I helgen var jag hemma i Värmland för att fira påsk och vila upp mig. Jag var så trött så trött – var tvungen att sova middag minst en gång per dag – så det blev ett enkelt påskfirande. Vi åt ägg från min mosters höns. Naturligt färgade minsann. Det är samma höns som skymtar förbi på den femte bilden här. Min moster bor nämligen två hus bort. Det är vad jag kallar närproducerade ägg.
Burksill.
Min mormor Ulla kom på påsklunch och valde snaps till mig. Hon tyckte den här – med tre badande damer – passade mig. Sedan sjöng vi snapsvisor, skålade och åt tills magens kändes som den skulle spricka.
Med mat i munnen och sovfrisyrsrufs. Men med läppstift och eyeliner. Prioriteringar.
John.
Efter lunchen var jag tvungen att lägga mig i sängen igen. Jag somnade visst så här jag. Med en katthatt.
Ett av mina absoluta favoritkapitel i boken Vintageparty är det Färdfesten. Vidunderligt vackra Miriam Parkman är med och modellar tillsammans med snygga BrittaHammarströmoch stilfulla Michael Haar.
Förutom att jag älskar rese-temat, så fick jag och mina medförfattare balla ur totalt på pappa-humor (ja, jag erkänner, jag älskar ordvitsar) när vi bestämde vad vi skulle ha för recept. Hamburg-are, White Russian, Maryland cookies och French fries är några av recepten till detta kapitel. Det var bara ett axplock av vad vi spånade fram under tidiga morgontimmar. Nåväl. Nog med fräsiga namn.
Vill du se ytterligare bilder – som du inte kan se i boken – så trippa in till Miriam Parkmanskafferep och kika mer.
Jag tänker alltid att jag är så väl förberedd den 1 april, att jag inte kommer att lita på något som sägs. Men icke. Jag föll dit i år igen.
Denna gång av min syster Ellen som lurade mig. Vilket i och för sig inte är så konstigt, för hälften av allt hon säger till mig är ironi eller lur. Det gör det hela ännu mer … enerverande.
Hon ringde upp mig för någon timme sedan och sa att hon och hennes man Christer ska kolla på lägenhet söder om Söder, där jag och John bor. “Vi har tröttnat på Kungsholmen, vi vill ut utanför tullarna”. Under en halv sekund lyckades min hjärna med följande konststycke: göra en frivolt, korka upp champagne, planera morgonpromenader, långfrukostar, komma-över-på-varm-choklad-dejter och kluckskratt i något trapphus någonstans. En syster dörridörr. Den där systern som känner mig som ingen annan gör. Som förstår varje rörelse och varje osagt ord. Den där systern som jag alltid vill ha nära.
En halv sekund.
Sedan insåg jag att min kära syster spelade på min allra svagaste sträng när hon lurades. Jag som kallas fårkatten av mina vänner för att jag vill ha alla samlade nära. Som blir orolig när någon är lite längre bort än någon annan. Om det så är avståndet på de fyra kilometer mellan Kungsholmen (där syrran bor) och Midsommarkransen (där jag bor).
Vi låter min reaktion på när jag avslöjar luret vara osagt här, men om vi säger så här. Det var inte vackert. Mycket stånkande och stönande. Och svidande fårkattshjärta.
Genialt rent objektivt. Extremt irriterande rent systerivt.
Men hatten av för att hon lyckades. Igen.
Nu så. En av de vanligaste frågorna jag får här på bloggen är: Hur såg ditt och Johns bröllop ut? Och det är kanske inte så konstigt, för det var ju så allt började en gång i tiden. Jag friade till John, vi bestämde oss för att gifta oss borgerligt och ha en hejdundrandes fest. Inför detta bröllop började jag … trumvirvel … blogga. Om vintagebröllop.
Jag och John hade så svårt att hitta rätt i den där bröllopssvängen. Vi ville ha ett avslappnat, budgetsmart bröllop med fokus på vintage, med mycket vänner och en fest som ingen skulle glömma. Men överallt vi vände vår vintageklädda blick nötte pekpinnar, måsten, borden och budgetar. Nytt skulle allt vara och tusentals fioler skulle det kosta på kuppen. Nä, minsann. Det ville vi inte ha. Andra får gärna ha det, men vi hade svårt att identifiera oss med den välpolerade bilden. Vi vill ju sitta i gräset och skåla i champagne med våra vänner. Och så fick det bli.
Det fick bli ett tredagarsbröllop ute på Barnens ö. För är det något vi älskar så är det att hänga med vänner. Så varför inte samla dem under tre härliga dagar på landet?
Jag hade fem brudtärnor och John hade fem bestmens. De banade vägen för mig och John, med såpbubblor i högsta hugg, till tonerna av Barnen i Bullerbyn-visan.
Vi gifte oss i en syrénberså och i ena hörnet av bersån spelade våra vänner Max, Mick och Erik “Old man” med Neil Young och “I want you” med Bob Dylan.
Alla vänner satt i bersån, finklädda till mustaschen.
Lisa, Nina, Åberg, Lollo och Fatima. Och vigselförrättaren.
Och här är hela gänget. Jag bär en spetsklänning från 1950-talet och en liljekonvaljekrans i håret och John bär en frack som är över 100 år gammal. Om ni tycker att vi har en lite märklig pose, så beror det på att vi ska hoppa upp i luften.
Hångel i bersån.
När vi sagt vi var vigda och klara korkades champagnen upp. Alla fick en varsin flaska med ett randigt sugrör i.
Med champagne och snittar satte vi oss därefter i gröngräset. Så himla underbart. Dagens bästa. Här satt vi sedan och skålade, pratade och skrattade ända tills det blev dags för middag.
Middag och tusen och åter tusen underbara tal.
Middagen klingade ut i dans och kalas. Det var en hejdundrandes fest som liksom aldrig riktigt tog slut. Jag och John dansade lindy hop tills benen sprattlade och vid fyra-tiden slet vi oss från dansgolvet. Då hade festen precis börjat. Det dansades nämligen till solen gick upp.
Några tog ett nattdopp eller morgondopp. Det är svårt att veta exakt. De gick helt enkelt aldrig och lade sig. Men en sak är i alla fall klar. Det blev ett bröllop som precis så som vi ville ha det …
Här är jag just nu. Hemma i Värmland. I mitt lilla faluröda hus, med skogen, ängarna och sjön runt knuten. I mitt barndomshem. Här kan jag andas. Sova ut. Återhämta mig.
Axlarna sjunker ner, jobbstressen är 28 mil bort och jag såsar mest runt i pyjamas på de knarriga trägolven. Förutom på bilden då jag fortfarande trippar runt i min Beyond retro-kappa.
This is where I am right now. At home in Värmland. The countryside in the middle of Sweden. In my little red house, with woods, meadows and a lake around the corner. In my childhood home. Here I can breathe. Sleep. Recover. The shoulders sinking, job stress is 28 mil away and I go around in my pajamas on the wood floors. The picture above is taken before I jump into my pyjama.
Här vill jag leva. Och här vill jag dö. Därimellan vill jag bo i det här huset när jag blir stor. Med äppelträd runt husknuten och tusen olika tapeter i vartenda rum. Små barn som springer runt, upp för alla trappor och ner igen. Vänner som sitter i trädgården, smuttar kaffe och äter kakor, radion som skvalar och stora trädgårdsplaner.
Jag drömmer om att ta hand om ett gammal hus. Det är min dröm.
Just det här huset i synnerhet. Det har jag nämligen sneglat på sedan jag var sju äpplen hög. Kanske kan jag förverkliga drömmen någon gång i framtiden.
This is where I want to live. And here I want to die. Between there, I would want to live in this house. With apple around the corner and thousands of wallpaper in every room. Little kids running around, up all the stairs and down again. Friends sitting in the garden, sipping coffee and eating cakes, the radio’s palying jazz and me and my big garden plans. I want to take care of an old house. It is my dream. This house in particular. I have glanced at since I was seven apples high. Maybe I can make the dream come true sometime in the future.
Katten Sockan är med mig i Värmland. Han har bekantat sig med truten i fönstret, den knarriga trappan och alla nya rummen.
The cat Sockan is with me in Värmland. He has familiarized himself with the big bird in the window, the big stairs and all new rooms.
Jag och John går promenader varje dag. Förbi alla små husen. Hälsar på katter och höns. Efteråt somnar vi i soffan. Helt slut.
Me and John go out and walk every day. Passing all the little houses. Say hi to cats and chickens. Afterwards we fell asleep on the couch. Completely exhausted.
Vaknar när klockan är sju på kvällen och äter sena middagar. Vid nio-snåret så där. Sedan kryper vi till kojs uppe i mitt gamla rum, ner i krispiga vita lakan och med katten Sockan runt huvudet, i knävecket eller under en arm. Nära. Sedan vaknar vi upp till det där visch-tysta. Den där friska luften som letat sig in i varendaste springa i det gamla torpet.
Det här är livet.
We wake up when the clock is seven in the evening and eat late dinners. At nine or later. Then we crawl into bed up in my old room, down the crisp white sheets and the cat Soackan is laying around the head, behind the knee or under an arm. Close. Then we wake up to that country side quiet. That fresh air that found its way into every single crack in the old cottage.
Förra lördagen bjöd jag, Linda (Volang) och Lollo in några av våra närmaste vänner till en liten housewarming på Vintagefabriken – vårt sprillans nya frilanskontor (och snart även vintagebutik). Vi ville visa var vi hållit hus den senaste månaden …
Dagen till ära hade vi piffat i butiken (nåja, än så länge får ni bara några sneakpeaks), med Lollos sammetssoffa och Lindas tvåarmade lampa.
Last saturday me and my friends and colleagues Linda (Volang) and Lollo (Vintageprylar) invited some of our closest friends to a little house warming at Vintagefabriken – our brand new freelance business (and soon vintage shop). We wanted to show we have spent our time the last month …
To mark the occasion, we had buffed the store with Lollo velvet couch and Linda’s two-armed lamp.
Mina bersåkoppar ställde vi fram på Perstorpsbordet också. I put out my Berså cups on the Perstorp table. Just love these things!
Piffad och klar för fest. Sedan välde våra vänner in, med blommor, och lycka till-önskningar. Tänka sig va, att få så mycket pepp?
Vi bjöd på vin och … våfflor. Kanske den mest otippade kombon, men vi ville liksom tjuvstarta våffeldagen lite granna.
Ready to party. Our friends arrived with flowers and good luck-wishes. We celebrated the office and the store with wine and … waffles. Perhaps the most unexpected combo, but we wanted to pre-start the waffle day (two days after).
Ida med snurror i håret. Ida with her lovely hair.
Linda. Min kompanjon och vän. Linda – my friend and companion.
Och så Lollo, min andra kompanjon och vän. Det här med att driva företag med sina vänner alltså. Bästa!
Lollo, my other friend and companion. I just love to have a company together with my friends. They are the best.
Bland klänningar, Emma-fåtöljer och koffertar hade vi sedan en liten minfest. Surrounded by vintage dressed, old furniture and suitcases we had a little mini party.
John i sedvanlig fluga. Alltid så flott klädd. John wore a bow tie. Always so fancy!
Glad påsk alla underbara sailors! Nu väntar några riktigt lata dagar, med matfrosseri och äta ägg-tävlingar. Sådant som hör påsken till helt enkelt.
Och så en rejält påskmiddag så klart.
Om vi på Vintagefabriken (jag, Volang-Linda och Vintageprylar) får välja så dukar vi upp till ett pastelligt påskbord, där det mesta i dukningen är hemmapysslat eller kommer från återanvända loppisfynd. Miljö- och budgetsmart. Våra älsklingsord.
För allt inte tala om pyssligt.
Äggen har jag färgat med karamellfärg. Jag doppade dem i en skål med vatten och karamellfärg och torkade av dem med hjälp av papper. De behövde bara ligga i någon minut eller två. Vill du ha starkare färger är det bara att låta äggen ligga i längre.
Det poppigt rosa plastfatet har jag fyndat på Myrorna för 10 kronor och duken är ett påslakan som också kostade runt en 10:a.
Ägg kan med fördel användas som solglasögon också.
Istället för fat använder vi en plåtburk för påsk-bakelserna. Denna burk används till vardags som müsli-burk hemma hos mig. Så om hungern tryter på påskbordet kan man ju alltid ta en näve müsli.
