Om jag skulle utbilda mig för framtiden? Byta bana? Skola om mig?
Vilket framtidssäkrat yrke skulle jag sikta in mig på?
Då skulle jag vilja starta en återbruksgalleria i Karlstad, jobba som återbruksgallerist som gör det hållbara attraktivt för svårflirtade konsumenter. Hitta nya cirkulära affärer och jobba lokalt med satsningar som rimmar med uppsatta miljö- och klimatmål. Plocka ut pärlorna ur en region och förpacka dem till oemotståndlighet.
Eller dra igång en lanthandel där en kan handla lokala råvaror. O maj, vilken dröm! Jobba som klimatkommunikatör med uppgift att göra klimatläget glasklart för alla, eller planera artrika och lekfulla skolträdgårdar. Eller jobba som biologisk mångfald-skötare!
I förra veckan lanserades listan över 101 framtidsyrken som vi kommer behöva! Listan är ett samarbete mellan Klimatklubben, Våra barns klimat och en förträfflig expertjury.
Syftet med listan är att putta in oss alla i ett nytt tänk, tweaks drömmarna, skapa debatt om vilka yrken vi kommer att behöva i omställningen, ifrågasätta vilka yrken som premieras i dagens samhälle och se om vi kompetenssäkrar inför framtiden.
Jag drömmer om ett decentraliserat samhälle. Väck med planer på ytterligare shoppingcenter på billängds avstånd och fram med blomstrande byar och levande landsbygd. I Paris jobbar borgmästaren efter konceptet 15 minutes city– att alla ska ha 15 minuters gång- eller cykelväg till det mest väsentliga: matbutik, skola, sjukvård.
Om vi vill att fler ska ställa bilen behöver vi också förutsättningarna för att kunna göra det, exempelvis genom att ha matbutiker på gång- och cykelavstånd eller kollektivtrafik som anpassar sina rutter efter var behoven finns.
Eftersom det är den 8 mars – internationella kvinnodagen – kommer här 8 snabba fakta om kvinnor och klimat:
1. Världens män står i genomsnitt för en högre andel utsläpp än kvinnorna på grund av sin livsstil (främst genom transport- och kostval), enligt Naturskyddsföreningen.
2. Kvinnor drabbas först och värst av klimatförändringarna.
Människor i fattiga länder är de som drabbas först och värst av klimatförändringarna (de är för övrigt mest oskyldiga till den osköna sits vi sitter i). De som drabbas värst är kvinnor. De har minst ekonomiska medel att ta till när platsen de bor på blir obeboelig, skördarna slår fel och det blir brist på mat och dricksvatten.
3. Kvinnor oroar sig mer för klimatkrisen, och tenderar i högre grad att engagera sig för att styra upp denna soppa vi försatt oss i.
4. Kvinnor är mer villiga att förändra sin livsstil för att bekämpa klimatförändringarna, än män. Det visar Europeiska Investeringsbankens (EIB).
5. Länder med större jämställdhet mellan könen får en snabbare och mer hållbar utveckling. Jämställdhet är både en förutsättning för en demokratisk och hållbar utveckling.
6. Om män reste som kvinnor (gick, cyklade och åkte kollektivt i högre grad) skulle vi minska energianvändning och utsläpp från persontransporter med nästan 20 procent. Dessutom skulle vi redan ha nått den nivå av minskat bilresande som bedöms krävas för att uppfylla klimatmålen till 2050. Alltså om män gjorde som kvinnor skulle vi vara en bra bit på väg.
7. Hela 25 procent fler kvinnor än män i Sverige anser att det är viktigt att ha koll på hur deras konsumtion påverkar miljön, enligt Konsumentverket.
8. En eskalerande klimatkris ökar risken för våldtäkter, trakasserier och barnäktenskap.
Risken för världens kvinnor att dö av klimatförändringar är 14 gånger högre än för män, enligt FN.
Nyfiken på att veta mer om kopplingen mellan kvinnor och klimat?
I morgon är det 8 mars, internationella kvinnodagen. Och det uppmärksammar jag
med min … cykel.
Eh?
Visste du att kvinnor historiskt varnades för (hindrades?) att cykla, eftersom de riskerade att få ett så kallat kronisktcykelansikte. Inte bara urbota dumt påhitt, utan också ett smidigt sätt att begränsa kvinnor.
Numera är cykeln inte bara världens bästa färdmedel – främjar både klimat, miljö, samhällsekonomi och hälsa. Cykeln är en viktig pusselbit när vi ska nå uppsatta klimat- och miljömål – och ger samtidigt kvinnor en biljett till ett drägligt liv. Chans till överlevnad.
Visste du att en kan koppla klimatkris och våra utsläpp till barnäktenskap? Till ökad risk för våldtäkter och övergrepp?
I ett sprillans nytt avsnitt av Plan B-podden – med titelnBanbrytande bönor– snackar jag och Maria om kvinnor och klimat. Vi avhandlar både Terminator-snubbar, influencers makt och ansvar, poserings-feminism, vår egen roll och det faktum att vi skulle vara en bra bit mot lösningen av klimatkrisen om män bara gjorde som … kvinnor.
Statistiken visar att män släpper ut mer växthusgaser än kvinnor, är mindre benäga att förändra sig, lever långt över vad planeten klarar av och tar den annalkande klimatkrisen med ro kryddat med en dos teknikoptimism. Fler kvinnor än män oroar sig, kämpar för att minska sina utsläpp, käkar mindre kött, transporterar sig mer hållbart och engagerar sig i allt högre grad för att råda bot på klimatkrisen.
Detta gäller så klart inte alla män, och så klart inte alla kvinnor – men så här ser det ut generellt.
