Här är jag just nu. Hemma i Värmland. I mitt lilla faluröda hus, med skogen, ängarna och sjön runt knuten. I mitt barndomshem. Här kan jag andas. Sova ut. Återhämta mig.
Axlarna sjunker ner, jobbstressen är 28 mil bort och jag såsar mest runt i pyjamas på de knarriga trägolven. Förutom på bilden då jag fortfarande trippar runt i min Beyond retro-kappa.
This is where I am right now. At home in Värmland. The countryside in the middle of Sweden. In my little red house, with woods, meadows and a lake around the corner. In my childhood home. Here I can breathe. Sleep. Recover.
The shoulders sinking, job stress is 28 mil away and I go around in my pajamas on the wood floors. The picture above is taken before I jump into my pyjama.
Här vill jag leva. Och här vill jag dö. Därimellan vill jag bo i det här huset när jag blir stor. Med äppelträd runt husknuten och tusen olika tapeter i vartenda rum. Små barn som springer runt, upp för alla trappor och ner igen. Vänner som sitter i trädgården, smuttar kaffe och äter kakor, radion som skvalar och stora trädgårdsplaner.
Jag drömmer om att ta hand om ett gammal hus. Det är min dröm.
Just det här huset i synnerhet. Det har jag nämligen sneglat på sedan jag var sju äpplen hög. Kanske kan jag förverkliga drömmen någon gång i framtiden.
This is where I want to live. And here I want to die. Between there, I would want to live in this house. With apple around the corner and thousands of wallpaper in every room. Little kids running around, up all the stairs and down again. Friends sitting in the garden, sipping coffee and eating cakes, the radio’s palying jazz and me and my big garden plans.
I want to take care of an old house. It is my dream.
This house in particular. I have glanced at since I was seven apples high. Maybe I can make the dream come true sometime in the future.
Katten Sockan är med mig i Värmland. Han har bekantat sig med truten i fönstret, den knarriga trappan och alla nya rummen.
The cat Sockan is with me in Värmland. He has familiarized himself with the big bird in the window, the big stairs and all new rooms.
Jag och John går promenader varje dag. Förbi alla små husen. Hälsar på katter och höns. Efteråt somnar vi i soffan. Helt slut.
Me and John go out and walk every day. Passing all the little houses. Say hi to cats and chickens. Afterwards we fell asleep on the couch. Completely exhausted.
Vaknar när klockan är sju på kvällen och äter sena middagar. Vid nio-snåret så där. Sedan kryper vi till kojs uppe i mitt gamla rum, ner i krispiga vita lakan och med katten Sockan runt huvudet, i knävecket eller under en arm. Nära. Sedan vaknar vi upp till det där visch-tysta. Den där friska luften som letat sig in i varendaste springa i det gamla torpet.
Det här är livet.
We wake up when the clock is seven in the evening and eat late dinners. At nine or later. Then we crawl into bed up in my old room, down the crisp white sheets and the cat Soackan is laying around the head, behind the knee or under an arm. Close. Then we wake up to that country side quiet. That fresh air that found its way into every single crack in the old cottage.
This is life.
Loading Likes...
Vilket underbart inlägg. Man känner sig liksom mysig i hela kroppen och kan känna precis hur det är att vara där. Kanske för att jag är från värmland och älskar det eller för att jag vill ha en gammaldags stuga när jag blir gammal, meb öppna spisar och härliga promenadstråk 🙂
Ha en fin dag. Kram
Åh, Emma, det låter underbart!
Åh det låter onekligen som att du har en härlig påsk och så vackert du beskriver ditt Värmland ^^
hej! hittade nyligen er tjusiga bok, fler sådana böcker behövs! jag läste också att ni kommer till vintagemässan här i malmö i maj! härligt. jag är en av de få retro/vintagebloggarna i malmö och jag jobbar i en secondhandbutik med gamla prylar och kläder hela dagarna. kika gärna in hos mig, jag bloggar om allt som går under “det lite gulnade, dammiga, orörda”. väl mött och FIN bok!
vackra tapter
Verkat så himla härligt.
Ååh, det låter så fantastiskt underbart!
Oh när jag flyttade ner till Skåne sålde vi Torpet i Värmland, som låg precis vid Vänern och var falurött med vita knutar, utedass och intill skog och äng. De somrarna jag fick där som barn vill jag även ge mina egna när den dagen kommer 🙂 Kram kram
Inget slår landet. Fan vad jag saknar allt det där.. 🙂 njut i fulla drag!
Pingback: Påsken i Värmland. | Emmas Vintage
verkar vara himla mysigt alltså. var också på landet i veckan (rättare sagt i min gamla hemby utanför Karlskrona hos mina föräldrar) vilket var toppen. lite halvrolig sak att jag, som är ganska så vänster, direkt tänkte på ett visst vit-makt-musikband med rubriken. förstår dock vad du menar med dina ord!