Klimatasken – stora förändringar i litet format

/reklam för egen verksamhet/

Fanfar! Snart finns “Klimatasken – stora förändringar i litet format” (Novellix) att förbeställa!


Foto: Emily Dahl

Märkliga tider att släppa fyra små böcker om klimatet kan tänkas? Mitt i en corona-kris som fyller varenda liten tillstymmelse till andrum.
Eller så är det exakt rätt tid.
För kanske är det nu vi råkat komma åt reset-knappen och kalibrerat om hela vår världsbild. Och nu måste börja om från början. Skapa nytt. Fast bättre. Villkora en framtid.

Nej, det var inte så här en omställning skulle gå till. Det är nog de flesta överens om. Det var inte via förlorade liv, varsel, utpumpad sjukvård och ekonomisk kris. Det var genom en omställning i tanke, beteende, normer – och handling.

För snart sju månader sedan kraschlandade boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” – en karamell på 189 sidor som ger en crash course i klimat, utmaningar och möjligheter. Boken har sedan september tryckts upp i fyra upplagor, blivit ljudbok, talbok, punktskrift och studiematerial för ABF. Men varken jag, Maria eller Johanna var klara där. Långt ifrån.

Vi ville fortsätta skriva, utveckla alla de där tankarna som inte fick plats i “Gör skillnad”, paketera om klimatfrågan och vända och vrida på varenda infallsvinkel. Snacka rättvisa, normer, privilegier, klass, makt och möjligheter.
Ge snabba svar på tal – i fickformat. Skriva en hel bok om rättvisa.
Snacka normer – och måla upp hur en värld skulle kunna se ut. Visa var på horisonten vi ska fästa blicken. Och en rapp fyll-i-bok som vände upp-och-ner på tankarna och skulle vara vara följeslagare i omställningen ett år framåt i tiden. 2020 var (är) trots allt året då vi skulle (ska) ha gjort stora förändringar i vårt sätt att leva – för att kunna ducka och hantera en kris långt mer krisig än corona-krisen. Denna bok är svaret på “hur” omställningen ska gå till.

 

Denna bild är ett montage.

Allt detta fantastiska, viktiga och storhets-tuppande har landat i “Klimatasken – stora förändringar i litet format” som släpps på Novellix i april. Fyra små, kärnfulla böcker om klimatet. Födda för att göra skillnad.

Vi har fortfarande inte fått hålla i böckerna eller asken själva, för de trycks upp just i detta nu (därav detta montage). Men “Klimatasken – stora förändringar i litet format” (innehållande alla fyra böckerna) finns att förbeställa från och med den 8 april, och innehåller fyra böcker:

Men Kina då?! – 25 snabba klimatsvar på tal 
En argumentationsbok  med svar på tal på vanliga frågor och påstående som dyker upp i klimatsamtalen
 eller “Måste alla bli veganer”. Eller klassikern ”Veganer äter soja, då skövlas ju regnskogen!” En rapp svar på klimattal som passar i bakfickan, redo att hivas fram när klimatsnacket viner om öronen.

Rättvisekompassen – 32 sidor om klimat, makt, kön och klass
Klimatet är vår tids största rättvisefråga, och denna bok var bara tvungen att skrivas. Här snackar vi klimat, makt, kön och klass. Och privilegier. Om du ska läsa en bok det här året, låt det vara denna.

Vad håller vi med på med? – 7 sätt att vända världen klimaträttVi drivs ju av en hel massa ohållbara normer. Vi kopplar ihop semester med takeoff och landning (snabbaste vägen mot njutning), vi tar bilen till gymmet tre kilometer bort för att springa en mil, det är vanlisbeteende att njuta jordgubbar i januari och vi köper nytt så fort ett litet hål har yppat sig i tröjan. Men tänk om vi vände på normerna? Gjorde annorlunda. Vad skulle vinningarna vara? Detta är en bok om vinningar i klimatomställningen.

1-tons-dieten – 12 månader till ett klimatsmartare liv 
Jag trodde aldrig att jag skulle skriva en bantningsbok. Men detta är en fyll-i-bok som tar dig (och kanske ett gäng vänner) mot ett koldioxidbantat liv. Detta är 2020 års viktigaste bokklubb, eller (digitala i corona-tider) middagshäng som månadsvis inspirerar till att vända och vrida på världens alla utmaningar och möjligheter.
Det här är boken JAG vill ha. Så fort jag har den i min hand ska jag hojta ut bland mina kompisar att nu vankas det middagsklubb med smarr och viktigheter i kikaren. 

 

Foto: Emily Dahl

Loading Likes...

Nya jeans (och ny röv)

God morgon på er!
Hemmajobbandet fortsätter med Zoom-möten, projektskissande och nyhetsuppdateringar som läget.
Känns helt apart att mitt i denna kris visa upp ett par nya jeans, men det är just vad jag tänker göra.
De här jeansen hittade jag på Ritz vintage på södermalm innan krisen brakade loss. Och de passade perfekt!
Älskar när bläddrar bland begagnat och till slut hittar The jeans-fyndet.

Sociala medier bubblar av engagemang att supporta lokala butiker och restauranger, och jag måste slå ett slag för alla secondhand- och vintagebutiker! Om det är något som borde finnas kvar efter den här krisen så är det ju dem, inte sant?

Loading Likes...

Ett tips kommer lastat!

Hej från hemmakontoret!
Jag gick igenom sommarens alla bilder – finally! Avdelningen saker en inte hinner att göra när allt går i ett. Och så hittade jag den här bilden som jag tog på torpet, och som jag ju glömt att publicera. Där, för ett halvår sedan, hade jag en plan om att tipsa om detta geniala: tygbindor! Inget nytt påfund, men i centrifugen av engångs så har detta fenomenala fallit i glömska.

Det ska sägas att jag var lite skeptisk till tygbindor (kändes som jag skulle konvertera till en ny grupp människor), men nu är jag såld. Helt och hållet såld.
Detta i kombination med menskopp är min månatliga processur. Vette tusan hur mycket pengar jag sparat på detta halvår, men det är nog en hel del. En massa klimat har jag i alla fall sparat, det är ett som är säkert.
Istället för att köpa mänger av engångsbindor och tamponger, där varje produkt är inslagen i plast, så köper jag en menskopp och ett set med bindor som jag kan använda och tvätta i evigheters evighet.

Ett himla bra flergångs-tips, från gotländska Imse Vimse! Inte sant?
Testa vettja!

 

Loading Likes...

Köp boken “Gör skillnad” – via emmasundh.se

Nämen nu blommar löken!
Jag är med ny (eller en till) sajt!

Jämte emmasundh.com lanserar jag nu emmasundh.se – där du nu kan köpa boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” som jag skrivit tillsammans med Maria Soxbo och Johanna Nilsson. Boken släpptes på Norstedts förlag i september 2019 och är inne på sin fjärde upplaga!

“Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” är en snabbkurs i klimatfrågan och lösningarna. För att grotta i frågan har vi intervjuat forskare, psykologer och experter på olika områden och förpackat allt i en rapp karamell på 189 sidor.

I boken manglar vi ämnen som bostad, pengar, mode, konsumtion, transporter och beteende genom ett par skarpslipade klimatglasögon.

Boken säljs vanligtvis via mina föreläsningar, men eftersom vårens föreläsningar är inställda på grund av den knepiga situationen just nu så blir detta en ny lösning.

Köp gärna boken via emmasundh.se  så kommer ett (signerat om du vill) exemplar i klimatsäkrat paket hem till dig eller någon du vill ge en klimat-ig present.

<3

Loading Likes...

Klimat, corona-virus och “Inte inställt – men omställt”

Klimathotet har dammats bort från agendan till förmån för Corona-viruset.
Helt förståeligt. Och rimligt, eftersom denna pandemi sker NU. Vilket i och för sig klimatkrisen också gör, men effekterna är inte lika tydliga för … pja, oss här i Sverige. Ganska så mycket verklighet i andra delar av världen förvisso.

Ändå imponerande vilka krafter som sätts in i virustider. Samarbete över partigränserna (hoho, klimatet is calling for your collaboration since way back) och ett otroligt informationsflöde om risker och eventuella åtgärder. Timme för timme. Allt uppbackat av media. Det startas engagerade grupper och vi tänker på våra medmänniskor. På de som utsätts mest och hårdast.
Det var (är!) alltså möjligt! Men klimatkrisen kanske bara inte klassas som lika … viktig?

Även om corona-viruset är en gedigen hög med bajs, så händer en del saker som klimatet nog gillar. Avgångar som ställs in över Atlanten (den som räknar på sparade utsläpp i den häftiga uträkningen får nog ihop en imponerande summa),  Norwegian skippar 4000 flygresor och en medmänsklighet börjar pyra där en ständig vi-och-dom-catfight tidigare fanns.

Samtidigt förlorar många jobb och uppdrag på kuppen.
Jag är en av dem.
Från att ha haft en fullspäckad vår börjar åtagandena dras in. Kalendern gapar tom och planerade inkomster stryks från listan. Jag håller tummarna att några av åtagandena blir av, de där mindre sammankomsterna, med tydliga restriktioner om att hålla sig hemma om en är förkyld.
Som jag är nu. Förkyld och snuvig.  Och hemma. Som en ska vara – inte minst i solidaritet med riskgrupper, medmänniskor och alla hjältar inom vården som får mer att göra ju mer vårdslösa och osolidariska vi är.

Det är en speciell tid, minst sagt.
Klimatet kanske inte jublar över förlorade arbetstillfällen (det gör nog ingen). Men var corona vad som krävdes? För att vi skulle stanna upp (om ej frivilligt).
Kanske kan vi ta den här tiden att faktiskt ställa om samhället? Ställa om livet? För vissa att hitta nya arbetstillfällen? För arbetsgivare att tänka nytt? Spåna affärsidéer och förändringar som gör jorden bättre? Och trygga en vettig framtid? Fundera på vad som funkat bra? Och lite sämre.
För att ha lite goda förutsättningar att klara ett ännu större hot, klimathotet. Det är distanserade, svårgreppade hotet som inte sprids via människor, men som garanterat kommer att ta fler liv och utsätta fler människor för fara än ett virus.

Tänker på frågan vad jag offrat för klimatet. Mitt svar, att jag bara ser klimatvinningar.
Vad jag offrat för Corona på ungefär 36 timmar. En tryggad vår ekonomiskt, besök hos en sjuk familjemedlem, möjlighet att gå utanför dörren och ikväll: en efterlängtad middag med en massa kompisar (och en sleepover). Så klart en piss i havet mot vad andra offrat så klart, men i personliga mått-mätt ganska mycket.

Jag tänker så här: Vi kommer behöva ställa om. Inget snack om saken. Några kommer att vara early adopters  – andra kommer att streta emot likt trotsiga 3-åringar. Det är bara att välja vem en vill vara.

Kanske är detta en chans att ställa om?
Ett gyllene tillfälle att testa nytt, göra vissa beteenden till vana, påverka samhället och rusta arbetsplatsen?
Om flygen ställs in och klimathaltande val känns som ett osäkert kort, så kanske det just nu är tåget och tekniska lösningar som Skype som är grejen. Aldrig tidigare har det varit mer relevant att köpa in bra, teknisk utrustning för videomöten till företaget – än nu.
Vem skulle säga nej?
Kanske är det prick nu som det är rimligt att se över affärsmodellen, så en inte är beroende av connections från all over the world … om just världen är lite osäker. Och samtidigt trygga anställdas framtid genom att möta framtiden, snarare än att puttra på med ett ohållbart företag.
Kanske är det just precis nu det är rimligt att gräva där en står?
Kanske är det nu vissa arbetsplatser ser vinningen i att anställda jobbar hemifrån ibland (om viljan och möjligheterna finns)? Där anställda sparar in bilresor och arbetsplatsen kan förse sig med mindre, energieffektiva lokaler.
Kanske är det right moment att träna på att äta upp varenda matbit hemma och skippa matsvinnet, eftersom det är smart att spara mat om en råkar bli sjuk ett tag.
Kanske det är en opportunity att börja cykla till jobbet, istället för att ta bilen till gymmet och cykla en mil (nu när Sats stänger igen i två veckor). Hej ny vana.
Kanske är det tajm att sakta ner samhällscentrifugen en gnutta, och värdera upp det vi mår bäst av: att umgås med andra människor. Kanske behövs det en förkylning som gör att en måste stanna hemma som gör att en ägnar tid åt sin familj? Sätter sig och ritar med sina barn, spelar spel och umgås. Tillsammans. Kanske är det nu vi inser att det är just DET vi behöver för att må bra, inte 6738164 nya köp för att komplettera garderoben eller ännu ett renovering.
Kanske är det också nu vi individualister blir lite mer kollektiva i vårt tänk och hjälps åt. Köper mat till den som blivit sjuk, tar kontakt med grannar för att se att de är okej, frågar den nästgårds om en ska köpa med något om en ändå åker å handlar. Medmänskligt, men också ett par sparade utsläpp.
Kanske är det nu vi börjar prata med varandra. På riktigt. Inser att vi sitter i samma båt, och det kanske är bra att vi ror åt samma håll?

Precis så där var det när jag växte upp. En pep över till grannen när det behövdes en skvätt grädde, hjälptes åt, lånade verktyg och frågade om en skulle handla något på affären när en ändå åkte de tre-fyra kilometrarna. Men sedan hände något. Dörrarna stängdes och alla började sköta sitt? Hade egen bil att puttra ner till affären med, egna verktyg och en hejade på varandra på affären istället för genom syrénbuskarna. Vad tusan hände?

Corona är ett skit. Inget snack om saken. Särskilt för de som drabbas av sjukdomen, behöver vara extra oroliga pga riskgrupper, de som sliter inom vården och de som förlorar arbete och livsviktig inkomst. Det är ett skit.
Men om en ska leta efter något jädra glitter i all skit, så kanske det är just detta.
Klimatvinningen, och omställningsmöjligheten? För företag och samhälle framför allt, men kanske (om möjligt) för sig själv?
Jag har lyxen (möjligheterna och otryggheten) att vara egenföretagare. Kanske är det nu som jag erbjuder företags-coachning för omställning via Skype? Träffar mindre grupper för workshops! Är det nu jag skriver en barnbok om klimatet? Dammar av illustrationspennorna? Har tid att hjälpa någon som behöver min kunskap? Eller gillar mitt sällskap? Kanske är det nu jag byter bana? Eller lägger till en bana? Vidareutbildar mig?
Uppfinner mig själv, och fundera på vad jag ska pyssla med när arbetstillfällena försvann.
Styr om inställda stor-föreläsningar till digitala meetups!

Jag tänker: inte inställt – men omställt (tanke snodd av Krickelin och A la Varberg, och mald till klimatsammanhang).

 

 

Loading Likes...

Klimatvinning eller klimatoffra?

I förra veckan skrev jag ett Q&A-inlägg, där frågan kom upp vad jag har offrat för att leva klimatsmart. Och vad som har varit jobbigt. 
Jag la upp en förkortad version av svaret på instagram, och det fullkomligt regnade in kommentarer och någon frågade om det gick att dela texten. Det var ju kanske lite svårt att hitta texten bland hårfrågor och annat. Därför har jag nu brutit ut texten, och omarbetat den en aning. Vill du läsa originaltexten finns den här. 

”Vad  har du “offrat” för att ställa om? Vad har varit jobbigt?” frågade en läsare.

Jag kan sakna dofterna av fjärran land, köttamiddagar, att hänge mig åt minsta begär. Men framför allt att vara aningslös på något vis. En aningslöshet som är få förunnad.
Jag är sinnessjukt priligerad. Jag har nöjesflugit till Maui, New York och Paris, shoppat nytt (och tipsat om det här), jobbat på modemagasin, konsumerat förändring och levt som om det inte fanns någon morgondag. Men. Jag kan inte fortsätta leva det livet, för det livet skaver mer än det tillför mig. Det är som att jag börjar få skoskav av gamla, bekväma och ingådda skor. Vill slänga av mig dem! Gah!

Min flådiga (vulgära?) livsstil är på bekostnad av någon annans chans till ett drägligt liv (någon som ofta står utan skuld, och inte bidragit till klimatförändringarna på samma sätt som jag). Och nu vill jag ställa om. Göra rätt. Plocka bort skav och lägga till härligt.
Jag har gjort ett stort klimatavtryck, inget snack om saken. Och nu är dags att städa upp efter mig själv. Ingen annan ska behöva göra det. Detta är en städning som liksom inte går att outsorcea till någon annan med lite skönt RUT-avdrag.
Det har varit fossilparty i över hundra år, det är fimpar och tomma glas över allt. Jag har också festat! Det var skoj. Men nu ser det fördärvligt ut. Skickar jag ut mina eller andras barn att städa upp efter mig? Eller unga mödrar i från fattiga länder? Nä. Men det är ju de som kommer leva med konsekvenserna av fossilfesten.
Jag vill stå på rätt sida om historieskrivningen. Att kunna titta mina barn i ögonen när de frågade vad jag gjorde medan jag hade chansen. Säga att det tog ett tag för mig att förstå, att det fanns de som förstod allvaret långt tidigare än jag och att jag strutsade. Men sedan gjorde jag allt vad jag kunde.
Just det där är min drivkraft. Och då känns det inte som jag offrat ett dugg. Bara vunnit. Nya perspektiv, nya sätt att resa, nya känslor och längtan!
Jag är sinnessjukt priviligerad. Som har ett val, som har makt att förändra och som har en röst. Så många i den här världen som inte har det. Såna som bara hoppas på att såna som jag ska göra något.

Jag undrar om det finns något du tycker är särskilt svårt med att leva eller försöka leva klimatsmart. något du känner att du har “offrat” som är jobbigt? och tack för en superbra blogg, älskar att du verkligen försöker ställa om <3

Loading Likes...

Hej då vabb, hej Lund, Göteborg och Kungsbacka!

Hej från vabb-dimman! Den här veckan började med vabb, kattgos och plåtning.

Och imorgon flyr jag vabbet för att dra till Lund för detta:
Onsdagen den 4 mars, föreläsning “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft”Atriumgården, Stadsbiblioteket, Lund (klockan 18:00). 

På torsdag har jag mötesdag och ska på bio, och på fredag drar jag ner till Göteborg!
Längt!
Planen var att hela familjen skulle följa med, men vi får se vad febern säger om saken. Hur som helst kommer jag att pipa ner till Göteborg, hänga med min kompis Åberg och föreläsa i Kungsbacka:

Söndagen den 8 mars
, föreläsning “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft”,  Kulturhuset Fyren, Kulturtorget (kl. 11.30-14.30). 
Ps. Kolla in deras imponerade klimatprogram här!

Ses vi? Hoppas!

Loading Likes...

Jag ska bli härskarinna över min el!

emmasundh.com i samarbete med @tibber_sverige 
  

Full disclosure här.
Jag har exakt noll koll på vår el.
Vet inte vad vi har för elförbrukning och inte heller vad elen kostar, och har med varm hand lämnat över denna sprakande fråga (jämte koll på banklån och hemförsäkringar) till min partner som valt elbolag efter devisen mest hållbar på marknaden. Själv piffar jag med lampor, dammar av lampskärmar och justerar ljuset till perfekt mys.

En ganska klassisk och könsterotyp uppdelning, va?

Men nu ska jag steppa upp mitt el-game.
Gå mot strömmen (höhö) och bli härskarinna över min el! Spänningen är olidlig!

Få koll på hur mycket el vi förbrukar, när vi förbrukar mest el, var elen kommer i från och vad vi betalar för vår ljusa, värmande livsstil.

Och nu, när jag håller på att lägga om mitt liv med målet att jobba mindre, så känns det ju extra relevant att se var kulorna tar vägen. Är det till uppvärmning, att lamporna står och eldar för soluppgången eller är det något helt annat?

Jag tror ju att vår elförbrukning är ganska låg, men har noll fakta på det.
Jag går helt på det moderna faktaredskapet: känsla.
Eh, inser nu att vi har direktverkande el så … nja, vi kanske inte har så låg elförbrukning trots allt.

Men okej, jag tror i alla fall att jag är rätt haj på att snåla med lampor, dra ut standby-sladdar och allt kollijox. Äsch, fasen. Det är bara att inse: jag har noll koll. Jag går helt på känsla.
Men om jag faktiskt ska nörda ner och använda ren fakta?

Pja, det är vad jag ska göra nu, eftersom jag inlett ett samarbete med Tibber.

Vad är Tibber?
Jo, Tibber är ett digitalt elbolag som alltid erbjuder grön el. Förnyelsebar el, som ju är the way to go för en hållbar framtid.  Jag har laddat ner Tibbers app, och där kan jag se min elförbrukning i realtid. Jag kan se hur mycket elen kostar, var den kommer från och när elen är som dyrast under dygnet.
Så smart beteende-grej!
Om jag vet att elen är svindyr vid 08:00 och 20.00 på vardagar när trycket är som störst, men snorbillig på morgonen när jag kliver opp, vid 21-22 på kvällen och helgen, då kanske jag kan dra i gång diskmaskinen då, eller ladda dator, kamera och mobil? Istället för att vara ytterligare en el-pumpare i morgonstund?

Här finns också analyser som visar vad jag använder elen till och vad som drar mest. Är det uppvärmning, lampor, spis, TV, kyl/frys eller grejer i standby-läge? Eller el-bilen (om jag hade haft/varit i behov av en).
Dessutom kan jag se hur min elförbrukning ligger till jämfört med genomsnittet – hej sporre!

Det går också koppla på så kallade power-ups, exempelvis termostater och element, för att steppa upp el-gamet ytterligare. Genom power-ups kan du styra ditt hem via appen, använda el när den är som billigast och sänka förbrukningen när du inte är hemma. Använda el vid behov, istället för att låta den strömma fritt. Rimligt, eller hur?
Ska du rälsa i väg på äventyr över helgen kan du sänka värmen, och på tåget tillbaka kan du höja temperaturen. Allt för att effektivisera din el-förbrukning och inte brassa för kråkorna.

Även om el är förnybar, så är det ju klokt att sänka elförbrukningen så den gröna elen räcker till fler, right?

Vad kostar Tibber?
Tibber kostar 39 spänn i månaden, och via detta elavtal (utan bindningstid) köper jag den billigaste grön-elen till … inköpspris. Så smart! Elpriset varierar varje timme och dag, så jag kan se i realtid var min gröna el kommer i från. Just nu kommer min gröna el från vindkraft på södra Gotland (tack!). Och den kostar ungefär 30 öre. Jag har också ställt in så att jag får push-notiser om elpriset går under 10 öre, eller om elpriset går över 80 öre. Prima om en vill ladda loss – eller spara energi. En bra grej att veta är att Tibbers kunder sänker sina elkostnader med i runda slängar 20%.

Hur gör en för att byta till Tibber
Ladda ner Tibber på din smartphone.  På en sekund kan du byta från ditt gamla elbolag till Tibber, i appen. Det bästa? Tibber sköter bytet och gör slut med ditt tidigare elbolag, så det slipper du göra.

Låter grön el och el-koll via app spännande? Just nu får du  500 kronor att handla för i Tibbers webshop. Erbjudandet gäller i sju dagar. Använd koden EMMA500 när du handlar.

Detta vet jag om el:
El som är producerad i Sverige har låg klimatpåverkan, till skillnad från länder som bränner kol och gas. Den största andelen av el kommer från vattenkraft och kärnkraft i Sverige, medan vind- och solenergi ökar. Vattenkraft, vindkraft och solkraft räknas som förnybara energikällor.
Behovet av el ökar eftersom vi elektrifieringen (hej elbilar och fler resor med tåg exempelvis) är en stor del av lösningen på klimathotet. El går inte att lagra, ja, om en inte har ett stort batteri hemma. All el hamnar i en swimmingpool, där en egentligen inte vet var elen kommer ifrån. Men genom att pytsa in lika mycket grön el som jag använder i den där swimmingpoolen så gör jag innehåller grönare. Och grönare. Smutsigast el är det i swimingpoolen när alla badar, alltså när flest använder el och när trycket är som störst – morgon och kväll. Då är också elen som dyrast.Den renaste elen kommer du åt när när priset är som lägst, och då bidrar du också till att rena poolen så att säga. Det viktigaste en kan göra för klimatet, förutom att hjälpa till att rena poolen genom att köpa grön el är att minska elförbrukningen.

Hur ligger jag till då?
Ja, men det ska jag ta reda på!
Och nu har Maria utmanat mig också, hahaha! Störst procentuell minskning av elförbrukningen om ett år blir bjuden på vegansk pangmiddag!
Om jag är game?

Maria, jag är så redo! Let the smartest el-förbrukare win!

Loading Likes...

Q&A: Naturligt hår, vad jag offrat för klimatet, vad jag aldrig skulle köpa begagnat och uthyrning av torpet?

Tack, tack och tack för alla era spännande frågor i frågestunden! Så kul att läsa era undringar ska ni veta.

Jag ska försöka svara på dem alla i sinomtid, men här kommer det första frågorna – och svaren dårå.

Q: Hej!
En ytlig fråga kanske… men jag är nyfiken på ditt hår! Har för mig att du skrev något för ett tag sen om att gå mer mot din naturliga hårfärg och är lite nyfiken på hur du tänker kring det/går tillväga. Är också lite sugen på att sluta vara en blekt blondin och bara få vara mig själv som den piffig glada råtta jag egentligen är.
Hillevi
A: Hej Hillevi! Ja, jag vill ha tillbaka min egen nyans, som är någon cendré-version-ish. Drömmer om friskt, naturligt och låååååångt hår. Innan jag började mixtra med mitt hår – först var jag brunett och sedan platinablond – så hade jag tjockt, glasigt och starkt hår. Jag vill tillbaka till det (så gott det går).

Istället för att slinga eller färga för att göra övergången (tillbakagången?) mjuk, så tänkte jag helt sonika låta håret växa. Förhoppningsvis blir håret lite härligt solblekt till sommaren. Vi får se om planen funkar, eller om jag släpar mig till frisören så småningom. Men hittills “överlever” jag med torrschampo (läs: majsmjöl). Det är inte så himla noga. Jag har så mycket spännande på gång denna vår att jag inte hinner titta mig i spegeln, så det hjälper ju, hahaha.

Kram emma

Q: Hej Emma! Älskar dig blogg som vanligt! Måste bara fråga mer om er lilla kisse. Hen är så fin! Är det någon speciell ras?
Ida
A: Hej Ida! Ja, han är en riktigt go katt! Rasen heter Neva masquerade och kan vara prima för allergiker. Inte för de allergiker vi känner dock, hahaha, men det var värt ett försök.

Kram emma

Q: Jag undrar om det finns något du tycker är särskilt svårt med att leva eller försöka leva klimatsmart. något du känner att du har “offrat” som är jobbigt? och tack för en superbra blogg, älskar att du verkligen försöker ställa om <3
M
A: Hej M. Åh, tack för dina fina ord! Ja, jag tycker det finns ganska många saker som är svåra, kanske mest i början. Jag är väääldigt bekväm (läs: lat) och när jag ska gå in i något nytt, så gör jag det inte alltid med nyfikenhet om en säger, haha. Snarare skepsis. Men förvånansvärt ofta startar jag nya vanor. Och jag är inte alls så formad i sten och cement som jag först trodde. Som den där idén med att bara äta i säsong, och inte äta importerade färskvaror. Det lät ju jädrigt radikalt. Och det började som en utmaning, men nu är det en vana. Det ska tilläggas att jag varit en storkonsument av sallad, grapefrukt, tomater och allsköns gött, men nu äter jag det som finns i säsong i Sverige. Och så längtar jag. Som jag längtar! Och det är en sjukt härlig känsla. Att längta och njuta. Jag vet, det låter lökigt. Men det är rätt najs (annars hade jag ju inte fortsatt).
Givetvis kan jag drabbas av begär. Och ibland vill jag bara ge upp allt, för det känns som att ingen bryr sig om framtiden. Men då går jag in här på bloggen, eller i Klimatklubben och inser att den hållbara bubblan är enorm. Och då vill jag fortsätta utmana mig. Plus att jag är en tävlingsmänniska. Jag kan inte ge upp, det skulle vara som att ta ett bloss på en cigg fast en sagt att en har slutat röka för alltid. Lite så känns det.
Men ja, jag drabbas av begär efter solsemester mitt i februari, att vara aningslös på något vis eller kalasa loss på nytt. Men ärligt talat så ältar jag inte så mycket av det jag “offrat”, för jag tycker inte jag har offrat så mycket. Däremot har jag vunnit en hel massa perspektiv och upplevelser. Som att längta, njuta, resa med tåg, äta fantastisk klimatsmart mat, handla secondhand i första hand och dela mera. Och så försöker fokusera på vinningarna och möjligheterna. Livet som jag levde förr, då jag åkte till Maui, New York och Paris, shoppade nytt (och tipsade det här), jobbade på modemagasin, konsumerade förändring och levde som om det inte fanns någon morgondag, känns vulgär. Jag kan inte fortsätta leva det livet, för det livet skaver mer än det tillför just mig. Det är som att jag börjar få skoskav av gamla skor. De borde vara ingådda och bekväma, men jag vill bara slänga av mig dem.

Kanske att jag på något vis förstår det jag vetat länge nu. Verkligen förstår. Att min flådiga livsstil är på bekostnad av någon annan (som ofta står utan skuld, och inte bidragit till klimatförändringarna på samma sätt som jag). Och nu vill jag pö om pö ställa om. Göra rätt. Plocka bort skav och lägga till härligheter.
Jag har gjort ett stort klimatavtryck, inget snack om saken. Och nu är dags att städa upp efter mig själv kan jag känna. Ingen annan ska behöva göra det. Detta är en städning som liksom inte går att outsorcea till någon annan med lite RUT-avdrag. Den här fossilskiten vill och måste jag städa upp, och så vill jag do better. Jäkligt mycket bättre. Och rent krasst: Stå på rätt sida om historieskrivningen. Att kunna titta mina barn i ögonen när de frågade vad jag gjorde medan jag hade chansen. Säga att det tog ett tag för mig att förstå, att det fanns de som förstod allvaret långt mycket tidigare än jag och att jag säkert strutsade. Men sedan gjorde jag allt vad jag kunde.
Det är min drivkraft. Och då känns det inte som jag offrat ett dugg. Bara vunnit.

Gillar liknelsen som Maria brukar dra: vår planet är en som en stuga i fjällen, och vi är hyresgästerna. Våra barn är nästa hyresgäst. Klart en städar undan efter sig själv när det är dags att lämna över till nästa hyresgäst, eller hur? Och samma sak är det nu. Det har varit fossilparty till klockan 5 på morgonen, det är fimpar och tomma glas över allt. Det ser fördärvligt ut. Lite den känslan. Och det är inte mina eller andras barn – och inte människor i fattiga länder (de som drabbas först och hårdast av klimatförändringarna) – som ska behöva ägna sitt liv åt min skit. Hur rättvist är det? Och hur höga hästar sitter jag på? Är det dags att kliva ner?

När jag tänker på allt det där, så känns ingenting oöverstigligt svårt. Bara rimligt.
Men ja, jag kan sakna köttamiddagar och dofterna av fjärran länder. Men jag har nog insett att jag inte ska placera mig i så skarpa fack. Det passar inte mig. Jag vill fortsätta äta vegetarisk och vegansk till 99% (för jag mår bra av det), men kan absolut unna mig att äta bra naturbeteskött eller vilt någon gång i bland.  Och jag kan fortsätta känna lukten av fjärren länder, men kanske inte lika ofta. Och jag behöver ju inte nödvändigtvis välja ett färdmedel dit som är pissdåligt för klimatet.
Jag är och känner mig sinnessjukt priviligerad. Som har ett val, som har makt att förändra och en röst. Så många i den här världen som inte har det.
Kram emma

Q: Underkläder köper väl du nytt eller finns det någon som gör av återvinner material? Eller hur gör du? Jag tror det var du som vill minska allt engångsgrejer och isf vad har du istället? Jag vet att det var någon som hade tygbindor eller flergångs binder, det är väl inte så hygienist? (om det blir för genant att skriva på bloggen, så kan du väl mejla.)
Nathalie
A: Hej Nathalie! Okej, full disclosure här. Jag har inte köpt underkläder på år, hahaha! Jag går fortfarande runt i bomullstrosor sedan Danke-fejden och en behå jag köpte på stenåldern (och som jag lagade, hör och häpna, för ett par veckor sedan (för jag älskar den djupt). Här kanske någon läsare har bra tips? Ni brukar sitta inne på så mycket smartheter ju.
Angående bindor, så kör jag menskopp och tygbindor! Menskopp har jag kört ganska länge, men tygbindor har jag bara använt sedan i somras. Jag har några prima från gotländska Imse Vimse.
Smidigt, billigt och klimatsmart.
Trodde på RIKTIGT aldrig att jag skulle konvertera, för jag tänkte inte att jag var “den personen”, men jag hade fel. Nu har det blivit vana. Det skulle faktiskt kännas lite märkligt att köpa engångsbindor, som en bara ska kasta. Så jädra knäppt att det kan gå så snabbt.
Och uppenbart finns det inget som är genant för mig att prata om, hahah.
Kram emma

Q: Jag undrar lite som Nathalie, angående vad du faktiskt köper nytt i klädväg? Finns det något du absolut inte kan tänka dig köpa second hand och varför i så fall?
Ha en fin dag!
Ellen
A: Hej Ellen. Hmm, det finns säkert någonting. Jag tänkte skriva potta först, men så kom jag på att jag ju faktiskt har köpt en potta på loppis en gång, hahaha. Nä, men jag tror att jag skulle kunna tänka mig att köpa det mesta begagnat. Ju mer jag undviker att handla nyproducerat, desto mer naturligt känns det att handla begagnat.
Jag prövar denna tanke ganska ofta: Det är ju inget som säger att prylar är fräschare för att de ålat runt på en fabrik med taskiga förhållanden och risigt betalt, än om de blivit ömsint omhändertagna och tvättade av någon innan? Nya plagg kan ju exempelvis vara sprinklade med kemikalier som rubbar människans chanser att reproducera sig och ha ett enormt klimatavtryck, medan begagnade är “renare” från kemikalier efter ett antal tvättar och ett försvinnande litet klimatavtryck. Jag tycker det senare låter fräschare måste jag säga.
Just nu köper jag ingenting nytt. Jag vet inte vad det skulle tänkas vara. Jo, nu kom jag på. Strumpbyxor. Jag försöker laga skiten ur de jag har, men det köper jag nytt. Väldigt sällan ska tilläggas. Underkläder till kidsen skulle jag gärna köpa begagnat, men det är ganska svårt att få tag i. Och jag ropar inte direkt ut över nejderna: Är det någon som har barntrosor till salu? Låter liksom lite perverst. Så det har jag köpt nytt ibland, men tack och lov har vi ärvt mycket. Men jag håller hoppet uppe!
Kram emma

Q: Varför behåller ni inte torpet o bara hyr ut den/låt stå den tomt eller för semester. att hyra ut ett hus är inte så tidskrävande!
Sonja
A: Hej Sonja! Ja, tanken har slagit mig. Men jag vill att det där torpet ska bebos. Hus mår bra av bli bodda i, gärna på heltid så klart. Så det vore på något vis fint att låta någon annan njuta av det nu, ta vid. Tidigare somrar har vi hyrt ut torpet och det är gaaaanska mycket jobb. Som en flyttstädning varje gång. Så klart en skulle kunna långtidsuthyra, men det blir på något vis en uthyrning i väntan på något. Och det där något skulle innebära död. Hänger du med? Nu säljer torpet för att få loss pengar så vi kan köpa något boende nära min familj. Så vi kan avlasta, hjälpa och ta vara på tiden som finns kvar. Dels med personen som är sjuk. Men också den som inte är det.
Hade jag varit gjord av pengar hade jag hyrt ut torpet, och köpt ett hus i Värmland också. Eller hade jag det? Nä, det hade jag inte. Jag känner väldigt mycket ansvar. För det mesta tror jag. Och torpet i synnerhet. Jag vill se till det, se att det mår bra och kan oroa mig för det om natten. Det är ett stort ansvar att äga ett hus, och ansvaret försvinner inte för att en hyr ut det. Skulle förmodligen känna ÄNNU mer ansvar. Bara när vi hyrt ut det korta perioder har jag orat mig. Inte för huset kanske, men för att hyresgästerna har det bra, att inte varmvattenberedaren går sönder eller att taket flyger av.
Det är en stress att känna ansvar och vilja ta hand om, men samtidigt behövas på annat håll – på andra sidan landet.
Just i dag har det varit lite kämpigt med Gotlands-tankarna. Det har gjort extra ont. För jag kommer sakna det så Men det finns ju hus i Värmland också tänker jag. Problemet är att vi har ett hus in mind. Och det är inte riktigt till salu …
Kram emma

Q: Nu får du en svår fråga men jag tänker att du är insatt: Jag skulle vilja göra mer för klimatet och då inte bara på ett personligt plan (dvs typ återvinna, köpa begagnat osv osv). Hur kan jag engagera mig mer utan att egentligen ha särskilt mycket kunskap inom området?
Ceclilia
A: Heja, heja! Så jädra bra! Det är ju precis vad som behövs! Och vi behöver ju verkligen jobba på alla fronter samtidigt – sänka utsläppen på individnivå och pressa på företag och beslutsfattare att göra detsamma. Först och främst måste jag tipsa på boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” som jag skrivit tillsammans med Johanna och Maria. Där finns ett helt kapitel om engagemang, men handlar också om att ta engagemanget vidare från individnivå till exempelvis sin arbetsplats. Ett annat tips är Klimatklubben så klart – med alla lokala klimatklubbar!
Detta får du inte säga till gemene kvinn, men innan jag började jobba med Klimatklubben så likställde jag engagemang med visa nuna på manifestation. Slut. Nu vet jag att engagemang kan se ut på typ hundratusen olika sätt, och olika sätt passar olika människor.

Antingen kan en ju stödja organisationer som Naturskyddsföreningen och WWF som jobbar och lobbar för klimatfrågor, jobba med Klimatklubben (hitta ett projekt/kampanj som en vill dra i gång och hitta likasinnade som vill haka på), starta en lokal klimatklubb, anordna hållbarhetsevent med loppis, vintage, klädbyte, föreläsningar, workshops och smarrig matsvinnsmat! Eller ta armkrok på ABF som anordnar en massa evenemang, föreslå spännande föreläsningar och jobba för att lyfta klimatfrågan och sprida kunskap. Eller så pressar en på sin kommun att göra det enklare för invånarna att leva hållbart, kanske skriva ett medborgarförslag, kontakta lokaltidningen eller skriva en debattartikel. Eller så blir en lobbyist! Eller politiker! Häromdagen träffade jag en av Klimatklubbens moderatorer som berättade att hon mejlar ett företag om dagen, för att försöka påverka. Jag kopierade det, men mejlar kanske ett företag i veckan med lite undringar och nudging!

Det finns mängder av sätt att påverka klimatet och framtiden! Och vill verkligen slå ett slag för Klimatklubben. Det är precis det här Klimatklubben är till för. Att slänga ut frågan “hur har ni engagerat er för klimatet” och få massor av olika infallsvinklar. Eller hitta likasinnade för att dra igång något större. För ett tag sedan var det exempelvis en grupp personer i Klimatklubben som startade “Klimatnytt” – ett upprop om att införa klimatnyheter i public service (om det finns sportnytt och ekonominytt, så borde det väl finns klimatnytt kan en ju tänkas. Eller är skidskytte viktigare ön mänsklighetens överlevnad? Det tycker inte jag). De startade en namninsamling och fick tusentals namnunderskrifter! To be contiued gällande Klimatnytt. Men ett är säkert.
Klimatklubbens alla medlemmar har gjort skillnad, för så många personer kan varken företag eller beslutsfattare vifta bort.

Q: Vill gärna ha dina råd, när du fyndar second hand. Som t ex med den vackra hattasken. Hur gör du iordning den, för att undvika få hem ohyra? Tack för tips!
Veronica
A: Hej Veronica! Vet du, jag har fyndat begagnat så länge jag minns och har aldrig råkat ut för ohyra. När jag kommer hem med mina fynd så torkar jag av med en fuktig trasa (med såpa om det skulle behövas), medan jag tvättar kläder  och textilier.

Loading Likes...

Prata med kids om klimat – hur gör en?

 

Klimathotet kryper närmare i takt med att deadline närmar sig, konsekvenserna av ett varmare blir tydligare och klimatsnacket mer frekvent. Men hur snackar en om klimat med sina kids? Med egna och andras barn?
De där oskyldiga som ska leva i sviterna av en ohållbar historia?
Vad kan en göra för att påverka deras framtid, och hur? Ja, det tänkte jag grotta i.

I boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” så har jag, Maria och Johanna skrivit ett helt kapitel om just barn, och tagit hjälp av klimatspykologen Frida Hylander för att reda i frågan.
Dels för att reda på vad vi kan göra, måste göra och hur vi snackar med barnen.
För det är ju trots allt våra och andras barn som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det är för deras skull vi måste snacka om det här.

Hur pratar en med barn?
Ja, inte helt lätt. Jag bävar för dagen då de riktigt tunga frågorna kommer. Eller insikterna. Mina barn är 3 och 4 (snart 5) år. Är barnen små behöver en en ju inte kavla fram hela verkligheten kan jag tycka. Den där om att klimatförändringarna drabbar de som är mest oskyldiga, fattiga mödrar och andra barn. Inte heller den lilla detaljen om att vi går mot en temperatur som mänskligheten aldrig har upplevt (om vi inte gör något). Inte heller att människor kommer drabbas av matbrist, förlora sina hem, att över 200 miljoner människor kommer känna sig nödgade att fly, många förmodligen kommer att dö. Och att risken för krig ökar drastiskt. Det är saker vi kanske inte behöver nämna.
Däremot kan vi prata om saker vi kan göra för att världen ska bli bättre. Vi kan försöka prata om att ta hand om våra saker, att inte slänga mat och om alla resor på rälsvägs avstånd. Vi kan prata om miljö istället för klimat: att ta hand om naturen, inte skräpa ner och att se till att djuren inte får i sig gifter. Vi kan förklara att vissa saker färdats långt, och vi kan hylla det som är nära till hands. Vi kan ge våra barn vettiga värderingar. Värderingar som handlar om att inte leva på bekostnad av någon annans framtid. Att den här planeten är allas, och vi måste ta vara på resurserna så att det räcker till alla. Rättvisa värderingar, sprinklade med omtanke och medmänsklighet. För de kommer garanterat behövas. Klimatfrågan är vår tids största rättvisefråga, vilket bara kommer bli tydligare ju närmare deadline vi kommer.

Och det viktigaste: att försöka leva efter värderingarna. Det är banne mig inte lätt alla gånger, för vårt samhälle är fortfarande så pass ohållbart och vi drivs av ohållbara värderingar.
Men. Vi kan försöka.
Vi måste väl ändå försöka?
Dels för våra barn, men också för att röra samhället framåt. Många små bubblande öar blir snabbt till en opinon.

Är barnen äldre så kan det ju vara idé att veta vad en pratar om. Ta reda på vad barnen vet, hört och vad de funderar över. Och därefter ta reda på så mycket som möjligt för att kunna förklara på ett vettigt sätt. Lyssna, och försök förstå. Möt barnen i deras oro, utan att spä på den. Prata om utmaningar som ska lösas, snarare en kris som kommer.
Som Frida Hylander så bra förklarar i vår bok “Gör skillnad”:
“Nästa steg är att inte förminska barnens oro eftersom den faktiskt är befogad, men inte heller stanna i oron. Lugna barnen med att det här är en fråga som jättemånga människor jobbar med, att forskare har koll på vad vi måste göra och att nu är det vår uppgift att lyssna på deras råd och göra som de säger. Förklara gärna också att vi kan kontakta politiker och företag och uppmana dem att agera”.
Att göra något aktivt hjälper. Precis som när vi upplever en kris i en relation, på jobbet eller med en vän så mår vi ju bra av att göra något aktivt för att förbättra situationen. Och det är samma sak med klimatkrisen.
Hur gör en med trycket utifrån? Jo, hörde något smart, kan det varit via Maria kanske, att gå ihop för att sätta lite ramar. Finns tryck på att skaffa en mobil vid en viss ålder kanske det är smart att gå ihop, alltså föräldrarna, för att göra en plan när ni ska införa vissa prylar. På så sätt kan en kanske undvika “men hen har ju”-argumentet. Något så när i alla fall.

Försöka leva som vi lär
Det klassiska ordspråket “barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör” kunde inte landa mer rätt än i klimatfrågan. Vi kan ju snacka om vad som är bra för naturen och klimatet hur mycket som helst, men kidsen gör ju inte som vi säger. De gör som vi GÖR.
Något som Frida Hylander tog upp (och som också står att läsa i Gör skillnad) är att det är extremt förvirrande för ett barn när de lär sig en sak, men världen (och föräldrarna!?) gör en annan.
Det spär på barnets oro.

När samhället, kompisarna på förskolan/skolan och någon vuxen snackar om att det är dåligt med avgaser från bilar, att en inte ska flyga för klimatet och att en ska skippa köttet blir det  – excuse my värmländska – dretjobbigt – för kidsen. Försvara för andra och för sig själva, Särskilt med tanke på att det är en livsstil som de kanske inte aktivt valt.  Utan är infödda i. Om en däremot försöker leva mer hållbart, tar forskarnas ord på allvar, ja, då blir det mer vaniljglass med kolasås-feeling i kroppen. Det rimmar liksom bra. Och kidsen ser att förändringen går framåt, snarare än bakåt.

Så vad kan vi göra?
Ja, förutom att göra vad vi kan för att stoppa klimatförändringarna (prata om klimatet, påverka våra arbetsplatser, beslutsfattare, företag och människor omkring oss), och göra allt som står i vår makt för att rädda våra barns framtid (för den ser inte så ljus ut), så är det att leva så klimatsmart vi bara kan. Och uppfostra våra barn att ta efter oss. Ge dem bästa möjliga verktyg för att segla igenom omställningen. Sätta standarden. Vi är trots allt flockdjur. Vi gör som alla andra. Om vi börjar klä våra barn i begagnat eller hyrt, kommer det så småningom bli normen bortom sprillans, koldioxid-osande nytt.

För vi kommer behöva ställa om. Och antingen kan en börja nu, och ge sina barns framtid några marginaler förhoppningsvis. Eller så väntar en på att bli tillsagd att ställa om, och skippar marginalerna.
Jag gillar marginaler om en säger. Jag är långt från perfekt, men jag vill ta chansen att göra så mycket jag kan.

Men ett är säkert: Vi kommer behöva dra ner våra utsläpp.
Och det säger sig självt att det kommer bli ett stort kliv för de kidsen som förväntar sig utlandssemester med flyg, kött som vardagsmat och att bilen är en förlängd arm till bekvämlighet. Däremot om en pö om pö köpa begagnat när det är dags för “nya” kläder, tar tåget på semester (eller semestra nära, gräva där en står) och servera vegetariskt eller veganskt. Ja, då blir omställningen mer smooth. Inte som en chock. Och marginalerna ser bättre ut.

I Sverige lever vi i dag som om vi hade 4 jordklot, vi flyger 5-6 gånger mer än världsgenomsnittet och vi konsumerar cirka 9 ton koldioxidekvivalenter per år och person. Vi ska ner till 1. Alla ska ner till 1 enligt FN.
Utmaningarna ser olika ut för var och en, precis som förutsättningarna.
Jag hoppas innerligt att det kommer hjälpmedel för att jämna ut både utmaningarna och förutsättningarna. Tills dess får vi försöka ta hjälp av varandra, snacka om utmaningarna och göra så gott vi kan. Och kanske hitta lösningar tillsammans.
Vad svarar en kidsen när “Lollo och Bernie” på utlandssemester är det alla snackar om på förskolan?
Pja, om jag det visste. För den frågan går het här hemma.
Jag har själv svarat att Lollo och Bernie snart ska flytta hem för de vill skippa flyget, hahaha.

Ett stor hjälp på vägen är ju att känna samhörighet med andra.
Jag vette tusan vad jag skulle göra utan alla vettiga människor omkring mig. Och jag önskar fler sådana bubblor. Där normen är det hållbara. För en känner sig enormt stark, och det är lättare att gå emot alla de där ohållbara normerna. Oavsett om en är kidd eller snart 37 årig tvåbarnsmorsa. Jag backar sakta ut ur ohållbara sammanhang, för jag mår bäst där normen är hållbar.
Apprå på just det skulle jag vilja tipsa om den här boken, som visar kraften av att vara många, och som ger enormt hopp.

Greta och jättarna” av Zoe Tucker och Zoe Persico.

Den här boken – inspirerad av Greta Thunberg – kan sätta grunden för känslan att en kan göra något.

Den fokuserar på miljö i första hand, vilket jag tycket är vettigt. Klimatet, höjda temperaturer och vad det gör med vår planet är så abstrakt. Men att snacka om att naturen kan de flesta relatera till.

Spana in!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny