God morgon!
Denna dubbelfestliga dag (Majken har namnsdag och John fyller 35 år!) ska firas med dunder och brak. Dubbelfrukost ska det bli minsann och croissanter en masse! Och – inte att förglömma – den traditionsenliga osttårtan (John älskar ost).
I dag är det dessutom bara 44 dagar kvar innan bebisen kommer. Förhoppningsvis. Jag hoppas den lilla parveln är punkligt.
Gravid i vecka 34 och sex veckor till förlossningen. Och vet ni vad?
Vi har en ny förlossningsplan.
Tanken var ju att föda bebis hemma i Värmland (eftersom det är fullkomligt tjokat i Stockholm), men nu när vi råkar ha ett torp på Gotland så har vi bestämt oss för att köra förlossningen där, på Visby lasarett. Jag har pratat med urgulliga BB där och de kan ta emot mig (pjuu) och jag ska få gå mina sista BVC-besök där också.
Eftersom jag tidigare var inskriven på Södra BB (som nu har lagt ner), så har jag fått ta lediga strötider hos olika barnmorskor i Stockholm. Jag har inte haft samma barnmorska mer än en gång så då kan jag lika gärna ta båten till Gotland och hänga runt med deras barnmorskor också. När jag ändå är i farten.
Så nu är planen helt enkelt Gotland. Denna gravidvecka klär jag mig i Emmy-kofta, vintageklänning fyndad på Uppsala vintagefestival och ballerinaskor från Deichmann.
Klockan är 15:00 och så här långt har jag kommit i dag.
Nattlinne, morgonrock och ett stycke flätad sovfrisyr. Min imaginära förlossningsfrisyr som jag testkör. Gnuggar mot kudden, vinkelsäkrar och testsliter i.
När andra lagar laxrullar att ta med till BB, så gör jag noggrann research i exakt vilken frisyr som jag ska ha när jag ska slita av håret mitt. Inga kläder är nedpackade i BB-väskan, men frisyren, ja, den är banne mig klar.
Och så har jag smetat på eyeliner och läppstift. Hade någon fin plan om att åka för att göra ett par sista ärenden, men måste vila stup i kvarten.
Och bebisen därinne har börjat flyttstäda. Alternativ möblera om mina organ.
Ibland måste jag bara luta mig bakåt (som här) eller ligga raklång så att den där personen därinne får plats. Som att hen går ner i spagat (vilket är högst otroligt med tanke på hens ömma moders bristande vighet).
Nu står bebisens första säng klar i väntan på ankomst. Den gamla sängen hittade jag och John hos antikhandlaren här i Midsommarkransen.
Spjälsängsskyddet – som följde med när vi köpte den “stora spjälsängen” på Blocket har fått ny kostym. Jag har klippt av det så att det passar sängen och så har jag piffat upp med blommigt tyg som Lollo hittade på Tygverket.
Och där i sängen finns loppisfyndade örngott …Och de här söta sakerna som jag fått av U N D E R B A R A Maja på Majas manufaktursom håller kurser i stickning och virkning på Vintagefabriken. Just de här mjukdjuren lärde man sig virka på den förra kursen. Jag hade signat upp mig att vara med och var så peppad att det jag höll på att gå i bitar.
Men tyvärr sa gravidkroppen nej, sammandragningar höll mig sängliggande och jag grämde mig SÅ att jag missade kursen. Så förstå lyckan när de här kom på posten häromdagen.
Tusen och åter tusen tack Maja (och Värmland 4-ever!).
Här kommer den.
Gravid-GIF:en!
Från vecka 12-ish till vecka 38. Ett stycke gravidmages utveckling från minifralla till gömd kalasballong. I vecka 12 kändes det fullkomligt overkligt att en bulan skulle bli boll, och numera (i vecka 39) så känns det konstigt att jag haft något annat än en stor magaccessoar där.
Som jag har väntat på det här paketet alltså. I veckor!
Innan jul letade jag och John med ljus och lykta efter en present till lilla Gertrude. Och där i Etsy-himlen hittade vi en docka som såg på pricken ut som Lollo. Vi kunde ju bara inte stå emot den där söta saken, med maragretaflätor och Peter pan-krage. Precis när vi skulle skeppa hem den, fick vi syn på den här svarthåriga sailorbönan och insåg att bebisen i magen måste ha en kompisdocka. Vi tyckte dessutom att hen var lik vår – alltid så efterlängtade vän – Åberg som bor i Göteborg. Det var inget snack om saken. Åberg-dockan skulle med.
I förra veckan kom äntligen det efterlängtade paketet. Jag lunkade ner med den ena dockan till Lojs, och den andra …
… parkerade John här. I Cirkus Sundhs säng.
Klart att Åberg ska vaka över bebisen när hen kommer.
Dansanta ben har hen också. Nu är det bara en sak som fattas.
Ett stycke bebis.
Min rumpa har fått konkurrens och det börjar bli svårt att gå sidledes genom livet (om det är the highest dream of them all). Ju tyngre jag blir desto smartare låter det med februaribarn. Min mormor Ulla, min mamma Märta och jag, mademoiselle Emma Sundh, är alla födda i februari, så jag känner att det vore på sin plats att bebisen hänger sig till traditionen. Eller så är det (med högsta sannolikhet) en enormt framkrystad anledning att få träffa den där minipersonen snabbare.
Vaggar in vecka 38 – fullkomligt högröd i ansiktet – med hästbrosch från Tradera, klänning från H&M, blå kofta och skor från Stadsmissionen.
Medan snöovädret härjar fritt utanför sovrumsfönstret, så tänkte jag – nedbäddad med glasögat på sned – passa på att svara på ett par kommentarer som kommit in den senaste tiden. Utan inbördes ordning. Fler svar kommer inom kort, så saknar du svar på just din fråga – håll ut.
Bilderna i tidningen Älskade hem är tagna av den förträffliga Jessica Silversaga.
Q: Du har så fint, och detta har egentligen inte med någonting att göra.. men hur tänker du kring möblerandet och att pussla in en bäbis i en tvåa? Vill gärna ha en bäbis och bor också i en tvåa som jag älskar, och inte vill/kan flytta från i första taget. Får man se förvaringslösningar framöver kanske? Eller möbleringstips?? tack för en peppig blogg! A: Hej! Och tack för peppet! Vi kommer att bo kvar i vår lilla Midsommarkransen-tvåa så länge vi bara kan. Planen är att bo litet i stan och sedan ha ett torp någonstans på landet där vi kan sträcka ut oss. Om vi inte ballar ur och flyttar från Stockholm vill säga. Vi pratar just nu om ungefär 10 olika framtidsscenarier, var vi kommer att bo, hur vi kommer att bo och när vi vill bo just så. Men det lär dröja ett par år innan vi kommit fram till något vettigt och är redo att lämna allt det vi älskar med Midsommarkransen.
Vår lägenhet tänkte vi optimera genom att såsmåningom flytta vårt sovrum till vardagsrummet och göra om vårt gamla sovrum till barnrum. Alltså helt enkelt inte ha något vardagsrum. Vi hänger ändå så himla lite därinne, utan trivs bäst i köket och i sovrummet. Jag och John har bott pyttelitet sedan vi träffades, och är liksom kvar i tanken om att det där extrarummet (vardagsrummet i vårt fall) inte finns. Väldigt ironiskt, eftersom vi flyttade från vår lilla etta i Hornstull för att vi trodde att vi behövde något större.
Vi gillar att bo litet helt enkelt.
Gällande förvaring, så kommer det med all säkerhet ett dussin sådana blogginlägg de kommande månaderna och åren. Var så säker. Just nu stuvar vi undan mycket i koffertar och försöker optimera ytan på bästa sätt.
Kram emma
Q: Hej hej Emma! Hur funkar det att läsa till ljuset från Merci-lampan? Funderar på att skaffa en till min soffa, men tänker att det kanske inte är tillräckligt riktat ljus eftersom där inte är någon skärm? Och heja dig för superbra blogg! A: Tackilitack! Klart du ska skaffa dig en Merci-lampa! Finaste lampan ju. Det går alldeles utmärkt att läsa i ljuset av lampan, och att den inte har någon skärm är inget jag störts av. Ett tips är att sätta en dimmer vid kontakten till lampan, på så sätt kan du variera ljusstyrkan från mysbeslysning till läsläge.
Kram emma
Q: Får jag fråga vad för en kamera och objektiv du har? A: Klart du får! Jag har en Canon EOS 5D Mark II, och till den har jag två fasta objektiv, ett 35 mm och ett 50 mm.
Kram emma
Q: Hej Emma!
En fråga är du emot vanliga mammakläder? I så fall varför?
Ja vet att de flesta mammakläderna är supertråkiga och inte så värst personliga, men det finns ju vissa bra baskläder man kan matcha med annat.
Bara nyfiken, du är jättefin i dina pennkjolar
/Kristin
A: Hej Kristin! Det är få saker jag är strängt emot här i världen, och jag hyser inget agg mot mammakläder. Däremot har jag svårt att köpa kläder – gravid som ogravid – som endast ska bäras under en begränsad period. Det strider mot mitt miljöhjärta helt enkelt, men det ska tilläggas att jag inte dömer någon annan för att de köper preggokläder. Min höhgst personliga åsikt är att jag vill köpa kläder som jag kan ha en livstid, sommar som vinter, som jag kan nöta och bära oavsett hur min kropp ser ut. Ett exempel är mina pennkjolar som jag kan bära även när jag inte är gravid (kanske behöver sy in dem en aning dock), eller mina koftor som jag bär till ALLT. Året runt. Så det är absolut inget agg mot kläderna, utan snarare en önskan om att inte behöva köpa något nytt.
Kram emma
Q: Hej Emma!
Vad fin du är!
Hur mycket gravid/vänta barn-böcker, föräldratidningar läser du? Själv har jag inte läst nånting (själv i vecka 27), bläddrat lite i bokhandeln och i tidningskiosken, tycker mest att jag får mindervärdeskomplex av att läsa dem, allt jag ska/borde/måste göra medan jag är gravid och innan barnet kommer. Tar tips från vänner och familj och litar på min egen magkänsla än så länge. Gå aldrig in på Familjeliv.se har jag lärt mig, hemsk sida tycker jag. Hur förhåller du dig till allt det där som finns ute för småbarnsföräldrar?
Ha det gott! A: Hej! Ja, svår fråga. Jag höll mig undan ganska länge, men nu suger jag i mig det mesta jag kommer över (men håller mig borta från skräckhistorier och opepp – sådant behöver jag inte. Jag är oroligt som jag är). Jag har även frågat vänner som har barn om alla deras tips, frågat om deras förlossningar, vad det tyckte var bra versus dåligt. Vad som funkade för dem helt enkelt.
Jag ser det som att jag länsar Clas Ohlson på ALLA alla verktyg de har, och sedan när jag kommer hem (är på förlossningen (som är det jag tänker på mest)) så kan jag solla och se vilka verktyg som jag behöver och som passar mig. Även om en vinkelslip är min vän Fridas bästa grej, Linda gillade bågfilen och Fatima lovordar gipsskruvar, så vet jag med mig att det bara är jag (och John) som vet vad som passar i min verktygslåda. Okej, jag har ingen aning om hur min referens till Clas Ohlson kom med i bilden, men let’s fortsätta:
Just för tillfället är John den som läser mest, vilket jag tycker är ganska skönt. Han sollar och vidarebefordrar sedan kortversionen till mig. Det känns himla skönt på något vis, att vi är två om verktygslådan. Och att vi tillsammans kan hitta verktygen och solla bort att skräp som bara förstör (allt det där som ger mindervärdeskomplex och oroar i onödan). Men alltså det är ju jobbigt, det ska jag inte sticka under stol med. Det är mycket information från olika håll som ska processas och samtidigt som folk är fullkomligt galna i att ge råd om allt som är farligt för ens ännu ofödda barn. Alltså det är svårt. Svårt att inte få en gnutta ångest, även om jag garanterat är den som tänker mest på allt som är farligt. Det handlar ju trots allt om mitt eget barn. Vissa dagar vill man bara sätta en kork down there och bara säga “det blir inget av detta föderiet, jag åker till Paris istället”.
Jag tror någonstans – liksom du – på magkänsla. Och min alldeles unikt sammansatta verktygslåda. Det har fötts barn under tusentals år, och människosläktet har ju uppenbarligen överlevt utan att man har både ett babynest, fixat fyrahundratrettiontvå bodys i ekologisk bomull (och hunnit tvätta dem innan), laddat upp med färdiglagad mat i frysen och har fixat i ordning en perfekt bebishörna. Sedan är det så klart en bekväm bonus om man har gjort allt det där, men vi är inte mer än människor.
Säger hon som just nu tittar på “bebishörnan” = spjälsäng full i bös och som just nu agerar klädförvaring.
Okej, lång utläggning. Sammanfattning: 1. Jag saknar uppenbarligen Clas Ohlson. 2. Allas upplevelse är unik, så alla måsten och borden kan man se som riktmärken som fungerade för andra. 3. Jag sollar friskt bland informationen – och då tillsammans med John.
Tillbaka i vår lägenhet i Midsommarkransen, med utsikt över snöiga hustak, i en fullkomligt iskall lägenhet. Vi eldar för full muggar i kakelugnen, pälsar på oss stora koftor och lägger strumpbyxorna på uppvärmning på elementet innan de ska på.
Det är väldigt mysigt att vara hemma, med massa bebisfix, pocket-knarkande, musik-lyssnade, dokumentär-tittande och så en ståtlig julgran som står och ser stolt ut.
Denna söndag har spenderats med “Downton Abbey” i sängen, lunkande promenad till Aspudden (i jakt efter ett öppet café), lunch på Ett skafferi i Kransen (obisouly inget öppet i Apsis), ett besök hos Lollo, Hasse och Gertrud. Och där någonstans emellan så knäpptes den här bilden.
Fyra nyanser av vinrött och en gravidmage vecka 30. Tio veckor to go.
Ekologisk, varm undertröja från Åhlens (ett måste i vår lägenhet just nu), kofta från Nice things, skärp från Myrorna, pennkjol från Asos, strumpbyxor från Lindex och hårspänne från bortglömd vintagebutik.
Jag och superpysslarenLouise Lemming (alltså du ska se hennes hem, hennes bebishörna och inredning – MARVELLOUS!) gjorde ett jobb för pysseljobb tidigare i höstas. Nu kan du se resultatet i Amelia Vänta barn som finns ute i butik nu.
Där står min Royce-Rolls – en retro barnvagn med den sötaste mobilen, i bästa färgkombon.
I tidningen hittar du allt från pyssel till bebisen, bebisrummet och mycket, mycket mer.
Spring å köp vettja!
Denna vissna onsdag må det vara grått ute, men i min mage är det fest, dans och high chaparall. Gravid i vecka 23 och det är som en torktumlare därinne.
Vänder ut och in på min garderob och blir lika imponerad varje gång över hur mångfacetterade plagg jag har – trots allt. Som den här gamla H&M-toppen från tidigt 1800-tal, tillsammans med en lila pennkjol från Asos, blå strumpbyxor från Lindex (som går hela vägen upp över magen) och skor med inlägg från Stadsmissionen.
Och kalaskula förstås.
Du kan kalla mig Kalaskulan Sundh numera.
Menar ni verkligen att den ska typ bli dubbeltdubbelt så stor?
Är lätt mega-facinerad och spänd över hur de här outfitbilderna ser ut i vecka 39. Skrattar lätt inombords redan nu.
Denna gravidvecka klär jag mig i Emmy-kofta, vintageklänning fyndad på Uppsala vintagefestival och ballerinaskor från Deichmann.
tack för en peppig blogg!
