I höstas bestämde vi oss. Vi skulle sälja torpet på Gotland och styra om mot Värmland. På sikt, eller på en gång, sälja lägenheten i Midsommarkransen. Ha ett boende, istället för två.
Och bo på landet, där jag själv är uppvuxen.
Jag har varvat Hemnet så många gånger. Nördat ner i varenda liten värmländsk ort, och vänt på en hel del stenar. Planen eller drömman är ju att hitta ett hus i Värmland, och gärna så nära mina föräldrar som möjligt så vi kan avlasta och hjälpa till. Värmland må vara stort, men det är en krök av detta landskap som vi siktar in oss på. En socken. En plats som betyder så enormt mycket för mig.
Om jag var Anne, så är detta mitt Green gables.
Problemet med min hembygd är ju att folk trivs så jäkla bra. Eller alltså, det är ju fantastiskt. Men det betyder att det inte är så värst mycket ruljans på hus. Sedan är det ju det där att en har minnen till varenda avkrok, så en vet ganska precis exakt var en vill bo. Inte nära den vägen, för den är så trafikerad och där bränner bilarna på. Inte heller där, för då måste en korsa en stor väg om en ska cykla och bada. Men DÄR då? Jo, men är ju tok för långt bort från alla vänner och familjen.
Men DÄR DÅ? Nej, inte DÄR. Där har jag varit på fest med hembränt och skummisar. Det går inte. Och en vill ju bo med hyfsat cykelavstånd till affär och kollektivtrafik. Och en sjö!
Där är det enklare för John som är mer som ett vitt ark. Inga minnen till en ort, en sväng eller hembränt på fel adress. Utan endast en stark vilja att bo på landet, och – otippat nog – nära mina föräldrar. Vem är han?
Jag önskar att jag hade tiden att vänta in drömhuset på drömplatsen, men när en har bestämt sig för att flytta så blir det lite som att leva i ett mittemellanlandet. Där tanken är på landet, men kroppen är kvar i stan. Där nya bekantskaper inte lägger 100% energi på att rota, eftersom det finns en vetskap om att vi ska flytta.
Om ungefär ett år börjar Majken skolan. Jag hoppas och vill att hon ska kunna börja i en skola där hon kan rota sig. Inte rycka upp henne från det ena stället för att flytta till något annat. Samtidigt har jag en familjemedlem vars tid jag vill värna, innan tiden tynar bort. Och drömmen är samtidigt att hitta något beständigt. Inte under-tiden-går-väl-an.
Drömmen var att gå in i flytten med en air av avslappnad grace. Men jag är lite past that.
Kanske för att jag inser att detta inte kommer att gå ihop. Att det förmodligen kommer bli någon under-tiden-lösning någonstans på vägen. För det är för många saker som måste klaffa på en oklaffvänlig stig. Men låt oss kika ändå, var jag varit och grottat i tanken de senaste veckorna och månaderna.
Jag har ju haft min hembygd på Hemnet-bevakning i flera år, men nördat (rejält) aktivt det senaste året. Det som kommit upp är mindre sommarstugor och hus i samhället. Men jag vill ju ut på landet. Ta hand om ett gammalt hus.
Och här är en olika. Vissa drömmer om att resa, upptäcka och jetsetta skiten ur den här världen. Jag är mer en hemmaråtta, som blir genuint lycklig av att titta ut över en äng, se brytningarna i ett gammalt fönster, rensa ogräs och lukta på blommorna.
Där andra drömmer om spots i taket, drömmer jag om ett hus som knappt har el.
Ett gammalt hus.
Men har samtidigt hoppats på …
Skolan
Vi kan kalla det ursprungsdrömmen. Min stora dröm är att få köpa en gammal skola ett stenkast från mitt barndomshem. Den gamla skolan, en skola som min mamma gick i när hon var liten, används sedan 1970-talet (?) som verkstad eller pja, industri. Det är en arbetsplats.
Jag har suktat efter det där huset sedan jag var sju äpplen hög, och ägnat många kvällar mellan vakenhet och sömn att fantisera hur industri skulle kunna förvandlas till prunk. Idioti i varje avkrok, när inte ens en flisa tillhör mig.
För ett och ett halvt år sedan tog jag mod till mig, pratade med dem trevliga ägaren och fick kika in i den gamla skolan. Jag och John slängde ur oss att vi var mer än intresserade av att köpa skolan den dagen huset blev till salu. Eventuellt trodde ägaren att vi skulle bli avskräcka, haha, men det blev lite tvärtom-effekt. Efter ett och ett halv års luskande om skolan kommer bli till salu inom en överskådlig framtid – ackompanjerad av allsköns kreativa förslag för att hitta en lösning – har vi fått beskedet att det kommer att dröja innan skolan blir till salu. Om den blir till salu. Rimligt så klart. Huset används ju.
Där, för ett och ett halvt år sedan, hade jag nog en air av avslappnad feeling, men i takt med att tiden tickar så pja, har jag insett att just tiden går.
Så kanske är det dags att skapa nya drömmar? Tänka nytt. Kommer förvisso aldrig kunna släppa just den där skolan, för ett helt liv av dagdrömmar är svåra att sudda ut, men kanske kan en stapla drömmar på hög i hopp om att överskugga?
Slottet
Det är svårt att skapa nya drömmar. Men ett jädra SLOTT i Forshaga kanske skulle kunna bräcka en gammal skola? Och om inte ett slott, så VAD? En helt galen idé, men vi var bara tvungna att drömma linan ut. För så här nära ett slott kanske vi aldrig skulle vara igen.
Ett enormt hus, ett gammalt slott, som just nu är till salu. Och det bara kliade i mig att få återställa slottet, skapa en prunkande, resureseffektiv trädgård och polera fram allt det vackra igen. Låta er följa med på den galna resan! Gå loss på byggnadsvård, samarbeta med lokala experter, låta värmländskan flöda och utnyttja delar av slottet till bostad, resten till kommersiell verksamhet. Alltså hyra ut till bröllop, fest, konferens och utställningar med stark koppling till bygden. Ha en antikbutik, loppis eller byggnadsvårdbutik i källaren, där en kanske kan lyfta in social hållbarhet också. Och lyfta alla de människor som faktiskt byggt upp platsen. Och utomhusbio i slottsparken. Och slottslika! Och, och, och! Gah, vad jag gick totalt upp i detta, gjorde presentationer och började drömma. Det skulle vara ett enormt stort projekt, men passade ganska bra i huvudet, mitt i en coronakris, där uppdragen försvann och jag började skissa på nya märkligheter.
TV-programmet var ju redan kirrat: “Hjälp, jag har köpt ett slott”. Förmodligen kommer slottet dra i väg i pris, och vi vill inte leva som i dag: belånade upp över öronen. Utan faktiskt bära våra egna kostnader. Kanske, kanske har landat i att jag är mer lantis än slottsdam (även om just denna slottsdam skulle gå runt i pre-älskade kläder och äta upp till minsta smula för att undvika matsvinn), och jag vill bo ännu närmare mina föräldrar. Men skulle ÄLSKA att ta mig an rummen, döpa dem efter värmländska, historiska personer och samtidigt hållbarhetssäkra rubbet.
Plus är så sjukt imponerad av Forshaga och deras miljöarbete!
Min pappa jobbade som lärare i Forshaga back in the days, och jag har sett att många gamla kompisar flyttat just dit. Hade jag inte haft mina föräldrar i en annan bygd, en bygd som nog är mer hemma för mig och som geografiskt ligger bättre till (nära mina kompisar som bor på samma sida av Karlstad), så hade jag lätt flyttat dit. Denna vår har kört slut på mig, och många andra, så kanske hade jag kastat mig huvudstupa in i detta om det inte varit torpförsäljning, lägenhetsfix inför plåtning, boksläpp och den lilla detaljen att jag behövt skissa om min jobbsituation
Tomt & ekohus
Eftersom det inte dyker upp några hus i byn, så återstår en ganska otippad idé från en gamle-hus-vurmare som jag. Ett tredje alternativ. Att försöka köpa tomt och bygga ett resurssnålt hus i gammal stil, och med hjälp av återbrukat material. Ett hus som skulle smälta in i bygden, vara resurseffektivt och drömmen: självförsörjande. John har totalt snöat in på halmbalshus. Spännande! Så länge det ser gammalt ut, en kan återbruka järnet och det är klimatsmart så är jag game.
Att köpa tomt är ju lite knivigt, för det haglar ju inte direkt tomter. Och jag vill inte heller knö in mig någonstans där jag inte är 100% önskad (en del tomter säljs ju där grannarna inte så superförtjusta).
Kanske, kanske ger vi oss på att skapa ett drömhus, som suddar ut drömmen om den gamla skolan. Eller i alla fall blir ett himla bra alternativ. Så just nu är vi där och grottar.
En annan dröm skulle ju vara att rädda ett gammal hus från rivning, ett hus som behövde flyttas, men hur hittar en dem?
Kikar på tomter, scrollar Hemnet och funderar vilket liv jag vill leva. Kan leva. Där jag inte är högt belånad, kan jobba mindre om jag skulle vilja/behöva och där livet har en lång framtid. På en plats.
Så stora beslut. Hade älskat att styra upp projekt på slottet, skapa vackra miljöer, men undrar också hur avgränsningen mellan jobb och fritid skulle se ut?
Pja, så där håller jag på.
Och just ja, hyra har vi också varit inne på. Hyra i väntan på ett annat permanent boende.
Undrar just vilken parameter jag är beredd på att tumma på först. Det geografiska läget, huset/trädgården eller hur pass permanent lösningen är.
Nå, det lär vi få se så småningom.
Loading Likes...
Nu vet jag ju inte hur mycket plats er släkt har men skulle ni inte kunna bo inneboende om ni tror att det kommer något relativt snart? Vi har bott 5 personner på 75kvm medan vi letat lägenhet senaste halvåret. Det är ju lite jobbigt men går oväntat bra ändå.
Tanken har ju kommit upp, att bo i mina föräldrar gästrum. Men då snackar vi väääääldigt liten yta. Skulle dock inte vilja utsätta dem för vårt härj under en längre tid. Den ena har tinnitus och den andra har andra komplikationer som inte gör det så enkelt. I tider av corona är det inte heller optimalt eftersom de är över 70 och riskgrupp x 2.
Blocket brukar krylla av gamla hus (ofta rubrik som timring) för flytt på våren/sommaren, brukar heller inte bli så hemskt dyrt! 10-50tusen cirkus i mina trakter!
Vi har hittat vårt framtida hus genom sökesannonser i lokala fb-grupper. Huset vi ska köpa har inte varit ute på annons. Ett tips om ni inte redan försökt med det
Det blir åtminstone två år med mittemellanboende på nya orten för oss, dels för att hitta nya huset och dels pga renovering.
Tror att många gör det där misstaget. Att de ska invänta det perfekta huset. Och plötsligt har det gått flera år för att man inte vågar slå till. Jag tänker tvärtom. Bättre att ställa in sig på att det inte blir helt rätt (eller till och med ganska fel) men att det kommer funka ändå. Och att man vågar ta klivet. Jag menar inte att man ska köpa ett hus man ogillar. Utan bara att fundera igenom vad som verkligen betyder något. Är det viktigt att barnen kan cykla till en badsjö utan att passera en stor väg? Är det viktigt att huset ska vara från ett visst årtal. Är det viktigt att det ligger Max x km från dina föräldrar? Och när den listan är klar så får man rangordna kraven. Hur viktiga är det? Är allt viktigt? Hur länge kan du leva utan de där livsviktiga sakerna? Antingen i Midsommarkransen eller i ett så-länge-hus-i-Värmland.
Tror som Lina skriver ovan! Och Clara har ju skrivit så bra här om hur det gick till när de köpte sitt hus och tankarna nu efteråt: https://underbaraclaras.se/2020/01/26/nu-vet-jag-var-hemma-ar/
Ja, mitt förnuft vet ju detta innerst inne. Mitt naiva jag tror att jag kan byta min Gotlands-dröm som jag byggt upp under flera år mot något liknande i Värmland. Det blir ganska snabbt platt fall, hahaha.
Tack för länktipset till Clara, och det vore ju en dröm att få tag i ett sådant där hus – 70-talsrenoverat eller ej. Det är ju en dröm. När det gäller gamla hus så är jag inte så nogräknad.
När vi letade hus på landet hade vi först väldigt höga krav. Gammalt trähus, vacker trädgård, några grannar men ändå utsikt och lantligt, nära havet, och lågt pris så vi inte skulle behöva ta så mycket lån. Plus att det bara var två olika bygder som var intressant. Eh, ja omöjligt visade det sig.
Men under de 2 åren vi letade hus började det visa sig vad som var viktigast, och huset som vi hittade är perfekt. Trots att det bara prickar in det perfekta lantliga läget (fast vi fick ge oss på nära havet), lagom storlek på tomt och hus och bra pris.
Enligt mig är läget och priset det viktigaste. Det går inte att ändra på i efterhand, som det mesta andra går att ändra och fixa med. Och att det känns rätt när ni är på visning. Trodde inte det om vårt hus innan visning men oj vad det kändes rätt i magen.
Jag har ett mittemellan-boende och är betydligt nöjdare än vad jag var med lägenheten i stan. Räknar på 2-3 år här, minst. Det är toppen för att känna av vad man behöver. Jag trodde jag ville ha ett byggnadsvårdsprojekt, men har landat i att en hel del grejer faktiskt är bättre i modernare hus, och att det är utemiljöer och inte byggnader jag vill lägga energi på. Det verkar vara så att det man drömmer om ibland inte är det som är bra för en i verkligheten och då är det som du skriver fett att inte vara fast med megalån.. Satsa på trailerpark med ett stort tiny house som bas? Perfekt som gäststuga sen när drömmen dyker upp..
Ja, vi har fattiest varit inne på tanken om ett tiny house på hjul, så den tanken har vi inte släppt.
Modernare hus är inte för mig tyvärr. Är uppvuxen i ett byggnadsvårdsprojekt, har bott i modernare hus, men älskar precis allt – till och med draget mellan tårna på vintern – med gamla hus. