Parisiska latdagar med crêpes, vintagebutiken (en masse!) och pastellgator. Ett och annat vintagefynd kan väl också erkännas. Med hjärtat fullt av Paris, lämnade jag och John vårt hotell en tidig morgon och fräste till Garde du Nord där vi hyrde en Ford Fiesta.
Tut-tut, en vespa åt höger, en liten Renault åt vänster, en ett par hundra riviga och otåliga Peuguot:er senare var vi ute ur Paris. På väg söderut. John körde och jag var retro-passagerare med papperkarta. Vi bilade genom hela Frankrike. Bördiga dalar, hisnande toppar, hundratals pampiga slott och lika många milsvida ängar.
Sent en kväll nådde vi – efter att ha kört lite lätt fel (extremt fel. Google maps fel, jag lovar) kom vi fram till vårt första stopp. I södra Frankrike, inte långt från spanska gränsen, började vår roadtrip längs med Frankrikes sydkust.
Efter tips från den förträffliga Miriam Parkman snårade vi oss fram till svindlande söta Peyriac-de-Mer och det – rent av kriminellt – fenomenala Le Flamant Rouge Guesthouse.
Sent på natten, i ett mörkt virrvar utan lampa, välkomnades av med kramar, vin och ostbricka. Det är vad jag kallar välkomnande.
Dagen därpå vaknade jag upp här. I ett rum döpt efter Coco Chanel. Flott!
Jag tittade ut på allt det där som hade varit dränkt i mörker och kände att här kunde jag minsann stanna.
Vår lilla hall i Coco Chanel-sviten.
Varenda detalj i guesthouse:et var noga utvalt. Mönstrade fönsterglas, små handtag som vevades upp och ner eller kolossala linneskåps-pjäser.
Så här såg det ut när en klev in i vårt rum. Vi hade ett rosa badrum! Trots att jag aldrig har varit ett fan av färgen rosa så har jag alltid önskat mig ett rosa badrum. Nu fick jag det, om än bara för ett litet tag.
Vid 9-snåret trippade jag ner för trappan till köket. Där stod en frukostbricka klar till mig. Kaffe, juice, croissanter, yoghurt, marmelad och nybakat bröd.
Min morgonpigga man John hade pipit ner före mig, haffat sin frukostbricka och satt sig på baksidan av huset.
Jag kom lite efter ja, morgontrött som jag är.
John trivdes som aldrig förr. Kunde tänka sig att flytta hit sa han minsann.
När croissanterna var uppätna, vi hade träffat den grå katten (som hette något i stil med Papillon gris (den grå fjärilen)), begav vi oss in på Flamant rouge igen och sedan ut i Peyriac-de-Mer. Nyfiken på att se hur det såg ut?
Loading Likes...
Ja! Jättenyfiken 😀
Jaaaa, värsta mysresan! Är ju bäst att man kan bli så glad av någon annans semester!
så himla fina bilder, tror jag dör!!!!!
Underbara foton, en sådan drömsemester!
Njuter av varje bold och ord.
Vackra människor och vackar France!
Ja jag är nyfiken på hur Peyriac-de-Mer ser ut 🙂
Önskar er en härlig kväll.
Tack snälla för att du låter oss följa med på din fantastiska franska semesterresa! Helt underbart att läsa din text och se dina fina foton! Som egenföretagare som inte kan ta ut någon semester i sommar uppskattar jag att få resa med dig i din blogg. Stormtrivs med din blogg även när du inte är ute och reser! : )
Men gud så fint! Känns som en riktig drömsemester.. Njut.
Självklart tänkte jag på dig när jag såg detta inlägg: http://voyagesofthecreativevariety.blogspot.se/2013/07/ahoy.html
så fint, så fint , så fint!
Pingback: Roadtrip genom Frankrike: Le Flamant Rouge och Peyriac-de-Mer | Emmas Vintage
Åhhh vilka ljuvliga bilder! Och upplevelser;) Roligt att vi får hänga med på ett hörn! Kram till er båda från Fru Vintage
Pingback: 15 saker jag hoppas på år 2014. | Volang
Pingback: 15 saker jag hoppades på inför 2014 – och vilka av dem som blev av | Volang