Vilka är vi utan en ny outfit? Utan en flygresa inplanerad? Utan ett uppdaterat hem som visar att vi har koll? Vilka utsläppstunga statusmarkörer hakar vi på bara för att vara någon och passa in? Och vad händer med oss – vår identitet – när vi förväntas av avsäga oss dem för att sänka utsläppen (eller för all del – för att ekonomin tryter)?
Nu ska vi snacka identitet och statusmarkörer! Spännande!
Det osar podd, eller hur?
Yep, om just detta – status – ska jag och Maria Soxbo snacka om i ett kommande poddavsnitt av Plan B-podden!
I vanlig ordning vill så klart höra vad du tycker och tänker på tema status, kopplat till klimat och omställning. Vad är status? Vad borde vara status? Hur känns det när tugget i vänskapskretsen handlar om utsläppstunga statusmarkörer?
Sedan vi sålde torpet på Gotland och flyttade från Midsommarkransen har jag funderat mycket på vem jag är utan statusmarkörerna? Mina tidigare attribut? Jag är ju jag så klart, men jag hur påverkas jag?
Jag har ju trots allt bytt designerväskor på modemagasin, gulligt torp på Sveriges mest attraktiva ö, sekelskifteslägenhet i medvetna Midsommarkransen (notera att jag specificerar Midsommarkransen, inte skriver Stockholm = min identitet), pressvisningar och hippa event mot ett liv på landet i ett hus byggt av hästskit. Ja, ni hör ju att det skiljer sig … en gnutta.
Att bo på landet är ju också en identitet som plockar allt fler statuspoäng. Värre var det när en växte upp och blev avfärdad som lantis innan en ens hunnit öppnat försäljnings-kavajen och visat på det mångfacetterade utbudet. Eller när jag flyttade till Stockholm – med min bröliga värmländska i högsta hugg – och skulle bevisa att jag minsann hade ett värde när normen var en annan.
För vissa är resor en del av identiteten, för andra är det att visa att en hänger med i samhället genom att ha en outfit så ny att trådarna fortfarande ryker eller ett hem som en satt sig egen prägel på.
Jag har ju varit och vispat runt överallt med resor till Paris, designerväskor och nog har jag satt min egen prägel på ett kök i Midsommarkransen. Och som sagt, Midsommarkransen. En så stor del av min identitet. Dels på grund av fantastisk plats, underbara grannar, men också en del av stan där normen var vintage, ekologiskt och medvetenhet. Klart att det blir en viktig statusmarkör/identitetspusselbit för någon som tycker att just detta är viktigt.
Så, när en avsäger sig de där identitetsskapande attiraljerna – vem blir en då?
Känner du igen dig?
Och vilka är vi om vi förväntas frånsäga oss en del av det som blivit vår identitet? Vilka blir vi utan statusmarkörer? En årlig resa till solen, ett torp, flygresor med jobbet, en andelslägenhet på Mallis, eurobonuskort på Sas, en fet bil och ett spännande sociala medier-liv som andas sus och dus.
Det senare är högst relevant 2024, för vilka vi är och blir vi på socaial medier? Vad tusan ska en visa upp på sociala medier om en inte får visa upp ett nytt köp, en ny inredningsdetalj, ett nytt resemål eller ett nytt steg i livet. Framåt, uppåt!
Och vilka statusmarkörer finns där ute som vi – med omställningen in mind – bör/måste släppa? Och hur kan vi ersätta dem med nya? Så många frågor!
17 dagar in på det nya året och har redan avverkat vinterkräksjukan, ryggskott och influensa. Jag vet inte om folk kommer kräkas över min optimsim nu, må så vara. Men det kan ju bara bli bättre nu?
Jag tänker att vi nått botten (snälla, låt det vara botten) på många olika plan. Krig, kliminalitet, klimatkris och ekonomisk kris.
Ska alldeles strax krypa ner i feberdimman igen, men vill bara lyfta en klok sak som Maria skrev häromdagen. Om att när en viftar med flaggan om att det ska bli krig, då rustar en. Viftar en med flaggan om klimatkris, då kallas en alarmist. Jo, tjena.
Med tanke på att det finns en gaaaanska stark korrelation mellan de båda (klimatkrisens effekter leder ofta till konflikt) borde vi kanske vara lite mjukare med orden?
Nu kryper jag till kojs igen, vilar upp mig och kommer med nya starka tag när jag är frisk. Då blir det omställningslust, framtidstro, odling, husbygge och vår på menyn.
Vilka utmaningar har staden i omställmningen? Och landsbygden? Vilka fördelar finns det med att bo på landsbygden, jämfört med stan?
Var är det enklast att leva hållbart?
Inför sommaren har jag och Maria spelat in ett gäng bonusavsnitt av Plan B-podden, som kommer att pytsas ut med jämna mellanrum.
Först ut är ett ämne som många av er har önskat, nämligen stad vs landsbygd. Vilka utmaningar och möjligheter finns det? Vad saknar jag med stan och uppskattar med landsbygden?
Lyssna på det första bonusavsnittet här: Plan B-podden “Stad vs landsbygd”och tyck till. Vilka utmaningar och möjligheter ser du? Håller du med oss? Eller tycker olika?
Nu tänkte jag skaka liv i en uppskattad långkörar-klassiker här på bloggen (som vi skapat tillsammans!), och strössla den med nya godbitar! Nämligen en uppdaterad lista över Sveriges bästa loppisar, secondhand och vintagebutiker.
Det är dags! Den senaste jag hittar är daterad 2014. Det är ett halvt liv sedan dess.
Eftersom jag bygger hus av återbruk får jag in SÅ många frågor om var en hittar allt från begagnade dörrar, fönster, krokar och andra detaljer. Jag har ju bäst koll på ställen som geografiskt ligger nära Värmland, men bedrövlig koll på andra regioner.
Så jag tänker att vi hjälps åt? Ger grymma aktörer – som är framtiden! – fler kunder och bättre förutsättningar att finnas kvar (för de behövs!), oljar maskineriet i den cirkulära ekonomin och delar med oss av våra bästa tips!
Är du med?
Mejla mig dina bästa loppis- och vintageställen på emma@emmasundh.com eller kommentera nedan, så sätter jag ihop en finfin lista av allas våras bästa tips. Och så ses vi på alla dessa fyndarställen sommar, eller hur?
Skriv gärna i denna form, så blir det enkelt att sammaställa:
VÄRMLAND
Fyndboa, Kristinehamn. Stor loppis (1500 kvm) med massor av möbler, prylar och kläder. Ibland finns deadstock-plagg! Helt klart ett besök! Adress: Bodalsvägen 5, 681 43 Kristinehamn Öppettider: Måndag-fredag: 10.00-18.00 Lördag-söndag: 10.00-14.00
Ps. Kika gärna på denna lista och copy/pastea aktörer som fortfarande är aktiva.
Nä, men dra på måndagsbrallan och kolla in detta! Vi har inte bara satt upp en (begagnad) lampa i husets kök …
Den lyser också! Vi har nämligen fått EL inkopplat! Hurra! Nu kliar det ganska rejält i fingrarna att färdigställa köket, dra på ett lager extra med lera och fixa klart köket.
Och pja, resten av huset. För jag är ganska taggad på att sätta upp lampor i precis varje rum (men det är en gnutta opraktiskt att ha glaskupor hängande när en baxar golvplank och annat skrymmande).
Tadaa! Nu är vår rosa pardörr på plats på södersidan – även kallad trädgårdsentrén. Den vätter ut mot köksträdgården (jag står mitt i den nedfrusna spenaten och tar bilden) och jag ser framför mig hur de står vidöppna på sommaren. Och jag sitter där på den imagenära stentrappan och tar en morgonkaffe.
Barnen fick välja färg. Rosa. Och jag blandade till en nyans av linolja som skulle lira med den rosa nyansen på norrsidan (vår kommande huvudentré som för tillfället är lätt otillgänglig pga 180 centimenter ovanför marken utan trappa). För att få till rätt nyans blandade jag vitt, engelskt rött, guldockra och svart.
Just rosa dörrar kanske inte till vanligheterna i Värmland, desto fler rosa dörrar hittar en på Gotland. Vackert slitna, linoljefärgade varianter. Nu råkar ju vi älska Gotland och haft ett torp där (dock inte med rosa dörr), men bor numera i Värmland. Så detta får väl bli ett gotvärmskt hus i sundhiansk stil.
Ser fram emot att se denna dörr åldas, solblekas och få patina.
Vi har en hel del kvar på ämnet fönsterputs efter att ha kittat alla fönster, men blir fasen glad varenda gång jag ser dörr-fan.
Hej svinkalla fredag! Låt oss värma upp den med fina nyheter och en dos stolhet!
Som många av er vet så jobbar jag med det viktiga, bra:iga och historiska projektet “Elevborgarråd för klimatet” i Karlstads kommun, tillsammans med min pang-kollega Maria Soxbo!
Nä, men bättre projekt får en faktiskt leta efter. Alla kommuner borde kopiera (och anlita oss)!
För er som har missat vad Elevborgarråd för klimatet är för något så kommer här en recap:
Alla rektorer och all personal på kommunala skolor och förskolor har utbildats i klimat och omställning (utmaningar och möjligheter) och fått verktyg att prata med barnen genom grymma Frida Berry Eklund.
Jag och Maria har tagit fram faktablad om klimat, miljö och omställning som vi skrivit på ett åldersanpassat sätt som skickats ut till alla rekororer för vidare distribution. Sedan årsskiftet jobbar alla klasser/grupper med klimat, miljö och omställning i förskolor och skolor, med våra faktabanker som utgångspunkt (och har också möjlighet att bolla med mig och Maria om en stöter på patrull). Vi har tryckt på att omställningen måste ske rättvist, att människor har olika förutsättningar att ställa om och (hoppas att vi har) skapat en plan för förståelse.
Med all fakta innanför västen och ämnena mitt framför nästippen får sedan barn och unga på kommunens alla förskolor och skolor får komma med förslag hur kommunen ska sänka sina utsläpp (utan att någon kommer i kläm) och samtidigt bli en miljösmart kommun. Alltså, komma med förslag kring hur kommunen kan göra det enklare för fler att leva hållbart och samtidigt värna om vår natur.
Alla förslagen samlas just nu in och i april håller vi en workshop med två elever från varje skola (åk 4-9). Under workshopen ska eleverna ta fram 50 vassa förslag som sedan ska överlämnas till politikerna!
Syftet med projektet är att låta barn och unga – som inte har rösträtt men som ska leva med besluten som fattas i dag – göra sin röst hörd.
Som Ebba säger i artikeln i NWT: – Jag hoppas att fler städer börjar med elevborgarråd och till sist kanske hela Sverige börjar och efter det kanske flera grannländer. Till slut kommer väldigt många länder hålla på och då kommer det ju att bli bättre.
Hatten av för Karlstads kommun!
Och så ofantligt stolt över att få jobba med detta viktiga.
8 mars och Internationella kvinnodagen. Jag vill ägna den här dagen åt att lyfta alla fantastiska kvinnor som krattar framtidsmanegen. Som lägger ideella timmar, använder sina plattformar, bedriver forskning, höjer sin röst, trampar upp stigar och plöjer ner sin tid i att göra det bättre – för oss alla.
Klimatklubben (som jag är medgrundare till och driver sedan nära fem år tillbaka) uppmärksammar denna dag genom att lista Sveriges 52 främsta klimatkvinnor!
På listan hittar du 52 kvinnor (en för varje vecka på året) som är starka krafter i klimatfrågan, puttar klimatfrågan högre upp på samhällsagendan, bidrar till utsläppsminskningar och driver på omställningen på olika sätt.
Syftet är att lyfta kvinnornas insatser – och inspirera fler att gå i deras fotspår.
Bakom listan står hundratals nomineringar som fullkomligt rasat in via Klimatklubben.se. Därefter har en fantastisk jury bestående av vår vice ordförande Alexandru Al-Qassam, Nina Rung, Beatrice Rindevall från Supermiljöbloggen, Naturskyddsföreningens kommunikationschef Hanna Berheim Brudin och Greenpeaces head of creative Gustav Martner fått det svåra jobbet att koka ner nomineringarna till en lista på 52 namn.
Jag är så tacksam för att jag INTE satt med i juryn, för jag hade på riktigt inte kunnat begränsa mig. Det hade blivit 1000 kvinnor. Men jag fick vara med på ett hörn att rodda ihop allt detta, tillsammans med Klimatklubben-teamet.
Och som min medgrundar-kollega Maria Soxbo skrev här: Vi vet av egen erfarenhet att klimatarbete kan vara ganska otacksamt, det finns mycket hat och hot som obegripligt nog riktar sig mot människor som arbetar med klimatfrågor, trots att det är för hela mänsklighetens bästa. Så har ni en fantastisk ”klimatkvinna” (eller man för den delen) i er närhet – passa på att tacka, backa och fråga hur ni kan hjälpa till!
Hatten av för alla kvinnor som gör skillnad för allas vår gemensamma framtid! Och tack.
Kolla in hela listan här– och sprid den gärna! Vi vet av egen erfarenhet att klimatarbete kan vara ganska otacksamt, det finns mycket hat och hot som oebgripligt nog riktar sig mot människor som arbetar med klimatfrågor, trots att det är för hela mänsklighetens bästa. Så har ni en fantastisk ”klimatkvinna” (eller man för den delen) i er närhet – passa på att tacka, backa och fråga hur ni kan hjälpa till!
Jag är kvinna. Det innebär att jag ofta är överrepresenterad i de flesta sammanhang där det doftar klimat, miljö och omställning. Jag är i gott kvinnosällskap när jag engagerar mig, handlar secondhand, efterfrågar bättre cykelvägar, kräver smartare kollektivtrafik och lagar kidsens kläder. Om jag inte var gift med en vegaterian, så hade jag säkerligen varit snabbast på att försöka styra in kosten på mer växtbaserat också (enligt statistiken).
Din potential. Män har generellt en livsstil som släpper ut mer och därför kommer livsstilsförändringar som du gör att ge större effekt. Här finns det enorm potential, eftersom vi människor är flockdjur och gärna följer andras beteenden.
Vi lever mitt i en klimatkris där omställningen inte bara är en nödvändighet för att säkra en vettig framtid bortom extremväder, mat- och vattenbrist och nöd (där kvinnor tenderar att komma i kläm), utan också en förutsättning för att Sverige ska kunna (fortsätta) stoltsera med att ett framåttänkande land. Alla behövs i omställningen. Och allas erfarenheter, utmaningar och tyck behövs så att ingen ska komma ikläm, right?
Världen ställer om i en rasande takt, medan Sverige lunkar efter med dammiga ord om att vi minsann ska ta på oss ledartröjan. Men det är stora planer på den där påklädnaden, men när åker tröj-fan på?
För ett par veckor sedan skrev jag det stora inlägget om vårt halmbalshus, och i samma veva dundrade det in ett par frågor om vårt orangeri. Klart att vårt orangeri ska få ett alldeles eget inlägg! Med massa bilder från bygget!
Varför byggde ni ett orangeri det första ni gjorde? – Ja, en kan verkligen ifrågasätta smartheten att bygga två hus samtidigt, men eftersom vi ville få till en gårdplan med köksträdgård högst upp på vår kuperade tomt så var vi tvungna att tänka till för att komma åt att arbeta och skeppa upp materil. Vi har nämligen inte världens enklaste tomt. För att förenkla bygget så byggde vi längst in först. Planen var (och är) att rama in köksträdgården mellan bostadshus, orangeri och (kommande) växthus. Skapa en gynnsam odlingsyta (kanske vinna en zon?).
Det mest optimala skulle ha varit att bygga växthuset först, eftersom det är planerat lääääängst in på tomten. Men någonstans var vi tvugna att dra i handbromsen. Så vi började med orangeriet som ligger innanför bostadshuset på tomten. Växthuset blir en plan för framtiden så att säga.
Vi må ha storslagna planer för vårt orangeri – här ska det rymmas odlingar, middagar och tvätt på tork – men livet skriker ju inte direkt ut ett behov ett orangeri. Men i takt med att bygget med vårt halmbalshus framskridit har vi insett att orangeriet fyllt en otroligt viktig funktion. Här har vi kunnat värma oss, äta lunch och bjuda på fika genom byggets gång. Så tack orangeri för det! Och dessutom har jag kunnat tjuvstarta ett par odlingsdrömmar. Inte fy skam när bygget är kaos och tomten ser ut som en tipp.
Hur mycket hade ni byggt innan ni byggde vårt orangeri? – Bara ett hönshus på hjul. Men vi hade förstklassig hjälp (annars hade där stått ett sjul kan jag lova). Nu däremot skulle jag nog kunna bygga ett orangeri själv, hälsar Aktiebolaget storhetsvansinne.
Vilket material använde ni för att bygga ert orangeri? – Grunden till vårt orangeri är byggd av sten, delvis från tomten. En hel del stenar klyvdes för att passa.
Stommen till orangeriet byggdes i trä, av plockhugget virke. Inget impregnerat skoj, utan rent trä.
Väggarna byggde vi av träflislera – en blandning som liknar typ chokladbollsmet och som en pressar ner i en form (typ två plywood-skivor som en sätter på varsin sida om reglarna).
När massan torkar blir den stenhård, och på den lerklinar en sen. Både på insidan och utsidan. Tre lager lerklining blev det på insidan och två lager på utsidan. Ytterligare ett lager ska läggas på utsidan i sinomtid. Fönstren på framsidan av orangeriet, plus fönstret på södersidan, är begagnade. Just dessa flaggfönster köpte vi från det kommunala byggåterbruket, Sola byggåterbruk. Fönstrena har tidigare suttit på en skola några kilometer bort. Pardörren (begagnad om inte det framgår, hahaha) hittade jag på Marketplace, så den hör inte alls ihop med fönstrena även om det ser ut så. Lyckan när vi insåg att spröjsen gick i liv med varandra. Hurra! Fönstren på baksidan köpte vi från VLT i Arvika. De är så klart också pre-älskade.
Vad är det i massan ni lerklinar med? – Jo, serrdu. Vi har lite olika blandningar. En lite tjockare med mycket fibrer i, och en lite slätare finputs. I den tjockare grovputsen är det lera, sand (eller stenmjöl), hästskit och halm i, medan det i finputsen är lera, mer sand (eller stenmjöl) och lite hästskit. Blandningen blandar vi i en tvångsblandare och häller upp i hinkar.
Luktar blandingen?
– Nope. Om hästskiten är tagen ur hagen eller mockad för ett tag sedan så luktar det ingenting (det är fibrerna i skiten en vill åt). Vi har lyxen att ha ett stall som granne och får hästbajs som de mockar ut med jämna mellanrum.
Är det inte äckligt att blanda i bajs? – Nä, tycker det är sju resor fräschare att använda naturliga material än exempelvis kemikaliebelagda material.
Vad har ni målat med i ert orangeri? – Egentligen tycker jag att den torkade leran i sig är vacker, men för att skapa ännu mer ljus i vårt orangeri så valde vi att måla det. Vi hade lite kalk kvar från målandet av hönshuset, så jag borstade på det. Tycker att det passade bra därinne.
Så småningom ska jag måla taket också. Det blir i någon järnvitriol tror jag.
Hur byggde ni ert gröna tak?
– Åh, så glad över vårt gröna tak! Först la vi råspont på taket och på råsponten la vi …
Näver! Vi la näver omlott på taket och avslutade med en offerbräda längst ner, som hölls uppe av enekrokar.
När nävern var på plats så slängde vi upp grästuvor på taket. Vi la dem upp-och-ner och strödde ut mängder med fröer. Min mamma har också planterat ett och annat däroppe. Smultron exempelvis.
Det växer så det knakar däroppe! Det står dessutom en lönn bakom orangeriet som lockar till sin humlor när trädet blommar, så det känns verkligen som en levande och surrande del av vår trädgård.
Vilket moment var roligast respektive svårast? – Lerklina är alltid roligt (tycker jag två lerklinade hus senare), men få saker får upp mot att passa in fönster och dörrar och se en ställning med brädor förvandlas till ett hus. Svårast? Hmm. Att hålla taket torrt innan vi fick på nävern? Det kom nämligen en storm och drog tag i presenningen … Lätt stressad situation.
Vad har du för växter i orangeriet? – Massor av olika! Fikonträd, olivträd, granatäpple, pelargoner. På bilden ovan har jag ett blåregn i den stora krukan. Den ska jag plantera i år är det tänkt. Kanske på hörnet till vårt orangeri?
Ska orangeriet funngera för övervintring av växter? – Tanken var att låta växterna övervintra här och just nu har vi en frostvakt som ser till att det inte blir för kallt inne i orangeriet. Men planen är ju att vi ska bygga en punschveranda på vårt hus och då är det bättre att vinterförvara växterna där – i spillvärmen från huset. Här ser en ju en hel del fördelar med att ha ett orangeri sammankopplat med huset (vilket vi var inne på i början av byggplans-processen) …
Hur tänker du kring odling, arbetsyta vs mys/häng i orangeriet? – Just för tillfället är det en mischmasch av allt inne i vårt orangeri, men det beror ju på allmänt byggkaos. Jag har tänkt att allt – odling, arbetsyta och mys/häng – ska få plats (optimistiskt nog), men så småningom planeras smartare. Just nu rymms en lång bänk, ett gigantiskt bord och en lika gigantisk säng därinne. Sängen ska inte stå där, men funkade som myshörna för kidsen förra året (perfekt när en hade middagar och barnen fick ha myskväll precis bredvid med film och snacks). Odlingar kommer alltid få plats eftersom jag byggt väl tilltagna fönsterbrädor runt hela oranageriet.
Tanken är att inredningen i orangeriet får följa säsongen. Just nu renoveras fönster inne i orangeriet och det är allmän förvaring. I vår, när odlingen kommer igång, så får allt annat maka på sig och i sommar när försådden flyttar ut och krukorna ställs på trappan får det bli plats för middag, mys och tvätt.
Kanske även inkvartera ett bad när det vankas höstrusk?
Här sitter jag även och jobbar ibland. Inte fy skam.
Vad har ni för ventialtion och uppvärmning i orangeriet? – Självdrag och frostvakt än så länge. Funkar helt okej, men några fönsterrutor är försatta med plywood. Ser fram emot att laga dem!
Vad blir nästa steg för orangeriet? – Jag vill bygga en stentrappa till orangeriet, lägga lergolv inomhus, lerklina ytterligare ett lager på utsidan, kitta om alla fönster, plantera klätterväxter utomhus (på stöd som tar dem upp på taket). Det finns att göra så att säga.