Men varför ser det ut så här? Det frågar vi Martin Hultman som är docent i teknik-, vetenskaps- och miljöstudier vid Chalmers Universitet. Martin är the shit om en ska snacka män och klimat, eftersom han har undersökt vad mäns bristande engagemang kan bero på.
Så i det nya avsnittet så reder vi ut varför män klamrar sig fast så hårt och krälar runt i gamla fossil-spår när forskningen visar att vi måste framåt – åt ett nytt håll.
Klimatkrisen är vår tids största rättvisefråga.
För det är inte de som släpper ut mest växthusgaser som drabbas först. Nope. Det är precis tvärtom. Kvinnor är de som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Kvinnor i fram för allt fattiga länder.
Förutom att kvinnor har minst möjlighet att fly om platsen de bor på blir obeboelig, de har också skralt med ekonomiska medel att ta till i fall dricksvattnet sinar eller skördarna slår fel och det blir brist på mat.
Dessutom ökar risken för konflikter i takt med klimatförändringarna, och i kölvattnet av ett upphettat läge även förekomsten av våldtäkter, övergrepp och trakasserier mot just kvinnor.
Barnäktenskap – att barn gifts bort (mot sin vilja) till äldre män som kan göra exakt vad som helst med dem – är också en effekt av klimatförändringarna.
Meanwhile in Sweden.
Shoppa, shoppa, shoooooppa! Post-pandemiska charterdrömmar, inte ha lust att förändra sitt sätt att leva och fräsa loss som att det inte fanns en morgondag. Brassa loss med 9 ton koldioxidekvivalenter per person och år, och hopp om att “biobränsle” ska lösa biffen så vi kan fortsätta leva exakt likadant som förut. För att vi inte har någon större lust att göra avkall på ett ganska aningslöst och göttigt liv.
Det gäller så klart inte alla – det finns så många som drar sitt strå till klimatstacken, kämpar på och bidrar till en vettigare värld. Men min poäng är att för oss är det ett val.
Ett privilegiet val.
Men vi måste prata mer om vad alla dessa val har för effekter.
Vi är inte sena med att kalla oss feminister i detta land. Bära någon statement-tischa där det står Female first, Girl power eller Empower Women. Gosh, jag bär dem också.
Fast fashion-företagen manglar ut plagg med skarpa jämställdhetsbudskap, samtidigt som plaggen ofta är uppsydda av lågt avlönade kvinnor i Bangladesh – ett av de länder som för övrigt kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarna.
Bangladesh är ett av världens fattigaste länder, och landet ligger knappt över havsnivån. När havet stiger som effekt av klimatförändringarna riskerar hälften av landet att försvinna i djupet.
Förutom att fundera över vår egen roll i den här härvan.
Undrar just hur det känns att packa ner de där statement-plaggen, redo att skickas till oss så vi ska kunna polera vår medvetenhet. Undrar just hur det känns att behöva sälja sitt barn till en äldre man för att en inte har råd att överleva. För att det är det enda sättet att säkra mat och tak över huvudet åt sitt barn.
2021 är det 100 år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige. Nu är det hög tid att använda det finaste vi har – vår röst och vår makt – och göra skillnad. För andra kvinnor. Som inte besitter samma privilegier.
I Bangladesh gifts nästan var femte flicka bort innan hon ens fyllt 15 år. Diakonia, som är vår partner till podd-avsnittet Banbrytande bönor, jobbar för att ge fler kvinnor i Bangladesh bättre förutsättningar. Med hjälp av cykeln. Diakonia samarbetar med organisationer på plats, som vet vilka insatser som ger mest och bäst effekt.
I Bangladesh har många kvinnor och flickor begränsad rörelsefrihet. Dessa kvinnors plats är i hemmet. Utanför hemmet måste de ha sällskap, eftersom risken för trakasserier är hög. Att ta sig till en skola är alltså en lyx få förunnat.
Med cykelkampanjen Trotsa cykelansiktet jobbar Diakonia med att öka dessa flickors rörelsefrihet. Med hjälp av världens mest fenomenala färdmedel: cykeln.
Diakonia har startat cykelskolor eftersom det har visat sig att cykeln är den snabbaste vägen till (fanfar) jämställdhet.
När allt fler flickor lär sig att cykla kan de själva transporterna sig på ett snabbt, säkert och billigt sätt till skolan. Det ger dem utbildning och möjligheten att bryta en kedja av fattigdom. En chans att själva ta kontrollen över sina liv, få reda på sina rättigheter, få makt och en röst. En möjlighet att sätta press och påverka där det behövs.
En chans att slippa bli bortgifta.
Och en otrolig möjlighet att bana väg för framtiden.
Lyssna gärna på hela avsnittet av Plan B-podden – det är uppdelat i två delar – där vi nördar ner i ämnet kvinnor och klimat, men passa också på att stötta Diakonias kampanj – och ge fler flickor i Bangladesh en vettig framtid.
Skänk en slant till Diakonia! Du kan exempelvis swisha en peng – läs mer här. Genom att swisha har du samtidigt möjlighet att vinna en begagnad cykel – pimpad av ingen mindre år vår vän Isabelle McAllister. Fantastiska Isabelle har prytt cykeln med handmålade kvinnoansikten.
Ge bort cykellektioner! Om du skänker 167 kronor får 5 flickor i Bangladesh möjlighet att lära sig att cykla. Och du får ett gåvobevis att ge bort i present till någon. Bästa presenten!
Sprid kampanjen! Dela det här inlägget eller kampanjsidan, så att fler kan bidra och fler flickor kan lära sig cykla!
