Pjuu.
Almedalen alltså. Som Roskilde eller Hultsfred, bara att konserterna är utbytta mot seminarier och intervjuer. Och det är fler kavajer.
Jag är HELT slut, men det har varit väldigt lärorikt! Jag har träffat så många fina människor, lärt känna den ena fantastiska efter den andra. Skakat hand, lyssnat och talat. Räckt upp handen, tagit micken och ifrågasatt på panelsamtal.
Framför allt har jag lärt mig mycket om jordbruk och klimat. Det är ett ämne som jag vill lära mig mer om, så jag kvistade runt på var och varannat panelsamtal på ämnet, snackade med bönder, frågade om lösning, utmaningar och tror att jag blev lite smartare på kuppen.

Och så har delade jag och Juno PR ut priset “Hållbarast i Almedalen” – ett nyinstiftat pris som verkar för att skruva upp skärpan på klimatglasögonen. Priset gick till Almedalsgarderoben som lånar ut kläder under Almedalsveckan, istället för att folk ska köpa nytt. Så bra!
Särskilt uppskattat efter skyfallet som kom i tisdags kan jag säga.

Almedalen var kul, men som jag längtat efter att komma ner för berget som skulle bestigas. Och nu är jag nere.
Imorgon ska jag rensa ogräs i trädgårdslandet, bygga på hönshuset och leka med mina barn.
Till helgen får vi gäster (älskar besök!) och så ska vi njuta in i det sista av veckans uppdrag: att vara hästvakter. Så mysig rutin, att varje dags efter frukost, gå till hästarna, se till att de har vatten, klappa på dem och se till att de har det bra.
<3

Nu? Handmaids tale.

God morgon!
Innan jag vevar i gång den här måndagen och kuskar runt på Almedalen så tänkte jag visa ett par bilder från förra söndagen. Det var pötthett i trädgården, jag gled runt i svalaste blusen (läs genomskinlig) och plockade blommor tillsammans med barnen. Det är en sådan lyx för stadsbarnen, att FÅ plocka. På innergården är alla blommor allas, och alla ska få njuta av dem och i parkerna är de ju också till för att alla ska njuta. Vägkanter är det fritt fram, men förklara det för en 2-åring!?
Här på torpet däremot – här finns det inga lagar. Ena barnen plockar blommor med sax och klipper bort ALLA gröna blad, hahaha.
Naket så det förslår.

Efter 10-fikat pep vi väster ut för att handla mat, och passade på att svänga förbi en loppis.

En pangloppis av så många anledningar, särskilt för att de hade rejält gamla grejer och en byggavdelning. Inte direkt ett minus att det fanns en leklekstuga  i trädgården där barnen lekte medan jag kikade runt. Jag fyndade så bra grejer! Ska visa i nästa inlägg.

När vi ändå var på västra sidan kikade vi förbi Leva kungslador, läste böcker i hängmattan …

Och åt lunch. Jag hade helt missat att Leva kungslador hade bytt ägare, så deras pannkakor och fantastiska vego-kittande buffé var no more.

Kikade in i gårdsbutiken. Så himla mycket fint (men nyproducerat). Tänk om de skulle slå i slang med någon vintagebutik eller återbruks-aktör som kan ha ett rum här i deras butik, jämte de fantastiska boklådorna med begagnade böcker. Det skulle vara grejer det! De är ju så fenomenala på att paketera, så det skulle ju bli en hit!

Fastnade för den här fina takkronan, som jag ska försöka göra själv av returglas. Vad tror ni?

Och från en takkrona till en annan. På vägen hem kikade vi förbi Berså, hälsade och fikade.

Så vackert och prunkande här.
Sedan gjorde vi alla vänstra-sidan-ärenden och pep hem.
Är ni nyfikna på vad jag fyndade på loppis?

Förra veckan premiär:ade vi bussutflykt!
Sommarens mission är att använda vår hyrbil så lite som möjligt, och istället klumpa ihop ärenden, cykla och använda busstrafik. Så tidigt en morgon kastade vi oss upp på våra cyklar med badkläder, fika och parasoll under armen och cyklade till busshållplatsen.
Både jag och John var nog lite nervösa inför detta eldtest, hahaha. Hitta busshållsplats, hålla tiden och sedan operation vänta på buss vid vägkanten med två vilda barn. Försökte joxa med bussappen, fick ett bryt, för att sedan komma i håg att jag ju hade köpt ett busskort på båten, hahaha. Älskar min hjärna extra mycket ibland, i detta här extra mycket.
Så kom bussen och en hade det där Stockholms-stress-vi-måste-fort-in-på-bussen-annars-åker-den-mentaliteten. Men där tog en glad gotlänning emot oss, sa att hen var urbota sen men att det inte gjorde något och frågade var hen skulle köra oss. Jaja, busshållplatser hit och dit, “var passar det att jag släpper av er”.
Jag blir så ödmjuk – och samtidigt irriterad – över att jag blir förvånad över den totala vänligheten och hjälpsamheten. Vi satte oss på bussen och där och då släppte allt. Den där hinna-med-stå-still-sluta-härja-stylen en hade haft mot sina barn sköljdes av och då blev ju de som små ljus också.
De känner ju av prick allt. Och det här är ju inte Stockholm. Det här är Gotland.
Busschauffören släppte av oss utanför Tempo i Katthammarsvik, log när vi tog tid på oss när vi joxade ut alla ungar, parasoll och fika. LOG! Inte suckade och stönade, LOG! Hen hade ju ingen stress i världen den människan, och det smittar ju av sig.
Vi handlade lite fika på Tempo i Katthammarsvik, hivade upp en varsin unge på axlarna och gick ner mot stranden.
Så många gånger jag gått här om somrarna, när min kompis Mick anordnade sommarkollo för alla kompisar här. Varje sommar. Saknar det så enormt mycket. Alla kompisar, hänget, de långa middagarna, spelkvällarna och det extremt oplanerade.

Väl nere på stranden var det en i familjen som var trött. Vi parkerade oss här ett par minuter …

För att därefter sätta oss på den folktomma stranden.

Det var vi och en segelbåt.

Barnen badade vid strandkanten, kastade sten från bryggan, tittade på fiskar och hejade på mig och John när vi turades om att slänga oss från bryggan. “Heja mamma, heja mamma”.

Det var lagom piggna-till-kallt i vattnet.
Efteråt började jag hemnet:a hus i Katthammarsvik och drömma om ett annat liv. Som innehöll mer av sådant här.
Så svårt att få ihop allt i livet just nu. Jag drömmer om ett ställe, men behövs på ett annat. Så jag bor mittemellan. Vill och behöver vara på två ställen samtidigt, som geografiskt är sina motpoler. Jag tycker stundvis att livet är svårt att få ihop på så vis.
Men jag njuter av det här nu, för jag vet inte riktigt var livet kommer att lotsa mig. Och jag är ganska öppen för att det kommer att förändras.

Efter en hel dag på stranden packade vi ihop alla grejer, hivade upp ett varsitt barn på axlarna och började promenera mot busshållplatsen. Slog läger i skuggan och snart kom bussen, med en trallande busschaufför som frågade: vill ni åka lite buss idag?
Och som så vänligt släppte av oss där det passade. Gotlands kollektivtrafik alltså. Jädra fin om du frågar mig. Med busskort.

Nu så.
Vi ska kika på min midsommarafton.
Den började oplanerat. Vi hade nämligen planer först vid klockan 14, så himla skönt att bara dra benen efter sig en förmiddag.
Så det gjorde jag. Det blev en midsommarförmiddag som innehöll en liten promenad med kidsen, förbi grannen, hälsa på hästarna, få lite instruktioner inför att jag ska vara HÄSTVAKT (okej, okej, okej), plocka blommor i vägkanten, käka rest-lunch under äppelträdet och sakta packa väskan. Försöka samla flocken. Inte helt lätt alla gånger om en säger.

Medan barnen tittade på sommarlovsmorgon på TV så band jag blomkrans av vad jag hittade i trädgården.

Tadaa! Ålade i mig min tänkta vita klänning, och fick panik. Det var för varmt. Den satt för hårt. Det var för svårt att röra sig för dagens kropp. Kunde orimligt ägna en midsommarafton inbunden i just den.

Så jag sprang in, drog av mig klänningen, provade loss bland garderobens alla ingredienser …

Och kände: DET HÄR. Ingen sommarklänning i ljuvlig spets. Utan linneshorts och off shoulder-blus.

Lite lagom skrynkligt.

Nu blev det bråttom, bråttom.

Packa väskorna, lägga blomkransen i cykelkorgen, spänna fast barnen och bajka i väg till grannsocknen.

Och så svänga in på en väg, kantad av vajande fält och gudomliga kåkar.

Till Plåthuset-Therese och John, och deras gulliga kids. Prick 13 minuter tar det att cykla från vårt lilla torp hem till dem, i lagom semester-fart. Ett stenkast från deras hus hade socknens invånare ställt till med midsommarfirande på en helt magisk plats.

I en glänta samlades folk med den ena magnifika jordubbstårtan efter den andra.

Det blev fikornas fika.

Therese sladdade ihop det här tillsammans med sitt barn Harry.

<3

Efter en slurp kaffe joinade vi detta lilla projekt.

När klockan två helt plötsligt hade blivit fyra, vi hade dansat små grodorna och babblat om ditten och datten, så cyklade klanen Sundh hem.

Dukade upp till middag under äppleträdet och tände grillen. Och snart anslöt Plåthuset-gänget. Vi åt grillad spetskål, färskpotatis och tusen goda grejer.

Sedan hivade Therese fram det här: Egen glass! Så ofantligt gott.

Och där, under äppleträdet, satt vi tills mörkret föll och barnen antingen somnade eller började gorma.
Så jädra fin midsommar!
Nästa år bjuder vi igen!

Vi har inte ens varit på torpet en ynka vecka och vi är redan i tankarna att testa bo här året runt – i alla fall något år. Det vore något det.
Ska marinera tankarna hela långa sommaren, mangla genom ängsgräs och mixa med all annat bör som ska vägas in.
Och ja, jag har en äng! Den här ängen låg torkad förra året, men nu prunkar den på ett orimligt sätt. Inget regn i sikte, så snart vissnar den förmodligen ihop. Men än så länge prunkar det!

Dagarna lunkar på. Vi äter frukost under äppelträdet, rensar ogräs och fixar och donar. Jag känner mig lite som min mamma, alltid med en rumpa som sticker upp ur trädgårdslandet. Rensandes ogräs eller grejer.

Imorgon ska vi pipa in till Visby för att göra ett gäng ärenden, handla mat och så ska vi ta med kidsen till något mycket efterlängtat. Kneippbyn. Sist jag var där var jag höggravid och fastnade i en hoppborg (för dit skulle jag ju givetvis in, fem dagar innan BF, hahah). Aningen smidigare denna gång om en säger så.

I torsdags, mitt under brinnande röd dag, cyklade jag in till Söder.
Trampade genom den slingrande trafiken och upp på Mariaberget. Där dingnade syrénbuskarna över murar och plank, och det var fasligt vackert.

Hade min uniform på mig, och insåg att jag måste rotera  min garderob bättre, hahaha. Men bara älskar de här plaggen så mycket. Är ni likadana? Vill bära samma plagg sju dagar i sträck?

Jag snöar in, det kan vi väl konstatera va?

Gick ner till Mariatorget där jag hade ett parkbänksmöte (bästa sorten!) med gulliga Susanne från Ekobryggeriet. Därefter en spännande och inspirerande lunch med Paradiset. Och ja, jag hade missat att det var röd och ledig dag, hehehe.

När jag vinkat adjö till Paradiset, så tog jag ledigt. Och kilade upp på Mariaberget igen för att möta upp …

John och kidsen. Lekte lite i Ivar Los park som ligger så vackert med utsikt över stan …

Och gick på upptäcktsfärd bland plank och prunk.

Lyckan att få springa fritt! Det är de här stadsbarnen inte så bortskämda med. De brukar nämligen springa åt olika håll, och jag försöker framkalla någon skelning med ögonen för att ha koll på dem båda samtidigt.

Innan vi cyklade hem – barnen i lådcykeln och jag på min röda Stålhästen – var poserade jag vid stans bästa krök. Kattgränd, vid kvarteret Kattfoten. Sedan trampade vi hem, John slängde ihop mat och så hade vi några kids (plus megatrevliga föräldrar) på middag. Bästa med förskolan banne mig. Ja, förutom att barnen har det finemang – alla nya bekantskaper!

Så här såg det ut förra måndagen, när rugget vältrade sig utanför fönstret och lägenheten var nystädad.
Det var också dagen som började med något stort. Projekt hålla-i-ordning. Vi är ju en stökfamilj av rang, dräller grejer omkring oss och vips så är hela lägenheten som en rotvälta. Jag lider egentligen inte av det, men en kommer alltid till en gräns. Där stöket blir … överväldigande.
Så nu tänkte vi att vi kanske ska testa att vara sådana där ordnade människor (fast med hemligt stök inuti)?
Kan vi hålla i ordning om vi bara tar oss tiden att några minuter varje dag stöka undan och städa, istället för att städa JÄRNET en gång i veckan och bli helt utmattade av Det Stora Projektet?

Alltså … ja. Det kan vi banne mig. Eller vi ska inte ropa hej kanske, men det är undanstökat (i våra mått mätt ska tilläggas) och vi har till och med fått barnen att plocka undan i sitt rum (!?) med ett “nu kör vi ett gemensamt ryck”. Jag tror fortfarande att det är en liten ordningsam smekmånad, men hoppet finns där, hahaha.
Det kanske, kanske finns ett ordnat hopp för mig, eller vad tror ni? I alla fall i lagom dos?

Fönstret vid köksbordet är lite hej å hå, men så ska det vara också. Tomatplantorna växer så det knakar, och om en och en halv vecka drar vi till Gotland med hela det här ekipaget. Allt ska med!

När morgonens mörker lagt sig och det största jobb-rycket var gjort dukade jag fram koppar, liljekonvaljer och kakor. Jag väntade nämligen storstilat besök …

… Av en av landets mest inspirerande duo (om du frågar mig). Mokkasin-Sofia och Babes_in_boyland-Nathalie. Åh, jag gillar de här människorna så oerhört mycket. De sprider sådan värme omkring sig, och det är liksom en ynnest att få värma sig lite där i sällskapet.
Sofia gick loss med kameran inne i barnrummet och jag och Nathalie babblade vid köksbordet. Det var så himla mysigt och trevlig att babbla i vägen en eftermiddag. Inte direkt sådant en gör (eller unnar sig) som frilans, när en på pappret kan lägga upp tiden som en vill, men det är så många papper som ska hanteras att det inte hinns.

Innan barnen ramlade in efter förskolan sa vi adjö och jag liksom njöt av en städad lägenhet.

Något historiskt har hänt. Det är relativt städat hemma hos oss. Undanplockat.
Vi har duk på bordet och det stora bordet är inte avlastningsyta för tusen projekt.
Både jag och John försöker att intala oss att vi kan hålla det undanplockat. ATT VI KAN! Tretton år av stök tillsammans BEHÖVER inte vara ett cementerat beteende … eller?

Ge oss hopp!

Ps. Katt på bordet. Hur lär en katten att inte vara där? Är det ett hopplöst mission? Inte för att jag bryr mig nämnvärt, men det kanske är en sådan där socialt icke-accepterad grej?

Ååååkej, jag somnade vid läggning (classic) så här kommer ett megasent måndags-inlägg!
Ville bara kika in här och säga att jag vill gå i hålmönstrad blus och randig kjol hela sommaren, att jag piper till Värmland om tio dagar för att fira min pappa som fyller år. Och att jag snart, snaaart flyttar till Gotland över sommaren. Den 12 juni närmare bestämt!
Sedan tycker jag att alla ska kolla på HBO-serien Chernobyl och öven titta på dokumentären “1000 dagar i Sverige” på SVT.
Kram och god katt!