I höstas bestämde vi oss. Vi skulle sälja torpet på Gotland och styra om mot Värmland. På sikt, eller på en gång, sälja lägenheten i Midsommarkransen. Ha ett boende, istället för två.
Och bo på landet, där jag själv är uppvuxen.

Jag har varvat Hemnet så många gånger. Nördat ner i varenda liten värmländsk ort, och vänt på en hel del stenar. Planen eller drömman är ju att hitta ett hus i Värmland, och gärna så nära mina föräldrar som möjligt så vi kan avlasta och hjälpa till. Värmland må vara stort, men det är en krök av detta landskap som vi siktar in oss på. En socken. En plats som betyder så enormt mycket för mig.
Om jag var Anne, så är detta mitt Green gables.

Problemet med min hembygd är ju att folk trivs så jäkla bra. Eller alltså, det är ju fantastiskt. Men det betyder att det inte är så värst mycket ruljans på hus. Sedan är det ju det där att en har minnen till varenda avkrok, så en vet ganska precis exakt var en vill bo. Inte nära den vägen, för den är så trafikerad och där bränner bilarna på. Inte heller där, för då måste en korsa en stor väg om en ska cykla och bada. Men DÄR då? Jo, men är ju tok för långt bort från alla vänner och familjen.
Men DÄR DÅ? Nej, inte DÄR. Där har jag varit på fest med hembränt och skummisar. Det går inte. Och en vill ju bo med hyfsat cykelavstånd till affär och kollektivtrafik. Och en sjö!

Där är det enklare för John som är mer som ett vitt ark. Inga minnen till en ort, en sväng eller hembränt på fel adress. Utan endast en stark vilja att bo på landet, och – otippat nog – nära mina föräldrar. Vem är han?

Jag önskar att jag hade tiden att vänta in drömhuset på drömplatsen, men när en har bestämt sig för att flytta så blir det lite som att leva i ett mittemellanlandet. Där tanken är på landet, men kroppen är kvar i stan. Där nya bekantskaper inte lägger 100% energi på att rota, eftersom det finns en vetskap om att vi ska flytta.

Om ungefär ett år börjar Majken skolan. Jag hoppas och vill att hon ska kunna börja i en skola där hon kan rota sig. Inte rycka upp henne från det ena stället för att flytta till något annat. Samtidigt har jag en familjemedlem vars tid jag vill värna, innan tiden tynar bort. Och drömmen är samtidigt att hitta något beständigt. Inte under-tiden-går-väl-an.
Drömmen var att gå in i flytten med en air av avslappnad grace. Men jag är lite past that.
Kanske för att jag inser att detta inte kommer att gå ihop. Att det förmodligen kommer bli någon under-tiden-lösning någonstans på vägen. För det är för många saker som måste klaffa på en oklaffvänlig stig. Men låt oss kika ändå, var jag varit och grottat i tanken de senaste veckorna och månaderna.

Jag har ju haft min hembygd på Hemnet-bevakning i flera år, men nördat (rejält) aktivt det senaste året. Det som kommit upp är mindre sommarstugor och hus i samhället. Men jag vill ju ut på landet. Ta hand om ett gammalt hus.
Och här är en olika. Vissa drömmer om att resa, upptäcka och jetsetta skiten ur den här världen. Jag är mer en hemmaråtta, som blir genuint lycklig av att titta ut över en äng, se brytningarna i ett gammalt fönster, rensa ogräs och lukta på blommorna.
Där andra drömmer om spots i taket, drömmer jag om ett hus som knappt har el.
Ett gammalt hus.
Men har samtidigt hoppats på …

Skolan
Vi kan kalla det ursprungsdrömmen. Min stora dröm är att få köpa en gammal skola ett stenkast från mitt barndomshem. Den gamla skolan, en skola som min mamma gick i när hon var liten, används sedan 1970-talet (?) som verkstad eller pja, industri. Det är en arbetsplats.
Jag har suktat efter det där huset sedan jag var sju äpplen hög, och ägnat många kvällar mellan vakenhet och sömn att fantisera hur industri skulle kunna förvandlas till prunk. Idioti i varje avkrok, när inte ens en flisa tillhör mig.
För ett och ett halvt år sedan tog jag mod till mig, pratade med dem trevliga ägaren och fick kika in i den gamla skolan. Jag och John slängde ur oss att vi var mer än intresserade av att köpa skolan den dagen huset blev till salu. Eventuellt trodde ägaren att vi skulle bli avskräcka, haha, men det blev lite tvärtom-effekt. Efter ett och ett halv års luskande om skolan kommer bli till salu inom en överskådlig framtid – ackompanjerad av allsköns kreativa förslag för att hitta en lösning – har vi fått beskedet att det kommer att dröja innan skolan blir till salu. Om den blir till salu. Rimligt så klart. Huset används ju.
Där, för ett och ett halvt år sedan, hade jag nog en air av avslappnad feeling, men i takt med att tiden tickar så pja, har jag insett att just tiden går.
Så kanske är det dags att skapa nya drömmar? Tänka nytt. Kommer förvisso aldrig kunna släppa just den där skolan, för ett helt liv av dagdrömmar är svåra att sudda ut, men kanske kan en stapla drömmar på hög i hopp om att överskugga?

Slottet
Det är svårt att skapa nya drömmar. Men ett jädra SLOTT i Forshaga kanske skulle kunna bräcka en gammal skola? Och om inte ett slott, så VAD? En helt galen idé, men vi var bara tvungna att drömma linan ut. För så här nära ett slott kanske vi aldrig skulle vara igen.
Ett enormt hus, ett gammalt slott, som just nu är till salu. Och det bara kliade i mig att få återställa slottet, skapa en prunkande, resureseffektiv trädgård och polera fram allt det vackra igen. Låta er följa med på den galna resan! Gå loss på byggnadsvård, samarbeta med lokala experter, låta värmländskan flöda och utnyttja delar av slottet till bostad, resten till kommersiell verksamhet. Alltså hyra ut till bröllop, fest, konferens och utställningar med stark koppling till bygden. Ha en antikbutik, loppis eller byggnadsvårdbutik i källaren, där en kanske kan lyfta in social hållbarhet också. Och lyfta alla de människor som faktiskt byggt upp platsen. Och utomhusbio i slottsparken. Och slottslika! Och, och, och! Gah, vad jag gick totalt upp i detta, gjorde presentationer och började drömma. Det skulle vara ett enormt stort projekt, men passade ganska bra i huvudet, mitt i en coronakris, där uppdragen försvann och jag började skissa på nya märkligheter.
TV-programmet var ju redan kirrat: “Hjälp, jag har köpt ett slott”. Förmodligen kommer slottet dra i väg i pris, och vi vill inte leva som i dag: belånade upp över öronen. Utan faktiskt bära våra egna kostnader. Kanske, kanske har landat i att jag är mer lantis än slottsdam (även om just denna slottsdam skulle gå runt i pre-älskade kläder och äta upp till minsta smula för att undvika matsvinn), och jag vill bo ännu närmare mina föräldrar. Men skulle ÄLSKA att ta mig an rummen, döpa dem efter värmländska, historiska personer och samtidigt hållbarhetssäkra rubbet.
Plus är så sjukt imponerad av Forshaga och deras miljöarbete!
Min pappa jobbade som lärare i Forshaga back in the days, och jag har sett att många gamla kompisar flyttat just dit. Hade jag inte haft mina föräldrar i en annan bygd, en bygd som nog är mer hemma för mig och som geografiskt ligger bättre till (nära mina kompisar som bor på samma sida av Karlstad), så hade jag lätt flyttat dit. Denna vår har kört slut på mig, och många andra, så kanske hade jag kastat mig huvudstupa in i detta om det inte varit torpförsäljning, lägenhetsfix inför plåtning, boksläpp och den lilla detaljen att jag behövt skissa om min jobbsituation

Tomt & ekohus
Eftersom det inte dyker upp några hus i byn, så återstår en ganska otippad idé från en gamle-hus-vurmare som jag. Ett tredje alternativ. Att försöka köpa tomt och bygga ett resurssnålt hus i gammal stil, och med hjälp av återbrukat material. Ett hus som skulle smälta in i bygden, vara resurseffektivt och drömmen: självförsörjande. John har totalt snöat in på halmbalshus. Spännande! Så länge det ser gammalt ut, en kan återbruka järnet och det är klimatsmart så är jag game.
Att köpa tomt är ju lite knivigt, för det haglar ju inte direkt tomter. Och jag vill inte heller knö in mig någonstans där jag inte är 100% önskad (en del tomter säljs ju där grannarna inte så superförtjusta).
Kanske, kanske ger vi oss på att skapa ett drömhus, som suddar ut drömmen om den gamla skolan. Eller i alla fall blir ett himla bra alternativ. Så just nu är vi där och grottar.
En annan dröm skulle ju vara att rädda ett gammal hus från rivning, ett hus som behövde flyttas, men hur hittar en dem?

Kikar på tomter, scrollar Hemnet och funderar vilket liv jag vill leva. Kan leva. Där jag inte är högt belånad, kan jobba mindre om jag skulle vilja/behöva och där livet har en lång framtid. På en plats.
Så stora beslut. Hade älskat att styra upp projekt på slottet, skapa vackra miljöer, men undrar också hur avgränsningen mellan jobb och fritid skulle se ut?
Pja, så där håller jag på.

Och just ja, hyra har vi också varit inne på. Hyra i väntan på ett annat permanent boende.
Undrar just vilken parameter jag är beredd på att tumma på först. Det geografiska läget, huset/trädgården eller hur pass permanent lösningen är.
Nå, det lär vi få se så småningom.