Detta gör så ont att skriva. För det blir på något vis verkligt då.
Men så här ligger det till.
Vi kommer att sälja vårt fantastiska torp på Gotland.
Gah, det är som att fingrarna inte vill skriva den meningen. Jag vill inte. Och jag ångrar mig ungefär varannan sekund.
För jag älskar den där platsen, de dammiga vägarna, äppelträdet i trädgården, ängen, perennrabatten som jag slitit med och alla små rum mellan hägg, syrén, äpple och päron.
Varför ska vi sälja kan en undra?
Detta är ett svårt beslut, men det kommer nog att bli bra. Så småningom.
Så här ligger det till. En familjemedlem i Värmland är sjuk. Och jag vill vara där. Kunna avlasta, men framför allt få tiden tillsammans. Kanske får vi flera år tillsammans, kanske inte.
Men jag är inte i stånd att hoppas, hålla tummarna eller tro. Jag måste göra. Ta chansen.
Att kuska fram och tillbaka mellan Gotland och Värmland med två små barn är lite hål i huvudet, eller i någon sorts triangel mellan Stockholm-Gotland-Värmland för den delen (får stressutslag av blotta tanken), så vi har landat i att sälja torpet på Gotland till någon som kan fortsätta denna kärlekshistoria.
Ett tag funderade vi ju på att flytta till Gotland på heltid, men så kom sjukdomsbeskedet och det var som att livet och valen ställdes på ända. Hela förra sommaren var som ett stort enda kval i hur vi ville leva vårt liv. Var. Vad som var viktigt. Och få ihop drömmarna med geografiska avstånd, och lägga till åldrande föräldrar i den smeten.
Vi funderade på om vi bara skulle hyra ut torpet, men det kräver ju också tid. Och den tiden vill vi lägga på annat håll. Planen är att förhoppningsvis hitta någon oas i Värmland så småningom (helst så snart som möjligt), nära min familj.
Kunna hjälpa, finnas där, avlasta.
Det kommer bli en konstig sommar.
Men istället för att den ska bli sorgsen, så vill jag njuta av den till fullo. Ha fester, bada och fotografera varenda liten vrå av trädgården. Fullkomligt hänge mig i solnedgångar, odlingar och den där sommarängen som jag ska anlägga.
Maxa varje vecka där. Men det blir också den sista på torpet.
Älskade torp.
Där mina barn har lekt, deras första somrar, havet med horisonten, ett av barnen som är född i Visby, alla solnedgångar, fantastiska vänner, vackra hus och den prunkande trädgården. Den rosa bussen! Alla besök!
Det. Gör. Så. Ont.
Men något som gör ännu ondare är att känna att jag måste välja min tid. Vår tid.
Det som ändå är fint i detta är att jag och John är helt samstämmiga. Det var HANS förslag, vilket på något vis gör det enklare att styra om livet.
Vill inte publicera detta inlägg.
För då blir det verkligt. Som att göra slut på något vis.
Och allt det där okända tar vid.
Men å andra sidan: början på någon annans kärlekshistoria.
Loading Likes...
<3
Fina du! Jag förstår sorgen! Vi har också sålt vårt hus på Gotland. Men vi har ändå åkt dit varje sommar sedan dess och bott ett par veckor på olika platser. Det finns en charm i det också! Även om det inte är samma sak som att kunna vara där när man vill.
Men det är ju ni i er familj som skapar magin! Och alla minnen. Så var ni än hamnar kommer det bli magiskt igen!
Åh, jag tänker också så. Att Gotland finns kvar. Usch, nu högg det ändå till i mig. Men det är det rätta. Jag vet det.
Ett stort beslut men också ett fint beslut. Att vilja finnas där för någon man älskar. För lite me än två år sedan fick min mamma bröstcancer och då hon redan har andra kroniska sjukdomar trodde vi alla att hon inte skulle klara sig (vilket hon gjorde). Men jag fann mig själv vilja flytta till småstaden där det bor. Men istället fann jag mig själv åkandes tåg varje fredag bara för att finnas där. En tid av oro men också mycket kärlek, närhet och omtanke.
Åh <3
Ni har inga vänner som vill långtidshyra ett tag då? Tänker att det skulle kunna vara ett sätt att hitta ett mittemellan
Nja, vi vill hitta ett ställe i Värmland och då behöver vi ju få loss pengar. Och vår livsplan kommer göra det svårt rent geografiskt att få med Gotland. Tyvärr. Det hade varit fint.
En stor, varm kram till dig och de dina! Ville bara säga att du kommer aldrig ångra dig. Gotland och torp av olika slag finns alltid kvar, men family first, ALWAYS! Så fint av dig och så gott att även John tycker samma. Håller tummar och tår för att det blir MÅNGA år tillsammans för er alla!
Tack snälla <3 Och tack för fina ord.
Ja, det är ett stort beslut! Men ett ett hus är ett hus, kan köpas och säljas, och världen är full av hus. Människor som man bryr sig om är något annat, inte utbytbara, och inte lika många som det finns hus på landet, det är såklart därför ni gör såhär. Tur att du lever med en man som tänker som du! Önskar er så många bra dagar som möjligt!
Tack snälla <3
Åh Emma! Vilket vettigt beslut ändå även om jag förstår att det är sorgligt! Så småningom kanske ni tom flyttar till Värmland där huspriserna är bättre, du inte behöver jobba lika hårt och där ni kan ha erat växthus/sommaräng i trädgården istället. Kram
Precis så tänker jag att det ska bli. Du satte fingret på precis allt. <3
Modigt, sant och helt rätt. Jag förlorade min mamma mycket plötsligt och om jag visste att jag kumde få mer tid nära henne hade jag tagit den på en sekund. Det kommer bli bra, det tror jag att ni vet fastän det är tufft nu.
Åh, jag beklagar. Det är det jag tänker, att jag måste ta chansen. Stor kram till dig.
Åh kära, vilket tungt beslut att ta. Jag håller med övriga kommentarer att det ändå verkar vara ett mycket klokt beslut. Jag håller tummarna för att allt går bra med din närstående och att ni snart hittar ert drömhus med odlingsmöjligheter och glasveranda i Värmland ❤️
Njut av fina minnen, många nya magiska platser väntar! Och Gotland finns kvar antingen med nya framtida torp eller andras att hyra. Vi drömmer också om ett hus på Gotland eftersom min sambo är uppvuxen där. Men vi bor lite för långt bort för att logistiken ska vara ok. Ni har vi hittat ett hus att hyra 1-2 veckor varje sommar och har precis bokat det för fjärde året i rad. En utmärkt lösning för oss just nu! Värmland verkar förresten underbart även om det är av tråkiga anledningar ni vill spendera mer tid där. Ni är kloka tycker ja
Å Emma, känner så för er <3 Att leva med sjukdom i familjen sätter saker i perspektiv. Som andra skrivit kommer ni hitta nya platser att leva på, lika fantastiska som Gotland, den delen av livet löser sig alltid på något sätt. Kram
Helt rätt beslut! Flyttade hem till Arvika från Göteborg när min mamma insjuknade på nytt i bröstcancer. Jag har inte ångrat det för en sekund. Nu lever inte mamma längre och vi hann bara få ett och ett halvt år tillsammans igen så med facit i hand var det absolut rätt. Jag hoppas verkligen att det går bra och att din släkting blir bättre! Det finns många vackra hus, både i Värmland och andra på Gotland!
Förstår att det varit ett jättesvårt beslut och att det känns sorgligt. Men som flera redan skrivit, hur mycket man älskar ett hus så är det ju ting som går att hitta igen. Älskade människor, familjemedlemmar, de kan man inte hitta igen. Den tiden som finns, oavsett hur lång eller kort den blir, ta tillvara på den, för den kommer inte igen. jag håller dock alla tummar och tår för att den ska bli så lång som möjligt. Och när allt lagt sig lite ska du se att du hittar ett torp, dina drömmars torp till din familj på nytt, men denna gång i Värmland 🙂
Emma, Emma! Jag skickar här all ♥️♥️♥️ till er! Jag vet att det är ert bästa beslut just nu, ni har valt den väg som ligger närmast hjärtat och fast den är svår , inga beslut är ju någonsin glasklara, är jag övertygad om att den är rätt. Och du har ju berättat och jag kan bara säga att jag förstår. I allt det som är så jobbigt, och där man tyvärr inte har ett val, är det just det här som blir fint ♥️
Stor kram och krya på er!
Vad ledsamt Emma! Men såklart helt riktigt beslut! Och det kan ju faktiskt bli bra på många olika sätt. Annat, men bra! Kram till dig
Åh människor o relationer till man bär med sig nära är de viktigaste när de bränner till. Så klokt av er! Och plötsligen kan ni kanske på ett klimat vänligt sätt njuta mer av flängandet mellan Värmland o sthlm.
Så sorgligt, men BRA prioriterat Värmland är ju väldigt fint också, på andra sätt.
Har en barndomsväninna som för omkring ett år sedan sade upp sig från jobbet, hennes man sade upp sig så tog de sin unge och flyttade hem till hennes föräldrar för att en av dem var sjuk. De fick detta år tillsammans. I samma hus, dela vardag och allt. Tre generationer som delade livet under detta år. Nu har de sorg…men i den sorgen finns vissheten om att det var värt att “vända upp och ner på livet” (=flytta tvärs över Sverige, byta jobb etc) för att vara med dem man älskar mest. Tror inte ni kommer ångra detta en enda sekund.
Pingback: Söndagsdrömmen - Emmasundh.com
Det här inlägget är så sorgligt och fullt av kärlek på en och samma gång! Vill bara skicka massa värme till dig- tänker att du gör helt rätt! ❤️
Pingback: Q&A: Naturligt hår, vad jag offrat för klimatet, vad jag aldrig skulle köpa begagnat och uthyrning av torpet? - Emmasundh.com