Paris i all ära, men det är inte mycket som går upp mot drömska Le Flamant Rouge och charmiga Peyriac-de-Mer. Varken jag eller John kunde liksom inte sluta fotografera, vilket resulterar i att jag måste göra ytterligare ett inlägg för att visa hur vackert allt var. Det första inlägget hittar du här: Roadtrip genom Frankrike: Peyriac-de-Mer

Alla rum på  Le Flamant Rouge (tack för tipset Miriam!) hade inretts efter ett tema. Vi bodde i rummet Coco Chanel. Denna paranta dam var i gott sällskap av författarummet Albert Camus – med bokhyllor och väggar täckta av tidningsblad – och konstnärsrummet Georges Braque – med stafli vid det öppna, susande fönstret. Dessa rum låg på samma våningsplan. Om man trippade upp för trappan kunde man komma till det vackra rummet Edith Piaf.  Jag ville bo i vartenda rum. Knappra fram en bok i Albert Camus–rummet, måla konstverk med vind i håret i Georges Braque-våningen och lyssna på skrapiga vinylskivor uppe i Edith Piaf. 

Matsalen på nedervåningen var ett kapitel för sig. Överallt låg vackra golv. Rutiga, mönstrade, nötta och älskade. Allt var så där stilla. Det var en stillhet som jag inte vet när jag upplevde senast. När det är tyst. Inget skval, inget bilbrummande, inget dunkade i huvudet av saker som måste göras. Bara harmoniskt brus från vinden, pip från svalorna som sladdar förbi ovanför taket och ljudet av en kaffekopp som ställs ner på ett fat.
Det sistnämnda ljudet kom utifrån.
Trappan leder nämligen ut till baksidan av huset, där jag och John åt frukost. 

Edith Piaf-rummet. 

I författarrummet, Albert Camus, var väggarna tapetserade med gamla tidningar och på ett skrivbord stod en skrivmaskin.

När jag trippat runt bland alla rummen gav jag mig ut i byn Peyriac-de-Mer tillsammans med John.

Det var morgon och fransoserna kom gående från bageriet med nybakt bröd. Själv gick jag och bar på min mammas gamla badväska (som hon alltid hade med sig till sina morgondopp förr) som jag numera använder som handväska.

Peyriac-de-Mer var så där franskt autentiskt som man kunde drömma om att en liten by skulle vara. Naggade dörrar i knalliga färger, halvöppna fönsterluckor, tvätten på lina högt ovanför gatorna och krukor med växter i. Överallt.

Om jag fick välja skulle jag bo i huset med de gröna fönsterluckorna. Vilket väljer du?

Peyriac-de-Mers gränder var helt tomma. Så när som på mig och John då. Och någon katt på jakt.

Hittade stora – stängda – portar med spännande trädgårdar i.
När vi gått igenom Peyriac-de-Mer, gick vi tillbaka till Le Flamant Rouge, packade våra väskor och hoppade in i Forden igen. Ett nytt äventyr, ett nytt mål och ännu ett stopp på vår franska roadtripp stod på menyn.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!