Q&A: Zero waste, flyg, fredagsfisar & klimatångest

God morgon och tusen tack för alla fantastiska frågor som ramlat in i kommentarsfälten den senaste tiden. Jag ska svara på dem alla så klart, men börjar med en radda av frågor som ramlade in när jag skrev om mina klimatmål för hösten 2018.
Tack alla ni som kommenterar, frågar och gör avtryck!

Q: Så imponerad o intresserad av det här du skriver att det enda ni slänger i soppåsen är blöjor! TELL ME MORE. Det är ju drömmen, men känns så ouppnåeligt, hur gör ni??? För det första – när du skriver soppåsen, menar du bara brännbart då? Så ni har kompost l grovsopor o så som oss andra (hur kommer man annars runt alla förpackningar????) eller menar du sopor överhuvudtaget? Och även om du ”bara” menar brännbart – hur har ni gjort? Använder ni aldrig en pappersnäsduk, en tops…? Vill veta alla tips och tricks!!!
Maya
A: Halloj! Källsortering och sopor – jag blir på riktigt helt till mig av att prata om det. Min bästa sport! När jag skriver om soppåsen så menar jag alltså brännbart. Sådant som inte kan källsorteras, vilket i vårt fall är blöjor (fasar ut sista blöjanvändaren nu).  Och kuvert (vilket jag glömde skriva i inlägget). Kanske någon mer grej då och då, men vi försöker undvika att köpa sånt som råkar hamna där. Vi har ju lyxen att bo en bostadsrättsförening med stort soprum där vi kan kan sortera det mesta. Vi har också bruna påsar (vilket alla bostadshus borde ha tycker jag) där vi kan sortera matavfall som görs om till biogas. Alla förpackningar källsorterar vi. Mjölkförpackningar, smörförpackningar, crème fraise-burkar, brödpåsar, papper, glasflaskor – allt! Potatisskal, äggskal, kaffesump, äppelskruttar och matrester (helst inga) går till bruna biogaspåsen. När vi snyter näsan så kan vi lägga pappret i bruna påsen. Och vi använder komposterbara tops och tandborstar. Biogas-påsarna tar inte allt komposterbart är viktigt att komma i håg, så vissa saker (som komposterbara tops och tandborstar) komposterar vi på torpet i vår varmkompost. Där kan vi även kompostera snytpapper, om det är oblekt. Vi passar alltså på att byta tandborste och göra stortvagningen just där. När jag bodde i Hornstull i lägenhet fanns sluten kompost på vår innergård. Den näringsrika jorden från komposten användes till de prunkande rabatten.
Det går alldeles utmärkt att ha kompost i stan, om komposten är råttsäkrad.
Kram Emma

Q: Hej Emma! Har med inspo från dig tänkt att höstens projekt får bli att minimera vår sopslängningsranson, vi har dock också ett blöjbarn men ändå 🙂 Undrar lite hur ni gjort för att enbart ha blöjor ni slänger? Vi slänger matkompost i kommunens bruna papperspåsar, men även i vanliga soporna blir det en del grejer. Ex mjukplast, hur gör ni med det, finns ingenstans det går att återvunna enkelt där vi bor, tar ni med till tippen? Och kuvert, står på pappersbyttorna att kuvert ej får slängas där, hur gör ni med det? Tack för en fin blogg och bra miljöpepp /Esther
A: Halloj! Det är så roligt att inlägget om mina klimatmål och sophanteringen gav så många kommentarer! Just kuvert slänger vi i brännbart, men får i ärlighetens namn inte så mycket kuvert nu får tiden. Har de flesta betalningar på autogiro eller som elektroniska räkningar. Det finns ju återvinningsbara kuvert, men de kan ändå inte gå med återvinningen. Så störig grej att det över huvudtaget tillverkas och får säljas kuvert som inte går att återvinna. Enligt Naturskyddsföreningen är det i och för sig en så pass liten procent av vårt avfall, men ändå. Hade känts bra i miljöhjärtat.
Mjukplast slänger vi i återvinningen (plastförpackningar). Det enda som inte ska slängas där är ju exempelvis tandborstar av plast och leksaker av plast. Ett enkelt sätt att komma runt det är ju att inte köpa tandborstar och leksaker av plast tänker jag.

Stor kram och tack för din fråga
Emma

Q: Oh, har ett önskeinlägg! Hur för du för att minska badrumsavfall? (typ tops och bomulösrondeller mm) Jag har virkat rondeller av restgarn men de funkar bäst för rengöring. För att ta bort smink kring ögonen är det knivigare. Finns rondeller att köpa, men om man inte vill köpa nytt… Hur gör man då? Hoppas du kan ge tips och köra något bra diy
Annika
A: Hej Annika! Och tack för din fråga! Jag är egentligen fel person att fråga för jag använder ytterst få tofs (och de jag använder komposterar jag i varmkompost) och använder inte bomullsrondeller över huvudtaget. Jag har en ekologisk ansiktsrengöring i mousse-form som rengör rubbet, hehehe.
Men jag är övertygad om att du kan få massor av tips i kommentarsfältet. Och jag ska absolut skriva ett inlägg om det klimatsmarta badrummet! Tack för tips!
Stor kram emma

Q: Skulle också vilja sluta flyga. Privat är det inga problem men inom jobbet är det oftast en flygresa per år till konferenser. Kan man säga nej till det? :S
Louise
A: Hej Louise! Knivig fråga och så klart inte helt enkel. En kanske inte kan säga nej, men en kan ifrågasätta tycker jag. Ta upp frågan. Behövs en flygresa? Kan vi tänka annorlunda? Hur tänker vi kring miljön? Hur ska jag kunna leva enligt FN:s hållbarhetsmål om jag förväntas flyga i jobbet? Typ så. Många företag ligger i framkant kring klimatmål och Skype:ar i högre grad än flyger. OM det absolut krävs flygresor så kanske arbetsplatsen kan minska sina utsläpp på andra poster.  Jag tycker Mini Rodini är ett föredöme, eftersom de serverar vegansk mat till sina anställda och hjälper till att fiska upp plast ur havet (som de senare gör badkläder av). Alla kan dra sitt strå till stacken. Kanske kan en räkna ut hur mycket arbetsplatsen släpper ut och sätta upp klimatmål för varje år i en strävan att minska utsläppen. Det skulle jag peppa min arbetsplats att göra om jag hade en. Nu råkar ju jag vara min egen chef, så jag har oerhört bra gehör för mina miljöidéer =)
Stor kram emma

Q: Heja! Har liknande mål och som geografilärare känns det som att det viktigaste jag kan göra är att peppa mina elever att tänka mer kring hållbar utveckling. Nr 10 på din lista är ju verkligen en utmaning! Vore kul med uppdateringar om hur det går sen.
Linnea
A: Åh, vilket viktigt jobb du har! Heja dig! Angående exotiska frukter och importerade grönsaker så är det mest ett mindset tänker jag. Så fort en börjat tänka i banorna av att utesluta, så tänker en helt plötsligt annorlunda. För att förenkla det här med säsongsbetonat så tänkte jag att höstens vegetariska matklubb ska ha just detta tema. Vad tror du om det? Kram Emma

Q: Hur/när du blev miljömedveten?
Sofia
A:  Hej Sofia! Jag blir miljömedveten hela tiden skulle jag säga. Jag ser allt skarpare för varje dag som går och upptäcker hela tiden nya sätt att minska mina utsläpp. Saker som för fem år sedan kändes helt normalt trots att jag kallade mig klimatsmart – typ flyga till Maui och shoppa ny garderob varje säsong – känns helt befängda i dag. Och så kommer det säkert vara om ett år också när jag ser tillbaka på vad jag gjorde för ett år sedan. Men jag försöker bli långsiktigare i mitt tänk och inte falla i groparna. Jag har gjort ganska heavy utsläpp under min livstid (har ju trots allt varit på Hawaii två gånger och åkt till Paris typ varje år i fem år), men känner nu att klimat-glasögonen sitter ganska stabilt. Och jag ser skapare och skarpare. Min triggar är den där skämskudden som jag har inför mina barn som ska leva med skiten. Som jag bidragit till. MINA utsläpp. Och nu pratar jag inte om fredags-fisen i soffan utan framför allt alla flygresor jag gjort (vilket är mina absolut största utsläpp). Mycket av skärpan i mina glasögon har jag från mina föräldrar skulle jag säga. Jag är uppvuxen på landet, där det mesta tas tillvara från trädgården och där kemikalier tidigt var en bov. Vi flög inte under hela min uppväxt (min första flygresa gjorde jag som 18-åring när jag åkte till Kos med alla mina kompisar (preskriberad resa)). Min mamma älskar gamla grejer, precis som jag, så jag är liksom uppvuxen med inpräntande kvalitets-haranger. Så tack för det mamma och pappa. Sedan hade jag ju lite svårt att förvalta den där kunskapen in my 20’s, men jag är på rätt spår igen. JÄTTELÅNGT svar på en kort fråga. Kram Emma

Q: Hej Emma!

Tycker så mycket om din fina blogg! Tack för allt du delar med dig av – både stort och smått. Så generöst! Älskar dessutom ditt sätt att skriva.

Det jag undrar över är hur du hanterar din klimatångest (om du har sådan)? Du har säkert skrivit om det tidigare men skulle gärna läsa dina tankar om det igen. Den här extremt varma och torra sommaren har iallafall bidragit till ökad oro hos mig och säkert (förhoppningsvis?) hos många andra. Jag kan redan känna mig oroad över hur nästa sommar ska bli och får lite panik vid tanken på fortsatta extremvarma somrar. Hur ska en hantera sin ångest och oro? Det är förstås sunt att känna viss oro eftersom det är en allvarlig fråga, men ibland upplever jag att oron tar energi och glädje från nuet. Jag försöker göra det jag kan. Jag äter till exempel inget kött och har inte gjort på många år. Min man och mina barn äter också vegetariskt. Vi flyger inte på semester och jag försöker tänka på vad och hur mycket jag konsumerar. Det finns förstås mycket mer jag skulle kunna göra – köra bil mer sällan till exempel.

Men, det som stressar mig är att det inte räcker med det jag eller vi som individer gör. Det krävs ju större förändringar globalt. Dessa förändringar kan inte jag påverka eller besluta över. Åh, vad det stessar mig! Vissa forskare menar ju att klimatmålen i Parisavtalet inte kommer nås och det talas om fenomenet hothouse earth vilket kan få katastrofala följder för hela jorden. Ibland känns det helt enkelt redan kört och det gör mig så tyngd och sorgsen.

Försöker tänka positivt emellanåt. Det finns många innovatörer som försöker hitta klimatsmarta lösningar och det forskas mycket på klimatområdet. Men så faller jag ner i hålet av oro, rädsla och maktlöshet igen. Hur hanterar du din oro? Och hur kan vi rädda klimatet? (Ingen enkel fråga…)

Kram!
Malin

A: Hej Malin! Jag är med dig i känsla och tankar. Min klimatångest går i skov. Ibland kan jag inte sova, vrider och vänder på mig och ibland är jag bara peppad på att vända hela skutan. I den senare state of mind är jag i nu. Jag vill GÖRA saker. Ut och föreläsa, skriva just sådana här blogginlägg, pressa politikerna, ifrågasätta företag, minimera mina utsläpp och även vara obekväm i sociala sammanhang. Jag måste göra något, för då minskar min klimatångest. Men jag måste göra det smart, inte skuldbelägga eller peka åt någon annan. Jag måste peka mot mig själv och faktiskt se att jag gör skillnad. JAG gör något.
Fick en idé häromdagen om att kanske använda min blogg för att folk ska hitta andra klimathjältar i sitt närområde. Nya vänner. Kanske kan vi starta klimat-klubbar runt om i landet och tillsammans göra stordåd? Vad tror du om det?
Stor kram emma

 

Loading Likes...

Nu river vi igång hösten med frågestund!

Medan jag tapetnjuter Villa Strömsfors för ett dygn så tänkte jag köra en liten frågestund!
Jag älskar när ni ställer frågor nämligen, för då får jag veta lite mer om vad ni är intresserade av. Och det finns liksom inte ett bättre sätt att börja hösten på. Att komma er närmare!
Vad undrar ni över? Ett fnul som poppar upp?
Skriv din fråga i kommentarsfältet eller mejla på emma@emmasundh.com!
Kram!

Loading Likes...

Q&A: Mönsterpassning, deckarspel & varför skriver jag hen?

Q: Så himla fint blev det! Speciellt med mönsterpassningen på dörren! Jag har en fråga ang dörren du tapetserade. Vad är den gjord av? Har tänkt göra en liknande lösning här hemma men tänker att mdf blir för tungt?
Sofia
A: Hej Sofia! Dörren är gjord av mdf-skiva, så det funkar utmärkt. Dörren är fäst i väggen med sådana där gångjärn som en har på köksskåp, så det är väldigt rejält.
Lycka till!

Q: Man undrar ju bara: vad är det i burken?? 🙂
Vi har en i princip identisk burk som vi har müsli i. Måhända fyller den samma funktion för er?
Frida
A: Jajemänsan Frida! I burken har vi havrekuddar! Kram emma

Q: Var kommer den fina rosa kaffe(termos?)kannan ifrån? Kan eventuellt vara den finaste kaffekannan jag sett och är det en termos så är det ju helt fantastiskt
Tack för en fin blogg och ha en fortsatt skön sommar!
Anna
A: Hej Anna! Termosen har jag köpte från Broarne.se. En älskar ju termosar, och särskilt de rosa. Kram Emma

Q: Blev väldigt nyfiken på vad deckarspelet är för något och var man hittar det. Om du har tid; berätta! 🙂
http://www.konstvaggeninykoping.com
A: Halloj! Spelet heter Watson & Holmes. Himla spännande och ganska så svårt. Älskar spel, typ Orientexpressen, men detta är en klurig klass för sig. Kram Emma

Q: Så fint!! Vartifrån kommer det gula täcket?? MÅSTE HA!
Maya
Hej Maya! Det gamla täcket har jag köpt från Lyckliga gården på Gotland. Det är ett sådant där riktigt gammalt mormorstäcke och går att fynda på secondhand om en har tur. Jag är alltid på jakt efter sådana här täcken. Dels för att de är härligt tunga att ha i sängen, men också fungerar lite extra mjukt och lyxigt på strand och picknick. Och så är de vackra också. Inte att förglömma!
Kram emma

Q: Varför skriver ni “hen” om katten? Är den könlös? Är ni emot att det finns hankatter respektive honkatter och strävar efter emancipation för kattor? Förnekar ni kön överhuvudtaget? För att ni är feminister? Vad betyder “feminist” i så fall? Vad vill ni uppnå med att ständigt bruka det nya påhittade pronomenet “hen”? Jämlikhet mellan…könen…(om  ni alls erkänner/går med på att det finns olika kön). Använder ni ord som “son” respektive “dotter” eller “morfar/farfar” och “mormor/farmor” eller “mor” eller “far” eller “syster” eller “bror”? Alla dessa ord är ju könsspecifika eller uppfattas så av de allra flesta.

För övrigt är det brukligt i svenskan att inte använda personliga pronomen om djur utan skriva “den”. (Men kan misstänka att det är just det “brukliga” som skall utmanas?)

Jag undrar över detta “hen” och “en” bruk som sprider sig i Sverige. Det är inget vi har som engelskspråkiga (utom att “hen” betyder “höna” på engelska förstås…). Visst definierar språket en hel del och visst visar det på maktstrukturer etc etc men det bär också ett folks/en grupps historia och annat i sig. Jag betvivlar stark att det är möjligt att uppnå sk jämställdhet mellan könen (låt oss utgå från att det finns åtminstone ett par biologiska kön – hos människan och katterna – en sort som föder barnen och en sort som inte kan föda barnen) genom att hitta på nya pronomen.

Får jag  fråga om ni säger att ni har en “dotter” eller en “son”eller vill vara “neutral” och säger att ni barn?

Själv klär ni er alltid på bilder vad som kan uppfattas vara ytterst kvinnligt. Hur ser ni på det i förhållande till att inte göra skillnad mellan könen? För om man undersöker kvinnodräkten som den sett ut genom tiderna så talar den ett tydligt språk om mäns dominans över kvinnor.  Kan man bortse från varför kvinnor under en viss epok klädde sig som de gjorde och använda den stilen idag samtidigt som man väljer att protestera genom att nyttja  påhittade pronomen som “hen”? Eller blir det månne ganska motsägelsefull, precis som när många unga kvinnor i dag uttalat och självklart kallar sig feminister och ändå gifter sig i klassisk vit brudklänning med alla tillbehör som vart och ett talar om att bruden/kvinnan inte är sin egen utan först ägs av sin fader för att sedan genom bindande avtal ägas av sin make? kan det vara “gulligt/romantiskt” att låta en far överlämna sin dotter till maken under bröllopsceremonin då det är ett klockrent exempel på kvinnans underordnade ställning???
Men först som sist, vad betyder det att ni alltid skriver “hen” ? Och vad vill ni uppnå med detta?

Om jag låter oförskämd så är det inte min mening.  Min svenska är bra men vet att jag kan sakna finare nyanser när jag skriver/talar. Jag undrar över svenska språket och svensk kultur/svenska moderna värderingar. En väg för mig att bättre förstå detta samhälle som till hälften är mitt eget (fast jag växte upp någon annan stans och därför ändå ser det hela utifrån på många sätt).

Q: Hej Molly. Ojoj, pöh. Blir lite matt måste jag säga. Att jag skrev hen om katten kom av sig självt, inget jag tänkte på. Kön är för mig ganska … ointressant om jag får ta ner det på en axelrycks-nivå.
Jag könar inte någon, allra minst mina barn. Jag säger att de är mina barn, inget annat. De är starka, härliga, roliga BARN. Att de är av kvinnligt kön kommer de få reda på tids nog – tro mig – och allt vad det innebär. Samhället påminner dem och mig hela tiden.
Men just precis nu behöver de inte fundera så mycket över det tycker jag. Nu kan de bara få vara barn. Det finns så många förutfattade meningar om kön, särskilt kring barn, och så länge jag kan hålla allt det där borta från deras tankar desto bättre. Just nu ser Majken bara frågande ut när äldre pojk-barn på innergården i stan säger att hon inte får vara med för att hon är tjej. Hon har långt hår, men de har de också. Men någonstans drar de en linje. Hon klättrar, cyklar, springer, spelar fotboll, leker kiosk, bygger i sandlådan – allt det där som de gör. Men ibland får hon inte vara med. För att hon är tjej.
Sådant gör mig förbannad.

Jag blir så himla trött på alla förutfattade meningar om både pojkar och flickor. Att pojkar ska borsta av sig, kämpa på och inte visa känslor, medan flickor förväntas vara söta, känslosamma, omhändertagande och vänta på att någon prins kommer och räddar dem. Det handlar inte om att jag vill begränsa dem, tvärt om. Jag vill ge dem 100 möjligheter istället för två (förövrigt titeln på en bok som alla borde läsa). Låta dem leka med allt och alla. Så länge de inte vet att de är tjejer och att deras kompisar Ossian, Ebbot, Moses och Juno är pojkar, så gör de ingen skillnad på barn. Jag ser redan barn i Majkens ålder som gör skillnad på pojkar och flickor och vet vilka som är okej att leka med och inte. Och vad de ska leka. Jag vill som sagt ge mina barn alla möjligheter, och detta är mitt sätt att göra det på. Alla har olika sätt.

Mina barn kallar mig mamma. Jag kallar mig mamma. Men när vi pratar om andra familjer så säger vi föräldrar, eftersom alla familjer inte nödvändigtvis består av en mamma och en pappa. Mina barn blandar ihop honom och henne och har ingen koll på vad som är vad. Än. När de poängterar att någon är tjej eller kille, mamma eller pappa, så kan jag fråga dem varför de tror att det är så. Låta dem själva resonera och fundera. Inte säga vad som är rätt eller fel, utan bara låta dem tänka.
Det är klart att de kommer komma in i er period när de funderar över sin könstillhörighet, och kanske har ett behov av dela in världen, men då är jag gärna med och pratar om hur den världen kan se ut.
Även om jag var stark som en oxe som liten, drämde brännboll som killarna och sprang snabbt som attan, så har jag infogats i en mall som jag inte alltid trivts i. Jag fick ryggdunk av killarna på gympan och sedan skrattade de åt mig att jag var så typiskt tjej-känslig bara för att jag började gråta när klasskompisen mitt emot sparkade på att ben under skolbänken fyrtio gånger. Jag tyckte inte om rosa, för då blev en skrattad åt.
Likadant med killar som har sin snäva box av ryggdunk och jargong.
Varför kan inte alla bara få vara människor, utan att stup i kvarten behöva infogas i en könsbox?

Och ja, jag bär klänning, men det tycker jag män också borde göra, för det är ett genialt plagg där en har det luftig mellan benen och slipper tänka på både tröja OCH underdel. Jag älskar rosa, visar att en kan spika, såga, kolla oljan på bilen och bygga även om en här klänning. Visa att en kan driva ett framgångsrikt företag och vara sin egen chef – och samtidigt vara känslosam, gråta och vara alldeles mjuk.
Vill även förtydliga att jag också i byxor, dandy-kostym och arbetarbyxor. För mig finns inga barriärer, inga hinder. Det vill jag föra vidare.
Likadant är det med barnen. Majken ratar blommigt och vill bara klä sig i randigt. Hon klär sig i allt från klänning till hängslebyxor, och i alla sorters färger. Hade jag haft söner hade jag gjort likadant. Låtit dem välja fritt. Att jag inte könar djur handlar helt om att det sitter rotat i mig. Jag har inte ens kollat vad grannkatten har för kön. Har bättre saker för mig när att kika in i lurvet.
Till skillnad från dig så tror jag att det går alldeles utmärkt att få ett jämställt samhälle. Låt oss börja med katten och jobba oss upptåt!
Kram emma

 

Loading Likes...

Q&A: Leksaker, sandaletter och sänggavel

God morgon!
Nu var det ju hemskt länge sedan jag körde en rejäl Q&A, så här kommer en hel drös med svar på frågor som ramlat in i kommentarsfältet.
Har du ytterligare en fråga? Hojta så gör jag en Q&A snart igen!

Q: Jag har för mig att jag läste på din blogg om en docka i naturgummi du köpt till dina barn. Var är den ifrån? Är den uppskattad? Tål den lek?
Tack på förhand! Kram Jessica
A: Hej! Här kommer en liten bild på dockan som Majken fick i 3-årspresent av min mamma. Dockan är gjord i naturgummit, handmålad och 100% nedbrytbar. Så jäkla flott! Dockor i största allmänhet är uppskattat i perioder skulle jag säga. Just nu är det väldigt mycket lera och café-lek hemma hos oss, men titt som tätt blir det bebislek. Framför allt Majken älskar bebisar, så denna är som gjord för henne. Dessutom vill jag gärna uppmuntra omhändertagande lekar och med en docka kan en ju träna att klappa fint, ta hand, plåstra om och leka doktor. Många bra saker tänker jag.
Kram emma

Q: Men vilka bilder! SÅ fint! Och hallå, bästa T-shirten John fick! Vad valde du för storlek till honom? Måste ju köpa en likadan till min man känner jag! 🙂
Kajsa
A: Hej Kajsa! Klart du ska! Jag, Majken och Bodil har ju exakt samma T-shirt och en dag frågade Majken varför inte pappa också hade en. Hahaha, en 3-åring har kommit längre i genustänket än jag på 35 taggar, eller snarare: har inte indoktrinerats i samhället ännu THANK GAAAAD! Klart John ska ha en sådan Girl power-tischa! T-shirten kommer från LemonLou, är ekologisk och just den här är en XXL i storlek. Jag skulle säga att han vanligtvis är en M i herrstorlek.
Kram emma

Q: Hej! Tack för bra blogg. Varifrån kommer skorna?!
Maria

A: Hej! Mina nya vita sandaletter har jag fyndat på Emmaus Stockholm, i deras vintagebutik. De är i stort sett helt oanvända! Så här ser märket ut inuti dem! Charmant!
Kram emma

Q: Älskar din blus Emma – vart har du fått tag på den?
Elizabeth
A:
Hej Elizabeth! Denna hålmönstrade blus kommer från H&M. Finns i butik nu (om jag inte minns fel är det Divided). Perfekt topp att återanvända år efter år om en som jag älskar off shoulder-toppar!
Kram emma

Q: Ska bli kul att se din perennrabatt! Kan du inte göra ett inlägg med väztlista också? Snälla, snälla!!! 🙂
Annika
A: Hej Annika! Vad roligt att få önskemål om inlägg! Du ska få ett alldeles eget inlägg om perennrabatten på torpet – var så säker!

Q: Hejsvejs! Vilken vansinnigt fin sänggavel ni har! Får man fråga var den är inköpt? Med vänlig hälsning, Lotta
A: Hej Lotta! Sänggaveln har jag gjort själv av plywood, skumgummi, ett täcke, sammetstyg från Jotex och klä-på-knappar. Enklare än en tror faktiskt!
Kram emma

bokhylla bookshelf inredning interior books vintage Paris emmasvintage farbror blå Elsa beskow konsoler trä träkonsoler sekelskift
Q: Fint stylat! Men hur hittar du böckerna när du vänt de bakåfram? Är det för färgtemat du gör så?
Josefine
A: Halloj! I ärlighetens namn är jag inte i bokhyllan och tassar särskilt ofta. Det är mest pocketböcker som är vända åt andra hållet, och de har jag (oftast) läst, så det kommer nog dröja länge innan jag läser dem igen. Men vill liksom inte göra mig av med dem.
Jag har vänt dem för att ljusa upp i hörnet (det blev så mörkt)o och kanske för att jag älskar boksidor mer än bokryggar.
Kram emma

bokhylla bookshelf inredning interior books vintage Paris emmasvintage farbror blå Elsa beskow

Q: Hej! Åhhh VAR kommer farbror blå från?! Absoluta barndomsfavorit och hade verkligen velat ha honom i min bokhylla också!
Ellen
A: Visst är de fina? Farbror Blå-bokstöden finns att köpa på flera olika ställen, exempelvis Åhlens. Kram Emma

Q: Hej, Är lite nyfiken på tapeten. Kommer du ihåg vad den heter?
Malin
A: Tapeten har tyvärr utgått, men märket heter York. Kanske går att få tag i på något vis, om en detektivar en aning.
Kram emma

visby gotland emma Sundh blommig klänning

Q: Smukke billeder og en flot kjole (dress) , du har på. Hvor kommer den fra? Venlig hilsen Dorthe Svane
A: Tack så mycket! Klänningen är vintage, inköpt för en herrans massa år sedan på Vintagebloppis. Kram Emma

sänghimmel DIY barnrum säng barnsäng växasäng inredning vintage

Q: Så bra, tack för inspirationen! Vart har du köpt just dina gardinlängder och tofsar? Så fin färg!
Mathilda
A:
Om jag inte minns fel hittade jag både tofsar och gardiner på Emmaus Stockholm. Älskar att sondera bland tyger på secondhand, finns såååå mycket fint!
Kram emma

Loading Likes...

Q&A: Måla rutigt golv, Gotland-guide och fynda barnkläder!

IMG_0003

Då var det dags igen! Fler frågor och svar från mejlboxen och kommentarsfälten. Har du också en fråga? Släng i väg ett mejl till emma@emmasundh.com eller skriv en liten kråka i kommentarsfältet!
Skepp å hoj!
Emma
Q: HejJag har följt din blogg ett tag och tycker den är en härlig fläkt av inspiration. Jag drömmer mig just nu bort till ett likadant köksgolv (?) som ni har. Det vit och grårutiga. Har ni målat själv? Eller är det laminat/plast? Vad var det under? Vilken färg? Var det svårt? Ja du fattar 😉
Håller det? Hoppas du har tid att svara. Linda
A: Hej Linda! Vårt köksgolv är faktiskt ett trägolv, men det ser ut som plattor eftersom det är nylagt och inte har så breda springor. Det syns sällan på bilderna, men det är ett gröngrå rutigt golv. Bakom de målade rutorna står min kära mor som är lite av en rutigt golv-expert. Med hjälp metallinjal (finns på Biltema), maskeringstejp, pensel och en stor dos tålamod så fixade hon det fina golvet. Enligt henne ska du lägga det stora krutet på att mäta ut rutorna. Det kanske inte är det roligaste, men det blir enklast om allt är noga utmätt från början (då slipper du fel, att det blir snett och fult).
Lycka till med golvet.
Kram emma
IMG_3895
IMG_4293

Q: Hej Emma! Just nu drömmer jag mig bort från novemberrusket och sitter istället och planerar sommaren. I sommar vill jag åka till Gotland (jag har aldrig varit där), men jag vet inte var jag ska bo och vad jag inte får missa. Jag är med andra ord i stort behov av tips och undrar om du skulle kunna göra en Gotlands-guide?
Vore guld!
/Anna
A: Hej Anna! Det låter sinnessjukt intelligent att fly undan rusken och in i Gotlands-dagdrömmerivärld. Och klart jag ska ge dig stoff till dina dagdrömmar. Jag ska absolut pilla ner en guide. Kan inte lova en innan jul (har fullt upp med jobb), men ska försöka så snaaart jag bara kan.
Ps. SJÄLVKLART ska du spendera sommaren på Gotland. Bästa semestern!
Stor kram emma

Q: Vad gör du med Majkens utväxt kläder? Sparar du eller säljer du? Blir helt svettig av tanken på denna lilla skatt. Jag vill ha till min lilla gosse!!!
Linda
A: Hej Linda! Ja, Majkens lilla skatt är ett ihopkok av mina och Johns ärvda kläder, hemmasydda skapelser och loppisfynd. Mycket av kläderna sparar jag i fall det skulle dyka upp fler barn och resten skänker jag faktiskt bort till kompisar som har barn. Vi har ett fint kretslopp av påsar som går från barn till barn.
Mitt bästa tips för att skapa en likadan skatt är att kolla tradera, etsy, ebay och – inte att underskatta – secondhandaffärer och loppisar. Var tidigt ute (när butikerna öppnar) och kolla ofta, så har du snart också en skatt till din lille gosse.
Kram emma

IMG_8717

Q: Hej! Har du lust att dela med dig av adresser till antik- och loppisaffärer i Götet, månne? Ska dit om en dryg månad… Allt gott! /Anna
A: Halloj Anna och förlåt för megasent svar! Vad roligt med Göteborg! Eftersom jag följer min superfyndare till vän – Åberg – i hasorna varje gång jag är i Göteborg, så vore det ju skam på torra land att inte fråga the pro. Så varsågod – en superguide made via chat från göteborgaren:
Först och främst bakluckaloppisen vid Slottskogen, den är öppen från vår till höst. Lokalen Gbg, Beyond retro ℅ Weekday på Kungsgatan 46  och nya Beyond retro-butiken som ligger i gamla Topshops lokaler i Arkaden är helt klart värda besök. Det finns en hel del butiker kring Mariaplan (bilden ovan) och Fåfängans antik i Haga får en ju inte missa. Bra tips är även Erikshjälpen i Högsbo industriområde, Saron, Emmaus, Reningsborg och Evergreen secondhand, Miss Ragtime och Pingstkyrkans secondhand i Möndal. Och så Myrorna vid Järntorget, men det är ju sedan gammalt. På Hisingen (Backaplan) har de en bra Emmaus – stor och môe bös. Holmens marknad får du icke glömma. Vill man åka längre från stan kan man åka till Jonsered – där finns bra loppis!
Hoppas du hittar riktigt många fynd.
Kram emma

IMG_9612

Q: Under sommaren har jag trillat in på din blogg och är nu hooked. Inspirerande bilder och många fina ord 🙂
Tänkte fråga dig om du vill dela med av dina bästa tips på secondhand/vintage i Göteborg. Ska dit en helg i oktober på en överraskningsresa för min mamma och tänkte passa på. Lite större utbud än hemma i Arvika.Tack på förhand Lisa
A: Men så fina ord. Och från en värmlänning minsann. Tusen tack! Jag har listat några favoriter ovan. Hoppas du gillar.
Kram emma
img_1532-2

Q: Hej, vet du var man kan köpa lampskärmar? Har en 3-armada jag vill förnya
Malin
A: Hej Malin! Jajemänsan, det vet jag! På Elektriska Svea på Hornsgatan i Stockholm vet jag att de har skärmar till trearmade lampor, sedan har jag sett att de sälj på blocket också (nya alltså).
Hoppas du hittar!
Kram emma

IMG_3412

Q: Hej! Din blogg är som godis! I mars kommer jag gifta mig med mitt fina sambo i Paris (!) o jag undrar om du har nyare tips på boende,  restauranger och sånt? Ser att guiden är från 2012 o du ska ju tillbaka dit snart. Kommer du uppdatera den? Eller kan du ge bröllopstips ändå? 🙂
Heja dig o din nya lilla familj.
Kram!
Clara

A: Men åh, Clara, stort grattis! Vad mycket spännande du har framför dig. Och Paris! Snacka om att du förverkligar en dröm. Troligtvis din och din partners egen dröm, men även … min. Lyllo!
Ja, min Paris-guide börjar få några år på nacken och dammar ju snart igen, men eftersom jag nyligen var där ska jag uppdatera den med massa göttigt . Så en uppdaterad guide kommer inom kort, var så så säker.
Au revoir
emma

11373744_485892841568976_1776818195_n

Q: Hej Emma!
Jag har två frågor. 1. Vad skulle du vilja säga till ditt 20-åriga jag och 2. Är det någon “egenskap” som du inte har men skulle vilja ha, isånnafall vad/vilken? :)Tack för en jättebra, inspirerande blogg. Kram!
A: Halloj! O shit, vilka svåra frågor. På den första svarar jag ”det löser sig”. Herre gud var jag oroade mig över saker, men allt löser sig ju faktiskt oftast. Det kanske inte alltid blir som en vill, men då blir det något annat, och det kan också vara bra. Så jag skulle ge rådet att sluta oroa dig och var nöjd. Ett råd som jag även skulle vilja ge mitt 32-åriga jag.
Och egenskap, hmmm. Kanske en liiite mer ordningsam egenskap. Det är oftast kaos runt omkring mig, saker överallt. Jag dräller kan man lugnt säga men i hjärnan är det välstädat minsann. Skulle även vilja vara bättre på att slappna av och verkligen släppa. Allt. Det vore grejer det!
Kram!
djurgården by emmas vintage
Q: What things would you recommend someone definitely see/do on a short visit to Stockholm?
A: Take the boat to Drottningholms slott, visit Djurgården (Blå porten, Rosendal and take a stroll in the woods), go and see an exhibition on Fotografiska and hang around at Södermalm (eat lunch at Nytorget  and eat dinner at Delikatessen).
Simple as that!
xx
Emma
Loading Likes...

Q&A: Rosa täcke, sänghimmel till spjälsängen och ekologiska barnkläder

Denna fina tisdag skulle egentligen ha spenderats med dunder, brak och finfint boksläpp av Ida Magntorns bok “Home Stories” på Vintagefabriken. Istället ligger jag hemma och kurerar huvudvärk och illamående gone wild.
Så istället för bubbel och brak blir det ett Q&A-inlägg med frågor som har ramlat in via mejl och kommentarsfält (det kommer fler svar inom kort).
ekotjusigtQ: Får en fråga var Majkens overall kommer ifrån och vad det är för material? Ser precis ut som en jag har haft i huvudet, men inte kunnat hitta.
Tusen tack för svar!
/Emma
A: Hej Emma och självklart får du det! Här är alla frågor välkomna. Majkens overall är tillverkad i ullfleece och kommer från en av mina favoritbutiker Ekotjusigt. Hur varm och mjuk som helst!
Kram emmaIMG_4316

Q: Åhhh vad kommer de läckra skorna ifrån?
Linda

A: Hej Linda! Skorna kommer från Nokian Footwear. Väldigt bekväma kan jag meddela!
Kram emma
IMG_3001
Q: Hej, jag är kär i Johns rosa rygga. Skulle du kunna vara världens gölligaste och svara vart den är från? Idag är nämligen dagen då min gamla kånkenälskling dog (rip älskade kånkikånk)
Emelie
A: Åh, R.I.P. Kånkis! Johns ryggsäck kommer från Asos.com. Den är inköpt för en massa år sedan och finns tyvärr inte kvar. Men de har en hel massa andra fina (på herravdelningen).  Lycka till!
IMG_4818Q: Guuu så söta! Och det fina rosa täcket! Var kommer det ifrån?
Emmy Lundström/Ennui
A: Tack gullis! Och ja, täcket är to die for. Det kommer från Numero 74 och är inköpt via Miniroom.se.

IMG_05041Q: Hej Emma
Jag har haft fnisskalas medan jag gått igenom senaste månadens blogginlägg. Du är så himla rolig! En del huvudskak blev det också, som det där med tågpriserna. Så sjukt! Min flicka fastnade för bilderna på Majken. “Vem är den där helfräsiga jäntan?” kunde man se gick igenom hennes tankebanor, ock ville inte sluta titta. Ock vilket passande namn! Hon är verkligen en Majken tycker jag, precis på pricken!
Jag ville fråga dej om en sak, om du har tid att svara. Jag ock min familj ska flytta hem efter många år utomlands, ock vi tänker slå oss ner i Stockholmstrakten, vilket är en ny stad för mej. Det blir till att börja om med möbler framförallt ock jag känner inte alls för det stora ikea-racet! Har du några smultronställen för fina begagnade möbler som du kan tipsa om? Det måste inte vara begagnat eller pre-loved som vi säger här (är inte det en kär beskrivning), utan kan vara ett nytt, miljöklok alternativ också. Älskar handgjort, svensktillverkat, eller fair trade. Alla tips tas tacksamt emot, om du har en stund över att svara. I endera fallet, tack för en störtskön blogg!
Nina

A: Hej Nina och tack för dina behjärtansvärd ord. Så fint! Och vad gulligt att ditt barn fastande för Majken! I hear you on that one – Majken är galet fascinerad av andra barn. Det bästa som finns just nu. 
Och vad spännande med hemflytt! Begagnade möbler hittar du bland annat på Erikshjälpen i Spånga och Myrorna i Skärholmen och Ropsten. Spana även in Bodil vintage och Retrorummet, Svenska armaturer, Vårberg loppis och alla antikbutiker i Vasastan (runt Roslagsgatan). Underskatta heller inte nätauktioner som auctionet och hederliga Blocket och antikbutiker utanför stan. Dusty deco och Brandstationen är något dyrare, men har stört fina möbler och prylar.
Ungefär så. Stort lycka till!
barnrum inredning barn vintage emmasvintage
Q: Hejsan emma.  Jag såg en bild på spjälsängen ned sänghimmel ovanför.  Jag undrar vad det är för grej som håller sänghimmel uppe? Eftersom du inte har ett stativ på spjälsängen till den 🙂 blev så inspirerad att göra något likande med böcker å tavlorna under pp väggen 🙂 // ElinaHej!
A:  Hej! Jo, himmelsängen är en UnderbaraClara-uppfinning minsann. Ett stycke träkonsoll. Lätt som en plätt! Lycka till!
Loading Likes...

Q&A: Vänskap, gul regnjacka, rosa gardiner och en drös Maui-tips

Halloj! Det bara rullar in frågor i kommentarsfält och via mejl, hurra så roligt! Här nedan svarar jag på några av de frågor som kommit in, fler svar kommer inom kort. Har du en fråga är det bara att ställa den i kommentarsfältet.
Stora kramar
emmaRom emmas vintage

Q: ÄLSKAR dina runda solbrillor. Vart hittar jag likadana?
Johanna
A: Mina runda solglasögon kommer från Monki, kostar en hunka och sitter perfekt på nästippen.
gravid

Q: Hej Emma! Grattis till Majken ännu en gång. Här kommer en liten fråga. Hur ska man hantera negativa människor? Har en vän. Otroligt rolig när vi träffades men det har bara gått utför. Nu beter hon sig som en ung kvinna mitt i puberteten. Korta svar, konstiga blickar, lång utläggningar om varför saker aldrig är bra. Och jag har alltid varit positiv, försökt i alla fall. Det är något jag är uppväxt med. Att se det från den ljusa sidan. Men jag står inte ut. Hur har du hanterat vänner som är negativa?
Bella
A: Hej Bella och tusen tack för dina fina ord! Hmm, tricky fråga alltså. För jag är lite som du. Obotlig optimist som KBT:ar mig genom vardagen från mörkt till ljust. Målar slarvigt tankarna i solgult istället för att leta efter skit i hörnen. Tyvärr är det ju som så att optimister är något av en energitjuvs bästa vän. Tänk dig själv, en söt läsk som aldrig tar slut. Slurp, slurp. Ett tacksamt offer för energitjuvar som suger ut allt tivoli och lämnar ett kalhygge efter sig.
Och vet du vad? Man behöver faktiskt inte ta det. Ta andra människors dåliga humör och negativa tankar.

För några år sedan var det några ytliga bekantskaper som (oberoende av varandra) ville ge lite “konstruktiv kritik”. Läs: De ville förändra mitt sätt att vara (som passade dem bättre). Kontentan? Jag blev ett ihopplock av andra människors önskemål. Säkert himla praktiskt för dem, med en skräddarsydd vän, men fan vad det skavde i kroppen min. Det var ju inte … jag.
Så berättade jag om detta skav för en vän och då sa hon “men Emma, du är ju underbar. Skit i dem och häng med mig i stället. För jag tycker om dig. Just the way you are” (Bridget Jones var inte så pjåkig trots allt). Och sådana där meningar borde en ju fan i mig spika upp på väggen, tatuera in i handflatan och omformulera till godis. Och äta upp.

Fuck it, här är jag och jag är så här. Med fel, brister och en massa kul. Take it och leave it.
Vill de inte vara med i min cocktail så är det välkomna att sondera vänskapsterrängen utanför Casa Sundh.
För så är det ju någonstans. Ibland ska man bara inte vara vänner. Matchen funkar inte. Kanske har man dansat sommargator fram, haft skitkul och lovat varandra evig trohet. Men så har en kommit in på varsinna avtagsvägar och hittar inte tillbaka till det där pirret där vänskapen mår bra. Där ekvationen går jämt ut. Det är sorgligt så klart, men en destruktiv vänskap är inget alternativ. Så är det bara.
Det jag försöker surra mig fram till är att matchen kanske inte funkar. Du kanske ska omge dig med människor som lyfter dig istället för att drar ner dig i gyttjebadet av evighetsklag. Och din vän kanske ska omge sig med personer som stämmer in i klagosången. De kan starta en kör. Skönt för alla parter.
För det är just vad vänskap är, en relation där man mår bra, känner sig stark, ger styrka, blir lyft, lyfter, älskar och älskar sig själv. Inte det motsatta. Det är något annat det.

Är det en ytligt bekant så tycker jag bara att du ska vända på klacken och gå åt andra hållet. Du har ingen skyldighet att stanna, lyssna och må dålig efteråt. Faktiskt.
Är det en nära vän, vars beteende (som du beskriver) bara gått utför, ja, då tycker jag att du ska fråga om det är något underliggande som skaver. Varför denna klagosång? Det kan vara bra att sätta ord på klaget, negativiteten och utsugandet. Många gånger vet ju människor inte om när de slukar energi.
För att inte tala om: Berätta hur du känner när denna buffé av misspepp dukas upp framför dig. “När du svarar kort så tror jag att du är arg på mig, vilket gör att jag rannsakar mig själv. Det suger så enormt mycket energi att försöka tyda vad det är du vill”. Kanske har personen i fråga ett superbra svar som du kan lägga under kategorin “hon är som hon är och det är cool” eller så har hon bara en tillfällig dipp? Vänskap är trots allt en relation som vilken annan. Ibland behöver man prata om den, sätta ord på saker som skaver och hitta lösningar – tillsammans. Korta svar och konstiga blickar är faktiskt inte okej om man inte råkar ha ransonering av ord. Det skapar osäkerhet, frågor och tvivel. Och det är ingredienser som inte hör hemma i en hälsosam vänskap tycker jag.
Självklart är livet bajs, piss och rinnande diarée ibland – som med all rätt kan tonsättas med klagosång – men det finns gränser. Både för hur mycket en får klaga (utan att göra något åt saken) men också hur mycket klag en orkar lyssna på. Det är ju inte en one way-upplevelse. Man är två i en relation.

Jag tycker att du ska dra öronen åt dig ifall du lämnar en dejt med en konstig magkänsla där du ifrågasätter dig själv, din person, ditt sätt att vara och vad du sa. Då kanske er vänskap slukar mer än vad den ger? Kanske behöver du en paus från personen i fråga? Omge dig med vänner som gillar din optimistiska cocktail helt enkelt, istället för någon som fokuserar på allt som är fel.
Stort lycka till och hoppas att det löser sig.
Kram emma

IMG_4549

Q: Emma – var har du köpt regnjackan? Så snygg!
Frida
A: Ett stycke gul regnjacka har jag köpt på Zalandos herravdelning! Hur fin som helst om jag får säga det själv.

blommig klänning by emmas vintage

Q: Hey! En liten fråga nu när jag flyttar till en mindre lägenhet, när du förvarar kläder på vinden, har du dem i kartonger eller lufttäta påsar? Doftar ju ofta lite unket i sådana utrymmen så undrar hur du löser det?
Taaack på förhand/ Malin
A: Halloj Malin! Mina kläder förvarar jag i lufttäta påsar, mest för att undvika skadedjur som gärna kalasar på kläder. De mest omåttliga förvarar jag hängandes (i klädpåsar) och resten i påsar med dragkedja. Lycka till!
Kram emma

IMG_36142IMG_2643

Q: Jag åker till maui om knappt tre veckor, har du kanske typ tre snabba top of mind-tips att dela??? har läst dina maui-inlägg såklart men frågar ändå om du har något annat specifikt eller hemligt. puss!
Vicky
A: Hej underbara Vicky och alltså avundsjukan över Maui-besöket. Vi ballade ju ur på Maui, sladdade runt i en convertible Mustang och hade ananaser på huvudet. Kortfattad reseguide, hahaha. Mina bästa Maui-tips är:
1. Bo i Napili, exempelvis Napili Shores Resort. Bästa stället enligt oss.
IMG_2765
2. Häng på stranden i Kaanapali, bodysurfa upp på stranden och gå därefter fem meter och beställ in en drink. Avnjut under bastparasoll och titta samtidigt på valarna som sprutar luft längre ut i havet.

IMG_1919-2
3. Se solnedgången – och surfarna – i Paia.

IMG_1832
4. Ta en tur på Hana highway, upp i regnskogen. Bada under ett vattenfall och låtsas att du är med i en 80-talsaffisch.
5. Är du äventyrslysten och icke höjdrädd, åk upp på vulkanen Haleakala.

IMG_3137
6. Häng på Big beach, ät mat från foodtrucks, bada i havet och surfa på vågorna.

IMG_3598-2
7. Köp färsk frukt – mangos och ananas – på Olowalu Juice Stand på Lahaina highway.

IMG_1307 MG_9546 IMG_0787 IMG_669311 IMG_5990-2

Q: Har precis hittat din blogg av en slump och tycker du skriver fint och publicerar fantastiska bilder!
Skulle gärna veta mer om dig (sånt som man vet om man läst bloggen länge, men som jag missat…) Vart bor ni (kanske lite hemma-hos bilder)? Hur och när väcktes ditt intresse för vintage? Vad jobbar du med (förutom bloggen)? Hur kom ni fram till namnet Majken? Vilka är dina favoritbloggar? osv…

Vi har också delat lika på föräldrarledigheten. Jag får ofta frågan ‘Men hur går det för din sambo, funkar det bra att han är hemma?’ Ja, det är klart det går bra, han är världens bästa pappa till våra barn! Ingen har någonsin ställt den frågan till min sambo om hur det går för mig… Så vi är ett tag ifrån att vara ett jämnställt samhälle. Jag hade inte velat skaffa barn med någon som inte tar samma ansvar som mig. Jag förstår att alla inte kan dela helt lika (jobbsituation, ekonomiskt, kan vara svårt om man har ett eget företag) men alla bör ta sitt ansvar, har fått så många dåliga bortförklaringar på varför pappan inte är hemma lika länge… Vill man så kan man ta några månader, eller kanske jobba 90% och hämta barnen efter lunch en dag i veckan för att umgås utan deras mor (detta behövs!). Ingen arbetsgivare är så hård att det inte funkar, då bör man söka ett bättre jobb.

