Den här veckan började med major bloggtrassel, men nu är vi igång igen. Puh!
Vi kämpar på med bygget, jobbar i shift och jonglerar några utmaningar (läs: jobba med lera när det är minusgrader). Men det är fasligt vackert ute, det vankas vår och vi har en go helg med både bygghjälp av vänner och barnens kompisar på besök i bagaget. Och ytterligare en go helg framför oss – två barnkalas och mer bygg! Alla familjemedlemmar glada så att säga.
Och även om vi bygger mycket så försöker vi ta vara på varje ledig stund med kidsen. Så här såg det ut i helgen när vi grillade utanför orangeriet och katten så klart ville vara med (fast på behörigt avstånd).
Senaste nytt från bygget då? Vi bygger innerväggar, lerklinar, gör golv och börjar sätta in dörrar i alla gluggar. Skafferidörren passas på plats och nu inväntar vi bara överljus! Och ja, tröskel behöver vi såga till också.
Älskar alla små detaljer som gör att huset ser gammalt ut.
I helgen fick barnen bestämma nyans på ytterdörren (som ska sitta mot söder (och köksträdgården)). De valde rosa så jag blandade till en nyans som påminner om den som sitter på norrsidan. Den behöver justeras lite, men nyansen på höger dörrblad stämmer nog mest överens med norrsidan. Och barnen målade med linoljefärg. Lite svettigt (men tror att jag dolde det) och jag fick gå efter och finlira när de inte såg, men känslan är att de bestämt och målat själva! Känns fint. Ska bli spännande att se dörren på plats sen. Gulp! Men kommer nog bli fint när fönsterbågarna intill (så småningom) målas i guldockra.
Och apropå nyans och pardörr! Det visade sig att de här franska pardörrarna haft ett förflutet som både rosa och guldockra. Pillade bort några flagor turkos plastfärg och där fanns tidigare nyanser. Någon gång ska jag pillar bort färgen, men det får bli när alla viktiga moment är klara. Jag hade nog tänkt måla denna pardörr i typ grå umbra, men vi får se. Vad tycker du?
God morgon på er!
Hoppas allt är bra med dig och att du haft en fin helg! Själv har jag varit i Stockholm på kombinerad jobb-träffa-kompisar-styrelsemötes-helg, och är aningen trött nu på måndag morgon. I fredags hade vi planerings- och spåndag för Klimatklubben (med Maria och Sofia som är projektledare för vårt Postkods-projekt) och så hade jag ett HÖGST spännande möte som jag hoppas kan utmynna i någon fantastiskt (som ni har efterfrågat).
I lördags var jag med familjen på museum, träffade ett gäng kompisar, lunchade på orangeriet i Bergianska och var på middag på kvällen. Och i söndags var det spånmöte med Klimatklubbens styrelse. Har på riktigt tömt hela huvudet på idéer. Allt för lite sömn och full rulle.
Men ändå taggad på en ny vecka.
Den här veckan består av denna kompott: klippa podd, langa ut ett nytt avsnitt av Plan B-podden (missa för bövelen inte) och snacka loss på Torsdagsfôlket. Torsdagsfôlket är företagsträffar som jag driver tillsammans med Karlstads kommun, med syfte att få företag i Karlstad att bli taggade på omställning och cirkulära affärer, och samtidigt ge både verktyg, sammanhang och främja samarbeten. Så himla fint, kreativt och roligt sammanhang att få vara en del av detta – ett av de roligaste uppdrag jag haft!
Mellan allt det ska jag bygga hus, ha en massa möten och så ska jag visa opp den finaste jag presenter som jag fått. Alltså DEN finaste!
Hahaha, hej och herregud!
Den senaste veckan har jag haft sånt oflyt – med ALLT. Ni vet, så där som det kan vara ibland och allt en önskar är att livet ska vara lite mjukt mot en.
Som en extra krydda kajkade min nya (begagnade) dator ihop – trodde jag. Hela dattan blev svart och jag som skulle i väg på föreläsning. Hej panik!
Det visade sig vara laddsladden som var trasig (skönt), men det har ju inte varit världens fart på bloggen. Men nu så!
Nu får det faktiskt vara slut på taggigt liv och oflyt, eller hur?
Äsch, nu vänder vi blad. Och njuter av den fina hösten!
Kram på er!
I lördags tog vi farväl av min pappa. En varm, rättvis, trygg, skojfrisk, musikälskande dalmas – alltid med en rolig historia på lut. Han var språkläraren som uppmuntrade mig att bli journalist, tyckte om när jag hittade på nya ord och finurligheter. Han var den som introducerade mig för jazz, som älskade att åka vattenrutschkanor, mejlade tips på artiklar som han tyckte att jag skulle läsa, ville diskutera politik och historia och kunde slänga sig upp i lyktstolpar för att han fick feeling.
Min pappa är så mycket av den jag blev. Och är. Minus slänga sig upp i lyktstolpar då.
Begravningen var både sorglig och vacker, och det finns något befriande och förlösande med att gråta, låta tårarna rinna, se andra i sin sorg, dela den och sedan samlas för att minnas hur han var. Alla de där komponenterna som gjorde just min pappa.
Extra betydelsefullt blir det nog när en haft en sjukdom som sakta men säkert nedmonterat alla minnen av allt fint som var just min pappa. Det är som att de minnen som svärtats ner av sjukdom – ilska, ångest, hårda ord och händelser en djupt vill glömma – sakta ersätts av de fina minnena. Sån han var på riktigt.
Begravningen var borglig och hölls i en gammal skola i bygden. Det kändes fint, eftersom han var lärare ut i fingerspetsarna. Efter begravningen hölls en minnesstund i granngården som ägs av min kusin. I det stora, fina huset samlades släkt och vänner för att minnas pappa, skåla i bubbel och äta en massa snittar.
Och så bjöds det på pappas alla favoriter, som öl, chips, djungelvrål och mackor med getost.
Min syster Ellen höll ett fantastiskt tal under minnestunden. Ett tal som kapslade in allt som var vår pappa. Och något som utmärkte pappa var att han alltid grep in.
Minns hur vi kunde sitta på restaurang och han reste sig tveklöst och sprang ut när han fått syn på någon som fallit ihop. Ellen berättade om att han hjälpt folk på tåget, på stan och på tunnelbanan.
En historia känns lite extra i hjärtat är den när han satt på tunbnelbanan, överhörde ett samtal mellan ett par där mannen i förhållandet lät kontrollerande, ville veta vad tjejen gjort och med vem.
Tjejen försökte hävda sin rätt att göra vad hon ville, men det togs inte emot särskilt väl.
Pappa tar då fram ett litet papper och en penna, skriver ett meddelande och precis innan han kliver av vid sin station så räcker han lappen diskret till tjejen.
Hon läser lappen medan pappa kliver av och innan tunnelbanan susar i väg så ger hon pappa ett leende.
På lappen stod det “gör dig av med den där dumstöten. Du förtjänar något bättre”.
Saknaden efter pappa är enorm. Liksom tröttheten som nu väller över en.
Jag tänker på hur mycket energi det tagit att hålla ihop. Hur ledsen jag varit, men med kroppens alla muskler spjärnat emot. För att få all vardags-mekanik att gå ihop utan tjorv.
Sedan vi flyttade hem så har allt handlat om att hålla ihop. För att orka. Orka finnas där för pappa, kunna avlasta min mamma, orka vara stadig, orka vara förälder åt två små barn och orka fortsätta jobba med det en tycker är viktigt. Orka inte tänka på vad som kommer.
Det har gått så där.
Den största utmaningen har varit det sociala. Jag som vanligtvis är en social katt, som älskar fest, anordna middagar och tagit alla chanser till sammankomster, har inte alltid pallat. Så mitt i allt detta så har det smugit sig på en identitetskris. Vem är jag i allt detta? Är jag den sorgsna nu? Den tysta på festen? Den som går hem först – snarare än sist? Är jag en annan nu?
Jag vet inte hur sånt här sorgejox går till, för jag har inte förlorat någon tidigare. Kommer det komma en dos sorg när en inser – på riktigt inser – att han är borta? Eller har jag processat allt under åren som gått?
Får jag sakta men säkert bli jag igen nu?
Komma tillbaka?
Jag hoppas det. Och jag tror att pappa hade velat det.
Så, årstiden till trots: mot ljusare tider!
Dahliorna blommar, jag har plockat av varenda en. Regnet smattrar ner på orangeritakets äng och lönnen som har sin trädkrona ovanför släpper sina löv framför de gamla skolfönstrena. Det är vackert och sorgligt.
Planerar begravning, bestämmer musik, plockar blommor som ska vissna lagom till om en vecka.
Försöker pustsa fram minnen och hus på samma gång.
Samtidigt utkristalisrerar sig ett nytt samhälle därutanför. Ett samhälle där oron pyr. Oro för att gränser ska flyttas, där det anses vara okej att skrämma oliktänkande till tystnad, begränsa rättigheter, montera ner public service, det öppensinnade och säga till delar av vår befolkningen att du hör inte hemma här längre. Minska klimatambitionerna – när de behövs som mest.
Men också vad denna smutsiga valrörelse har åsamkat. Läs denna text av Marina Ferhatovic – den säger så mycket.
Hur ser framtidens drömboende ut? Och hur ser våra städer ut? Får mitt hönshus stå på Hornsgatan?
Jag bygger mitt drömboende. Ett närproducerat halmbalshus som är svalt på sommaren och som håller värmen på vintern. Istället för tvättstuga har vi planerat in ett reparationsrum och mitt bästa hack (förutom stort skafferi och källare där jag kan lagra mat som jag odlar) är vädringsgarderober. Nej, men don’t get me started on dem alltså. En garderob som ständigt levererar vädrade kläder så en kan minska tvättandet.
Vi står inför en rejäl omställning och med den seglar en massa smartheter upp – nya tankar och normer.
Det är på tiden, för vårt samhälle är långt från perfekt.
Det är ett samhälle där vi tar bilen till gymmet för att springa en mil. Låt det sjunka in.
Men hur vore det om vi började ifrågasätta normerna – de där vanlisgrejerna vi gör utan att reflektera.
I staden är exempelvis bilen högre värderad – och får därför ta större utrymme i vårt gemensamma stadsrum – än barns lek, parker, rekreation och odling av mat. Hur vore det om det stod mobila odlingsvagnar på parkeringarna istället? Som försåg boende med mat?
Tänk om mitt hönshus på hjul skulle stå på Hornsgatan – med en rejäl hönsgård i Tanto – för att ge gödsel till grönskan?
Ett annat exempel är de välklippta gräsmattorna som ska visa att det är ordning i staden, trots att det skapar K A O S för andra arter – och i nästa steg oss och vår matförsörjning. Not so much ordning och reda?
Tänk om det blev norm att snöröja cykelbanor innan bilvägar? Eller om hyres- och bostadsrättsföreningar hade odlingstal istället för parkeringstal. Istället för att parkeringsplatser nödvändigtvis måste ingå så kanske det en odlingsplätt ska vara norm. Möjligheten att odla sin egen mat – apropå ökande matpriser – eller ge de viktiga pollinatörerna mat genom att odla bi-dragande blommor, träd och buskar.
Bara en endaste dag kvar till midsommarafton och startskottet för sommaren 2022!
Är ni nyfikna på mina planer? Ja, men då kommer de här!
Första planen: Hitta en plats på tomten för mitt dröm-auktionsfynd! En ormbunkssoffa!
Nästa plan är väl att dra opp lupiner och sätta i vas. Så jädra fenomenal nytta-med-nöje-grej.
Måla ekan! Förra året sladdade jag ner till sjön i tid och otid för att laga och måla vår gamla eka som legat på vil de senaste femton åren. Det målades så många lager linolja förra året att vips så var sommaren slut. Men i år, I ÅR, ska den i sjön! Och jag ska ro! Jag och storbarnet har målat den en gång och nu ska den bara torka.
Bilden ovan är från Dackefejden när ekan var i sjön sist. Nedan läget just nu – nymålad.
Midsommarafton i orangeriet
I år blir det midsommarafton i orangeriet! Några vänner kommer hit över helgen – sånt mys!
Bygga hus av halmbalar
Efter midsommar slår vi på stora bygg-trumman. För då ska huset halmas! Ja, men detta är ju det maffigast, roligaste och mest spännande med hela bygget! Vi kommer att ha workshop (det går att anmäla sig här) och så kommer ett gäng kompisar på besök. Detta mega-lego vill en ju bara inte missa!
Lerklina vårt hus
Efter vi har halmat huset så tar nästa workshop vid. Nu ska huset lerklinas!
Nu kommer liksom huset se ut som ett hus – overkligt! Ska bli så kul att utropstecknen inte räcker till! Den workshopen kan en så klart också anmäla sig till.
Nattåget norröver
I mitten av juli – när huset står å torkar – är vi bjudna på bröllop i Umeå. Så vi lämnar bygget och så vi tar nattåget norröver, slår klackarna i taket på bröllop och passar på att hälsa på Johns föräldrar i deras sommarstuga vid Bottenviken.
Lata dagar med bad, utflykter och kompisar
Under två veckor ska det cyklas, badas, middagar ska ätas i orangeriet, ekan ska ros och så ska jag besöka värmländska pärlor tillsammans med kompisar som kommer på besök. Förra året drog vi uppåt, mot Sunne och fantastiska Alma Lövs museum. Det är ju ett måste, men vill kika förbi några andra ställen också. Jag har nämligen en lista på ställen jag vill besöka, så det är bara att börja bocka av.
Astrid Lindgrens Värld
Vi kör en repris på förra året och tar tåget till Astrid Lindgrens värld tillsammans med våra vänner Amanda och Martin och deras kids.
Tjörn
Och så avslutar vi med några dagar på Tjörn. Som jag har längtat efter att återuppta denna tradition! Och nu ska jag få göra det. Wiii!
Varje sommar från att jag var sju äpplen hög tills att jag fick barn (och tydligen köpte ett torp på Gotland) så spenderade jag varje sommar här. Tog morgondopp i havet, cyklade på utflykter, sprang runt med salt i ögonvrån, besökte på akvarellmuseet, klättrade i berg, spelade kort på punchverandan och satt på bryggan i Kyrkesund och lyssnade till havets kluck. Nu ska jag få åka dit igen! Här har jag lekt som barn, ränt efter göteborgare som tonåring och hällt vatten över min syster varje sommar sedan 90-talet.
Nä, men detta blev ju en lätt maxad sommar. Men det ska bli kul!
Alltså de senaste veckorna har varit lätt hektiska.
Jag och John jobbat skift på bygget för att få klart vissa moment som måste vara klara inför nästa moment, vi har haft workshops i lerklining, det har vabbats, jag har varit i Stockholm, föreläst på Utemagasinets event Utehelg och så har vi haft arbetslag (vi åker hem till varandra och hjälper till med varandras projekt = SÅ KUL) med några polare!
Om allt detta och mycket mer inom kort, men nu ska jag berätta vad som händer i veckan!
måndag. Möte om spännande projekt, inventera fönster för att se vilka fönster som ska få åka till fönstermakaren och få karm. Ska lerklina lite på orangeriet och boka övernattning åt min syster på Happie camp(drömsemester!). Det är en försenad 40-årspresent/julklapp som hon ska få inkassera i sommar! Sen är det ju som så att måndagar är glassdag. Yep! Varje måndag äter hela familjen glass på orangeriets tak. På kvällen ska jag plåtas för Dagens Nyheter.
tisdag. Hålla delkurs för Broby grafiska. Har jag berättat att jag och Maria håller i delkursen Koncept, idé och storytelling som ingår i vidareutbildningen Hållbar varumärkesstrategi för Broby grafiskas utbildning under våren? Nä, det har jag inte va? Men nu har jag.
Efter jobbet tänkte jag ta med ena barnet till stan och inhandla en ny (begagnad) cykel!
onsdag. Styra upp inför nästa utfrågning av riksdagspartiernas klimattalespersoner som hålls via Klimatklubben. Ni följer väl va? Det är fantastiskt vassa och rappa Isabelle McAllister som håller i dem, medan jag och Maria roddar bakom kulisserna.
torsdag. John fyller år! HURRA! Det ska bli fir minsann!
fredag. Spela in Plan B-podden om jobb! Ska bli sjukt kul! Och så ska jag försöka lerklina klart orangeriet på utsidan. Kommer det att gå? Oklart. Och på kvällen kommer min syster hit med sitt barn. Ska bli så mysigt att hänga!
lördag. Totalt fokus på syrran!
söndag. Ska på familjedag i Mariebergskogen (Karlstads eget Skansen!) på Biologiska mångfaldens dag! En heldag full av plant-byte (med bi-dragande växter), bihotells-workshop, barnpyssel (kidsen kommer kunna fylla i min poster nedan) och föreläsningar (jag ska lätt lyssna till “Permakultur for dummies” och “Honungsbin i trädgården – nytta, nöje & konkurrens med vilda bin?”. Familjedagen arrangeras av Mariebergskogen i samarbete med Klimatklubben Karlstad, Naturskyddsföreningen Karlstad och Värmlands fältbiologer.
Unlock with Patreon
