Vad jobbar du med i framtiden? Och finns ditt jobb kvar?

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

I betalt samarbete med Vision

Jobba, jobba, jobba!
Vi jobbar som aldrig förr – trots att vi faktiskt fördubblat effektiviteten sedan 1970-talet. Trots det så livspusslar vi, jobbar över, vobbar, smyg-mejlar och klättrar på karriärstegen. Upptåt, framåt. Ett liv i farten ska en ha, annars är det som att en saknar ambitioner.

Politikerna skanderar att vi måste skapa arbetstillfällen och innan vi ens hunnit knyta de välpolerade brougen så cuttas skogar ner för att anlägga lagerlokaler och shoppinglador på bilavstånd. Gruvor öppnas och kommunen krattar manegens så fint, så fint, för att industrierna ska lockas just dit. Men är det framtidens arbetstillfällen? Kommer vi konsumera lika mycket i framtiden som vi gör i dag? Eller såsas det runt i business as usual?

Vi gör allt för jobben. Allt!
Vi till och med reser för jobbens skull.
För slutar vi resa att till Maldiverna, Gran Canaria, Phuket och de grekiska öarna så försvinner jobben inom turism. Så vi reser. För jobbens skull.
Eller? Är det lite för vår egen skull kanske?

Hej framtidens (smartare och mer bi-dragande) jobb!

I ett nyrekryterat avsnitt av Plan B-podden pejlar jag och min klimatsnackande kollega Maria in på ämnet jobb!

Vilka yrken kommer vi ha i framtiden? Vad spelar arbetstiden för roll för omställningen? Och vad skulle du välja: Högre lön eller kortare arbetstid?
Och vad ska en göra om det där jobbskavet uppstår. Du vet, känslan av att ens jobb kanske inte riiiiiktigt bidrar till att sänka utsläppen? Eh, jag kan relatera om någon! Och vad ska en göra då? Fly till ett hållbart jobb eller fäktas för rappare omställning?
Vill en fly, pja, då finns faktiskt ett omställningsstudiestöd om en vill vidareutbilda sig – för att skaffa sig framtidens kompetens. Bra grej!

Kanske är det dags att fråga sig vad yrket bidrar till? Och höja statusen på de yrken som gör skillnad. Nytta! För ett år sedan listade Klimatklubben 101 framtidsjobb, och nyligen släpptes en rapport från SKR, arbetsgivarorganisationen i kommuner och regioner, som visade att 4 av 5 som kommer ut i arbetslivet behöver ta anställning inom välfärdssektorn. älften av alla chefer som jobbar i kommuner och regioner ser rekrytering som den enskilt största utmaningen, visar en ny undersökning, samtidigt som anställda inom samhällsviktiga yrken i skola, sjukvård och socialtjänst skriker efter fler kollegor.
Och det om något är ju att jobba för att göra skillnad.

Bidra till omställningen – bli klimatombud

Som vi har längtat efter att göra det här avsnittet! Få snacka jobb, framtid, omställning och nya statusyrken. Det här avsnittet av Plan B-podden görs i samarbete med fackförbundet Vision som lanserar en ny facklig roll. Klimatombud.
Alltså detta är så BRA!
Denna nya roll gör det möjligt för dig som jobbar inom exempelvis kommun, region, kyrkan eller bolag kopplade till välfärd att jobba med klimat och omställning fackligt – på arbetstid. Göra skillnad.
Vision har som mål att verka för 1 000 klimatinitiativ innan årets slut.

Är du med Vision – ett fackförbund som tar klimatkrisen på allvar – ja, men grattis! Ett framtidens fackförbund! Och nu kan alltså DU bli klimatombud, vara med och sänka utsläppen och göra skillnad – på jobbet. Kontakta Vision eller snacka med din lokala avdelning- eller klubbstyrelse. Heja dig!

Tillhör du inte Vision? Tipsa ditt fackförbund att den fackliga rollen klimatombud och efterfråga samma roll. Vi hoppas att alla fackförbund copy this one with pride!

Sänkt arbetstid för att lösa klimatkrisen?
Hur var det nu med arbetstiden? Varför snackas det om att vi ska jobba mindre? Pja, förutom att kanske undvika tråkigheter som stress och utmattning? Men finns det klimatmässiga vinningar? Maria ringde upp Christer Sanne – samhällsforskare och författare till flera böcker som tar upp arbetstidsfrågan och hållbar utveckling.

Är det inte ett pangavsnitt så säg?
Dessutom snackar jag och Maria om vad tusan vi jobbar med. Vilket som är det märkligaste jobb vi haft och vad jag skulle vilja jobba med om jag inte gjorde det jag gör i dag!

 

Loading Likes...

Vattenbrist eller för mycket vatten? Allt handlar om vatten!

  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer

I betalt samarbete med Five Oceans

Välkommen in i orangeriet!
I dag ska vi snacka vatten! What, vad?!
Vad finns det att säga om … vatten? Eh, ganska mycket.
Som att klimatkrisen is all about vatten. Hur då? Och hur påverkas egentligen platsen jag bor på – Värmland – av ett annat klimat? Och hur förberedd är jag?


Vatten är vårt absolut viktigaste livsmedel. Trots det behandlar vi vårt vatten som skit. Nästan som om vatten vore en engångsprodukt trots att vatten är det mest begagnade vi har.
Vi använder ju samma vatten som dinosaurierna gjorde. Och vårt vatten ska vara i tjänst även för nästa generation, och nästa och nästa. Och nästa. Problemet är att vi pumpar ut kemikalier, plastpartiklar och skit (med betoning på skit) i vårt vatten. Strösslar det med oskönt och tänker att allt löser sig?
Outsourcar problemet till nästa generation?

Normen i Sverige är att vi spolar ner bajs med dricksvatten, duschar för jämnan, tvättar våra kläder så fort de fått en liten fläck (istället för att vädra och ta bort själva fläcken), samtidigt som 844 miljoner människor på jorden lever utan tillgång till rent vatten varje dag.

Vi borde kanske behandla vatten som det dyrbaraste vi har?

Vatten har också huvudrollen i vår tids största utmaning: Klimatkrisen. Allt handlar om vatten!
Högre temperaturer (som är en effekt av våra utsläpp av växthusgaser) ger nyckfullare väder. Nyckfullt väder innebär att torra områden blir torrare (brist på vatten, utbredd torka och risk för skogsbränder) och blöta områden blir blötare (höjda havsnivår, skyfall, översvämningar). Oavsett läge – för torrt eller för blött – så blir det svårt att odla mat och få tag i dricksvatten.

I ett porlande nya avsnitt av Plan B-podden – som släpps på självaste Världsvattendagen – så ska jag och min klimatkompanjon Maria Soxbo dyka ner i vattenproblematiken.

Avsnittet har fått namnet “Bad, blötare klimat & brist på vatten” där vrider vi och vänder på vattenkonsumtion, det knepiga i att vi i rika länder köper vattenkrävande varor från andra länder vilket bidrar till att lokalbefolkningen får brist på dricksvatten. “Avokadomackan måste dö” kan någon ha sagt i avsnittet.

Vi snackar rätten till bad i ett varmare klimat (hello strandskydd), fossilfria sjöar och så ringer jag upp Karin Lexén, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen, för att ta reda på hur vår hav och vattendrag mår. Och hur vi kan bidra.

Är det inte galet att vi får spola ut vad skit som helst i vasken? Absolut, vi rekommenderas att inte göra det. Men gissningsvis tänker många “vad spelar det för roll om lilla jag?”. (Så har i alla fall jag tänkt innan jag visste bättre). Ordspråket “många bäckar små” finns ju av en anledning.

Men hallå! Stopp, stopp, stopp, vår planet kallas ju den Blå planeten – det finns ju hur mycket vatten som helst?
Eller?
Nope.

Av allt vatten på vår planet är 97,5 procent saltvatten som inte går att dricka, och 2,5 procent sötvatten. Av de där 2,5 procenten är stora delen fryst i glaciärer. En pytteliten del är alltså det vi kan dricka och använda för odlingar. Och ja, det ska ju vara till gagn för andra arter än människan så klart.
Hur vi behandlar vårt vatten och vad vi spolar ner i vasken är av största betydelse.

Vår vattenkonsumtion 25 fulla badkar. Varje dag.
De 25 badkaren innehåller vad vi förbrukar (dricker, duschar, tvättar), men också vad maten vi äter och kläderna vi bär kostat i vattenresurser.

Så vad är lösningen? Mota klimatkrisen för att säkra vår och andras tillgång till dricksvatten. Och vi behöver se vatten som en livsnödvändig resurs (because it is), och värna om det vatten vi har.
Till allt det dagliga – tvätt, disk och rengöring – ska vi försöka att minimera användningen (hej vädra och använda samma dricksglas flera gånger om. Men också välja produkter med omsorg.

Det här avsnittet av Plan B-podden gör vi i samarbete med Five Oceans som är ett svenskt företag (från Dalarna!) som gör tvätt-, disk- och rengöringsmedel. Och håll i hatten: Produkterna är baserade på svensk havre. Snacka om att gräva där en står. Vatten är en viktig fråga för Five Oceans (kanske hörs på namnet), och förutom att produkterna kräver 90-97% mindre vatten för att neutraliseras i naturen jämfört med genomsnittet, så skänker Five Oceans 5% av intäkterna från sin webbshop till Naturskyddsföreningens arbete för friskare och levande hav och vatten.

Vill du testa?
Med koden planb25 så får man nämligen 25% på alla produkterFiveoceanshome.se. Koden gäller en gång per kund till och med 30 april 2022, och kan inte kombineras med andra rabatter.

Lyssna på Plan B-podden här!

Loading Likes...

Bilen: Elbil, självkörande bilar eller bokningsbar kollektivtrafik – vad är lösningen?

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

I betalt samarbete med OurGreenCar

Ladda batteriet, på med säkerhetsbältet och lifta med när vi accelererar in i framtiden!
Vroom!

Nu ska vi nämligen handbromsladda in på det fossildoftande såväl som Tesla-laddade bekväma, behövliga och statusmarkerande ämnet … bil. Ett trassligt ämne, minst sagt.
Just därför har jag och min klimatkompanjon Maria Soxbo laddat upp med i ett helt avsnitt av Plan B-podden om just bilen.

Att vi ska sänka utsläppen är ju lika självklart som oljan är tjock och att bilen spelar en viktig roll i denna soppa är det inget snack om.
Så.
Vem har rätt att äga bil? Stadsbon med kollektivtrafik runt knuten eller medborgaren på glesbygden där varken kollektivtrafik eller cykelbanor finns? Hur ska vi sänka våra utsläpp från biltrafiken? Är det rimligt att flest elbilar finns där kollektivtrafiken är som vassast? Hur sker omställningen så rättvist som möjligt – där den som har störst behov får bäst förutsättningar? Och hur ser framtidens bilåkande ut?
Är det självkörande bilar, bokningsbar kollektivtrafik eller delningsbilar som gäller? Ska vi verkligen äga bil? Och vilken bil ska vi döpa om till “seniorbil”?
Lyssna här!

Jag själv deläger en begagnad elbil, är hyfsat beroende av bil och försöker använda den med måtta. Elcyklar större delen av året, men under vinteråret blir det mer bil.

Återbrukare som jag är vill jag ju använda det jag har, men är det något som jag ska använda med måtta – elbil eller ej – så är det ju just bilen.
Men å andra sidan står en bil parkerad 95-97 % av sin livstid, kanske kan ett par få bilar delas av fler? Kanske kan MIN bil delas av fler?

Detta avsnitt görs i samarbete med fenomenala, framtidstänkande OurGreenCar som gör det möjligt för fler att dela och tillsammans sänka utsläppen från just transporter.
OurGreenCar är en bilpool deluxe, vars mission är att minska antalet bilar i trafiken. Förutom att erbjuda delningselbilar (alla bilar drivs av el, här kompromissas icke!), så finns även ellådcyklar och elcyklar. Fordonspool helt enkelt.
Detta är delnings-smarthet upphöjt till max, och OurGreenCars tjänst är dessutom märkt med Bra miljöval.

Kanske är din hyres- eller bostadsrättsförening mogna för att ratta delningselbil? Eller kanske företaget eller varför inte villagatan kan dela på en ellådcykel? Eller ha ett litet stall av möjligheter? Detta är jag SÅ taggad på! Hade jag bott kvar i lägenheten i Midsommarkransen hade jag lätt sålt in detta till föreningen, och kanske finns det vilja här på landsbygden att ha ett liknande upplägg? Ju mer jag tänker på delningsfordon desto rimligare blir det. Och tänk så mycket yta en skulle frigöra i städer om varje lägenhetshus hade ett stall av delningsfordon istället för att alla ägde en varsin bil, varsin elcykel och varsin ellådcykel. En enda bilpoolsbil ersätter nämligen i snitt 10 privatägda bilar, och med tanke på att en bil står parkerad sisådär 95-97% av sin livstid så kanske det är smartare att dela.

Förr var bilen lyx, något få förunnat. Men när bilen manglades ut tillsammans med ord som frihet i samma takt som städerna centraliserades och vi helt plötsligt hade allt på bilavstånd blev bilnormen allt starkare. Och starkare.
Så väl på landsbygden som i staden blev bilen en del av familjen. En vanlis-grej.

Och bilen går bra?
Ja, problemet är att den går lite … för bra.
Den vanligaste bilresan är under 5 kilometer, en sträcka som tar sisådär en 15-20 minuter att cykla. Vissa kan inte ta cykeln, eftersom det saknas cykelbanor och förutsättningar, men gissningsvis kan väldigt många ta cykeln – men väljer bilen eftersom alla andra gör det.
Vi tar bilen för “det är ju så kort, det går så snabbt”, trots att fossilbilen släpper ut som allra mest under de första kilometrarna. Kall motor behöver fetare bränsle.
Bilen är så pass mycket norm att vi till och med tar bilen till gymmet för att springa en mil eller cykla fem kilometer.

I dag finns närmare 5 miljoner personbilar i Sverige på 10 miljoner invånare. Det betyder att det går en bil på varannan svensk – spädbarn inkluderad. Pretty much.
Inte konstigt att det är trångt på vägarna och fler, större, bredare vägar planeras för att kunna sluka allt fler – och inte minst större – bilar.
Men är det så vi vill ha det? Vill vi ha fler bilar? Större vägar som plöjer genom naturreservat, förändrar vår luft och skapar ständigt brus? Eller finns det andra, vettigare lösningar?

I tider av klimatomställning snackas det en hel del om elektrifiering och elbilar, men är det bara att byta ut fossilbilarna mot elbilar och sedan är allt frid, fröjd och pinacolada i solen? Och ska vi alla äga en varsin bil?

Så många frågor! Tur att vi har en podd va, så vi kan reda ut allt.

Loading Likes...

Årets medvetna julklapp 2021 är …

  • Kommentarer på inlägget:1 kommentar

Fanfar och god morgon!

Håll i toppluvan, ladda upp med julegröt och valla rimmen, för i dag utser Klimatklubben och Medveten konsumtion “Årets medvetna julklapp” för tredje året i dag.
Tillsammans med Klimatklubbens medlemmar har vi spånat fram en klapp som ligger i tiden – på många plan så att säga. Och till skillnad från Årets julklapp som är prognosstyrd (håller upp ett finger för att se åt vilket håll vindarna viner), så är Årets medvetna julklapp målstyrd och visar åt vilket håll vi bör gå.

Årets medvetna julklapp ligger mig extra varmt om hjärtat så att säga.

Årets Medvetna Julklapp är …
Den pre-älskade klappen!

– Det känns viktigare än någonsin att göda reklamslingan för den vettigare framtiden – och visa vad vi har att vinna på att ställa om. Vi hoppas på en mysig jul 2021 som inte sker på bekostnad av klimat, miljö och framtida generationers chans till ett rimligt liv. Vi gillar ju julen – och vill kratta manegen för många fina jular även i framtiden, sa jag i ett pressmeddelande som gick ut nu på morgonen.

Klimatet har under det senaste året knuffats in i strålkastarljuset och omställning är på allas läppar. 2021 visade sig bli ett omvälvande klimatår, där effekterna av klimatförändringarna blev tydligare världen över och frågan om resurser blev brännhet. Samtidigt startades samhället igång på nytt efter pandemin och de utsläppsminskningar vi såg under 2020 följdes sedan av de näst största utsläppsökningarna i historien under 2021.

Dags att gira om, inte sant?

Vad för något pre-älskat står på din önskelista i år?

#preälskatundergranen #åretsmedvetnajulklapp #andrahandiförstahand

Loading Likes...

Viktig lyssning!

  • Kommentarer på inlägget:1 kommentar

Vem drabbas av klimatkrisen först – och värst? Vilka öden följer klimatkrisens framfart? Varför flyr människor? Vilket ansvar har Sverige? Och vad har klimatflyktingar för rättigheter?

Foto: Lars Dareberg

Möt journalisten och författaren Shora Esmailian i ett specialavsnitt av Plan B-podden.

Shora Esmailian har skrivit boken Ur askan – Om människor på flykt i en varmare värld”, där hon berättar om möten med människor på flykt undan torka, svält och konflikt i klimatkrisens spår.

Vi gjorde denna intervju med Shora inför avsnittet Behövande, bekymmer & beredskap (där du kan höra ett utdrag), men ville ge hela intervjun utrymme. Dels för att det är et viktigt ämne, men också för att ingen säger det bättre än Shora själv.

I detta specialavsnitt av Plan B-podden berättar hon om gripande möten, redogör för klimatkrisens offer och lyfter klimatkrisens viktigaste aspekt: Makt, rättvisa och ansvar.

Loading Likes...

Klimatkris & klimatflyktingar. Vad har det med oss att göra? Pretty much insyltade I’m afraid.

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

I betalt samarbete med Diakonia

Det här kommer vara en kalldusch.
Men vi tar den ihop, okej?
För vi måste våga ta i de jobbiga frågorna. Våga tänka hela vägen.

Varje sekund förlorar en person sitt hem på grund av någon form av naturkatastrof.
Varje sekund.

Redan idag är människor på flykt undan klimatkrisens konsekvenser. Men talar vi verkligen om flykt från klimatförändringar, eller kanske snarare om flykt från konflikterna som uppstått i kölvattnet av ett förändrat klimat?

