Rösta för ett fritt och öppet samhälle!
Imorgon den 19 september är det kyrkoval.
Ett viktigt val att lägga sin röst i om du (liksom jag) är för ett öppet, demokratiskt, medmänskligt och hållbart samhälle.
Rösta.
Loading Likes...Imorgon den 19 september är det kyrkoval.
Ett viktigt val att lägga sin röst i om du (liksom jag) är för ett öppet, demokratiskt, medmänskligt och hållbart samhälle.
Rösta.
Loading Likes...– I betalt samarbete med Granngården –
Tänk va! Att vi har höns!
Det är hundra gånger mysigare än jag trott och alltså de är ju som mina små, små ungar. Behöver jag säga att både jag och John är som orolig hönsföräldrar som tittar till dem stup i kvarten?
Vi har dessutom en ny morgonrutin här hemma.
Precis innan vi cyklar i väg till förskola och skola så piper vi ut till hönsgården, öppnar luckan och släpper ut hönsen i hönsgården. Ibland har vi med några brödsmulor från frukosten.
Blir du också sugen på höns? Ja, men då ska du spana in Granngårdens hönsguide.
Men nu ska spana in vårt hönshus på hjul – byggt av återbrukat material.
Häromsistens fick ni se vårt rosa hönshus från utsidan och nu tänkte jag att vi ska kika in.
Och jajaja, några hörn måste fixas till, men sen är vårt hönshus klart.
Nämen hej, hej!
Tadaaa!
Jag har målat hönshuset med ett lager av kalkfärg (vatten blandat med släkt kalk från Granngården) för att hålla parasiter borta. Alla springor tätas med linoljekitt.
Väggarna ser lite flammiga ut, men det beror på att barnen hade hönshuset som ateljé förut. Många konstverk under kalken. Och till våren målar jag nog ett lager till.
Luckan till vänster är en städlucka för att kunna komma åt att mocka hönsbajs! Den har jag inte hunnit måla än, men det ska göras snabbare än snabbt.
Golvet består av en linoljemålad plywood, och under sittpinnarna finns en presenning.
På golvet har vi ekologisk halm som de gillar att gosa och sprätta runt i . Vi har ju en hel del av den varan eftersom vi bygger ett halmbalshus.
Vi vill ju undvika plast, så vi funderar på att lägga in en linoleummatta om vi kommer över någon (begagnad) snutt så småningom.
I ena hörnet (närmast dörren inne i hönshuset) finns en foderautomat från Granngården.
… och en vattenautomat som står på en gammal ugnsplåt (tips från följare: ha något under vattenautomaten – så TACK!) som jag hittade i sommarstugan som stod på vår tomt förut.
Här tar sig Kapten en slurk.
Hade tänkt att använda plåten som bricka till förodlingarna (ni vet när en har en massa småkrukor på våren), men detta var ju ännu bättre. Skyddar golvet!
Hyllan med reden (gammal bokhylla från sommarstugan) har jag målat i linolja – i samma nyans som hönshuset. En mix av engelskt rött (som fönstren), gulockra och vit linolja för att få till den perfekta nyansen rosa.
Hyllan var ju grön innan, och jag lät det gröna vara kvar på sina håll. Lagom mycket Pippi Långstrump.
Och har en börjat tänka Pippi så blir en inte så noggrann och perfekt-sökande med målningen – SKÖNT!
I taket sitter en begagnad värmelampa (fyndad på Marketplace) som vi kommer använda under vintern så det blir varmt och gott därinne.
Ska vi spana in hönsgården?
Hönsgården är byggd av gamla brädor som jag hittat på tomten och putsnät från Granngården.
Jag har delvis använt gamla fasad-brädor och plankor som varit rumsavdelare inne i sommarstugan, men också virke från våra egen andrasortering (när vi tog ner träd på tomten).
Alla gångjärn, beslag, haspar och skjutlås är begagnade.
Inne i hönsgården har jag gjort ett sandbad i en gammal Kockums-balja och så har vi satt upp ett gäng grenar som de gillar att sitta på.
Här står vattenautomater och några hemmasnickrade höns-leksaker som kidsen gjort.
Det var allt för den här gången!
Dags att stänga hönshuset och låta de små vara i fred.
Så där ja. Vad tycks?
Loading Likes...Något av det bästa med att återvända hem – och just precis hit – är att upptäcka alla pang-personer som råkar gömma sig i varje sväng och avkrok. Det är över mitt förstånd att så många roliga, trevliga och härliga människor letat sig just hit – till en (förvisso) varm, vettig bygd utanför Karlstad.
En av dem är Roya.
Jag har följt henne på Instagram i många år eftersom hon tar helt fantastiska bilder (alla måste följa) och omgivningarna, husen och ängarna var så bekanta på något vis.
En dag insåg att det var bekanta. Det var min barndoms avkrokar – fast ur någon annans lins – och jag kan ha skrikit ut detta i något uppspelt DM till Roya.
Sedan dess har vi hörts en hel del, Roya har varit på besök vid vårt husbygge och i går pep jag förbi på en eftermiddagsfika i hennes sommarstuga några kilometer bort.
I området vid Royas sommarstuga hängde jag mycket som barn. För där fanns nämligen en telefonkiosk. Sådant som var spännande för exakt sjuhundraår sedan när en växte upp på landsbygden.
Där fick jag nu kliva in i den mysigaste stuga jag varit i och slås av hur otroligt vacker mixen av furu och tjocka bomullsgardiner med spets är.
Roya bjöd på fika inne i stugan, och jag kunde ju i vanlig ordning inte sluta fotografera.
Sörplade kaffe och snackade projekt och drömmar i en timme.
Sen gick vi ut i den fantastiska trädgården! Alltså hakan släpade efter mig, för den hade jag ju tappat för länge sen.
Här fanns en rosenträdgård, massor av jätteverbena (min favorit) och så dahlior i massor.
Innan jag cyklade hem fick jag med mig några dahlior som jag la i lådcykeln. De skumpade däri medan jag tog grusvägen hemåt.
Det här med att omge sig med fantastiska människor på cykelavstånd – då känner en sig rik.
Tittade till min egen skrala lilla perennrabatt (på tillväxt!) och funderade på om det ska bli en dahliarabatt för mig också någonstans?
Loading Likes...I fredags pep jag och hela familjen till Stockholm. Vi hade tänkt att åka dit för ett par helger sen men blev sjuka hela högen. Men nu satsade vi allt på ett bräde, bokade tåg, biljetter till Gröna lund, kontrollerade snorkanalerna och sen drog vi i väg.
När vi rullade in i Stockholm började det pirra. Det där pirret jag inte haft på säkert 17 år.
Och ett leende klistrade sig fast på mitt fejs som bredde ut sig från norr till söder.
Det var så fint att vara tillbaka.
Med tappra barn tog vi oss sedan med tunnelbana in i Stockholms-natten, och vidare med buss hem till Lisa och Per. Vi fick hemgjord surdegspizza och naturvin när vi kom fram och sedan kröp vi till kojs i deras gästrum i källaren.
Vaknade upp till det här. Bästa sortens hotellfrukost – med efterlängtat sällskap.
Med frukost i magen begav ut i Stockholm. Mötte upp Lollo och hennes kiddo på tunnelbanan och så tog vi oss mot Djurgården och Gröna lund.
Det åktes karuseller och det åts sockervadd, magar pirrade, lustig hus intogs, eventuella bilder tagna i flygande mattan inhandlades.
Per gjorde Grönan big time (åkte han allt?), medan jag, Lollo och John turades om att ta hand om kidsen och sällskapa i de vildare varianterna. Jag älskar berg-och-dalbanor så det stod på min lista.
Fick med mig Lollo och Per och skrek över Saltsjön, Riddarfjärden, säkert ända till Drottningholm. Och skrattade.
Efter fem timmar Gröna lund tog vi båten mot Slussen.
Vi bestämde oss för att gå genom Gamla stan till tunnelbanan, insupa göttet och njuta av alla vackra hus.
Det blev till att bära barn genom stan istället för att strosa, men Gamla stan finns ju kvar.
Åkte (hem) till Midsommarkransen, spanade in vår gamla gata och klev in på innergården.
Det är något oerhört lyxigt med att ha kompisar som bor just precis där, så en får komma och sniffa på det liv en hade. Sakna det en (stor) gnutta, uppskatta alla åren just där, alla människorna.
Vara så förbaskat tacksam för alla som kommit in i ens liv, som förstår en, får en att känna sig 100% normal och vet det mesta om en.
Middag gjordes i ordning hemma hos Lollo och Hasse. Det hivades fram stora fat i vanlig ordning. Det har det gjorts ända sedan jag lärde känna Lollo 2003-ish (?).
John <3 Barnen lekte, sprang runt på innergården och klädde ut sig. Enligt barnen var det jämt skägg mellan Gröna lund och leken i Kransen. Bra betyg ändå.
När det blev läggdags kilade vi ut, förbi vår gamla lägenhet och ner på gatan där det byggts en busshållsplats minsann. Saker har hänt på de här nio månader. Busshållsplats och att en kan blippa sitt visa-kort på bussen och tunnelbanan (istället för att köpa biljett i automat eller swishbiljett) var nytt för denna gång. Och ett nytt hus vid Telefonplan.
Dagen därpå blev det frukost-repris hemma hos Lisa och Per och därefter återvände vi till våra hoods. Först fikade vi på stammishaket AB Café, sprang på några vänner, mötte upp ytterligare vänner och därefter begav vi oss till Svandammsparken. Där alla liksom möts.
Där hängde vi hela långa dagen, åt hämtpizza under en pil och passade på att hänga med …
Nina och hennes familj!
När klockan blev halv tre var det dags att bege sig till tåget.
Förbi alla gamla bekanta hus och mot tunnelbanan.
Och så hem!
Loading Likes...Imorgon är det 11 september.
Det är inte bara 20 år sedan 9/11 – de förskräckliga attackerna som ritade om världen – utan också prick ett år tills det är val i Sverige.
Det är ett ödesval på många vis.
För det är ett val som måste handla om klimatet om vi ska ha någon fakking chans att lösa klimatkrisen och skapa något form av framtidstro.
Det är av yttersta vikt att klimatet sätts högst på agendan, och att alla politiska partier steppar upp så att deras politik lirar med klimat- och miljömål. Och pretty much vad vi åtagit oss i och med Parisavtalet och rimligtvis även i linje med senaste IPCC-rapporten.
Men för att partierna ska våga det behövs en opinion.
Och det är där du kommer in i bilden.
Vi alla en enormt viktig roll.
Förutom att vi är väljare är vi någons vän, bekant, kollega, släkting, granne. Vi är någons inspiration och vi är opinionen. Vi har en röst – och det är banne mig få förunnat.
Vi har också rätten att uttrycka oss. Vi har möjlighet att like:a, kommentera, reposta och påverka favoritinfluencers och norm-sättare.
Vi behöver inte bli straight hållbarhets-edge i foträta skor som vi ärvt av vår mormors systers man. Vi behöver inte kedja fast oss vid riksdagen, sluta skratta och säga bye bye till AW och fest. Men vi kan faktiskt visa var vi står. Ibland.
Stå upp, gå före, tycka till, ta upp ämnet, skriva, dela, lyssna in och argumentera. Visa upp när vi gör vettiga val, men också pressa på samhället att göra det enklare att välja vettigare. Det om något är att visa att en kan ha både foträta skor, men med ganska mycket fakking kickass i.
Imorgon är det ett år kvar till valet.
Ge alla du känner 365 dagar på sig att mogna fram en röst för klimatet.
Skriv på den här namninsamlingen som kräver politik som ligger i linje med klimatmålen, bjud in till val-öl (och snacka politik), dela inlägg i sociala medier, kroka arm med alla dina vänner att rösta i Kyrkovalet tillsammans (eller gå och förtidsrösta) och
Kila in klimatet. Och gör valet till en självklarhet. Förutsätt att alla GIVETVIS ska rösta med klimatet i åtanke – herregud, konstigt vore annars.
Do your part.
Sedan är det upp till alla andra att göra sin.
Vi människor är flockdjur, vi gör som alla andra.
Dela under #klimatval2022.
Har du bra:iga tips på hur en kilar in klimatet i samtalet – dela med dig här i kommentarsfältet.
Loading Likes...Något av det roligaste med att bygga hus är ju att leta reda på alla begagnade detaljer. Återbruk har ju länge varit min bästa sport, och kanske är detta mitt yttersta examensprov. En riktig prövning. Planen är att se var gränsen för nyköp går och försöka hitta så mycket som möjligt till det “nya” huset på begagnatmarknaden.
Och i dag tänkte jag att ni ska få se några av alla dörrar som kommer sätta karaktären på huset.
Först ut är denna rosa dörr som kommer sitta på norrsidan.
Även den här dörren ska sitta på norrsidan. Vi kommer använda en av dörrarna som innerdörr och en som ytterdörr för att kunna hålla kylan ute.
Den här ska sitta på den södra sidan, ut mot trädgården.
Och den här ska förmodligen sitta på orangeriet!
Vi testade först med enkeldörr, men det kommer bli finare med dubbeldörr.
Den gula dörren ska sitta på punschverandan, ut mot trädgården.
Den gröna dörren kommer sitta inne någonstans – kanske in till badrummet?
Vill äta upp de här dörrarna! Hur fina är de inte?
För att inte tala om denna dörr:
En fransk pardörr som suttit i en trappuppgång.

Okej, det är lite oklart var den ska sitta. Kanske in till vardagsrummet. Eller ut till punschverandan. Men jag kunde ju bara inte lämna den.
Detta är mitt bästa ställe just nu. Vårt förråd som John byggt av den gamla sommarstugan. Här finns dörrar i olika färger, halmbalar och …
… fönster till orangeriet. Och snart, snart börjar bygget med orangeriet.
Loading Likes...I betalt samarbete med Sveriges konsumenter, KRAV och Ekologiska lantbrukarna
Hoppa i gummistövlarna och ta på dig Hagfors-kavajen – nu ska vi ut på åkern och ner i spenaten! Och ta med gasmasken. Nä, jag bara skoja. Potatishackan givetvis!
För här ska skördas ekologiskt!
Det är skördetid och EKO-september därför passar jag och Maria på att snacka “Bönder, bördig jord och biologisk mångfald” i ett plöjfritt och sprillans nysått avsnitt av Plan B-podden.
Där ska vi sniffa på bekämpningsmedel, sticka ner handen i bördig jord (hur blir den bördig?), luska reda på jordbrukets stora utsläpp (var finns de och vad beror de på) och reda ut skillnaden mellan konventionellt jordbruk och ekologiskt?
Hur ska det gå kanske ni tänker? Två stadsråttor i den komplexa jordbruks-spenaten? Nog för att vi är vassa på klimatfrågor och jag är återvandrad lantis med en dos lantbruksblod i mig, men vi behöver också prata med experter på just matproduktion. Därför har vi med oss Fredrik Cleve Kjellröier i detta avsnitt – en KRAV-bonde – och Ida Lind från Ekologiska lantbrukarna. Vi snackar utmaningar, möjligheter, märkningar (vilka märkningar garanterar ekologiskt?), utsläpp och blir på det klara med varför vi bör välja ekologiskt.
Så, vad är grejen med ekologiskt då?
Spelar det verkligen någon roll om jag och min familj väljer ekologiskt? In the bigger piture så att säga?
Spelar den där potatisen som jag håller i handen någon roll?
Yep.
Skillnaden stavas 15 liter kemiska bekämpningsmedel.
Om jag och min familj (4 pers!) skulle byta från konventionellt odlad potatis till ekologisk potatis under ett år så besparas 15 liter kemiska bekämpningsmedel, 8-10 olika besprutningstillfällen med 8-12 olika preparat och 15,5 kilo konstgödsel enligt Naturskyddsföreningen.
Och då snackar vi bara potatis.
Och en familj.
Det finns många anledningar till att äta ekologiskt och på Ekofakta (som drivs av forskare på SLU) kan du proppa hjärnan full med snabba fakta om ekologisk produktion.
Både jag och Maria älskar att snacka lösningar så vad vore ett Plan B-podden-avsnitt utan att vi bollar hur jordbrukets utsläpp kan minskas, drömmer oss bort mot odlings-gym och funderar på hur det vore om vi människor gjorde … jordbruks-lumpen?
Pja, likväl som vi lär oss att fajtas så kanske det vore en god idé att kunna producera egen mat? Och förstå hästjobbet bakom?
Förmodligen skulle vår respekt för maten (och bonden!) öka avsevärt och kanske skulle bönderna slippa producera mat som så lättvindigt slängdes bort?
Eller vad tror du?
Men vad är problemet? Utmaningarna?
Jordbruket står för 14% av Sveriges utsläpp. En ganska stor tårtbit, om än nödvändig. Till skillnad från charter-unn, höstkappe-begär och villhöver-bös så är vi ju ganska så beroende av just jordbruket för vår överlevnad.
Vi behöver mat.
Men det är skillnad på jordbruk och jordbruk, vad som odlas (samma sak år efter år eller odla med växtföljder?), hur det odlas (maxa på med konstgödsel eller gödsla med det som finns på gården) och för vem (dig, mig eller kon?).
Just nu är det EKO-september – en månad då ekologisk mat uppmärksammas extra (alla månader borde ju vara obesprutade, inte sant?) – då KRAV-märkta gårdar öppnar upp för besökare och det finns allt från skördefester, matmarknader till gårdsbutiksrundor (HALLÅ!). Passa på att åka dit!
Här finns en lista över gårdar som håller öppet och annat sköj som händer under EKO-september.
Just de här potatisarna?
Ja, de har jag odlat själv.
Där finns inte en tillstymmelse till bekämpningsmedel, så de kan jag bita i alldeles råa om andan skulle falla på – vilket DEN GÖR. Faller på alltså.
För sisådär en och en halv vecka sen skulle jag pipit till Stockholm för några maxade dygn. Uuuu, vad jag längtade.
Jag hade en lineup att goa dejter och så skulle jag möta upp ett panggäng för att gå på WWF:s klimatgala.
Det var ju inte IGÅR en hade annat än arbetskläder på sig så att säga, så en var ju TAGGAD.
Men eftersom jag har de mesta av min garderob magasinerad (pga pandemi och bor på 40-ish kvadrat) så efterlyste jag att få låna en klänning av … er. Jag gillar ju återbruk som ni vet.
Och jag fick napp.
Tre stycken klänningar av lika många snällisar fick jag låna (pga visste inte vad jag skulle passa i). Vek försiktigt ner dem i min kappsäck och tjongpang så gick jag och blev … sjuk.
Dönö.
Men OM jag hade gått på gala. Vilken klänning skulle jag burit?
Vit, V-ringad klänning med knäppning?
Den ikoniska Elsa Billgren/HållbaraSara-klänningen?
Eller en roströd vintagesak med fantastisk utsmyckning i ringingen?
Vad tycker du?
Loading Likes...– I samarbete med Granngården –
Vårt rosa, återbrukade hönshus börjar ta form och står redo för Dolores, Kapten, Smulan, Dagmar och de andra hönsen. Och så tuppen Bladis så klart.
Och jag tänkte att ni skulle få en kik på vårt hönshus på hjul!
Väggar är på plats, den begagnat-fyndade plywooden har målats i rosa linoljefärg, väggarna har isolerats med sågspån och linskivor, de vita fönstren har skrapats och målats om i engelskt rött och taket är byggt av andrasorterings-plank från träden som tagits ner på tomten. De där plankorna som inte kommer bli golv i nya huset.
Vi har en hel del pill kvar. Fönstren ska drevas, hönsluckan ska isoleras (just nu används en stand-in-lucka som vi skruvar fast på kvällen). Gavlarna är inte målade och så ska vi lägga på ett plåttak som tidigare låg på ett av husen på tomten. Och här står (som ni säkert ser) själva hönsgården vid sidan av, men hönsgården står vanligtvis framför luckan.
Hönsgården har jag byggt av gammalt virke från den nedtagna sommarstugan och putsnät från Granngården. En tager vad en haver så att säga.
Och apprå på det så ser ni något som jag är extra nöjd över, nämligen rampen.
Den har jag byggt av …
Ett gammalt diskställ och en planka!
Pillade loss spjälorna från det gamla diskstället (som jag hittade i sommarstugan), och spikade fast på brädan. Kapade till brädan och målade den i linolja.
Tadaa!
Den ska skruvas fast i öppningen så den inte vobblar.
Den här gamla bokhyllan (också från sommarstugan) fick också ett nytt jobb …
Som reden!
För att redena skulle bli lagom stora kapade jag bokhyllan på mitten, vände på den och skruvade ihop på nytt. För att få stabilitet satte jag en plywood på baksidan. På framsidan satte jag brädor för att halmen inte ska ramla ut.
Vad barnen gjort medan jag och John byggt hönshus? Startat en konsthall inne i hönshuset. Gulligt va?
Nu står hyllan inne i hönshuset.
Hyllan ska jag måla så snart jag kan. Hönsen använder inte redena än så jag tänker att det är bra att passa på.
Och här har vi de små gullisarna!
Hönshuset har jag målat invändigt med kalkfärg (med släkt kalk från Granngården + vatten), och så har jag satt upp sittpinnar och fyllt i håligheter inne i hönshuset med linoljekitt.
Vill du se hönshuset invändigt? En liten tour?
Klart ni ska få se det! Inlägg kommer inom kort.
Hej då så länge!
Loading Likes...