Min rumpa har fått konkurrens och det börjar bli svårt att gå sidledes genom livet (om det är the highest dream of them all). Ju tyngre jag blir desto smartare låter det med februaribarn. Min mormor Ulla, min mamma Märta och jag, mademoiselle Emma Sundh, är alla födda i februari, så jag känner att det vore på sin plats att bebisen hänger sig till traditionen. Eller så är det (med högsta sannolikhet) en enormt framkrystad anledning att få träffa den där minipersonen snabbare.
Vaggar in vecka 38 – fullkomligt högröd i ansiktet – med hästbrosch från Tradera, klänning från H&M, blå kofta och skor från Stadsmissionen.
Denna snötäckta 4:e februari fyller jag år. Hipp hurra för mig! Trettiotvå (32!) stolta år blir jag minsann. Galenskap! Vad hände? Jag var ju nyss sjutton år, and it was so much more.
Min 32-årsdag firas med lavendellila basker, fölsis-croissant och middag med John ikväll.
Ungefär den lugnaste födelsedag i mitt liv. Det blir fina fisken det.
Bebisen i magen har fest för oss alla. Gör definitivt veven och går troligtvis ner i spagat (känns det som). Men så är det ju en Cirkus Sundh därinne också.
Gravid i vecka 36, och med fyra veckor kvar innan den där sprattelgubben kommer ut. Puh!
Festar till med födesledagsoutfit i rosa kofta från Savers i Honolulu, blå klänning från H&M, skor från Stadsmissionen och basker och hattnål från Vintagefabriken
Alltså jag är så peppad på 2015 så ni anar inte. Tror att det kan bli ungefär hur bra som helst. Det finns så galet mycket att se fram emot. En vår, bubblande känslor, en prunkande sommar, svalkande nattdopp och massor av oskrivna blad.
För mig personligen kommer 2015 innebära en nytt liv (OM UNGEFÄR NIO VECKOR, GAH!).
Ett sådant spännande år måste firas in storstilat. Så, hur bekvämt och praktiskt detta pennkjol-kofta-arrangemang än är (de enda kläderna jag kan ha) som jag kör på, så finns det en gräns. Den gick tydligen på nyårsafton.
En gång, EN GÅNG, ville jag känna mig lite snajsig. Bara för en kväll. Så jag bestämde mig för att leta reda på en klänning som min gravidmage kunde få bo i, som jag kan använda efter graviditeten och som känns festlig nog att fira in 2015 i. Inga dåliga kriterier. Men jag hitta’n!
Klänningen kommer från H&M och bärs här tillsammans med gammal halsband från Topshop, armband från Glitter, gravidstrumpbyxor från H&M och skor från Miss Selfridges.
Och just det, en gravidmage vecka 31.
Upp ur sängen, på med blå klänning, kofta och så vinterkappan på det. Och sedan i väg för att träffa Volangen och gå på pressvisningar.
Det är något visst med att bära färg i gråaste november, som att shotta vitamindrinkar genom ögon.
Och här är den. Vecka 25:s gravidmage.
En stolt liten kula som lever rullan om kvällarna. Särskilt mycket nu när radion är avstängd (jag) eftersom John är bortrest.
Denna lördag är jag hemma vid kakelugnen och baddar min sjuka vapendragares panna. Jag behöver bara titta på John febriga ögon för att smälta totalt. Själv är jag inte den kaxigaste i gänget, tog nämligen influensa-vaccin i går och känner mig lätt hängig.
Mellan baddningsvarven går jag igenom gamla bilder, och minns hur mitt liv såg ut för exakt ett år sedan. En november-månad full av fest och hemligheter, som började här.
I Varberg.
Efter en jobbig höst flydde jag och min familj till Varberg, doppade fötterna Leninbadet, gick långa promenader, rensade hjärnan, pratade och åt en massa god mat. Precis vad trasiga jag behövde. En massa bomull, inlindat i Varberg-hav.
När jag kom hem ställde jag och mina kompanjoner till mest fest på Vintagefabriken. Vi bjöd in en massa vintagevurmare (som Emma på bilden till exempel), skålade i bubbel och spelade jazz på hög volym.
Lollo och jag som tragglade oss igenom den där jobbiga hösten, sida vid sida, med mycket gråt. Vi grävde ner oss i fest och jobb. Då hade ingen av oss någon aning om att vi ett år senare skulle ha varsin växande kalaskula där vi saknade en.
Bytte vintageklänningar mot High school.
Fyllde kalendern till bredden och rände runt på pressvisningar.
Och så kom den här ut. Ett stycke Älskade hem vars omslag jag och Lollo stylat.
En dos vintageinredning pillade vi visst också in …
November slutade som den började. Med fest och bubbel på Vintagefabriken. Denna gången hattfest.
Denna stiliga lady, Sandra, vann hattävlingen som vi anordnade. Och ja, ni förstår nog varför. Smashing!
Och inte att förglömma, den årliga bokstavsfesten som jag och John anordnar sista helgen i november varje år (2014 är inget undantag).
Här har vi Isabelle som var helt elektrisk.
Tisdag, morgontassande hemma i lägenheten och strumpbyx-premiär. Det är ju fullkomligt svinkallt ute, så nu åker höstkappan på, liksom den gigantiska halsduken. Och ikväll blir det till att elda i kakelugnen, för nu börjar det bli rått.
Just nu är det nämligen dubbel-kofta-läge.
Och här är en 17-veckormage i klädd gammal klänning från H&M, rosa kofta fyndad på Savers i Honolulu, vinrött skärp från Myrorna, vintage telefonbrosch och senapsgula strumpbyxor från H&M.
Alltså det är så konstigt det där med gravidmagar. Ena dagen ser jag ut som en boll, andra dagar (som i dag) syns det knappt ett dugg.
Ska bli skönt att gå på ultraljudet om två veckor och se så att den där sprattelmänniskan – som låg där på förra ultraljudet – finns kvar (vi gjorde ett tidigt ultraljud i vecka 14). Av illamående och växtvärken i magen att döma är det så klart full aktivitet därinne, men jag längtar till den där dagen, då vi passerar ytterligare ett delmål. Då värk övergår i sparkar, illamående blir till välmående och gravidoro blir till säkerhet. Det blir fina fisken det!
Jojo minsann, denna klänning gick på. Fick förvisso skarva lite med säkerhetsnålar där knapparna inte gick igen, men vad gör man inte för att använda sina gamla kläder in i det sista.
Svängde förbi Emmaus vid Slussen i förmiddags för att leta stretchiga pennkjolar, men föll bara för en hög med koftor. Det blir eventuellt Ankeborgs-fest på mig i höst, för nu har jag bara en drös med överdelar, men inget som passar preggomagen.
Men skam den som ger sig. Till helgen drar jag ut på fyndarjakt!
Genom lummig parker, förbi träkåkar och hejande människor som undrade om fotografierna blev bra. Så började min andra dag i Kalmar.
Utanför det här vänliga, övervälta huset bjöds det på plommon. Ägarna hade ställt ut en skål med trädgårdens plommon som förbipasserande kunde ta av. Så himla gulligt och omtänksamt. Mer sånt!
På eftermiddagen mötte jag upp Madeleine för en fika på vackra Krusenstiernska. Vi smidde planer inför framtiden, skrev listor och så hoppade jag in i en buske för att fånga Madeleine på bild.
Denna peppiga, varma och skrattgropsprydda människa alltså. Gillar så himlans mycket ska ni veta.
Krusenstiernska alltså. Madeleine berättade att en kan hyra hela den prunkande trädgården för bröllop och fest. Jag som är svag för att anordna fest och galej, målade upp stora garden partyn i huvudet.
När Krusenstiernska stängde gav vi oss ut bland gränderna och Madeleine visade sina bästa ställen.
Inte helt fult om en säger så.
Moi på trappen, iklädd klänning och väska från Vintagefabriken. Vid fem-snåret mötte vi upp John, kramade Madeleine hejdå och så tog jag John under armen och gick till restaurang Kallskänken (som Elin på Bodilvintage (<– kolla in hennes shop) tipsat om).
Där åt vi en massa smårätter, som pizza med en massa parmesan och crêpe!
Efter en snabb middag på Kallskänken gick vi tillbaka till vårt hotell, hämtade våra väskor och valsade mot tåget.
Hej då Kalmar (och tack Madeleine för de fina blommorna som jag fick av dig efter föreläsningen).
Det är rykande hett i Stockholm, som en väntan på blixtar och dunder.
Det kräver den tunnaste klänning och öppna skor. Och en opraktisk väska.
Hittade väskan (som då var trasig) på Myrorna i Skärholmen och har fixat till den med ståltråd, så nu är den som ny. Heja reparation!
Hittade dessa espadrillos långt in i en garderob. Alltså, det måste ju vara det bästa – att fynda i sin egen garderob!
Fet eyeliner och rosa läppstift för att överhuvudtaget synas mot en vit vägg.
Voila! Ett stycke klänningsfynd från Malmö vintagemässa! Alltså det fanns så himla mycket fint på mässan (jag ska visa bilder därifrån snart), och jag ballade ur och investerade i några nya ting till garderoben.
Först ut är den här småblommiga 50-talsklänningen.
Den passar utmärkt tillsammans med mina gula skor, min citronväska och mitt gula skärp. Alltså jag älskar banne mig gult!
Perfekt längd har den också. Med mina 173 centimeter kan det vara svårt att hitta tillräckligt långa klänningar, men den här alltså. Sitter som stulen.
Translation
Voila! One lovely floral vintage dress I found at Malmo vintage fair. There were so many amazing vintage pieces on the fair (I will show pictures very soon), and I freaked out and invested in some new things to the closet.
Vaggar in vecka 38 – fullkomligt högröd i ansiktet – med hästbrosch från Tradera, klänning från H&M, blå kofta och skor från Stadsmissionen.
Bebisen i magen har fest för oss alla. Gör definitivt veven och går troligtvis ner i spagat (känns det som). Men så är det ju en Cirkus Sundh därinne också.
