Före & efter: Samma vy med 7 månader emellan.

“Det här blir en bra, solig odlingsplats”, tänkte jag i november. Gjorde i ordning pallkragar och petade ner några vitlökar.

Ljuset, ljuset, ljuset.

Sedan smällde Värmlands-prunket till och platsen förvandlades till regnskog.

De smala träden och försynta buskarna visade sin klorofylliga prakt och massiva växtkraft.
Jädrar vad naturen kan!

Det växer så att det knakar i både omgivning och pallkragar, och det är ett HELT annat odlingsläge än på Gotland. Där hade vi växtzon 1, och här är vi i växtzon 3. Där var det torrt och varje vattendroppe togs om hand. Här forsar en bäck över tomten och den massiva grönskan gör trädgården fuktig. Vi behöver inte vattna om en säger.

Jag saknar Gotlands kalkiga natur, alla vackra hus, växtzon 1  och den fullkomligt unika platsen som Gotland är med smakfulla gårdsbutiker, loppisar och konserter i lador, men att få detta är banne mig inte fy skam!

Nästa år flyttas pallkragarna till en annan plats.
Lite mer ljus ska de få – de små odlingarna – men här ska också göras plats för ett växthus!

Loading Likes...

Värmlands-tropiker, växthus och längtan

 

Måndag morgon och första veckan på länge som inte är fullständigt kaos. Så skönt.
Det här med att gå igång, engagera sig och liksom inte KUNNA låta bli att peppa igång på nya projekt, det är lite av mitt DNA. Mitt gött. Tillika min värsta last. För vips, så sitter jag där och undrar vilken ordning jag ska göra allt.

Förra veckan var lite för fullmatad. Förutom att en arborist tog ner ett gäng träd på tomten (och sådant vill en ju föreviga), så behövde vi dra gran- och tallris för att underlätta det framtida sågandet. Samtidigt skulle jag ha en massa möten, spela in podd, vevade igång ideella projekt, delta i samverkansmöte med andra klimat- och miljöorganisationer, och sedan kunde jag så klart inte hålla mig borta från att besvara på kommentarer i olika forum angående flygplatsen i Karlstad.

Denna däremot. Aaaah. Ser fram emot att jobba i kapp, spela in podd, göra intervjuer till podden, plåta av vårt hem, berätta mer om byggprojektet och få lite perspektiv.
Sätta några frön, fira att mamma och pappa får sin andra dos vaccin (sedan väntar bara tio ynka dagar innan vi kan vara lite mer närvarande och njuta av allt som vi har framför oss.

Apropå det hittade jag en massa bilder från Värmland i sommarskrud.
Detta är vad som väntar.

Plocka hallon som mellis och ta upp rabarber för att ta ett surt bett.

Mamma och pappas trädgård, som är full av frukt, bär och blommor.
Och här bo vi ju nu. Inte i huset så klart, utan i garaget (eller verkstan) intill. Men detta kommer vara vår vardag. BÖL!

Värmlandstropikerna! Det är så fuktigt här på sommaren, till skillnad från Gotland.
Värmland är ju ett av de landskap som kommer bli blötare i och med klimatförändringarna, på gott och ont.

Ser fram emot att ta fram alla grejer från torpet. Ställa krukor på tomten, odla lite smått intill bygget och hjälpa mamma i trädgården. Min moster – hönsexperten –  frågade häromdagen om vi var intresserade av kycklingar till våren. Eh. Ja. Så i vår blir det hönshus-bygge. Förmodligen ett temporärt hem för höns, men ändå!

Längtar efter att plocka ut alla trädgårdsmöbler som stuvats in på sina håll.

Och nu ska ni få veta något fint.
Det här växthuset i plast står på vår tomt och huserar en gigantisk vinranka. Den står på den vackraste platsen, under en syrén. Planen är att montera ner växthuset, eftersom vi så småningom ska bygga ett stort växthus av gamla fönster som vi har samlat. Det här växthuset ska istället få flytta till barnens förskola, där barnen ska få odla loss. Så glad över det!

Loading Likes...

Värmland, odling och botox!

Mera Värmlands-recap!
Innan jag pep tillbaka till Stockholm för att fixa lägenhet inför visning så passade jag på sätta igång några odlingar på den nya tomten. Jag fixade pallkragar och petade ner några vitlökar och dillfrön …

Grävde upp några kryddor ur en förmultnad odlingslåda som hade gett upp och satte dem i en ny.
Det här alltså. Att vara ute i regnet och greja, det är ändå bra skit.

Vi flyttar över grejer pö om pö till den nya tomten, och i denna vända tog jag med mig trädlådor och korgar som jag fått ärva av några släktingar.

Hur fina? De ska få bo i vår kommande hus hade jag tänkt.

Och jag var så skitig. Det regnade var och varannan dag, vi byggde lergolv, kånkade lön och jord. Då ser en ut så här.

Mellan fix-varven brottades jag med ongarna och kittlade dem tills de gjorde mig till is.

Ena barnet snodde min kamera och jag imponerade med mitt enormt, uttrycksfull och mångfacetterade minspel. Försök det med botox om du kan!

Loading Likes...

Hej från Värmland

God morgon klockan 03:20 och alldeles klarvaken.
Jag somnade vid läggning, alldeles utmattad och efter ett bastubad. Så nu tror kroppen att det är morgon. Som att inte vintertiden vore nog liksom.

Jag är hemma i Värmland. Sover inträngd hela familjen i ett litet gästrum i ett hus på gården. Det är ett madrasserat rum kan en säga. Vi har varit här i ungefär en vecka och har spenderat dagarna med att fixa dubbelt. Dels jobbar vi med att få köket i den gamla verkstaden klar (som kommer kopplas ihop med gästrummet och bli vår kommande minibostad), och samtidigt röjer vi på tomten vi köpt och fixar med skisser för bygglov.

Dessutom har John kuskat Värmland runt och köpt fem gamla dörrar med karm, 41 fönster, två handfat och en soffa. Saker som ska in i det är kommande huset som vi ska bygga. Om vi får bygglov.
Jäääääädrar vad tunga de där dörrarna var. Jag brukar hugga i no matter what, men detta var en riktig feting-workout. Rejäla grejer.
Hoppas verkligen det blir ett hus, för jag vill då inte ha burit upp alla de där 41 fönstren förgäves, haha.

Tillsammans med barnen har jag handsågat ner en massa granar som stått i vägen, röjt i den gamla sommarstugan (baracken) som står på tomten, gått igenom alla förråd och så vi har haft en massa besök. En solexpert som kollade in tomten för att se vilken vinkel huset ska stå i och en arborist som kikat på de granar som står på tomten. Granarna hoppas vi kan bli virke till brädgolv i det kommande huset. Snacka om närproducerat.
Ingen ekonomisk vinst, men känns ju sju gånger bättre att såga ner träd som vi ändå vill ha ner och använda dem som virke, än att ta ner träden och sedan åka och köpa virke som tagits ner någon annanstans. Arborist vi fick tag i har dessutom en portabel såg, så han kan såga upp virket på plats och sedan ska det torka i ett par månader. Så spännande detta.

Vi har krattat löv, luskat reda på växter och byggt koja.

Mellan varven försöker jag avlasta mina föräldrar, hjälpa och dona. Ta vara på tiden. Det är så nära till stora känslor här.
Den enorma entusiasm jag känner inför den nya tomten – de kommande odlingarna, trädgården, huset och att ta hand om det som finns där – och gråten när energin är slut efter att ha hållit humöret uppe när jag egentligen bara vill sörja.
Jag skulle säga att projektet med tomten ger mig energi att klara de andra, känslomässiga utmaningarna. Att ha ett fokus.

Alla säger “oj, vilket stort projekt ni tagit er an”. Och det har vi. Men de behövdes göras av så många anledningar, och är det några som klarar av det så är det vi. Vi ser sällan hindren. Vissa kallar det kanske naivt. Jag säger att det är en drivkraft.

Förutom fix och stora känslor så har vi hoppat i löv, druckit varm choklad i skogen, plockat trattkantareller, lekt med gosedjur, gjort skattjakter och tagit tupplurar mitt på dagen.
Och nu har klockan blivit 03:58 och det något av barnen kommer garanterat vakna om två timmar, så kanske är det dags att försöka sova en gnutta.

För dagen innehåller många spännande moment. Det ryktas att rörmokaren kommer och ska installera värmeslingor i golvet i kommande verkstadsköket (där vi ska lägga lergolv!) och så kommer en leverans med pallkragar. För här ska sättas vitlök minsann.

Loading Likes...

Värmland, Arvika och en jakten på dörrar och fönster

 

I helgen var jag hemma i Värmland igen. Vi skulle egentligen fått tillgång till den nya tomten just denna helg, men tillträdet blev flyttat en vecka pga strulig bank.
Vi bestämde oss ändå för att åka, eftersom vi hade bestämt träff med olika personer kring husbygge och skulle hämta en våningsäng som vi köpt via Blocket. Så det blev fixarhelg istället för tillträdeshelg.

Nu i efterhand är jag så glad att vi åkte, så vi hann se den sprakande hösten och kunde röja bort grejer innan rörmokare ska in i det som ska bli kök i den gamla verkstaden.
Det dröjer till mitten av oktober innan vi åker till Värmland igen, och då mina vänner, då har vi nyckel till den lilla sommarstugan och ska börja projekt tomt. Ser fram emot att visa er!

Titt som tätt och mitt i alla bestyr så smög vi över till tomten, försökte visualisera en framtid och funderade på var ett hus skulle kunna stå. Det där med väderstreck alltså. KLURIGT!
Gluttade på björnbären, stegade ut husbredd och försökte få koll på vilka träd som stod inom tomtgränsen.

Tomten ligger i en sluttning och är full av träd. Den gränsar till skog och min moster i öster, till en äng i söder och öster (och på andra sidan ängen bor mina föräldrar) och till en väg i norr (med jordbruksmark på andra sidan vägen).

Planen är att ta ner några av träden för att släppa in mer ljus från söder och öster, och så vill vi sätta nya träd och buskar mot norr. På så sätt kan vi skärma av vägen som går nedanför, stoppa upp den värsta nordanvinden, men vi vill så klart fortfarande se fälten som ligger på andra sidan vägen. Det är ingen stor väg ska gudarna veta, men gillar tanken på att skärma av.

Längst nere på tomten stor en gigantisk gran. Den kommer vi ta ner såsmåningom så kvällssolen kan leta sig in. Och istället blir det nog en damm där nere, så vi kan ta hand om allt vatten som finns här. För det finns gott om vatten, något en inte är bortskämd med efter år på Gotland. I sluttningen där jag står vill jag ha blomsterodlingar. Eftersom det är ganska bergigt just precis där tänker vi att det nog blir en del odlingslådor och serpentinstigar som letar sig nedåt. Någon som har bra tips på hur en gör så tar jag tacksamt emot!

Här är naturen så frodigt. Som en prunkande djungel.
Som den tidigare ägaren sa: “ALLT växer här, allt trivs här!”
Tänk ändå, att det blev denna plats. Nyper mig i armen.

En dag hämtade vi våningsängen som vi köpt på Blocket, fraktade hem den med hjälp av lånad bild (tack Fatima och Tommie) och insåg ganska snart att våningsängen var för bred. Vi skulle ha den i gästrummet för att slippa sova PÅ varandra, men våningsängen var liksom för bred för snyggheten i rummet.
Så vi fattade ett beslut som baserades på 100% kosmetiska grunder: KAPA våningsängen.
John sågade, jag borrade nya hål … på känn. Jag kan rekommendera att borra nya hål med hjälp av ögonmått till ungefär 98%, hahaha. Ni kan vara lugna, jag ska INTE använda ögonmått i husbygget.
Efter några timmar skruvade vi ihop den smalare versionen av våningsängen och nästa gång vi är i Värmland ska jag måla den tänkte jag. Och visa den för er så klart.

En annan dag åkte vi för att kika på gamla fönster och dörrar. Vi håller ju på med två projekt.
Första projektet är ju att göra om en verkstad till kök. Verkstaden ligger i samma hus som gästrummet (där vi sover), så tanken är att öppna upp en dörr mellan gästrum och blivande kök så vi slipper att gå ut för att ta oss mellan rummen. Så vi behövde en dörr! Dessutom ville vi så klart spana in dörrar och fönster till projekt husbygge. Och vi hade hittat ett ställe som hade en hel del fönster och dörrar.

La rabarber på två gamla dörrar och ett kyrkfönster! Kyrkfönstret ska sitta på vårt kommande hus (om vi får bygglov).

Efter vi sonderat fönster-och-dörrar-terrängen så åkte vi till Arvika, åt lunch på Elins bakgård, sprang in i Maja (så roligt!) och försökte ladda bilen. Det fick … så där, hahaha. En snabbladdningsmaskin (den vi använde sist vi var här), var trasig och supporten hittade den inte (!?) när jag ringde, och den andra snabbladdningen var trasig. Har aldrig varit med om att en laddstation varit trasig, så nu har vi testat det också. Så istället för att ladda och dra hem så fick vi ladda på vanlig laddstation. Det fanns en HEL del i Arvika ska jag säga er, uppskatta av Arvika kommun. Heja!

Medan vi laddade bilen så rastade vi barn i lekparken, tittade på alla vackra hus …

Och spanade in i butikerna.

Kolla in vantarna!

Vi promenade genom den magnifika stadsparken …

Plockade kastanjer och utsåg den bästa pinnen. Sedan, med tillräckligt mycket kräm i bilen, åkte vi i hemåt, mot mina föräldrar igen.

Nu väntar två veckor i Stockholm, men snart är vi där igen. Ska försöka maxa på båda ställena, och plocka russinen ur kakan. Det blir fint det!

Loading Likes...

Q&A: Nya vänner i Värmland, mellis till barnen och naturlig hårvård

Q: Vet att du skrivit att ni äter mer säsongsbetonat och inga importerade frukter. Vad brukar du ge dina barn till mellis? Här hemma vill barnen helst ha bananer eller vindruvor men skulle vilja gå mot mindre importerat!

Så tacksam för svar! Du gör en så viktig gärning!
Amanda

A: Hej Amanda! Från att ha varit vanlig-banan-ätare så gick vi över till svenska äpplen som finns i säsong under höst och vinter. Sedan är ju morotsstavar – som en får tag i året om – en klassiker. Det sticker vi till barnen innan maten, så de inte ska start a show from hell så att säga. Innan-maten-räddare här hemma är också frusna ärtor och majs. På vardagarna äter kidsen mellis på förskolan och då äter de vad som bjuds, ofta banan, äpple, päron tror jag. På helgerna när vi är ansvariga för mellis så blir det ofta äpple, smörgås med pålägg, yoghurt med russin och flingor eller skorpor.
Så här års ger vi även plommon – hit! Men stapelvara är morot. Det äter vi både råa, men framför allt till middagen då vi rostar dem i ugn. Smarr!
Förra året kom vi också över – tack vare Maria Soxbo – massor av vindruvor. Det går ju faktiskt att odla själv, och då slipper en både transporten från långt-borti-från, och den hårda besprutningen av kemikalier (om en inte lycka få tag i ekologiska så klart).
Jag älskar vindruvor själv, så det var lite att få tag i en skatt när Maria skrev på Instagram att hon hade massor av vindruvor till övers. Det bästa med nya tomten i Värmland – det finns en stor vinranka i ett växthus där!

På det stora hela gick ändå förvånande lätt styra om från vanlig-bananen till mer närodlade alternativ. Dessutom blir de mer exotiska frukterna mer som en lyx, något vi festar till på.
Kram Emma

Q: Undrar hur du tänker kring umgänge när ni flyttar till Värmland. Har du kvar vänner där sen förr och släkt att umgås med som du ”klarar dig på”, har du inte så stort behov av vänner i närområdet eller kommer du vilja hitta nya/fler? Hur tänker du kring att hitta nya vänner? Tycker själv det kan vara en svår bit när man flyttar, att de man har hamnar längre bort och det inte är självklart eller enkelt att hitta nya, eller så är det inte så svårt men självförtroendet begränsar möjligheterna.

Du verkar vara bra på att sätta gränser och stå upp för din åsikt. Har det alltid varit så eller är det något du fått lära dig? Har du tips hur en konflikträdd och följsam person kan bli starkare i sig själv?
Linn

 

A: Hej Linn! Det här är en fråga jag tänker ganska mycket på så klart. Som den sociala katt jag är.
Och jag tänker väl att jag ska ha kakan, äta upp den och även baka fler kakor, så att säga, hahaha. Är det rimligt? Ingen aning.
I Värmland har jag en hel drös med vänner som har tjatat på mig att flytta hem i åratal. Typ sedan jag flyttade till Stockholm. Så jädra fint. Sedan börjar ju vänner också flytta hem, som exempelvis Fatima som flyttade hem till Värmland för ett par år sedan. Och fler kanske kommer (hoppas!).

Den drös med vänner jag har i Stockholm är jag övertygad om att jag kommer ha kvar. Min plan är ju att vända på steken: Istället för att ha vardag i Stockholm och helg på landet, så ska jag ha vardag i Värmland och helg i storstan. Inte varje helg så klart, men Karlstad ligger 2 timmar och 40 minuter bort med tåg från Stockholm. Det är ingenting!
Jag kommer att fortsätta jobba i Stockholm, åka hit på möten och liksom ha en fot kvar i asfalten, så jag tänker att det blir extra festligt när jag väl är här. Mina vänner Lisa och Per skickade bilder häromdagen när fixade i ordning i ett rum som vi ska få bo i när vi är här. Det är så fint så jag vet inte var jag ska börja och sluta gråta tror jag. Det värmer så kroppen nästan kokar.

Och Amanda och Martin vars torp jag ska barrikadera när varje tillfälle ges. Och jag kommer tvinga alla vänner att hälsa på oss i Värmland.

En extra vinning med Värmland är att jag kommer lite närmare min vän Åberg i Göteborg som är den närmaste storstaden (förutom Oslo) för många värmlänningar, inklusive mig under min uppväxt.
En annan detalj är ju att Värmland är en knytpunkt för många av mina vänner som är uppväxta där. Som min kompis Nina, som jag bor svinnära mig i Stockholm, och vars barn går på samma förskola som mina. Det är så klart fruktansvärt svårt att lämna ett sånt drömupplägg, men Nina åker “hem” till Värmland ganska ofta eftersom hon har sin familj där och då hoppas jag så klart att kunna hänga med henne så mycket det bara går.
De vänner som inte har en Värmlandskoppling (ingen nämnd, ingen glömd!) tänker jag att jag kommer hälsa på när jag är i stan. Hej AW:s!

Och det här med nya vänner. JA! Åh, jag är så taggad på att hitta en hel drös med likasinnade i Värmland. Så taggad att jag funderar på att sätta ut en kontaktannons här i bloggen, haha.
Men som svar på din fråga: Eftersom jag har en bas av vänner i Värmland, så känns det så klart inte så läskigt och på det stora hela är jag nog mer peppad än rädd. Vem gömmer sig i närheten? Är det en blivande viktig vän? Sedan tycker jag att det är sju resor enklare att bli kompis på andra orter än i Stockholm. Är det hemskt att säga så?

Kanske är jag heller inte så skraj för att jag har alla nya vänner jag fick under åren på Gotland – fresh in mind. Insikten att det går att hitta så JÄKLA bra människor om en letar! Så planen är att sila igenom hela Värmland efter goa människor.
Vill du bli kompis med mig – TVEKA inte att höra av dig, haha. Jag gillar gamla hus, byggnadsvård, odling, loppis, hållbarhet, härj och att skratta. Tyvärr skrattar jag inte så corona-säkert (vilt skratt), så håll avståndet från mig, hahaha. Säger sällan nej till fest och älskar öppna människor.
Kram Emma

Q: Angående att tvätta håret med tvål. Schampo kan en ersätta med Aleppotvål och balsam med äppelcidervinäger-skölj men hur gör en med hårinpackning? Tacksam för svar 🙂 Vänligen, Johanna
A: Hej Johanna! Åh, hårinpackning ingår inte riktigt i min hårrutin. Men ibland när håret känns torrt har jag i lite olivolja i topparna, och sköljer ur det efter ett tag. Det finns även en massa recept på nätet, exempelvis med honung och olivolja. Någonting säger mig att några läsare har grymma tips här (fyll gärna kommentarsfältet)!
Kram emma

Q: Perfekt! Jag gick in för att jag hade en fråga på hjärtat redan faktiskt
Vi har också börjat gå över till hårdtvål och schampo. Hur tycker du och familjen att det funkar? Bästa tvålkoppen? Bästa schampot? Svårt att ha hunnit testa olika kanske eftersom en bar håller för evigt haha Jag har ett schampo från jr liggett och den luktar gott, är bra att tvätta med men jag har typ omöjligt att skölja ur allt, får känslan att det alltid är lite rest kvar i håret.
Mina barn gillar inte att duscha med hårdtvål, den glider ur händerna så att säga haha så jag gjorde flytande av en bar – alltså rev och blandade med kokt vatten, svalna av och sen mixa ihop. Verkar ha funkat bra (måste se om det står sig innan jag är säker på om jag är nöjd) och jag funderar på att testa samma grej med schampot. Har du provat?
Maria
A: Hej Maria! Vad många spännande frågor – ska försöka svara så gott jag kan på dem. Gällande familjens inställning till hårdtvål så är den bra, men det beror kanske på att jag tvättar håret på barnen, så de vet aldrig vad jag har i, hehehe. Och så tvättar jag också EXTREMT sällan. Vi har också testat att bara slöja barnens hår med vatten. Alltså att inte schamponera varenda gång, utan bara skölja. Får återkomma med resultat.
Bästa tvålkoppen? Älskar de där gamla tvålkopparna i emalj, med en skiva med hål i sig som gör att tvålen håller sig torr. Finns ju andra varianter så klart, men tvålkopp med hål är att rekommendera.
Bästa schampot, då måste jag säga aleppotvål. Men har inte testat runt så värst mycket ska tilläggas – precis som du skriver, hahaha. Gällande ursköljning så skrev jag lite om det här. Jag har ganska tjockt hår och behöver tvätta det noggrant i längderna och sedan skölja två gånger. Så det är en liten annan process än annat schampoo så klart.
Och så det här med barn och hårdtvål. De handskas ju som sagt inte så mycket med tvålen i duschen själva, men jag däremot. Så i våras gjorde jag egen tvål där jag satte ett snöre i tvålen innan den stelnade. Så hängde jag upp den på en krok som finns i duschen. På så sätt kan en tvåla in händerna medan tvålen hänger kvar.
Tips!
Kram emma

Q: Åh har också en fråga om ekologisk hudvård! Kan inte du berätta mer om din rutin och vad du använder? Typ deo, hudkräm, schampo, tvål, smink? Skulle gärna gå över till mer hållbara alternativ, men har inte tagit steget än… vill klara mig på så få produkter som möjligt! Så gärna lite inspiration kring det! 🙂
Du gör ett så bra jobb, ditt driv är fantastiskt!
Amanda
A: Hej Amanda! Jag håller just i detta nu på att lägga om min hudvårdsrutin för att se om den passar bättre. Så kanske kan jag återkomma med ett inlägg? När jag sett om det fungerar? Men kika här så länge vettja, här pratar jag exempelvis om deo: GUIDE: Ett klimatsmart (engångsfritt) badrum

Kram emma

 

Loading Likes...

På besök i fina Arvika!

I fredags åkte jag, John och kidsen på utflykt till Arvika!
Vi skulle spana in en byggnadsvårdsbutik, men skulle också klämma in att strosa runt i Arvika som jag inte varit i på tjugo år. Planen var även att nosa på min släkthistoria som har sitt fäste här.

Som tonåring hängde jag i Arvika varje sommar på Arvikafestivalen, men då var fokus att flanera runt, nörda släkt och leta efter fina hus om en säger. Men nu så! Arvika är ju känt för att ha många vackra, gamla hus, och en har en lång tradition av hantverk, vilket är göttens gött om du frågar mig. Nu hann jag ju bara skrapa på Arvika-ytan, men några godbitar hann jag med. Låt oss spana in!

På vägen mot Arvika gjorde jag en shoutout på Instagram efter bra lunchställen. Taggade Majas Manufaktur som bor i Arvika, som jag vet har bra tips och smak! Hon, och alla andra, sa: Gå till Elins bakgård. Så det gjorde vi.

Tyckte om varenda millimeter. Allt var så genomtänkt, vackert och så var det ju god mat också.

Här samsades hantverk med gamla pinaler i en perfekt mix.

Och så fanns en liten butik, där en kunde köpa allt från närproducerad linolja, ringblomssalva (som jag blev tipsad om i detta inlägg) och titta där: Majas nya bok: “Trettiofem sockor“.

Efter lunch och femhundra tagna bilder på Elins bakgård så gav vi oss ut på gatorna och upp till kyrkan.

Här var min mormors far prost. Harald Hallén. En väldigt speciell människa, som var politiker (satt i andra kammaren), var fredsvän, och vägrade att välsigna militären i sina predikningar. Fick tydligen en del prickningar av stiftet och var känd för sin bisarra humor. Firade sin födelsedag två gånger per år – bara en sådan sak (vi är SÅ släkt, Harald och jag). Han var ordförande i kommittén som gjorde Allhelgonahelgen till vad den är i dag. Han höll gudstjänster och anordnade ljuständning på Allhelgona, som med tiden sändes i Sveriges radio. Så det är tack vara min mormors far (bland andra) som vi tänder ljus på gravarna i Sverige.
Hade ingen aning om detta innan jag kom till Arvika, men googlade i stundens hetta och sms:ade med mamma för info. Så tack Arvika för denna historielektion.

Efter att ha nördat släkt så spatserade vi vidare, letade vackra hus och fina fönster.

Traskade förbi detta tegelhus där naturen tagit över. Tamigfan det bästa jag vet. När naturen får prunka på det här viset.

Ett stenkast från tegelhuset låg detta pampiga hus.

Så vackert, särskilt detaljerna vid nocken, där panelen är formad som solstrålar.

Nästa hus var detta kapell – som tydligen är ett bostadshus! Så här kan en bo i Arvika. Herregud.

Innan vi pep vidare till vårt sista stopp, byggnadsvårdsbutiken, så kikade vi in på Tildes tryck. Här fanns så många smarta återbruk-produkter. Anteckningsblock av mjölkkartonger …

Och memory-bilder som en kan sätta i locken till mjölkpaketen. Genialiskt!
Det var allt för denna tur till Arvika. Men det kommer flera. Som jag sa till John: Varför hängde jag inte mer här när jag bodde i Värmland. FOMO:n i mig hade velat bo här någon gång.

Loading Likes...

Värmland, svampplock och känslomässig berg-och-dal-bana

I helgen var jag hemma i Värmland för att hänga med mina föräldrar, klappa katt (vår katt Jumanji har fått augustijobb som gosmakare hemma hos mina föräldrar) och så har jag och John försökt få lite styr om det här projektet.  Alltså John njuter som bara tusan just nu. Han är så redo (kanske mer redo än mig) för landet, styr upp och grejar för att vi så så småningom ska kunna landa här.
Vi rensade i verkstaden, blivande köket …

Dammade av små pinaler från torpet och ställde in i gästrummet som vi bor i när vi är på besök.

Och ibland tog vi paus och gick ut i skogen, som är runt husknuten. Det är sådan lyx att bara gå ut i skogen, för det är inget jag tar för givet i stan.

 

Själv hade jag hittat den perfekta outfiten att släpa runt i en hel helg. Blåställ.
Det geniala att inte behöva tänka på vad en ska ta på sig, utan bara åla i sig denna.

Vi plockade svamp och tömde huvudet. Det är sådan berg-och-dalbana i livet just nu. En känslomässig storm. Det är så förbannat svårt att få ihop pandemi och sjuk anhörig, med framtidsplaner, annalkande röj- och byggprojekt och att samtidigt kunna vara en härlig, hyfsat stabil, förälder. Jag känner mig så otillräckligt. Jag vill vara på fem platser samtidigt, ta vara på tiden, kunna röja för att kunna ta vara på tiden och ge barnen den bästa av tiden. Det går liksom inte riktigt ihop.

Det hände något historiskt också. Glashuset som varit belamrat av möbler och grejer de senaste 20 åren tömdes av mig och John. Vi stuvade in grejerna i förråden, och dammade av …

Denna pärla som är byggd av återbrukat material och gamla fönster från en ladugård.

Gick förbi min moster och hennes höns.

Vad vi gjorde mer? Kikade lite på … en tomt, bredvid världens finaste skog. Mängder av hasselbuskar!

Vi får se hur det går med allt, men håller er underrättade. Var så säker.
Fint är det i alla fall.

Loading Likes...

För ett år sedan.

Hej på er!
Den här påsken går nog till historien, hahaha. Herregud alltså. Snoriga barn, slutkörda föräldrar (alltså jag och John, inte några andra stand-in-föräldrar) och ganska så nära noll påskfeeling pga ovanstående. Men det kommer fler påskar. Och tur att förra påsken var så himla fin, och jag trooooor att jag aldrig bloggade den, pga så blasé. Men nu är en åter fabriksinställd och blir typ glad över att se dansande dammkorn i strilig sol. Så nu tänkte jag visa upp FÖRRA påsken. Några bilder har jag bloggat förut, men några är definitivt nya.
Ps. ett inlägg om årets påsk kommer, men denna är liksom lite … finare.

Hela familjen hade åkt till Värmland.

Jag hade exakt samma outfit på mig förra påsken som denna påsk.

Det bjöds på otaliga konserter på det gamla pianot i “stora rummet”. Det där pianot lärde jag mig att spela på. Pappa ritade ut alla toner på tangenterna med blyerts, visade hur en tog ackord och sedan satte jag i gång att försöka förstå. Har aldrig kunnat noter, men det har ju inte Björn och Benny heller. Eller om det bara var Björn. Eller Benny.

Färgade ägg med vad som fanns hemma. <3

Vi tar en bild till, pga så jädra fint. Som sagt, fabriksinställd nu. Noll procent blasé.

Det skulle pipas i väg till min gammelmormor och påskas. På påskafton så klart. Inget skärtorsdags-tjafs här inte. Redig påskafton med påskbrev ska det vara. Min mamma och John tog täten på räsercyklarna från 1980-talet.

Min mormor!

Och världens gulligaste påskkärring.

Väl hemma på “min gata” i min vanliga outfit. Påskkärrings-kompatibel!

Efter påsken tog vi denna vackra resväska med oss och drog hem till Stockholm.

Okej, nu har vi banat väg för årets påsk. Är ni redo? Är jag redo?

Loading Likes...

Ett svårt beslut

 

Detta gör så ont att skriva. För det blir på något vis verkligt då.
Men så här ligger det till.
Vi kommer att sälja vårt fantastiska torp på Gotland.
Gah, det är som att fingrarna inte vill skriva den meningen. Jag vill inte. Och jag ångrar mig ungefär varannan sekund.
För jag älskar den där platsen, de dammiga vägarna, äppelträdet i trädgården, ängen, perennrabatten som jag slitit med och alla små rum mellan hägg, syrén, äpple och päron.

Varför ska vi sälja kan en undra?

Detta är ett svårt beslut, men det kommer nog att bli bra. Så småningom.
Så här ligger det till. En familjemedlem i Värmland är sjuk. Och jag vill vara där. Kunna avlasta, men framför allt få tiden tillsammans. Kanske får vi flera år tillsammans, kanske inte.
Men jag är inte i stånd att hoppas, hålla tummarna eller tro. Jag måste göra. Ta chansen.

Att kuska fram och tillbaka mellan Gotland och Värmland med två små barn är lite hål i huvudet, eller i någon sorts triangel mellan Stockholm-Gotland-Värmland för den delen (får stressutslag av blotta tanken), så vi har landat i att sälja torpet på Gotland till någon som kan fortsätta denna kärlekshistoria.

Ett tag funderade vi ju på att flytta till Gotland på heltid, men så kom sjukdomsbeskedet och det var som att livet och valen ställdes på ända. Hela förra sommaren var som ett stort enda kval i hur vi ville leva vårt liv. Var. Vad som var viktigt. Och få ihop drömmarna med geografiska avstånd, och lägga till åldrande föräldrar i den smeten.

Vi funderade på om vi bara skulle hyra ut torpet, men det kräver ju också tid. Och den tiden vill vi lägga på annat håll. Planen är att förhoppningsvis hitta någon oas i Värmland så småningom (helst så snart som möjligt), nära min familj.
Kunna hjälpa, finnas där, avlasta.

Det kommer bli en konstig sommar.
Men istället för att den ska bli sorgsen, så vill jag njuta av den till fullo. Ha fester, bada och fotografera varenda liten vrå av trädgården. Fullkomligt hänge mig i solnedgångar, odlingar och den där sommarängen som jag ska anlägga.
Maxa varje vecka där. Men det blir också den sista på torpet.

Älskade torp.
Där mina barn har lekt, deras första somrar, havet med horisonten, ett av barnen som är född i Visby, alla solnedgångar, fantastiska vänner, vackra hus och den prunkande trädgården. Den rosa bussen! Alla besök!
Det. Gör. Så. Ont.
Men något som gör ännu ondare är att känna att jag måste välja min tid. Vår tid.
Det som ändå är fint i detta är att jag och John är helt samstämmiga. Det var HANS förslag, vilket på något vis gör det enklare att styra om livet.

Vill inte publicera detta inlägg.
För då blir det verkligt. Som att göra slut på något vis.
Och allt det där okända tar vid.
Men å andra sidan: början på någon annans kärlekshistoria.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny