvis att det finns en bisort som heter blåklocksbi, som uteslutande lever på blommor från ​​blåklockssläktet.
Ja, ni hör ju.

Naturens DNA är ju vildvuxen och otyglad, och det är i den vilda naturen som de bästa levnadsförhållanden för andra arters liv finns. Det är då naturen – och dess ekosystem – fungerar som den ska.

Om WWFs initativ “Gör Sverige vildare”

WWF vill bjuda in humlor, bin och fjärilar till Sveriges alla balkonger och trädgårdar. Dessa superhjältar är livsviktiga för vår matförsörjning och våra ekosystem, men blir allt färre i takt med att de får mindre plats i vår natur. Du kan göra en viktig insats genom att ge tillbaka lite utrymme till pollinatörerna – och samtidigt inspirera andra att också vara med!
Här kan du läsa om vad du kan göra för att bidra i din trädgård: “Gör Sverige vildare”

När du deltar i Sveriges vildaste experiment Gör Sverige vildare bidrar du med en del av din trädgård, balkong, gräsmatta, husvägg eller rabatt och låter den gynna våra pollinerande superhjältar. Plantera till exempel en bivänlig blomsterrabatt eller balkonglåda, sätt upp ett bihotell, eller varför inte anlägga en vacker sommaräng? Kanske har du redan gjort något? Eller ta tillfället i akt och skapa vad du vill – och inspirera andra att vara med genom att vara med genom att dela dina planer i dina sociala kanaler.

 

 

Loading Likes...

Hej Östersund, nytt jobb och en ny cirkulär popup!

  • Kommentarer på inlägget:4 kommentarer

Hej, hej! Nu osar det cirkulär popup – igen!

Den första tanken om att dra igång en cirkulär galleria dök upp för ungefär 10 år sedan när jag var med och startade upp Vintagefabriken (som inhyste en rad cirkulära aktörer i Midsommarkransen) och drev stadsloppisen Kransenloppis tillsammans med ett grymt gäng.

Tanken blev till en dröm. En dröm om att på en stor yta samla framtidens varor och tjänster och paketera hela fadderuttan på ett attraktivt sätt. Göra det lätt att göra rätt.

Under hösten 2023 fick jag möjlighet att projektleda en cirkulär popup-galleria, nämligen Rundgång. Och nu är det dags för ytterligare en cirkulär popup-galleria att se dagens ljus. I Östersund!
Denna gång projektleder jag inte popupen ensam, utan tillsammans med min kollega Maria Soxbo! Och, Johanna Leymann!
Ja, trion som startade Klimatklubben, skrev “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” och “Klimatasken – stora förändringar i litet format” och blev utsedda “Årets framtidsmamas 2019” återförenas för ett stycke cirkulärt projekt.

Hej dröm!

 

Johanna har ju liksom jag lämnat Stockholm och jobbar numera som projektledare för kommunens kommande kretsloppspark. Vilket kap, Östersund!
Jag har följt denna inspirerande satsning – som ska inkludera en massa smartheter på samma yta – på håll, och nu ska jag få vara med på ett hörn.
Detta viktiga, välbehövliga jätteprojekt ligger en bit in i framtiden, och för att kunna fatta smarta beslut så testar kommunen olika koncept som ska kunna implementeras på bästa sätt i den framtida kretsloppsparken.

Under våren ska kommunen testköra en cirkulär pop up-butik mitt i Östersund! Och det är där jag och Maria kommer in i bilden. Jag har ju gjort detta en gång förut (hej Rundgång), sitter inne på värdefulla erfarenheter, misstag, succérecept och har ett enormt sug efter att tweeka konceptet cirkulär popup ytterligare. Göra samma sak fast annorlunda.

Och eftersom jag älskar att samarbeta och ska ha tid för allt annat (boksläpp, föreläsningar, bygge och livet) mitt i detta projekt, så teamar jag upp med Maria!

Sedan i februari är vi anställda i Östersunds kommun och jobbar just nu på distans med att nosa upp och ta kontakt med alla framtidstaggade företag och organisationer som finns i regionen, ta fram koncept och polera idéer.
Planen är att starta upp popupen senare i vår och köra järnet ett par veckor.
Nyfiken? Följ @kretsloppsparken.osd för sjutton, jämtländska gubbar!

Funderar du på vad du ska göra i maj-juni? Ta tåget till Östersund såklart! Och har du tips på grymma aktörer i Östersund? Tagga dem här!

Loading Likes...

Kolla! Att bygga ett hem – halm, lera & återbruk

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

reklam för egen verksamhet

Kolla vad som landade i postlådan!

Ett rykande färskt exemplar av boken “Att bygga ett hem – halm, lera & återbruk” som släpps på måndag!
Nog för att denna bok är den åttonde i ordningen för min del, men det är något speciellt med att plita ner en bit livshistoria och ett byggprojekt som detta i bokform.

Och jag som var så nervös över alla bilder.Det blev bra! Det blev SÅ HIMLA bra.
Hoppas du tycker om denna bit historia lika mycket som jag.

Beställ ditt exemplar av boken “Att bygga ett hem – halm, lera & återbruk” här!

Loading Likes...

Efterlysning: Skottdagstraditioner!

  • Kommentarer på inlägget:4 kommentarer

Efter en lathelg med odling, loppis och trädgårdsfix (ja, nu händer det!) så väntar en halvledig sportlovsvecka. Först jobb, sedan några dagar ledigt medbarnen. Dessutom är det ju skottdagen på torsdag.

Och nu vill jag införa en ny skottdags-tradition och efterlyser idéer!
Skottdagen är ju trots allt bara vart fjärde år, så därför tycker jag att en kan unna sig att slå på stora traditions-trumman. Införa en tradistion som är totalt urballad, flärdfull och/eller utmattande.

Jag älskar traditioner och vill gärna strössla året med en hel massa guldkorn – särskilt nu när vi bor i ett nytt hus och ska fylla det med livet.
Något av det bästa jag vet är att höra om andras traditioner, om det så är att fira hattens dag, åka på kompiskonferens, vattenland, bo över på hotell i sin egen stad, leka hotell hemmavid eller göra hela dagen baklänges (börja med kvällsmat och godnattsaga och avsluta med frukost).

Innan jag och John fick barn firade vi internationella Emma-dagen och internationella John-dagen som handlade om att den ena skräddarsydde en dag – under stort hemlighetsmakeri – för den andra. Nu har vi lovat att damma av denna tradition – med kids! Sååå taggad på detta!

 

Bild från vår vardag, med frukoststök på bordet, tvätt hängande på stolarna (ska bygga en tvättställning inom kort) och sittdynor lite här och var. En vardag som jag älskar, men som gärna får sprinklas med nya traditioner.

Loading Likes...

Q&A: Badrum av lera, bok, vardagsmat och våga flytta till landsbygden?

  • Kommentarer på inlägget:2 kommentarer

Då var det dags! Lite föresenat pga ögoninflammation (har typ inte kunnat se på en vecka), men nu så!
Så skönt att SE!
Här kommer första batchen med svar på era frågor. Mer kommer inom kort.

Q: Din favoriträtt?
A: Jag är fasligt förtjust i indisk mat, men favorit-maträtten som går varm hemma är grönsaker i ugn med röror.
Skulle kunna äta det varje dag i resten av mitt liv. Alltså plåtmat! Klyftpotatis, morötter, palsternacka, lök, jordärtskockor – vad som finns att tillgå. Viktigt med mycket krisp och gärna bearnaisesås till, och kanske lite halloumi. Sommartid kryddas det med en sallad med vinägrett.

Q: Hur vågar man steget att flytta ut i naturen?
A: Först spenderar en ett par år med att fundera på hur det skulle vara att flytta ut på landsbygden. Sedan gör en det till slut för att en är för nyfiken på vad just det kapitlet innehåller, och sedan undrar en varför en inte flyttade tidigare.
Typ så. Sedan kommer en så klart att tvivla lite däremellan, men finns ett uns av längtan efter något annat så tycker jag att en ska testa om det finns möjlighet till det.

Q: Vad saknar du mest från ditt tidigare boende.
A: Plättlätt fråga! Mina vänner, mina grannar, barnens gulliga kompisar och tunnelbana. Men det fina är att de finns kvar. Mina vänner träffar jag med jämna mellanrum (och förhoppningen är att träffa dem oftare nu när livet har rätat på sig och vi inte har byggdeadlines som flåsar oss i nacken). Många av grannarna har jag också kontakt med (en granne hörde av sig och bjöd in oss till fest för inte så länge sen – GULLO!). Barnens kompisar har vi sporadisk kontakt med, men där vill jag verkligen ta upp kontakten. Och tunnelbanan. Är som ett barn när jag får åka tunnelbana nu förtiden. Sånt som en tog förgivet förr  och var måttligt road av.

Q: Jag skulle vilja veta hur det fungerar med ett badrum utan tätskikt. Vad försäkringsbolaget säger, om badkar istället för dusch är en förutsättning osv. 
A: I boken “Att bygga ett hem” går jag loss på ämnet lerbadrum och försäkringsbolag (finns att beställa här). Men kort sagt kan en säga att konventionellt byggda badrum inte fungerar särskilt bra (enligt en funktionsprovning som Länsförsäkringar gjorde 2019 visade det sig att 13 av 19 tätskikt läckte). Så det är hög tid att tänka nytt!
Branschstandarden är en kompromiss mellan försäkringsbolag och byggbranschen, och fungerar som sagt … sådär. Anledningen till att det är svårt att få ett badrum av lera försäkrat är att det inte finns något lerföretag som är ihärdiga att få materialet godkänt (hej pengar). Nu pratas det om att standardiseras lera som byggmaterial, precis som i Tyskland, vilket ger hopp om framtiden.
Vi har ingen försäkring, men har alla rör synliga och det finns inget organiskt material i golvet som kan skadas. Golvet är behandlat med linolja, äggoljetempera och linoljevax. Det senare är prima! Och det kan en ha på väggarna också.
Vill en skippa badkar och göra dusch, så kan en som sagt behandla lerväggarna med exempelvis vax.

Q: Hej Emma!
Hoppas du och familjen går friskare tider till mötes!
Så verkligt roligt att ni ger ut en bok tillsammans. Vill så gärna läsa mer om ert bygge. Det ser jag fram emot. Har kikat efter numret i Gård och torp på biblioteket som ni var med i. Det är alltid utlånat. Hoppas på att få läsa det snart.
En fråga till dig, hur förhåller ni er till mejeriprodukter? Vill också gärna höra om hur en typisk matvecka ser ut hos er. Vad äter ni? 🙂 Roligt med matinspiration!
Allt gott!
Hälsningar, Caroline
A:  Men vad roligt att du är peppad på boken! Efter allt slit med både hus och bok, så känns det fint att mödan är värd. Det är den så klart – vi har ju ett HUS!
Vilken spännande fråga! Hur vi ställer oss till mejeriprodukter? Vi försöker byta ut så mycket vi kan till växtbaserat. Typ havremjölk i pannkakor, i kaffet och havrevisp till desserten. Men vi äter smör på mackan, har ofta yoghurt hemma och ibland ost, men det senare är mest lyx.
En typisk matvecka innehåller grönsaker i ugn, makaronipudding med soltorkade tomater, pannkakor, potatisbullar med sylt, spagetti och oköttfärssås, lasagne, tacos, chili sin carne och ibland vietnamesiska vårrullar eller pasta pomodoro. Allt vegetariskt, och så ofta vi kan även veganskt. Och väldigt enkelt.

Loading Likes...

Hur började projekt flytten till landsbygden?

  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer

reklam för egen verksamhet

Den 25 april släpps boken “Att bygga ett hem – halm, lera & återbruk” som handlar om vår flytt till landsbygden, drömmen om ett annat sätt att leva och vårt idiotunderbara projektet att bygga ett hus av halm, lera och återbruk.

Här kan du förboka ett signerat exemplar av “Att bygga ett hem – halm, lera & återbruk“, och nu ska jag så klart berätta hur drömmen tog fart. Detta är ett utdrag från den kommande boken minsann!

Allt började med ett torp på Gotland. Det blev inkörsporten till tyngre landet-längt. Vi, som vanligtvis spenderade vardagen i en topplånad lägenhet i Stockholm, slapp helt plötsligt det omöjliga uppdraget att hålla barnen inom den rondell-stora parken, valla in dem (gastande!) från den jäktade trafiken och cykelkryssa mellan jobb, förskola och mathandling i ett bolmande hav av avgaser.

