Jag har legat i så många brevlådor den senaste tiden ska ni veta! Yup! Jag är nämligen på framsidan av senaste numret av “Grannliv”, Granngårdens tidning. I tidningen snackar jag klimat och trädgård, mina två bästa grejer. Helst i kombinationen hållbar trädgård.
Och detta är ju liten av en dröm, hehehe. Granngården för mig är min barndom. Dit åkte jag som liten, och medan pappa inhandlade nödvändigheter så smet en till hästavdelningen och smorde drömmarna om en egen häst. Pappa försäkrade mig om att jag skulle få en häst om han vann en miljon.
Lät som en extremt bra deal, innan jag insåg hur minimal chansen var att han skulle vinna en miljon. Men han vann nog några år av jag-vill-ha-häst-tjat tror jag.
Jag och min kompis Andrea skrev till och med ett brev till mamma och pappa på skrivmaskin, signerat “komunen”. I brevet stod det att “komunen” tyckte att det var fullt rimligt att Emma Sundh skulle få en egen häst, och något “komunen” stod bakom. Måste ha haft stor respekt för kommunen alltså.
Nåväl. Nu ska jag bajka i väg till “Förklädesfabriken” för fixa skyddsutrustning till sjukvården. Ses senare!
Jag skulle kunna skriva en avhandling om dåliga beslut i företag inför stundande corona-kris.
Listen to this.
I höstas bestämde vi oss för att sälja torpet för att styra kosan åt annat håll. Men äsch, vi väntar med att sälja. Till våren. Det blir bra dä! Mellan hägg och syrén har vi visning, åh, ljuvligt!
I december sa jag upp mina fasta tidningsuppdrag, eftersom jag hade så många föreläsningar kring klimatet och ville jobba än mer hållbart. I januari betalade jag av mitt CSN-lån i en klumpsumma, för jag hade många uppdrag inbokade så sparkontot skulle återhämta sig – LOL! Jag skrev bok i januari-februari, vilket inte gav någon vidare inkomst, men hey, det skulle jag ta igen under våren när jag skulle rälsa runt Sverige och snacka klimat. Och mellan mars-maj hade jag tre härliga klimatfrukostar inbokade.
Så kul ju, efter två månader av att isolerat skriva bok – ÄNTLIGEN FÅ TRÄFFA FOLK!
På sommaren är det sällan så mycket jobb inbokade för frilansare som jag, desto mer skulle jag jobba under våren. Så det det alltid ut. Jag är lite av en säsongare. Jobbar som fan under hösten, vinter och våren och sedan hovar jag in livet på sommaren. Då är det fest varje dag! Som att några veckor på sommaren kan skapa balans 52 veckor om året? Gah. Någonstans har jag ju gjort en felkalkylering.
Tänk ändå.
Att jag för några månader sedan pratade om att jag ville spendera mer tid med mina barn och gå ner i arbetstid. LOL!
Nu blev det ju så.
Fast inte på det sättet jag tänkt mig. Det blev intensiv vabb i veckor (som jag fick umgås med mina BARN!) och ja, jag gick ner i arbetstid. Fast inte så frivilligt som jag kanske tänkt.
Men är det något som en ändå fått av denna speciella tid är det väl ändå perspektiv. Perspektiv på privilegier, rättigheter, vilka vi saknar när vi inte får träffa dem, hur skört livet är, hur snabbt mattan kan ryckas undan, vilken kraft samhället besitter och hur viktiga samhällsfunktioner som borde avlönas högre.
Samtidigt har den här knepiga perioden vevat igång ett annat typ av perspektiv.
Inget tryck över bröstet när en jäktar mellan möten, en fullklottrad kalender och hundra projekt på gång samtidigt. Känslan när en kan prata och tänka till punkt. Att kunna cykla en timme till ett möte (not the tour the France-version), utan andan i halsen och rusningstrafik. Känslan av att INTE vara på minus. Kunna bygga sandslott i timmar på innergården, för ja, en har ju inte så mycket annat att jäkta till. Och allt socialt är inställt. Centrifugen är avstängd.