Hur många kommer att behöva fly undan höjda havsnivåer, översvämningar, torka, svält, skogsbränder och vattenbrist? Hur många av dem kommer inte kunna fly – eftersom de inte har de ekonomiska förutsättningarna?
Hur många kommer att dö för att det inte finns några alternativ? Hur många av dem kommer vara barn – lika stora som mina egna?

FN räknar med minst en kvarts miljard människor på flykt 2050 i takt med att vissa platser kommer bli obeboeliga. Var ska de ta vägen?

Vad har du och jag – som bor i Sverige – med det att göra?
Pretty much insyltade I’m afraid.

I ett rykande färskt avsnitt av Plan B-podden så snackar jag och Maria loss under parollen Behövande, bekymmer & beredskap. Vi snackar rätt å slätt klimatkris, temperaturhöjningar, förändrade förutsättningar och klimatflyktingar.

Vi tar det basic från början (vaddå klimatkris och hur påverkar det oss?), vilka som drabbas och hur, och så snackar vi om Sveriges roll (och ansvar) i denna soppa. Och den lilla detaljen att vi lika gärna kan få 50 minus på vintrarna framöver. 
Dessutom snackar vi med Shora Esmailian som skrivit boken Ur askan – om människor på flykt i en varmare värld.
Som titeln på boken avslöjar har hon följt människor på flykt undan klimatförändringarna, och berättar gripande historier om människoöden, men kopplar också ihop temperaturhöjningarna med kriget i Syrien och den arabiska våren (hela intervjun kommer att släppas i sin helhet i ett eget avsnitt, och i podden kan du höra ett utdrag). Och visste du att en person som flyr undan en klimatkatastrof inte har samma rättigheter som någon som flyr från en konflikt?

Detta är ett av de vikigaste avsnitten vi gjort.
Så lyssna gärna, sprid och begrunda detta:

Vi bor i ett rikt land, som historiskt släppt ut enorma mängder växthusgaser på vår väg mot rikedom. Och vi fortsätter brassa på som om det inte finns en morgondag. För det där fossilgassande livet med charter, shopping och skivad skinka (säg det snabbt!) är essensen av göttigt liv enligt genomsnittlig svensk anno 2021 (skulle helst vilja skriva 2001, för vi vet ju sedan länge att gött-kött-livet är bad for everyone).

Vi i Sverige drabbas inte först och värst av klimatförändringarna, men vi är helt klart skyldiga till situationen vi befinner oss i.  De som däremot drabbas hårdast är ofta de som är totalt oskyldiga. Fattiga människor – framför allt kvinnor och små barn (?!) – som under en hel livstid släpper ut mindre än vad en go, “livsbejakande” shoppingstinn svensk gör under en sommar.
Vi lever med andra ord gott på bekostad av andra människors chans till ett vettigt liv.

Vi bor i ett svalt land, så vi har det väl förspänt när temperaturen höjs. En värmebölja är inte samma sak i Sverige som den är runt ekvatorn. Allt fler människor kommer behöva söka nya hem i länder där det är enklare att bo, leva, odla och där tillgången på vatten är bättre. Så öppnar vi dörren när de – som vi försatt i en taskig situation – behöver vår hjälp?

I takt med att trycket ökar, så stänger allt fler, välbärgade (skyldiga) länder sina gränser.
Det är hög tid att fråga sig vilken sida av historien vi vill stå på.
Vilken typ av människa och medmänniska vi vill vara.

Hur ska detta gå till? Det går vi in på i Plan B-podden.

Som tur finns det aktörer som gör skillnad i denna knepiga situation. Diakonia jobbar på flera olika sätt för att hjälpa människor – både förebyggande och när väl krisen kommer.

Diakonia fokuserar på jämställdhet, rätten till utbildning, mänskliga rättigheter, naturkatastrofer, människor på flykt och utrotning av fattigdom. De har låtit illustratören Munira Yussuf tolka deras arbetsområden, och här håller jag upp den som symboliserar “naturkatastrofer”.
Det är hög tid (sista timmen) att vi gör allt för att milda effekterna av klimatkrisen, och hjälper där vi kan.
Vi har ett ansvar. Makt. Och en röst.

Diakonia driver ett vattenprojekt i den andinska byn Chaquicoccha, en plats som tidigare kunde tillskansa sig dricksvatten från glaciärerna. Men i takt med att glaciärerna försvinner och regnperioderna blir allt mer osäkra ökar behovet av vatten. Diakonia driver också ett växthusprojekt i Somalia för att skapa bättre förutsättningar för att odla när en torr plats blir allt torrare. Viktigt arbete som räddar liv. 

Jag har helt klart varit med på fossilfesten, och jag önskar att poletten hade trillat ner lite tidigare ärligt talat. Att jag förstått det jag tidigare vetat. Nu vill jag vara med och städa upp vad jag varit med och orsakat.
Jag vill göra vad jag kan på olika sätt. Jag vill sänka utsläppen så fler liv kan räddas, och jag vill hjälpa människor som redan nu är drabbade. Jag har tidigare varit en swish-givare, men jag vill så klart hjälpa långsiktigt så nu är jag månadsgivare hos Diakonia.
Passar det bättre att swisha när plånboken tillåter så är numret 90 33 044.
Tack för att du gör skillnad.

Vad kan vi göra?
– Sänk utsläppen! Dels våra egna för att slippa hamna i tänket “vad spelar det för roll om lilla jag drar på charter och shoppar nytt – tänkte 10 miljoner svenskar”. 
– Kräv vassare klimatpolitik. Om inte för alla de miljoner människor som riskerar att förlora sina hem just precis nu – så för din egen skull, dina och andras barn.
– Ställ krav om medmänsklighet. Är det etiskt försvarbart att släppa ut växthusgaser som eldar på en klimatkris, och sedan välja att stänga dörren när människor behöver vår hjälp?
Det är ju som att vara den stor-skitaren på sommarens gemensamma utedass, och sedan vägra vara med och tömma.
Vi kanske inte sitter på alla svar på exakt hur, men att vi borde, att vi har ett ansvar och att vi ska, det borde vi snacka mer om.

Eller hur?

Loading Likes...

Städ, disk, tvätt och ett “rent” nöje

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

i samarbete med Five Oceans

Vi tvättar som aldrig förr, har städade hem utan tillstymmelse till stök (var är härjet? Livet?) och vill gärna att smutsen ska frätas bort.  Snabbt, tydligt och effektivt. För annars blir det väl inte riktigt rent?
Vi ska helst byta kläder varje dag, tvätta i nästintill kokhett vatten och dofta som en sommaräng. Men sommarängen, den skiter vi pretty much i. Sommarängen gör sig bäst som doft. IRL blir det lite väl mycket … natur. Småkryp och annat bös.

Vi är frånkopplade naturen, och tankar om miljö och klimat skingras snabbt i jakten på rent.
I vår steriliserade värld är en nyproducerad T-shirt renare än en begagnad, trots att den nya har producerats under tveksamma förhållanden, kanske orsakat cancer hos en bomullsodlare och är full av osköna kemikalier. Den begagnade varianten anses vara ofräsch. Trots att dess klimatavtryck och kemikaliebassäng för länge sedan är tömd och urvriden.
Vi frossar loss i en ny, fräsch trend, med plagg i polyester och akryl – tillverkade av de skitigaste materialen ever. Fossil olja.

Vad är egentligen rent?

I ett sprillans nytt, glasklart avsnitt Plan B-podden – Bubblor, baciller & bättre val – sopar jag och Maria rent poddmanegen och doppar moppen i både cocktaileffekt, frätande gifter som gör våra hem spotless, väldoftande sköljmedel och cancerogena doftljus med doft av “bomull”.

Vi snackar med Sheri Eklund hos Sveriges konsumenter, som jobbar med projektet Nordqual, får tips om vilka ämnen vi ska undvika. Hint, hint: isothiazolinone (exempelvis methylisothiazolinone och benzisothiazolinone) som är allergiframkallande konserveringsmedel och skadliga för miljön, och även borsyra och andra bor-ämnen som är reproduktionstoxiska (men dagens lag kräver inte att de står på förpackningen (!?)).

Och så vädrar ut drömmar om tvättlinor, rejäl:het, kluriga innovationer och Carolas “Fångad av en stormvind”.

Jag konstaterar att jag har hittat the best tvättservice ever, skulle kunna castas som en mördare i en Beck-film och passar föga in i renlighets-normen. Och så slår jag ett slag för generationsboende, som vi gemensamt måste hitta ett vettigare namn för (fyll kommentarsfältet!).

Varje år producerar klädindustrin över 42 miljoner ton syntetfibrer. De allra flesta, cirka 80 procent, används för att tillverka klädesplagg av polyester.
Plagg som släpper ut tusentals mikroplaster varenda gång vi tvättar dem.

Mikroplast är smått omöjlig att få bort ur naturen – och kan innehålla skadliga ämnen som flamskyddsmedel och mjukgörare.
Och så den lilla detaljen: Vi vet inte hur detta påverkar oss.
Jag är livrädd för allt kemikalie-os som pyser ut från rengöringsmedel, möbler och leksaker och samlas i dammråttor. Vi lägger sådan big time krokben för oss själva när vi sprinklar världen i cancerogena ämnen och reproduktionsstörande kemikalier som fuckar upp våra möjligheter att kunna leva och få barn.
Allt i en svabbig jakt efter den polerade ytan.

Och vet ni. Jag är så trött på den.
Det överdrivet fläckfria, släta, rena, propra.

Jag vill putsa fram mer styr, smartare lösningar och en renare värld. Dammsuga bort de risiga produkterna från hyllorna. Istället bana väg för naturligare varianter som lirar vett. Det går alldeles utmärkt att tvätta med tvättnötter, städa med bikarbonat och sköta om ett citronträd för att kunna skörda prima rengöringsmedel.
Men det finns också produkter för de som vill komplettera skafferiet med diskmedel, tvål, tvättmedel och rengöring vid behov.

Detta avsnitt görs i samarbete med ett purfärskt, svenskt varumärke som heter Five Oceans som gör vardagen till ett renare (och mer resurseffektivare) nöje.

Five Oceans lanserar en radda veganska produkter som är biologiskt nedbrytbara, producerade i Dalarna och är förpackade i flaskor eller burkar med lågt klimatavtryck (100% återvunna flaskor). Produkterna åker inte kors å tvärs över världen, utan detta unga varumärke tittar på sin påverkan på både klimat, vatten och miljö i varje steg, jobbar med sina utmaningar och försöker hitta lösningar.
Five Oceans gör tvättmedel av lokalt odlad havre och tensid av socker och ger det onödiga sköljmedlet ett konkurrent i Fabric Freshener (rimligare än att tvätta och skölja hela plagget för att skapa fräschör, right?)

Som lyssnare av Plan B-podden får du just nu 20 %  rabatt på hela sortimentet genom att ange koden planb i deras webbshop (koden gäller fram till sista juni 2021). Dessutom ger Five Oceans tillbaka genom att skänka 5% av all omsättning – alltså inte bara vinsten utan omsättningen – till Naturskyddsföreningens arbete för hav och vatten.

Om jag fick någon utmaning i dagens avsnitt?
Det kan ni ger er på!

Favoriten? Fabric Freshener som sparar många tvättar, vårdar och skyddar fibrerna! Här vädras plaggen istället, och får även ibland en pust av Rain on Sandalwood.

Loading Likes...

Klimatsatsningar, ny elcykel och varför Paris imponerar (let’s go there!)

  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer

I samarbete med Diakonia

Här är den.
Det kuperade landet-livets räddare i nöden. Den är lerig, den är skitig, den är smidig, den är rejäl.  Och jag älskar den.

Cyklen har varit min följeslagare sedan barnsben. Jag lärde mig cykla när jag var 3 år.
På somrarna cyklade jag, min syster och mina kusiner ner till sjön och slängde oss i plurret, lagom svettiga. Det fanns ingen tid för badkrukeri.
Vi nästlade oss ner bland sommarstugetomterna för att ta ett dopp, eftersom det inte fanns någon cykelbana till den kommunala badplatsen (och gör fortfarande inte) och på den stora 90-vägen fick vi inte cykla själva (rimligt). Men till badplatsen vid sommarstugorna – dit fick vi cykla hur ofta vi ville.

När jag gick i mellanstadiet sparade jag ihop till en alldeles egen cykel. Genom att klippa gräsmattor hos släktingar, städa och spara veckopeng, så blev den till slut min. En silverfärgad mountainbike med 21 växlar. För mig var den frihet. För med den kunde jag cykla till skolan 5 kilometer bort och cykla hem precis nääääär jag ville. Jag behövde inte passa skolbuss, och inte heller förlita mig på skjuts. Jag var friiii!
Hela min uppväxt cyklade jag överallt.
När det blev sommarlov cyklade jag längre strapatser. Runt Nedre Fryken tillsammans min tremänning, och näääääästan hela vägen ner till Tjörn på Västkusten. Lår of steel. Röv af kämpa.

När jag flyttade till Stockholm tog jag med min mammas auktionsfyndade damcykel, som tyvärr blev stulen (sörjer fortfarande), och kryssade fram mellan bilarna på väg till jobbet, cyklade hem från klubbarna och cyklade på utflykt. Jag har upptäckt det mesta av Stockholm – det som går att nå via tunnelbana och cykel.
Och jag älskar faktiskt att cykla i Stockholm. Älskar det urbana, att vara med i det plingande cykelgänget, vara den vettiga flocken vid rustningstid, att cykla över broarna på väg hem från fest och höra sommarnattens koltrastar i ett sovande Stockholm.
Jag kan sakna det så enormt mycket nu när jag bor på landsbygden.
Saknar inte avgaserna som bolmade mig i ansiktet, de vassa armbågarna från andra trafikanterna och de stjärtsmala cykelbanorna.

Här på landsbygden är det inte lika urbant, men å andra sidan andas jag frisk luft och jag hör fågelkvittret just precis jämt. Inte bara när bilbruset har tystnat om natten.
Backarna är mer intense här,  och första cykelturen efter vintern var en pärs. Men jag vet att det snart blir lättare. Benen blir starkare och konditionen vassare. Och det är en oslagbar känsla.
Med tanke på hur många roliga, trevliga människor jag lärt känna de senaste månaderna så gissar jag att det – post-pandemi – blir cykeln hem efter fest här också i sommarnatten.

För ett tag sedan hörde jag att Stockholm ligger närmare 20 år efter i utvecklingen vad gäller cykling.
Nu har jag flyttat till Karlstad – som är en av Sveriges bästa cykelstäder.
Kommer vi se fler som söker sig till städer, orter och landsbygdshörn där det är lätt att leva hållbart, ta cykeln, sänka sina utsläpp och leva i linje med uppsatta miljö- och klimatmål?
Jag är övertygad om det.

I det nya Plan B-avsnittet “Bikes, backar och bekvämlighet – som görs i samarbete med Diakonia – så grottas det ner i cykeln.
Detta geniala transportmedel som är en del av lösningen på klimatkrisen.

I bikes, backar och bekvämlighet snackar jag och min trampade podd-kompanjon Maria Soxbo förlegade bil-vanor, mossiga lagar, teknikoptimism hos myndigheter och så går vi loss på en rad lösning!
Och så sneglar vi på Paris – som imponerar! Hur och varför får du höra i podden!
Vi snackar också om barn, och hur de puttas in i en brummande, ohälsosam bilnorm. Trots att vi ska åt ett HELT annat håll för att ge dem en vettig framtid.

Nästan varannan grundskoleelev kommer till skolan i bil.
Världen är upp- och ner.

“På 1970-talet gick eller cyklade 90 procent av barnen till skolan. I dag är den andelen omkring 50 procent. I mitten av 1990-talet cyklade 24 procent av barnen till skolan. I början av 2010-talet hade andelen minskat till 14 procent. Detta trots att sex av tio barn, enligt Trafikverket, har skolan inom två kilometer från hemmet.” Informationen kommer från Svensk cykling, och i podd-avsnittet kan du höra en intervju med Klas Elm från Svensk cykling. Missa inte.

Min dröm är att jag ska kunna ta mig överallt på cykel. Att det ska finnas goda förutsättningar för mig att välja det transportmedlet som ger starka ben, frisk luft och som inte belastar klimat, miljö och ekonomi. Det transportmedlet som ger bättre hälsa och som bidrar till ett bättre samhälle.
Jag drömmer om att att det ska vara enkelt för barn att cykla. Att det ska vara det giva sättet att ta sig till skola. Att det ska ges förutsättningar. Att mina barn ska kunna cykla till sjön. Till den kommunala badplatsen där alla är välkomna, inte behöva doppa sig på nåder i takt med att strandtomterna blir allt fler och strandskyddet naggas. Jag drömmer om att det här samhället, naturen och sjöarna ska vara till för alla. Inte bara de med bil eller pengar på kontot.
Drömmen innehåller också att åka till min gamla hemstad Stockholm, färdas på bilfria gator, njuta av staden och att kunna hyra en eldriven cykel när jag kliver av tåget på Centralstationen.
Eldrivna cyklar som ägs av staden, är en del av staden och skapar arbetstillfällen.
Inte som ägs av företag som är vinstdrivande, och kanske inte riktigt ser vinningen med att ta hand om övergivna elcyklar som gått sönder.

I våras fick jag ganska mycket sällskap i cykelbanorna. I pandemins spår följde en världsomspännande cykelboom, och det blev trångt i de smala cykelbanorna. Världens städer mötte trycket med pop-upcykelbanor och tidigarelagda cykelsatsningar. Berlin, Bogota, London, anlade popup-cykelbanor.
Tillsammans med Sophia Schyman och Annika Sundin drog jag ingång #cykeluppropet vars syfte var att  få fler att välja cykeln, få till popup-cykelbanor och ge cykeln bättre förutsättningar.
Vi måste ju bli fler som väljer cykeln. Inget snack om saken.
Cykeln banar vägen för minskade utsläpp, frisk luft, bättre hälsa, godare samhällsekonomi. Och jämställdhet. Yup.

Att ta cykeln kan ju te sig som en självklarhet för oss här i Sverige, som ett sätt att ta sig fram. Men på andra platser är det nyckeln till ett vettigt liv. Ett liv bortom barnäktenskap.

Viktiga organisationen Diakonia driver cykelprojekt i Bangladesh, där flickor lär sig cykla.
Cykeln löser så många problem. Fickorna kan ta sig till skolan, lättare undvika trakasserier och så kan de få en utbildning och en rimligare chans ut ur fattigdom och tvångsäktenskap.
Genom cykelprojektet lär sig också flickorna om sina rättigheter, och får bättre möjligheter att forma sina egna liv.

