Trendigt och otrendigt 2021

  • Kommentarer på inlägget:23 kommentarer

Jag har ramlat över en triljon olika trendspaningar för 2021, och jag är ju inte mer människa än att jag bara måste göra en egen variant.

  • MODE
    Inne: Extremt enkla snitt. Rejält. Gärna egensytt eller uppsytt efter exakta mått – skapade att hålla i åratal. Begagnat givetvis. Redigt till vardags. Hyrda plagg till fest.
    Ute: Allt nyproducerat. Det var ute sedan förra året. Är det inte lite äckligt med nytt och den snabba ruljans av kläder – som kan ses som engångsprodukter (för kass kvalité att återbruka).
  • INREDNING
    Inne: Hipp som happ. Tager det en haver. Äggoljetempera, lera, återbruk, natur (om en ska bygga, annars behöver en så klart inte ändra). Klosterlik minimalism … fast med stök och liv. Inte tid att städa/styla pga så jädra roligts/spännande liv?
    Ute: Plastfärg, bygga i betong och stål. Rut-avdrags-städat, uppdaterat och med nyproducerat kollijox.
  • SEMESTER
    Inne: Cykla, tälta, STF:a. Semestra lokalt, gynna lokalt. Tågluff. Stanna hemma. Och njuta av det.
    Ute: Flyga, flänga och släppa ut en jädra massa växthusgaser, och därmed försämra förutsättningarna för väldigt många. Leva på bekostad av andra människors liv (andra = människor i fattiga länder och våra/andra barn). Klaga på att en inte kan flyga å flänga (och försämra förutsättningar för andra människor).
  • SAKER VI SNACKAR OM
    Inne: Hur vi påverkar.
    Ute: Hur andra påverkar, så vi slipper?
  • TRÄDGÅRD
    Inne: Vild trädgård, full av blommor för den biologiska mångfalden och odlingar ämnade att ätas till minsta beståndsdel. Lathet, lust, svett å vila. Trädgården som gym. Hängmatta. Lie. Höns. Ej i kombination.
    Ute: Välklippte gräsmattor, bensinslukande  maskiner, tryckimpregnerat (= så dåligt trä att en måste förgifta skiten?). Och sen ba: ta bilen till gymmet!
  • MAT
    Inne: Äta i säsong, längta, njuta. Ta vara på all mat och vara fiffig och kreativ. Hej krutonger, dålig frukt-smoothie och rostade (skrumpna) grönsaker. Bjuda på räddad mat (eller mat som närmar sig bäst-före-datum) när det vankas gäster. Ute: Äta importerat, hålla fast vid köttnormen (jäsp, så gubbigt) och slänga mat som någon lagt ner sin själ för att du ska få lägga på tallriken.
  • ATTITYD
    Inne: Hjälpas åt, dela och vara generös (utan att förvänta sig något i gengäld). Erbjuda sig. Starta byar ( i stan och på landet) för att det är mer socialt och göttigt. Tänka på andra, och då inte bara sin polare, utan fundera på hur andra påverkas av ens sätt att leva. Har en enklare att höja sin röst, prata, påverka klimat och samhälle än någon som har svårt att sätta mat på bordet. Då har en ett ansvar. Ute: Äga själv, vara snål och vilja ha allt själv (sur gubbe?). Mycket vill ha mer.
  • ORD
    Inne: dela, bevara, påverka, återbruka, ta tillvara, skog, rolig, snäll. Duger. Skitsamma.
    Ute: Shoppa, rea, gate, renovera, adlink, kalhygge, lyckad. Perfekt. Sätta sin egen prägel på.
  • KLIMAT-MINDSET
    Inne: Vuxna människor som tar ansvar. Använder sin röst och sin makt. Inte lämnar walkover till barn och unga (som inte ens har rösträtt), pga lata och det privilegierade livet är lite väl göttigt?
    Ute: Lämna walkover, byta ämne när det snackas klimat, strutsa klimatfrågan (om det inte handlar om trendigt hållbart), peka på andra och säga saker som “Greta, vilken hjälte. Jag får hopp när jag ser hur det bubblar hos den unga generationer. Det kommer att lösa sig”. Inte se sin egen del och sitt eget ansvar.
  • INTRESSEN
    Inne: Sy, odla, bada (ja, det håller i sig, men vi tar så klart cykeln till badet), lära sig hantverk, ses över lagnings-AW, säsongs-matklubbar och anmäla företag för greenwashing.
    Ute: Ta klimathaltande shortcuts. Hobbys som kräver prylar.
  • TRANSPORT
    Inne: Cykla.
    Ute: Äga bil i stan (om en inte är beroende av bilen för att ta sig till lönearbete).
  • KULTUR
    Inne: Utomhus-bio i byn/på innergården, mini-festivaler (där maten görs på matsvinn och där en hyllar det lokalproducerade), TV-serier där en lär sig något om hur vi ska ta oss an framtiden. Bygga hållbart, äta i säsong, lappa, laga, reparera, återbruka.
    Ute: Dra på Coachella. Streama serier i dubbel hastighet.
  • JOBB
    Inne: Bidra till samhället. På eller utanför jobbet. Påverka arbetsplatsen att sänka klimatavtrycket. Jobba mindre (om en har möjlighet). 6 timmars arbetsdag.
    Ute: Bidra till sig eget överfyllda bankkonto, men inte till samhället. Stress. Överfylld kalender. Livspussel.
  • SKÖNHET
    Inne: Skrattrynkor som visar att en har ett roligt förflutet. Bekymmersrynkor som visar att en har reflekterat, tänkt, levt sig in, värderat, sörjt, kommit igen. Levt. Fixat hår. Spegel som används med måtta. En bra salva.
    Ute: Gå på salong för att föna håret. 21-stegs hudvårdsrutin. Perfektion.
  • HÄLSA
    Inne: Använda kroppen till att göra vettiga saker. Transportera sig med cykel, gräva i trädgården eller i stadsodlingen för att odla mat, plocka svamp, hjälpa någon (äldre?) att kånka bös och stenar på tomten. Slå med lie för att gynna biologiskt mångfald.
    Ute: Ta bilen till gymmet för att springa en mil, gå på pass och sedan klippa gräset med åkgräsklippare. Plocka äpplen på gympass.
  • BOENDE
    Inne: Bo på landet, bo i stan, bo i förort (där den ofta har gjort smarta lösningar kring grönområden och cykelvägar). Bo litet. Använda elen effektivt (när priset är lågt och elen är “ren”) och gå emot normer kring boende (hej kollektiv, delat hus med två ingångar och små byar).
    Ute: Bygga vräkt betong-palats med fasad-beslysning som eldar för kråkorna större delen av dygnet. Riva ut fullt fungerande interiör.

Detta är min trendspaning inför 2021.
Vad tror du kommer att bli en trend 2021? Vad kommer bli norm? Vad kommer vi se mer av – och mindre.

Loading Likes...

Summering av 2020, förväntningar på 2021 och nyårslöften!

  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer

Sladdar in i sista kvarten av 2020 med ett bonusavsnitt av PlanB-podden.
Mellan julmusts-stick i strupen och rosiga-pandemi-säkra-grill-kinder dök ett enormt behov av att summera 2020 upp.  Och så klart: elda på förväntningar inför 2021 och också lista ett par rejäla nyårslöften.

2020 var ju The Year.
Året då det fossila dammet skulle borstas bort, omställningen ha vind i seglen och framtidstron skulle ånga. Klimatet skulle stå i rampljuset. Ensam.
Tidpunkten då världen skulle ha tagit “stora steg i rätt riktning” enligt FN.
Pja, det blev lite sisådär med den saken.

En pandemi kom i vägen och allt strålkastarljus ritades mot det akuta läget, restriktioner och sjukvårdens press (som behöver en större dos strålkastarljus – pandemi eller ej).

Det här rövåret (som min poddkollega Maria så fint uttryckte det) 2020 kräva sitt alldeles egna poddavsnitt. Så vi snurrade ihop ett avsnitt som heter “Nyårslöften”. Snackade 2020, utflykt från stan, nya trender, ny-normer, hemmajobb, TV-serie-önskningar, byxlösa Zoom-möten och så kikade på hur det gick med förra årets nyårslöften.

Vad mina nyårslöften var? Kanske kan bilderna ge en hint?
Ska jag jobba i skogen? Ja, förvisso. Men framför allt ska jag ta ett krafttag kring tekniken. Och använde ordet … tarmsköljning. Hmm? Mer om mina nyårslöften i avsnittet!

Mitt under inspelningen fick vi också en idé till ett gemensamt nyårslöfte som gör skillnad för klimatet – 365 dagar om året.
Vi bubblade ut en utmaning som vi kallar #365dagarforklimatet (följ hashtagen, det ska vi göra för att få idéer!)

#365dagarforklimatet är små steg i rätt riktning.
Om det så är att efterfråga närproducerat i den lokala matbutiken, visa upp sin pre-älskade outfit i sociala medier, bjuda vänner på växtbaserad middag, lägga upp en story på instagram när en tar hand om skorna (istället för att köpa nya), bjuda in till (digital) lagnings-AW, skriva på en namninsamling, sätta press på kommunen för att göra det enklare att leva hållbart, dela klimatrelaterat i sociala medier (för att visa att frågorna är viktiga), byta bank, ifrågasätta företag, försöka sänka hastigheten på vägen för att främja cykling, stödja en miljöorganisation med en peng, våga höja rösten när klimatet kommer på tal i lunchrummet eller ta en bild när en tar cykeln till badstranden i sommar. Det kan också vara så enkelt som att dela en bild när en semestrar i Sverige eller tar tåget ut i Europa (om världen öppnas upp).
Dela i sociala medier och tagga med #365dagarforklimatet.

Vi människor är trots allt flockdjur, vi gör som alla andra.  När gamla ohållbara, fossildoftande normer och vanlis-beteenden ska bytas ut mot nya, hållbara, då spelar du och jag en viktig roll. En skitviktig roll.
Ingen vill vara passé, utan människor vill vara med i den stora massan. Så hjälp till att ta bort den fossila, unkna doften av den stora massan och låt den dofta fräscht.

Poängen är att inte låta förändringen stanna hos oss själva. Byter vi bank ska vi både berätta för den gamla banken varför vi byter och tipsa alla vi känner om vikten av att byta bank. (Eller elbolag. Eller handla begagnat. Och så vidare.)

Vi behöver ju tio pers som lever perfekt. Vi behöver hundratals, miljoner som gör något.
Så vad sägs om att göra lite skillnad varje dag under 2021?
Här finns det inget misslyckas eller lyckas, utan varje litet steg är ju en vinning.

Är du på?

Följ och bidra till #365dagarforklimatet – när det passar sig. Varje dag, varannan dag, en gång i veckan, en gång i månaden eller var tredje.
Och glöm inte att lyssna på PlanB-podden, och avsnittet Bonus: nyårslöften.

Loading Likes...

Julklappar!

  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer

Under vår julgran i år låg två stora julklappar, tillsammans med en rad andra mindre varianter. Barnen öppnade klapp efter klapp, men de där två stora blev kvar till sist.
De stod där genom lunch, glögg och eldmys och till slut sa John att de två sista klapparna ju var till mig.

Hade ju inte tänkt en enda tanke om julklappar till mig själv, så blev total-paff. I mörkret på julaftons kväll öppnade jag paketen och i det första fanns det här fönstret.
Ett trasigt fönster. Mmmmhuum?
Visserligen i en underbar engelsk röd nyans (måste vi eventuellt ha det på våra fönster på nya huset?), men ändock ett trasigt fönster. Längst ner i paketet låg en lapp där det stod att “kurs i fönsterrenovering”. Alltså, DRÖM!
Så nu är tanken, eller snarare förhoppningen kanske, att kunna gå en kurs i fönsterrenovering i februari. John hoppas också kunna gå, men det beror helt på om vi kan ha möjlighet till barnvakt. Sånt är ju lite av en lyx i pandemitider (har inte haft barnvakt sedan i februari). Löser vi inte barnvakt så går i alla fall jag.

I det andra paketet? Ja, där låg vår gamla vattenkanna som jag köpte på loppis för en herrans massa år sedan tillsammans med ytterligare en lapp. På den stod det “kurs i ekologisk odling”. Jojo!

2021 kanske blir året då jag lär mig en massa bra, vettiga saker?

Loading Likes...

En julafton ute!

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Aaaaah, ett helg gäng av lata mellandagar senare kommer här ett inlägg om julafton.
Vaknade upp till frostigt krisp, hittade paket utanför dörren som morgontomtarna lämnat och innan något barn ens uttalat ordet overall var jag ute med en stor korg fylld med hemligheter. Min systerdotter Zea fyller år på julafton, så förmiddagen är hennes. Som present hade jag gjort en skattjakt med massor av rebusar, kartor och godisstopp. Med en grand finale.

Rotade fram någon gammal 1970-talsjacka ur mina föräldrars garderob och gjorde mig redo för en julaftonutomhus.

Ja, det är så här det kommer se ut nu, haha. Sundh i ärvda sjok och med håret på ända.

Fick ut på tur.

När vi kom hem hade jultomten redan varit där (oh nooo) och lämnat julklappar under vår utegran.

Inget glitter behövdes i den granen kan jag säga. Så vackert smyckad av frost.
Nog för att en saknar grandoften inomhus, men fasen vad jag fastade hårt för konceptet utegran. Men en jäddra tur att det inte var hällregn och full blåst om en säger.

Under granen låg julklapparna, och medan vi fixade i ordning jullunchen fick barnen öppna paket. Barnen fick ritblock och secondhand-plagg av farmor och farfar, begagnade LasseMaja-böcker och bok om spindlar, varsin klocka och godis (stod högst upp på önskelistan).

Under äppelträdet, där vi sommartid brukar fika och äta lunch, dukades det upp till jullunch med julduk, lyktor och taserud-ljusstakar.

Filtar och fällar drogs ut, och så …

… tände vi en brasa i en skottkärra. Mamma – som fått provsvar att hon  inte var coronasmittad, utan bara förkyld – var eldvakt.
Där stod vi och värmde frusna händer titt som tätt.

Letade fram några stallyktor som vi haft på torpet också, och …

så dukades det upp en massa smarrigt på vårt gamla slagbord.

Det var så fint att fira jul tillsammans med min familj, även om det var svinkallt och helt och hållet annorlunda.

Efter lunchen var det bara två paket kvar. De största. Och de var till … MIG!

Lämnade gran och vinter-vardagsrum, kröp in i vår lilla stuga för att kolla på Kalle Anka och när mörkret föll blev det glögg under stjärnklar himmel. Intill brasan i skottkärran. Men då glömde jag ta med kameran ut. Vid 9-snåret hade hela familjen somnat. Helt slut efter en julafton utomhus. Världens mysigaste julafton ändå.

 

Loading Likes...

God jul, skattjakt och förväntningar

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Så kom julafton 2020, en julafton utan några som helst förväntningar.
I vår familj är det inte bara julafton, utan också födelsedag för mitt syskonbarn Zea. Förmiddagen är hennes och eftermiddagen är julafton.
Dagen ska firas ute och jag har förberett en skattjakt med rebusar och mysterium för Zea genom skogen och i trädgården. Det blir hennes födelsedagspresent – ett egenknåpat äventyr.

I går kväll satt jag uppe till midnatt och ritade kartor, rebusar och skrev rim. Fagert blir med högst ojämna mellanrum, men det är ju inte det fina som är huvudsaken. Det är ju kluret.
När jag ändå var i farten så skrev jag en liten bok (!?) om spindlar till ena barnet (stod på hennes lilla, lilla önskelista).  Inte heller något verk av Renoir, men hur tjusiga kan spindlar bli?

En kan väl säga att jag fick feeling. Och kanske hade jag tiden för första gången på många år.
De där nedtrippade förväntningarna på den här julen har gjort mig totalt ostressad. Ingenting är noga. Traditioner är lite suddiga i kanterna. Tankar luddiga. Förberedelser få.
Det blir som det blir.
Och där någonstans i allt o-noga fick jag feeling. Tog mig tiden att göra det där som jag TRODDE att jag skulle göra ideligen när jag blev förälder. Nämligen pyssla, greja, klura och göra små projekt och äventyr.

Ska bli så spännande att se vad Zea tycker om äventyret imorgon och om barnet fastnar för den högst originella boken om spindlar. Sak samma. Barnen har varit så fulla av längt till julafton, har haft små julkonserter för mormor och morfar vid verandan och lekt jultomte som delar ut paket.
Att bara ha en dag som är lite speciell bland all vardag tror jag är fint nog.

Nu ska jag bege mig ut för att förbereda skattjakten.
Ta hand om er därute, håll avstånd (med respekt för andra, särskilt de som jobbar inom vården) och njut en stund av julen oavsett hur den blir <3

Loading Likes...

En annorlunda jul.

  • Kommentarer på inlägget:4 kommentarer

Det blir en annorlunda jul i år för oss alla. Inget snack om saken.
Och trots att det bara är ynka två dagar kvar till jul så har inte riktigt den där julkänslan infunnit sig ännu.
Kanske är det världsläget, flyttkaoset, det eviga regnet eller allt annat som har förtur i hjärnan?

Den här julen spenderar vi i Värmland, i vårt nya, temporära hem ett stenkast från mina föräldrar. Vi har satt upp en gran bland äppelträden som är mellan våra hus, och vi kan vinka till varandra om längtan blir för stor. Eftersom mina föräldrar är i dubbel riksgrupp så firar vi utomhus med julgran och julmat på ett långbord.
Det var i alla fall planen.
Nu får vi se om mina föräldrar vinkar från fönstret istället.
Min mamma har nämligen gått och blivit sjuk, så de senaste dagarna har varit lite stökiga. Hon är rejält sänkt. Vi har fixat med covid-test (och inväntar svar), servat med lagade måltider som vi ställt på deras veranda, bryggt kaffe, bakat bullar och grejat och donat för att livet ska rulla för mina föräldrar. Det är ändå skönt att vara ett stenkast bort nu, att kunna hjälpa till, titta till och avlasta.

I sista timmen ska jag slå in några klappar och baka pappas brödrecept som kort och gott heter pappabröd.
Eftersom jag inte bidrar så värst till julstämning i allt kaos så gör jag så här istället:
Lever på gamla meriter!

Tidigare i höstas, innan flytt och härj, intervjuades jag till Röda korstes tidning och en fotograf plåtade en juldukning – med godbitar från Röda korset – hemma hos mig.
När fotografen traskat hem började jag min egen lilla fotosession, och resultatet kan ni se här:

Jag dukade med vitt porslin med guldkant, servetter med spets, silverbestick och torkade blommor.

Svenska äpplen fick stå för det röda inslaget, liksom frysta lingon och tranbär i glasen.

Och äpple med prick på så klart. Alla ska få vara med.

Apelsinskivorna kommer från bortsorterade apelsiner från min närmaste matbutik. Helt gratis var de!

Nu snörpte det till i hjärtat en aning, att se lägenheten i allt sitt mys. Det som så länge varit vårt hem.

Men det kommer fler jular hoppas jag!

Två favoriter på julbordet är de här pocketbok-granarna som jag gjorde av pocketböcker som var svårsålda och …

… den här underbara karaffen som jag hittade på Röda korset.

Till och med gamla tändsticksaskar finns att köpa begagnat.

Och gamla julkulor att ha i granen, omsorgsfullt inslagna i silkepapper.

Så här kommer inte min juldukning se ut, men kanske på något annat sätt.

Det ska bli skinande sol ute på julafton, och eventuellt även en minusgrad så kanske blir det lite vinterkrisp ändå?

Hur ska du fira jul?

Loading Likes...

Hur tusan är jag en bra mamma? Nytt avsnitt av Plan B-podden

  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

I samarbete med Hyber

Jag har två barn. De är två gullfisar som tycker om när jag tar en svängom till “han tog av sig sin kavaj”, upp-och-ner-sving-å-släng-dansar med dem, bryter arm vid köksbordet, leker monster och gör “undantag”. Ett ord de lärde sig förvånande snabbt.
Likväl som de är mina skrattrynkors fröjd och min huvudvärk (inga kan ta ton som mina ongar), så är de min drivkraft.
För er vill jag inte skämmas.

Med bara några fjuttiga mysdagar kvar till jul – den högtid som en så ofta kallar barnens högtid – så släpper jag och Maria ett poddavsnitt om just kids. Vi kallar avsnittet “barn, blöjor och befolkning“, och förutom att vi intervjuar våra barn (ursäkta, men hur gulligt och hjärtsnurpande?), så snackar vi om hur jag ljuger för mina barn, om motorstopp på ölandsbron och om den nojiga föräldern som är ett lätt konsumtions-byte. Vi funderar på hur våra barns framtid ser ut, om kvinnors roll i klimatkrisen, vad vår viktigaste uppgift som föräldrar är (vad har vi för makt och ansvar?) och vi frågar vi oss också: var tusan är alla oroliga föräldrar på barrikaderna?

Så här i juletider blir det så lysande klart.
Vi svenskar väntas konsumera miljarders kronor på julklappar för att njuta barnens högtid, samtidigt som vi jiddrar big time med samma barns framtid. Om vi la lika mycket tid och engagemang på våra barns framtid som att fixa the dream of the perfect christmas  – undrar just hur långt vi kommit då?
Jag konstaterar också att jag till fullo förstår alla föräldrar som duckar klimathotet.

Som nonstop på pepparkakshuset intervjuar vi fantastiska Frida Berry Eklund som är aktuell med boken “Prata med barn om klimatet“, och vi får en hel drös med handfasta tips på hur en ska prata klimat med barnen. Och framför allt: att vi måste prata med våra och andras. Inte ljuga (hur skönt den än hade varit) och säga att allt kommer att lösa sig. För världen kommer att se annorlunda ut.
Varför vi måsta prata om detta? Bara hälften av 12–18-åringarna tror att vi kommer klara klimatkrisen, visar en ny undersökning av Våra barns klimat. Hälften.
Ingen vidare framtidstro. Dessutom har få barn och unga någon att prata med om just klimathotet. Att bära den oron själv (om mänsklighetens överlevnad) och samtidigt se världen brassa på. Jag hade gått sönder.
Sönder och samman.

Som mamma till två döttrar blir jag extra orolig när samma undersökning visar att tjejer är de som oroar sig mest. Hur ska jag förbereda mig? Hur tar jag deras oro på allvar? Och hur kan jag dämpa oron? Hur berättar jag sanningen, utan att skrämma? Hur låter jag dem samtidigt vara barn – inte lägga framtiden på deras axlar?
Rätt och slätt: Hur tusan är jag en bra mamma?

Jag vill så klart ge mina barn en vettig framtid. Vilken förälder vill inte det?
Samtidigt tänker jag ofta på Jonas Gardells träffande citat:
“I alla tider har man varit beredd att offra sig själv för att barn och barnbarn ska få det lite bättre. Vi är den första generationen som gör precis tvärtom.”

Det som på något sätt driver mig är en sorts framtids-skam. Jag funderar ofta på vad jag ska svara på mina barns framtida frågor.
“Vad säger vi till våra barn när de frågar oss vad vi gjorde – när vi hade chansen”. 
Majken och Bodil är skarpa. De kommer ställa frågorna.

Det här var ett svårt avsnitt att spela in. Inta bara för att jag vabbade barn samtidigt, utan för att jag var tvungen att nudda vid tankar som jag ofta slår ifrån mig. Men vi behöver snacka mer om detta, inte sant?

Avsnittet blev till tack vare fantastiska Hyber, som är en genial hyrtjänst där en kan hyra högkvalitativa barnkläder, gravidplagg och andra prylar som bärselar, barnvagn och resesäng. Läs: sånt där som använder under en kort period, och som kanske inte är helt nödvändigt att äga. Men väl använda.  Mina kids använder hyrda skalplagg från Hyber, och när de växt ur en storlek beställer vi en ny storlek, skickar tillbaka de gamla kläderna som tvättas och lagas och slussas vidare till nästa barn. Smidigt som tusan! Och med ett försvinnande litet klimatavtryck.

Det är något visst med att säga “det kanske är en superhjälte (hallå, vem vet?) eller en prinsessa som burit de här kläderna innan”. En annan vinning är så klart att alla barn får tillgång till bra, varma, vattentäta och rejäla kläder för en billigare peng.

Som lyssnare av Plan B-podden så får du nu två månaders rabatt på valfritt paket hos Hyber. 
Använd koden PLANB för att ta del av erbjudandet (som gäller till den sista januari 2021).

 

Hyber har dessutom ett långsiktigt samarbete med Rädda barnens verksamhet för utsatta barn i Sverige, som innebär att Hyber skänker motsvarande en månadshyra till Rädda barnen när någon medlem bokar ett Modig-paket, liksom 10% av värdet på varje sålt presentkort. För alla barns rätt till vettiga kläder.

Majken och Bodil.
Älskade ungar. Jag lovar att göra allt för er, och för ert hopp om en vettig framtid.
<3

 

Följ oss också gärna på instagram och facebook, och om du är sugen på fler avsnitt skulle vi bli otroligt glada om du ville bli en patreon! För en liten, valfri summa i månaden hjälper du oss att spela in även osponsrade avsnitt.  

Prenumerera på podden i din poddapp och betygsätt den gärna på tex Itunes om du har tid och lust. Att få fler prenumeranter och betyg hjälper oss att fortsätta snacka klimat, bli mer synliga i poddjungeln och sprida klimatsamtalet vidare till  fler lyssnare.

TACK! 

 

Loading Likes...

Stök-kök och första dagarna i Värmland

  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer

Hej på er!
Här kommer en halvsuddig stökbild från Värmland och vårt rosa kök. Här står kokplatta, hundratusen kilo disk och lite kvarlämnad mat. En bit vardag.
Vi börjar komma i ordning här i vårt lilla hem, och det känns väldigt overkligt. Skitmysigt, underbart med trädgården utanför och så fint att kunna hjälpa min mamma och pappa. Samtidigt mycket saknad efter livet som var. Det går upp-och-ner och det är många känslor som ska få plats i 173 centimeter Sundh. Ibland är jag lycklig, ibland skaver kroppen och jag är lättirriterad. Nästa sekund total-trött, för att i nästa stund ta en sväng om med ett barn i köket.

Just nu ligger fokus på att packa upp grejer från torpet, spela “Finns i sjön” och måla små konstverk tillsammans med barnen som vi lämnar på mormor och morfars veranda.

Tadaaa! Städat!
Så tillfredsställande att få i ordning när huvudet är fullt av tankar och oro för allt det nya.

Loading Likes...

Ge bort bättre cykling i julklapp!

  • Kommentarer på inlägget:1 kommentar

I samarbete med Cykelfrämjandet

Vi glömmer lätt en sak.
Att stigen vi går på har trampats upp av någon annan. Om det så är kvinnor som höjt rösten generationer innan oss, engagerade klimathjältar som pressat på för att få sin sak hörd eller viktiga organisationer som ständigt påverkat för att skapa en bättre, säkrare, vettigare och mer rättvis värld.
Engagemang som vi skördar frukten av, och kanske rent av tar för given?

Kanske är det dags att visa vår uppskattning, säga tack, bock och samtidigt fortsätta stödja de viktiga krafter i samhället som puffar oss åt rätt håll. Antingen med vårt eget engagemang, eller vår tid, eller genom att stödja med en peng. Så att nästa generation kan fortsätta skörda – ännu bättre frukt!

Det är fem dagar kvar till jul. Passa på att ge bort en bit av en vettig framtid till någon annan. Är det inte det finaste vi kan ge? Hopp om förändring?

I år ger jag bort medlemskap i Cykelfrämjandet – en organisation som funnits sedan 1934 (och som MÅSTE finnas kvar). Som pressar på för bättre cykelvägar, säkrare cykling och ser till att cykeln prioriteras. Dessutom anordnar de cykelkurser för de som aldrig fått tillfälle att lära sig cykla.
Cykelfrämjandet  jobbar rätt å slätt för att fler ska ha möjligheten att välja det bästa färdsättet för både hälsa, ekonomi, miljö och klimat.
Av allt kollijox en kan ge i julklapp, så är detta något av det bästa.

Ett medlemskap kostar just nu 125 kronor (ord. pris 275 kr). En god julklapp till dig själv eller någon annan.  Erbjudandet gäller till årsskiftet. Den som klickar hem julerbjudandet får ett gåvobevis mejlat till sig (som kan skrivas ut och läggas under granen).

Det här året har jag trampat fram, dels eftersom jag gillar att vinden i håret, att transportträna men också för att jag uppskattar att susa förbi alla bilar i kö. Vill inte heller göda mina redan omfångsrika klimatavtryck.  Att välja cykeln blev också helt nödvändigt på grund av den rådande pandemin, eftersom en uppmanats att undvika kollektivtrafiken. Och bil tycker jag ska vara till för de som har ett yrke som kräver det (snickare eller personer som jobbar obekväma arbetstider), eller för de vars ben inte kan trampa. Med #cykeluppropet har jag, Sophia och Annika  pressat på för popup-cykelbanor för att möta trycket, och fått möjligheten att ta del av Cykelfrämjandets enorma kompetens kring just cykelfrågan.
Den kunskapen behövs.
Som den behövs.

Ps. Använder så klart cykelhjälm, bara inte just på denna bild. Mötte en granne (som jobbar som läkare) när jag cyklade till affären för många år sedan. Jag bar inte hjälm. Han hojtade glatt att jag glömt hjälmen. Jag svarade att jag bara skulle cykla så kort, bara till affären. Och då svarade han i cykelns tramp “att en inte kan bestämma när en ska ramla”. Sedan dess har jag burit hjälm. Alltid. Tack Olle!

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta

Nyare inlägg
Äldre inlägg