I morse sladdade jag, Linda och Lollo in hos Malou efter tiooch pratade bröllop. Med oss hade vi underbaraIsabelle Pedersenoch vår vän Fatima som agerade utmärkta modeller till brudklänningar. En hel del 1950- och 1960-tal blev det helt klart! Och så tips på dukning, bordsplacering och giveaway.
Jag har en något dålig hårdag, men jag är en glad shit i TV, så det väger kanske upp?
Skepp å hoj i söndagsdvalan! Jag tänkte att vi skulle ta en truddelutt längs de senaste dagarna sett ur min telefon (instagram. Om du vill följa mig där så heter jag emmasundh. Lätt som en plätt!)
Så här börjar tillbakablickstruddelutten. Min lilla kattfarbror Sockan satt i en strimma solljus en platt måndagmorgon. Han tittade på medan jag lockade håret, snurrade upp testar i loopar och satte den sista touchen läppstift på läpparna. Sedan vinkade jag hej då och pep i väg till mitt jobb.
Bilden till höger visar en bild ur boken Vintageparty som jag lade upp på Instagram. Bilden plåtades den 6 juni 2012, på min och Johns bröllopsdag. Om ungefär 8 veckor (ÅTTA VECKOR) är vi där igen. I sommaren.
Mina kollegkompisar Volangen, Lollo (och så jag förstås) var med i Nyhetsmorgon en tidigt morgon. Det var hemskt roligt. För att inte tala om alla kommentarer vi fick efteråt. Roligast tyckte jag att det var att ni alla trodde att jag pratade grovare värmländska. Alltså jag KAN ju “stri på” om det behövs.
Två dagar efter Nyhetsmorgon åkte jag hem till Värmland, till mina föräldrar. Hemma på kylskåpet satt världens roligaste löpsedel från NWT, Nya Wermlands-tidningen. Löpet prydde mitt Värmland för ett par veckor sedan, i samband med att jag blev intervjuad om boken Vintageparty. Högst upp till höger ser ni mig – glad skit – som en liten puff för helgbilagan som medföljer. Och ja, nedanför ser man ju löpet, som i alla fall jag kopplade samman med kvinnan på bilden … ja, innan jag insåg att det var JAG på bilden. Årets roligaste. Jag har bluffat allt. Tydligen.
Var hemma i Värmland och latade mig i ett par dagar, firade påsk och drömde om fina hus. Sedan pep jag tillbaka till Midsommarkransen igen med en bil full i koffertar, klänningar och möbler. Till den kommande butiken Vintagefabriken. Det ni!
I fredagsottan snabbjobbade jag på Vintagefabriken (och förälskade mig i denna hund) för att vid halv nio snåret gå på mitt pass som vikarierande webbredaktör på Damernas Värld (jag vikarierar alltså på min gamla tjänst, det är himlans roligt!). Eventuellt så pratar jag lite för mycket på redaktionen, men det är liksom bara för att jag har saknat alla fina människor.
Lördagen kom och jag hoppade i min favoritklänning och begav mig till Vintagemässan Bakåt Framåtdär jag och mina Vintageparty-kompanjoner sålde böcker på löpande band. Det var fasligt roligt! Framförallt att träffa alla underbara människor som kom förbi. Ett inlägg om vintagemässan kommer snart. Var så säker.
Söndag. Krokig släpade jag mig hem efter Vintagemässans andra dag – hem till Midsommarkransen. Helt slut. Slängde på mig mjukiskläder, satte upp håret i söndagstofs och peppade loss på söndags-lat-mys. Katten Sockan var inte riktigt lika entusiastisk. Men i skrivande stund ligger vi båda i vardagsrumssoffan. Sockan ligger i min armhåla och agerar laptopstöd. Mycket funktionellt.
En ny – helt underbar – vintageklänning har flyttat in i min garderob. Den är solgul klänning med fint mönster (vi tar en närmare titt på den en annan dag tycker jag) som sitter helt perfekt. Den här ska jag leva i denna sommar, trippa parisiska boulevarder fram och fräsa ner med bil längs Atlantkusten. Enda gången jag ska ta av mig den är när jag ska hoppa i plurret på Sicilien. Så mycket tycker jag om min nya vintagepärla.
Ohoj sailors!
I dag står jag och Volangen på Vintagemässan Bakåt Framåt(Drottninggatan 81 i Stockholm) och säljer vår bok Vintageparty. Den säljer som smör i solsken så kom förbi och köp ett signerat exemplar vettja – innan den tar slut.
Dessutom får du en tjusig Vintageparty-tygpåse med gramofon (illustration av Jennie Ekström) på köpet. Den har vår skickliga formgivare Eva Lindeberg tagit fram.
Tygpåsen är special bara för Vintagemässan och finns endast i en limiterad upplaga.
Hoppas vi ses!
I morgon, lördagen den 6 april, startar Vintagemässan Bakåt Framåt. Jag och mina vintageladys kommer så klart att vara där för att signera vår bok Vintageparty och även sälja några godbitar från butik Vintagefabriken (som vi öppnar upp i slutet av april). Dessutom har vi fått förtroendet att sälja några fina klänningar från en privatperson där pengarna går till välgörenhet.
Ni kommer väl? Hoppas vi ses där! Kom gärna fram och hälsa vettja om du har vägarna förbi.
I går hade jag ett fantastiskt möte med smyckesdesignern Pill på mitt kontor på Vintagefabriken. Alltså fantastisk människa. Peppig och härlig … och snygg!
Och skicklig så klart.
Efter mötet tog vi följe en bit i Midsommarkransen och hörde sommarfåglar som krampaktigt försökte sjunga in våren. Tji på den. Vår? Nä, vet du vad. De frös nog fast halvvägs in i sin kviddevitt.
det var exakt de där fåglarna som man hör om sommarnätterna. Om jag varit min lantis-mamma och pappa hade jag letat fram fågelboken som ligger nära köksfönstret (bredvid kikaren) och berättat exakt vad det var för fågel. För det har man koll på vische-wise. Det och vilka bilar som passerar om dagarna.
Men stadsböna som jag är nuförtiden så kallar jag dem sommarnattsfåglar.
När man går ut från någon klubb i sommarnatten är de där. Efter timmar på ett mörkt dansgolv stiger man ut ur klubbhålet, och där är det … ljust. Känns som man har nått pärleporten. Man ser ljuset. Och pärleports-soundtracket spelas av – fanfar – en fåglirinsk välkomstkör. Fåglirinsk är numera ett ord om du frågar mig.
Sommarnattsfåglarna ger en indikation på flera saker. För det första betyder det att man är ute i sommarnatten hemskt sent. Och är man ute hemskt sent så betyder det ofta att man har haft kriminellt roligt. Så de där fåglarna är ett tecken på den totala lyckan. Sommardrinkar på en balkong, tokdans på ett dansgolv, hångel i ett gathörn och kluckskrattande på tomma stadsgator.
Hjärtat tinade upp där under vinterkappan och snövita håret. Snart är vi ju där! I sommarnatten.
kappa från Beyond retro i Brighton och solglasögon från Monki.
Lyckan när jag hittade de här underbara glasen på en loppis. Jag föll pladask. De var sex stycken från början, men fyra av dem går till min lilla affär Vintagefabriken (där ni kan köpa dem när vi öppnar i slutet av april) och två behöll jag själv.
Kommer bli magiskt i de öppna hyllorna i köket. För att inte tala om lemonaden som ska avnjutas i bersån på innergården i sommar.
Jag har fått dagens finaste kommentar. Och klockan är bara 08:47.
“Hej! Åh, va jag tycker mycket om din blogg. Du ger så mycket energi och utstrålar genom dina bilder och ditt språk så mycket värme och godhet. När jag känner mig lite vilsen och deppig brukar jag kika in på din blogg och då hamnar jag lättare på rätt köl igen och blir lite gladare, kärleksfullare, tacksammare och mer accepterande mot mig själv och min omgivning. Tack! Helena”
Helena, du gjorde min dag. Inget kan gå fel nu. Tack.
Jag är tillbaka i Stockholm efter fyra lat-dagar i Värmland. Pyjamasen har bytts ut mot en kär gammal vintagefavorit.
Vintageklänning inköpt på Vintagemässan Bakåt framåt, strumpbyxor från Asos.com och bolltofflor från H&M. Apprå på Vintagemässan – ni kommer väl?
Jag och mina vintagevapendragare kommer vara där och signera Vintageparty-boken minsann!
Fyra lata dagar ute på landet. Med en lurvig katt i famnen, pyjamasen på armlängds avstånd, friska promenader i skogen och 11-kaffe tillsammans med mamma, pappa och John. Precis vad jag behövde. Det här är mitt vattenhål. Jag måste liksom åka till landet, till Värmland, med jämna mellanrum för att fungera.
Där kan jag skrota runt i för stora koftor, äta små praliner till frukost, sova djupt i manglade lakan och titta ut på ängarna från köksfönstret. Och pusta ut.
Här är jag uppvuxen. Bland lador, äppelträd och total tystnad.
Katten Sockan tog efter de lugna stegen jag tog. Hittade en favoritplats.
I vardagsrumsfönstret.
Där låg han, kurrade högt och gnydde åt småfåglar som flög förbi utanför fönstret.
När solen nådde sydgaveln traskade jag ut och drack kaffe på en naggad bänk. Virade en filt runt benen och spelade kort med John.
Törpet mitt. Den bästa plasten jag vet. Nu kalt och fruset, men annars lummigt och varmt. I bildens högra hörn har vi en historisk plats. En sommar under slutet av 1980-talet kom dagen som jag hade väntat på. Medan kompisarna åkte på semester till Grekland, Disney land eller fick ett nytt badlakan på Mallorca, stod jag inför något mycket större. Jag skulle få mitt eget trädgårdsland. Det var ungefär 1 x 1 meter och jag fick så VAD JAG VILLE! Den stora lyckan. Jag sådde brudslöja, morötter och rädisor. jag ägnade flera timmar åt att mödosamt göra små skyltar, vattna och kratta. Och sedan … vänta.
Vid det här laget förstår ni nog vilken lantis jag är i grunden. And still are.
Efter solkaffe gick det promenad. Förbi huset och kullen som pappa alltid körde fort förbi för att det skulle pirra i magen. Ner för backen där solbussen aldrig kom upp om vintrarna och ett häls eller två på bekanta ansikten.
Mammas överfulla bokhyllor.
Truten. Han har stått där i urminnes tider den där truten. När jag var yngre och ställde till med FF-fester var truten alltid med. Ofta på dansgolvet. Eller agerade hatt på någon av gästerna. Stackars trut.
Utsikten från mitt sovrum. Äppelträd, krusbärsbuskar och ett utedass som min syster har byggt. Min farbror Gunnar brukar alltid säga att man ska ha byggt en monument innan man dör. Det här är min systers monument. Själv filar jag fortfarande på mitt. När jag var liten låg det en damm framför dasset. Den hade en liten plank över sig, så att man kunde balansera över vattnet. Dammen var överväxt med blommor och porlade alltid om natten. Där kunde man också släcka törsten under kurragömman, för där kom dricksvatten ur en liten fontän. Dammen växte igen med tiden och i takt med att kurrigömmans barnben slutade springa upp stigar. Nu finns inget kvar.