Detta tycker jag så klart att vi alla ska stötta.

  1. Skänk en slant! Det gör du enkelt genom att swisha till 90 33 044., all info hittar du här.
  2. Ge bort cykellektioner! Om du skänker 167 kronor får 5 flickor i Bangladesh möjlighet att lära sig att cykla. Och du får ett gåvobevis att ge bort i present till någon.
  3. Sprid kampanjen! Dela det här inlägget eller kampanjsidan, så att fler kan bidra och fler flickor kan lära sig cykla!

Skänk en liten eller stor slant, och passa också på att dela bilder på dig själv när du cyklar och tagga med #cykeluppropet. Varför? Vi människor är flockdjur. Vi gör som alla andra. Genom att visa att du cyklar påverkar du andra. Vi behöver också bli många fler som uppmärksammar att samhället måste bli bättre på att prioritera cykeln och oss cyklister. Det behövs en stark opinion för att politiker ska kunna fatta beslut.
Du och jag är opinionen.
Gör skillnad.

Loading Likes...

Vabb, semester, bojkott, klimatlagar och Värmland?

  • Kommentarer på inlägget:1 kommentar

God morgon!
I dag ska det bli pötthett här i Värmland, och aprils gråbruna ska byta nyans till gröna knoppar. Det ska bli så spännande att se trädgården ta form och upptäcka vad som växer där.

Planen den här veckan var att spela in en film från tomten och plåta lite från vår lilla lya och jobba ikapp, men vi får se hur det blir med den saken. Går in i vabb vecka två med kidsen (kommer vi någonsin komma in i vardagen på nya förskolan kan en undra?).
Förra veckan var det ena barnet som var lite snuvig, och då måste vi vara hemma i sju dagar, och syskon också. Det hade ju varit FINEMANG om det andra barnet hade tajmat sin snuva, men nej. Det andra barnet hade lite snuva nu på morgonen och nu måste båda vara hemma hela veckan. Vettigt så klart, men tålamodet, TÅLAMODET!
Jaja, det är bara att gilla läget och skratta åt trasslet.

Innan jag tar tag i denna vecka, så tänkte jag göra ett litet svep!

Blommande projekt på gång!
I veckan lanserar Klimatklubben Karlstad – lokalklubben som jag startade i början av året – sin första kampanj! Och den är inte bara välgörande, utan också oerhört vacker …
Mer om detta snart!

Framtidens jobb i ETC
Listan över framtiden jobb som jag skrev om har uppmärksammats av ETC. Och här snackar jag loss i ETC om saken. 

20 000 har skrivit på för Månsberget
Tänk va, över 20 000 har skrivit under namninsamlingen för skogen vid Månsberget. Skogen planeras att skövlas till förmån för ytterligare ett shoppingcenter, trots att den är en så kallad nyckelbiotop och är hem åt hotade arter som inte skulle ha någonstans att ta vägen om skogen försvann.

Hej politiker!
Något av det bästa med att flytta hem har varit att träffa alla spännande, inspirerande människor i Värmland. Så många som har hört av sig! Hej lyx-sits att få massa mejl och DM:s ba!
Och samtidigt har jag en liten fot kvar i Stockholm. I olika konstellationer har Klimatklubben och Klimatklubben Karlstad bjudits in att snacka klimat med flera olika aktörer och politiker, bland annat Miljöpartiet i Karlstad och Socialdemokraterna i Stockholm stad.
Hoppas fler politiska partier hör av sig, för vi vill ju snacka med alla!
Vad vi gör i samtalen? Vi pumpar ut idéer på satsningar och tillvägagångssätt, hittar frågor med olika infallsvinklar (som berör både klimat, miljö, ekonomi och hälsa), samtidigt som vi försöker ingjuta mod att vara först! Hej PR!

Värmlandssemester
Det kommer ju bli en speciell sommar, och vi kommer förmodligen mest vara hemma och greja med vår nya trädgård och kanske bygga hus. Men jag är också taggad på att upptäcka Värmland, och hitta små söta pärlor. Tips emottages tacksamt!
Kommer bli en tur till Stockholm också om världsläget tillåter. Hur ska jag hinna träffa alla jag håller av? Gah! Det mest naturliga skulle ju vara att ställa till med en picknick i parken, men med rådande restriktioner blir det ju svårt. Kristin Lundell undrade om jag fanns på Bokadirket, hahaha.

Kommande klimatlagar?
Förutom att jag tycker att alla följa Maria SoxbosHållbara svepet” (som borde ha en given plats i varenda svensk lokaltidning, right?), så borde alla ta en sväng om kring Maris inlägg om klimatlagar. I det här avsnittet av Plan B-podden så hivar jag och Maria ur oss “ransonering”. Och ju mer jag tänker på det, desto orimligare känns det att vi inte har någon form av ransonering eftersom vi lever så långt över våra resurser? Det borde ju finnas ett tak kan en tycka. Eller? Just nu är hela samhället på kredit.

Ny i Värmland
Alltså Värmland – inte kattpiss! En fin sak som finns här är initiativet Ny i Värmland, som drivs av två otroligt engagerade personer vars mission är att koppla ihop människor med jobb, boende och sammanhang i Värmland. Så värdefullt! Och en otrolig service för alla som längtar efter ett annat liv – av flera olika anledningar.
Jag fick gästa deras livesändning för ett par veckor sedan och berätta om varför jag valt att flytta hem. Klippet kan du se här. 
Inser att jag kanske borde göra ett inlägg om alla föredelar jag ser med att bo just här?
Vad säger ni?

Det händer grejer!
Kommer ni ihåg inlägget om mänskliga rättigheter från i vintras och kampanjen Visa handlingskraft? Där en rad organisationer krävde en lag för att säkra mänskliga rättigheter. En lagstiftning som kräver att företag respekterar mänskliga rättigheter i den egna verksamheten och i sina affärsrelationer. Ni läsare kunde skriva på en namninsamling för att sätta press, och över 21 000 skrev på. And now? För ett par veckor sedan röstade EU-parlamentet JA till att ge grönt ljus till kommissionen att ta fram ett lagförslag kring företags ansvar för miljö och mänskliga rättigheter, så kallad due diligence.
Tack för att du skrev på, tillsammans gör vi skillnad.

