I fredags fräste jag i väg till västkusten för rekreation och spa, närmare bestämt till vackra kurorten Varberg. Min käre far Arne hade bestämt sig för att bjuda hela familjen – mig, John, min syster Ellen, min svåger Christer och min mamma Märta – på en weekend.
Min dalafar, som egentligen inte alls tycker om kusten eftersom det blåser på flinten. Som mest av allt gillar att “softa” som han själv uttrycker det. Läsa korsord, mala böcker, klura på fiffiga lösningar och emellanåt hugga ved.
Men just den här helgen byttes vedhögen mot ett vinande Varberg. Pappa tyckte att döttrarna behövde det, lugn och ro. Och en spabehandling.
Dagarna spenderades med långa frukostar, bad på Lenin-badet, mittpådagen-vila på rummet, promenader förbi Kallbadhuset …
… och bland alla kringilikrok-stigar vid Varbergs fästning.
Moi.
Familjen.
John.
Vilt hösthav.
Värmde kyliga händer på det Art nouveau-inspirerade stadshotellet, som min svärmor Gunilla en gång visade mig.
Flott, eller hur?
Gick förbi alla helgstängda vintagebutiker, kikade in i skyltfönster och trånade efter underbara ting.
Efter några dagar med kurortsluft och havsblåst var det dags att åka hem till Stockholm igen. Det är alltid lite sorgligt så där, när en helg tar slut, söndagshår står på ända och man är så utvilad att man är helt slut. Känner benen vekna på perrongen och sicksackar fram mellan trötta gråsäten på det överfulla Stockholms-tåget medan man försöker hitta sin plats genom torra kontaktlinser. Just precis då är det extra fint när en bloggläsare går förbi en, knackar på tröttaxel, tittar med snällögon och säger “Emma, du är bäst”.
I torsdags ställde jag och Lollo till med VIP-kväll på Vintagefabriken. Under de senaste veckorna har vi nämligen besökt varendaste lady i länet och plockat med oss smycken, kappor, klänningar, baskrar (35 stycken i ALLA färger), porslin, aftonkappor, väskor och allsköns accessoarer. Helt underbart kan man tänka sig, men Vintagefabriken höll på att fullkomligt svämma över av vintage.
Så vi bestämde oss för att bjuda in stilfulla darlings som vi vet älskar vintage. Sagt och gjort.
Last Thursday, me and Lollo invited some vintage lovers to a VIP evening at Vintagefabriken. We had to …
Because in the last few weeks we have visited every elegant lady in the county and picked up vintage jewelry, coats, dresses, berets (35 of them in ALL colors), china, evening gowns, handbags and all sorts of accessories. Absolutely wonderful, one can imagine, but our little vintage store Vintagefabriken was about to completely overflow of vintage. So we decided to invite stylish darlings who we know loves vintage. Said and done.
Vi dukade fram skumpa och snacks, drog undan draperierna till vårt lilla kontor (som också fick agera affär för kvällen) och fick äran att umgås med Stockholms härligaste – och stilfullaste för en makalöst trevlig kväll.
The guests arrived and we gave them champagne and snacks, pulled aside the curtains to our little office (which also acted as shop for the evening) and was honored to spend time with Stockholms most beautiful – and most precious style for a staggering enjoyable evening.
Här har viEmma Forsberg. Vackra 1950-talsklänningar provades till höger och vänster, det skrattades och babblades samtidigt en liten minifest tornade upp sig inne på kontoret.
Beautiful 1950s dresses were tested to right and left, there was laughter all over the place while a little mini party loomed inside the office.
Och grymma Johanna som driver bloggen Retrolover. Det var en magisk kväll, som vi bara måste göra om. Älskar du vintage? Kanske har du till och med en vintageblogg? Och tycker att du borde ha varit med i denna stilfulla samling? Kommentera nedan vettja! Vi är alltid på jakt efter härliga människor som älskar vintage lika mycket som vi gör.
And wonderful Johanna who runs the blog Retrolover. It was a magical evening, so we only have to do this again. Do you love vintage? Maybe you even have a vintage blog? And think that you should have been in this stylish collection of people? Comment below! We are always looking for great people who love vintage as much as we do.
Ps. This was our first shopping event. Now that we have tried it we absolutely gonna do it again.
Alla älskar vintage och vill ha en del av vintage-kakan. I våras släpptes tre böcker på temat, Elsa Billgrens vintage,Retro Stockholm och Vintageparty (som jag skrev och stylade tillsammans med Volang och Vintageprylar). Expressen släppte en Vintage-bilaga, vi (vintageparty-gänget) startade Vintagefabriken och vintagemässorna exploderade i antal. Vintagevurmen fortsätter att vira in världen i sin varma retro-famn. Aldrig tidigare har svunna tider inspirerat så mycket som nu …
Funkis-fever!Design Lettershar tagit den världsberömde, danske arkitekten och formgivaren Arne Jacobsens typografi från 1937 och satt på tallrikar, muggar, bestick, kannor och skålar.
Retro i nytappning. Poppiga Lagerhaus blickar ständigt tillbaka några decennier i sin design. Porslinmed retroinspirerat mönster (något av deras specialitet),godisburkarvars design är hämtad från gamla läkarburkar, String-inspirerade möbler ochlampor i plåt. Tidigare i höstas kunde man även hitta pastellfärgade kopior av de klassiska Triett-kakburkarna – kakburkar i tre plan.
Barndomsdarlings! Formgivaren Catharina Kippel har tillsammans med Design House Stockholm tagit fram muggar, textilier och julkulor med Elsa Beskows klassiska sagomotiv från förra seklet. Farbror Blå, Fru Kolros, Herr Tistel och Fru Fuchsia är några av karaktärerna som har lämnat sagovärlden för lite vardagsrealism.
Retro i massproduktion. Möbeljättarna sneglar över axeln mot 1950-och 1960-talen och lanserar en rad retromöbler. Förutom IKEAs reproduktionen av det klassiska soffbordet Lövet från 1956, så finns nu även skolplanscher, emailjkannor och medicinskåp i reportoaren. Mio kontrar med retrosoffor med namnen Yesterday och Bogart, medan The Sofa Store gör varianter på klassiska soffor från 1940- och 1950-talen.
Gröna flaskor och koffertar. Danska House Doctor flirtar med industriellt 1900-tal och utökar ständigt sitt sortiment med replikor av godingar från svunna tider. Gröna flaskor som påminner om Apotekarnes bittervatten, plåtskåp i industrimodell och koffertar i olika kulörter (även Åhléns säljer denna typen av plåtkoffertar nuförtiden).
Gamla hus i vintagestil. Förutom att auktionsjätten Bukowskis har blivit en mäklarfima (numera auktioneras både hus och gårdar ut, jämte Louis Vuitton-koffertar och Carl Malmstens-fåtöljer), kan man numera köpa hela vintagekoncept. Till och med vintagehus. enast i raden av vintage:ifierande är Trivselhus som lanserar Vintage Living – en kollektion med hus som är inspirerade av gammal stil.
Alla vill ha en bit av vintagekakan. Det är inspirerande och roligt att fler inspireras av denna vackra estetik, om det så är sekelskift, funkis eller industridesign. Extra viktigt är det när det byggs så mycket som det gör i Stockholm. Jämte ett sekelskifteshus byggs skyskrapor i glas, något som ger mig utslag. Det enda stället de har lyckats är i Gamla Midsommarkransen där jag bor, där de faktiskt har tittat sig runt omkring och byggt efter den rådande stilen.
På det sättet är denna nyproducerade vintagevurm positiv, men jag vill också poängtera att jag så klart i första hand förespråkar real vintage och återbruk. Det är snällast och smartast mot miljö.
Förra söndagen tog jag John under den rutiga rockärmen, lämnade Midsommarkransen och begav mig mot fagra Kungsholmen. Där, på en av de finaste gatorna, bor min vän Volang-Linda och hon hade minsann ställt till med 30-års-kakkalas.
Last Sunday, I took John under my checkered sleeve, left Midsommarkransen and headed towards lovely Kungsholmen. There, on one of the cutest streets, my friend Volang-Lindalives. This very day was two days before her 30th birthday, so she invited a buch of friends over to a cookie party.
Linda bor tillsammans med sin fästman David och nyfödda Chaplin (Chappe som vi kallar honom) i en knarrig sekelskiftslägenhet, fylld till bredden med vackra ting. Grammofon-spelare, spegeldörrar, pompoms och roliga vykort.
Linda lives with her fiance David and newborn Chaplin (Chappe as we call him) in a lovely apartment from the early 1900, filled with beautiful things. Gramophone Player, mirrored doors, pompoms and funny postcards.
I köket hade Linda och hennes syster dukat upp till världens brakkalas med allsköns godsaker.
Linda and her sister had put out to all sorts of goodies in the kitchen.
Fölsisen!
Hurray! The birthday child!
Jag tog för mig av det ena och det andra, slängde kaffe i en kopp …
I took one cookie after the other and threw some coffee in a cup …
Gnagde lite på en rosa dammsugare.
Tasted a pink punch roll.
Därefter fick jag hänga med denna herre. Chappe. Det känns redan som vi känner varandra. Han har ju hört mina galna idéer därinne från magen och jag har känt han sparkar.
För mig känns det som att det var i förrigår som Linda ringde mig – lätt panikslagen – med orden “jag måste berätta en sak”. Det hördes att hon gick, och det tjöt från bilar runt omkring henne. Linda, som alltid är så skarp, darrade på rösten. “Jo, det är så här att jag tror jag är gravid”.
Jag, som satt i mitt kök och knackade artiklar, skrek rakt ut. Det pirrade i magen över allt det där som skulle hända. Det fantastiska. Äventyret som jag skulle få beskåda från andra sidan skrivbordet på Vintagefabriken. Ett liv som var hälften av två människor som jag så starkt tycker om och beundras av.
Magen växte och Djungelvråls-cravings och gråtmilda ögon med den.
Then I got to hang with this gentleman. Chappe. It already feels like we know each other. He has heard my crazy ideas in there from the stomach and I have felt his kicks. It feels like it was yesterday that Linda called me – with easily panic in her voice – with the words “I have to tell you something.””Well, I think I’m pregnant.” I screamed. There was a tingling in my stomach over all that would happen. The amazing thing. The adventure that I would get to view from the other side of the desk at Vintagefabriken. A life that was half of the two people that I like so much and admired.
Chappe alltså. Mustaschnappen har han fått av mig och John, inköpt i Paris.
Chappe with a Mustache Pacifier that me and John gave to him, before he was born. Bought in Paris.
Där låg han sedan. Slumrade till, vaknade och småbabblandes bakom nappen. Som om det var så himla mycket han ville säga mig efter att ha hört alla mina dumheter från andra sidan skrivbordet. I nio månader.
He was lying in my lap. Fell asleep, woke up and talked behind the pacifier. As if it was so damn much he wanted to say to me after hearing all my nonsense from the other side of the desk. In nine months.
Mörkret föll över Kungsholmen och det var dags för oss att gå hem. Jag och John vinkade hejdå till den lilla familjen och gick hem. Fulla med kokostoppar, hallongrottor, dammsugare och äppelpaj – och fullkomligt begeistrade av lille Chaplin.
It went dark and it was time for us to go home. John and I waved goodbye to the little family and went home. Packed with coconut tops, raspberry caves, cake and apple pie – and totally enamored of little Chaplin.
Efter veckor av slit sitter jag nu på tåget till Varberg. John sitter bredvid och min syster och svåger sitter i sätena bakom. I Varberg ska vi möta upp mina föräldrar för en helg av hösthav, snåriga promenader och rekreation. Det ska bli underbart.
Sist jag var i Varberg var i juni 2011. Det var magiskt. Jag och John smet i väg vardagen, landade bland blommiga lakan på fantastiska Okéns B&B (rekommenderas starkt), avnjöt frukost på den förtrollande innergården och tog långa promenader längs med havet som precis började värmas upp. Det var kyligt försommarvarmt och underbart vackert.
Translation!
After weeks of hard work I now sit on the train to Varberg. John sits beside and my sister and brother-in-law sitting in the seats behind. In Varberg, we will meet up with my parents for a weekend of autumn ocean, tangled walks and recreation. It will be wonderful. Last time I visit Varberg were in June 2011. It was magical. John and I snuck away from Stockholm, landed among floral sheets on fantastic Okéns B&B (highly recommended), ate breakfast in the enchanting courtyard and took long walks along the sea that had just started to warm up. It was chilly early summer warm and wonderfully beautiful.
Längtar.
Längtar till frasig, knastrande snö, hemlighetsfulla pysselpaket under granen, doften av granris och tändstickor. Längtar till prinskorvar och vegetarisk jansson. Pappas hembakta bröd och Karl Bertil Jonsson. Till när hela familjen försvinner upp på sina rum för att skapa rim-magi. Alltid i sista sekund, en timme innan paketutdelning. Gärna med en tupplur emellan.
Det är 54 dagar kvar till julafton. Och redan nu kan du hitta en bit av min jul i nya numret av specialutgåvan Amelia Jul. Tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Louise(Vintagefabriken-trion) har jag pysslat ihop en vintageinspirerad jul.
Hela reportaget är fotograferat avJessica Silversaga (men bilderna du ser här är så klart mina) i mitt barndomshem i Värmland. Det ni!
Tänkte ge er en liten tjuvkik nedan. Fler bilder och instruktioner hur du gör alla pyssel kan du så klart läsa i Amelia Jul – ute nu!
Volia! När det är dags att köpa höstkängor och spikskor inför vintern, ja, då går jag (tydligen) och köper mig ett par pastellrosa skor. Helt fruktansvärt opraktiskt, och underbart fint (om du frågar mig). Dessa ska kuta järnet över schackrutigt golv i dag!
100 mejl väntar på svar i mejlboxen, en deadline som nås och övervinnas och så ska jag och Lollo förbereda inför en spännande grej som händer på Vintagefabriken ikväll. Dessutom är det så här: Vintagefabriken har fått äran att sälja av en hel garderob med kläder från en urtrevlig lady. Ni anar inte vilken skatt det är! Vackra klänningar från 1950-talet, flotta handskar, svepande aftonkappor, rediga trenchcoats. Och 35 stycken baskrar – i alla kulörter du kan tänka dig! Denna skatt ska jag plåta av så ni kan kika in på Vintagefabriken.se. Peppen på det?
I förra veckan landade världens finaste Frankie daily journal 2014 på Vintagefabriken. Söt som sockerdricka och flott som fransos. Denna åtråvärda kalender som ALLTID säljer slut och det liksom ekar något sorts avgrundslöst sorgeskrik över halva internet, från alla de där som får ett lite tråkigare år. Med google calender eller någon svartvit fulvariant, där endast söndagarna lyser i färg.
Inte ett Frankie-potpurri av kulötrer, mönster, klistermärken, etiketter – allt det där som kalendern innehåller.
Senare samma dag som de där 20 stycken kalendrarna hade landat på fabriken kom John till fabriken och vi tog följe hem. När vi öppnar ytterdörren så ligger där ett brunt paket på den sönderklösta dörrmattan. Adresserat till John. Med ett Frankie-klistermärke på den rediga wellpappen.
John försökte trevande rädda situationen med ett “jag har beställt en kalender – till mig själv”. Han, som retas med mig för att jag är så analog som använder penna!
Nä, vet du vad. Fem minuter senare kom han med kalendern till mig och sa att det var till mig.
John hade beställt den så fort Frankie magazine yppat en knystade viskning om om att släppa en kalender för 2014. Han var snabbare än internet. Allt för att jag skulle få tag i mitt åtråvärda exemplar. Världens bästa John. Så omtänksam.
Nu vill jag att det ska bli januari, så jag får ställa in 2013:års exemplar i hyllan och pryda nya blad med drömmar och planer. Nyfiken på hur dessa blad ser ut?
Du får en tjuvkik här:
Translation!
The world’s finest Frankie daily journal in 2014 at landed on Vintagefabriken last week. Sweet as sugar and classy as a Frenchman. This coveted calendar that ALWAYS sells out and leaves a echo of some sort of abyss loosely mourning cries over half the internet, from all those who get a little more boring year. With Google calender or a monochrome ugliness, with only Sundays glow in color. Not a Frankie potpourri of colors, patterns, stickers, labels – all the things that this calendar contains.
Later that day when the 20 pieces of calendars had landed at the factory came John to the factory and we went home together. When we opened the front door there was a brown package on the door carpet. Addressed to John . With Frankie sticker on the lucid corrugated board. John tried tentative rescue the situation with a ” I have ordered a calendar – to myself .” He who tease me because I’m so analog that use pen! Nah, you know what . Five minutes later he came with the calendar to me and said it was to me. John had ordered it as soon as Frankie magazine whisper about to release a calendar for 2014. He was faster than the internet . The world’s best John. So thoughtful.
Now I want it to be in January, so I could set the 2013 calendar on the shelves and adorn new leaf with dreams and plans. Curious how these leaves look like ? You get a Sneak here:
Varje vecka fullkomligt ramlar frågorna in och svämmar över i mejlboxen. Näst efter frågor om min frisyr, är det framför allt en sorts frågor som fyller frågespalten: Hur gör man en blogg framgångsrik? Hur tjänar man pengar på sin blogg? Hur får man många läsare på sin blogg?
Aftonbladet har nu plockat upp ämnet och låter några bloggare – som just tjänar pengar på sina bloggar – uttala sig. Några av de som delar med sig av sina bästa tips är UnderbaraClara, Dennis M, Hugo Rosas och så moi!