Vi kom in på det jobbiga ämnet i mammagruppen en gång, vad skulle hända om vi blev långtidssjuka eller gick bort. Flera av mammorna sa att de inte litade på att deras sambo kunde ta hand om deras gemensamma barn?!?! Hur kan man skaffa ett och sen fler barn med någon då?

Så, då fick jag skriva av mig lite om föräldrarskap :) Det jag vill säga är att bra att ni delar lika! och du får gärna skriva mycket om hur det fungerar! och hur ni löser olika situationer!
Emma

A: Hej Emma och välkommen hit. Angående föräldrarledighet så inser jag att både jag och John har ett guldläge eftersom vi båda kan arbeta hemifrån och har flexibla jobb. Det är en lyx som inte alla har. Det ska man komma ihåg.
För oss funkar det optimalt eftersom jag är frilans och John jobbar med tidsbestämt projekt. Vi jobbar varannan dag och är hemma med Majken varannan. Ofta jobbar någon av oss hemifrån, vilket gör att vi kan hjälpas åt och kan dela första leendet, jollret och en rolig min. Det är fantastiskt. Och en lyx, det är jag fullt medveten om. Det är litet hattigt att jobba varannan dag, men det funkar. För oss. Givetvis kan jag kasta avundsjuka blickar åt människor som är hemma 100% och fullständigt kan hänge sig. Det vore grejer det!
Alla får göra som de vill, vad som passar dem och vad de trivs med. Inget alternativ är sämre än det andra och de som är hemma 100% är inte automatiskt mindre jämställda, på samma sätt som pappor som inte är hemma är sämre pappor. Dygnet har 24 timmar, och det är ju inte som så att man slutar vara förälder efter klockan 17, stänger dörren och går hem. Så om man är hemma dagtid 100% kan den andra parten ta kvällspasset, eller ta det största ansvaret under helgerna. Man kan dela på olika sätt. Det låter däremot sorgligt att personerna i din föräldrargrupp inte litar på att deras partner kan ta hand om barnet om något skulle hända dem. Där tror jag att det är viktigt att släppa in den andra partnern, låta den hitta sina egna rutiner och sätt. Just det där kämpar jag och John med varje dag när Majken skriker. Båda har en teori om varför hon skriker och båda har lika stor del kärlek och känslor med i det hela, vilket gör det hela svårare. Det viktiga, oavsett hur mycket föräldrarledig man är, är att man känner sig som ett team tycker jag.
Däremot så önskar att det blev mer jämlikt i synen på föräldrarledighet. Att det vore lika självklart för människor att John ska vara hemma, som det är att jag är hemma. Folk vänder sig ofta till mig och frågar hur det är att vara föräldrarledig. Inte konstigt, för det är så som det ofta ser ut i samhället.
När jag gav mig i väg på jobbmöten efter en månad möttes jag av ett hav av “JOBBAR DU REDAN? VAR ÄR DITT BARN?. Svaret är enkelt. Barnet har en pappa. Och ja, det var ju ingen från frågade John vad fasen han gjorde på jobbet efter att Majken hade kommit till världen. När jag möttes av de där tveksamma “jobbar du redan”-frågorna (som ofta följs av ett “själv var jag inte utanför dörren på ett halvår”) så känner jag mig ofta rätt fesen som mamma. En massa borden knackar på prestations-axeln och påminner mig om att jag nog borde låsa in mig med mitt barn och slänga nyckeln. SOM jag har gråtit över det där, känslan av att vara en dålig mamma till min älskade unge. Men då påminner John mig om att när jag kuskar ut och jobbar, så får ju han vara med Majken. Om jag var hemma 100% så skulle han inte kunna vara det, och det har han ju rätt i. Då torkar tårarna ganska snabbt, men det är galet vad samhällets förväntningar gör med oss.
Nu till din andra fråga.
Och lite kort om mig. Jag är uppvuxen långt ute på landet i Värmland, älskar katter och att odla, pyssla och loppisfynda. Brinner för miljön, drömmer om ett torp på landet och  önskar att alla bilar var nedgrävda i tunnlar (= alla städer var bilfria). Sedan 10 år tillbaka jobbar jag som journalist. Genom åren har jag jobbat på Vecko-Revyn, GLAMOUR och Damernas Värld, släppt två böcker och startat två företag (mitt eget frilansföretag och även det kreativa kollektivet Vintagefabriken). Jag bor med min partner John och vår Majken i en två:a i Gamla Midsommarkransen, Stockholm, i samma trappuppgång som min vän/kollega/partner in crime Lollo!
Förutom bloggen jobbar jag som stylist, journalist och bland hoppar jag även in som redaktör på tidningar. Föreläser gör jag också.
Namnet Majken. Ja du, bra fråga. Både jag och John gillade namnet, plus att hon har namnsdag på Johns födelsedag (SOM ÄR I DAG, HURRA!). När vi dryftade våra namnidéer för vår barnmorska (som vi gillar) så sa hon “Ni ser ut att ha ett barn som heter Majken” och då stod det klart.
Angående mina favoritbloggar så har jag en del drös. Tant Johanna, DrömmaUnderbaraClara, Sandra Beijer, Silversaga, Isabelle Pedersen och så vidare och så vidare.
Några bilder från mitt hem ser du ovan. Vill du ha fler? Ska jag kanske göra ett inlägg om min lägenhet?
Kramar emma

IMG_3110

vintagefabriken-kassa

Q: Har en fråga: era gardiner på Vintagefabriken, vet du var de är ifrån? Har ni sytt själva, vilket material? Vill så gärna ha liknande i mitt sovrum.
Jenny
A: Halloj! Gardinerna på Vintagefabriken är uppsydda av skickliga Lollo. Tyget köpte vi på Textilcentrum i Sundbyberg. Vi frågade specifikt efter tyg med vackert fall som lämpar sig för draperier. Och det blev ju himla bra alltså.

IMG_0967

Q: 1. Är det nåt som du önskar att du visste/hade blivit informerad om innan du blev gravid som du skulle vilja berätta för oss läsare? Typ som jag som fick hemorojder och blev livrädd, och sen när jag snackade med mina vänner visade det sig att typ alla hade fått det efter förslossningen. Varför pratas det inte mer om sånt!
2. Saknar du gravidmagen nåt?
3. Har du tips på några roliga och intressanta bloggar (obs, behöver ej vara bebisbloggar/gravidbloggar)?
4. Hur tänker ni kring miljö och bebis. Blir ju mycket blöjor och skräp nu liksom, jag kan få rå ångest av det och försöker verkligen att inte konsumera i onödan!

Kram och ha en underbar första tid med bebben!

A: Tusen tack kära du! Jag ska försöka svara på dina frågor så gott jag kan:
1. Ja, att amning kan ta tid, kräver tålamod och teknik (= ta hjälp!), att du blir en björnmamma (och tycker att obehagliga människor blir ÄNNU obehagligare), att du behöver lullas in i trygghet de första veckorna efter förlossningen och att när barnmorskan säger att det kan komma koagulerat blod efter förlossningen, så är det VERKLIGEN koagulerat (trodde att jag hade fått framfall och att min livmoder var på väg ut). Typ så.
2. Både ja och nej. Jag saknar det fantastiska i att det växer något i den. En väntar, drömmer och spekulerar, känner sparkar och hicka. Det är magiskt. Jag saknar också att det inger viss pondus, som att “Här går jag runt och har något F A N T A S T I S K going on, så du kan säga hur mycket skit som helst, för jag bryr mig inte”. Lite så. Jag saknar den inte av anledningen att det är tungt och att Majken gör sig tusen gånger bättre i verkligheten än i fantasin.
3. Se svar ovan!
4. Ja, men jag håller med! Det är svårt. Men vi kompenserar med att köpa i stort sett allt begagnat (barnvagn, babysitter, babygym, skötbord, filtar och kläder), plus att vi bara köper ekologiska blöjor eller svanenmärkta. Vi har även skaffat tygblöjor där själva blöjan antingen går att tvätta alternativt kompostera. Vi har tyvärr inte kunnat använda dem ännu, eftersom Majkens navel inte växt ihop som den ska (och just dessa blöjor sitter precis på hennes navel), men vi tänkte köra på tygblöjor i sommar när vi är på landet.  Det blir fina fisken det!

Loading Likes...

Q&A: Ekologisk makeup, retroinspirerade glasögon och den perfekta barnvagnen

IMG_2606

Q: Hej Emma! Tack för en bra blogg, du är en sann inspiratör! Jag är en sådan där som sällan kommenterar utan läser varendaste dag i det fördolda. Men nu måste jag bara fråga om råd. Jag undrar om du har tips på bra ekologisk makeup? Vilket märke är bäst? 
Tack på förhand!
A: Hej och tack för din fina ord. De värmer ska jag säga dig. Vad för sorts ekologisk makeup så är du är ute efter? Foundation, puder, mascara, eyeliner – eller kanske rubbet? Mitt bästa tips just nu är Une, men jag tänkte faktiskt testa mig igenom den ekologiska makeup-djungeln och betygsätta alla produkter. Vad tror du om det? Skulle du gilla?
Om tillräckligt många läsare tycker att det är intressant (själv så är jag superpeppad) med ett test av ekologisk makeup, så kirrar jag med nöje.
Stor kram emmaIMG_4398

emmas-vintage-instagram-2
Q: Jag undrar något så enkelt som var dina dösnygga brillor kommer ifrån? Jag vill ha lika, eller så är det bara att du passar så bra i dom 🙂
Allt gott!
Malin
A: Hej Malin! Ja, låt oss bli glasögon-tvillingar! Mina glasögon kommer från Smarteyes. Och de bästa? De passar de flesta.
Jag köpte dem för en massa år sedan, men jag har sett att de finns i vissa butiker (utbudet skiljer sig åt mellan butikerna).
Stort lycka till!
Kram emma

15---2

Q: Hej Emma! Jag såg att er barnvagn gått sönder. Vad tråkigt. Ska ni köpa en ny, begagnad eller ska ni försöka laga den? Jag letar själv efter en fin barnvagn, gärna retroinspirerad, så jag är lite nyfiken. 
Anna
A: Hej Anna! Ja, det var hemskt synd att vår retro Brio-barnvagn gick sönder. Men det var bara en tidsfråga. Hjulet har hängt med på nåder de senaste veckorna, och nu gav ekrarna upp och hjulet föll av. Vi ska försöka få tag i begagnade hjul, men det kräver lite detektivarbete. Samtidigt är vi fullkomligt beroende av en vagn, eftersom det innebär frihet och promenader (något den här post-gravida kroppen mår otroligt bra av). Plus att Majken ÄLSKAR att åka vagn, somnar på två sekunder och sover i timtals.
Vi höll på att slita vårt hår häromdagen, visste inte riktigt vad vi skulle göra (vi vill nämligen inte köpa en ny vagn), men nu har det löst sig. Som tur är. Medan vi reloadar Blocket efter the perfect begagnade vagnen i retrostil, som enligt mig (tusen tack för alla läsare som tipsade om denna goding) är en Emmaljunga Mondial de Luxe i färgen Paris (så klart), så får vi låna en gammal retrovagn av Anna som plåtade boken Vintageparty tillsammas Martina Ankarfyr. Så himla, himla snällt!
Så snart är friheten tillbaka, HURRA!

Q: Hej Emma! Jag ska snart ha barn (jag är i vecka 38) och är nyfiken på hur kroppen mår efter förlossningen? Du har ju skrivit lite om det, men hur mår du nu? För ni har det ju ändå gått ett par veckor
Tacksam för svar. 
Lena
A: Hej Lena! Grattis till graviditeten och en stor fanfar på allt spännande du har framför dig!  Till en början kände jag mig som ett roadkill deluxe, hade ont i bäckenet och allmänt mörbultad. Konstigt vore annars, jag har ju skapat liv liksom.
Nu åtta veckor senare så känns det galet mycket bättre, men jag är fruktansvärt svag (note to my self: TRÄNA om du blir gravid igen) och lätt megamosig. Jag har fortfarande svårt att resa mig från sängen och soffan från liggande position, eftersom magmusklerna är ett minne blott. Men utöver avsaknaden av muskler så är alla krämpor borta. Däremot har jag mer att önska av den post-gravida degen som jag lever i just nu. Det bästa jag vet är att känna mig stark, och jag är allt annat än det just nu. Längtar efter att fylla ut degen med some pure muscles.
Drömmen just nu är att gå promenader med den där vagnen ovan och därefter få tag i en PT som är specialiserad på post-gravida kroppar. Jag är livrädd för att träna fel så att magmusklerna inte växer ihop eller att foglossningen kommer tillbaka. Så det står på att göra- och investeringslistan just nu! Stort lycka till med allt det fina som finns framför dig, gråt när du vill gråta och vila – mycket!
Stor kram emma

IMG_0026

Q: Hej Emma! Undrar hur det gick med förlossningsfrisyren. Blev det Magaretaflätor? Kram AnnaCarin
A: Hej AnnaCarin! Hahaha, nä, det blev ju någon form av Britney-tofs ändå. När jag gjorde de där flätorna var jag SÅ redo att föda. Men det var inte Majken. Dagarna gick. Frisyren monterades ner och ersattes av en tofs. Och när värkarna kom så ville jag inte riiiiktigt räkna hem det, så tofsen fick vara kvar.
Men det var en fin vision.
Kram emma

Q: Jag är mitt uppe i en masteruppsatskarusell (kan bäst beskrivas som kronisk pms, men det hjälper inte med glass) och det är därför det enda min hjärna är intresserad av  just nu. Därför undrar jag vad du skrev din uppsats om när du tog din examen?
Sen undrar jag också var när och hur du började blogga, alltså från allra allra första början 🙂

Stor kram!

A: Åh, I hear ya! Min B-uppsats i samtidshistoria skrev jag om Du-reformen (när en började du:a sina medmänniskor istället för att doktorinnan dit och överstelöjtnant Nilsson dit). Satt djupt nere i microfilmsarkivet på Kungliga biblioteket med alla skäggisar och myste. Min C-uppsats skrev jag om kvinnor i försvaret. Det var ju så intressant att en höll på att smälla av. Men. Jag fick en rest på uppsatsen vid opponeringen. När jag hade åtgärdat den hade det precis hade kommit ut en ny bok på ämnet, och jag var tvungen att göra ytterligare rester + 10 nya djupintervjuer. I samma veva fick jag fast jobb som journalist, så då stod jag inför ett val. Fokusera 120% på mitt nya jobb eller jobba i hjäl mig med både uppsats och nytt jobb. Valde det första. Så uppsatsen blev aldrig klar (eller så blev den klar två gånger, det beror på hur en ser det). Liksom alla andra genier så har jag med andra ord inte tagit ut någon examen. Så kan det också vara här i livet, och en överlever det också =)
Min första blogg startade jag 2005, precis när jag hade börjat jobba som journalist. I yrkeslivet ska en ju vara lite av en kameleont som anpassar språk efter målgrupp och tidningstitel. Någonstans mitt i det där korrekta och mallade ville jag skapa en fristad, där jag fick använda mina hittepåord, leka med språket och vara personlig. Bloggen blev min fristad. I och med att jag skulle gifta mig 2009 startade jag en ny blogg som handlade om upptakten till mitt bröllopet, min vardag och budget- och miljösmarta vintagebröllop. När jag var färdiggift fortsatte jag att blogga, men mindre om bröllop och mer om allt det där andra: min vardag, miljö och vintage (något som såsmåningom utmynnade i emmasundh.com).
Tjing och STORT lycka till!
Emma

Loading Likes...

Q&A, del 1: Barnnamn, förlossning, amning och en fyr

Måndag. Och min första jobbdag. Pjuu.
Det tog två timmar för mig att slita mig från Majken i morse. Den känslan. Sedan ramlade jag hem redan vid 14-snåret ska jag erkänna. Men mest för att jag hade glömt datorladdaren hemma. På riktigt alltså. Inte låtsas-glömt den.
Mjukstartar denna darriga vecka med att svara på den första dosen frågor som ramlade in i går. Det blev en hel del förlossning-barn-preggo-relaterat just i dag, men av alla frågor som har dundrat in så var det ju allt mellan himmel och jord. Så roligt! Vill du också passa på att ställa en fråga? Passa på!
IMG_1824Q: Åh vad fint, längtar tills det blir min tur. Hur lång tid tog det innan du kunde gå ut och göra saker? Alltså hur mådde kroppen, typ två veckor efter Majkens nedkomst? Jag ska på bröllop en månad efter bf, hoppas att det ska funka!
Linda
A: Hej Linda! När är det din tur? Vad spännande!
Om vi säger så här: Jag var ganska mörbultad (överkörd-av-en-lastbil-feeling) de två första veckorna. Tålamod är kanske inte min starkaste gren och jag tyckte att återhämtningen tog en miljard år. Ont i stygnen (andra gradens bristning) och ett ömt bäcken (kändes ungefär som jag hade fött ett barn, och ja, det hade jag ju också gjort).  Efter ett litet, söligt hormon-breakdown dag 14-ish, där jag lämnade tåravtryck på Johns axel, kom det kanske fram att jag inte hade sovit så där jättemycket sedan förlossningen. Jag vågade helt enkelt inte sova. Trodde att Majken skulle dö om jag inte kontrollerade att hon andades varannan minut. Vi kan väl säga att taktiken att inte sova på 14 dagar, i kombination med hon skulle ammas och blöjbytas på varannan timme, inte är optimal för återhämtningen. John kom då på den finemang-iga lösningen att han skulle ta nätterna, så jag fick återhämta mig. Fram med ersättning, bröstpump och napp och då kan jag säga att det hände grejer. På en vecka tog jag mig från myrsteg till min vanliga gångtakt.
Allt är så klart individuellt och jaddijaddi, men det här med att få tid att sova, vila och ta korta, små promenader (vi snackar runt huset) var verkligen guld värt.
Nu har det gått en månad sedan Majken kom och jag känner inte av så värst mycket. Om jag inte går en långpromenad på fyra timmar, för då hälsa herr fogis på.
Klart att det känns lite (magmusklerna som inte riktigt finns där) och att jag är lite stel, men annars skulle jag säga att det gått över förväntan med hjälp av Johns återhämtningsrecept.
Kram och lycka till
emma

MG_8573

Q: Hur reagerade er vän Åberg när hon fick reda på att Majken fått ett av sina mellannamn från henne?
Grattis till en grym bebis och lycka till med allt nytt och gammalt!
Kram

A: Hahaha, ja, först förstod hon inte att Majken skulle få namnet efter henne. När hon insåg det så blev det många kattgråts-emojos kan jag lova.
Kram emma

majken emmasvintage

Q: Som nybliven mamma till en nu 5 månaders dotter (så fantastiskt) är en ju ganska sugen på en förlossningsberättelser.
Emma
A: Hej Emma! Are you sure att du vill höra? Okej, shoot!
This is my förlossningsstory:

På fredagskvällen började värkarna. De kom ganska sällan, var milda och snälla, men ändock värkar. De höll i sig under hela lördagen, men blev tätare och tätare. Jag gick runt här hemma med TENS-apparat och profylaxade mig igenom de elakaste varianterna, medan John klockade dem.

Vid tre-snåret natten mellan lördag och söndag kom värkarna allt tätare. När det bara var några minuter mellan värkarna ringde vi in till BB, som sa att vi skulle komma in.
Värkarna var fullt hanterbara, men, som sagt, täta. Eftersom jag lider av enorm feschlighetsångest (värmländskt ihop-koksord som betyder att man helt enkelt inte vill vara en mes) ville jag inte ta med hela BB-packningen. Tyckte att det var onödigt. Helt enkelt livrädd för att barnmorskorna skulle säga något i stil med “vad gör du här, du är ju inte ens gravid. Du har bara ryggskott”. Jag förstod ju att just den meningen inte var så trolig med tanke på min lätt uppsvällda uppenbarelse, men rädslan att vara till besvär är något jag tampas med dagligdags.
Vi rullade in på Södra BB (med full packning trots allt), blev mottagna av gulligaste barnmorskan och knep åt oss det sista rummet. Trots att jag haft värkar i ett och ett halv dygn så var jag bara öppen futtiga en centimeter.
Tack, hej och hej då. Ville spika igen, packa väskan och dra till Barbados istället. Lite den känslan.

Eftersom värkarna var så täta avvaktade barnmorskorna för att se om förlossningen skulle ta fart. Men det hände inte så där jättemycket, förutom att värkarna blev kraftigare och mer smärtsamma. Ny, supergullig barnmorska, som guidade mig genom värkarna. Fick det briljanta tipset att sätta mig i duschen. Och där satt jag kan jag lova. Hela Hawaiis vattenfallsdepåer strömmade över min enorma kropp.

Det bästa tips jag fått. Mådde som en kung på min pall i duschen, och liksom vägrade att gå därifrån. Värkarna gjorde helt enkelt inte lika ont, vilket gjorde mig till en ettrig struts när någon antydde att jag skulle släppa duschmunstycket. Efter varje dusch var jag dessutom så avslappnad att jag kunde jag sova några minuter mellan värkarna. Vid 11-snåret var förlossningen igång. Efter några timmar tog de hål på hinnorna, värkarna blev mer effektiva och jag bad om epidural.
Blev bästis med lustgasen (kan eventuellt ha sagt till John att “jag älskar dig. Och lustgas”) och vid 18-snåret kom narkosläkaren med epiduralen. Kombinationen lustgas och epidural var min räddning. Åh, maj låååård, vad jag mådde bra. Det kan även ha slunkit ur mig en liten kärleksförklaring till narkosläkaren. SÅ bra mådde jag.
Sedan kom krystvärkarna. Aj. Jag hann liksom inte fatta att det var skarpt läge. Förstod inte att det var krystvärkar jag kände (fast jag skrek “JAG VILL KRYSTA”) och att jag snart skulle få träffa mitt och Johns barn.
Med hjälp av dragkamp (med en handduk) och krossande av Johns ena hand krystade jag ut något som jag sedan insåg var en bebis (pjuuu). Galenskap.
Ungefär så.
Nu när jag har skrivit ner allt så inser jag att Johns del inte finns med. Men jag kan säga att jag inte hade pallat en sekund utan honom. Hans del i förlossningen var monumental. Han var min länk, min tolk, min andra hud och min hjälte. Om jag gjorde den fysiska biten, så gjorde han helt klart den psykiska. När jag ville ge upp, åka hem och skaffa katt i stället, så omfamnade han mig och gav mig styrka.

Förlossningen gjorde ju fördjävla ont, men trots det skulle jag lätt göra om det, eftersom kontentan av all smärta var att en underbar Majken-bebis kom till världen! Men jag tänker mig en framtida förlossning med vissa modifikationer. En minneslista till mig själv för kommande förlossningar:

– Se till att barnmorskorna läser förlossningsbrevet (gärna så du ser), så att du kan släppa kontrollen.

– Säg ifrån om något känns fel och gör inte saker för någon annans skull. Om du inte klickar med barnmorskan, fråga om du kan byta! Gör det ont att sitta på pilatesbollar eller hänga i gåstolar? Gör det inte. Våga ställa krav. Min värsta känsla under förlossningen var att inte bli förstådd eller lyssnad på, och är det någon situation man inte vill vara i så är det just den.

– Bry dig inte om att vara så satsans trevlig (om jag mitt under brinnande förlossning bad om ursäkt till den nya barnmorskan för att jag inte presenterat mig? Svar ja). Lägg energin på att föda barn i stället.

IMG_1918

IMG_1846 IMG_1850

Q: Men var var var ligger den där superroliga fyren?
Katja
A: Hej Katja! Visst är fyren fin? Det var min kompis Mick som visade den för mig och John för ett par år sedan, och nu bara måste vi åka dit varje sommar. Fyren ligger i När på östra Gotland.

IMG_0026

Q: Hur mycket gick du upp i vikt under graviditeten?
A: Ja du, jag äger inte någon våg, på grund av att jag tycker att det är en fullständigt värdelös pryl (som folk ägnar alldeles för mycket av sin värdefulla tid). Vikten säger ju ungefär ingenting. Men nåväl. Din fråga handlade ju faktiskt inte om min inställning till vågar (hatar dem, så nu var det sagt), utan om något annat.
När jag var hos barnmorskan den näst sista gången så var det nog en 20 extra kilon. 3,6 kilo barn, en liter blod, en moderkaka, ett halvt hav av vatten, lite annat joxilipox och en hel massa kärleksfull, underbar padding på det. Endast det bästa – och mjukaste – för Majken. En vill ju inte att det ska vara hårt och kantigt därinne, eller hur?
Kram emma

IMG_5456

Q: Hej Emma! Hur går det för dig med amningen? Sitter just nu och ammar min tio dagar gamla dotter. Men såriga bröstvårtor, att dottern haft svårt att få grepp och amningsnappar har gjort amningen besvärligare än jag kunde föreställa mig. Kan du inte skriva och berätta hur du upplever amningen? Kram
Johanna
A: Hej Johanna! Mjaaaaaa, men amningen går det väl lite sisådär. Vi kan väl säga att jag är ett exklusivt microbryggeri. Jag producerar helt enkelt inte så mycket mjölk. Det kan ju bero på en hel massa saker: att amning inte är min pryl, att jag gör fel eller att jag inte försökt tillräckligt mycket. Troligtvis en kombination av allt detta. Men mest av allt det sista tror jag.
För mig är anledningen ganska ointressant. Huvudsaken är att Majkoberten blir mätt, nöjd och belåten.
Om jag hade haft Majken som en andra behå i fyra veckor, med blödande bröstvårtor som resultat, så hade jag säkert fått igång en hyfsad produktion. Men det har jag inte haft.
Redan innan Majken kom så bestämde John och jag att vi skulle introducera flaska och napp tidigt (mycket för att vi skulle kunna dela på föräldrarledigheten från start). Vi inhandlade en elektrisk amningspump, modersmjölksersättning och laddade upp för att Spendrups bryggerier skulle flytta in i vårt kök. Redan där hade vi någonstans satt ribban för amningen.
Direkt efter förlossningen började jag amma för att få i gång produktionen och ja, det gjorde ju fördjävla ont alltså. Jag pinade mig igenom ett par dagar med såriga bröstvårtor och rinnande tårar som följd, men gick sedan över till att pumpa (skonsammare för bröstvårtorna som vänjer sig successivt istället för hardcore-pang-på). Jag gav alltså upp hela prylen kanske snabbt.
Jag kände helt enkelt att nä, vet du vad, nu får det vara nog. Det måste finnas en gräns och den är nådd. Kände mig redan som ett roadkill efter förlossningen, med bäckenssmärtor, foglossning, ett hormonhärj och rejält sydd down there. Skulle detta härjade roadkill köras över en gång till?
Nej.
Till detta: Den enorma tröttheten och omställningen att fått ett barn. Gränsen gick vid bröstvårtorna. Tydligen.
Och eftersom vi var inställda på att skapa någon form av mix av flaska/amning, så brann det liksom inte i knutarna (bröstvårtorna). Om vi inte velat ha ersättning med i vår mix hade jag lätt tagit hjälp av BVC eller amningscenter (finns på vissa sjukhus). Jag har hört så mycket gott om dem! 

I dagsläget sportar vi mjölkersättning i flaska, en liten dos utpumpad mjölk och till detta så ammar jag när andan faller på. Det är en mix av allt. Och det passar oss.

Allt är individuellt, och för vissa går det enkelt, för andra inte. 


Kram och stort lycka till (hoppas att det blir bättre snart, och ta hjälp om du har möjlighet/lust).
emma

Loading Likes...

Ställ en fråga vettja!

IMG_0768

Efter 4 veckor 100%-igt Majken-häng börjar jag jobba lite smått i morgon. Jag och John kommer dela 50/50 på föräldrarledigheten från och med nu. Varannan dag frilansar jag. Varannan dag pussar jag bebiskinder, går långpromenader, tittar in i Majken-ögon, sjunger Pippi-sånger och ger mig fullkomligt hän åt min älskade lilla filur. Och samma visa för John då så klart.
Eftersom bloggen har varit ljum på inläggsfronten sedan Majken kom till världen, så tänkte jag att vi kunde festa till den första, darriga (och säkert känslomässiga) jobbdagen med sprakande frågestund.
Fråga vad du vill (i kommentarsfältet nedan eller via mejl: emma@emmasundh.com), så ska jag försöka svara så gott jag kan.
Skepp å hoj! 

IMG_1850IMG_5344IMG_0972

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny