Hej söndag!
Jag kom helt av mig i Q&A:andet på grund av den märkliga tid vi lever i, men nu så, nu har jag svarat på ett helt gäng frågor! Trevlig läsning!

Q: Har själv på gång att skriva ett inlägg kring hur man i familjen gör för att få med barnen i det miljömedvetna tänket och hur man introducerar det åt dem utan att det blir för jobbigt eller svårt. Kan du ge tips på hur ni har gjort eller generellt hur man kan tänka?
Fina Christina
A: Hej! Nu har ju jag små barn, så jag tar tillfället i akt att forma dem så gott jag kan medan det finns tid. Vi äter vegetariskt och veganskt, och ett barn har själv valt att inte äta kött. Det är ett fritt val för dem, men hemma hos oss äter vi i stort sett bara vegetariskt och vegansk. Vi försöker äta i säsong, föra över någon form av respekt för mat för att minska matsvinn och förstå att exotisk frukt något exklusivt. Ett av barnen drömmer om att ha ett banan-kalas när hon fyller år, hahaha. Höjden av lyx! Vi läser böcker som den här, putsar skor, pratar om att ta hand om saker så de håller och pratar om vad som är bra för naturen. Och vad som är ganska så jäkla skitkasst – bilar, flyg, kött, matsvinn och tända lampor i dagsljus. Jag drabbas tyvärr av roadrage varje morgon till förskolan, framför allt för att jag tycker folk kör för snabbt, och liksom chansar på att de inte ska köra av mitt barn skorna när hon sparkar sig över övergångsstället på sin sparkcykel. Folk är för stressade, och i stress fattas dåliga beslut. Jag är den som knackar på fönsterrutan på alla triljoner bilar som står på tomgång varje morgon. Ja, det har icke undgått mina barn att jag ogillar biltrafiken. Den pucken måste jag förövrigt ta tag i på något vis, för vill inte vara en arg mamma. Vill vara harmonisk. Någorlunda i alla fall.
Sedan försöker jag förklara för dem, och bjuda in dem till att vara med i omställningen. Visa dem elförbrukningen till exempel, men också visa dem alla platser en kan åka till på rälsvägsavstånd. Senast i går pratade jag och ett av barnen om att någon gång i livet åka till Monets trädgård i Frankrike. Med tåg. Också ge dem perspektiv, inte hela tiden föda det kortsiktiga belöningssystemet, utan visa hur en riktigt lääääängta efter saker. På ett härligt sätt. Typ så.
Vill inte att de ska få en chock när vi måste ställa om, så känns som en fin grej att ge dem. Grunden i ett hållbart liv, och visa att det livet är ganska gött.
Kram emma

Q: Ganska random fråga kanske men tror du det skulle se fel ut med en William Morris tapet i en nyproducerad lägenhet? Var ärlig! Lägenheten har ganska hög takhöjd och höga fönster men är annars ganska fyrkantig och enkel med vanligt parkettgolv. Inredningen i övrigt är ganska tidlös vintage (typ Lilla Åland Stolar, stringhyllor osv) blandat med moderna stilrena möbler och många naturmaterial. Tapeten jag älskar och skulle vilja ha är Willow Bough men tänker att det kanske mest bara blir malplacerat?
Fellow Kransen-bo
A: Jag säger kör! Det är en klassisk tapet som stilmässigt håller länge och skulle passa utmärkt i en nyproducerad lägenhet! Och som någon skrev i kommentarsfältet här: Tänker att det i första hand inte är stilen, utan att bege sig med saker en tycker om, som skapar hem-känslan.
Kram emma

Q: Har också hårfrågor! Tycker att du har så tjusigt, friskt och glansigt barr och undrar dels vilken grön frisör du hittat och vilka produkter som skapar mästerverket?
Kristin
A: Äsch då! Jag tvättar håret väldigt sällan, en gång i veckan på sin höjd. Om det börjar se hängigt ut fräschar jag upp med majsmjöl, alltså hemmagjort torrschampo! Dammar till och gör håret som nytt! Just nu använder jag det här schampot, men ska ge mig på hårdtvålschampo när det tar slut. Annars använder jag inget annat. Jo, lite random leftover-mousse om jag lockar håret. Borstar ut med min bästa vän: svinhårdsborste. Men när jag är på torpet ska jag ta hem mina papiljotter och börja sov-locka. Så mycket snällare mot håret än värme.
Har också testat att göra hemmagjord hårinpackning av olika slag, av det som finns i skafferiet. För övrigt bra grej att göra när en ändå är hemma. Tips, tips!
Kram emma

