Nu så.
Vi ska kika på min midsommarafton.
Den började oplanerat. Vi hade nämligen planer först vid klockan 14, så himla skönt att bara dra benen efter sig en förmiddag.
Så det gjorde jag. Det blev en midsommarförmiddag som innehöll en liten promenad med kidsen, förbi grannen, hälsa på hästarna, få lite instruktioner inför att jag ska vara HÄSTVAKT (okej, okej, okej), plocka blommor i vägkanten, käka rest-lunch under äppelträdet och sakta packa väskan. Försöka samla flocken. Inte helt lätt alla gånger om en säger.

Medan barnen tittade på sommarlovsmorgon på TV så band jag blomkrans av vad jag hittade i trädgården.

Tadaa! Ålade i mig min tänkta vita klänning, och fick panik. Det var för varmt. Den satt för hårt. Det var för svårt att röra sig för dagens kropp. Kunde orimligt ägna en midsommarafton inbunden i just den.

Så jag sprang in, drog av mig klänningen, provade loss bland garderobens alla ingredienser …

Och kände: DET HÄR. Ingen sommarklänning i ljuvlig spets. Utan linneshorts och off shoulder-blus.

Lite lagom skrynkligt.

Nu blev det bråttom, bråttom.

Packa väskorna, lägga blomkransen i cykelkorgen, spänna fast barnen och bajka i väg till grannsocknen.

Och så svänga in på en väg, kantad av vajande fält och gudomliga kåkar.

Till Plåthuset-Therese och John, och deras gulliga kids. Prick 13 minuter tar det att cykla från vårt lilla torp hem till dem, i lagom semester-fart. Ett stenkast från deras hus hade socknens invånare ställt till med midsommarfirande på en helt magisk plats.

I en glänta samlades folk med den ena magnifika jordubbstårtan efter den andra.

Det blev fikornas fika.

Therese sladdade ihop det här tillsammans med sitt barn Harry.

<3

Efter en slurp kaffe joinade vi detta lilla projekt.

När klockan två helt plötsligt hade blivit fyra, vi hade dansat små grodorna och babblat om ditten och datten, så cyklade klanen Sundh hem.

Dukade upp till middag under äppleträdet och tände grillen. Och snart anslöt Plåthuset-gänget. Vi åt grillad spetskål, färskpotatis och tusen goda grejer.

Sedan hivade Therese fram det här: Egen glass! Så ofantligt gott.

Och där, under äppleträdet, satt vi tills mörkret föll och barnen antingen somnade eller började gorma.
Så jädra fin midsommar!
Nästa år bjuder vi igen!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!