Där, på landet, fanns … plats. Och vi blev liksom lite … trevligare.

Mindre stressade.

Barnen kunde springa fritt, cykla utan livet som insats, andas frisk luft, vi kunde odla egen mat, gå i pyjamas utomhus och greja tills solen gick ner. Laga, bygga, gräva, svettas. Tänk om en kunde leva så här – 365 dagar om året? Fylla livet med stora drömmar istället för enorma lån.

Ge livet svängrum?

 

Sedan slog pandemin till. Samhället stängde, jobbuppdrag försvann över en natt och bankkontot gapade tomt utan hänsyn till tickande utgifter. Vi hade inte längre råd med vårt allt för dyra liv.

Eller kanske hade vi det, men till vilket pris? Jobba bort hela vårt förstånd, vänlighet och barnens uppväxt? Jobba på bekymmersrynka och ett livslångt utgiftskonto för nack- och ryggbesvär, där bak- om dataskärmen. När min pappa samtidigt blev sämre i den vedervärdiga sjukdomen Alzheimer var det som att bubblan sprack och sorgen sipprade in. Ska jag verkligen vara här, när jag behövs där?

I samma veva sa restriktionerna att vi skulle undvika kollektivtrafiken, vilket ledde till att cykelbanorna fylldes av förstagångs-trampare och bilfilerna med ovana bilister. Dålig kombination. Jag, som vanligtvis cyklade överallt, som aldrig varit rädd i trafiken (trots min brist på plåthölje och förstånd), höll på att bli påkörd två gånger på en vecka. Där och då fick jag nog.

Så vi sålde allt och flyttade till Värmland. Hem till min barndoms bygd. Köpte en tomt med en gammal sommarstugebarack på, ett stenkast från mina föräldrar, och bestämde oss för att bygga ett halmbalshus. En fullkomligt idiotisk, naiv och underbar idé!

Jag är uppvuxen på landet, medan min man John är en riktig stadsunge.
Vårt landet-längt hade gått i perioder, men längtan efter mer grönska var gemensamt och konstant. Första gången jag yppade ett längt efter att bo på landet (något år innan pandemin) sparkade John bakut. Tanken marinerade ett par månader och när han sedan var redo, då var det jag som fick panik. Vid något tillfälle var vi samstämmiga och började förbereda oss. John ställde frågan om möjligheten att jobba på distans på sin arbetsplats, vilket togs emot med viss skepsis. Sedan kom som sagt pandemin och hemmajobb blev ett ord.

Att packa ner vårt liv i tidningspapper och flytta våra lättnavigerade, laptop-beroende jobb fick samhällets acceptans. Så vi flyttade. Från välordnad sekelskiftslägenhet rakt in i mina föräldrars gamla verkstad som vi hade gjort i ordning till en under-tiden-bostad på sisådär en 30 kvadratmeter.

Från den gamla verkstaden – som också blev ett test-laboratorium för olika byggtekniker som vi ville applicera på vårt hus – kunde vi ta hand om mina föräldrar, avlasta, laga mat och ta vara på tiden som fanns kvar.
Och samtidigt påbörja och polera drömmen om ett annorlunda, värderingsdrivet och närproducerat hus – ett lug- nare liv bortom topplån och räntor.

Livet kändes meningsfullt på något vis. Och bygget fyllde en viktig funktion. Förutom att skapa ett hem, så gav byggandet ett lugn i takt med att min pappas Alzheimer sakta (och alldeles för snabbt) monterade ner allt som var just han. Att då traska över till bygget och knuffa in en halmbal på rätt plats, kånka tunga hinkar med lera eller spika ett par brädor höll förståndet i schack. Och jag fick samtidigt se något vackert, beständigt och stabilt växa fram mellan taggiga, utmanande vardagar. Ett hus! Och ett hus som min pappa hade älskat. »Ner med känslorna i huset – då står det bättre« sa en vän efter att min pappa gått bort. Så det gjorde jag.

Ett stadigare hus får ni leta efter.

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta