– Betalt samarbete med Röda Korsets folkhögskola – 

Möjligheternas månad är här. Det är nu jag dammar av att-göra-listor, skriver debattartiklar, vässar pennan, påbörjar projekt (och slutför dem!), skissar på livet i stort och vardagen i smått. Funderar på hur jag kan göra mest skillnad för klimat, miljö och andra människor, drömmer om framtid och liksom … gör.

Även om jag kan ha yppat inte mindre än två yrkesmässiga framtidsdrömmar för Maria i dag (vilka kan du höra i nästa avsnitt av Plan B-podden), så är jag nöjd där jag är nu. Jag lär mig nya saker varje dag, och får omge mig med viktiga frågor som klimat, omställning och rättvisa. När världskartan ritas om, klimatförändringarnas effekter blir allt tydligare och människor världen över drabbas obarmhärtigt, så gör jag vad jag kan.

Klimatgiren som jag tog för ett antal år sedan (efter att ha varit återbruks-Sundh) känns go i kroppen, meningsfull och det är ett ypperligt sätt att råda bot på skav.

Är du också sugen på att ta en gir mot hållbarhet? Göra något annat?

Då är detta något för dig: Röda korset folkhögskola har några få platser kvar till sin ”Klimatomställning i teori och praktik” –  en ettåriga utbildning som ger en bred kunskapsbas inom klimat- och omställning. Både på det inviduella och globala planet. Om du vill jobba med hållbarhet (hej framtiden) så är detta en fenomenal start. I utbildningen ingår praktik på en organisation eller företag/myndighet – vilket är en genial shortcut rakt in nätverk och chans till framtida jobb. Jag ömmar lite extra för utbildningar med praktik, eftersom det var så jag själv fick in en liten journalistfot på de fullproppade redaktionerna.

Kursen är på heltid ett helt år, studiemedelsberättigande och gratis (förutom en serviceavgift på 2000 kronor).

Så passa på!
Framtidssäkra genom att bli proffs på vår tids viktigaste frågor. Läs mer på rodakorsetsfolkhogskola.se. Kursstarten är redan 25 augusti, så löp och ansök!

Det gick inte många dagar in i sommaren 2021 innan jag började samla händelser på hög.
Översvämningar i Tyskland och Belgien, uppemot 50 grader varmt i Kanada, campingtält under vatten i Kalmar, översvämning i Afrikas största stad Lagos och kinesiska Zhengzhou, storbränder i USA, cementahärva på Gotland och så Greta på omslaget av skandinaviska Vouge.
Direkt när Maria var tillbaka från semestern skrev vi nästan i mun på varandra: “Vi behöver avhandla vad som hänt”. Sagt och gjort.

Nu finns ett nytt avsnitt av Plan B-podden som sammanfattar den omvälvande sommaren 2021. Vi snackar klimat, betong-trender, sommarens snackisar, turistande svenskar i brandhärjade Turkiet och Skandinaviska Vouge som utger sig för att vara klimatneutral. Både jag och Maria har ju båda jobbat på modemagasin, så skulle säga att vi har ganska bra insikt.

Så, vad hände egentligen sommaren 2021

Lyssna här!

Det snackas vilt om allt vi ska försaka för att safe:a upp en trygg framtid.
Mer sällan om vinningarna.

När jag och Maria startade Plan B-podden så var det just detta vi ville stanna vid.
Självklart lyfta utmaningarna med att radikalt sänka utsläppen, men lägga extra mycket krut på lösningarna och vinningarna med att ställa om.
Och varför inte göra ett helt bonusavsnitt om vinningarna?

Sagt och gjort.
Innan vi släpper ett välbehövligt avsnitt om vad som hänt i sommar (kommer inom kort), langar vi ut ett avsnitt av Plan B-podden där jag och Maria listar 10 bra saker med att ställa om.
Lyssna på det här!

En fullkomligt genial sak är ju att det många gånger är ett billigare liv.
Att cykla, handla begagnat och äta mat i säsong kostar inte många kronor.

Och apropå begagnat så är den här outfiten helt begagnad.

Manchesterjacka från Gengåvan i Karlstad, 90 kronor.
Rosa topp från Tradera, 30 kr.
Shorts från Röda korset i Karlstad, 60 kr.
(Oanvända) Viking gummistövlar från Tradera, 315 kronor.

Jacka inklusive lerfläckar från lerkurs jag varit på.

Mobilen plingar till.
Klockan är 07:38, det är söndag och jag är slut. Trött. Matt i armar och ben.
Lite darrig på något vis. Att flytta hem är en utmaning på många vis. En ska hitta ett nytt sammanhang, och jag trevar mig fram. Hamnar i klimatsamtal som den lysade påminnelsen jag är om världsläget.
Ingen dirket partyhöjare.
Fallet blir högt för en social katt som älskar fest, god stämning och mår av att få folk att skratta.
Men nu sitter jag ofta där. Ska berätta vad jag gör utan att någon ska känna sig obekväm.
Hur förklarar jag att världen brinner utan att någon får drinken i vrångstrupen?

En notis lyser upp skärmen. “Forskare om möjligheten att avvärja klimathotet: Bra att betona att det finns en chans – och att det kanske är den sista”.
Det låter alarmistiskt – jag förstår vad folk menar. Men vem har rätten att motsäga sig en enad forskarkår? Förmildra innehållet bara för att det passar ens liv lite bättre?
Men jag förstår dem.
Det är lättare att kalla vissa för alarmister än att låta den skärande alarmklingan ljuda fritt inne i huvudet.
Landa med sin vassa egg i tankar om framtiden, omtanke om andra, det ena ansvaret, makten en besitter och kanske även nudda i självbilden. Det skär. Skaver.

Det är helt klart lättare att peka på någon annan än att avinstallera alla färgglada shoppingappar som gör livet lite skojigare när mörkret hägrar. Lättare att säga “vad spelar det för roll om jag reser” än att avsäga sig det enorma privilegiet att se sig omkring eller att unna sig lite olika temperaturer – oberoende de svenska årstidernas reportoar.
Lättare än att löpa tankelinan ut. Vad händer när havsnivåerna höjs, torka förstör skördarna, dricksvatten blir bristvara och temperaturen tickar upp mot nivåer som den mänskliga kroppen har svårt att överleva?
Allt det där som forskningsrapport efter forskningsrapport konstaterat kommer bli vår verklighet. Om vi inte gör något.
Men inget görs. Vi bara lunkar på.
Men hur många gånger ska forskare behöva larma? Hur många fans ska Greta behöva?
Och hur många instagram-poster om läget kan en posta? Måste jag lägga upp något lulligulligt för att folk ska fortsätta scrolla?
Något loppisfynd, en mysig solnedgång eller en bra komponerad outfit? Men vore inte det en gnutta att föra exakt alla bakom ljuset? Låtsas som att vi har tid med lulligull och att vara en plats för inspiration och verklighetsflykt.
Är det verkligen flykt vi ska syssla med just precis nu?
När vaknar instagram? När kräver följare verklighet? Ansvar? Att använda sin makt? Om bara lite? Mellan lulligullet?

Jag lägger ifrån mig telefonen.
Funderar på vad jag ska göra. Okej, vi måste kraftsamla. Fan, vad jag egentligen inte orkar. Men måste orka. Många av oss har försökt, men nu måste vi pusha lite till. Ganska förbannat mycket. Ett helt samhälle måste ställa om, och om inte vi i Sverige kan – med resurser, pengar och makten att säga exakt vad vi vill – vem ska då?
Det måste gå.
Så. Hur når vi massan? Vad biter? Hur ska alla förstå allvaret? Hur förklarar en utan att skriva någon på näsan? Hur kommer en ur denna soppa utan att totalt pulvriserat hela sin omgivning?

Men å andra sidan, det är ju den jag försöker rädda. Min omgivning.
Men det kanske är svårt att se.
Jag är nog mest en jobbig jävel. En blåslampa. En påminnelse.
Inga epitet jag själv skulle välja. Kan komma på tusen skojigare roller att ha i kretsar.
Varför kan jag inte bara vara en härlig, medgörlig, lagom åsiktsrik person utan moral, eller för den delen dubbelmoral, som lämnade sköna marshmallow-känslor efter sig?

Armarna värker.
Som jag skulle vilja sno om täcket och bara somna om. Krama om mina ongar och bara vara där.  Inte fly in i debattartiklar, diskutera klimatkampanjer i olika grupper och göragöragöra. Men om inte jag – vem?
Försöker jag rädda deras framtid så mycket att jag förlorar deras nutid?

Centrifugen går igång. Hur snackar jag om klimatet utan att folk tycker att det blir “för mycket”? Kan jag gå på fest under klimat-cover? Och bara vara gamla Emma?
Hur många vänner kan jag få med till Stora torget i Karlstad på fredag? Hur frågar jag utan att någon känner sig obekväm? Skammad för att de inte kan – eller vill? Hur värnar jag den nya, fantastiska vänskapen utan att skrämma bort med min blotta klimatosande uppenbarelse?
Är jag beredd att offra vissa vänskaper för klimatet? Nej, inte den vänskapen. Och inte den.
Men hur ska jag se mig själv i ögonen om jag inte står upp för klimatet?
Måste jag göra det varje gång? Eller ska jag kanske göra som vissa politiker och bara stå vid mitt ord … ibland?
Herregud så flackigt. Nej, det klarar jag inte.

Hur skapar vi en opinion som politikerna inte kan blunda för? De som behöver en högljudd skara som krattar manegen, lyfter upp frågorna på listan och trycker på. Utan opinion – inga beslut. Så varför är alla så tysta? Vill folk grillas till barbecue eller drunkna med vilje? Eller har majoriteten av befolkningen slött tagit rollen som passiv åskådare? En liten brat som ler i mjugg och väntar på att gräddfilen ska kavlas ut? Eller har mänskligheten förvandlats till tusentals Bernie i filmklassikern “Weekend at Bernie’s”? Helt utan handlingskraft?

Påminner mig om att JAG inte kan lösa klimatkrisen. Said 10 million, piskar klingan.

Så nu är det dags att ta ett djupt andetag. Höja vår röst, pusha på media, kräva mer av våra politiker och skarpare styr.
Och inte bara en viskning – det mest klädsamma vore att det blir ett öronbedövande alarm som aldrig slutar. Den som kan sova sig igenom det – lycka till.

Är du med mig?

Sommaren 2021 har kantats av översvämningar, bränder, torka, vattenbrist och värmeböljor som den mänskliga kroppen har svårt att hantera. Som en liten souvenir släppte FN:s klimatpanel en ny, alarmerande rapport som fastslår att läget är mer än akut. Parisavtalets mål – att begränsa uppvärmningen till 1,5 – blir allt svårare att nå.
Och excuse my tydlighet: Men vi MÅSTE nå målet om att begränsa uppvärmningen till 1,5 grad.
Når vi 2 graders uppvärmning kommer en allt större areal av jordens yta bli obeboelig, det blir allt svårare att odla mat och vi riskerar att nå så kallade tippingpoints. Alltså en tidpunkt när klimatförändringarna skenar – utan att vi kan påverka situationen. Då är situationen utom mänsklig kontroll.
Då är det hög tid att fila på vad du ska säga till dina och andras barn om hur deras framtid kommer att se ut.

Just precis nu har vi en möjlighet att påverka sitatuinen, vilket FN:s klimatpanel fastslår i den senaste rapporten. Men då måste utsläppen sänkas NU.
Ett fönster står på glänt i växthuset, men det glider sakta igen. Genom att sänka utsläppen kan vi haka i haspen, sätta spjärn och säkerställa att det inte blir pötthett därinne.

Vi har nu ett val.
Påverka situationen eller strutsa, peka på någon annan and hope for the best.
Väljer en det senare tycker jag att det är hög tid att nudda tanken att miljoner människor kommer att förlora sina liv. Hur ska vi kunna se våra barn i ögonen?

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Vad kan du göra?
– Påverka media! Utländska tidningslöp skriker ut klimatkris, medan en majoritet tidningar fortsätter lunka på i den svenska sommarvardagen. En liten notis på sin höjd. Hör av dig till din lokaltidning. Är du prenumerant – ännu bättre: Avsluta prenumerationen och mejla redaktionen om varför. Uppmana alla du känner att göra exakt likadant. Money talks.
– Lyft klimatkrisen i sociala medier. Tillsammans bänder vi strålkastarljuset mot klimatkrisen. Vi människor är simpla varelser. Vi gör som alla andra, så var med och trampa upp stigen.
– Engagera dig! Dra igång en lokal klimatklubb, gå med i en redan existerande eller leta dig till en annan organisation som jobbar för att skapa förändring. Tillsammans är vi starka. Om du någon gång funderat på att engagera sig politiskt – nu är en ypperligt bra tid att göra det.
– Vad är planen? Fråga dina lokala politiker hur de ställer sig till IPCCs senaste rapport. Hur ser planen ut? Och tidsplanen? Hur ser de kraftfulla åtgärderna ut för att sänka utsläppen ytterligare – och i enlighet med IPCC:s senaste rapport? 
– Kommentera. Just nu lyfter de flesta av de svenska partiledarna klimatkrisen och den färska IPCC-rapporten. Kommentera under varje partiledares post på instagram och kräv mer styr. Och de som ännu inte skrivit ett ord om klimatsitatuinen behöver en puff att göra det – med din hjälp.
– Prata om klimatet, hur klimatkrisen kommer att drabba oss och hur du önskar att världen såg ut. Vi behöver höra många olika röster, och triljoner goda idéer hur vi kan göra annorlunda.
– Vilka följer du i sociala medier? Använder de sin makt för att påverka klimatet? Om inte – puffa dem vänligt att lyfta klimatsituationen, höja rösten och påverka. Använd din konsumentmakt även på sociala medier.

Varför stoppar människor huvudet i sanden när klimatet kommer på tal? Finns det några klimatlagar som företag och privatpersoner måste förhålla sig till? Några vettiga, politiska förslag? Hur går det egentligen med Agenda 2030? Och husbygget – hur går det med husbygget?

Nu är det dags för Plan B-poddens andra frågepodd där jag och Maria svarar på alla frågor som rasslat in.
Missa för bövelen inte!

Och i vanlig ordning: varning för triggers!