Efter veckor av packande, flyttförberedelser och fläng fram och tillbaka till Stockholm så har jag äntligen landat i Värmland.
Nåja, en flyttstädning och lämning av nycklar återstår, men det där oöverstigliga berget jag såg tidigare – det är bakom mig.
Med i bagaget från Stockholm har jag det här lyxiga! En korg av säsongens goda från Årstiderna.
Ekologiska grönsaker i säsong, och en del av dem uppdrivna i ouppvärmda växthus (till skillnad från uppvärmda som brassas loss med kolkraft på sina håll i världen).
Lådorna från Årstiderna är något jag kommer att sakna big time med flytten. Årstiderna levererar till en mängd olika orter – från Alingsås och Alafors till Ödsmål och Östra Karup så att säga (här kan du se vilka orter), men inte till Karlstad – än.
Och här på landet kommer jag dels odla egna grönsaker, men också handla grönsaker som finns nästgårds.
Men den där Kinder äggs-surprisen – att få hem en låda fylld med ekologiska grönsaker – den kommer jag att sakna. Att hela tiden få upptäcka nya grödor i säsong och inte fastna i gamla, rödbets-vanor. Årstiderna har verkligen öppnat upp en helt ny värld för mig. Ett rikt, säsongsliv med massor av smarriga grönsaker som seglat upp som nya favoriter.
Majrovor exempelvis. Inte bara vackra, utan hemskt goda på rotfruktsplåten tillsammans med olja och flingsalt.
Årstiderna är den perfekta lösningen för den som vill äta ekologiskt, och bor långt från ekologiska producenter och REKO-ringar (eller som har svårt att ta sig till REKO-ringen). Alla har inte möjligheten, då är Årstiderna ett bra alternativ och sänker trösklarna till ekologisk mat.
Jag hoppas att fler ska få möjligheten att äta ekologiskt, och också får en förståelse för var maten kommer ifrån. I REKO-ringar köper en maten direkt från producenten, medan Årstiderna har samlat en rad producenter som de har ett nära samarbete med. Båda är ju av godo.
En kan se exakt vilken gård som odlat fram morötterna, palsternackorna och grönkålen. En ser vilka salladsblad som kommer från ouppvärmda växthus och vet att potatisen kommer från potatisexperterna. En kännedom om råvarorna som förhoppningsvis ger respekt för maten vi äter, och minskar matsvinnet.
I min favoritlåda, lantlådan, kommer många av grönsakerna från det familjeägda ekologiska jordbruket Skiftekær som är pionjärer inom ekologi. Och experter på potatis. Lådan är alltid maxad med ekologiska grönsaker i säsong som släpar sig utmärkt för februari-soppor, plåtmat och mustiga grytor. Allt det där en suktar efter just nu!
Vill du också testa? Ange rabattkoden EMMA2021 hos Årstiderna så får du 20% rabatt. Gäller för nya kunder vid start av en prenumeration, och prenumerationen kan en lägga upp som det passar. Och pja, inga bindingstider.
Alla snackar om skogen just nu.
Och alla vill ha den.
Byggbranschen vill använda skogen när de bygger bostäder, modekedjorna ska göra kläder av skogen när de manglar ut nya, “hållbara” kollektioner i lyocell/tencel. Skogen ska också ge oss inredningsdetaljer, engångsprodukter och evig tillgång på biobränslen. Lägg till att skogen också gärna ska stå kvar eftersom den är en avgörande kolsänka (vi släpper som bekant ut för mycket koldioxid vilket bidrar till klimatförändringarna, men skogen suger i sig och lagrar koldioxid). Den artrika naturskogen är också viktig för den biologiska mångfalden. 2000 skogslevande arter är hotas när allt fler skogar avverkas i jakten på ett nytt begär.
Ni hör ju. Ekvationen går inte ihop.
Så, vem har rätt till skogen?
Svensk skog har avverkats i en hisklig takt och närmare 60% av Sveriges skog har kalhuggits sedan 1950-talet. Du har ju säkert sett kalhyggen här och var? Eeeeh ja. Men visste du att kalhyggen läcker ut koldioxid i närmare 15-20 år efter själva avvecklingen? Och inte nog med det: viktig, artrik naturskog avverkas och ersätta av artfattiga planteringar.
Vi svenskar förfasas ofta över avvecklingen i Amazonas – men hur står det till ” Sveriges motsvarighet till Amazonas”, de stora sammanhängande naturskogarna längs fjällkedjan, som Naturskyddsföreningen så fint uttryckte det.
Det snackas stolt i Sverige om vår enorma rikedom: skogen! Lösningen på allt. Men på sättet vi behandlar och avverkar vår skog – och bristen på skydd – är ju lite lätt tveksamt.
Tre enkla saker DU OCH JAG göra?
1. Skriv under Naturskyddsföreningens purfärska namninsamling. Bara gört! Det krävs en opinion för att saker och ting ska hända. Du och jag är opinionen.
Glöm. Aldrig. Det.
Tipsa om namninsamlingen till andra – vänner, bekanta och kollegor. Tillsammans är vi många.
3. Rädda skogen!
På Klimatklubbens Facebook-sida samlar vi just nu rädda skog-relaterade namninsamlingar som längtar efter underskrifter. Hotas skogen av vägbyggen eller förtätning där du bor? Starta en namninsamling och dela i Klimatklubben så gör vi skillnad. Tillsammans.
Sladdar in i sista kvarten av 2020 med ett bonusavsnitt av PlanB-podden.
Mellan julmusts-stick i strupen och rosiga-pandemi-säkra-grill-kinder dök ett enormt behov av att summera 2020 upp. Och så klart: elda på förväntningar inför 2021 och också lista ett par rejäla nyårslöften.