Pja, alla har helt klart inte lyxen att bygga sandslott med sina barn en söndag mellan hägg och syrén, helt klart. Inte heller kunna titta upp ur skyddsdräkten och få perspektiv.
Men majoriteten av planer, helgresor, middagar, fester, förströelse och umgänge är satt on hold, så kanske det finns plats för en tanke …
Vill vi tillbaka? Vill jag tillbaka?
Till den där vardagen som balanserade på gränsen. Som var skoj, hektisk och snabb? Bruset konstant?Där insatsen är hög och därför måste standarden hållas uppe? Är det höjden av lycka?
Och hur kan den där post-corona-tiden se ut?
Det råder en så spännande, intressant diskussion om detta just nu, och jag har ynnesten att få dunka huvudet i väggen samtidigt som jag för ett samtal med Maria (som skrivit om en ny livsmix här). Om den perfekta mixen av jobb, ideellt arbete, motion och fritid.
Att jobba mindre om möjligheten finns.
Kanske till och med dela på en tjänst och kunna jobba i team? Dela på tiden?
Ja, istället för att en knappt stå med nästippen ovanför vattenytan i ett försök att ratta ett jobb som tidigare krävt två personer (erfarenhet plockat från mitt eget yrkesliv). Bränna ut och ersätta. Bränna ut och ersätta. Bränna ut och ersätta.
Vad tycker ni? Är det dags att sänka takten?
Att i corona-krisens fotspår inte bara tänka hållbarhet, ur ett klimatperspektiv. Utan faktiskt tänka att en ska hålla som människa. Också.
God morgon på er!
Hoppas ni sovit gott! Själv somnade jag vid läggning (classic me) så jag nattugglade till alldeles för sent. Som vanligt. Allt blir roligare efter tolvslaget, det är sedan gammalt.
Men nog om det, och mer om en söndagsdröm. Denna gång ett gammalt skolhus norr om Enköping. Salinge gamla skola.
Här finns mycket vackert bevarat, så som kakelugnar spegeldörrar och hallå: GOLVEN!
Och pärlspont! Jag ääääälskar pärlspont. Om jag bodde här, vilket jag aldrig kommer göra, eftersom jag heading mot Värmland, så skulle måla spegeldörren med linolja, i orginalfärg. Eller låta vara för att minnas att det fanns en tid då en spikade för spegeldörrar för att det skulle vara modernt. Och slätt.
Jag skulle fylla hela framsidan av äppelträd och en stoooor, bred perennrabatten!
Köksluckorna skulle jag måla i någon behaglig nyans, och sedan skulle jag stå och baka med utsikten mitt framför fejjan!
Skulle sätta upp pärlspont på väggarna och ta hand om den gamla spisen som om det vore husets juvel.
I uthuset skulle jag inhysa gäster i den ena delen och ha verkstad och ateljé till höger. Tänk att gå till jobbet här.
Jag skulle plantera iris vid dammen, och näckrosor i. Lajva Monets trädgård mest varje dag. Varje tillstymmelse till gräsyta skulle jag odla på. Och på den lilla verandan skulle jag dricka morgonkaffet innan jag begav mig ut till ateljén. Eller cyklade i väg på ärenden.
Pja, så skulle det kanske vara i ett parallellt liv, eller vad tror du?
Äntligen maj!
Ljuva, prunkande, väldoftande maj!
Ser så mycket fram emot värmen, picknicks, trädgårdsfix (på innergården i brist på torphäng) och cykelutflykter om snuvan håller sig borta. Ligga på en filt och läsa böcker.
Och apprå på det senare så tycker jag att vi vevar ut ett specialerbjudande. Från och med i dag kan du köpa “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” OCH “Klimatasken – stora förändringar i litet format” till specialpris 379 kronor (ordinarie pris 429 kr).
