Stockholm, grönan, pirr och hemma-kvarter

I fredags pep jag och hela familjen till Stockholm. Vi hade tänkt att åka dit för ett par helger sen men blev sjuka hela högen.  Men nu satsade vi allt på ett bräde, bokade tåg, biljetter till Gröna lund, kontrollerade snorkanalerna och sen drog vi i väg.
När vi rullade in i Stockholm började det pirra. Det där pirret jag inte haft på säkert 17 år.
Och ett leende klistrade sig fast på mitt fejs som bredde ut sig från norr till söder.
Det var så fint att vara tillbaka.

Med tappra barn tog vi oss sedan med tunnelbana in i Stockholms-natten, och vidare med buss hem till Lisa och Per. Vi fick hemgjord surdegspizza och naturvin när vi kom fram och sedan kröp vi till kojs i deras gästrum i källaren.

Vaknade upp till det här. Bästa sortens hotellfrukost – med efterlängtat sällskap.

Med frukost i magen begav ut i Stockholm. Mötte upp Lollo och hennes kiddo på tunnelbanan och så tog vi oss mot Djurgården och Gröna lund.

Det åktes karuseller och det åts sockervadd, magar pirrade, lustig hus intogs, eventuella bilder tagna i flygande mattan inhandlades.

Per gjorde Grönan big time (åkte han allt?), medan jag, Lollo och John turades om att ta hand om kidsen och sällskapa i de vildare varianterna. Jag älskar berg-och-dalbanor så det stod på min lista.
Fick med mig Lollo och Per och skrek över Saltsjön, Riddarfjärden, säkert ända till Drottningholm. Och skrattade.

Efter fem timmar Gröna lund tog vi båten mot Slussen.

Vi bestämde oss för att gå genom Gamla stan till tunnelbanan, insupa göttet och njuta av alla vackra hus.

Det blev till att bära barn genom stan istället för att strosa, men Gamla stan finns ju kvar.

Åkte (hem) till Midsommarkransen, spanade in vår gamla gata och klev in på innergården.
Det är något oerhört lyxigt med att ha kompisar som bor just precis där, så en får komma och sniffa på det liv en hade. Sakna det en (stor) gnutta, uppskatta alla åren just där, alla människorna.
Vara så förbaskat tacksam för alla som kommit in i ens liv, som förstår en, får en att känna sig 100% normal och vet det mesta om en.

Middag gjordes i ordning hemma hos Lollo och Hasse. Det hivades fram stora fat i vanlig ordning. Det har det gjorts ända sedan jag lärde känna Lollo 2003-ish (?).

John <3 Barnen lekte, sprang runt på innergården och klädde ut sig. Enligt barnen var det jämt skägg mellan Gröna lund och leken i Kransen. Bra betyg ändå.

När det blev läggdags kilade vi ut, förbi vår gamla lägenhet och ner på gatan där det byggts en busshållsplats minsann. Saker har hänt på de här nio månader. Busshållsplats och att en kan blippa sitt visa-kort på bussen och tunnelbanan (istället för att köpa biljett i automat eller swishbiljett) var nytt för denna gång. Och ett nytt hus vid Telefonplan.

Dagen därpå blev det frukost-repris hemma hos Lisa och Per och därefter återvände vi till våra hoods. Först fikade vi på stammishaket AB Café, sprang på några vänner, mötte upp ytterligare vänner och därefter begav vi oss till Svandammsparken. Där alla liksom möts.

Där hängde vi hela långa dagen, åt hämtpizza under en pil och passade på att hänga med …

Nina och hennes familj!

När klockan blev halv tre var det dags att bege sig till tåget.

Förbi alla gamla bekanta hus och mot tunnelbanan.

Och så hem!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Detta inlägg har en kommentar

  1. Ääälskar ditt sätt att prata och skriva

Kommentera

Stäng meny