Hej söndag!
Jag kom helt av mig i Q&A:andet på grund av den märkliga tid vi lever i, men nu så, nu har jag svarat på ett helt gäng frågor! Trevlig läsning!

Q: Har själv på gång att skriva ett inlägg kring hur man i familjen gör för att få med barnen i det miljömedvetna tänket och hur man introducerar det åt dem utan att det blir för jobbigt eller svårt. Kan du ge tips på hur ni har gjort eller generellt hur man kan tänka?
Fina Christina
A: Hej! Nu har ju jag små barn, så jag tar tillfället i akt att forma dem så gott jag kan medan det finns tid. Vi äter vegetariskt och veganskt, och ett barn har själv valt att inte äta kött. Det är ett fritt val för dem, men hemma hos oss äter vi i stort sett bara vegetariskt och vegansk. Vi försöker äta i säsong, föra över någon form av respekt för mat för att minska matsvinn och förstå att exotisk frukt något exklusivt. Ett av barnen drömmer om att ha ett banan-kalas när hon fyller år, hahaha. Höjden av lyx! Vi läser böcker som den här, putsar skor, pratar om att ta hand om saker så de håller och pratar om vad som är bra för naturen. Och vad som är ganska så jäkla skitkasst – bilar, flyg, kött, matsvinn och tända lampor i dagsljus. Jag drabbas tyvärr av roadrage varje morgon till förskolan, framför allt för att jag tycker folk kör för snabbt, och liksom chansar på att de inte ska köra av mitt barn skorna när hon sparkar sig över övergångsstället på sin sparkcykel. Folk är för stressade, och i stress fattas dåliga beslut. Jag är den som knackar på fönsterrutan på alla triljoner bilar som står på tomgång varje morgon. Ja, det har icke undgått mina barn att jag ogillar biltrafiken. Den pucken måste jag förövrigt ta tag i på något vis, för vill inte vara en arg mamma. Vill vara harmonisk. Någorlunda i alla fall.
Sedan försöker jag förklara för dem, och bjuda in dem till att vara med i omställningen. Visa dem elförbrukningen till exempel, men också visa dem alla platser en kan åka till på rälsvägsavstånd. Senast i går pratade jag och ett av barnen om att någon gång i livet åka till Monets trädgård i Frankrike. Med tåg. Också ge dem perspektiv, inte hela tiden föda det kortsiktiga belöningssystemet, utan visa hur en riktigt lääääängta efter saker. På ett härligt sätt. Typ så.
Vill inte att de ska få en chock när vi måste ställa om, så känns som en fin grej att ge dem. Grunden i ett hållbart liv, och visa att det livet är ganska gött.
Kram emma

Q: Ganska random fråga kanske men tror du det skulle se fel ut med en William Morris tapet i en nyproducerad lägenhet? Var ärlig! Lägenheten har ganska hög takhöjd och höga fönster men är annars ganska fyrkantig och enkel med vanligt parkettgolv. Inredningen i övrigt är ganska tidlös vintage (typ Lilla Åland Stolar, stringhyllor osv) blandat med moderna stilrena möbler och många naturmaterial. Tapeten jag älskar och skulle vilja ha är Willow Bough men tänker att det kanske mest bara blir malplacerat?
Fellow Kransen-bo
A: Jag säger kör! Det är en klassisk tapet som stilmässigt håller länge och skulle passa utmärkt i en nyproducerad lägenhet! Och som någon skrev i kommentarsfältet här: Tänker att det i första hand inte är stilen, utan att bege sig med saker en tycker om, som skapar hem-känslan.
Kram emma

Q: Har också hårfrågor! Tycker att du har så tjusigt, friskt och glansigt barr och undrar dels vilken grön frisör du hittat och vilka produkter som skapar mästerverket?
Kristin
A: Äsch då! Jag tvättar håret väldigt sällan, en gång i veckan på sin höjd. Om det börjar se hängigt ut fräschar jag upp med majsmjöl, alltså hemmagjort torrschampo! Dammar till och gör håret som nytt! Just nu använder jag det här schampot, men ska ge mig på hårdtvålschampo när det tar slut. Annars använder jag inget annat. Jo, lite random leftover-mousse om jag lockar håret. Borstar ut med min bästa vän: svinhårdsborste. Men när jag är på torpet ska jag ta hem mina papiljotter och börja sov-locka. Så mycket snällare mot håret än värme.
Har också testat att göra hemmagjord hårinpackning av olika slag, av det som finns i skafferiet. För övrigt bra grej att göra när en ändå är hemma. Tips, tips!
Kram emma

Q: Kul! Två frågor:
– hur gör ni på sommaren med barn och sol? Jag tycker det är så svårt med vissa råd (typ vara inne mellan 11-15, håll er i skuggan, bär heltäckande o s v ). Jag blir så nojig och känner mig så hemsk så fort barnen är i solen och tänker att de kommer få massa hundrelaterade sjukdomar p g a mig. Och solkräm är ju inte heller så najs innehållsförteckning alltid…
– hur gör ni med importerad mat? Jag försöker verkligen äta svensk mat i första hand och verkligen tänka över mina val när maten är importerad. Men frukt, banan och avokad i smoothies t e x, hur gör man utan dem? Även om vi också försöker köpa eko så känns ju frakten ändå rätt kass.
A: Halloj! Här kommer svar! Alltså vi är inte superduper-noga, men försöker att ta en plats i skuggan på stranden, sätta parasoll över sandslottsbygget, introducera innelek när solen är som starkast, åker till stranden efter lunch och jobbar mycket med kojbyggen av filtar och jox mitt på dagen. På Gotland har vi ju mängder av träd som ger skugga, och ett portabelt parasoll som hänger med. En kan ju göra så gott en kan, men ungarna klär ju ändå av sig nakna och solbadar när en tittar bort. Solkräm använder vi mest i början av säsongen, och försöker välja bland de vettigaste. Men pja, det är ett gissel. Hattar och parasoll, stora klänningar alternativt tajts och T-shirt och kojbyggen är mina bästa tips.
Gällande importerad mat så är det en vane-sak skulle jag säga. Jag trodde aldrig att jag skulle skippa importerad mat, men vips, här står jag. Jag köper sådant som är i säsong, i Sverige. Det blir mycket morötter (kidsen älskar morötter), potatis och rotfrukter i ugn och blev sjukt sugen på vitkålssallad häromdagen. På fruktfronten är det svenska äpplen och frysta bär som gäller för vår del. Vi njuter fortfarande av vindruvorna vi plockade på Gotland i höstas!
Bananer äter vi när vi räddar mat, typ om en kan köpa en påse bananer för rädda dem från svinn. Då blir det fest i byn, hehehe.
Men mest är det en vanesak. Jag var en avokad-apelsin-clementin-junkie förut, men har vant mig av vid tanken att ha det varje dag. Däremot ska tilläggas att frakten är en ganska liten del av det totala klimatavtrycket hos importerad frukt och grönt. Däremot så tycker jag att det skaver i mig att köpa tomater som odlats i växthus som värmts upp av smutsig kolkraft. Eller än värre: flugits in (som färska bär, sockerrör och sparris gör). Särskilt när det finns prima, svensk mat i säsong.
Det känns helt enkelt härligare att vara en säsongare som längtar, uppskattar och njuter av en viss typ av mat. Så sätt att leva. Radikal sett hur jag såg mig själv förut, men numera vana.
När en handlar mat kan en välja sin fajt tänker jag: Är det ekologiskt och giftfritt en vill ha, det som gynnar biologiskt mångfald? Är det svenkproducerar för att skippa frakten och gynna svenska bönder? Eller är det att stoppa matsvinnet? Eller alltihopa?
Helst alltihopa så klart, men önskar att det fanns smarriga säuongsbutiker med extremt närodlad och bra mat, och som hade noll matsvinn.
Kram emma

Q: Hur vårdar du o John er relation? Är ni alltid sams eller bråkar ni också? Hur gör ni för att vara fina i vardagen mot varandra? Så svårt ibland tycker jag, det här med en relation, mitt i småbarnsåren.. ständigt lite trötta, får inte riktigt till några samtal, känner inte sådär jättemkt lust (säkert pga ständig trötthet..) osv.. Hur gör man liksom? För att greja livet o relationen? Vi har inga föräldrar nära som kan vara barnvakt sådär spontant..
Kram!
Anna
A: Hej Anna! Pja, vettetusan om vi vårdar vår relation aktivt, gulp. Det borde vi sannerligen göra. Gå på dejt, bara jag och John. Tror vi vardagsvårdar vår relation, men är ganska dåliga på att åka i väg, gå på restaurang, bo över på hotell eller dra på en weekend. Kanske för att vi har begränsat med barnvaktsmöjligheter. Blir att vi kommer i väg några få gånger per år. En gång på sommaren, på någons födelsedag och när vi har bokstavsfest.
I det stora hela tror jag att både jag och John är ganska känsliga för skav, vilket gör att vi båda två är ganska snabba på att försöka snacka och reda ut när det uppstår tjafs, eller när vi inte är i synk.
Jag skulle inte säga att vi bråkar, skriker och härjar, men vi tjafsar. I perioder blir det mycket tjafs, ofta i relation till att det är härjigt med barnen, vi är trötta eller det är stressigt på andra fronter. När det är mycket i huvudet, och en bannar att den andra inte kan läsa ens tankar. När en kanske hade behövt det, för att orden inte riktigt räcker till. Det ÄR kämpigt med två barn i nära ålder, och det bästa jag vet är att vi försöker skratta åt skiten. Orka titta upp och möta varandras blickar och försöka skratta när det är som kämpigast. Lyfter blicken och andans i stället för att höra sin eskalerande röst. Det går inte alltid. Men ibland. Och som jag älskar när vi känns som en team, är i symbios och liksom hinner se varandra. På riktigt ser varandra. Mellan tröstande, städande, middagstid, lekande och totalt kaos.
Kanske är det mitt bästa. Att skrattat. För är det något jag vill ha gjort i livet mitt, så är det väl trots allt det.
Kram emma

Q: 1. Vill ni ha fler barn?
2. Ser du er flytta till hus permanent inom tre år? I vilket område skulle det vara i så fall, runt Stockholm eller annan landsända?
3. Hur gör ni med skärmtid med barnen, och är ni föräldrar överens i den frågan?
4. Var letar du inspo till vardagsmatlagning?
5. Har ni mer släkt i Karlstad än din mor & far?
6. Vart är John född och bor hans släkt kvar där?
Martina
A: Vad många spännande frågor! Här kommer svaren!
1. Nja. Just nu räcker det gott med två vildar, men ja, jag skulle nog vilja ha ett barn till, om det var möjligt. John not so much. Och kanske inte klimatet heller, haha. Men vi får se.
2. Ja, skulle jag säga. I så fall Värmland, där vi har många vänner, men samtidigt på rälsvägs avstånd till de flesta som har en plats i vårt hjärta.
3. Ja, vi är hyfsat överens. Jag kanske är mer slapp i frågan, men jag märker kidsen lätt bli på dåligt humör när de suttit framför skärmen för länge. Vi kör lite morgon-TV efter frukost mot att de klär på sig (eller blir påklädda) och sedan får de kika på lite TV på kvällen, när det är dags att klä på sig pyjamas. De älskar att spela spel på våra mobiler, men det får de bara göra när vi typ reser med tåg,  det är totat kaos och en behöver tänka klara tankar i ett par minuter. Eller vi behöver borsta ur trassligt hår eller klippa topparna. Det är vårt knark.
4. Hos vänner, genom matkassar och utifrån vad jag har hemma. Testar mig fram. Men det ska sägas: det är mest John som står för vardagsmatlagningen hemma. Jag matplanerar och sätter upp menyer, John lagar!
5. Yep, längs med den lilla grusvägen där mitt barndomshem ligger bor min moster, min kusin äger huset intill mina föräldrar och någon kilometer bort bor min mormor, och även min andra moster. Och inne i Karlstad har jag alla mina vänner kvar från tiden jag bodde där.
6. John är uppvuxen i Skellefteå, men hans föräldrar bor numera i Solna i närheten av Johns syster. Hans andra syster bor i Kanada.

Q: Här kommer en till fråga från mig:)
Vilken är din bästa maträtt att svänga ihop hemma?? Alltid bra med lite tips!
Ellen
A: Hej Ellen. Åh, just nu är det mest John som lagar mat hemma hos oss. Han hämtar kidsen och då lekar jag med dem medan han lagar mat (varvar härjet). Men får jag välja så lagar jag makaronipudding med soltorkade tomater och vegokorv, eftersom barnen (och min inre 7-åring) blir så glad då.

Det måste varit ett halvt sekel, sju årstider och fem kungadrottning-regenter sedan det var en frågestund här på blögga!

Så nu kör vi!
Ställ en fråga, eller två vettja i kommentarsfältet eller via hej@emmasundh.com.

Om torp, framtid, hållbarhet, klimat, vintage, odlingar, trädgård eller varför jag bär samma kläder i tidssjok.  Ingen fråga är för dum, genant eller ovälkommen. Jag kanske inte kan svara på allt (pga ej wikipedia på lajf in general), men jag ska göra så gott jag kan!

Kram emma

Det kom lite bok emellan, men nu ska jag svara på den första batchen av frågor som ramlat in. Håll till godo!

Q: Så himla fin (sänghimmel)!! Hur hittar man instruktioner? Ska börja knåpa ihop ett mysigt barnrum till min lilla tjej.
Susanne

A: Hej Susanne! Sänghimmeln är gjord av en gammal lampskärm och en sammetstyg. Instruktionerna fanns med i ett nummer av tidningen Amelia, men jag skulle kunna göra en till sänghimmel och visa hur en gör? Vad tror du om det?
Kram Emma

Q: Hur tänker ni kring att plantera o odla med tanke på att det då krävs att man vattnar? Att man väljer att köpa fritidshus där man bådee behöver åka färja o bil?
Michéle
A: Hej! Vi vattnar endast med regnvatten, och ihopsamlade slattar exempelvis genom att bada ute i badkaret. Det råder ju bevattningsförbud på Gotland av en anledning, så det gäller att vara kreativ. Vi vill hemskt gärna odla för att kunna äta så närproducerat som möjligt, men det är en utmaning när det är så torrt. Vår förhoppning är att kunna samla mer vatten året om, och ta tillvara på det som finns i högre grad. Vi har införskaffat fler begagnade vattentunnor och hoppas vi kan ta vara på allt vatten på ett bättre sätt. Och hitta grödor som klarar det torra klimatet.
När det gäller bil och färja så försöker vi göra så gott vi kan. Vi åker ytterst sällan, men stannar länge. Vi hyr bil de gånger vi åker och väl på plats så använder vi endast bil vid enstaka tillfällen. Istället försöker vi göra som vi gör i stan – cykla och åka buss. Går alldeles utmärkt! Vi väljer gasfärjan eftersom den har lägre utsläpp och sist hyrde vi elbil. Vi gör så gott vi kan helt enkelt.
Kram Emma

Q: Nu bliiir jag så nyfiken, så roligt med bygge!!! Vad har ni tänkt för tak? Ser att ena sidan är “mörkare” på ritningen, ska ni blanda material eller är det bara skuggning?
Sara
A: Ja, vi får se om det blir av, hahaha! Eftersom vi har återbrukade fönster har vi fått för oss att gå loss på samma linje: Använda så mycket återbrukade material det bara går. Så vi får se vad vi får tag i helt enkelt. Växthus-projektet har blivit ganska spännande om en säger. Och svårt. Men varför göra det enkelt för sig, om det finns ett återbrukssätt? Det kommer bli gamla fönster hela vägen runt, och taket får vi se. Någon rekommenderade kanalplats, men vi får se vad det landar i. Glas är ju drömmen, men vi får se vad vi får tag i.
Kram Emma

Första dagen på jobbet och helt slut i hövve! Hur har du haft det i dag? Lika slut?
Och imorgon ska jag opp i ottan, cykla till Formex och snacka hållbarhet och klimat på deras pressfrukost.
Jag hade 100% glömt bort detta och är ju som ett mos i hjärnan, men det går nog bra, hehehe.

I veckan blir det massa inlägg från torpet, brödrecept och klimatfrukost om inredning, men tänkte varva med lite Q&A! För det var ju så himla länge sedan. Så passa på att ställa en fråga om vad du vill i kommentarsfältet – eller för all del via sundh.emma@gmail.com!

Ser fram emot era frågor!
Kram!

God morgon och tusen tack för alla fantastiska frågor som ramlat in i kommentarsfälten den senaste tiden. Jag ska svara på dem alla så klart, men börjar med en radda av frågor som ramlade in när jag skrev om mina klimatmål för hösten 2018.
Tack alla ni som kommenterar, frågar och gör avtryck!

Q: Så imponerad o intresserad av det här du skriver att det enda ni slänger i soppåsen är blöjor! TELL ME MORE. Det är ju drömmen, men känns så ouppnåeligt, hur gör ni??? För det första – när du skriver soppåsen, menar du bara brännbart då? Så ni har kompost l grovsopor o så som oss andra (hur kommer man annars runt alla förpackningar????) eller menar du sopor överhuvudtaget? Och även om du ”bara” menar brännbart – hur har ni gjort? Använder ni aldrig en pappersnäsduk, en tops…? Vill veta alla tips och tricks!!!
Maya
A: Halloj! Källsortering och sopor – jag blir på riktigt helt till mig av att prata om det. Min bästa sport! När jag skriver om soppåsen så menar jag alltså brännbart. Sådant som inte kan källsorteras, vilket i vårt fall är blöjor (fasar ut sista blöjanvändaren nu).  Och kuvert (vilket jag glömde skriva i inlägget). Kanske någon mer grej då och då, men vi försöker undvika att köpa sånt som råkar hamna där. Vi har ju lyxen att bo en bostadsrättsförening med stort soprum där vi kan kan sortera det mesta. Vi har också bruna påsar (vilket alla bostadshus borde ha tycker jag) där vi kan sortera matavfall som görs om till biogas. Alla förpackningar källsorterar vi. Mjölkförpackningar, smörförpackningar, crème fraise-burkar, brödpåsar, papper, glasflaskor – allt! Potatisskal, äggskal, kaffesump, äppelskruttar och matrester (helst inga) går till bruna biogaspåsen. När vi snyter näsan så kan vi lägga pappret i bruna påsen. Och vi använder komposterbara tops och tandborstar. Biogas-påsarna tar inte allt komposterbart är viktigt att komma i håg, så vissa saker (som komposterbara tops och tandborstar) komposterar vi på torpet i vår varmkompost. Där kan vi även kompostera snytpapper, om det är oblekt. Vi passar alltså på att byta tandborste och göra stortvagningen just där. När jag bodde i Hornstull i lägenhet fanns sluten kompost på vår innergård. Den näringsrika jorden från komposten användes till de prunkande rabatten.
Det går alldeles utmärkt att ha kompost i stan, om komposten är råttsäkrad.
Kram Emma

Q: Hej Emma! Har med inspo från dig tänkt att höstens projekt får bli att minimera vår sopslängningsranson, vi har dock också ett blöjbarn men ändå 🙂 Undrar lite hur ni gjort för att enbart ha blöjor ni slänger? Vi slänger matkompost i kommunens bruna papperspåsar, men även i vanliga soporna blir det en del grejer. Ex mjukplast, hur gör ni med det, finns ingenstans det går att återvunna enkelt där vi bor, tar ni med till tippen? Och kuvert, står på pappersbyttorna att kuvert ej får slängas där, hur gör ni med det? Tack för en fin blogg och bra miljöpepp /Esther
A: Halloj! Det är så roligt att inlägget om mina klimatmål och sophanteringen gav så många kommentarer! Just kuvert slänger vi i brännbart, men får i ärlighetens namn inte så mycket kuvert nu får tiden. Har de flesta betalningar på autogiro eller som elektroniska räkningar. Det finns ju återvinningsbara kuvert, men de kan ändå inte gå med återvinningen. Så störig grej att det över huvudtaget tillverkas och får säljas kuvert som inte går att återvinna. Enligt Naturskyddsföreningen är det i och för sig en så pass liten procent av vårt avfall, men ändå. Hade känts bra i miljöhjärtat.
Mjukplast slänger vi i återvinningen (plastförpackningar). Det enda som inte ska slängas där är ju exempelvis tandborstar av plast och leksaker av plast. Ett enkelt sätt att komma runt det är ju att inte köpa tandborstar och leksaker av plast tänker jag.

Stor kram och tack för din fråga
Emma

Q: Oh, har ett önskeinlägg! Hur för du för att minska badrumsavfall? (typ tops och bomulösrondeller mm) Jag har virkat rondeller av restgarn men de funkar bäst för rengöring. För att ta bort smink kring ögonen är det knivigare. Finns rondeller att köpa, men om man inte vill köpa nytt… Hur gör man då? Hoppas du kan ge tips och köra något bra diy
Annika
A: Hej Annika! Och tack för din fråga! Jag är egentligen fel person att fråga för jag använder ytterst få tofs (och de jag använder komposterar jag i varmkompost) och använder inte bomullsrondeller över huvudtaget. Jag har en ekologisk ansiktsrengöring i mousse-form som rengör rubbet, hehehe.
Men jag är övertygad om att du kan få massor av tips i kommentarsfältet. Och jag ska absolut skriva ett inlägg om det klimatsmarta badrummet! Tack för tips!
Stor kram emma

Q: Skulle också vilja sluta flyga. Privat är det inga problem men inom jobbet är det oftast en flygresa per år till konferenser. Kan man säga nej till det? :S
Louise
A: Hej Louise! Knivig fråga och så klart inte helt enkel. En kanske inte kan säga nej, men en kan ifrågasätta tycker jag. Ta upp frågan. Behövs en flygresa? Kan vi tänka annorlunda? Hur tänker vi kring miljön? Hur ska jag kunna leva enligt FN:s hållbarhetsmål om jag förväntas flyga i jobbet? Typ så. Många företag ligger i framkant kring klimatmål och Skype:ar i högre grad än flyger. OM det absolut krävs flygresor så kanske arbetsplatsen kan minska sina utsläpp på andra poster.  Jag tycker Mini Rodini är ett föredöme, eftersom de serverar vegansk mat till sina anställda och hjälper till att fiska upp plast ur havet (som de senare gör badkläder av). Alla kan dra sitt strå till stacken. Kanske kan en räkna ut hur mycket arbetsplatsen släpper ut och sätta upp klimatmål för varje år i en strävan att minska utsläppen. Det skulle jag peppa min arbetsplats att göra om jag hade en. Nu råkar ju jag vara min egen chef, så jag har oerhört bra gehör för mina miljöidéer =)
Stor kram emma

Q: Heja! Har liknande mål och som geografilärare känns det som att det viktigaste jag kan göra är att peppa mina elever att tänka mer kring hållbar utveckling. Nr 10 på din lista är ju verkligen en utmaning! Vore kul med uppdateringar om hur det går sen.
Linnea
A: Åh, vilket viktigt jobb du har! Heja dig! Angående exotiska frukter och importerade grönsaker så är det mest ett mindset tänker jag. Så fort en börjat tänka i banorna av att utesluta, så tänker en helt plötsligt annorlunda. För att förenkla det här med säsongsbetonat så tänkte jag att höstens vegetariska matklubb ska ha just detta tema. Vad tror du om det? Kram Emma

Q: Hur/när du blev miljömedveten?
Sofia
A:  Hej Sofia! Jag blir miljömedveten hela tiden skulle jag säga. Jag ser allt skarpare för varje dag som går och upptäcker hela tiden nya sätt att minska mina utsläpp. Saker som för fem år sedan kändes helt normalt trots att jag kallade mig klimatsmart – typ flyga till Maui och shoppa ny garderob varje säsong – känns helt befängda i dag. Och så kommer det säkert vara om ett år också när jag ser tillbaka på vad jag gjorde för ett år sedan. Men jag försöker bli långsiktigare i mitt tänk och inte falla i groparna. Jag har gjort ganska heavy utsläpp under min livstid (har ju trots allt varit på Hawaii två gånger och åkt till Paris typ varje år i fem år), men känner nu att klimat-glasögonen sitter ganska stabilt. Och jag ser skapare och skarpare. Min triggar är den där skämskudden som jag har inför mina barn som ska leva med skiten. Som jag bidragit till. MINA utsläpp. Och nu pratar jag inte om fredags-fisen i soffan utan framför allt alla flygresor jag gjort (vilket är mina absolut största utsläpp). Mycket av skärpan i mina glasögon har jag från mina föräldrar skulle jag säga. Jag är uppvuxen på landet, där det mesta tas tillvara från trädgården och där kemikalier tidigt var en bov. Vi flög inte under hela min uppväxt (min första flygresa gjorde jag som 18-åring när jag åkte till Kos med alla mina kompisar (preskriberad resa)). Min mamma älskar gamla grejer, precis som jag, så jag är liksom uppvuxen med inpräntande kvalitets-haranger. Så tack för det mamma och pappa. Sedan hade jag ju lite svårt att förvalta den där kunskapen in my 20’s, men jag är på rätt spår igen. JÄTTELÅNGT svar på en kort fråga. Kram Emma

Q: Hej Emma!

Tycker så mycket om din fina blogg! Tack för allt du delar med dig av – både stort och smått. Så generöst! Älskar dessutom ditt sätt att skriva.

Det jag undrar över är hur du hanterar din klimatångest (om du har sådan)? Du har säkert skrivit om det tidigare men skulle gärna läsa dina tankar om det igen. Den här extremt varma och torra sommaren har iallafall bidragit till ökad oro hos mig och säkert (förhoppningsvis?) hos många andra. Jag kan redan känna mig oroad över hur nästa sommar ska bli och får lite panik vid tanken på fortsatta extremvarma somrar. Hur ska en hantera sin ångest och oro? Det är förstås sunt att känna viss oro eftersom det är en allvarlig fråga, men ibland upplever jag att oron tar energi och glädje från nuet. Jag försöker göra det jag kan. Jag äter till exempel inget kött och har inte gjort på många år. Min man och mina barn äter också vegetariskt. Vi flyger inte på semester och jag försöker tänka på vad och hur mycket jag konsumerar. Det finns förstås mycket mer jag skulle kunna göra – köra bil mer sällan till exempel.

Men, det som stressar mig är att det inte räcker med det jag eller vi som individer gör. Det krävs ju större förändringar globalt. Dessa förändringar kan inte jag påverka eller besluta över. Åh, vad det stessar mig! Vissa forskare menar ju att klimatmålen i Parisavtalet inte kommer nås och det talas om fenomenet hothouse earth vilket kan få katastrofala följder för hela jorden. Ibland känns det helt enkelt redan kört och det gör mig så tyngd och sorgsen.

Försöker tänka positivt emellanåt. Det finns många innovatörer som försöker hitta klimatsmarta lösningar och det forskas mycket på klimatområdet. Men så faller jag ner i hålet av oro, rädsla och maktlöshet igen. Hur hanterar du din oro? Och hur kan vi rädda klimatet? (Ingen enkel fråga…)

Kram!
Malin

A: Hej Malin! Jag är med dig i känsla och tankar. Min klimatångest går i skov. Ibland kan jag inte sova, vrider och vänder på mig och ibland är jag bara peppad på att vända hela skutan. I den senare state of mind är jag i nu. Jag vill GÖRA saker. Ut och föreläsa, skriva just sådana här blogginlägg, pressa politikerna, ifrågasätta företag, minimera mina utsläpp och även vara obekväm i sociala sammanhang. Jag måste göra något, för då minskar min klimatångest. Men jag måste göra det smart, inte skuldbelägga eller peka åt någon annan. Jag måste peka mot mig själv och faktiskt se att jag gör skillnad. JAG gör något.
Fick en idé häromdagen om att kanske använda min blogg för att folk ska hitta andra klimathjältar i sitt närområde. Nya vänner. Kanske kan vi starta klimat-klubbar runt om i landet och tillsammans göra stordåd? Vad tror du om det?
Stor kram emma

Medan jag tapetnjuter Villa Strömsfors för ett dygn så tänkte jag köra en liten frågestund!
Jag älskar när ni ställer frågor nämligen, för då får jag veta lite mer om vad ni är intresserade av. Och det finns liksom inte ett bättre sätt att börja hösten på. Att komma er närmare!
Vad undrar ni över? Ett fnul som poppar upp?
Skriv din fråga i kommentarsfältet eller mejla på emma@emmasundh.com!
Kram!

Q: Så himla fint blev det! Speciellt med mönsterpassningen på dörren! Jag har en fråga ang dörren du tapetserade. Vad är den gjord av? Har tänkt göra en liknande lösning här hemma men tänker att mdf blir för tungt?
Sofia
A: Hej Sofia! Dörren är gjord av mdf-skiva, så det funkar utmärkt. Dörren är fäst i väggen med sådana där gångjärn som en har på köksskåp, så det är väldigt rejält.
Lycka till!

Q: Man undrar ju bara: vad är det i burken?? 🙂
Vi har en i princip identisk burk som vi har müsli i. Måhända fyller den samma funktion för er?
Frida
A: Jajemänsan Frida! I burken har vi havrekuddar! Kram emma

Q: Var kommer den fina rosa kaffe(termos?)kannan ifrån? Kan eventuellt vara den finaste kaffekannan jag sett och är det en termos så är det ju helt fantastiskt
Tack för en fin blogg och ha en fortsatt skön sommar!
Anna
A: Hej Anna! Termosen har jag köpte från Broarne.se. En älskar ju termosar, och särskilt de rosa. Kram Emma

Q: Blev väldigt nyfiken på vad deckarspelet är för något och var man hittar det. Om du har tid; berätta! 🙂
http://www.konstvaggeninykoping.com
A: Halloj! Spelet heter Watson & Holmes. Himla spännande och ganska så svårt. Älskar spel, typ Orientexpressen, men detta är en klurig klass för sig. Kram Emma

Q: Så fint!! Vartifrån kommer det gula täcket?? MÅSTE HA!
Maya
Hej Maya! Det gamla täcket har jag köpt från Lyckliga gården på Gotland. Det är ett sådant där riktigt gammalt mormorstäcke och går att fynda på secondhand om en har tur. Jag är alltid på jakt efter sådana här täcken. Dels för att de är härligt tunga att ha i sängen, men också fungerar lite extra mjukt och lyxigt på strand och picknick. Och så är de vackra också. Inte att förglömma!
Kram emma

Q: Varför skriver ni “hen” om katten? Är den könlös? Är ni emot att det finns hankatter respektive honkatter och strävar efter emancipation för kattor? Förnekar ni kön överhuvudtaget? För att ni är feminister? Vad betyder “feminist” i så fall? Vad vill ni uppnå med att ständigt bruka det nya påhittade pronomenet “hen”? Jämlikhet mellan…könen…(om  ni alls erkänner/går med på att det finns olika kön). Använder ni ord som “son” respektive “dotter” eller “morfar/farfar” och “mormor/farmor” eller “mor” eller “far” eller “syster” eller “bror”? Alla dessa ord är ju könsspecifika eller uppfattas så av de allra flesta.

För övrigt är det brukligt i svenskan att inte använda personliga pronomen om djur utan skriva “den”. (Men kan misstänka att det är just det “brukliga” som skall utmanas?)

Jag undrar över detta “hen” och “en” bruk som sprider sig i Sverige. Det är inget vi har som engelskspråkiga (utom att “hen” betyder “höna” på engelska förstås…). Visst definierar språket en hel del och visst visar det på maktstrukturer etc etc men det bär också ett folks/en grupps historia och annat i sig. Jag betvivlar stark att det är möjligt att uppnå sk jämställdhet mellan könen (låt oss utgå från att det finns åtminstone ett par biologiska kön – hos människan och katterna – en sort som föder barnen och en sort som inte kan föda barnen) genom att hitta på nya pronomen.

Får jag  fråga om ni säger att ni har en “dotter” eller en “son”eller vill vara “neutral” och säger att ni barn?

Själv klär ni er alltid på bilder vad som kan uppfattas vara ytterst kvinnligt. Hur ser ni på det i förhållande till att inte göra skillnad mellan könen? För om man undersöker kvinnodräkten som den sett ut genom tiderna så talar den ett tydligt språk om mäns dominans över kvinnor.  Kan man bortse från varför kvinnor under en viss epok klädde sig som de gjorde och använda den stilen idag samtidigt som man väljer att protestera genom att nyttja  påhittade pronomen som “hen”? Eller blir det månne ganska motsägelsefull, precis som när många unga kvinnor i dag uttalat och självklart kallar sig feminister och ändå gifter sig i klassisk vit brudklänning med alla tillbehör som vart och ett talar om att bruden/kvinnan inte är sin egen utan först ägs av sin fader för att sedan genom bindande avtal ägas av sin make? kan det vara “gulligt/romantiskt” att låta en far överlämna sin dotter till maken under bröllopsceremonin då det är ett klockrent exempel på kvinnans underordnade ställning???
Men först som sist, vad betyder det att ni alltid skriver “hen” ? Och vad vill ni uppnå med detta?

Om jag låter oförskämd så är det inte min mening.  Min svenska är bra men vet att jag kan sakna finare nyanser när jag skriver/talar. Jag undrar över svenska språket och svensk kultur/svenska moderna värderingar. En väg för mig att bättre förstå detta samhälle som till hälften är mitt eget (fast jag växte upp någon annan stans och därför ändå ser det hela utifrån på många sätt).

Q: Hej Molly. Ojoj, pöh. Blir lite matt måste jag säga. Att jag skrev hen om katten kom av sig självt, inget jag tänkte på. Kön är för mig ganska … ointressant om jag får ta ner det på en axelrycks-nivå.
Jag könar inte någon, allra minst mina barn. Jag säger att de är mina barn, inget annat. De är starka, härliga, roliga BARN. Att de är av kvinnligt kön kommer de få reda på tids nog – tro mig – och allt vad det innebär. Samhället påminner dem och mig hela tiden.
Men just precis nu behöver de inte fundera så mycket över det tycker jag. Nu kan de bara få vara barn. Det finns så många förutfattade meningar om kön, särskilt kring barn, och så länge jag kan hålla allt det där borta från deras tankar desto bättre. Just nu ser Majken bara frågande ut när äldre pojk-barn på innergården i stan säger att hon inte får vara med för att hon är tjej. Hon har långt hår, men de har de också. Men någonstans drar de en linje. Hon klättrar, cyklar, springer, spelar fotboll, leker kiosk, bygger i sandlådan – allt det där som de gör. Men ibland får hon inte vara med. För att hon är tjej.
Sådant gör mig förbannad.

Jag blir så himla trött på alla förutfattade meningar om både pojkar och flickor. Att pojkar ska borsta av sig, kämpa på och inte visa känslor, medan flickor förväntas vara söta, känslosamma, omhändertagande och vänta på att någon prins kommer och räddar dem. Det handlar inte om att jag vill begränsa dem, tvärt om. Jag vill ge dem 100 möjligheter istället för två (förövrigt titeln på en bok som alla borde läsa). Låta dem leka med allt och alla. Så länge de inte vet att de är tjejer och att deras kompisar Ossian, Ebbot, Moses och Juno är pojkar, så gör de ingen skillnad på barn. Jag ser redan barn i Majkens ålder som gör skillnad på pojkar och flickor och vet vilka som är okej att leka med och inte. Och vad de ska leka. Jag vill som sagt ge mina barn alla möjligheter, och detta är mitt sätt att göra det på. Alla har olika sätt.

Mina barn kallar mig mamma. Jag kallar mig mamma. Men när vi pratar om andra familjer så säger vi föräldrar, eftersom alla familjer inte nödvändigtvis består av en mamma och en pappa. Mina barn blandar ihop honom och henne och har ingen koll på vad som är vad. Än. När de poängterar att någon är tjej eller kille, mamma eller pappa, så kan jag fråga dem varför de tror att det är så. Låta dem själva resonera och fundera. Inte säga vad som är rätt eller fel, utan bara låta dem tänka.
Det är klart att de kommer komma in i er period när de funderar över sin könstillhörighet, och kanske har ett behov av dela in världen, men då är jag gärna med och pratar om hur den världen kan se ut.
Även om jag var stark som en oxe som liten, drämde brännboll som killarna och sprang snabbt som attan, så har jag infogats i en mall som jag inte alltid trivts i. Jag fick ryggdunk av killarna på gympan och sedan skrattade de åt mig att jag var så typiskt tjej-känslig bara för att jag började gråta när klasskompisen mitt emot sparkade på att ben under skolbänken fyrtio gånger. Jag tyckte inte om rosa, för då blev en skrattad åt.
Likadant med killar som har sin snäva box av ryggdunk och jargong.
Varför kan inte alla bara få vara människor, utan att stup i kvarten behöva infogas i en könsbox?

Och ja, jag bär klänning, men det tycker jag män också borde göra, för det är ett genialt plagg där en har det luftig mellan benen och slipper tänka på både tröja OCH underdel. Jag älskar rosa, visar att en kan spika, såga, kolla oljan på bilen och bygga även om en här klänning. Visa att en kan driva ett framgångsrikt företag och vara sin egen chef – och samtidigt vara känslosam, gråta och vara alldeles mjuk.
Vill även förtydliga att jag också i byxor, dandy-kostym och arbetarbyxor. För mig finns inga barriärer, inga hinder. Det vill jag föra vidare.
Likadant är det med barnen. Majken ratar blommigt och vill bara klä sig i randigt. Hon klär sig i allt från klänning till hängslebyxor, och i alla sorters färger. Hade jag haft söner hade jag gjort likadant. Låtit dem välja fritt. Att jag inte könar djur handlar helt om att det sitter rotat i mig. Jag har inte ens kollat vad grannkatten har för kön. Har bättre saker för mig när att kika in i lurvet.
Till skillnad från dig så tror jag att det går alldeles utmärkt att få ett jämställt samhälle. Låt oss börja med katten och jobba oss upptåt!
Kram emma

Q: Hej Emma! Just nu drömmer jag mig bort från novemberrusket och sitter istället och planerar sommaren. I sommar vill jag åka till Gotland (jag har aldrig varit där), men jag vet inte var jag ska bo och vad jag inte får missa. Jag är med andra ord i stort behov av tips och undrar om du skulle kunna göra en Gotlands-guide?
Vore guld!
/Anna
A: Hej Anna! Det låter sinnessjukt intelligent att fly undan rusken och in i Gotlands-dagdrömmerivärld. Och klart jag ska ge dig stoff till dina dagdrömmar. Jag ska absolut pilla ner en guide. Kan inte lova en innan jul (har fullt upp med jobb), men ska försöka så snaaart jag bara kan.
Ps. SJÄLVKLART ska du spendera sommaren på Gotland. Bästa semestern!
Stor kram emma

Q: Hej! Har du lust att dela med dig av adresser till antik- och loppisaffärer i Götet, månne? Ska dit om en dryg månad… Allt gott! /Anna
A: Halloj Anna och förlåt för megasent svar! Vad roligt med Göteborg! Eftersom jag följer min superfyndare till vän – Åberg – i hasorna varje gång jag är i Göteborg, så vore det ju skam på torra land att inte fråga the pro. Så varsågod – en superguide made via chat från göteborgaren:
Först och främst bakluckaloppisen vid Slottskogen, den är öppen från vår till höst. Lokalen Gbg, Beyond retro ℅ Weekday på Kungsgatan 46  och nya Beyond retro-butiken som ligger i gamla Topshops lokaler i Arkaden är helt klart värda besök. Det finns en hel del butiker kring Mariaplan (bilden ovan) och Fåfängans antik i Haga får en ju inte missa. Bra tips är även Erikshjälpen i Högsbo industriområde, Saron, Emmaus, Reningsborg och Evergreen secondhand, Miss Ragtime och Pingstkyrkans secondhand i Möndal. Och så Myrorna vid Järntorget, men det är ju sedan gammalt. På Hisingen (Backaplan) har de en bra Emmaus – stor och môe bös. Holmens marknad får du icke glömma. Vill man åka längre från stan kan man åka till Jonsered – där finns bra loppis!
Hoppas du hittar riktigt många fynd.
Kram emma

Q: Hej Emma!

Jag har två frågor. 1. Vad skulle du vilja säga till ditt 20-åriga jag och 2. Är det någon “egenskap” som du inte har men skulle vilja ha, isånnafall vad/vilken? :)Tack för en jättebra, inspirerande blogg. Kram!

A: Halloj! O shit, vilka svåra frågor. På den första svarar jag ”det löser sig”. Herre gud var jag oroade mig över saker, men allt löser sig ju faktiskt oftast. Det kanske inte alltid blir som en vill, men då blir det något annat, och det kan också vara bra. Så jag skulle ge rådet att sluta oroa dig och var nöjd. Ett råd som jag även skulle vilja ge mitt 32-åriga jag.
Och egenskap, hmmm. Kanske en liiite mer ordningsam egenskap. Det är oftast kaos runt omkring mig, saker överallt. Jag dräller kan man lugnt säga men i hjärnan är det välstädat minsann. Skulle även vilja vara bättre på att slappna av och verkligen släppa. Allt. Det vore grejer det!
Kram!