Ställ en fråga vettja!

Nämen hej på er!
Det är måndag, vi är friska, solen skiner och jag är så taggad på att hugga tag i den här veckan. Hur mår ni?

Det har ju varit ett par rejält stökiga veckor, jag har knappt vetat vad som varit upp och vad som varit ner, vad jag bloggat om och inte. Så jag tänkte röja rent genom en rejäl frågestund. Jag har såååå många blogginlägg som jag vill ha ut, så mycket att berätta, visa, snacka om, men tycker så klart att det är roligare om era röster hörs.
Så, vad vill ni veta? Och kanske har du något önkseinlägg på lut?

Ställ alla er frågor här i kommentarsfältet eller skicka ett mejl till sundh.emma@gmail.com.

Wii, vad roligt det ska bli!

Loading Likes...

Q&A: Nya vänner i Värmland, mellis till barnen och naturlig hårvård

Q: Vet att du skrivit att ni äter mer säsongsbetonat och inga importerade frukter. Vad brukar du ge dina barn till mellis? Här hemma vill barnen helst ha bananer eller vindruvor men skulle vilja gå mot mindre importerat!

Så tacksam för svar! Du gör en så viktig gärning!
Amanda

A: Hej Amanda! Från att ha varit vanlig-banan-ätare så gick vi över till svenska äpplen som finns i säsong under höst och vinter. Sedan är ju morotsstavar – som en får tag i året om – en klassiker. Det sticker vi till barnen innan maten, så de inte ska start a show from hell så att säga. Innan-maten-räddare här hemma är också frusna ärtor och majs. På vardagarna äter kidsen mellis på förskolan och då äter de vad som bjuds, ofta banan, äpple, päron tror jag. På helgerna när vi är ansvariga för mellis så blir det ofta äpple, smörgås med pålägg, yoghurt med russin och flingor eller skorpor.
Så här års ger vi även plommon – hit! Men stapelvara är morot. Det äter vi både råa, men framför allt till middagen då vi rostar dem i ugn. Smarr!
Förra året kom vi också över – tack vare Maria Soxbo – massor av vindruvor. Det går ju faktiskt att odla själv, och då slipper en både transporten från långt-borti-från, och den hårda besprutningen av kemikalier (om en inte lycka få tag i ekologiska så klart).
Jag älskar vindruvor själv, så det var lite att få tag i en skatt när Maria skrev på Instagram att hon hade massor av vindruvor till övers. Det bästa med nya tomten i Värmland – det finns en stor vinranka i ett växthus där!

På det stora hela gick ändå förvånande lätt styra om från vanlig-bananen till mer närodlade alternativ. Dessutom blir de mer exotiska frukterna mer som en lyx, något vi festar till på.
Kram Emma

Q: Undrar hur du tänker kring umgänge när ni flyttar till Värmland. Har du kvar vänner där sen förr och släkt att umgås med som du ”klarar dig på”, har du inte så stort behov av vänner i närområdet eller kommer du vilja hitta nya/fler? Hur tänker du kring att hitta nya vänner? Tycker själv det kan vara en svår bit när man flyttar, att de man har hamnar längre bort och det inte är självklart eller enkelt att hitta nya, eller så är det inte så svårt men självförtroendet begränsar möjligheterna.

Du verkar vara bra på att sätta gränser och stå upp för din åsikt. Har det alltid varit så eller är det något du fått lära dig? Har du tips hur en konflikträdd och följsam person kan bli starkare i sig själv?
Linn

 

A: Hej Linn! Det här är en fråga jag tänker ganska mycket på så klart. Som den sociala katt jag är.
Och jag tänker väl att jag ska ha kakan, äta upp den och även baka fler kakor, så att säga, hahaha. Är det rimligt? Ingen aning.
I Värmland har jag en hel drös med vänner som har tjatat på mig att flytta hem i åratal. Typ sedan jag flyttade till Stockholm. Så jädra fint. Sedan börjar ju vänner också flytta hem, som exempelvis Fatima som flyttade hem till Värmland för ett par år sedan. Och fler kanske kommer (hoppas!).

Den drös med vänner jag har i Stockholm är jag övertygad om att jag kommer ha kvar. Min plan är ju att vända på steken: Istället för att ha vardag i Stockholm och helg på landet, så ska jag ha vardag i Värmland och helg i storstan. Inte varje helg så klart, men Karlstad ligger 2 timmar och 40 minuter bort med tåg från Stockholm. Det är ingenting!
Jag kommer att fortsätta jobba i Stockholm, åka hit på möten och liksom ha en fot kvar i asfalten, så jag tänker att det blir extra festligt när jag väl är här. Mina vänner Lisa och Per skickade bilder häromdagen när fixade i ordning i ett rum som vi ska få bo i när vi är här. Det är så fint så jag vet inte var jag ska börja och sluta gråta tror jag. Det värmer så kroppen nästan kokar.

Och Amanda och Martin vars torp jag ska barrikadera när varje tillfälle ges. Och jag kommer tvinga alla vänner att hälsa på oss i Värmland.

En extra vinning med Värmland är att jag kommer lite närmare min vän Åberg i Göteborg som är den närmaste storstaden (förutom Oslo) för många värmlänningar, inklusive mig under min uppväxt.
En annan detalj är ju att Värmland är en knytpunkt för många av mina vänner som är uppväxta där. Som min kompis Nina, som jag bor svinnära mig i Stockholm, och vars barn går på samma förskola som mina. Det är så klart fruktansvärt svårt att lämna ett sånt drömupplägg, men Nina åker “hem” till Värmland ganska ofta eftersom hon har sin familj där och då hoppas jag så klart att kunna hänga med henne så mycket det bara går.
De vänner som inte har en Värmlandskoppling (ingen nämnd, ingen glömd!) tänker jag att jag kommer hälsa på när jag är i stan. Hej AW:s!

Och det här med nya vänner. JA! Åh, jag är så taggad på att hitta en hel drös med likasinnade i Värmland. Så taggad att jag funderar på att sätta ut en kontaktannons här i bloggen, haha.
Men som svar på din fråga: Eftersom jag har en bas av vänner i Värmland, så känns det så klart inte så läskigt och på det stora hela är jag nog mer peppad än rädd. Vem gömmer sig i närheten? Är det en blivande viktig vän? Sedan tycker jag att det är sju resor enklare att bli kompis på andra orter än i Stockholm. Är det hemskt att säga så?

Kanske är jag heller inte så skraj för att jag har alla nya vänner jag fick under åren på Gotland – fresh in mind. Insikten att det går att hitta så JÄKLA bra människor om en letar! Så planen är att sila igenom hela Värmland efter goa människor.
Vill du bli kompis med mig – TVEKA inte att höra av dig, haha. Jag gillar gamla hus, byggnadsvård, odling, loppis, hållbarhet, härj och att skratta. Tyvärr skrattar jag inte så corona-säkert (vilt skratt), så håll avståndet från mig, hahaha. Säger sällan nej till fest och älskar öppna människor.
Kram Emma

Q: Angående att tvätta håret med tvål. Schampo kan en ersätta med Aleppotvål och balsam med äppelcidervinäger-skölj men hur gör en med hårinpackning? Tacksam för svar 🙂 Vänligen, Johanna
A: Hej Johanna! Åh, hårinpackning ingår inte riktigt i min hårrutin. Men ibland när håret känns torrt har jag i lite olivolja i topparna, och sköljer ur det efter ett tag. Det finns även en massa recept på nätet, exempelvis med honung och olivolja. Någonting säger mig att några läsare har grymma tips här (fyll gärna kommentarsfältet)!
Kram emma

Q: Perfekt! Jag gick in för att jag hade en fråga på hjärtat redan faktiskt
Vi har också börjat gå över till hårdtvål och schampo. Hur tycker du och familjen att det funkar? Bästa tvålkoppen? Bästa schampot? Svårt att ha hunnit testa olika kanske eftersom en bar håller för evigt haha Jag har ett schampo från jr liggett och den luktar gott, är bra att tvätta med men jag har typ omöjligt att skölja ur allt, får känslan att det alltid är lite rest kvar i håret.
Mina barn gillar inte att duscha med hårdtvål, den glider ur händerna så att säga haha så jag gjorde flytande av en bar – alltså rev och blandade med kokt vatten, svalna av och sen mixa ihop. Verkar ha funkat bra (måste se om det står sig innan jag är säker på om jag är nöjd) och jag funderar på att testa samma grej med schampot. Har du provat?
Maria
A: Hej Maria! Vad många spännande frågor – ska försöka svara så gott jag kan på dem. Gällande familjens inställning till hårdtvål så är den bra, men det beror kanske på att jag tvättar håret på barnen, så de vet aldrig vad jag har i, hehehe. Och så tvättar jag också EXTREMT sällan. Vi har också testat att bara slöja barnens hår med vatten. Alltså att inte schamponera varenda gång, utan bara skölja. Får återkomma med resultat.
Bästa tvålkoppen? Älskar de där gamla tvålkopparna i emalj, med en skiva med hål i sig som gör att tvålen håller sig torr. Finns ju andra varianter så klart, men tvålkopp med hål är att rekommendera.
Bästa schampot, då måste jag säga aleppotvål. Men har inte testat runt så värst mycket ska tilläggas – precis som du skriver, hahaha. Gällande ursköljning så skrev jag lite om det här. Jag har ganska tjockt hår och behöver tvätta det noggrant i längderna och sedan skölja två gånger. Så det är en liten annan process än annat schampoo så klart.
Och så det här med barn och hårdtvål. De handskas ju som sagt inte så mycket med tvålen i duschen själva, men jag däremot. Så i våras gjorde jag egen tvål där jag satte ett snöre i tvålen innan den stelnade. Så hängde jag upp den på en krok som finns i duschen. På så sätt kan en tvåla in händerna medan tvålen hänger kvar.
Tips!
Kram emma

Q: Åh har också en fråga om ekologisk hudvård! Kan inte du berätta mer om din rutin och vad du använder? Typ deo, hudkräm, schampo, tvål, smink? Skulle gärna gå över till mer hållbara alternativ, men har inte tagit steget än… vill klara mig på så få produkter som möjligt! Så gärna lite inspiration kring det! 🙂
Du gör ett så bra jobb, ditt driv är fantastiskt!
Amanda
A: Hej Amanda! Jag håller just i detta nu på att lägga om min hudvårdsrutin för att se om den passar bättre. Så kanske kan jag återkomma med ett inlägg? När jag sett om det fungerar? Men kika här så länge vettja, här pratar jag exempelvis om deo: GUIDE: Ett klimatsmart (engångsfritt) badrum

Kram emma

 

Loading Likes...

Q&A: Tvätta håret med hårdtvål, delad ekonomi och begagnat till barnen – hur?

Först och främst: tack för alla frågor som ramlade in! Jag svarar i två inlägg för att de inte ska bli ett enda milslångt. Här kommer första batchen av frågor!
Kommer du på fler frågor, kommentera, så tar jag dem i del två.
Nu kör vi!
Q: Hej Emma, Tack för en bra och viktig blogg. Hur funkar det med att tvätta håret med hår(d)tvål? Har du upptäckt några nackdelar och vilka är de i så fall? Alla tips på vad en ska tänka på när en tvättar håret med hår(d)tvål mottages tacksamt 🙂
Krya på dig

Med vänliga hälsningar,
Johanna

A: Hej Johanna! Jag började tvätta håret med aleppotvål i våras, eftersom det kändes som alla balla på instagram gjorde det, och jag ville vara lika ball. Men jag fick liksom inte till snitsen. När jag kom till torpet i juni så väntade sjuttiotvå kvarglömda schampooflaskor som jag kämpade med att använda upp (lyckades inte), men nu är jag tillbaka i stan och alla kvarglömde schampooflaskor skeppades till Värmland i flyttlasset. Så nu är jag igång med hårdtvålstvättandet. Denna gång läste jag på innan.
Det jag gjorde fel i våras var att jag trodde att det bara var att byta ut och att allt skulle bli frid och fröjd på en sekund. Men dels behöver håret vänja sig, men det är också ett annat sätt att tvätta håret. Väl tillbaka i stan läste jag på hur en skulle göra, och fick en massa bra tips från olika håll. Jag har tjockt hår och med ett vanligt schampoo går det ganska snabbt att få upp lödder och tvätt ur. Med Aleppotvål krävs att jag tvättar noggrannare, ser till att det löddrar i längderna, men också ta en extra sköljning.
Annars blir det liksom vaxigt i känslan. Nu har jag även gett mig på att använda äppelcidervinäger som balsam. Så spännande. Känner mig SÅ sen på denna boll, för jag har ju sett att Aleppo-gänget är större än stort på Instagram.
I samma veva har jag också slutat locka håret med locktång, och har rotat fram mina gamla papiljotter. Så taggad på att se hur mitt hår kommer att se ut när jag inte väver in en massa skit i det, och skaver på det med värme. To be continued.
Kram emma

Q: Du skrev någon gång att du köpt en del av bilen o john en del? Har ni separat ekonomi och hur gör ni? Skulle vara så intressant att läsa dina tankar om det (utan att gå in på privata detaljer såklart utan mer övergripande).
Jenny
A: Hej Jenny! Ja, precis! Jag och John äger en varsin fjärdedel av bilen (och mina föräldrar delar på den andra hälften). Vår uppdelning ekonomiskt ser ut så här. Vi äger lägenheten tillsammans, 50% var och har lån som vi också delar rakt av. Sedan har vi ett gemensamt sparande (hej framtiden), ett gemensamt konto för matpengar och sedan ett servicekonto dit vi för över pengar för hyra, lån, försäkringar och annat löpande. Utöver de gemensamma kontona har vi varsina privatkonton och sparkonton, som den andra inte har tillgång till. Det är pengar som en kan göra vad som helst med, bjuda syrran på lunch, köpa något på loppis för sin eget unns skull eller spara ihop till en elcykel.
Jag är nöjd med uppdelningen, men har å andra sidan inte testat något annat.
Pengarna till bilen har jag sparat ihop själv, och jag skulle nog säga att jag och John har ungefär liknande tillgångar. Vi tjänar (eller tjänade) ungefär liknande innan corona. Men jag kanske är den som svävar ut mest med luncher och annat bös.
Kram emma

Q: Kan du inte skriva något om hur du klär dina barn? Jag försöker köpa mest möjligt secondhand men ibland går det bara inte att hitta det man behöver. Har dina barn börjat ha åsikter om deras kläder?
A: Halloj! Ja, nu är det inte jag som klär dem så mycket längre, hahaha. Oh, those where the days! Däremot så har jag inte avslöjat för dem ännu att det finns nyköps-butiker, hehe.
De är 4 och 5 år gamla och jag har lyckats ducka hela ny-shoppingkarusellen.
När jag köper kläder via nätet, exempelvis Tradera så silar jag ut sådant som jag vet att de gillar, men som ändå är av bra kvalitet. Och sedan presenterar jag allt i min “minneslista” för dem och frågar vilka plagg de föredrar. De tror att mitt urval är hela sortimentet, så de väljer och så försöker jag vinna budgivningarna.
Ibland köper jag kläder utan deras godkännande, begagnade kläder alltså, och då går jag 100% på vad jag vet går hem: Vita, långärmade tröjor och enfärgade tajts. Ibland åker vi till Liljeholmen där det finns en Stadsmissionen och en Emmaus, så får de välja kläder själva. Bäst gillar jag så klart att handla på gatuloppis där barnen får vara med och bestämma. Då får de gå loss, för jag vill att de ska gilla loppis!

Just nu har jag det lite trixigt, för ena barnet valde ut en jacka (som såg ut som en räv) på Tradera, men jag förlorade budgivningen. Gah. Så nu är mitt uppdrag att hitta en likadan, alternativt hitta en annan som hon gillar. Nyckeln är väl att vara ute i god tid, så en inte står där utan jacka när minusgraderna kommer. Och det är ju september, så jag har tid på mig tänker jag.
Om de har åsikter om kläderna? JA!
För ett år sedan hade jag inställningen att köpa begagnat som var av bra kvalitet, och ganska neutralt. Men så uppstod tröj-gate. När ena barnet VÄGRADE varm tröja och tyckte alla var felfelfel. Det trilskades VARJE morgon i en evighet. Då åkte vi till Emmaus på Söder och valde ut en ny garderob. Det blev My Little Ponys, glittertröjor och allsköns kollijox.
Numera gillar de bara långärmad tröja och tajts.
Det är ju som att gå runt i pyjamas hela dagen – vem vill inte det?
De har gått igenom perioder av klänningar, enhörningar, prinsessor och glitter, men verkar ha landat i denna tajts-och-tröja-uniform.
Jag köper allt begagnat (förutom strumpor och trosor), så skulle ett plagg ratas så blir fallet inte så hårt. Det är ju bara att ge bort eller sälja vidare.
Just nu är de HELT insnöade på Pokemons, så jag köpte sådana där tygmärken med Pokemons som en kan applicera på kläderna. De är väl tänkta för att sätta på hål, men jag satte dem på kläder som de ratat, för att ge dem ny stjärnglans. Och dessutom satte jag fast två pokemons på en rosa keps som ena barent valt ut själv på loppis och som hade tveksam text på sig. Föreslog att sätta fast en pokemon där istället och reaktionen var glädjerop. Alla nöjda, hahaha. Mest jag tror jag.
Mest nöjd är jag över att hon visar att hon har SUPERKOLL på pokemons. För det har hon.
Och helt plötsligt kan hon hitta jämlikar – oavsett kön.
Bra grej, eftersom det tenderar att bli ganska könsuppdelade lekar på förskolan.
Okej, nu har jag svamlat iväg. Men kort och gott: vara ute i god tid och göra ett urval som barnen får välja mellan har funkat här. Och så klart: ärva av balla, äldre kompisar! Fungerar alltid! Att stolt få bära något som skolbarnen Isolde och Livia har haft.
Sedan att göra secondhand till det festliga alternativet. Efter vi handlat på exempelvis Emmaus brukar vi köpa en glass eller gå och fika. Det ska vara mysigt att handla det mest klimatsmarta tänker jag.
Kram emma

Q: Om du bara fick ändra/lägga till en lag. Vilken skulle det vara?
Emma Thun
A: Åh, vilken spännande och SVÅR fråga. Om det endast var en enda lag så skulle jag säga: Sätt klimatet först.
Det blir en trubbig lag, men om alla investeringar och alla beslut behöver tas med hänsyn till klimatet, så tror jag att vi skulle ha en annorlunda värld.  Sedan tror jag också att en behöver koppla på en rättviselag på detta, så att förändringarna inte bara gynnar de med bäst förutsättning. Utan att omställningen görs så rättvis som möjligt.
Typ så.
Kram emma

 

Loading Likes...

Frågestund! På tiden va?

Den här måndagen ligger jag hemma med huvudvärk, feber och halsont. Barnen likaså. Den enda som klarat sig undan är John som är vår allsmäktige service.
Men medan jag älgar i mig vatten och sover om vartannat, varför inte ha en frågestund. Så jag har något fint och skoj att vakna upp till?
Äääääälskar frågestund! Så hit me med dina frågor så ska jag försöka svara så gott jag kan!

Mejla frågan till sundh.emma(a)gmail.com eller kommentera här!

Loading Likes...

TILLBAKA PÅ JOBBET + Q&A

Jag vågar knappt, KNAPPT, skriva detta …
Men jag är tillbaka på jobbet, utan att behöva jonglera vabb. Barnen är frisk (insert ta-i-trä-peppar-peppar).
Listan över allt jag ska ta mig för är ju gaaaanska lång när en vabbat i hundrasju år, så oklart var en ska börja. Kanske börja med en Q&A?

Ska vi? Ja, klart vi ska!
Ställ frågor i kommentarsfältet här, eller släng i väg ett mejl till hej(a)emmasundh.com så kommer svar senare i veckan!

 

Såsar hemma i dag i stickad tröja från Filippa K (fyndad på Stadsmissionen), gamla shorts och världens finaste: ett par strumpbyxor som en läsare skickade till mig för de kändes som jag. ÄLSKAR DEM!
TACK, TACK, TACK!

Loading Likes...

Q&A: miljömedvetna barn, skratt i kaos och var jag bor om tre år?

Hej söndag!
Jag kom helt av mig i Q&A:andet på grund av den märkliga tid vi lever i, men nu så, nu har jag svarat på ett helt gäng frågor! Trevlig läsning!


Q: Har själv på gång att skriva ett inlägg kring hur man i familjen gör för att få med barnen i det miljömedvetna tänket och hur man introducerar det åt dem utan att det blir för jobbigt eller svårt. Kan du ge tips på hur ni har gjort eller generellt hur man kan tänka?

Fina Christina
A: Hej! Nu har ju jag små barn, så jag tar tillfället i akt att forma dem så gott jag kan medan det finns tid. Vi äter vegetariskt och veganskt, och ett barn har själv valt att inte äta kött. Det är ett fritt val för dem, men hemma hos oss äter vi i stort sett bara vegetariskt och vegansk. Vi försöker äta i säsong, föra över någon form av respekt för mat för att minska matsvinn och förstå att exotisk frukt något exklusivt. Ett av barnen drömmer om att ha ett banan-kalas när hon fyller år, hahaha. Höjden av lyx! Vi läser böcker som den här, putsar skor, pratar om att ta hand om saker så de håller och pratar om vad som är bra för naturen. Och vad som är ganska så jäkla skitkasst – bilar, flyg, kött, matsvinn och tända lampor i dagsljus. Jag drabbas tyvärr av roadrage varje morgon till förskolan, framför allt för att jag tycker folk kör för snabbt, och liksom chansar på att de inte ska köra av mitt barn skorna när hon sparkar sig över övergångsstället på sin sparkcykel. Folk är för stressade, och i stress fattas dåliga beslut. Jag är den som knackar på fönsterrutan på alla triljoner bilar som står på tomgång varje morgon. Ja, det har icke undgått mina barn att jag ogillar biltrafiken. Den pucken måste jag förövrigt ta tag i på något vis, för vill inte vara en arg mamma. Vill vara harmonisk. Någorlunda i alla fall.
Sedan försöker jag förklara för dem, och bjuda in dem till att vara med i omställningen. Visa dem elförbrukningen till exempel, men också visa dem alla platser en kan åka till på rälsvägsavstånd. Senast i går pratade jag och ett av barnen om att någon gång i livet åka till Monets trädgård i Frankrike. Med tåg. Också ge dem perspektiv, inte hela tiden föda det kortsiktiga belöningssystemet, utan visa hur en riktigt lääääängta efter saker. På ett härligt sätt. Typ så.
Vill inte att de ska få en chock när vi måste ställa om, så känns som en fin grej att ge dem. Grunden i ett hållbart liv, och visa att det livet är ganska gött.
Kram emma

Q: Ganska random fråga kanske men tror du det skulle se fel ut med en William Morris tapet i en nyproducerad lägenhet? Var ärlig! Lägenheten har ganska hög takhöjd och höga fönster men är annars ganska fyrkantig och enkel med vanligt parkettgolv. Inredningen i övrigt är ganska tidlös vintage (typ Lilla Åland Stolar, stringhyllor osv) blandat med moderna stilrena möbler och många naturmaterial. Tapeten jag älskar och skulle vilja ha är Willow Bough men tänker att det kanske mest bara blir malplacerat?
Fellow Kransen-bo
A: Jag säger kör! Det är en klassisk tapet som stilmässigt håller länge och skulle passa utmärkt i en nyproducerad lägenhet! Och som någon skrev i kommentarsfältet här: Tänker att det i första hand inte är stilen, utan att bege sig med saker en tycker om, som skapar hem-känslan.
Kram emma

 

Q: Har också hårfrågor! Tycker att du har så tjusigt, friskt och glansigt barr och undrar dels vilken grön frisör du hittat och vilka produkter som skapar mästerverket?
Kristin
A: Äsch då! Jag tvättar håret väldigt sällan, en gång i veckan på sin höjd. Om det börjar se hängigt ut fräschar jag upp med majsmjöl, alltså hemmagjort torrschampo! Dammar till och gör håret som nytt! Just nu använder jag det här schampot, men ska ge mig på hårdtvålschampo när det tar slut. Annars använder jag inget annat. Jo, lite random leftover-mousse om jag lockar håret. Borstar ut med min bästa vän: svinhårdsborste. Men när jag är på torpet ska jag ta hem mina papiljotter och börja sov-locka. Så mycket snällare mot håret än värme.
Har också testat att göra hemmagjord hårinpackning av olika slag, av det som finns i skafferiet. För övrigt bra grej att göra när en ändå är hemma. Tips, tips!
Kram emma

 

Q: Kul! Två frågor:
– hur gör ni på sommaren med barn och sol? Jag tycker det är så svårt med vissa råd (typ vara inne mellan 11-15, håll er i skuggan, bär heltäckande o s v ). Jag blir så nojig och känner mig så hemsk så fort barnen är i solen och tänker att de kommer få massa hundrelaterade sjukdomar p g a mig. Och solkräm är ju inte heller så najs innehållsförteckning alltid…
– hur gör ni med importerad mat? Jag försöker verkligen äta svensk mat i första hand och verkligen tänka över mina val när maten är importerad. Men frukt, banan och avokad i smoothies t e x, hur gör man utan dem? Även om vi också försöker köpa eko så känns ju frakten ändå rätt kass.
A: Halloj! Här kommer svar! Alltså vi är inte superduper-noga, men försöker att ta en plats i skuggan på stranden, sätta parasoll över sandslottsbygget, introducera innelek när solen är som starkast, åker till stranden efter lunch och jobbar mycket med kojbyggen av filtar och jox mitt på dagen. På Gotland har vi ju mängder av träd som ger skugga, och ett portabelt parasoll som hänger med. En kan ju göra så gott en kan, men ungarna klär ju ändå av sig nakna och solbadar när en tittar bort. Solkräm använder vi mest i början av säsongen, och försöker välja bland de vettigaste. Men pja, det är ett gissel. Hattar och parasoll, stora klänningar alternativt tajts och T-shirt och kojbyggen är mina bästa tips.
Gällande importerad mat så är det en vane-sak skulle jag säga. Jag trodde aldrig att jag skulle skippa importerad mat, men vips, här står jag. Jag köper sådant som är i säsong, i Sverige. Det blir mycket morötter (kidsen älskar morötter), potatis och rotfrukter i ugn och blev sjukt sugen på vitkålssallad häromdagen. På fruktfronten är det svenska äpplen och frysta bär som gäller för vår del. Vi njuter fortfarande av vindruvorna vi plockade på Gotland i höstas!
Bananer äter vi när vi räddar mat, typ om en kan köpa en påse bananer för rädda dem från svinn. Då blir det fest i byn, hehehe.
Men mest är det en vanesak. Jag var en avokad-apelsin-clementin-junkie förut, men har vant mig av vid tanken att ha det varje dag. Däremot ska tilläggas att frakten är en ganska liten del av det totala klimatavtrycket hos importerad frukt och grönt. Däremot så tycker jag att det skaver i mig att köpa tomater som odlats i växthus som värmts upp av smutsig kolkraft. Eller än värre: flugits in (som färska bär, sockerrör och sparris gör). Särskilt när det finns prima, svensk mat i säsong.
Det känns helt enkelt härligare att vara en säsongare som längtar, uppskattar och njuter av en viss typ av mat. Så sätt att leva. Radikal sett hur jag såg mig själv förut, men numera vana.
När en handlar mat kan en välja sin fajt tänker jag: Är det ekologiskt och giftfritt en vill ha, det som gynnar biologiskt mångfald? Är det svenkproducerar för att skippa frakten och gynna svenska bönder? Eller är det att stoppa matsvinnet? Eller alltihopa?
Helst alltihopa så klart, men önskar att det fanns smarriga säuongsbutiker med extremt närodlad och bra mat, och som hade noll matsvinn.
Kram emma

