Q: Så himla fint blev det! Speciellt med mönsterpassningen på dörren! Jag har en fråga ang dörren du tapetserade. Vad är den gjord av? Har tänkt göra en liknande lösning här hemma men tänker att mdf blir för tungt?
Sofia
A: Hej Sofia! Dörren är gjord av mdf-skiva, så det funkar utmärkt. Dörren är fäst i väggen med sådana där gångjärn som en har på köksskåp, så det är väldigt rejält.
Lycka till!

Q: Man undrar ju bara: vad är det i burken?? 🙂
Vi har en i princip identisk burk som vi har müsli i. Måhända fyller den samma funktion för er?
Frida
A: Jajemänsan Frida! I burken har vi havrekuddar! Kram emma

Q: Var kommer den fina rosa kaffe(termos?)kannan ifrån? Kan eventuellt vara den finaste kaffekannan jag sett och är det en termos så är det ju helt fantastiskt
Tack för en fin blogg och ha en fortsatt skön sommar!
Anna
A: Hej Anna! Termosen har jag köpte från Broarne.se. En älskar ju termosar, och särskilt de rosa. Kram Emma

Q: Blev väldigt nyfiken på vad deckarspelet är för något och var man hittar det. Om du har tid; berätta! 🙂
http://www.konstvaggeninykoping.com
A: Halloj! Spelet heter Watson & Holmes. Himla spännande och ganska så svårt. Älskar spel, typ Orientexpressen, men detta är en klurig klass för sig. Kram Emma

Q: Så fint!! Vartifrån kommer det gula täcket?? MÅSTE HA!
Maya
Hej Maya! Det gamla täcket har jag köpt från Lyckliga gården på Gotland. Det är ett sådant där riktigt gammalt mormorstäcke och går att fynda på secondhand om en har tur. Jag är alltid på jakt efter sådana här täcken. Dels för att de är härligt tunga att ha i sängen, men också fungerar lite extra mjukt och lyxigt på strand och picknick. Och så är de vackra också. Inte att förglömma!
Kram emma

Q: Varför skriver ni “hen” om katten? Är den könlös? Är ni emot att det finns hankatter respektive honkatter och strävar efter emancipation för kattor? Förnekar ni kön överhuvudtaget? För att ni är feminister? Vad betyder “feminist” i så fall? Vad vill ni uppnå med att ständigt bruka det nya påhittade pronomenet “hen”? Jämlikhet mellan…könen…(om  ni alls erkänner/går med på att det finns olika kön). Använder ni ord som “son” respektive “dotter” eller “morfar/farfar” och “mormor/farmor” eller “mor” eller “far” eller “syster” eller “bror”? Alla dessa ord är ju könsspecifika eller uppfattas så av de allra flesta.

För övrigt är det brukligt i svenskan att inte använda personliga pronomen om djur utan skriva “den”. (Men kan misstänka att det är just det “brukliga” som skall utmanas?)

Jag undrar över detta “hen” och “en” bruk som sprider sig i Sverige. Det är inget vi har som engelskspråkiga (utom att “hen” betyder “höna” på engelska förstås…). Visst definierar språket en hel del och visst visar det på maktstrukturer etc etc men det bär också ett folks/en grupps historia och annat i sig. Jag betvivlar stark att det är möjligt att uppnå sk jämställdhet mellan könen (låt oss utgå från att det finns åtminstone ett par biologiska kön – hos människan och katterna – en sort som föder barnen och en sort som inte kan föda barnen) genom att hitta på nya pronomen.

Får jag  fråga om ni säger att ni har en “dotter” eller en “son”eller vill vara “neutral” och säger att ni barn?

Själv klär ni er alltid på bilder vad som kan uppfattas vara ytterst kvinnligt. Hur ser ni på det i förhållande till att inte göra skillnad mellan könen? För om man undersöker kvinnodräkten som den sett ut genom tiderna så talar den ett tydligt språk om mäns dominans över kvinnor.  Kan man bortse från varför kvinnor under en viss epok klädde sig som de gjorde och använda den stilen idag samtidigt som man väljer att protestera genom att nyttja  påhittade pronomen som “hen”? Eller blir det månne ganska motsägelsefull, precis som när många unga kvinnor i dag uttalat och självklart kallar sig feminister och ändå gifter sig i klassisk vit brudklänning med alla tillbehör som vart och ett talar om att bruden/kvinnan inte är sin egen utan först ägs av sin fader för att sedan genom bindande avtal ägas av sin make? kan det vara “gulligt/romantiskt” att låta en far överlämna sin dotter till maken under bröllopsceremonin då det är ett klockrent exempel på kvinnans underordnade ställning???
Men först som sist, vad betyder det att ni alltid skriver “hen” ? Och vad vill ni uppnå med detta?

Om jag låter oförskämd så är det inte min mening.  Min svenska är bra men vet att jag kan sakna finare nyanser när jag skriver/talar. Jag undrar över svenska språket och svensk kultur/svenska moderna värderingar. En väg för mig att bättre förstå detta samhälle som till hälften är mitt eget (fast jag växte upp någon annan stans och därför ändå ser det hela utifrån på många sätt).

Q: Hej Molly. Ojoj, pöh. Blir lite matt måste jag säga. Att jag skrev hen om katten kom av sig självt, inget jag tänkte på. Kön är för mig ganska … ointressant om jag får ta ner det på en axelrycks-nivå.
Jag könar inte någon, allra minst mina barn. Jag säger att de är mina barn, inget annat. De är starka, härliga, roliga BARN. Att de är av kvinnligt kön kommer de få reda på tids nog – tro mig – och allt vad det innebär. Samhället påminner dem och mig hela tiden.
Men just precis nu behöver de inte fundera så mycket över det tycker jag. Nu kan de bara få vara barn. Det finns så många förutfattade meningar om kön, särskilt kring barn, och så länge jag kan hålla allt det där borta från deras tankar desto bättre. Just nu ser Majken bara frågande ut när äldre pojk-barn på innergården i stan säger att hon inte får vara med för att hon är tjej. Hon har långt hår, men de har de också. Men någonstans drar de en linje. Hon klättrar, cyklar, springer, spelar fotboll, leker kiosk, bygger i sandlådan – allt det där som de gör. Men ibland får hon inte vara med. För att hon är tjej.
Sådant gör mig förbannad.

Jag blir så himla trött på alla förutfattade meningar om både pojkar och flickor. Att pojkar ska borsta av sig, kämpa på och inte visa känslor, medan flickor förväntas vara söta, känslosamma, omhändertagande och vänta på att någon prins kommer och räddar dem. Det handlar inte om att jag vill begränsa dem, tvärt om. Jag vill ge dem 100 möjligheter istället för två (förövrigt titeln på en bok som alla borde läsa). Låta dem leka med allt och alla. Så länge de inte vet att de är tjejer och att deras kompisar Ossian, Ebbot, Moses och Juno är pojkar, så gör de ingen skillnad på barn. Jag ser redan barn i Majkens ålder som gör skillnad på pojkar och flickor och vet vilka som är okej att leka med och inte. Och vad de ska leka. Jag vill som sagt ge mina barn alla möjligheter, och detta är mitt sätt att göra det på. Alla har olika sätt.

Mina barn kallar mig mamma. Jag kallar mig mamma. Men när vi pratar om andra familjer så säger vi föräldrar, eftersom alla familjer inte nödvändigtvis består av en mamma och en pappa. Mina barn blandar ihop honom och henne och har ingen koll på vad som är vad. Än. När de poängterar att någon är tjej eller kille, mamma eller pappa, så kan jag fråga dem varför de tror att det är så. Låta dem själva resonera och fundera. Inte säga vad som är rätt eller fel, utan bara låta dem tänka.
Det är klart att de kommer komma in i er period när de funderar över sin könstillhörighet, och kanske har ett behov av dela in världen, men då är jag gärna med och pratar om hur den världen kan se ut.
Även om jag var stark som en oxe som liten, drämde brännboll som killarna och sprang snabbt som attan, så har jag infogats i en mall som jag inte alltid trivts i. Jag fick ryggdunk av killarna på gympan och sedan skrattade de åt mig att jag var så typiskt tjej-känslig bara för att jag började gråta när klasskompisen mitt emot sparkade på att ben under skolbänken fyrtio gånger. Jag tyckte inte om rosa, för då blev en skrattad åt.
Likadant med killar som har sin snäva box av ryggdunk och jargong.
Varför kan inte alla bara få vara människor, utan att stup i kvarten behöva infogas i en könsbox?

Och ja, jag bär klänning, men det tycker jag män också borde göra, för det är ett genialt plagg där en har det luftig mellan benen och slipper tänka på både tröja OCH underdel. Jag älskar rosa, visar att en kan spika, såga, kolla oljan på bilen och bygga även om en här klänning. Visa att en kan driva ett framgångsrikt företag och vara sin egen chef – och samtidigt vara känslosam, gråta och vara alldeles mjuk.
Vill även förtydliga att jag också i byxor, dandy-kostym och arbetarbyxor. För mig finns inga barriärer, inga hinder. Det vill jag föra vidare.
Likadant är det med barnen. Majken ratar blommigt och vill bara klä sig i randigt. Hon klär sig i allt från klänning till hängslebyxor, och i alla sorters färger. Hade jag haft söner hade jag gjort likadant. Låtit dem välja fritt. Att jag inte könar djur handlar helt om att det sitter rotat i mig. Jag har inte ens kollat vad grannkatten har för kön. Har bättre saker för mig när att kika in i lurvet.
Till skillnad från dig så tror jag att det går alldeles utmärkt att få ett jämställt samhälle. Låt oss börja med katten och jobba oss upptåt!
Kram emma

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!