De här magiskt goda cupcakesen har Volang-Linda gjort och Vintageprylar-Lojsan har gjort små vimplar av cocktailpinnar och washitejp. Jag föråt mig på dessa cupcakes. Det gick helt enkelt inte att sluta äta dem. Kanske kan få Volangen att skriva ut receptet på sin blogg? Ping Volangen!
Istället för äggkoppar har vi använt snapsglas i kristall. Pris? Fem spänn på loppis. Runt ägget har vi knytit ranidgt snöre och fäst en bordsplacering. Vid den här platsen ska min syster Ellen sitta.
Påskharen finns! I servettform i alla fall.
En gammal kopp blir godisskål.
Den gröna leksaksbilen – som vanligtvis står på mitt nattduksbord – praoar som bordsdekoration.
Tadaa!
Istället för att köpa plastkrukor att så i kan man plantera skott i äggskal. Lagom små och passar så klart i en gammal äggkartong.
Här ska John sitta.
Böcker i dukningen – världens bästa grej. Det blir liksom ett stilleben och dessutom kommer blommorna upp lite i höjd vilket gör att dukningen ser maffigare ut.
Världens bästa vintagefabrik.
Volangen.
I påskriset har jag hängt upp äggskal och skrivit “Glad påsk”. Himla fint blev det om jag får säga det själv. Och enkelt. Man kan ju lika gärna använda färgade äggskal om man tycker att det är knepigt att skriva. Mindre enkelt var det däremot att få bokstäverna att dingla åt samma håll, så man såg vad det stod.
Och så lite citronlemonad till de söta bakelserna.
Tadaaaa! I dag släpps boken Vintageparty som jag har skrivit, stylat och pysslat ihop tillsammans med mina vänner Volang-Linda och Vintageprylar-Louise. Skickliga Martina Ankarfyroch Anna Larssonhar plåtat.
Gudars skymning vad jag har längtat efter den här dagen.
Jag har varit alldeles pillrig in i benmärgen, haft begynnande hoppsasteg i benen och sockerdrickebubblor i hjärnan. Just där är jag nu.
Till detta lanserar vi nu en liten extra surprise, nämligen Vintageparty.se! Där har vi samlat alla våra Vintageparty superstars (love you) och bilder som vi helt enkelt inte fått plats med på de 160 sidorna i boken. Här kan ni läsa om alla underbara modeller, om platserna som vi noga valt ut, om trädet på Djurgården och dessutom bjuder vi på mänger med bilder som vi tagit bakom kulisserna.
På Vintageparty.se kommer vi även att utvidga boken med ytterligare DIY-tips och inspiration. Härligt va?
På bilden ovan ser du kriminellt vackra Miriam Parkmansom är en av bokens huvudpersoner. På hennes blogg, miriamskafferep.com, kan du se ännu fler bilder från detta kapitel ur boken.
Q: Hur länge har du och John varit ihop egentligen? Och är ni gifta? Du kanske har skrivit det förut, i så fall ber jag om ursäkt.
Ida A: Hej Ida! Absolut ingen fara. Här får man fråga vad man vill. Jag och John blev ihop 2006. Då hade vi känt varandra i ett par månader. Jag minns det som i går. John hälsade på mig i mitt lilla studentrum på Lappkärrsberget i Stockholm. Vi satt på min sängkant, vintersolen sken in genom funkisfönstren och vi förklarade nervöst att jo, vi tyckte minsann om varandra himlans mycket. Och någonstans där blev du och jag ett vi. John är världens snällaste och mest skeva människa. Tokfransen gav mig en maskin på vår tredje dejt. En såpbubblemaskin som han hade byggt själv.
John vet vad han vill, älskar att diskutera, är skarptänk, påhittig, kreativ, påläst och så har han världens varmaste famn, den finaste hjärnan och den bästa peppen. Dessutom så älskar han katter. Precis som jag.
John tycker om mig precis som jag är. Med allt härj och tokigheter som jag hittar på. Och ja, vi är gifta. Vi gifte oss på Barnens ö 2009. Jag har förberett ett bröllopsblogginlägg. Kommer inom kort.
Q: Var har du köpt dina runda glasögon egentligen? Och har du tips på fler snygga solglasögon? Gärna i lite retrostil.
Tacksam för tips. Kram Amanda A: Hej Amanda. Just dessa runda solglasögon kommer från Monki. De är mina absoluta favoriter. Nu till våren släpper Monki ännu fler snygga bågar, nämligen de skarpa solglasögonen Unni. Ett annat tips är solglasögonen Burträsk från svenska E&E. HELT underbara. Eventuellt måste jag köpa ett par själv, för jag har fallit pladask för de där kattformade bågarna.
Q: Hej Emma! Jag har precis hittat till din blogg och har börjat följa den slaviskt. Jag tycker att du klär dig så fint och undrar nu var du köper dina kläder?
A: Välkommen hit! Det mesta i min garderob kommer från olika secondhand- och vintagebutiker. Antingen små obskyra loppisar som jag poppar in i under semestern, på nätet (Tradera.comoch Etsy.com) eller några favoriter på hemmaplan: Beyond retro, Old touch och Myrorna. Du kan kika på min Stockholms-guide här om du vill. Där har jag samlat mina vintagefavoriter. Nu finns dessutom några vintagepärlor i en app via Stay.com. Himla flashigt alltså.
Q: Jag är så himla nyfiken på Vintagefabriken som du och dina vintagekompisar kommer att dra i gång. Vad är det som kommer att hända. Jag förstår om det är hemligt och så där, men kan du inte bara berätta litegranna?
/E A: Hej E! Klart jag kan avslöja några goodies. Vintagefabriken är som ett kreativt kollektiv, och tanken är att det kommer att puttra massor av saker ur denna fabrik.
Vintagefabriken består av två lokaler. I den ena lokalen kommer vi ha ett frilanskontor där vi kommer att sitta och skriva på böcker, artiklar, reportage (som de frilansjournalister och stylister som vi är), skapa och planera bröllop och möhippor.
I den andra lokalen öppnar vi upp en vintagebutik med kläder, möbler och pinaler.
Tids nog tänker vi även bjuda in till afternoon tea och filmvisning på fabriken. Det blir grejer det. Vi hoppas kunna bli en samlingsplats för likasinnade, dit man kan komma för att bolla idéer och få utlopp för sitt vintage-jag.
Q: Hej Emma! Nu har jag undrat en sak väldigt länge. Nämligen: Har du alltid haft den stil du har i dag? Nyfiken i en strut. A: Hej du nyfikna strut. Vi kan väl säga så här: I wish. Men liksom många andra har jag testat mig fram bland olika stilar – sett fördjävlig ut i perioder – och till slut hittat något jag trivs i och som passar min kropp. Jag har däremot alltid haft en fabless för svunna tider, hämtat inspiration från tidigare epoker och shoppat secondhand. Men back in the days var jag en randtröjad indie med tygpåse, tajta jeans och Converse. Sakta men säkert steg midjan på jeansen mer och mer, och sedan blev det mer klänning och ja, nu ser jag ut så här.
Q: Hej! Jag vill se fler bilder från ditt hem! Kan du inte visa?
Alice A: Hej Alice! Klart jag kan! Jag ska förbereda ett riktigt inredningsinlägg om du vill? Sedan måste jag ju bara tipsa om att du just nu kan se massor av bilder från mitt och Johns hem i senaste numret av Älskade hem. Spana in vettja. Alla bilder är tagna av skickliga Jessica Silversaga.
Q: Jag kanske är hur förvirrad som helst, men var ligger det där Midsommarkransen som du bor i egentligen? Ligger det i Stockholm? Det ser liksom, ut som en egen liten stad. Förstår med andra ord ingenting =)
Hanna W A: Hej Hanna! Midsommarkransen ligger sydost om Stockholm, två tunnelbanestationer från Södermalm. Det är en bevarad liten pärla, som klarade sig undan 1960-talets stora rivningsvåg. Eller klarade sig låter lite slött. Snarare var det några eldsjälar i Kransen som kämpade för att husen skulle få stå kvar. Många av eldsjälarna bor kvar i de gamla husen, flanerar runt och tar hand om ormrådet. Så himla fint.
Jag förstår precis vad du menar med stad, för Midsommarkransen är precis som en liten småstad. Det är därför jag trivs så bra – lantis som jag är.
