Om sommaren på Gotland var kantad av totalt härj, utmattning, ständiga bråk och tjafs, så var fem dagar i september som en len kolasås för själen. Ni kanske minns stockros gate, när jag tog bilder på stockrosorna i trädgårdslandet i brist på annat. Eftersom det var totalt mayham på alla fronter.
Det var som att fisken och kräftan krockade i venus. På repeat. Full metal frontal krock. Okej, jag kan cirka noll om astrologi, så det är väl som att glatt vada ut i infinity poolen. Men en kort analys av sommaren var väl att båda barnen genomgick århundrades fas. På varsin kant. Och det hade ju just varit bra om de hållit sig på varsin kant, but nooooo. Det var som ett trumsolo i krockar.
Men den här gången?
Så sjukt mysigt. Barnen lekte tillsammans, var på gott humör, de kramades, myste, småpratade och somnade i varandras famnar. Jag och John stod som frågetecken och undrade vad som hade hänt med våra härj-barn.
Och så klättrade de i äppelträden i jakt efter äpplen.
Jag är så harig när de klättrar, fast jag klättrade som bara den när jag var kid.
Så jag tittar ofta bort när de klättrar, hahaha. Och backar lite. Då brukar de hålla sams och klara att reda ut härvorna själva ganska bra. Nu för tiden.
Ska förövrigt klistra fast de här bilderna på ögonlocket. För det här vill jag aldrig glömma.
Loading Likes...