2020 var ju The Year.
Året då det fossila dammet skulle borstas bort, omställningen ha vind i seglen och framtidstron skulle ånga. Klimatet skulle stå i rampljuset. Ensam.
Tidpunkten då världen skulle ha tagit “stora steg i rätt riktning” enligt FN.
Pja, det blev lite sisådär med den saken.
En pandemi kom i vägen och allt strålkastarljus ritades mot det akuta läget, restriktioner och sjukvårdens press (som behöver en större dos strålkastarljus – pandemi eller ej).
Det här rövåret (som min poddkollega Maria så fint uttryckte det) 2020 kräva sitt alldeles egna poddavsnitt. Så vi snurrade ihop ett avsnitt som heter “Nyårslöften”. Snackade 2020, utflykt från stan, nya trender, ny-normer, hemmajobb, TV-serie-önskningar, byxlösa Zoom-möten och så kikade på hur det gick med förra årets nyårslöften.
Vad mina nyårslöften var? Kanske kan bilderna ge en hint?
Ska jag jobba i skogen? Ja, förvisso. Men framför allt ska jag ta ett krafttag kring tekniken. Och använde ordet … tarmsköljning. Hmm? Mer om mina nyårslöften i avsnittet!
Mitt under inspelningen fick vi också en idé till ett gemensamt nyårslöfte som gör skillnad för klimatet – 365 dagar om året.
Vi bubblade ut en utmaning som vi kallar #365dagarforklimatet (följ hashtagen, det ska vi göra för att få idéer!)
#365dagarforklimatet är små steg i rätt riktning.
Om det så är att efterfråga närproducerat i den lokala matbutiken, visa upp sin pre-älskade outfit i sociala medier, bjuda vänner på växtbaserad middag, lägga upp en story på instagram när en tar hand om skorna (istället för att köpa nya), bjuda in till (digital) lagnings-AW, skriva på en namninsamling, sätta press på kommunen för att göra det enklare att leva hållbart, dela klimatrelaterat i sociala medier (för att visa att frågorna är viktiga), byta bank, ifrågasätta företag, försöka sänka hastigheten på vägen för att främja cykling, stödja en miljöorganisation med en peng, våga höja rösten när klimatet kommer på tal i lunchrummet eller ta en bild när en tar cykeln till badstranden i sommar. Det kan också vara så enkelt som att dela en bild när en semestrar i Sverige eller tar tåget ut i Europa (om världen öppnas upp).
Dela i sociala medier och tagga med #365dagarforklimatet.
Vi människor är trots allt flockdjur, vi gör som alla andra. När gamla ohållbara, fossildoftande normer och vanlis-beteenden ska bytas ut mot nya, hållbara, då spelar du och jag en viktig roll. En skitviktig roll.
Ingen vill vara passé, utan människor vill vara med i den stora massan. Så hjälp till att ta bort den fossila, unkna doften av den stora massan och låt den dofta fräscht.
Poängen är att inte låta förändringen stanna hos oss själva. Byter vi bank ska vi både berätta för den gamla banken varför vi byter och tipsa alla vi känner om vikten av att byta bank. (Eller elbolag. Eller handla begagnat. Och så vidare.)
Vi behöver ju tio pers som lever perfekt. Vi behöver hundratals, miljoner som gör något.
Så vad sägs om att göra lite skillnad varje dag under 2021?
Här finns det inget misslyckas eller lyckas, utan varje litet steg är ju en vinning.
Är du på?
Följ och bidra till #365dagarforklimatet – när det passar sig. Varje dag, varannan dag, en gång i veckan, en gång i månaden eller var tredje.
Och glöm inte att lyssna på PlanB-podden, och avsnittet Bonus: nyårslöften.
Jag har två barn. De är två gullfisar som tycker om när jag tar en svängom till “han tog av sig sin kavaj”, upp-och-ner-sving-å-släng-dansar med dem, bryter arm vid köksbordet, leker monster och gör “undantag”. Ett ord de lärde sig förvånande snabbt.
Likväl som de är mina skrattrynkors fröjd och min huvudvärk (inga kan ta ton som mina ongar), så är de min drivkraft. För er vill jag inte skämmas.
Med bara några fjuttiga mysdagar kvar till jul – den högtid som en så ofta kallar barnens högtid – så släpper jag och Maria ett poddavsnittom just kids. Vi kallar avsnittet “barn, blöjor och befolkning“, och förutom att vi intervjuar våra barn (ursäkta, men hur gulligt och hjärtsnurpande?), så snackar vi om hur jag ljuger för mina barn, om motorstopp på ölandsbron och om den nojiga föräldern som är ett lätt konsumtions-byte. Vi funderar på hur våra barns framtid ser ut, om kvinnors roll i klimatkrisen, vad vår viktigaste uppgift som föräldrar är (vad har vi för makt och ansvar?) och vi frågar vi oss också: var tusan är alla oroliga föräldrar på barrikaderna?
Så här i juletider blir det så lysande klart.
Vi svenskar väntas konsumera miljarders kronor på julklappar för att njuta barnens högtid, samtidigt som vi jiddrar big time med samma barns framtid. Om vi la lika mycket tid och engagemang på våra barns framtid som att fixa the dream of the perfect christmas – undrar just hur långt vi kommit då?
Jag konstaterar också att jag till fullo förstår alla föräldrar som duckar klimathotet.
Som nonstop på pepparkakshuset intervjuar vi fantastiska Frida Berry Eklund som är aktuell med boken “Prata med barn om klimatet“, och vi får en hel drös med handfasta tips på hur en ska prata klimat med barnen. Och framför allt: att vi måste prata med våra och andras. Inte ljuga (hur skönt den än hade varit) och säga att allt kommer att lösa sig. För världen kommer att se annorlunda ut.
Varför vi måsta prata om detta? Bara hälften av 12–18-åringarna tror att vi kommer klara klimatkrisen, visar en ny undersökning av Våra barns klimat. Hälften. Ingen vidare framtidstro. Dessutom har få barn och unga någon att prata med om just klimathotet. Att bära den oron själv (om mänsklighetens överlevnad) och samtidigt se världen brassa på. Jag hade gått sönder.
Sönder och samman.
Som mamma till två döttrar blir jag extra orolig när samma undersökning visar att tjejer är de som oroar sig mest. Hur ska jag förbereda mig? Hur tar jag deras oro på allvar? Och hur kan jag dämpa oron? Hur berättar jag sanningen, utan att skrämma? Hur låter jag dem samtidigt vara barn – inte lägga framtiden på deras axlar?
Rätt och slätt: Hur tusan är jag en bra mamma?
Jag vill så klart ge mina barn en vettig framtid. Vilken förälder vill inte det?
Samtidigt tänker jag ofta på Jonas Gardells träffande citat: “I alla tider har man varit beredd att offra sig själv för att barn och barnbarn ska få det lite bättre. Vi är den första generationen som gör precis tvärtom.”
Det som på något sätt driver mig är en sorts framtids-skam. Jag funderar ofta på vad jag ska svara på mina barns framtida frågor. “Vad säger vi till våra barn när de frågar oss vad vi gjorde – när vi hade chansen”.
Majken och Bodil är skarpa. De kommer ställa frågorna.
Det här var ett svårt avsnitt att spela in. Inta bara för att jag vabbade barn samtidigt, utan för att jag var tvungen att nudda vid tankar som jag ofta slår ifrån mig. Men vi behöver snacka mer om detta, inte sant?
Avsnittet blev till tack vare fantastiska Hyber, som är en genial hyrtjänst där en kan hyra högkvalitativa barnkläder, gravidplagg och andra prylar som bärselar, barnvagn och resesäng. Läs: sånt där som använder under en kort period, och som kanske inte är helt nödvändigt att äga. Men väl använda. Mina kids använder hyrda skalplagg från Hyber, och när de växt ur en storlek beställer vi en ny storlek, skickar tillbaka de gamla kläderna som tvättas och lagas och slussas vidare till nästa barn. Smidigt som tusan! Och med ett försvinnande litet klimatavtryck.
Det är något visst med att säga “det kanske är en superhjälte (hallå, vem vet?) eller en prinsessa som burit de här kläderna innan”. En annan vinning är så klart att alla barn får tillgång till bra, varma, vattentäta och rejäla kläder för en billigare peng.
Hyber har dessutom ett långsiktigt samarbete med Rädda barnens verksamhet för utsatta barn i Sverige, som innebär att Hyber skänker motsvarande en månadshyra till Rädda barnen när någon medlem bokar ett Modig-paket, liksom 10% av värdet på varje sålt presentkort. För alla barns rätt till vettiga kläder.
Majken och Bodil.
Älskade ungar. Jag lovar att göra allt för er, och för ert hopp om en vettig framtid.
<3
Följoss också gärna på instagram och facebook, och om du är sugen på fler avsnitt skulle vi bli otroligt glada om du ville bli en patreon! För en liten, valfri summa i månaden hjälper du oss att spela in även osponsrade avsnitt.
Prenumerera på podden i din poddapp och betygsätt den gärna på tex Itunes om du har tid och lust. Att få fler prenumeranter och betyg hjälper oss att fortsätta snacka klimat, bli mer synliga i poddjungeln och sprida klimatsamtalet vidare till fler lyssnare. TACK!
Vad är hållbar mat? Hur ska vi veta vad som är bäst? Vad ska vi välja om valet står mellan ekologiskt eller närproducerat? Vad går vi miste om när vi matsvinnar bort så mycket mat som vi gör? Kan vi äta kött om vi skulle vilja? Vilket kött i så fall? Är mat för billig? Hur kan god, vettig mat bli mer rättvis? Apropå rapporten från Oxfam som landade i veckan, hur kan vi få fler att ändra sina vanor? Och varför är det så svårt att få få tag i ekologisk, närproducerad mat i säsong?
Som bollplank för att nöta olika vinklar av det här enorma ämnet – hållbar mat – hade vi:
Jens Berggren, hållbarhetsexpert på LRF. Madeleine van der Veer, ansvarig samhällspolitik, WWF Paul Svensson, matsvinnsstjärna och kock.
Hela samtalet (förutom några minuter i början) kan du kika på här:
Samtalet var så jädra trevligt och lärorikt, även om lösningarna sällan är så där busenkla. Den otåliga konsumenten i mig vrålar. För matfrågan är för snårig.
I min lilla, enkla Disney-värld skulle jag vilja ha en ond bad-ass-grönsak som spänner musklerna mot en god variant med glittrande gloria och rosiga kinder. I min värld ska valet stå mellan en elak tomat och en räddar världen. Stora, feta döskalle-märkningar på det som inte är good enough och höga payback-matpoäng i livsmedelsbutiken på det som gynnar att fler arter överlever.
Eller nu ljög jag.
Jag vill ju inte att de dåliga alternativen ens ska existera. Jag vill att producenterna – vars jobb inte bara ger livsviktig mat på bordet, håller landskapen öppna och gynnar den biologiska mångfalden – ska ha de högsta lönerna. Samtidigt som god, hälsosam mat är till för allas plånböcker.