Klimatundervisning i skolorna?
Den geniala organisationen Våra barns klimat släppte i förra veckan sin kampanj Klimatlyft skolan, eftersom de anser skolan behöver ta ett krafttag kring klimatet – och oron kring klimatet. En Novusundersökning som släpptes innan jul visade att hälften av alla 12-18-åringar inte tror att vi kommer att lösa klimatfrågan. Hej då framtidsoptimism. Så tragiskt. Och en oerhört farlig utveckling kan också tänkas.
I en ny undersökning säger 8 av 10 unga att de vill se ett större fokus på klimat och miljö i skolan. Samma undersökning visar också att unga tycker att det läggs för stort fokus på vad individen gör.
Jag kan inte annat än att hålla med, och önskar att det fanns mer styr. Mindre fri lek. Allt annat är ett svek mot nästa generation.
Vi behöver ta våra och andras barn och ungas oro på allvar och visa att vuxenvärlden tar ansvar. Och kanske också värna om vår egen framtid?

Är det inte konstigt?
Och appråpå det. Hur kan det vara lagligt att flyg subventioneras? En kan samla poäng på sitt Eurobonus, så att en kan flyga ännu mer? Vad skickar det för signaler till barn och unga? Till oss?
Knepigast av allt måste ändå vara att jag, som kämpar för att sänka mina utsläpp på matfronten genom att handla lokalt, äta i säsong och konvertera till allt mer vegansk mat, får erbjudanden om att omvandla alla mina matpoäng från Coop till flygresor via Tui eller shoppa nytt på Lindex. Hur ska individen tänka när vi matas av ständig tvetydighet. Att det skaver är en klar underdrift. Och vad säger det till nästa generation? Till oss? Att det är helt okej att fortsätta exakt som vi gör.
Fasen, jag som varit trogen kund så länge. Så besviken. Är det nu vi bojkottar Coop?

Loading Likes...

Göttigt, fullt ätbart bröd – slängs! Varför?

  • Kommentarer på inlägget:1 kommentar

I betalt samarbete med Too Good To Go 

Surdegsbröd, fralla, baguette, pain riche, levain, bulle och köpelimpa.
Gött bröd har många namn.
Och jag ääääääälskar bröd. Både att baka och äta. Helst rostat!
Sedan ett bra tag tillbaka har jag också en fabless för att rädda bröd. På flera olika sätt.

Min geniala lanthandel har en korg full av bröd och göttebröd, korvbröd, hamburgerbröd och limpor som är kedjans eget märke eller bakat i butik, som de säljer när det börjar närma sig bäst-före-datum. Jag går loss i den där korgen, ger häften till mina föräldrar och fyller därefter frysen till max.
Men det finns andra sätt att rädda bröd – ska strax berätta hur.

Varför jag älskar att rädda bröd?
Bröd är det livsmedel som vi är rappast på att svinna bort.
260 000 brödskivor i timmen svinnas bort närmare bestämt.
Jag smular sönder av panik över detta slöseri.

Tänk va, att 260 000 brödskivor svinnas bort varje timme – bröd som kunde ha mättat någons hunger.
Och vi slänger inte bara brödet, utan alla resurser som också gått åt till att producera brödet. Jord, vatten, transporter exempelvis.
Ett enormt slöseri, men också ett beteende som kostar rejält med deg. I dubbel bemärkelse.

Varför ser det ut så här?
Och hur kan vi ändra på detta?
Hur ser den resurseffektiva, smarriga och göttiga framtiden ut?
Det snackar jag och Maria om i ett nytt avsnitt av Plan B-podden – ett avsnitt som fått namnet Bröd, bak & andra bullar.

Det här avsnittet gör vi tillsammans med den briljanta matsvinnsappen Too Good To Go som jobbar på flera fronter för att minska svinnet. Förutom att de är vassa på snacka matsvinn (älskar deras Instagram, där jag ständigt lär mig massor om matsvinn), så kan en rädda mat via deras app – mat från restauranger, caféer och bagerier.
Aldrig har väl mat smakat godare!

I detta avsnitt snackar jag med Åsa Sandberg från Too Good To Go, får smarta brödsvinns-tips och blir inte lite taggad på deras överraskningspåsar med räddad mat. Som Kinderägg för vuxna!
Dessutom snackar Maria med en gotlänning som fick mitt hjärta att bakas ihop till en liten sockerkringla.
Markus Wahlgren på Coop i Visby – vår favoritbutik när vi hade torp på Gotland – som är
en kvick eldsjäl som lackade på ett brödsystem där 28 000 ton bröd slängs varje år.

Vaddå brödsystem? Jo, så här ligger det till.
Det är inte livsmedelsbutikerna som själva äger brödet i hyllorna – det gör brödproducenterna. De transporterar brödet i speciella brödbilar till alla de tusentals livmedelsbutiker som finns runt om i Sverige, maxar hyllorna med allsköns sorters bröd och några dagar innan bäst-före-datum slängs det fullt ätbart brödet ner i stora soppåsar. Prima bröd körs sedan i väg för att processas om till exempelvis djurfoder, etanol eller så blir brödet bränsle i ett värmeverk. Det är alltså inte dåligt bröd, utan bröd som går alldeles utmärkt att äta.

Markus Wahlgren ledsnade på detta resursdrypande system och tog saken i egna händer. Hur? Ja, men det får du veta avsnittet Bröd, bak & andra bullar.

Detta ska säga: Alla brödproducenter i Sverige är inte överens om att retursystemet är det bästa. Enligt en uppgifter från 2019 vill den näst största aktören häva systemet för att minska matsvinnet och spara på resurserna, medan den största aktören säger nej.

 

Det hade så klart varit käckt om vi kunde skylla allt svinn på brödsystemet, men tyvärr har du och jag en viktig roll i denna krutong-prydda soppa. För hushållen är gaaaaanska friska på att svinna bröd. Av de 80 000 ton bröd som svinnas bort i Sverige varje år så försvinner 30 000 ton i hushållen.
I podden snackar vi om var svinnet sker varför vi svinnar och vem som svinnar.

Missa inte!

Och så får jag en – eller var det två? – utmaningar av Maria. GULP!

Kan du ana vad?

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta