Ah. Imorgon börjar det.
Jag har gått runt hela veckan och längtat till att börja jobba. Dra igång. Men nu, mitt under brinnande söndagkväll, har jag sådan separationsångest.
Barnen är så taggade på förskola, men helt plötsligt är det … jag som inte är det.
10 veckor har vi varit haft semester. Eller ja, semester och semester, det är väl en definitionsfråga som egenföretagare. Både jag och John har jobbat och varvat barn med jobb (hej utmaning). Men så här i sista timmen, när barnen gått och lagt sig, en pussat kinder god natt och de sträckt sina små armar kring ens hals, ja, då börjar jag funderar på vad som var så himla härjigt.
Ja, jag har sämst minne. Har alltid haft. Glömmer ständigt bort jobbiga prövningar, men ömmar för de härliga glimtarna. Liksom lindar in dem och vårdar dem, låter dem ta över och måla skiten ur alla prövningar. Oerhört selektivt, och ibland naivt. En ganska bra egenskap, för det blir ganska färgglatt även om förutsättningarna och själva målarduken går i svart.

Ja, så där är det, förutom vissa saker som så klart etsar sig fast för livet. Där jag har svårt att glömma. Men sådana där vardags-betongklumpar med bajs på, de minns jag aldrig särskilt länge (även om de varit rejält bajsiga just i stunden).
Som när jag skulle betygsätta min första graviditet och gav den en stark 7:a. John tittade häpet på mig och började rada upp illamående, sammandragningar, foglossning från vecka 12 och att jag var i stort sett sängliggande de sista veckorna. Haha, jag i ett nötskal. Fick sänka den där 7:an till en 4 sen för övrigt. Men jag var glad, det hade ju kommit ut en unge, så måste ju graviditeten varit bra, eller?

Nåväl. Imorgon börjar jag jobba. Och det kommer bli en intensiv höst, med boksläpp, projekt, föreläsningar, klimatfrukostar och mycket flängande. Jag har försökt att planera in hemmadagar, andningshål och mjuka, fina saker. För även om jag är en social katt, så behöver jag lapa mjölk i min ensamhet ibland.
Herregud vad många liknelser i ett och samma blogginlägg!?!?!

Börjar morgondagen med att gå till frisören och kapa sommarrufset en aning. Och så ska jag styra upp veckans mest spännande: säsongens första klimatfrukost med tema inredning! Tjohoo!

Är ni med mig? Snälla, säg att ni är det? Behöver er den här hösten <3

Det här är jag just nu. Såååå förkyld, igentäppt och orkeslös att hälften vore nog. Men ändå rätt skönt (intalar jag mig) att riva av det här nu istället för när en kommer tillbaka till stan.

För visst är det en garanti, hahaha? Att inte få både och?
Nä, okej, gott försök.

Hoppas innerligt att jag är frisk imorgon, för då levereras 1,5 ton grus till vår grusgång …. eh.

God morgon!
Sista söndagen på torpet, och bara några ynka dagar kvar tills det är dags att återvända till verkligheten. Gah, så dubbelt det där. Saknar vännerna i Stockholm, men älskar ju den här platsen djupt. Nåväl. Det kommer bli en del göttande i Gotland även när jag kommer tillbaka till Stockholm för jag jag lever snabbare än jag bloggar, hahaha.
Här kommer exempelvis en gäng bilder från en mulen, regntung dag för ett par veckor sedan, när vi åkte in till Visby för att göra ett par ärenden och passade på att gå runt bland stockrosorna inne i stan.

Så overkligt vackert precis överallt.

Särskilt i Botaniska. Är inte det här världens vackraste plats?

När vi sprungit av lite spring så började vi bege oss till nästa stopp. Men första ta kort på alla fina hus så klart.

På eftermiddagen lämnade vi Visby och begav oss norrut, till Maria, Jossi och deras två barn som bor … eller ja, bodde … på Själsö. De var mitt i flyttkaos, men bjöd in till lite fika och lek. Och shit vad våra barn trivdes där. Ville aldrig åka hem. Bra betyg, Maria!

Här, i världens finaste hus från 1930-talet, skulle de bo ett par ynka dagar till. Fyllt med Marias fantastiska kreationer överallt. Som de här fina sängarna.

Och de här som Maria gjort under namnet Tellkiddo.
Maria alltså. Så härlig, öppen och vettig. Hon kvistade fram till mig i en lekpark i Visby för ett par år sedan, kanske två år sedan, och här stod jag nu i hennes fina hus. Mitt i en flytt. De har nu bosatt sig i Stockholm, så nu hoppas jag på att vi ses där istället. Eller ska jag säga “också” kanske.

Hur fluffig och härlig?
Pja, det var allt för denna dag.

Alltså detta! Den lilla plätten av sommaräng som orkade sig upp i år. Lycka! Blåklint och vallmo – och så jag i mitten.

I höst ska vi få hjälp av grannen att hyvla av resten av gräsängen, och så ska jag höstså allsorts sommarblommor och försöka få till en sommaräng som kommer bli smaskens för humlor, fjärilar och bin.
Vilka fröer ska jag lägga rabarber på? Och har du några fröer som du har samlat på dig som kanske skulle passa här?

Nästa år funderar vi på att anlägga ett STORT potatisland också, och kanske vara här från maj till juli (för att kunna ta ett krafttag mot ogräs redan från start), istället för juni till augusti. Eller från maj och ett år framåt, haha.

Igår öste regnet ner och vi laddade upp med film i sängen. Det var en sådana där mellandag, mellan besöken, när bara vi är på torpet. Då gör vi oftast ingenting.
Katten kom inspringande från ängen, genomvåt, och gjorde oss sällskap. La sig på byrån i sovrummet, med utsikt över oss och i sällskap av en annan katt, och bidrog till det ultimata regn-myset.

Hej på er! Medan kidsen kollar på sommarlovsmorgon så kikar jag in här för en liten uppdatering.
Dagarna lunkar på här på torpet, och besöken avlöser varandra de kommande dagarna. Det är lite som att lägga ett tetris, men älskar det!
10 veckor på torpet kräva sina kryddor så att säga.
Nu har vi varit här lite mer än en månad och jag tänkte visa lite vad vi har pysslat med. En snabbgenomgång helt enkelt.
Först och främst har det lekts en hel del på övervåningen. Och självklart vill katten vara med.

När vi anlände till torpet så låg det här paketet köksbordet. Från underbara Fru vintage och hennes familj, som hade hyrt torpet ett par dagar innan vi kom. Så omtänksamt <3

Allt vi behövde de första dagarna.
Svältfödda på solnedgångar satt vi mest här, under äppelträdet. Det var potthett så vi drog fram badkaret och doppade oss titt som tätt.

Vissa dagar gick vi hit. Bästa stället! Lanthandelsmuseet i Dalhem. Här kan en köpa glass, kolla på gamla grejer och dessutom har de en massa loppisrum som fylls på titt som tätt.

Älskar att detta är vårt närmaste “köpa glass”-ställe.

Köpte en cykelkorg på loppisen i lanthandelsmuseet. Den ska packas med picknicks!

Och så sladdade jag ju i hop ett bihotell. Innan det flyttade till kattmyntan vid bästingången så stor den ute på ängen. Måste göra fler bihotell!

Plockade blommor till mig själv också.

I början gick stadsbarnen försiktigt fram och frågade “får jag plocka den här”.  I stan ska ju blommorna njutas av alla, så där är det ju bra om de står kvar. Men här får de plocka vad de vill.

Då ser det ofta ut så här.

Antingen plockar de megalånga blommor, eller som här: bara själva blommorna, hahaha. De här barnplockade blåklinten la vi på ett fat med vatten.

Vaktades stilfullt av vår katt Jumanji.

De första veckorna rensade vi ogräs varje dag.

Och så satte vi potatis där ogräset hade plöjt undan alla odlingar. Vi äter ju sinnesjukt mycket potatis, så är det något som vi ska sätta mer av är det just det.

Njöt av den här vyn. Vår rosa buss.

En dag upptäckte jag att rosorna stor i full blom. Gamla rosenbuskar ligger gömda i trädgårdens gömda hörn, och tids nog ska vi ansa och hjälpa dem på traven. Men nu är det mer ett arkeolog-jobb om en säger. Doftade i alla fall LJUVLIGT!

Det här är för övrigt sommaren som jag tappade det. Har gått runt i nattskjorta mest hela tiden, eller morgonrock. Eller så är det inte så att jag har tappat det, utan kanske snarare HITTAT DET!

Husvagnen innan allt bös, lampor och jox tagits ut. Med världens finaste himmel som kuliss.

Vanligaste vyn denna sommar. John i trädgårdslandet.

Hälften ogräs, hälften perenner. Får ju inte vara för fixat tycker jag.

Det var smällvarmt i flera dagar och det här var vår katts pose i timmar. Rimligt val av plats – där vi går som mest.

Hängde denna skönhet på tork. En tunn, tunn broderad blus som jag fått av min mamma. Tacktacktack.

Den här sommaren har vi inte flängt på så mycket utflykter, utan mest varit hemma på torpet. Det har gungats, lekts, hoppats studsmatta och cyklats. Bra mix av sommarlov. Det blev så himla mycket bilåkande förra sommaren på grund av hettan, men nu tränar vi på att klumpa ihop ärenden och använda bilen lite smartare. Inte helt lätt alla gånger, men bra träning.

Pja, det var en liten sammanfattning. Nu kör vi (nästan) en månad till på torpet! Hänger ni med?

Förra veckan äntrade jag Visby för att delta i Almedalsveckan! Jag hade ju blivit inbjuden att delta i en rad panelsamtal kring ämnet klimat och hållbarhet, vilket kändes som en viktig grej att kila in mitt under brinnande semester.
Jag har aldrig varit på Almedalsveckan, bara kikat in i stan (svängde förbi en kiosk) precis innan jag födde Bodil, men annars har Almesdalsvecka varit obesökt.
Men vilken grej det var! Lite som en festival, fast istället för band så föreläsningar, tal och seminarier. Och istället för suddiga livserfarenheter, så kunskap på burk. Lite så. Jag har alltid varit en rätt katt så festivalkonsertbesökare, blev alltid kvar i tältet på camingområdet på grund av så härligt häng och intressanta samtal, så detta passade mig ganska bra.
Fast kanske lite för nyduschat och tillrättalagt för min lunkiga smak, hahaha.

Varje dag hoppade jag på hojen, cyklade till bussen och pep in till Visby. Mellan mina egna hållpunkter passade jag på att gå på en rad seminarier på tema hållbarhet och kika runt i Visby. Det var så otroligt vackert över allt. Stockrosor och rosor precis överallt.

Jag hade helt glömt att packa ner Almedalen-outfits, så jag gick i typ samma kläder varje dag. Favoritkjol eller jeans, tillsammans med blus eller knyttopp.

Det är ju vara att bestämma att det är ett hållbarhets-statement tänker jag.

Eftersom alla seminarier och mingel är utspridda över hela stan så får en se ganska så många fina hörn och avkrokar. Särskilt om en går på känn, snarare än Google maps.

Inte mig emot.

Första dagen deltog jag i en rad samtal om hållbart mode – så kul och intressant. Och så hittade jag en ny, himla fin bekantskap. Karin från Erikshjälpen. Fick henne inte på bild vilket grämer mig. Vi hängde trots allt ganska mycket under Almedalsveckan, men vi hade fullt upp av att babbla, gå på seminarier och vara med i radio. Nåväl, NÄSTA ÅR!

När klockan blev eftermiddag tog jag bussen hem och kom hem lagom till middag och veckans kanske viktigaste uppdrag: HÄSTVAKT! Yup, grannen var på semester och vi hade fått det ärofyllda uppdraget att ta hand om deras hästar. Hej dröm!

Så varje morgon och kväll såg det ut så här. Vi bytte vatten, klappade och såg gav dem lite mat.

Sedan lunkade vi hemåt, vi la barnen för att sova och jag satte mig för att jobba och förbereda mig inför kommande dag.

Andra dagen på Almedalen såg ut så här. Ja, det blev en bild innan det blev regn och storm. Det regnade så in i vassen och jag hukade under min regnjacka en hel dag.

Det bästa med Almedalen – förutom allt intressant jag lärde mig – var LÄTT alla bra:iga människor som var där. Erikshjälpen-Karin så klart, sedan sprang jag in en rad Klimatklubben-medlemmar, Naturskyddsföreningen-finingar, Jävligt gott-Gustav, mötte upp med Therese Zätterqvist som testade mina klimtaglasögon (hennes egna är ju redan sjukt skarpa, men visst klär hon hon i dem?). Och tog en fika med mina kompisar Carro och Frida som var där i jobbet.
Och appråpå klimatglasögon så kikade jag ju runt Almedalen efter hållbara initiativ att prisa med “Hållbarast i Almedalen” – ett pris som Klimatklubben har instiftat tillsammans med Juno PR.

På onsdagen, efter jag träffat Therese, pep jag till Juno PR för att  tillsammans med de andra jurymedlemmarna utse finalister till “hållbarast i Almedalen”.

Och på torsdagen samlade vi alla nominerade: Oxfam, Move by bike och Almedalsgarderoben. Och priset “Hållbarast i Almedalen” gick till Almedalsgardeoben som lånar ut kläder till besökarna. Vet inte hur många seminarier jag var på där paneldeltagarna stolt sa att de bar kläder som var lånade hos Almedalsgardreoben. Snacka om normförskjutning!
Motiveringen till priset löd så här:
“Almedalsgarderoben belönas för sitt långsiktiga arbete med att visa upp delningsekonomin i praktiken. Almedalsgarderoben bidrar till att lyfta de beteendeförändringar som måste ske när det gäller konsumtion i allmänhet och av mode i synnerhet, och har lyckats göra hållbara val konkreta, lustfyllda, och attraktiva under Almedalsveckan.”

Tadaa!

Klimatglasögon alltså! Bästa accessoaren.

Mattias Goldmann, vd Fores, som satt med i juryn tillsammans med mig, Elin Larsson, hållbarhetsstrateg, och Désirée Maurd, medgrundare av Juno PR.

När priset “Hållbarast i Almedalen” var utdelat var jag officiellt färdigjobbad.

För övrigt SÅ fint hus.

Sedan åkte vi hem till hästarna, de kalkvita vägarna …

Sedan skålade vi för att det var semester!