Q: Hur vårdar du o John er relation? Är ni alltid sams eller bråkar ni också? Hur gör ni för att vara fina i vardagen mot varandra? Så svårt ibland tycker jag, det här med en relation, mitt i småbarnsåren.. ständigt lite trötta, får inte riktigt till några samtal, känner inte sådär jättemkt lust (säkert pga ständig trötthet..) osv.. Hur gör man liksom? För att greja livet o relationen? Vi har inga föräldrar nära som kan vara barnvakt sådär spontant..
Kram!
Anna
A: Hej Anna! Pja, vettetusan om vi vårdar vår relation aktivt, gulp. Det borde vi sannerligen göra. Gå på dejt, bara jag och John. Tror vi vardagsvårdar vår relation, men är ganska dåliga på att åka i väg, gå på restaurang, bo över på hotell eller dra på en weekend. Kanske för att vi har begränsat med barnvaktsmöjligheter. Blir att vi kommer i väg några få gånger per år. En gång på sommaren, på någons födelsedag och när vi har bokstavsfest.
I det stora hela tror jag att både jag och John är ganska känsliga för skav, vilket gör att vi båda två är ganska snabba på att försöka snacka och reda ut när det uppstår tjafs, eller när vi inte är i synk.
Jag skulle inte säga att vi bråkar, skriker och härjar, men vi tjafsar. I perioder blir det mycket tjafs, ofta i relation till att det är härjigt med barnen, vi är trötta eller det är stressigt på andra fronter. När det är mycket i huvudet, och en bannar att den andra inte kan läsa ens tankar. När en kanske hade behövt det, för att orden inte riktigt räcker till. Det ÄR kämpigt med två barn i nära ålder, och det bästa jag vet är att vi försöker skratta åt skiten. Orka titta upp och möta varandras blickar och försöka skratta när det är som kämpigast. Lyfter blicken och andans i stället för att höra sin eskalerande röst. Det går inte alltid. Men ibland. Och som jag älskar när vi känns som en team, är i symbios och liksom hinner se varandra. På riktigt ser varandra. Mellan tröstande, städande, middagstid, lekande och totalt kaos.
Kanske är det mitt bästa. Att skrattat. För är det något jag vill ha gjort i livet mitt, så är det väl trots allt det.
Kram emma

Q: 1. Vill ni ha fler barn?
2. Ser du er flytta till hus permanent inom tre år? I vilket område skulle det vara i så fall, runt Stockholm eller annan landsända?
3. Hur gör ni med skärmtid med barnen, och är ni föräldrar överens i den frågan?
4. Var letar du inspo till vardagsmatlagning?
5. Har ni mer släkt i Karlstad än din mor & far?
6. Vart är John född och bor hans släkt kvar där?
Martina
A: Vad många spännande frågor! Här kommer svaren!
1. Nja. Just nu räcker det gott med två vildar, men ja, jag skulle nog vilja ha ett barn till, om det var möjligt. John not so much. Och kanske inte klimatet heller, haha. Men vi får se.
2. Ja, skulle jag säga. I så fall Värmland, där vi har många vänner, men samtidigt på rälsvägs avstånd till de flesta som har en plats i vårt hjärta.
3. Ja, vi är hyfsat överens. Jag kanske är mer slapp i frågan, men jag märker kidsen lätt bli på dåligt humör när de suttit framför skärmen för länge. Vi kör lite morgon-TV efter frukost mot att de klär på sig (eller blir påklädda) och sedan får de kika på lite TV på kvällen, när det är dags att klä på sig pyjamas. De älskar att spela spel på våra mobiler, men det får de bara göra när vi typ reser med tåg,  det är totat kaos och en behöver tänka klara tankar i ett par minuter. Eller vi behöver borsta ur trassligt hår eller klippa topparna. Det är vårt knark.
4. Hos vänner, genom matkassar och utifrån vad jag har hemma. Testar mig fram. Men det ska sägas: det är mest John som står för vardagsmatlagningen hemma. Jag matplanerar och sätter upp menyer, John lagar!
5. Yep, längs med den lilla grusvägen där mitt barndomshem ligger bor min moster, min kusin äger huset intill mina föräldrar och någon kilometer bort bor min mormor, och även min andra moster. Och inne i Karlstad har jag alla mina vänner kvar från tiden jag bodde där.
6. John är uppvuxen i Skellefteå, men hans föräldrar bor numera i Solna i närheten av Johns syster. Hans andra syster bor i Kanada.

Q: Här kommer en till fråga från mig:)
Vilken är din bästa maträtt att svänga ihop hemma?? Alltid bra med lite tips!
Ellen
A: Hej Ellen. Åh, just nu är det mest John som lagar mat hemma hos oss. Han hämtar kidsen och då lekar jag med dem medan han lagar mat (varvar härjet). Men får jag välja så lagar jag makaronipudding med soltorkade tomater och vegokorv, eftersom barnen (och min inre 7-åring) blir så glad då.

Loading Likes...

Q&A: Naturligt hår, vad jag offrat för klimatet, vad jag aldrig skulle köpa begagnat och uthyrning av torpet?

Tack, tack och tack för alla era spännande frågor i frågestunden! Så kul att läsa era undringar ska ni veta.

Jag ska försöka svara på dem alla i sinomtid, men här kommer det första frågorna – och svaren dårå.

Q: Hej!
En ytlig fråga kanske… men jag är nyfiken på ditt hår! Har för mig att du skrev något för ett tag sen om att gå mer mot din naturliga hårfärg och är lite nyfiken på hur du tänker kring det/går tillväga. Är också lite sugen på att sluta vara en blekt blondin och bara få vara mig själv som den piffig glada råtta jag egentligen är.
Hillevi
A: Hej Hillevi! Ja, jag vill ha tillbaka min egen nyans, som är någon cendré-version-ish. Drömmer om friskt, naturligt och låååååångt hår. Innan jag började mixtra med mitt hår – först var jag brunett och sedan platinablond – så hade jag tjockt, glasigt och starkt hår. Jag vill tillbaka till det (så gott det går).

Istället för att slinga eller färga för att göra övergången (tillbakagången?) mjuk, så tänkte jag helt sonika låta håret växa. Förhoppningsvis blir håret lite härligt solblekt till sommaren. Vi får se om planen funkar, eller om jag släpar mig till frisören så småningom. Men hittills “överlever” jag med torrschampo (läs: majsmjöl). Det är inte så himla noga. Jag har så mycket spännande på gång denna vår att jag inte hinner titta mig i spegeln, så det hjälper ju, hahaha.

Kram emma

Q: Hej Emma! Älskar dig blogg som vanligt! Måste bara fråga mer om er lilla kisse. Hen är så fin! Är det någon speciell ras?
Ida
A: Hej Ida! Ja, han är en riktigt go katt! Rasen heter Neva masquerade och kan vara prima för allergiker. Inte för de allergiker vi känner dock, hahaha, men det var värt ett försök.

Kram emma

Q: Jag undrar om det finns något du tycker är särskilt svårt med att leva eller försöka leva klimatsmart. något du känner att du har “offrat” som är jobbigt? och tack för en superbra blogg, älskar att du verkligen försöker ställa om <3
M
A: Hej M. Åh, tack för dina fina ord! Ja, jag tycker det finns ganska många saker som är svåra, kanske mest i början. Jag är väääldigt bekväm (läs: lat) och när jag ska gå in i något nytt, så gör jag det inte alltid med nyfikenhet om en säger, haha. Snarare skepsis. Men förvånansvärt ofta startar jag nya vanor. Och jag är inte alls så formad i sten och cement som jag först trodde. Som den där idén med att bara äta i säsong, och inte äta importerade färskvaror. Det lät ju jädrigt radikalt. Och det började som en utmaning, men nu är det en vana. Det ska tilläggas att jag varit en storkonsument av sallad, grapefrukt, tomater och allsköns gött, men nu äter jag det som finns i säsong i Sverige. Och så längtar jag. Som jag längtar! Och det är en sjukt härlig känsla. Att längta och njuta. Jag vet, det låter lökigt. Men det är rätt najs (annars hade jag ju inte fortsatt).
Givetvis kan jag drabbas av begär. Och ibland vill jag bara ge upp allt, för det känns som att ingen bryr sig om framtiden. Men då går jag in här på bloggen, eller i Klimatklubben och inser att den hållbara bubblan är enorm. Och då vill jag fortsätta utmana mig. Plus att jag är en tävlingsmänniska. Jag kan inte ge upp, det skulle vara som att ta ett bloss på en cigg fast en sagt att en har slutat röka för alltid. Lite så känns det.
Men ja, jag drabbas av begär efter solsemester mitt i februari, att vara aningslös på något vis eller kalasa loss på nytt. Men ärligt talat så ältar jag inte så mycket av det jag “offrat”, för jag tycker inte jag har offrat så mycket. Däremot har jag vunnit en hel massa perspektiv och upplevelser. Som att längta, njuta, resa med tåg, äta fantastisk klimatsmart mat, handla secondhand i första hand och dela mera. Och så försöker fokusera på vinningarna och möjligheterna. Livet som jag levde förr, då jag åkte till Maui, New York och Paris, shoppade nytt (och tipsade det här), jobbade på modemagasin, konsumerade förändring och levde som om det inte fanns någon morgondag, känns vulgär. Jag kan inte fortsätta leva det livet, för det livet skaver mer än det tillför just mig. Det är som att jag börjar få skoskav av gamla skor. De borde vara ingådda och bekväma, men jag vill bara slänga av mig dem.

Kanske att jag på något vis förstår det jag vetat länge nu. Verkligen förstår. Att min flådiga livsstil är på bekostnad av någon annan (som ofta står utan skuld, och inte bidragit till klimatförändringarna på samma sätt som jag). Och nu vill jag pö om pö ställa om. Göra rätt. Plocka bort skav och lägga till härligheter.
Jag har gjort ett stort klimatavtryck, inget snack om saken. Och nu är dags att städa upp efter mig själv kan jag känna. Ingen annan ska behöva göra det. Detta är en städning som liksom inte går att outsorcea till någon annan med lite RUT-avdrag. Den här fossilskiten vill och måste jag städa upp, och så vill jag do better. Jäkligt mycket bättre. Och rent krasst: Stå på rätt sida om historieskrivningen. Att kunna titta mina barn i ögonen när de frågade vad jag gjorde medan jag hade chansen. Säga att det tog ett tag för mig att förstå, att det fanns de som förstod allvaret långt mycket tidigare än jag och att jag säkert strutsade. Men sedan gjorde jag allt vad jag kunde.
Det är min drivkraft. Och då känns det inte som jag offrat ett dugg. Bara vunnit.

Gillar liknelsen som Maria brukar dra: vår planet är en som en stuga i fjällen, och vi är hyresgästerna. Våra barn är nästa hyresgäst. Klart en städar undan efter sig själv när det är dags att lämna över till nästa hyresgäst, eller hur? Och samma sak är det nu. Det har varit fossilparty till klockan 5 på morgonen, det är fimpar och tomma glas över allt. Det ser fördärvligt ut. Lite den känslan. Och det är inte mina eller andras barn – och inte människor i fattiga länder (de som drabbas först och hårdast av klimatförändringarna) – som ska behöva ägna sitt liv åt min skit. Hur rättvist är det? Och hur höga hästar sitter jag på? Är det dags att kliva ner?

