Jag vet ärligt talat inte vad som hände. Dessa gamla skruttiga lantisben och träiga ögon behövde tydligen mer slottsträdgårdar, mer prål och ett överdåd av guld. Så vad göra? Versailles så klart.

Och Marie Antoinettes lilla … torp. 

Här förlustade det sig för kung (?) och fosterland om man säger så. 

Fick en del inredningsinspiration om en säger så. Harpa liksom!? När kommer den tillbaka som het inredningsdetalj i Elle interiör? 

Marie Antoinettes lilla slott var ingenting mot …

Versailles. Det var så stort att det omöjligt rymdes på en bild. Däremot fångade jag en och annan turist som synes.

Slottet var minst sagt mäktigt.

Någon hade haft dille på kristallkronor. Och guld. En 1700-talsshopoholic. 

Allt var genomtänkt, från golv till tak.      

Och här kommer lite vardagsinspo till sovrummet!

Det som jag tyckte mest om var trädgården. Kilometerlånga alléer som ledde till ytterligare en allé, och ytterligare en. 

Och labyrinter att förvilla sig i.

De här två var också med. Per och Lisa. Jag tog hastig bild på dem … 

Och sedan tog Lisa en bild på … oss.

Kikade på spöklika slott, fallande löv, förivrade fåglar och på alla turister som smattrade förbi. 

Per.     

Lisa.

Efter att ha ägnat en hel dag (vi trodde att Versailles skulle klaras av på ett par timmar, HA! Ej), så vinkade vi adjö till pamperiet. NU var vi klara med slott. För ett liv framöver.

Hej då!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!