Cykeln rullar, köksträdgården är på gång och kashmirtröjorna gillar fint ihopvikta längst ner i garderoben. Det är vår. På riktigt nu. Ett stycke vårmåndag.
Barfotafötter med rosa nagellack från Yves Saint Laurent, gul (loppisfyndad) pinnstol som jag har målat själv, tavla inköpt i Paris och klänning från Maria Westerlind.
För ett år sedan bestämde jag mig för att måla min vita damcykel. Så fort jag började dra fram cykel och sprayfärg kom hela innergårdens kids och agerade publik. Det slutade med att de fick bestämma hur min cykel skulle se ut. Resultatet? En rosarandig cykel med gröna stänkskärmar. Nu är det dags för min cykel att få en ny design tänkte jag. Och denna gång ska ni få bestämma. Så, vad röstar ni för? Ni får tycka till om både mönster och färg så klart.
Translation! A year ago, I decided to paint my white lady’s bicycle. As soon as I started to prepare the bike and spray paint the kids in the courtyard and acted audience. In the end they decided how my bike would look like. The result? A pink striped bike with green fenders. Now it’s time for my bike to get a new design. And this time I want you to decide. So, what you vote for? You have a say in both the pattern and color of course.
Vad sägs om att börja veckan med att kika på mitt Instagram-flöde? Om du vill följa mig där så heter jag emmasundh.
Till vänster: Veckan började med frukost i köket. Vid köksbordet. Med favoritporslinet från Superliving. Det låter kanske simpelt, men för någon som är extremt morgontrött och brukar – med stor möda – äta frukost i horisontellt läge, var detta en stor bedrift.
Till höger: Jobbade mina sista dagar som vikarie på Damernas Värld. Vinkade hej då till mina gamla kollegor för den här gången.
How about starting the week by looking at my Instagram feed? If you want to follow me there, my name is emmasundh. Left: The week started with breakfast in the kitchen. At the kitchen table. With favorite china from Super Living. It may sound simple, but for someone who is extremely tired in the morning and usually – with great effort – eating breakfast in a horizontal position, it was a great achievement. Right: I worked my last day as for the Swedish fashion magazine Damernas Värld. Said goodbye to my old colleagues for this time.
Left: On Thursday I wore my favorite shorts and went off to my very own freelance office at Vintagefabriken. Back after six weeks on the Damernas Värld.. Right: Got the world’s finest good bye-gift fromDamernas Värld‘s Sania Claus Demina. So very nice. Ps. Have not tested Reese’s? You just have to taste it. Yamyam.
Till vänster: Det blev fredag och Koffertmannen kom över till Vintagefabriken på fika. Han hade med sig en present till oss, en koffert med de allra finaste etiketterna.
Till höger: Den här bilden får symbolisera hela min helg. Traskade runt i mina nya Swedish hasbeens och cyklade runt på min randiga cykel.
Left: Friday and Koffertmannen came over to Vintagefabriken for coffee and biscuits. He brought with him a gift for us, a trunk with the very finest labels. Right: This image symbolizes my whole weekend. Walked around in my new Swedish hasbeens and rode around on my striped bike.
I går kväll cyklade jag in till Söder för att fira öppningen av Swedish Hasbeens pop up store på Tjärhovsgatan i Stockholm. De kommer att ha öppet hela sommaren, men jag tycker minsann att de ska ha öppet hela tiden ja.
Jag i Årsta-bro-fönat hår. Ingen höjdare om jag själv får tycka till. Men det är ju så roligt att cykla snabbt.
Tittade på mängder av fina skor ur vårens och sommarens kollektion. Som de här!
Det bjöds på lemonad, öl och liveband inne på Swedish Hasbeens kontor som låg innanför pop up-butiken.
Den förträffliga Miriam Parkman var också där, tillsammans med ett gäng sköna bönor.
I pop up-butiken hade de en gammal kassadisk, skolkartor, koffertar och spännande pinaler. Hur fint som helst.
Med varsinna nya Swedish Hasbeens-skor vinkade vi hej då till Swedish Hasbeens, deras supertrevliga designer (och grundare) Emy Blixt och PR-ansvariga, Fia Haak, och cyklade hem.
Regnet smattrade mot plåttaken på husen i Midsommarkransen i morse. Jag bor högst upp bland takåsarna, så när det regnar sprakar det ovanför mitt huvud och på taket mitt emot. Jag och gillar ju regn, så för mig är det som den allra bästa melodi.
The rain pattered against the tin roofs of the houses in Midsommarkransen this morning. I live at the top of the house and when it rains I can see the rain crackles on the roof opposite. And I hear the rain drum roll against the ceilings. I like the rain, so for me it’s like the best song.
Den här alldeles förträffligt fina pjäsen hittade min man John på loppis i helgen. En radio med grammofon. Den ska stå och malla sig i köket är det tänkt, bredvid skafferidörren som ni säkert känner igen och på det rutiga golvet.
Ratta in England eller kanske Tyskland?
Uppe på den gamla radion stå även en Tradera-fyndad jordglod, min favoritbil, ett eiffeltorn och så två gröna flaskor.
I lördags åkte jag och John i väg på en liten loppisrunda. Lyckan om du frågar mig. Jag älskar att bläddra bland kläder, tyger, gardintofsar och lyfta på porslin och små pinaler. Fynda och samtidigt fundera vad jag kan göra med alla de där prylarna som ingen vill ha. Måla om, tänka om eller sy om – återanvända på ett miljösmart sätt helt enkelt.
Men ibland hittar man ju även de där fynden som bara är så där bra som de är. Som fortfarande har ett syfte och som fungerar på grund av otrolig kvalité. Och just ett sådant fynd råkades på igår. Denna gång kan jag inte själv ta åt mig äran, för nu var det John som hittade de bästa fynden. Först ut av fynden (jojo, det kommer mera) är denna kompletta Kockums-våg. Som vi har letat efter en sådan här.
Translation! Yesterday I went on a small flea market round together with my husband John. Happiness, if you ask me. I love to look for clothes, fabrics, curtain tassels and lift the porcelain and small thing. At the same time thinking about what I can do with all that stuff that nobody wants. Paint it och remake it in some way – reuse in an environmentally smart way.
But sometimes you can find these things that are just as good as they are. Things that still has a purpose and that works because of incredible quality. And we found a thing like that this time. I can not take credit for it, because it was John who found the best things. Like this Kockums kitchen scale. Just love the colors!
Ett av mina absoluta favoritkapitel i boken Vintageparty är det Färdfesten. Vidunderligt vackra Miriam Parkman är med och modellar tillsammans med snygga BrittaHammarströmoch stilfulla Michael Haar.
Förutom att jag älskar rese-temat, så fick jag och mina medförfattare balla ur totalt på pappa-humor (ja, jag erkänner, jag älskar ordvitsar) när vi bestämde vad vi skulle ha för recept. Hamburg-are, White Russian, Maryland cookies och French fries är några av recepten till detta kapitel. Det var bara ett axplock av vad vi spånade fram under tidiga morgontimmar. Nåväl. Nog med fräsiga namn.
Vill du se ytterligare bilder – som du inte kan se i boken – så trippa in till Miriam Parkmanskafferep och kika mer.
Nu så. En av de vanligaste frågorna jag får här på bloggen är: Hur såg ditt och Johns bröllop ut? Och det är kanske inte så konstigt, för det var ju så allt började en gång i tiden. Jag friade till John, vi bestämde oss för att gifta oss borgerligt och ha en hejdundrandes fest. Inför detta bröllop började jag … trumvirvel … blogga. Om vintagebröllop.
Jag och John hade så svårt att hitta rätt i den där bröllopssvängen. Vi ville ha ett avslappnat, budgetsmart bröllop med fokus på vintage, med mycket vänner och en fest som ingen skulle glömma. Men överallt vi vände vår vintageklädda blick nötte pekpinnar, måsten, borden och budgetar. Nytt skulle allt vara och tusentals fioler skulle det kosta på kuppen. Nä, minsann. Det ville vi inte ha. Andra får gärna ha det, men vi hade svårt att identifiera oss med den välpolerade bilden. Vi vill ju sitta i gräset och skåla i champagne med våra vänner. Och så fick det bli.
Det fick bli ett tredagarsbröllop ute på Barnens ö. För är det något vi älskar så är det att hänga med vänner. Så varför inte samla dem under tre härliga dagar på landet?
Jag hade fem brudtärnor och John hade fem bestmens. De banade vägen för mig och John, med såpbubblor i högsta hugg, till tonerna av Barnen i Bullerbyn-visan.
