I mars packade jag väskan med färg och drog till Hawaii tillsammans med John. Han skulle dit på konferens, medan jag passade på att byta frilanskontor mot strand.
Första veckan spenderade vi i Honolulu. Dagarna spenderades med att upptäckte staden, skriva artiklar i skuggan, pimpla paraplydrinkar och bada. Helt okej arbetsförhållanden.
Efter en vecka i Honolulu begav vi oss till Maui för några latdagar. Semester på riktigt med andra ord.
Det var så himla härligt att hänga bara vi, käka ananas, bada bland valarna (okej, lite överdrivet, men de var banne mig inte långt i från), läsa böcker, försöka uttala alla ortnamn och bara babbla.
Det här var lucka 6 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här. Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:
Efter en natt på Sue Ellen-hotellet satte vi oss i Ford mustangen och drog – gastande vår nya DIY-hit “Mustang Sally” – vidare på vår Maui-roadtrip. Vi siktade in oss på Kaanapali, där vi bodde och hängde sist vi var på Maui.
Efter en snabb lunch på Hula bar svalkade vi oss i vågorna. Det var så ofattbart varmt att det kändes som att jag skulle smälta bort.
Mellan svalk-varven satt jag och kikade mot vågorna och fick se mitt livs första val. Det var stört.
Enorma vågor slog in mot stranden. Här ser ni John. Vi kan kalla den här bilden “Bye bye John”. Kort därefter gick ett förälskat par förbi på stranden, hand i hand. Så romantiskt. Tills en våg fällde en av dem och tog med sig hen ut i vattnet. Såg fördjävla roligt ut alltså. Särskilt eftersom den andra fortsatte gå som att ingenting hade hänt. Och stackar’n som låg och flöt i vattenbrynet …
Invigde min nya bikinitopp också. En prickig sak från Forever21, tillsammans med mina sailor-bikinitrosor. Och så hatten från Savers så klart.
Vid fyra-snåret packade vi ihop badhanddukarna och gav oss i väg på tur igen.
Lämnade Kaanapali för Lahaina, där jag fick dregla lite i den fina vintage poster-butiken.
Lagom till att solen gick ner checkade vi in på nattens hotell och insåg att här hade vi varit tidigare. Fint som snus var det, även andra gången.
2013 ska nostalgeras, firas och begravas. Och det med en rejält återblick. Du har redan sett:
– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari – jazzande födelsedags-februari – virvlande Vintagefabriks-mars – ett vårvackertmaj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
Där juni slutar, har juli vid. Och jag driver fortfarande runt vid bekanta ramlar-gator och turturduvs-Seine i Paris.
Tar ett kliv in i Luxembourg-trädgården och blir förälskad i denna plats på nytt. Det är så stilla på något vis. Ödsligt på ett omhändertagande vis.
Julis eftermiddagssol är varm mot bara sommarben och solblekt hår.
Här vill vi stanna i resten av våra liv konstaterar vi, slår oss ner, äter picknick och spelar yatsy.
När Paris dämpas i kvällsljus sveper jag en randig kappa om axlarna. För fem timmar sedan blev den min, inne på en av Paris välrenommerade vintagebutiker. Present från min älskade John som sa att “den där måste du ha – jag köper den till dig”.
Lämnar Paris för den franska Medelshavs-kusten. Över en natt bestämmer vi oss för att rikta in oss på Peyriac de mer, och Le Flamant Rouge, efter tips från Miriam Parkman.
Blir överrumplade av charm och vill aldrig lämna vårt Coco Chanel-rum.
Äter frukost på fransk vacker-bakgård, klappar en förbipasserande fransoskatt och planerar de kommande dagarnas roadtrip.
Hamnar efter några dagar i vackra Cassis.
Flanerar franska gränder fram …
fotograferar …
… och tar vårt första dopp i Medelhavet.
Förbi böljande vingårdar, upp på bördiga berg och ner i himmelskt vackra dalar. Lämnar kusten för Provence.
Övernattar på ett Art Nouveau-inspirerat B&B, som har en ägarinna som är så trevlig att vi vill bli adopterade.
Ritar färdvägs-streck på vår knöggliga Frankrike-karta och följer linjern till St Tropez. Där äter vi lunch till överpris, tar ett dopp bland yachterna och lutar pannan mot Chanel-fönster.
Det är osande hett i lugnet mellan trånga gränder och enorma yacher.
Hittar undangömda vacker-gränder, dit inget botox-ögat kan kisa sig till.
Lägger iskalla vattenflaskor mot panna och försöker minnas hur kallt det är i januari. Lyckas föga med att framkalla tanken, och försöker vara tacksam över värmen.
Lämnar St Tropez-hetta, bil och roadtrip, för ett snabbesök i Rom. Det ligger i ruiner. Nog för att Rom inte byggdes på en dag, men att de fortfarande inte var klara var för mig ett under.
Alla vägar leder till Rom. Utom den här. Den är låst.
Söker svalka under italienska trädkronor innan jag gör det fatala misstaget att äta pizza i 29 graders Rom-värme. Matthet får ett nytt innehåll för madame på bilden.
Lämnar Rom för en vecka av det här. Blomstrande Sicilien.
Vi bor i ett hus, med egen terass och utsikt över horisonten. Och har en egen strand.
Det känns faktiskt helt okej.
Och badar i ljummet vatten.
Per, Lisa och jag.
Slänger mig ut från en klippa, ner i pluset. Nåja, från en av de lägre klipporna. Italienarna däremot. De har macho-maraton i klipphopp.
Med saltvatten i håret och väskan full i franska fynd landar jag i Stockholm igen. Otympligast måste ju ändå vara paraplyet som vi köpte iParis när det började dugga. När vi kommer ut ur affären och ska slå upp vårt parasoll, så är regnet som borta. Och lämnar oss i fred under hela vår semester. Det där paraplyet tar vi numera alltid med oss när vi vill att det ska sluta regna. Lika effektiv som en kinestisk vädermanipulation.
Njuter av lata frilansdagar i Stockholm i klädd blommig Paris-klänning och gula skor från Swedish hasbeens. Sorterar företagskvitton på picknickfilten, cyklar på möten och plåtar jobb på innergården. Som att vara ledig, men ändå inte.
Andas in en hel parfym av blomster och tänker att här ska jag dö. Men inte än på en hundra år, tack.
Premiäråker vår gamla eka, tillsammans med min mamma, min syster och svåger.
Spenderar kvällarna på verandan, ätandes röda vinbär från trädgården och snofsar ihop en inbjudan till min 30,5-årsfest
Upplever rosa vacker-himlar och trygga hemma-grusvägar.
När varje ven har fått i sig en dos av Värmlands landsbygd (yes, I’m addicted) mellanlandar jag i Stockholm. Illustrerar till boken Vintagefrisyrer och är frän i nya solglasögon från E&E.
Plåtar ett matreportage (och omslaget) till Expressens “Loppis & antikt”.
Packar ner kamera, badkläder och grillvante och tar båten över till Gotland för den obligatoriska grilla-på-Gotland-veckan.
Hänger med de här gulliga, favoritskruttarna också.
Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut? Åkte på roadtrip genom Frankrike, släppte en Vintageparty-bok, semestrade på Sicilien, startade en egen bloggportal (Bonjour blogs), lärde mig sticka och premiäråkte vår gamla eka(som vi haft i många år, men som jag bara har slitit och tjärat med).
Och så startade jag två företag, mitt eget aktiebolag och Vintagefabriken – tillsammans med Lollo och Linda.
Vilka länder besökte du?
Norge, Frankrike, Italien, Storbritannien.
Vad var din största framgång 2013? Jag gjorde en hel massa spännande, svinroliga frilansjobb, släppte boken Vintageparty, startade Vintagefabriken, skrev och illustrerade klart boken Vintagefrisyrer och var med och drog igång En snällare julmarknad. Alltså vilken sjuhelvetes resa! När jag ser tillbaka på allt jag har gjort 2013 – tillsammans med andra fantastiska kreatörer (men även själv) – så blir jag förbannat stolt. Och lite utmattad. Tempot!? Pjuu.
Bästa köpet? Den rosa bomullsklänningen som jag hittade på Beyond retro. Jag levde i den där klänningen hela långa, varma sommaren.
Gjorde någonting dig riktigt glad? När jag och John fick ta över katten Sockan och den fantastiskt varma finsommaren.
Och ledsen?
När jag förlorade det lilla barnet som växte i mig. Det svärtade ner hela hösten och dammade ner varenda dag med en enorm trötthet. Det tog ganska lång tid för mig att återhämta mig – både fysiskt och psykiskt. Tusen hormoner gjorde att jag grät varje dag, hade svårt att vara ensam med mina egna tankar och var så enormt trött. Träffade inte en själ (förutom mina Vintagefabriken-vapendragare) på flera veckor. Jag hade en bild av mig själv av att jag kunde borsta av mig sådant här relativt lätt, men så var tydligen inte fallet.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2013?
Daft punks “Get lucky” som skrålade ur radion genom vår roadtrip genom Frankrike. Genom ett brusigt Paris, över spetsiga berg vid Franska Rivieran, genom frodiga vindalar i Provence och förbi vajande palmer på en soldränkt motorväg.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det här året har varit en riktig berg-och-dalbana. Enorma toppar med boksläpp, Vintagefabriken-starten, Paris-häng, Gotlandsbad och vackra visioner. Storartade planer, fullklottrade kalendrar och ett aldrig (?) sinande pepp. Och avgrundsdjupa dalar när energin plötsligt har tagit slut och modet svikit. Saker och ting har hänt personer i min närhet och det har (så klart) påverkat mig. Men vi har tagit oss igenom det. Funnits där för varandra. Och det betyder mycket för mig. Så? Om jag var gladare? Det vette tusan. 2013 var inte mitt bästa år. Det var ett slitsamt år, med många lärdomar och erfarenheter. Det är nog just så som jag kommer att minnas det: Som ett sönderklottrat kollegeblock med kom-i-hågs och notes till mig själv.
Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit hand om mig själv, gått fler Vinterviks-promenader och tillåtit mig att landat mer. Jag är en arbetsmyra, men även myror behöver landa, ta en långpromenader och låta tankar falla på plats.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Jagat livet.
Blev du kär i år?
Gång på gång.
Favoritprogram på TV?
2013 var året då TV:n åkte ut. Skvalet och bakgrundsbruset skulle bort, för att ge plats åt större tankar, långa middagssamtal, symaskinsskrammel och efterlängtat tom timme = dra i gång projekt. Men på datorn har jag minsann inte slängt ut. På den såg jag “Orange is the new black”, “Game of Thrones”, “Masters of Sex”, “Fröken Frimans krig” … och eh, “Bonde söker fru” (“denna sommar kommer bli som varm kolasås på vaniljglass”). Love it!
Bästa filmen?
The Heat. Stört rolig.
Bästa boken du läste i år? “Cirkeln” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Och en massa deckare så klart.
Bästa matupplevelsen? När jag och John hittade Paris bästa crêpe i Marais. Vi kör alltid “dagens crêpe” när vi är i Paris, och denna gång hittade vi den bästa. Ever.
Något du önskade dig och fick? Jag fick åka till Paris. Det önskar jag mig alltid.
Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Den 4 februari 2013 fyllde jag 30 år. Det firades med fransk finfrukost, jobba hemma-dag, och afternoon tea hemma hos Lollo, tillsammans med Linda, Fatima och nyfödda Livia. Därefter blev jag bjuden på skumpa på Le Rouge och så gick jag på Elle Interiörs designpris. Det riktiga festen skulle hållas ett halvår senare, i augusti. Jag har nämligen alltid drömt om att fylla år på sommaren, så jag bestämde mig helt sonika för att flytta fram min födelsedagsfest ett halvår. Fira 30,5 med ett vilt Garden Party utan slut i den vildvuxna trädgården hemma i Värmland. Och så blev det. Men John kunde inte riktigt hålla sig, så han ställde till med en överraskningsfest den 4 februari. Så jag blev dubbelfirad!
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Någonstans önskar jag att jag sluppit att lära mig den hårda vägen. Så är det ju alltid. Men för att man verkligen ska ta lärdom av livet, så kanske det behövs rejäla dalar. Om livet bara gled på som en Pettersson-båt genom Göta kanal, så då skulle glädjen bli blasé och findagarna mindre fina.
Vad fick dig att må bra? Latdagarna och vattenhålet på Vintagefabriken.
Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014? Lugn.
Vilken kändis var du mest sugen på? Alltid Timbuktu.
Vem saknade du? Min vän Åberg. Alltid.
De bästa nya människorna du träffade?
Åh, fick en hel massa nya bra-bekantskaper. Varma människor som man liksom gillar så där automatiskt.Som Bonjour-Madeleine, Isabelle Pedersen, Ida (som syr våra Vintagefabriken-klänningar), Emmy. Bra människor.
Högsta önskan just nu?
Att boken Vintagefrisyrer säljer som smör, Vintagefabriken slår nya rekord, ett stycke regeringsskifte, att folk blir mer miljösmarta (får miljöpanik varenda dag) och mina vänner och familj mår bra. Och att få en liten bebis. Det vore grejer det.
Provence. Ljuvliga Provence.
Jag och John rullade in i den nästan skamligt charmiga byn Brignoles en kväll slöjade i gult ljus. Parkerade bilen, packade ur våra väskor, hittade åt höger och åt vänster. Var låg vårt B&B?
Ingen aning.
John kvistade fram till några parksittande samtals-herrar vid en fontän och frågade åt vilket håll som vår lilla rue låg. Ingen pratade engelska, men gestikulerade stort att frågan förvirrade. En gammal farbror började pipa i väg åt vänster och gestikulerade mot oss att vi skulle följa med. Vi knatade efter med väskorna i våra händer. Farbrorn gick med målmedvetna steg in bland gränderna. Stannade vid några damer som stod och pratade vid en port, frågade om de visste var gatan låg? De skakade med huvudet, men tillsammans fick de syn på en annan dam. De gick fram till henne och snart var halva byn med i jakten efter vårt B&B. Till slut lyckades farbrorn ta reda på var den lilla gränden med B&B:t låg och gick – bokstavligt talat – med oss ända in i farstun. Han hjälpte oss till och med att ringa på dörrklockan.
Inne på vårt B&B möttes vi av en underbar människa som liksom kvittrade fram att hon nästan inte alls pratade engelska. Sedan berättade vant – på klingande, franskosade engelska kryddade med livsglada skratt – om huset, byn och den kommande frukosten. Hon förde oss fram över de persiska mattorna, visade oss den övervuxna trädgården, rummet vi skulle bo i och sedan rekommenderade hon en restaurang som vi kunde gå till om vi var hungriga. “Men skynda er innan det stänger – det är här inte Paris”.
Så då gjorde vi precis det. Lämnade väskorna på rummet, gick ut genom den stora porten på B&B:t (som du ser här ovan) och gav oss ut i den trevligaste by jag varit i.
Förbi vackra portar, höga grindar, tufsiga katter och …
… nötta fiskbutiker.
Jag bar saltstänkt hår och min blommiga klänning från Tidens Melodi.
Vackra Brignoles.
Jag och John var så nyfikna på denna lilla by att vi så klart inte kunde gå raka vägen till restaurangen. Först ziczacka sig genom gränder, tappa bort sig och därefter leta sig fram till någon fasad eller fontän som kändes igen.
Här står världens bästa John i randig tröja och keps.
Med fransk damm under ballerinaskorna gick vi sedan till en rekommenderad restaurang, drack vin från gårdarna runt omkring, åt underbar provencalsk mat och insåg att jo minsann, Provence är vår grej.
Vaknade upp på ett B&B i närheten av Provence, åt frukost och bestämde dagens roadtrip-rutt. Vi längtade efter hav, så siktade motorhuven söderut.
Staden Cassis blev nästa mål på vår roadtrip längs med den franska kusten. Solen gassade, palmerna vajade i den salta luften och syrsorna höll takten när vi rullade ner för de branta bergen ner till den lilla kustbyn.
Min väska var packad med ny baddräkt från Paris, tummade pocketböcker och en påse med färska körbär. Medelhavet skulle minsann intas.
Pittoreska Cassis med franska balkonger, pastellfärgade fönsterluckor …
… boulangerier.
Efter en snabb kaffe och dagens crêpe (så klart) slog vi oss ner på stranden. Hatt, solglasögon, körbär och karta över Frankrike. Här skulle smidas roadtrip-planer i sanden.
“Om det här är bilen …”.
Efter ett tag blev det för varmt – John tog första doppet!
Själv är jag av den frusna typen, så jag tog tid på mig att tina upp i den brännheta sanden.
Eftermiddagen kom och vi lämnade stranden för att dra vidare genom Cassis. Ett stenkast från stranden låg båtar, restauranger och pastellfärgade leksakshus på rad.
Hotell som såg ut att egentligen ligga på Cuba.
Och så lite borgar och berg.
Vi gick genom de trånga gränderna, med alla de knalliga husen, men insåg ganska snart att våra kroppar krävde bad.
Knallade till vår roadtrip-ford och åkte en bit österut, till en ny strand. Där blåste det så att klänningen smet åt kring benen och hatten flög av. Lika bra var väl det. Det skulle ju ändå badas.
Min havsälskande man sprang i, dök in i en våg och plaskade njutningsfullt i det salta vattnet.
… och även jag hoppade i plurret. Okej, “hoppade” var en lätt överdrift. Gick sakta i – med spänd käke och händerna på den varma magen som inte ville bli kall.
Bekantar mig med vattnet.
Och sedan fort i och fort upp!
Nybadade och med vindtorkat, våldsamt hår försökte jag sedan få på mig hatten igen. Med en blond kalufs som stod rakt upp.
Roadtrippen skulle fortsätta. Till Provence.
Paris i all ära, men det är inte mycket som går upp mot drömska Le Flamant Rouge och charmiga Peyriac-de-Mer. Varken jag eller John kunde liksom inte sluta fotografera, vilket resulterar i att jag måste göra ytterligare ett inlägg för att visa hur vackert allt var. Det första inlägget hittar du här: Roadtrip genom Frankrike: Peyriac-de-Mer
Alla rum på Le Flamant Rouge (tack för tipset Miriam!) hade inretts efter ett tema. Vi bodde i rummet Coco Chanel. Denna paranta dam var i gott sällskap av författarummet Albert Camus – med bokhyllor och väggar täckta av tidningsblad – och konstnärsrummet Georges Braque – med stafli vid det öppna, susande fönstret. Dessa rum låg på samma våningsplan. Om man trippade upp för trappan kunde man komma till det vackra rummet Edith Piaf. Jag ville bo i vartenda rum. Knappra fram en bok i Albert Camus–rummet, måla konstverk med vind i håret i Georges Braque-våningen och lyssna på skrapiga vinylskivor uppe i Edith Piaf.
Matsalen på nedervåningen var ett kapitel för sig. Överallt låg vackra golv. Rutiga, mönstrade, nötta och älskade. Allt var så där stilla. Det var en stillhet som jag inte vet när jag upplevde senast. När det är tyst. Inget skval, inget bilbrummande, inget dunkade i huvudet av saker som måste göras. Bara harmoniskt brus från vinden, pip från svalorna som sladdar förbi ovanför taket och ljudet av en kaffekopp som ställs ner på ett fat.
Det sistnämnda ljudet kom utifrån.
Trappan leder nämligen ut till baksidan av huset, där jag och John åt frukost.
Edith Piaf-rummet.
I författarrummet, Albert Camus, var väggarna tapetserade med gamla tidningar och på ett skrivbord stod en skrivmaskin.
När jag trippat runt bland alla rummen gav jag mig ut i byn Peyriac-de-Mer tillsammans med John.
Det var morgon och fransoserna kom gående från bageriet med nybakt bröd. Själv gick jag och bar på min mammas gamla badväska (som hon alltid hade med sig till sina morgondopp förr) som jag numera använder som handväska.
Peyriac-de-Mer var så där franskt autentiskt som man kunde drömma om att en liten by skulle vara. Naggade dörrar i knalliga färger, halvöppna fönsterluckor, tvätten på lina högt ovanför gatorna och krukor med växter i. Överallt.
Om jag fick välja skulle jag bo i huset med de gröna fönsterluckorna. Vilket väljer du?
Peyriac-de-Mers gränder var helt tomma. Så när som på mig och John då. Och någon katt på jakt.
Hittade stora – stängda – portar med spännande trädgårdar i.
När vi gått igenom Peyriac-de-Mer, gick vi tillbaka till Le Flamant Rouge, packade våra väskor och hoppade in i Forden igen. Ett nytt äventyr, ett nytt mål och ännu ett stopp på vår franska roadtripp stod på menyn.
Måndag och ny vecka. Det betyder en summering av den förra. Till min hjälp har jag ett par bilder från min Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.
Vecka 23 började med ett besök hos Polisen. Jag skulle nämligen säga adjö till den mörkhåriga ladyn som frontat mitt pass sedan 2003. Så här såg jag alltså ut då. För exakt 10 år sedan. Jag var 20 år, hade bott i Stockholm i ett år, hade mörkt hår i en fläta på sidan. En snedbena som var uppsatt med hårnål om dagen och släpptes ut till en indie-rullgardin om kvällen. Skrammliga örhängen hade jag i öronen och en massa sjalar runt halsen. Det skulle man ha.
Veckan lunkade på och jag instagrammade en underbar smaragdgrön klänning. Jag hade köpt den till mig själv, men jag fyllde liksom inte ut den i tuttarna så jag gav den till butiken istället. Den kommer hitta sin rätta ägare, just den rätta ägaren var tyvärr inte jag.
En kväll for jag till Östermalm och hälsade på en man vid namn Bengt.
Bengt var en ytterst trevlig man som hade läst om mig i Dagens Nyheter och nu ville skänka mig en Singer-symaskin och gamla mönster från 1950- och 1960-talen. Alltså Bengt. I love you.
Onsdag morgon spenderades på ett tak inne i Stockholm. Närmare bestämt på World trade center. Anledningen till detta besök var ingen mindre än Emma Wiklund som lanserade sin första doft. Den heter Rue de Varenne och är inspirerad av kvarteren där hon hade sin första egna bostad. I Paris. Underbart! Tycker verkligen om Emma så himla mycket. Hon är så varm och härlig varendaste gång man träffar henne.
När jag kom tillbaka till kontoret slog värmen till. Och jag som bar byxor och täta skor. Inte okej. Så jag testade en fantastisk blommig klänning från Vintagefabriken som jag sneglat på … Och köpte den! Kunde inte motstå.
6 juni. Min och Johns bröllopsdag. Ett himla bra datum, för vi kommer alltid vara lediga denna dag så att vi kan göra det vi alltid gör: Picknick under det här trädet.
Det är faktiskt samma träd som är med i kapitlet Picknickparty i boken Vintageparty (och just detta kapitel plåtades – fanfar – den 6 juni 2012).
Jag och John slöade i skuggan, drack champagne, småpratade och höll om varandra. På eftermiddagen anslöt några av våra vänner för brännboll och rosévin.
Fredagen kom och det stod Trädgården under bron på agendan. Äntligen! En sommar är inte komplett utan Trädgården.
När lördagens seglade in åkte jag och John på en miniroadtrip till Sigtuna. Där hade vi nämligen aldrig varit. En liten stad som är söt som socker. Vi kom lagom tills allt stängde, vilket var himla skönt, då fick vi nämligen alla gator för oss själva.
Och jag passade på att inviga min nya klänning och blå ballerinaskor.
Besökte några loppisar på vägen och köpte bland annat en ny bil. Visst är den himlans fin?
Vet ni vad? Jag har fått en helt underbar födelsedagspresent av min man John. Den är så fantastisk att jag knappt finner några ord.
Okej, är ni redo? Så här kommer min sommar att se ut: Jag och John åker ner till Paris i ett par dagar. Underbara, älskade Paris. Där bor på ett fint hotell (födelsedagspresent från mina föräldrar). Efter några lata, vintageshoppande dagar i Paris hyr vi en bil och puttrar sedan ner längs Atlantkusten. Vi stannar där vi vill, äter där vi vill, bor över där läget känns bra och hänger runt här och där. Det finns ingen plan. Bara en lång kust, lata dagar och en bil. Efter några dagars roadtrip sätter vi oss på ett flyg igen. Denna gång åker vi till … Palermo på Sicilien. Där möter våra vänner Per och Lisa upp och vi spenderar en vecka tillsammans i ett hus. Boendet på Sicilien har jag fått i present av mina underbara svärföräldrar.
Och ni får så klart följa med via bloggen.
Hur låter det?
You know what? I’ve got a wonderful birthday present from my husband John. It is so amazing that I hardly find any words. Okay, are you ready? So this is my summer 2013: Me and John go down to Paris for a few days. Wonderful, beloved Paris. We live in a nice hotel (birthday present from my parents). After a few lazy, vintage shopping days in Paris, we rent a car and then drive a long the Atlantic coast. We stay where we want, eat where we want, live where it feels good and hangs around here and there. There is no plan. Just a long coastline, lazy days and a car. After a few days roadtrip, we head for an airport again. This time we go to … Palermo in Sicily. There we meet up with our friends Per and Lisa and we spend a week together in a house. The accommodation in Sicily, I have received as a present from my wonderful in-laws.
And you can of course follow the trip on the blog. How does that sound?
Måndag. Förra veckan började med den här minen. Jag skulle egentligen fika med Emily Dahl, men var tvungen att vända halvvägs till Södermalm. Fick yrsel och kände mig sänkt. Det blev till att åka hem och vila. När det blev tisdag mådde jag som en prins igen och tog bussen till Söder. Bilden till höger föreställer Gamla stan. Snön öste ner, så det var knappt att Gamla stan syntes på bilden. Last week began with this sad face. I had a coffee date with wonderful blogger Emily Dahl, but had to turn around halfway to Södermalm. Got dizzy and felt sick. I had to go home and rest. On Tuesday morning I felt like a prince again and took the bus to the Södermalm to eat lunch with a friend. The picture on the right show the Old Town in Stockholm.
Senare på tisdagen firade jag frilansandet med eftermiddags-smoothie.
Det blev onsdag och Vintageprylar fyllde år! Det skulle firas med …
Later that Tuesday, I celebrated freelance freedom with afternoon smoothie. Tuesday turned into Wednesday and Vintageprylar‘s birthday! The birthday begun with …
… födelsedagslunch tillsammans med mig, Lisa och Volangen! Lojsan fick ett hemgjort kort av mig och Volangen föreställande en mops – hennes favorithund. I present fick hon en pastellig filt till sitt söta torp och en loppis-roadtrip med fika.
… lunch with me, Lisa and Volangen! Vintageprylar got a homemade card from me and Volang with a pug on it – her favorite dog. Me and Volang gave her a pastel blankett for her sweet cottage and a flea-roadtrip with refreshments as a birthday gift.
Efter födelsedagslunchen gick jag, Volangen och Vintageprylar och fikade.
Det blev torsdag och jag fick på Formex-mässan. ToveLisas underbara illustrationer får stå för hela Formex-mässan tycker jag.
After the birthday lunch, we drank coffee at a café. The next day, Thursday, I went to the interiors exhibition Formex Fair.
Fredag. Möte på morgonen, en liten tur till Lyckliga gatan, ett skepp å hoj-pepp och på kvällen blev det tacoskväll med några kompisar.
Friday. Meeting in the morning, a trip to Lyckliga gatanand a ohoy-picture on Instagram. In the evening I arranged a taco dinner for some friends.
Lördag. Det var isande kallt och vackert ute denna lördag. På dagens “att göra”-lista stod att ta pressbilder för boken “Vintageparty“. Våra underbara fotografer Martina Ankarfyroch Anna Larsson plåtade underbara bilder som ni ska få se så så småningom. Saturday. It was freezing cold and beautiful outside my kitchen window. I stayed in all day actually. On the “to do” list was to take the press photos for the book “Vintageparty“. Our wonderful photographers Martina Ankarfyr and Anna Larssontook wonderfulpictures. I’ll show them to you asap.
Efter plåtningen hängde jag och Vintageprylar ett par timmar. Åt lunch, fikade, babblade och spexade. På kvällen åkte jag på födelsedagsfest hemma hos min kompis Chrille. Mer om det senare.
Söndagen spenderades på Nynäs havsbad. Jag blev nämligen bjuden på spa av John, min syster Ellen och min svåger Christer. Anledningen? Under hösten hade vi en promenadtävling. Den som gick längst från oktober fram till den 23 december vann en spa-dag. Och jag vann!
After the photo shoot I ate lunch with Vintageprylar. In the evening I went to a birthday party at my friend Chrille’s. More about that later. I spend the Sundayon a spa, Nynäs havsbad. I was invited to a spa by John, my sister Ellen and my brother-in-law, Christer. The reason? During the fall, we had a walk contest. The person who walked the longest from October until 23 december won a spa day. And I won!