Q: Kul! Två frågor:
– hur gör ni på sommaren med barn och sol? Jag tycker det är så svårt med vissa råd (typ vara inne mellan 11-15, håll er i skuggan, bär heltäckande o s v ). Jag blir så nojig och känner mig så hemsk så fort barnen är i solen och tänker att de kommer få massa hundrelaterade sjukdomar p g a mig. Och solkräm är ju inte heller så najs innehållsförteckning alltid…
– hur gör ni med importerad mat? Jag försöker verkligen äta svensk mat i första hand och verkligen tänka över mina val när maten är importerad. Men frukt, banan och avokad i smoothies t e x, hur gör man utan dem? Även om vi också försöker köpa eko så känns ju frakten ändå rätt kass.
A: Halloj! Här kommer svar! Alltså vi är inte superduper-noga, men försöker att ta en plats i skuggan på stranden, sätta parasoll över sandslottsbygget, introducera innelek när solen är som starkast, åker till stranden efter lunch och jobbar mycket med kojbyggen av filtar och jox mitt på dagen. På Gotland har vi ju mängder av träd som ger skugga, och ett portabelt parasoll som hänger med. En kan ju göra så gott en kan, men ungarna klär ju ändå av sig nakna och solbadar när en tittar bort. Solkräm använder vi mest i början av säsongen, och försöker välja bland de vettigaste. Men pja, det är ett gissel. Hattar och parasoll, stora klänningar alternativt tajts och T-shirt och kojbyggen är mina bästa tips.
Gällande importerad mat så är det en vane-sak skulle jag säga. Jag trodde aldrig att jag skulle skippa importerad mat, men vips, här står jag. Jag köper sådant som är i säsong, i Sverige. Det blir mycket morötter (kidsen älskar morötter), potatis och rotfrukter i ugn och blev sjukt sugen på vitkålssallad häromdagen. På fruktfronten är det svenska äpplen och frysta bär som gäller för vår del. Vi njuter fortfarande av vindruvorna vi plockade på Gotland i höstas!
Bananer äter vi när vi räddar mat, typ om en kan köpa en påse bananer för rädda dem från svinn. Då blir det fest i byn, hehehe.
Men mest är det en vanesak. Jag var en avokad-apelsin-clementin-junkie förut, men har vant mig av vid tanken att ha det varje dag. Däremot ska tilläggas att frakten är en ganska liten del av det totala klimatavtrycket hos importerad frukt och grönt. Däremot så tycker jag att det skaver i mig att köpa tomater som odlats i växthus som värmts upp av smutsig kolkraft. Eller än värre: flugits in (som färska bär, sockerrör och sparris gör). Särskilt när det finns prima, svensk mat i säsong.
Det känns helt enkelt härligare att vara en säsongare som längtar, uppskattar och njuter av en viss typ av mat. Så sätt att leva. Radikal sett hur jag såg mig själv förut, men numera vana.
När en handlar mat kan en välja sin fajt tänker jag: Är det ekologiskt och giftfritt en vill ha, det som gynnar biologiskt mångfald? Är det svenkproducerar för att skippa frakten och gynna svenska bönder? Eller är det att stoppa matsvinnet? Eller alltihopa?
Helst alltihopa så klart, men önskar att det fanns smarriga säuongsbutiker med extremt närodlad och bra mat, och som hade noll matsvinn.
Kram emma

Q: Hur vårdar du o John er relation? Är ni alltid sams eller bråkar ni också? Hur gör ni för att vara fina i vardagen mot varandra? Så svårt ibland tycker jag, det här med en relation, mitt i småbarnsåren.. ständigt lite trötta, får inte riktigt till några samtal, känner inte sådär jättemkt lust (säkert pga ständig trötthet..) osv.. Hur gör man liksom? För att greja livet o relationen? Vi har inga föräldrar nära som kan vara barnvakt sådär spontant..
Kram!
Anna
A: Hej Anna! Pja, vettetusan om vi vårdar vår relation aktivt, gulp. Det borde vi sannerligen göra. Gå på dejt, bara jag och John. Tror vi vardagsvårdar vår relation, men är ganska dåliga på att åka i väg, gå på restaurang, bo över på hotell eller dra på en weekend. Kanske för att vi har begränsat med barnvaktsmöjligheter. Blir att vi kommer i väg några få gånger per år. En gång på sommaren, på någons födelsedag och när vi har bokstavsfest.
I det stora hela tror jag att både jag och John är ganska känsliga för skav, vilket gör att vi båda två är ganska snabba på att försöka snacka och reda ut när det uppstår tjafs, eller när vi inte är i synk.
Jag skulle inte säga att vi bråkar, skriker och härjar, men vi tjafsar. I perioder blir det mycket tjafs, ofta i relation till att det är härjigt med barnen, vi är trötta eller det är stressigt på andra fronter. När det är mycket i huvudet, och en bannar att den andra inte kan läsa ens tankar. När en kanske hade behövt det, för att orden inte riktigt räcker till. Det ÄR kämpigt med två barn i nära ålder, och det bästa jag vet är att vi försöker skratta åt skiten. Orka titta upp och möta varandras blickar och försöka skratta när det är som kämpigast. Lyfter blicken och andans i stället för att höra sin eskalerande röst. Det går inte alltid. Men ibland. Och som jag älskar när vi känns som en team, är i symbios och liksom hinner se varandra. På riktigt ser varandra. Mellan tröstande, städande, middagstid, lekande och totalt kaos.
Kanske är det mitt bästa. Att skrattat. För är det något jag vill ha gjort i livet mitt, så är det väl trots allt det.
Kram emma

Q: 1. Vill ni ha fler barn?
2. Ser du er flytta till hus permanent inom tre år? I vilket område skulle det vara i så fall, runt Stockholm eller annan landsända?
3. Hur gör ni med skärmtid med barnen, och är ni föräldrar överens i den frågan?
4. Var letar du inspo till vardagsmatlagning?
5. Har ni mer släkt i Karlstad än din mor & far?
6. Vart är John född och bor hans släkt kvar där?
Martina
A: Vad många spännande frågor! Här kommer svaren!
1. Nja. Just nu räcker det gott med två vildar, men ja, jag skulle nog vilja ha ett barn till, om det var möjligt. John not so much. Och kanske inte klimatet heller, haha. Men vi får se.
2. Ja, skulle jag säga. I så fall Värmland, där vi har många vänner, men samtidigt på rälsvägs avstånd till de flesta som har en plats i vårt hjärta.
3. Ja, vi är hyfsat överens. Jag kanske är mer slapp i frågan, men jag märker kidsen lätt bli på dåligt humör när de suttit framför skärmen för länge. Vi kör lite morgon-TV efter frukost mot att de klär på sig (eller blir påklädda) och sedan får de kika på lite TV på kvällen, när det är dags att klä på sig pyjamas. De älskar att spela spel på våra mobiler, men det får de bara göra när vi typ reser med tåg,  det är totat kaos och en behöver tänka klara tankar i ett par minuter. Eller vi behöver borsta ur trassligt hår eller klippa topparna. Det är vårt knark.
4. Hos vänner, genom matkassar och utifrån vad jag har hemma. Testar mig fram. Men det ska sägas: det är mest John som står för vardagsmatlagningen hemma. Jag matplanerar och sätter upp menyer, John lagar!
5. Yep, längs med den lilla grusvägen där mitt barndomshem ligger bor min moster, min kusin äger huset intill mina föräldrar och någon kilometer bort bor min mormor, och även min andra moster. Och inne i Karlstad har jag alla mina vänner kvar från tiden jag bodde där.
6. John är uppvuxen i Skellefteå, men hans föräldrar bor numera i Solna i närheten av Johns syster. Hans andra syster bor i Kanada.

Q: Här kommer en till fråga från mig:)
Vilken är din bästa maträtt att svänga ihop hemma?? Alltid bra med lite tips!
Ellen
A: Hej Ellen. Åh, just nu är det mest John som lagar mat hemma hos oss. Han hämtar kidsen och då lekar jag med dem medan han lagar mat (varvar härjet). Men får jag välja så lagar jag makaronipudding med soltorkade tomater och vegokorv, eftersom barnen (och min inre 7-åring) blir så glad då.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!