Men riktigt så ser ju inte världen ut. Tyvärr.
Det finns så många olika infallsvinklar att ta hänsyn till, och precis som i vårt förra samtal göddes insikten att det som är bra för klimatet inte alltid är det bästa för miljön. Det som är bäst för miljön kanske inte alltid är lönsamt för producenterna. Och det kanske inte ens finns en efterfrågan?
Mitt i denna soppa ska ju konsumenten försöka fatta medvetna beslut, vilket är svårt. Det sprinklas med märkningar, tusentals varor och val, val, val. I ett uppsnurrat samhälle på speed blir uppdraget nästintill omöjligt, om en inte odlar sin egen mat då. Det finns för lite styr tycker jag. Är det verkligen fler val vi behöver? Eller behöver vi färre, jädrigt bra val?
Hållbar mat, kött och biologisk mångfald
Som tur är finns det ju guider som hjälper oss i den djungelsnåriga matfrågan, som WWF:s geniala Fiskguiden, Köttguiden och den nya Vegoguiden som gör det enklare för konsumenten att navigera rätt. Guiden synar inte bara maten genom klimatglasögon, utan tar också hänsyn till kriterer som biologisk mångfald (alltså att det finns ett mångfald av arter, och att de arterna har möjlighet att överleva), kemiska bekämpningsmedel, djurvälfärd och antibiotika.
En önskar ju att varor i butik hade just WWFs märkning med rött, gult och grönt ljus, right? Eller varför inte hela avdelningar? En röd handla-sällan-avdelning, en gul handla-ganska-sällan-avdelning och en grön kör-i-vind-avdelning. Okej, jag förstår att det finns pengar att tjäna på att det är mer … fritt, men om en för sekund tänker bort det …
I korthet säger WWFs guider att vi bör äta mindre kött, mer baljväxter, ärtor, linser och bönor – grödor som har en fjuttig klimatpåverkan jämfört med exempelvis nötkött. Men Madeleine på WWF konstaterar också vi behöver djur som betar för att kunna gynna den biologiska mångfalden. Vissa arter är beroende av att det går djur och betar på markerna.
Lösningen? Äta mindre kött, och om eller när vi äter kött ska vi välja bra, naturbeteskött. Inte använda kött som en varje-dag-ingrediens, utan kanske något vi unnar oss någon gång i bland. Och då kan lägga en extra slant på bra, ekologiskt naturbeteskött.
Naturbeteskött står i dag för en liten del av produktionen, och WWF vill dubbla ytan naturbetesmark.
Sedan ska en ju så klart hålla isär olika köttslag. Nötkött har ett annat klimatavtryck än viltkött exempelvis.
Kan vi bara ha naturbeteskött då, undrade jag? Men i dagsläget saknas efterfrågan och lönsamhet.
Vi måste också komma ifrån detta kött-substitutande (nytt ord?). Alltså att vi tänker att vi ska ersätta köttet med ett vegetariskt alternativ. För det första kommer vi bli besvikna om vi förväntar oss en köttbit och istället får en vegetarisk schnitzel. Det kommer inte smaka samma sak. Kanske kan vi tänka utanför köttboxen? Laga helt nya rätter? Utgå från goda smaker som Paul så fint beskrev det, istället för att hitta nya veganska varianter av helstekt oxfilé. Laga rätter som är dubbelt så goda men som från början inte utgick från kött?
Madeleine pratade också om den proteinhets som har dykt upp i kölvattnet av kött vs inte kött. Ett behov av att ersätta proteinet i köttet, men konstaterade att det ska krävas mycket om en ska få proteinbrist i dagens Sverige.
Självförsörjning – vad ska vi äta? I Sverige är vi bara självförsörjande på socker, morötter och spannmål. Nog för att en gillar morötter, men är det inte lite vanskligt att förlita sig på import i tider av pandemi och eskalerande klimatkris?
Borde vi inte rimligtvis producera mer mat?
Madeleine från WWF berättade att det finns mycket mark att odla på, som tidigare användes för odling. Så möjligheten finns.
Jens från LRF lyfte självförsöjningsfrågan ytterligare ett pinnhål. Dels så kan vi inte odla vissa saker i vårt land – exempelvis kaffe – men så måste vi också lyfta blicken en aning. Försöka producera så mycket bra mat som möjligt.
Under förra klimatlunchen berättade Jens om framtidens odlingsmöjligheter runt om i världen. Och med temperaturhöjningar kommer vissa platser – som i dag har rika odlingar – bli svårodlade. Det sätter större press på länder som Sverige, som på grund av det geografiska läget, kommer lindrigt undan. Han menade att vi inte ska prata om självförsörjning, utan snarare prata om hur vi kan försörja andra med mat. Rimligt.
Låter onekligen som att lantbrukare är ett framtidsyrke, inte sant?
Vår vän Paul, som vi träffar var och varannan dag numera känns det som (vi intervjuade Paul till Plan B-avsnittet om matsvinn), pratade dels som att vi måste bli bättre på att gräva där vi står, men också se nya möjligheter. “Vi är för jäkla dåliga att käka vilt”, konstaterade Paul samtidigt som han frågade sig hur vi kan få fler att konsumera säsongsbetonat. En pusselbit som Paul såg var food-tech. Alltså att vi kommer bli mer självförsörjande genom att odla mer gröna blad, örter och salladsväxter under vintern.
Undrar just varför det inte säljs mer viltkött i matvarubutikerna? Och var är säsongsavdelningarna som berättar vad som är i säsong just precis nu i Sverige?
Ekologiskt vs närproducerat En fråga som STÄNDIGT kommer upp när det snackas hållbar mat är vad en ska välja: Ekologiskt eller när närproducerat?
För det första ger inte transporterna något gigantiskt klimatavtryck konstaterade Jens från LRF. Och för det andra har vi ett avlångt land, med olika förutsättningar. I bördiga Skåne odlas flera typer av grödor, medan gräs (som lämpar sig för djurfoder) är det som växer allra bäst i norra delar av landet. Eftersom vi har ett avlångt land kan dessutom närodlat för vissa vara halvvägs ner i Tyskland likväl som innanför Sveriges gränser. Kort och gott: Att handla närproducerat ser annorlunda ut i Skåne och i Norrbotten.
Däremot vill svenska bönder producera mer mat till människor – om efterfrågan finns.
Madeleine från WWF tyckte att handeln har blivit bättre på att ta in närproducerat, men sa att det inte är automatiskt hållbart för det. “Vi behöver lägga om vår kost, äta mindre kött och mer vegetabilier”, och vad som är hållbart är helt beroende på vilken produkt vi pratar om. Ser en på mat ur ett klimatperspektiv är kanske svenska och spanska tomten bäst, till skillnad från de holländska tomaterna uppdrivna i växthus som vämts upp av naturgas. Vill en undvika kemiska bekämpningsmedel då kanske det inte är de svenska, konventionellt odlade tomaterna du ska välja. Då kanske de ekologiska från ett annat land är att föredra.
Kort och gott: det finns olika parametrar att ta hänsyn till.
På mängder av platser i Sverige har reko-ringar dykt upp, där en kan handla närproducerat direkt från leverantören. Reko-ringar är något Paul hyllar, eftersom det är enkelt och pengarna landar hos producenten – utan mellanhänder. Dessutom får en se en producent i ögonen, kanske får en respekt för maten? En respekt som het klart behövs.
Är maten för billig? Och så till (ännu) en knivig fråga. Vi har aldrig spenderat så få procent av vår inkomst på mat som nu, och samtidigt måste ju alla ha råd med bra mat. Är mat för billig? Det beror nog på vem du frågar.
Frågar du lantbrukaren som plöjt ner timtals med jobb i jorden så kanske svaret är ja, frågar du personen som vänder på varenda krona för att ha råd att ställa middag på bordet? Ja, då är svaret garanterat nej.
Ökade klyftor i det här landet gör inte frågan så mycket enklare kan jag tycka.
“Kostar maten för lite så är det något som inte är bra”, menade Madeleine från WWF. Är den för billig så är det något som går snett till i produktionen. Får grisarna böka ute och får hönsen gå fritt och picka?
“Vi betalar inte för det enorma jobb som de svenska bönderna gör”, sa Madeleine samtidigt som hon tyckte att matvarukedjorna kunde bli bättre att hjälpa konsumenten. Bli mer noggranna med vad de pushar för och ger röda prislappar. Reas kyckling och fläskfilé ut för en billig peng då är det någon som får betala det verkliga priset. Är det bonden, djuren eller miljön som får stryka på foten?
Matsvinn
Mat står för en fjärdedel av alla utsläpp, samtidigt som en tredjedel av all mat som produceras – slängs. Inte bara ett enormt resursslöseri, utan vilken nål i ögat på den som kämpar för varje liten tugga.
Det största matsvinnet sker hos hushållen, trots att vi skulle kunna spara 3000-6000 kronor per år … bara genom att äta upp!?
Så hur löser vi detta?
Eftersom vi hade matsvinnets posterboy – Paul Svensson – på besök var vi ju bara tvungna att snacka om detta. Dels lyfte han tanken om smak. En gammal morot smakar inte samma sak som en färsk. Men smakar den dåligt? Nej, den smakar annorlunda och kan därför användas till andra saker. I en gryta, eller rostas i ugn.
Paul funderade på om vi kanske bunkrar för mycket i denna tid av storhandling? Inte hinner äta upp innan maten blir dåligt, och ser frysen som ett mausoleum. Hand upp alla som håller med?
Kanske ska vi handla mindre, men ofta? Och hur kommer vi då undan med utsläpp från bilen?
Mina tankar …
Älskar de här klimatluncherna. Att få förra olika infallsvinkar – samtidigt. Fler klimatluncher åt folket! kanske med en livsmedelsbutik?
Men okej, vad tänker jag om allt som sas?
Asch, jag kanske är väl radikal, men jag tycker att det borde finnas färre val. Det borde finnas säsongsavdelningar och rädda-maten-avdelningar i livsmedelsbutikerna. Och vill en ha någon mat som är importerad, ja, då kanske en ska gå in på en avdelning som är just till för detta. Behöver en flygimportetad mat som färska bär och sparris just i februari, ja, då kanske det är en beställningsvara.
Jag tror att konsumenten behöver puffas i rätt riktning, och jag tror stenhårt på nudging.
Herregud, så intressant det hade varit att bygga upp framtidens matbutik där fokus ligger på att slussa kunden mot så hållbara val som möjligt. Hur skulle den butiken se ut?
Gällande kött så gillar jag tanken på att det är något vi äter ytterst sällan, och om eller när vi äter kött så äter vi naturbeteskött. Jag äter ju i säsong (så här års väldigt mycket rotfrukter) och till 99% vegetariskt och vegansk. Men jag kallar mig inte vegetarian eller vegan, jag har kopierat Maria och kallar mig för “en köttätare som nästan aldrig äter kött”. Jag älskar att längta efter mat, och när jag väl äter en viss typ av mat som jag annars inte äter så njuter jag till fullo. Första tomten för säsongen! Sockerärtor på sommar. Mmmm. Och även kött om det ska lyxas någon gång per år, eller om köttet riskerar att matsvinns bort.
Ska vi handla mindre och ofta? Detta sticker ju i hamsterns ögon härhemma, hahaha. Men kanske ska vi sträva efter konceptet 15-minutes city, där alla ska ha tillgång till det mest basala inom 15 minuter. Detta önskar en ju även kunde appliceras på landsbygden, och då hoppas jag så klart på min stora dröm: The revival of the Lanthandeln. Ett nav i bygden, som kan ge så mycket viktigt – förutom tillgång till närproducerad mat.
Rekoringar – genialt koncept där en kan köpa mat dirket från producenterna, och klipper en hel del mellanhänder. Pengarna går med andra ord raka vägen till den som gör det stora jobbet. Däremot: Hur hållbart är det att 100 personer tar bilen till en parkering där utlämingen ofta sker? Kan det centrala torget vara ett alternativ, dit kollektivtrafiken går? Torghandel (eller ja, utlämning) av grönsaker är ju inget nytt, kanske läge att damma av? Och så klart: en given plats i lanthandeln.
I mina hemtrakter i Värmland har det funnits lanthandlar i var och varannat hus. Uppe på en kulle i bygden finns ett hus som en gång var grönsakshandel, med en väl kyld källare i. Den fungerar som förråd om jag inte förstått fel. Kanske kan en damma av den? Och på andra platser kan en köpa ägg och grönsaker från obemannade bodar.
Nu befinner jag mig mitt uppe i en flytt. Men min dröm är att starta igång en lanthandel där närproducerade grönsaker och andra viktiga varor kan säljas. Kanske är det drömmen om att bygga framtidens matbutik?
Vad gick du för tankar efter att ha läst detta? Eller sett klimatlunchen? Vore intressant att höra!
Nu gäller det! Påverka framtiden för cykling i din kommun – innan årsskiftet!
Ni vet ju att jag gillar att cykla. Vind i håret, lår av stål och som en extra liten belöning slipper jag prutta ut växthusgaser och dålig luft. Men jag tycker att förutsättningarna är rätt kassa ärligt talat.
För varje kilometer som cyklas tjänar samhället ungefär 1,40 kronor – mycket tack vare av cykelns positiva hälsoeffekter. Varje kilometer bilkörning kostar i stället samhället 1,50 kronor.
Så var är alla cykel-satsningar? Som gör det enklare att välja cykeln? Säkrare att välja cykeln? Mer hälsosnällt (eh, ja, det känns ärligt talat sådär att få upp trampflåset när en har ett avgasrör i nyllet)?
Så var är satsningarna? Det kan DU avgöra!
Genom stadsmiljöavtalets cykelsatsning finns det 300 miljoner kronor nästa år och 250 miljoner kronor för 2022 att söka. Vi börjar närma oss slutet på detta år, och det finns fortfarande MILJONER kronor för kommunerna att söka. Kruxet? De måste sökas innan årsskiftet, annars brinner de inne.
Tillsammans med Cykelfrämjandet (stöd denna organisation om du någonsin uppskattat en bra cykelbana!) har #cykleuppropet tagit fram ett förskrivet mejl som du enkelt kan skicka till din kommun för att peppa dem att söka statliga pengar för att främja just cykling.
Många kommuner vet inte ens om att pengarna finns – så hjälp dem att göra rätt.
Under hösten har jag ju som ni vet jobbat med #cykeluppropet – för att ge bättre förutsättning för det mest klimat-, miljö-, hälsosmarta. Jag och mitt team (Medveten i stan och Sophia Schyman) har cyklat med Stockholms trafikborgarråd Daniel Helldén, Finansmarknadsminister Per Bolund och så tog vi ett Zoom-möte med Infrastrukturminister Tomas Eneroth (kan lägga upp samtalet här så ni får se det). Och mer kommer under 2021 – var så säkra!
Pengar. Jag hatar dem. Älskar dem.
De skapar så mycket elände, och samtidigt möjligheter. Personligen ger de mig trygghet, för pengar innebär att jag kan skaffa mig tak över huvudet och mat på bordet, men de ger mig också tokångest (har en surdeg att ta tag i om en säger).
Men hur jobbar mina pengar? Lån, lön, besparingar, pensionspengar? Gör de gott för klimatet, eller ställer de till med stök? Möjliggör de – utan min vetskap – klusterbomber, ojämställdhet, vapenexport till diktaturer, pornografi och skövling i Amazonas? Går mina skattepengar till att finansiera flygplatser som ständigt går med förlust?
Vilka ohållbara normer kring pengar drivs vi av? Och hur är det möjligt att en klick människor har tjänat biljoner på pandemin, medan 115 miljoner människor rasat ner i fattigdom? Hur kan det vara lagligt?
Vilken är min stora ångest-surdeg gällande pengar? Vilken bank är bäst på hållbarhet? Och hur vet en vilken bank som är bäst?
Detta har jag och min vän Maria Soxbo grottat i, och resultatet kan du lyssna på i ett nytt avsnitt av Plan B-podden som finns ute nu. Avsnittet heter Börs, bank och besparingar.
Vi berättar vad våra pengar går till, hur vi spenderar dem, och lyfter en del tillkortakommanden och surdegar. Dessutom anklagar jag Maria för att vara en skurk.
Jag berättar också lite om min framtidsplan – att göra mig mindre beroende av pengar.
Lyssna vettja, för detta avsnitt är viktigt på så många plan.
Tack till Ekobanken som möjliggjort detta avsnitt och till Jakob König på Fair Finance Guideför allmän briljans.
