En underbart fin, ljusrosa klänning landade i mitt brevinkast i går. Inköpt via Tradera.com. Den kommer bli underbar i sommar när jag ska gå med stor hatt på huvudet, korgväska på handleden och espadrillos på fötterna, ner till stranden.
Translation! A wonderfully nice, light pink dress landed in my mail box yesterday. Purchased through Tradera.com (Ebay-ish). The summer dress will be wonderful when I’ll go with a big hat on my head, basket bag on the wrist and espadrilles on my feet, down to the beach.
I morse hämtade jag ut Audrey Hepburn och ett alldeles förträffligt fint paket på posten. Jag som älskar paket var ju naturligtvis helt till mig …
I paketet låg det här! Och på kortet stod det: Grattis till fröken Emma i efterskott. Jag hoppas att du hade en fantastisk 30-årsdag med allt du önskade dig. Här får du en liten födelsedagspresent som jag tror att du skulle tycka om. Puss & Kram Madeleine”.
Det var finfina Bonjour vintage-Madeleine som så omsorgsfullt och omtänksamt hade skickat lite kärlek på posten. Tänka sig va, att hon suttit där och funderat, slagit, skrivit och frankerat. Just for me. Det är sådant som gör mig rörd.
I dag, den 12 februari 2013, fyller min mormor Ulla 90 år. Min mormor har ungefär varit med om allt och är en riktig superhjälte. En krutlady. Hon är en historieberättare som ingen annan och har dessutom ett riktigt hästminne.
Hon fick sitt första barn när hon var 18 bast och flyttade ut på den värmländska landsbygden. Där drev hon ett jordbruk, hushållet på gården och familj med fyra barn – i stort sett själv. Min morfar Gudmund, som jag tyvärr aldrig hann träffa, var nämligen en charmig bohem snarare än en arbetsam bonde. Han låg hellre och läste deckare på sofflocket och klappade en katt än tog ett spadtag. Eller två.
Så mormor fick lära sig att vända både trädgårdsland och på varenda krona. Det var minst sagt knapert. Hon var en fena på att lappa och laga, tog vara på varenda matbit och pusslade ihop livet så gott hon kunde. Men trots att det var knapert såg hon alltid till att hjälpa dem som inte ens knapert hade.
Under andra världskriget så hjälpte hon till att plocka vitaminfyllda äpplen och göra äppelmos som skulle skickas till behövande. Sedan var hon med och startade Röda korset i min hemsocken, och blev vald till ordförande minsann. Röda korset samlade in pengar så barnen kunde få tandvård istället för löständer i konfirmationspresent.
Min mormor var också med och startade en tvättstugeförening under 1940-talet. Tillsammans gick föreningen ihop för att köpa in en tvättmaskin som kvinnorna i socknen kunde använda, så att de skulle slippa tvätta kläder i den iskalla Alsterån vintertid och förfrysa händerna.
Min mormor har jobbat på Barnavårdsnämnden och varit med i Alla kvinnors hus i Karlstad sedan starten. Under 1950-talet föreslogs hon bli ordförande för Bondförbundet i Alsterskretsen. En av bönderna sa att han skulle gå ur om en kvinna valdes till ordförande. Då reste sig en bondkarl och sa att kvinnor och män skulle vara likställda. Så mormor vald till ordförande och 1976 var hon nära att bli invald i riksdagen.
Min mormor har alltid jobbat för att kvinnors livssituation ska bli bättre, och själv varit exempel på att det går att flytta berg. Bara man vill.
Min mormor är en riktig krutlady hon. När hon var 85 år gick människan ut med bruten lårbenshals och rullator i skogen … för att plocka blåbär. Över stock och sten.
Om jag har hälften så mycket krut i mig vore jag lyckligt lottad.
Krutmormor ser ni till vänster. Henne har man mycket att tacka för …
All info från detta inlägg har jag fått från min kära mor Märta. Så hon ska ha all cred hon …
I går eftermiddag kastade jag mig på tunnelbanan och åkte in till stan. Trippade av vid Östermalmstorg och i rulltrappan upp knackades jag på axeln av ett välbekant ansikte. Unvélo-Emeliemed de finaste skrattögonen. Tillsammans gick vi sedan till Sturekatten där vi skulle fika med en rad andra bloggare. En riktig bloggfika med andra ord. Det var den eminenta superpysslaren Annika Bäckström som hade dragit ihop fikan. Ett himla bra initiativ visade det sig.
Yesterday I took the subway and headed into town. Went off at Östermalmstorg and in the escalator someone knocked me on the shoulder. This someone had a very familiar face. It was Unvélo-Emelie – who have the finest laughing eyes.
Together we went to Sturekatten where we would meet up with several other bloggers. A IRL date in other words. It was the eminent DIY-pro Annika Bäckström who had invite everyone. An amazingly initiative, it turned out.
Gick upp för trappan på Sturekatten, där i ett hörn satt ett helt bloggäng. Några av dem följer jag varje dag och har träffat många gånger förut, medan andra var halvnya bekantskaper.
Went up the stairs on Sturekatten, and there, in a corner sat a bunch of bloggers. I follow some of them through their blogs every day, andhave met many times before, while others were new acquaintances.
Nio till fem-Sandra kom också förbi en sväng. Hon ska ju flytta till Paris i mars det lyllot. Det tycker jag att hon gör helt rätt i!
Det smattrade av alla kameror, vi pratade om mjuka armbågar, skrattade så att min eyeliner rann och så bestämde vi att detta minsann inte var sista gången vi sågs allihopa.
Detta kan ha varit den mest dokumenterade fikan … någonsin. Så har du inte fått nog av bilder, så tycker jag ska flanera förbi Annikan, Silversaga, Emily Dahl, Isabelle, ToveLisaeller hos Karoline.
I måndags fyllde jag år. Min födelsedag började med frukost på sängen och därefter somnade jag om igen. Mitt bästa. Gick upp sent och slog på stort – second breakfast!
Hallondricka och crossiant.
Hallonsmoothie och grapefrukt.
Man ska inte leka med maten. Det vet man ju. Men när man fyller år, ja, då får man göra precis som man vill.
Vid två-snåret trippade jag ner två trappor till min vän och granne Lojsan.
Där spelades jazz på hög volym, vardagsrummet var fyllt av ballonger och tekopparna stod framdukade. Det vankades nämligen afternoon tea med Lollo och Volang-Linda.
Scones, lemoncurd, sylt, godsaker, te och rosa champagne serverades.
Jag fick dricka te ur Lojsans kitschkopp.
Fatima och barnen slöt också upp och där satt vi sedan, småpratade, sörplade te och satte mustasch post it-lappar på lilla Livia hela eftermiddagen.
Och så jag i mustasch förstås.
Volangen.
På kvällen besökte vi Elle Interiörs designpris och gick sedan och skålade i champagne på Le Bar Rogue. Det var min 30-årsdag det! Fint som snus.
Jag har fått så himla många fina mejl och kommentarer under parollen #nätkärlek de senaste dagarna. I mitt hjärta bultar tropisk värme just nu. Jag är så rörd och tacksam för att jag har er fantastiska läsare. Bjuder på fem #nätkärlek-mejl här …
1.
Hejsan!
I tiden för #nätkärleks-driven blir jag också påverkad att våga mig på ett uppmuntrande mail.
Upptäckte din blogg genom instagram ( följer dig där) och vill bara upplysa och tacka dig för de solstrålar jag får ta del av genom att titta på dina vackra bilder, din fina frisyr och dina glädjesmittande ögon. Jag skulle nästan kalla dig för mitt dagliga vitaminpiller som påverkar mig i positiv anda. Piffande, puffande, läppstiftande och leende!
Tack för att jag får ta del!
2.
Jag känner inte dig men jag måste bara berätta om hur mycket jag tycker om dig. Du verkar vara en så himla fin, ödmjuk och fantastisk person. En sådan som man önskar att man kände, att man hade som vän och som man delade alla möjliga hemligheter med. Jag vill bara att du ska veta att du är omtyckt och uppskattad. Tack för att jag får känna dig på håll!
3.
I en värld full av osäkerhet, olycka, krig, elände och olycklig kärlek så är det tur att eldflugor som du finns. Du lyser upp vart du än är och du får alla omkring dig att lysa lika starkt som du. Det är en egenskap få förunnat. Tack för att du lyser när allt verkar mörkt.
4.
Jag vill bara säga att jag tycker att du är en fantastisk, feministisk förebild. Jag minns att du skrev en gång att du förtjänar respekt även om du har rosetter på skorna. Att du inte ska behöva en maktkavaj för att bli tagen på allvar. Det där har gjort att jag sträckt på mig många gånger och känt mig stark. Tack för dig.
5.
Hej Emma! Jag tycker du verkar vara så himlans fin och bra. Jag hittade din blogg för någon månad sedan och har sedan dess följt den slaviskt och likaså din instagram. Du är som tagen ur min dröm. Vackra håret, helt fantastiska klänningar och sådär helt igenom underbar.
Jag blir glad av att läsa din blogg, jag tycker fantastiskt mycket om dina foton och hur de redigerar dem. Jag refererar ofta till dig när jag beskriver någonting. Typ “Jo, men Emma, du vet, Emmas vintage, hon har så himlans fina klänningar” eller “Jo, Emma med Emmas vintage har målat sina stolar jättehäftigt i köket”.
Jag tycker du verkar vara otroligt häftig och bra. Och ibland tror jag att vi är rätt dåliga på att visa uppskattning för varandra. Vi säger det mycket sällan till den personen och därför vill jag göra det nu.
September började med att jag bloggade om min systers bröllop.
September started here. Blogging about my sisters wedding.
John.
Jag blev plåtad för Damernas Världi höstens finaste kappa från H&M och hängde med Dupond och Dupont.
I was photographed for the fashion magazine Damernas Värld in autumn’s finest coat from H&M and hung out with Dupond and Dupont.
Levde i min prickiga klänning från Joy the store i Brighton.
Was wearing my polka dot dress from Joy the store in Brighton.
Plåtade Instagram med min mobilkanin.
Took Instagram photos with my new Iphone rabbit.
Invigde min vintagekappa från Brighton på loppisen i Aspudden.
Wore my vintage coat from Brighton for the first time in a flea market in Aspudden.
Min underbara chef på Damernas Värld, Martina Bonnier, skrev fint om mig i sin krönika och jag värmde upp i den begynnande höstkylan …
My wonderful boss at the fashion magazine Damernas Värld, Martina Bonnier, wrote wonderful words about me in her column, and that made me warm for the whole autumn …
Min frisör Retroella pyntade sitt skyltfönster med vackra nummer av Damernas Värld. Ungefär vid samma tidpunkt lämnade jag min redaktör- och reportertjänst på Damernas Värld.
My hairdresser Retroella had been decorating their shop windows with beautiful issue of Damernas Värld. At the same time I worked my last days as a web editor, reporter and editor at Damernas Värld.
Jag gick på inflyttningsfest hos mina vänner Lisa och Per i min H&M x Lanvin-klänning.
I went to a housewarming party in my friends Lisa and Per new home in my H&M x Lanvin dress.
Jobbade med bokmanuset till Vintageparty och sprang på otaliga möten på Norstedts på Riddarholmen i Stockholm.
Worked with the book Vintagepartyand ran to meetings at Norstedts on Riddarholmen in Stockholm.
Bought a nice armchair on the thrift store Myrorna in Ropsten.
Klädde mig i jazz.
Dressed in jazz.
Firade min vän Fatima som fyller år.
Celebrated my friend Fatima’s birthday.
Tittade på Jönssonligan-bilar som stod parkerade på Riddarholmen.
Found some old cars at Riddarholmen.
Åkte på mini roadtrip tillsammans med John för att leta möbler till vår lägenhet. Hamnade ute vid en äng.
Went on mini road trip with John to find furniture for our apartment. Ended up on the country side.
Och så önskade jag så där innerligt att det skulle bli kallare och mysigare. Kunde inte vänta en dag till på hösten, så jag klädde mig i stora halsdukar och jackor trots att det var tok för varmt.
I wished that it would be colder and cozier. Unable to wait another day for the fall, I dressed up in big scarves and jackets even though it was way too hot.
En ny klänning har flyttat in i min samling, nämligen en organza-klänning från 1950-talet. Jag tänker mig att den åtminstone har varit på en fancy bal någon gång. Eller så har den hängt – ledset – på någon vind i sisådär hundra år.
Jag hittade den på en secondhandbutik för några helger sedan och föll pladask. Nyfiken på att se den på?
A new dress has moved into my vintage collection. I found this wonderful organza dress from the 1950s at a thrift store. I imagine that it has at least been to one fancy ball at some point. Or maybe have hang – sadly – on a attic for say … a hundred years (or sixty). Do you want to see it on?
Nu är det dags att nostalgera sig en aning igen. Jag tänkte att jag skulle sammanfatta förra veckan, sett ur min Instagram-feed. Vill du följa mig där så heter jag kort och gott emmasundh.
Now is the time to summarize last week, seen from my Instagram feed. Want to follow me on Instagram? My nickname is emmasundh.
Veckan började med att jag fyllde år. 30 bast minsann! John väckte mig med finaste frukostbrickan och presenter. Och jag som skulle skjuta upp min födelsedag ett halvår hade jag tänkt, för att kunna ha en riktig sommarfest. Inte då. Här skulle visst firas ändå. Så jag får väl fira dubbelt.
This week started with my birthday. 30 years indeed! John woke me with the finest breakfast tray and birthday gifts.
John gav mig biljetter till Local natives spelning i mars och klockan 14.00 blev jag bjuden på afternoon tea nere hos Vintageprylarsom bor två trappor nedanför mig.
John gave me tickets to the Local natives gig in March. At 2 pm I was invited to afternoon tea down at Vintageprylar who lives two floors below me.
Det blev tisdag och jag invigde mitt mustaschparaply som jag fått av Vintageprylar-Lojsan. Jag var mycket kaxigt därunder alla mustascher.
Tuesday. I opened my mustache umbrella given to me by Vintageprylar-Lojsan. I was very happy underneath all mustaches.
Onsdagen gick i samma tema. Mustasch på hus. Torsdagen fick jag hjärnsläpp och klädde mig i broguesskor, fast det var snöstorm utanför dörren.
Wednesday went to the same theme. Mustache on a house. Thursday came and I walked around in brogues shoes – though it was a snowstorm outside.
Fredag. Gick en långpromenad från Midsommarkransen till Stureplan. Det var kallt som tusan. På fredagskvällen skulle jag bli bjuden på restaurang av John. Trodde jag. Istället för restaurang blev jag totallurad. Precis när jag skulle göra mig i ordning för att åka in till stan plingade det på dörren. Där, i trapphuset, stod ett gäng vänner med skumpa och serpentiner. Överraskningsfest. Än en gång: Jag som skulle vänta att med att fira min födelsedag tills i sommar …
Bästa, bästa vänner!
Friday. Went for a long walk from Midsommarkransen to Stureplan. It was cold as hell. On Friday evening, I would go on a restaurant date with John. I thought. Instead of a restaurant, I was overall surprised … Just when I was getting ready to go into town someone knocked on the door. There, in the stairwell, stood a group of friends with champagne and streamers. Surprise Party. Best, best friends!
När lördagen kom var jag helt slut. Bestämde mig för att spendera dagen i sängen. Jag gick inte en meter på hela dagen, utan låg och tittade på Bomb girls. Bästa TV-serien just nu. På lördagskvällen svidade jag om från nattlinne till finklänning från Maria Westerlind. Jag var nämligen bjuden på fin födelsedagsmiddag hemma hos min kompis Lisa. Fler bilder därifrån kommer så småningom.
When Saturday came, I was completely exhausted. Decided to spend the day in bed. I didn’t move one meter all day. Instead I watched the the TV show Bomb girls in bed. Best TV series at the moment. On Saturday night I change my nightgown to the best dress from Maria Westerlind. I was in invited to a lovely birthday dinner at my friend Lisa.
Och så i dag. Söndag. Mötte upp ett underbart bloggäng på Sturekatten och satt och fikade hela långa dagen. Underbara Isabelle Pedersen var exempelvis där. Och den briljanta personen bakom hela bloggfike-idén var bästa Annika Bäckström.
And so to this day. Sunday. Met up a wonderful bunch of blog girls at Sturekatten. Gorgeous Isabelle Pedersenfor example. And the brilliant person behind the whole idea was the lovely Annika Bäckström.
I måndags fyllde jag 30 år. Vid sju-snåret på morgonen vaknade jag av att Stevie Wonder sjunger “Happy birthday”, John kom in med frukostbricka och blåste serpentiner på mig. Han kastade konfetti över mig där jag låg i sängen. Jag öppnade de trötta ögonen och mötts av världen finaste firande.
I turned 30 years old this Monday.
At seven o’clock in the morning I awoke to Stevie Wonder singing “Happy birthday,” John came in with the breakfast tray and blew streamers on me. He threw confetti over me as I lay in bed.
John hade köpt mitt bästa – croissanter, grapefrukt, juice och dessutom bakat bröd och stekt bacon.
John had bought the best – croissants, grapefruit, juices and had also baked bread and fried bacon.
Efter jag hade smaskat i mig frukosten fick jag presenter. Jag som hade sagt att jag skulle skjuta på min födelsedag i ett halvår …
Den första presenten innehöll The Local Natives. Eller ja, biljetter till deras spelning i mars. Jag älskar Local Natives. De gör inte bara underbar musik, de är dessutom sjukt trevliga (jag gjorde en intervju med dem för en massa år sedan och blev så till mig av deras trevlighet att jag frågade om jag fick flytta in i deras kollektiv. Det fick jag. Så typiskt mig att fråga.
After I had eaten my breakfast, I got som birthday gifts. I had said that I would wait to celebrate my birthday until my birthday party in August, but John couldn’t help himself … The first gift included The Local Natives. Or, ehrm, tickets to their gig in March. I love Local Natives. They not only make great music, they’re also crazy nice (I did an interview with them for a couple of years ago and just loved them … so much that I asked if I could move into their collective. So typical me to ask that kind of question.
Det här med att jag skulle fira min födelsedag med konfetti var ju mer beskrivande från min sida. Men John tog det bokstavligt. Minst sagt. Hela sovrummet såg ut så här efteråt. Love it!
When I said that I would celebrate my birthday with confetti, it was more like a descriptive on my part. But John took it literally. To say the least. Full bedroom looked like this afterwards. Love it!