Jojominsann!
Om ett par veckor ska vi plåta av vår lägenhet. Vi ska inte flytta just precis nu. Men eftersom det finns en långsiktig plan/dröm om att flytta ut på landet, och jag har hyfsat lugnt på jobbfronten så tänkte vi ta chansen. Plus, vill inte hamna i samma sits som sist vi flyttade – då vi fick frågan av några grannar i november som vi ville köpa deras lägenhet och plåtade av vår lägenhet i djupaste mörker i början av januari.
Nåväl, när en plåtar av sitt hem vill en ju att det bästa ska komma fram.
Och nu funderar jag på om vi ska möblera om lite här hemma?
Kanske ska jag och John ta barnens lite mindre rum? Och barnen få vårt stora rum?
Barnens nuvarande rum ligger intill vardagsrummet, och när de var mindre så var det optimalt för vi kunde ha koll på dem hela tiden. Men nu härjar de ju ändå runt över hela lägenheten, så det spelar ingen roll var deras rum är. Och tänker att de kanske har större nöje av ett större rum än vi?
Så här ser det ut just nu …
Vårt sovrum har jag inte superlånga bilder ifrån. Mest stök. Men det är ganska stort.
Här har jag mitt skrivbord, men ärligt talat använder jag det inte supermycket.
Kanske testa? Det värsta som kan hända är ju att det blir skitfult och en får flytta tillbaka? Och då har en ju vunnit ett par muskler?
Vad säger ni?
Kanske ska filma det hela! Spännande ju!
Först och främst.
Tack för alla era hejarop, och fina kommenterar på förra inlägget. Jag ääääälskar när ni delar med er av era tips, knep å knop. Och pja, jag är inte simplare än att jag också gillar när ni gillar vad jag gör.
Fler guider kommer! Tänkte göra en specifikt om hår, skönhetsrutin och även guida till klimatsmart städning. Är det bara jag som vill öppna fönstret på vid gavel, släppa in våren och storstäda nu?
Nu till en spännande grej!
Jag har ägnat hela långa dagen (sorry alla som inte fått svar på mejl, DM:s och rökmolns-meddelanden), med att spela in en steg-för-steg-film med min kompis Amanda!
Alltså så kul! Min eyeliner försvann efter fem minuter för vi bröt ihop av skratt. Plus att vi var utomhus, pga corona, och det förmodligen haglade pollen. Haglade gjorde det förresten också, haha.
Amanda, som är syslöjdslärare, visade mig hur en syr en kimono av en gardin – i hagelstorm!
Filmen kommer att visas bakom betalväggen via Patreon inom kort, tillsammans med en hel radda exklusivt material.
Och apprå på Patreon. Så taggad på detta nu! Jag lär mig sakta hur allt funkar, men har i alla fall gjort en liten film till mina patreons (de som prenumererar på min kanal). Bara att kunna ägna en hel dag åt att spela in en film känns så värt!
Det är bara en liten sketen välkomstfilm, där ni får se hur jädra glad jag är, höra min värmländska, imponeras av min sneda mun och mitt sinne för att säga “skit” i varje mening.
Men inom kort kommer jag lägga upp steg-för-steg-videos, guider och allt det där som gör det lättare att levar hållbarhetsrätt.
Ska bli så himla roligt!
Nu kör vi!
Och bara så ni vet: Bloggen kommer att fortsätta som vanligt, men visst material kommer vara bakom betalvägg. Så det ska finnas lite för alla är tanken.
Vill en kika mer på min sneda mun och se när jag syr kimonos i hagelstorm, ja, då rekommenderar jag att börja prenumera via Patreon.
Badrummet är ett slukhål för produkter, engångsartiklar och förbrukningsvaror. 21-stegs-rutiner och konsumtion. Här trängs ansiktsskrubb, tandborste, bindor, tamponger, tvål, schampoo, serum, deo, bomullspads, schampoo, balsam, torrschampoo och allsköns kollijox. Vanligtvis.
Jag när en dröm om att bli fri från engångsprodukter, lätta på trycket på klimatet och samtidigt spara pengar. Särskilt i tider som dessa, när världen är upp-och-ner.
Pö om pö har jag konverterat till mer hållbara alternativ, och tänker att jag inte ska gå över ån efter bindor så att säga (nytt ordspråk).
I samarbete med ImseVimse, detta underbara, gotländska företag som erbjuder flergångsartiklar har jag satt ihop en guide till mitt klimatsmarta, engångsfria badrum.
Detta är ett stolt samarbete med ett företag som gör det lätt att göra rätt – för både klimat, miljö och plånbok.
Och innan jag glömmer det: Fram till sista maj får du 15% rabatt på ett helt köp om du uppger koden emma15 (gäller inte på reavaror eller tillsammans med andra rabattkoder) hos ImseVimse.
Så låt oss ta en titt, vad finns i mitt klimatsmarta, hållbara badrum just nu?
Tandborste
Från neonflashig tandborste i plast till en tandborste gjord av bambu (inte samma sorts bambu som pandor äter). Tandborsten går dessutom går går att kompostera! Klimatet gillar, miljön likaså. Och komposten! Tandborstarna finns i olika varianter, och för både barn och vuxna.
Tamponger, bindor, trosskydd
Den största utgiften bland alla engångsartiklar jag använt måste ju ändå vara tamponger, bindor och trosskydd. Jag har förärats med riklig mens (thank you, no thank you), så det har ju gått åt en hel del mensskydd genom åren. Först var jag skeptisk till menskopp, och visste liksom inte HUR detta skulle gå till, hahaha. Men sedan ett par år tillbaka är det en vana. Hur smidigt som helst. Än mer skeptisk var jag till tygbindor och tygtamponger, och tänkte att det var ju extremt. Så himla nära min … gröna-vågen-uppväxt, haha. Men så hörde vettigaImseVimse av sig och frågade om jag ville testa, och jag sa tydligen ja. Och sedan i somras är jag hooked. Har inte köpt ett menskydd sedan dess! Och när jag stolt berättar det för andra, att jag är en tygbinde-användare, då kryper det fram att var och varannan vän har kört det i evigheter (insert utebliven early adopter-feeling).
Det var dessutom enklare än jag trodde att använda tygbindor. Jag använder tygbindor i kombination med menskopp, och efter användning sköljer jag bara ur dem noggrant och låter dem hänga på tork i en luftig nätpåse. Tror ingen i familjen ens noterat detta. Sedan tvättar jag hela nätpåsen, torktumlar och lägger in i klädlådan. Och så börjar jag om nästa månad. Smidigt, billigt och omtänksamt för klimatet. Tygbindorna, som är gjorda av ekologisk bomull och är certifierade med OEKO-TEX® Standard 100 klass 1, har 10 års garanti.
Ansiktsskrubb
Det går ju att göra exfoliating för ansiktet på alla möjliga sätt. Bland annat genom att använda kaffesump (!?). Kommer lätt laborera mer kring detta! Själv har jag också två ansiktsborstar, en hård och en lite mjukare variant. Hur bra som helst!
Kroppsskrubb
Och samma sak med kroppen! Jag vet inte hur många olika produkter med namnet kroppsskrubb jag fått skickat till mig, men jag använder skrubborste för kropp. Som håller pja … en evighet. Kan med fördel varieras med hemmagjord skrubb av exempelvis socker.
Deodorant
Jag har använt samma sorts deo sedan jag gick i gymnasiet, när jag fick låna en skitbra variant av en kompis på gympan. En creamdeo som fungerade finfint. Däremot så räckte den inte särskilt länge, och så gav den märken på kläderna. När deon tog slut samtidigt som det gapade tomt på kontot, så tänkte jag att jag skulle testa det här med … bikarbonat. Min mamma har kört det i evigheter (hej gröna vågen). Medan jag varit lätt skeptisk. En vill ju ha något jädrigt effektivt, är verkligen bikarbonat tillräckligt … bra? Eh, ja.
Med kemikaliedeon svettades jag … aldrig. När jag slutade svettades jag som en kran och luktade inte direkt nyponros. Lätt att ge upp, helt klart men jag hade hört att armhålorna behövde en detox, eftersom antiperspiranter täpper till svettfunktionen i armhålorna. Efter ungefär två-tre veckor hade allt skit som jag täppt till armhålorna med svettats ut, och jag var liksom … fri. Svettades knappt, luktade inte och slapp kostnaden av ett nytt deostick i plastförpackning var och varannan månad. Nu för tiden pudrar jag armhålorna med bikarbonat, direkt efter jag duschar. Eller häller ut något kryddmått bikarbonat i handflatan och tillsätter några droppar vatten. Sedan smörjer jag armhålorna med krämen som blir. Lätt som en plätt! Och bikarbonat går att köpa som storpack.
Räcker en evighet och sparar in många kronor och plastförpackningar.
Torrschampo
Jag älskar torrschampo. Pja, det torrschampot som jag använder alltså. Nämligen helt vanligt majsmjöl, typ Mazeena. Har använt denna typ av torrschampo i en evighet, efter jag blev tipsad om detta trick av min frisör. Allt behöver inte vara en produkt i snofsig förpackning för att vara effektivt.
Jag har en burk majsmjöl i badrummet som jag pudrar håret med när det behöver en extra fräschör. Borstar igenom håret och vips – fräscht igen! Funkar även med kakao för mörkare hår har jag hört.
Pads
Bomullsrondeller för att göra ren ögon från makeup eller ta bort något jox ingår i en skönhetsrutin. Det är sedan gammalt. Nä. Det finns så klart flergångspads från ImseVimse, som går att tvätta flera gånger om.
Näsdukar
Om det är något som skulle gått åt den här våren så skulle det varit näsdukar i det här hushållet. Men vi är ingen hushållspappersfamilj så att säga. Än mindre näsduksfamilj. I alla fall inte engångs. Istället har vi supermegamjuka näsdukar i flergångsvariantfrån Imse Vimse som vi tvättar titt som tätt. Perfekt för känslig barnhud.
Mjällmedel
Jag har aldrig haft problem med mjäll, men fick huxflux skitmycket mjäll för ett par veckor sedan. Antar att det var corona-stressen som ville ut på något vis. Testade att skölja håret med äppelcidervinäger som ska vara så bra. Lät det sitta i en kvart och sedan sköljde jag ur det. Mjällen gone with the äppelcidervinäger så att säga. Äppelcidervinäger kan även användas som balsam!
Rengöring
Är du, liksom jag, team hårdtvål? Istället för att köpa utspädd tvål på flaska, så är det ju både snällt mot klimatet och plånboken att konvertera till team hårdtvål. Komsi, komsi! Håller en evighet, och kräver inga plastförpackningar gjorda av råolja. Det går dessutom att göra egen om en gillar att DIY:a!
Aleppotvål är skonsam om en vill ha en hårdtvål som ansiktsrengöring, och fungerar även prima som schampo!
Fler klimatsmarta badrumsfavoriter?
Det går så klart att gå loss ytterligare på klimatsmarta alternativ, och eftersom jag är nyfiken i en strut så kommer jag så klart fortsätta med detta projekt.
Och pja, råkar en ha barn så finns en hel värld av flergångs här: Tygblöjor, amningsinlägg och tvättlappar.
Vilka är dina klimatsmarta badrumsfavoriter? Har du något tips som måste testas?
Eller saknar du några flergångsprodukter som ersätter engångs?
Själv drömmer jag om en tandtrådsbygel, där en bara byter ut själva tandtråden.
Finns det?
Måndag. Ny vecka. Nytt upplägg – med betalvägg!
Och ny uppstyrd person = jag.
Varje vecka – på onsdagar – kommer det komma ut exklusivt material här, för alla som prenumererar (via Patreon). Visst material kommer vara fritt, annat kommer hamna bakom betalväggen.
Planen är att göra mängder av DIY, tips och guider kring hållbarhet! Så nu undrar jag – vad vill ni veta? Har önskemål? Hojta! Jag har skrivit upp en låååång lista över grejer jag vill göra, som jag tror ni skulle gilla. Sy kimono står högst på listan, liksom att visa hur en gör en sänghimmel av en lampskärm och bygga myggdörr (för det är saker ni efterfrågat!). Ju mer ni önskar, desto mer kan jag skräddarsy nya emmasundh 2.0.
Och vad ska detta lilla TV-program med DIY och hållbarhetsveta heta (ska det heta något?)?
Vad tycker ni?
Vad innebär betalväggen?
Inte att jag kommer bli rik, men att jag kan öronmärka fler timmar till att göra material som ni efterfrågar. Nörda in i hållbarhet, stämma av med experter och göra DIY-filmer. Helt enkelt avsäga mig andra jobb, för att jobba för … er.
Detta är också ett sätt att kunna fortsätta hålla hög standard på samarbeten, och låta nålsögat vara snävt.
Endast det bästa kommer att passera in i mina kanaler, vilket både ni läsare, min magkänsla och de företag som jag samarbetar med vinner på.
Vissa månader kommer jag ha många samarbeten, andra färre, beroende på hur många som prenumererar. Har jag en stor inkomst en månad, ja, då ska ju de som prenumererar få mycket material också.
Drömmen är att sätta upp ett tak på antal arbetstimmar, men kanske också lön för mig själv.
Kanske inte sträva efter att tjäna mer, utan känna att det känns rättvist för både er läsare/prenumeranter och mig själv.
Låter detta skitflummigt? Eventuellt.
Nåväl. Jag är supertaggad på att testa detta! Och nu undrar jag: Om ni fick önska material här på bloggen: vad vill ni se/veta?
Hojta! Vissa av önskemålen kommer bli fritt material, annat bakom betalvägg.
Kram och hoppas ni kommer gilla nya emmasundh.com 2.0.
När vårvärmen tog fart efterfrågades vattenflaskor till kidsen på förskolan, så jag snabbtillverkade de här två på samma tid som ett brödbak.
Ja, alltså jag var tvungen att baka fyra limpor filmjölsbröd för att göra slut på den sista skvätten sirap i de här flaskorna. När jag bakat klart sköljde jag ur flaskorna, lät barnen välja en varsin tapetstuv. Limmade på tapetstuven och skrev deras namn på baksidan av flaskan. Och vilken succé!
De äääääälskar sina vattenflaskor (de var lite skeptiska under processen).
Tips inför varmare väder, om en inte vill köpa nya flaskor.
Som ni vet är jag ju egentligen ingen vidare ensamseglare. Jag tycker att kollektivboende är drömmen. Dela vardagen med människor jag tycker om. Helst skulle jag vilja ha en by, som den där i Sala som är till salu, men så ramlade jag över denna sekelskiftesvilla i Sunne i Värmland.
Det här huset har allt! Två ingångar, prima för två familjer. Här finns många gamla detaljer, ett enormt skafferi, jordkällare (dröm), hönshus, trädgårdsland och ett eget krukmakeri. En ateljé! Hallå!
Och en glasad veranda och en vindig vind.
Tänk att bo här, men goda vänner bredvid. Mötas på en kaffe på trappan.
Nu undrar ni, varför köper inte du det då? Du vill ju flytta till Värmland.
Och ja, det vill jag.
Men jag vettetusan om någon av mina vänner när samma dröm som jag. Kollektivhus på landet? Och Sunne är aningen långt från mina föräldrar (området jag riktat in mig på). Annars hade jag lätt varit spekulant!