Vi gifte oss i en syrénberså och i ena hörnet av bersån spelade våra vänner Max, Mick och Erik “Old man” med Neil Young och “I want you” med Bob Dylan.
Alla vänner satt i bersån, finklädda till mustaschen.
Lisa, Nina, Åberg, Lollo och Fatima. Och vigselförrättaren.
Och här är hela gänget. Jag bär en spetsklänning från 1950-talet och en liljekonvaljekrans i håret och John bär en frack som är över 100 år gammal. Om ni tycker att vi har en lite märklig pose, så beror det på att vi ska hoppa upp i luften.
Hångel i bersån.
När vi sagt vi var vigda och klara korkades champagnen upp. Alla fick en varsin flaska med ett randigt sugrör i.
Med champagne och snittar satte vi oss därefter i gröngräset. Så himla underbart. Dagens bästa. Här satt vi sedan och skålade, pratade och skrattade ända tills det blev dags för middag.
Middag och tusen och åter tusen underbara tal.
Middagen klingade ut i dans och kalas. Det var en hejdundrandes fest som liksom aldrig riktigt tog slut. Jag och John dansade lindy hop tills benen sprattlade och vid fyra-tiden slet vi oss från dansgolvet. Då hade festen precis börjat. Det dansades nämligen till solen gick upp.
Några tog ett nattdopp eller morgondopp. Det är svårt att veta exakt. De gick helt enkelt aldrig och lade sig. Men en sak är i alla fall klar. Det blev ett bröllop som precis så som vi ville ha det …
Glad påsk alla underbara sailors! Nu väntar några riktigt lata dagar, med matfrosseri och äta ägg-tävlingar. Sådant som hör påsken till helt enkelt.
Och så en rejält påskmiddag så klart.
Om vi på Vintagefabriken (jag, Volang-Linda och Vintageprylar) får välja så dukar vi upp till ett pastelligt påskbord, där det mesta i dukningen är hemmapysslat eller kommer från återanvända loppisfynd. Miljö- och budgetsmart. Våra älsklingsord.
För allt inte tala om pyssligt.
Äggen har jag färgat med karamellfärg. Jag doppade dem i en skål med vatten och karamellfärg och torkade av dem med hjälp av papper. De behövde bara ligga i någon minut eller två. Vill du ha starkare färger är det bara att låta äggen ligga i längre.
Det poppigt rosa plastfatet har jag fyndat på Myrorna för 10 kronor och duken är ett påslakan som också kostade runt en 10:a.
Ägg kan med fördel användas som solglasögon också.
Istället för fat använder vi en plåtburk för påsk-bakelserna. Denna burk används till vardags som müsli-burk hemma hos mig. Så om hungern tryter på påskbordet kan man ju alltid ta en näve müsli.
De här magiskt goda cupcakesen har Volang-Linda gjort och Vintageprylar-Lojsan har gjort små vimplar av cocktailpinnar och washitejp. Jag föråt mig på dessa cupcakes. Det gick helt enkelt inte att sluta äta dem. Kanske kan få Volangen att skriva ut receptet på sin blogg? Ping Volangen!
Istället för äggkoppar har vi använt snapsglas i kristall. Pris? Fem spänn på loppis. Runt ägget har vi knytit ranidgt snöre och fäst en bordsplacering. Vid den här platsen ska min syster Ellen sitta.
Påskharen finns! I servettform i alla fall.
En gammal kopp blir godisskål.
Den gröna leksaksbilen – som vanligtvis står på mitt nattduksbord – praoar som bordsdekoration.
Tadaa!
Istället för att köpa plastkrukor att så i kan man plantera skott i äggskal. Lagom små och passar så klart i en gammal äggkartong.
Här ska John sitta.
Böcker i dukningen – världens bästa grej. Det blir liksom ett stilleben och dessutom kommer blommorna upp lite i höjd vilket gör att dukningen ser maffigare ut.
Världens bästa vintagefabrik.
Volangen.
I påskriset har jag hängt upp äggskal och skrivit “Glad påsk”. Himla fint blev det om jag får säga det själv. Och enkelt. Man kan ju lika gärna använda färgade äggskal om man tycker att det är knepigt att skriva. Mindre enkelt var det däremot att få bokstäverna att dingla åt samma håll, så man såg vad det stod.
Och så lite citronlemonad till de söta bakelserna.