När jag tänker på allt det där, så känns ingenting oöverstigligt svårt. Bara rimligt.
Men ja, jag kan sakna köttamiddagar och dofterna av fjärran länder. Men jag har nog insett att jag inte ska placera mig i så skarpa fack. Det passar inte mig. Jag vill fortsätta äta vegetarisk och vegansk till 99% (för jag mår bra av det), men kan absolut unna mig att äta bra naturbeteskött eller vilt någon gång i bland.  Och jag kan fortsätta känna lukten av fjärren länder, men kanske inte lika ofta. Och jag behöver ju inte nödvändigtvis välja ett färdmedel dit som är pissdåligt för klimatet.
Jag är och känner mig sinnessjukt priviligerad. Som har ett val, som har makt att förändra och en röst. Så många i den här världen som inte har det.
Kram emma

Q: Underkläder köper väl du nytt eller finns det någon som gör av återvinner material? Eller hur gör du? Jag tror det var du som vill minska allt engångsgrejer och isf vad har du istället? Jag vet att det var någon som hade tygbindor eller flergångs binder, det är väl inte så hygienist? (om det blir för genant att skriva på bloggen, så kan du väl mejla.)
Nathalie
A: Hej Nathalie! Okej, full disclosure här. Jag har inte köpt underkläder på år, hahaha! Jag går fortfarande runt i bomullstrosor sedan Danke-fejden och en behå jag köpte på stenåldern (och som jag lagade, hör och häpna, för ett par veckor sedan (för jag älskar den djupt). Här kanske någon läsare har bra tips? Ni brukar sitta inne på så mycket smartheter ju.
Angående bindor, så kör jag menskopp och tygbindor! Menskopp har jag kört ganska länge, men tygbindor har jag bara använt sedan i somras. Jag har några prima från gotländska Imse Vimse.
Smidigt, billigt och klimatsmart.
Trodde på RIKTIGT aldrig att jag skulle konvertera, för jag tänkte inte att jag var “den personen”, men jag hade fel. Nu har det blivit vana. Det skulle faktiskt kännas lite märkligt att köpa engångsbindor, som en bara ska kasta. Så jädra knäppt att det kan gå så snabbt.
Och uppenbart finns det inget som är genant för mig att prata om, hahah.
Kram emma

Q: Jag undrar lite som Nathalie, angående vad du faktiskt köper nytt i klädväg? Finns det något du absolut inte kan tänka dig köpa second hand och varför i så fall?
Ha en fin dag!
Ellen
A: Hej Ellen. Hmm, det finns säkert någonting. Jag tänkte skriva potta först, men så kom jag på att jag ju faktiskt har köpt en potta på loppis en gång, hahaha. Nä, men jag tror att jag skulle kunna tänka mig att köpa det mesta begagnat. Ju mer jag undviker att handla nyproducerat, desto mer naturligt känns det att handla begagnat.
Jag prövar denna tanke ganska ofta: Det är ju inget som säger att prylar är fräschare för att de ålat runt på en fabrik med taskiga förhållanden och risigt betalt, än om de blivit ömsint omhändertagna och tvättade av någon innan? Nya plagg kan ju exempelvis vara sprinklade med kemikalier som rubbar människans chanser att reproducera sig och ha ett enormt klimatavtryck, medan begagnade är “renare” från kemikalier efter ett antal tvättar och ett försvinnande litet klimatavtryck. Jag tycker det senare låter fräschare måste jag säga.
Just nu köper jag ingenting nytt. Jag vet inte vad det skulle tänkas vara. Jo, nu kom jag på. Strumpbyxor. Jag försöker laga skiten ur de jag har, men det köper jag nytt. Väldigt sällan ska tilläggas. Underkläder till kidsen skulle jag gärna köpa begagnat, men det är ganska svårt att få tag i. Och jag ropar inte direkt ut över nejderna: Är det någon som har barntrosor till salu? Låter liksom lite perverst. Så det har jag köpt nytt ibland, men tack och lov har vi ärvt mycket. Men jag håller hoppet uppe!
Kram emma

Q: Varför behåller ni inte torpet o bara hyr ut den/låt stå den tomt eller för semester. att hyra ut ett hus är inte så tidskrävande!
Sonja
A: Hej Sonja! Ja, tanken har slagit mig. Men jag vill att det där torpet ska bebos. Hus mår bra av bli bodda i, gärna på heltid så klart. Så det vore på något vis fint att låta någon annan njuta av det nu, ta vid. Tidigare somrar har vi hyrt ut torpet och det är gaaaanska mycket jobb. Som en flyttstädning varje gång. Så klart en skulle kunna långtidsuthyra, men det blir på något vis en uthyrning i väntan på något. Och det där något skulle innebära död. Hänger du med? Nu säljer torpet för att få loss pengar så vi kan köpa något boende nära min familj. Så vi kan avlasta, hjälpa och ta vara på tiden som finns kvar. Dels med personen som är sjuk. Men också den som inte är det.
Hade jag varit gjord av pengar hade jag hyrt ut torpet, och köpt ett hus i Värmland också. Eller hade jag det? Nä, det hade jag inte. Jag känner väldigt mycket ansvar. För det mesta tror jag. Och torpet i synnerhet. Jag vill se till det, se att det mår bra och kan oroa mig för det om natten. Det är ett stort ansvar att äga ett hus, och ansvaret försvinner inte för att en hyr ut det. Skulle förmodligen känna ÄNNU mer ansvar. Bara när vi hyrt ut det korta perioder har jag orat mig. Inte för huset kanske, men för att hyresgästerna har det bra, att inte varmvattenberedaren går sönder eller att taket flyger av.
Det är en stress att känna ansvar och vilja ta hand om, men samtidigt behövas på annat håll – på andra sidan landet.
Just i dag har det varit lite kämpigt med Gotlands-tankarna. Det har gjort extra ont. För jag kommer sakna det så Men det finns ju hus i Värmland också tänker jag. Problemet är att vi har ett hus in mind. Och det är inte riktigt till salu …
Kram emma

Q: Nu får du en svår fråga men jag tänker att du är insatt: Jag skulle vilja göra mer för klimatet och då inte bara på ett personligt plan (dvs typ återvinna, köpa begagnat osv osv). Hur kan jag engagera mig mer utan att egentligen ha särskilt mycket kunskap inom området?
Ceclilia
A: Heja, heja! Så jädra bra! Det är ju precis vad som behövs! Och vi behöver ju verkligen jobba på alla fronter samtidigt – sänka utsläppen på individnivå och pressa på företag och beslutsfattare att göra detsamma. Först och främst måste jag tipsa på boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” som jag skrivit tillsammans med Johanna och Maria. Där finns ett helt kapitel om engagemang, men handlar också om att ta engagemanget vidare från individnivå till exempelvis sin arbetsplats. Ett annat tips är Klimatklubben så klart – med alla lokala klimatklubbar!
Detta får du inte säga till gemene kvinn, men innan jag började jobba med Klimatklubben så likställde jag engagemang med visa nuna på manifestation. Slut. Nu vet jag att engagemang kan se ut på typ hundratusen olika sätt, och olika sätt passar olika människor.

Antingen kan en ju stödja organisationer som Naturskyddsföreningen och WWF som jobbar och lobbar för klimatfrågor, jobba med Klimatklubben (hitta ett projekt/kampanj som en vill dra i gång och hitta likasinnade som vill haka på), starta en lokal klimatklubb, anordna hållbarhetsevent med loppis, vintage, klädbyte, föreläsningar, workshops och smarrig matsvinnsmat! Eller ta armkrok på ABF som anordnar en massa evenemang, föreslå spännande föreläsningar och jobba för att lyfta klimatfrågan och sprida kunskap. Eller så pressar en på sin kommun att göra det enklare för invånarna att leva hållbart, kanske skriva ett medborgarförslag, kontakta lokaltidningen eller skriva en debattartikel. Eller så blir en lobbyist! Eller politiker! Häromdagen träffade jag en av Klimatklubbens moderatorer som berättade att hon mejlar ett företag om dagen, för att försöka påverka. Jag kopierade det, men mejlar kanske ett företag i veckan med lite undringar och nudging!

Det finns mängder av sätt att påverka klimatet och framtiden! Och vill verkligen slå ett slag för Klimatklubben. Det är precis det här Klimatklubben är till för. Att slänga ut frågan “hur har ni engagerat er för klimatet” och få massor av olika infallsvinklar. Eller hitta likasinnade för att dra igång något större. För ett tag sedan var det exempelvis en grupp personer i Klimatklubben som startade “Klimatnytt” – ett upprop om att införa klimatnyheter i public service (om det finns sportnytt och ekonominytt, så borde det väl finns klimatnytt kan en ju tänkas. Eller är skidskytte viktigare ön mänsklighetens överlevnad? Det tycker inte jag). De startade en namninsamling och fick tusentals namnunderskrifter! To be contiued gällande Klimatnytt. Men ett är säkert.
Klimatklubbens alla medlemmar har gjort skillnad, för så många personer kan varken företag eller beslutsfattare vifta bort.

Q: Vill gärna ha dina råd, när du fyndar second hand. Som t ex med den vackra hattasken. Hur gör du iordning den, för att undvika få hem ohyra? Tack för tips!
Veronica
A: Hej Veronica! Vet du, jag har fyndat begagnat så länge jag minns och har aldrig råkat ut för ohyra. När jag kommer hem med mina fynd så torkar jag av med en fuktig trasa (med såpa om det skulle behövas), medan jag tvättar kläder  och textilier.

Loading Likes...

Frågestund!

Det måste varit ett halvt sekel, sju årstider och fem kungadrottning-regenter sedan det var en frågestund här på blögga!

Så nu kör vi!
Ställ en fråga, eller två vettja i kommentarsfältet eller via hej@emmasundh.com.

Om torp, framtid, hållbarhet, klimat, vintage, odlingar, trädgård eller varför jag bär samma kläder i tidssjok.  Ingen fråga är för dum, genant eller ovälkommen. Jag kanske inte kan svara på allt (pga ej wikipedia på lajf in general), men jag ska göra så gott jag kan!

Kram emma

Loading Likes...

Q&A: Sänghimmel, Gotland och ett återbrukat (?) växthusbygge

Det kom lite bok emellan, men nu ska jag svara på den första batchen av frågor som ramlat in. Håll till godo!

Q: Så himla fin (sänghimmel)!! Hur hittar man instruktioner? Ska börja knåpa ihop ett mysigt barnrum till min lilla tjej.
Susanne

A: Hej Susanne! Sänghimmeln är gjord av en gammal lampskärm och en sammetstyg. Instruktionerna fanns med i ett nummer av tidningen Amelia, men jag skulle kunna göra en till sänghimmel och visa hur en gör? Vad tror du om det?
Kram Emma

Q: Hur tänker ni kring att plantera o odla med tanke på att det då krävs att man vattnar? Att man väljer att köpa fritidshus där man bådee behöver åka färja o bil?
Michéle
A: Hej! Vi vattnar endast med regnvatten, och ihopsamlade slattar exempelvis genom att bada ute i badkaret. Det råder ju bevattningsförbud på Gotland av en anledning, så det gäller att vara kreativ. Vi vill hemskt gärna odla för att kunna äta så närproducerat som möjligt, men det är en utmaning när det är så torrt. Vår förhoppning är att kunna samla mer vatten året om, och ta tillvara på det som finns i högre grad. Vi har införskaffat fler begagnade vattentunnor och hoppas vi kan ta vara på allt vatten på ett bättre sätt. Och hitta grödor som klarar det torra klimatet.
När det gäller bil och färja så försöker vi göra så gott vi kan. Vi åker ytterst sällan, men stannar länge. Vi hyr bil de gånger vi åker och väl på plats så använder vi endast bil vid enstaka tillfällen. Istället försöker vi göra som vi gör i stan – cykla och åka buss. Går alldeles utmärkt! Vi väljer gasfärjan eftersom den har lägre utsläpp och sist hyrde vi elbil. Vi gör så gott vi kan helt enkelt.
Kram Emma

Q: Nu bliiir jag så nyfiken, så roligt med bygge!!! Vad har ni tänkt för tak? Ser att ena sidan är “mörkare” på ritningen, ska ni blanda material eller är det bara skuggning?
Sara
A: Ja, vi får se om det blir av, hahaha! Eftersom vi har återbrukade fönster har vi fått för oss att gå loss på samma linje: Använda så mycket återbrukade material det bara går. Så vi får se vad vi får tag i helt enkelt. Växthus-projektet har blivit ganska spännande om en säger. Och svårt. Men varför göra det enkelt för sig, om det finns ett återbrukssätt? Det kommer bli gamla fönster hela vägen runt, och taket får vi se. Någon rekommenderade kanalplats, men vi får se vad det landar i. Glas är ju drömmen, men vi får se vad vi får tag i.
Kram 
Emma

Loading Likes...

Ställ en fråga vettja!

Första dagen på jobbet och helt slut i hövve! Hur har du haft det i dag? Lika slut?
Och imorgon ska jag opp i ottan, cykla till Formex och snacka hållbarhet och klimat på deras pressfrukost.
Jag hade 100% glömt bort detta och är ju som ett mos i hjärnan, men det går nog bra, hehehe.

I veckan blir det massa inlägg från torpet, brödrecept och klimatfrukost om inredning, men tänkte varva med lite Q&A! För det var ju så himla länge sedan. Så passa på att ställa en fråga om vad du vill i kommentarsfältet – eller för all del via sundh.emma@gmail.com!

Ser fram emot era frågor!
Kram!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny