I måndags fyllde jag 30 år. Vid sju-snåret på morgonen vaknade jag av att Stevie Wonder sjunger “Happy birthday”, John kom in med frukostbricka och blåste serpentiner på mig. Han kastade konfetti över mig där jag låg i sängen. Jag öppnade de trötta ögonen och mötts av världen finaste firande.
I turned 30 years old this Monday.
At seven o’clock in the morning I awoke to Stevie Wonder singing “Happy birthday,” John came in with the breakfast tray and blew streamers on me. He threw confetti over me as I lay in bed.
John hade köpt mitt bästa – croissanter, grapefrukt, juice och dessutom bakat bröd och stekt bacon.
John had bought the best – croissants, grapefruit, juices and had also baked bread and fried bacon.
Efter jag hade smaskat i mig frukosten fick jag presenter. Jag som hade sagt att jag skulle skjuta på min födelsedag i ett halvår …
Den första presenten innehöll The Local Natives. Eller ja, biljetter till deras spelning i mars. Jag älskar Local Natives. De gör inte bara underbar musik, de är dessutom sjukt trevliga (jag gjorde en intervju med dem för en massa år sedan och blev så till mig av deras trevlighet att jag frågade om jag fick flytta in i deras kollektiv. Det fick jag. Så typiskt mig att fråga.
After I had eaten my breakfast, I got som birthday gifts. I had said that I would wait to celebrate my birthday until my birthday party in August, but John couldn’t help himself … The first gift included The Local Natives. Or, ehrm, tickets to their gig in March. I love Local Natives. They not only make great music, they’re also crazy nice (I did an interview with them for a couple of years ago and just loved them … so much that I asked if I could move into their collective. So typical me to ask that kind of question.
Det här med att jag skulle fira min födelsedag med konfetti var ju mer beskrivande från min sida. Men John tog det bokstavligt. Minst sagt. Hela sovrummet såg ut så här efteråt. Love it!
When I said that I would celebrate my birthday with confetti, it was more like a descriptive on my part. But John took it literally. To say the least. Full bedroom looked like this afterwards. Love it!
Tack för alla era underbara peppiga #nätkärlek-mejl. Jag läser och värms av varendaste ett av dem. Jag har sparat alla mejl och kommentarer i en mapp i min mejl som heter “pepp”. Där ska jag gå in de där riktigt pissiga dagarna och så ska jag hämta kraft av er. Hoppas jag kan ge åtminstone hälften tillbaka till er …
Ps. Kontentan av näthatsdebatten tycks enligt mig vara att så fort kvinnor tycker något, är något eller säger något, så blir det upprörda toner i skällan. Det är tydligen, 2013, fortfarande otroligt provocerande när kvinnor är annat än ett blankt papper …
Våga vägra blankt papper. Amen.
Här kommer några bilder från i lördags, när jag och John gick en lång promenad i solen. Vi skulle egentligen bara gå en liten promenad, men kom halvvägs till Skärholmen. Vårt mål var Myrorna och Erikshjälpen – en mini-fyndar-sväng alltså.
Here are some pictures from last Saturday, when me and John went for a long walk in the sun. We really just wanted to go for a little walk, but got halfway to Skärholmen (we walked 7 kilometers). Our goal was Myrorna and Erikshjälpen – a mini thrift hunt that is.
Jag var utrustad i runda solglasögon från Monki, fuskpälskrage från Rules by Maryoch kappa från Beyond retro i Brighton.
Found this kind of rarities along the way … You never see power poles in the city anymore.
Min älskade John i sin Gloverall-duffel och hundtandsmönstrade loppis-halsduk.
My beloved husband John in his Gloverall duffle and houndstooth patterned scarf – bought in a flea market.
Här och var hittade vi rester av en festfull fredag … Det är tydligt att någon stått och haft en liten minifest här.
Here and there we found the remains of a party-ish Friday … Someone stood and had a little mini party here.
Gick igenom områden med små söta hus …
Went through areas with cute little houses …
… bland annat det här i Aspudden. Emmalund heter det.
… Like this one in Aspudden. It’s called Emmalund.
Och så fyndade vi så klart massa saker, stod och njöt i solen och frös lite om öronen. Någon som är nyfiken på vad vi fyndade? Ett par byxor har jag redan visat upp, nämligen de här: Jazz-torsdag.
We went to the thrift stores and found a lot of interesting things, and we stood in the sun (typical swedish winter thing. We don’t see the sun that much so we have to like stand in it and enjoy it for some minutes) and got red ears in the cold. Anyone curious about what we found at the thrift stores? I have already show some of it in the blog, like these pants! Do you wanna see some more?
För två dagar sedan visades ett avsnitt av “Uppdrag granskning”. Avsnittet handlade om näthatet mot kvinnor. Tolv frilansskribenter, programledare, krönikörer och skådespelare berättade om hotfulla mejl eller kommentarer som de fått under årens lopp. Jag förstår inte för mitt liv vad som triggar människor att skriva sådana saker. Varför är det enklare att kritisera än att upphöja? Varför måste män för sitt liv uttrycka hat mot kvinnor? Hota och förgöra?
Jag har som mina år som journalist mött så många kvinnliga kollegor som läst upp elaka, hotfulla mejl – skapade för att såra och förgöra. Kollegorna har byggt murar för att skydda sig själva och försökt sträcka på sig, men gått ur rummet med tårar i ögonen som de snabbt torkar bort. Försöker skämta bort. En annan, som skrivit om rasism i sina krönikor, har fått sitt namn på en hat-lista på nätet, där alla som läser uppmanas att “sätta dit” henne. Och de gör de.
Själv har jag kommit undan med syrliga kommentarer.
Hat, fint inslaget i en tvetydigt skriven komplimang som känns konstig i maggropen. Obekväm och skavande. Men att det inte är pang-på-hatet – det gör banne mig lika ont för det. Ett anonymt mejl om att jag är värdelös eller en kommentar som hur ful jag är, “vem tror du att du är”-iga texter och “fasen vad jag stör mig på dig”-ish-utrop från anonyma skrik i cyberrymden.
Man får så klart tycka vad man vill, men man får banne mig inte säga det.
För bakom den där TV-skärmen, tidningen, bloggen, Facebook-sidan eller för all del – temporärt uppbyggda muren – finns människor. Med pulserande hjärtan och häftiga känslor. Det är så lätt att tro att det är fiktiva människor, utan dåliga dagar och tryck för bröstet. Kvinnor som kan “ta lite motgång” eller ska sättas dit. Sättas på plats. Bara för att de är kvinnor. Eller feminister för den delen. För det är tydligen så kvinnor som önskar samma chanser i livet som män ska sättas på plats lite extra.
Det skrivs innan det tänks, skrivs innan det kännts, skrivs innan folkvettet ryckt in och basuneras ut innan man fått klart för sig om man står för sakerna som skivits … eller ej.
Människor får gärna ge mig kritik, men då får det gärna vara underbyggt med någon form av empati och konstruktiv kritik. Det blir så himla mycket finare då.
Empati och folkvett åt folket!
Som en motreaktion till näthatet har #nätkärlek skapats, som är en kampanj som verkar för att ha närmare till kärlek, omtanke och pepp istället för tråkigt hat och hot. Ett underbart initiativ. Ett #nätkärlek-mejl damp ner i min mejlbox i går eftermiddag. Där snackar vi riktigt härlig känsla i maggropen. För lika ont som det gör när hatat kommer, lika underbart är det när man får kärlek. Det är så enkelt att tro att människor har mejlboxarna fulla av fina mejl. Så är det inte.
Så nu ska jag själv författa några väl valda mejl till underbara journalister, bloggare och skribenter därute. Så det så.
#nätkärlek
Så här såg jag ut i morse … innan jag insåg att det är februari och snöstorm ute. Nåväl. Jag fick svida om till vinterkängor, klänning och tjockkofta senare, men på morgonen var jag i alla fall en riktig jazzig swing-pjatt.
This is how I looked this morning … before I realized that it’s February and a blizzard outside. Well then. I had to change to the winter boots, dress, stockings and thick cardigan later, but in the morning I was in any case a real jazzy swing pjatt.
Johns rutiga keps, min kashmirtröja från Beyond retro, rutiga byxor som är nyinköpta på Myrorna, vinröda strumpbyxor och brogue-skor från Asos.com.
John’s checkered hat, my cashmere sweater from Beyond retro, plaid pants that are newly bought on the thrift store Myrorna, burgundy tights and brogue shoes from Asos.com.
Hej kära ni!
Jag fick en fråga var alla mina vardagsuppdateringar tagit vägen. Bara en massa återblickar och Vintageparty-tjat. Jag ska tagga ner på de inläggen, jag lovar. För jag kan förstår att det kan bli lite tradigt … Även om jag älskar nostalgitrippar och minnen av sommar. Och angående Vintageparty, så känns det precis som jag har fött ett barn och vill visa hela världen detta underverk. För vår bok känns verkligen som det. Ett underverk. Hoppas ni förstår.
Just nu är mitt liv lite upp och ner. Ena dagen är det hemma hos-reportage, deadlines på reportage eller telefonintervjuer, andra dagen är det TV-inspelning (som i dag), minutiöst planering, födelsedagar, Vintageparty-event och pysselfix, och så alla hundratals mejl och frågor jag får på det. Det är otroligt häftigt när livet går i 180, det är som en karusell, men det gör att jag inte varit så duktig på att fotografera min vardag eller blogga långa blogginlägg. Just i detta nu sitter jag med datorn FULL i bilder som jag vill visa er. Jag kan inte vänta en sekund på att lägga upp dem här. Men just nu finns så fruktansvärt lite tid. Längtar till tiden så jag kan komma i kapp med allt jag vill göra. Och den tiden kommer. Väldigt snart.
Hoppas ni inte slutar följa mig bara för den här karusellen jag är mitt uppe i.
Från och med nu ska jag bli bättre på att uppdatera vardagsinlägg. Promise.
Och jag ser alla era frågor och pepprop. Var så säker. Det kan vara så att jag inte svarar precis på direkten, men jag svarar. Det lovar jag också.
Kramar och skepp å hoj
från en lite trött emma på språng.
Translation! Hello dear!
I’ve got a question from a reader today, who wonder where all my daily updates gone. Just a bunch of flashbacks and Vintageparty-updates nowadays. I’ll take it easy with nostalgic posts, I promise. Although I love the nostalgia trips and memories of summer. And about the book Vintageparty, it feels like I have given birth to a child and want to show the world this miracle. Because our book really feels like it. A miracle. Right now my life is a bit upside down. One day some magazine makes a interior job in my apartment (cleaning maniac 24 hour before), I have deadlines for newspaper job or I do a telephone interviews, the second day is time for TV to make a story (as of today) or it’s planning, birthdays, Vintageparty events and DIY-jobs, and so all the hundreds of emails and questions I get – on the top of it . It’s incredibly cool when life goes in 180, it’s like a carousel (and I love it, love the storys, the emails, the questions), but it means that I have not been so good at photographing my daily life or blogging long blog post. At this very moment I am sitting with a computer FULL of pictures that I want to show you. I can not wait for a second to put them up here. But right now there are so terribly little time. Longing for time so I can catch up with everything I want to do. And that time comes. Very soon. Hope you do not stop following me just for this carousel, I’m in the middle in. From now on, I’ll get better at updating daily posts. Promise. And – just so you know – I see all of your questions. Be sure. It may take a while until respons, but I will. I promise too.
Hugs and ships on the bike (Ahoy) from a little tired emma on the go.
Augusti var månaden då vi jobbade som hårdast med boken Vintageparty. Vi skulle nämligen lämna manus och bilden redan den 24 augusti. Vi plåtade ett underbart kapitel i boken, i vilket du bland annat ser Bonjour-Madeleine och Vykort-Felicia.
I have already resumed January, February, Mars, April,May and July. Let’s take a walk along memory lane again and see what August 2012 looked like.
August was the month when I worked the hardest on the book Vintageparty. We would leave the script and image already on 24 August. We (our wonderful team Martina Ankarfyroch Anna Larsson) photographed a wonderful chapter in the book, in which you can see looks Bonjour-Madeleine and Vykort-Felicia
Jag lämnade de söta bilarna i Midsommarkransen för att ta tåget till Värmland där jag skulle skriva och illustrera …
One day in August I left the cute cars in Midsommarkransen to take the train to hometown in Värmland where I would write and illustrate .
Took the opportunity to visit the Tidens melodi in Karlstad.
Där blev jag intervjuad av Ann Edliden och fotograferad av Lisa Olaison. There, I was interviewed by Ann Edliden and photographed by Lisa Olaison.
Ritade tuppar och drack kaffe var något annat jag gjorde mycket under denna månad.
Mest av allt hängde jag ute på ängarna vid mitt barndomshem i Värmland.
I den lummiga trädgården. Här har jag minsann sprungit mycket som barn …
Åt hallon.
Augusti bjöd på lite semester också. Ett bar lata dagar på Tjörn hann jag med, och en och annan loppisrunda.
Traskade runt i mintgröna sommarskor på västkustbryggorna.
Luktade på havet nere i Kyrkesund, som jag gör varje år.
John.
Och åkte över till Härön.
Sedan blev det dags för Way out west. Det var lika roligt som vanligt.
När jag kom hem till Stockholm igen regnade det. Inte inomhus förstås, men man måste ju testpilota sig inne först …
Mötte upp med vänner på tapasrestaurang. Jag minns att jag var helt slutkörd av jobb, rufsig i håret och hade mobilen i högsta hugg. Med nytt skal och allt.
Sedan fick jag post. Närmare bestämt inbjudningar till modeveckan i Stockholm.
Tro det eller ej, men jag började längta efter höst och började klä mig i murriga färger och yllekjol fast det var tok för varmt.
Hängde på modeveckan …
… med Emily Dahl. Och ja, lite Robert Nordberg också. Åh, vad jag saknar den karln!
Sprang på mängder av visningar, gjorde intervjuer och skrev om varendaste visning.
Guldknappen-galan började närma sig och jag började förbereda outfit. Vinröda sammetskor skulle jag ha …
… och en crémevit spetsklänning.
Årets Guldknappen-gala var den bästa i mannaminne. Men så var det ju även min vän Anna som hade dragit i ihop allt. Hon är himla bra den där Anna.
Fyndade fina tidningar på Tradera.
Och gick på bröllop! Min syster Ellen gifte sig med sin Christer. Här är systrarna Emelie och Josefin.
Jag såg ut så här på bröllopet …
… och så en bild på brudparet förstås.
Dagen efter bröllopet gick jag upp i ottan och for i väg för att göra den sista plåtningen för boken Vintageparty tillsammans med mina vapendragare. Denna gång var det Moncheri som var en av modellerna. Hon var vacker som en dag.
Månaden augusti slutade med att jag satte upp en tavelvägg och började mysa in för hösten. Liet så var augusti månad. Snart ska jag sammanfatta september …
För en vecka sedan bjöd bokförlaget Norstedts in till mingel för att presentera vårens kokböcker. Jag, Volang och Vintageprylar– som tillsammans har skrivit boken Vintageparty – hade fått äran att bjuda på välkomstdrinken till detta mingel. Eftersom det var ett vårmingel så dammade jag en av de vårigaste vintageklänningar jag äger …
Klänningen köpte jag via Etsy för ett år sedan ungefär.
Väl på Norstedts dukade vi upp ett drinkbord, satte pastelliga pompoms och skir tyll i taket och blandade i ordning fläderspritzer.
Emily Dahl – som är med i boken Vintageparty – kom för att kika på vårens böcker, däribland vår bok så klart.
På drinkbordet stod en prototyp av boken Vintageparty. Helt galet att den släpps snart.
Lite så här såg det ut när man klev in på Norstedts.
Volangen.
Minglet var himla trevligt. Vi presenterade Vintageparty, blev intervjuade på scen och fick träffa alla andra Norstedts-författare. Imponerades tusen gånger om av 15-åriga Smilla Luuk som släpper en bok som heter Smilla bakar glutenfritt. Hon gick upp på scen och presenterade glatt och elegant sig själv. Jag tappade hakan. Nu är ju jag inte glutenintolerant, men jag ska banne mig köpa Smillas bok ändå. För en sådan fröken vill man ju bara stödja.
Nu är det dags att nostalgera sig en aning. Jag tänkte att jag skulle sammanfatta förra veckan, sett ur min Instagram-feed. Vill du följa mig där så heter jag kort och gott emmasundh.
Now is the time to summarize last week, seen from my Instagram feed. Want to follow me on Instagram? My nickname is emmasundh.
Monday started with my new Frankie calendar tumbled down through the letterbox. Finally! Later that day, I let the summer in the blog by showing pictures from last summer.
Det blev tisdag och dags för modeveckan. Efter Mes Dames-visningen mötte jag upp med några av mina underbara ex-kollegor från Damernas Värld.
Tuesday arrived and it was time for fashion week in Stockholm. I went to see Mes Dames and afterwards I met up with some of my wonderful ex-colleagues from the the swedish fashion magazine Damernas Värld.
Onsdagen spenderades på Norstedts förlag som ger ut boken Vintageparty. Där byggde jag, Volang och Vintageprylar upp en liten mini-vintage-värld för ett mingel som hölls där. Jag ska visa fler bilder därifrån inom kort.
Wednesday was spent on my publisher Norstedts that release the book Vintageparty. Volang, Vintageprylar and I build up a little mini-vintage-world for a mingle held there. I’ll show more pictures from there soon
Efter minglet åkte jag hem och prickade in säsongspremiären av Johns filmklubb “Bio på Bio”. Under hela våren kommer han att visa filmer under olika teman.
Det blev torsdag och jag jagade deadlines hemma på mitt kontor, omgiven av fina blommor.
After mingling, I went home for the season premiere of John’s film club “Bio på Bio”. Throughout the spring, he will show movies under different themes. On Thursday I was chasing deadlines at home in my office, surrounded by beautiful flowers.
Jag var rufsig i håret. Det är jag ofta när jag deadline-hetsar. Sliter och drar.
Fredagen kom och jag köpte Kalles kaviar. Det har jag inte gjort på säkert 10 år, eller mer. Jag äter ju nästan bara vegetarisk mat, men jag fick sådana cravings efter kaviar att jag var tvungen att springa och köpa en tub. Tröttnade dock efter tredje mackan …
My hair was up and down, as it often tends to be when I have deadlines. Friday came and I bought swedish Kalles caviar. I have not done that in probably 10 years or more. I eat almost only vegetarian food, but I got those cravings for caviar that I had to run and buy a tube. Tired of it after the third sandwich … As always.
Körde fredagstofs. Fast här ser det mest ut som jag har en halv page. Kanske ska bli min nya stil? Halv-page. Med min konstiga frisyr i högsta hugg gick jag och köpte glass från Coop. De har de absolut finaste glasspaketen. Ja, jag vet, jag är en fomnörd. När jag ändå är i gång så kan jag säga att Coop och Icas Gott liv är mina formfavoriter i matvaruhandeln just nu. Så sjukt fina förpackningar. Okej, nu måste jag sluta skriva om detta, jag förstår att det inte är till min fördel att dela med mig av att det är sådana saker jag går runt och tänker på. Och att det är ett extremt smalt intresse …
Pany tail-friday! Though this looks the most like I have half a page. Perhaps it will be my new style? Half-page. With my weird hairstyle, I went and bought ice cream from the grocery store Coop. They have the finest ice cream packages. Yes, I know, I’m a design nerd. When I’re at it, I can say that Coop and Ica gott liv (different grocery stores) are my favorites in when it comes to design. Okay, now I have to stop writing about this, I understand that it is not to my advantage to share these things with you that. I sound like a design freak. And I am.
På fredagskvällen hällde jag upp skumpa och satte ballonger på dörren. Jag och John hade nämligen bjudit hem min syster Ellen och hennes man Christer på middag. Christer har fyllt år, så vi firade, skålade, åt risotto, smaskade glass och gav present! Jag firade genom att använda min fredagstofs som synthlugg.
On Friday evening, I poured the champagne and put balloons on the door. Me and John had invited home my sister Ellen and her husband Christer for dinner. In early januari Christer had his birthday, so we celebrated, toasted, ate risotto and ice cream and gave gifts! I celebrated by using my Friday pony tail as bangs.
Lördagen kom, jag och John tog en tur till Myrorna i Skärholmen, upptäckte att de hade höjt priserna något enormt och åkte sedan hem. Instagrammade utsikten från mitt köksfönster. Mest för att konstatera att klockan var 16:19 och det fortfarande var ljust. Hej vår! Lördagskvällen spenderades med crêpesmiddag med Frida och Chrille och sedan fest hos Lina. Men därifrån har jag inte några bilder. Jag valde helt enkelt att ta en bloggfri kväll.
När söndagen kom gick jag och John en promenad. Vi gick “kattrundan”. Med risk för att låta lätt crazy catlady:ish, så har vi en tur som vi går som alltid ger kattutdelning. Diverse: man får träffa trevliga katter som man får klappa.
Saturday came, and me and John took a trip to the thrift store Myrornas in Skärholmen. I discovered that they had raised the prices and went home again. Shared an image on Instagram on the view from my kitchen window. Most to note that the time was 4:19 pm and it was still bright (in the winter the sun goes down at 2 pm) . Hello Spring! I spend Saturday evening with crêpes dinner with Frida and Chrille and then party at Lina’s. When Sunday came, me and John went for a walk. We went on the “cat tour”. Ok, I’m gonna sound like a complete crazy catlady, but we made this cat tour because … 1. We love cats. 2. On this tour you always meet at least one cat. 3. I have to get some help for this crazy catlady thing.
På söndagskvällen bjöd jag på en liten hemlighetoch laddade inför min födelsedag. Det var den veckan det!
Konfetti och serpentiner flög över mig imorse till tonerna av Stevie Wonders “Happy birthday”. John kom in med en grandios frukostbricka med rosor, smörgåsar och kaffe. Människan – som har varit strikt vegetarian sedan han var 17 år – hade till och med stekt bacon (jag äter ju vegetariskt till 99%, men har en soft spot för bland annat bacon. Kan dock bara äta det i extremt små doser). Paket och kuvert med spännande innehåll skyfflades upp på sängen och jag blev så glad över innehållen att jag var nära att fälla en tår.
I dag fyller jag år. 30 bast.
Det firar jag genom att ta ledigt. Sova ut. Jag ska knapra croissanter hela dagen, bara göra saker som jag tycker om och ta hand om mig själv. Lite så tänkte jag mig dagen. Den riktiga festen, 30-årskalaset, kommer först om ett halvår. Då blir det tivolifest i Värmland. Det ni.
Återkommer med massor av bilder och så ska jag så klart visa vad det var jag fick som jag blev så gråtglad över.
Skepp å hoj så länge. Eller Ship on the bike.
Translation!
Confetti and streamers flew over me this morning to the sounds of Stevie Wonder’s “Happy Birthday”. My husband John came in with a grand breakfast tray with roses, sandwiches and coffee. That man – who has been a strict vegetarian since he was 17 years old – had even fried bacon (I eat the vegetarian to 99%, but has a soft spot for things like bacon. Could, however, just eat it in extremely small doses). Birthday boxes and envelopes with exciting content shoveled up on the bed and I was so pleased with the contents that I almost shed a tear.
Today I celebrate my birthday. I turn 30.
I celebrate my day by taking time off. Sleeping. I’ll nibble croissants all day, just do things that I enjoy and take care of myself.The real birthday party will take place in six months.
I’ll be back with lots of pictures and I will of course show you what made me so terribly happy …
Ships on the bike for so long (thank you Google translate).
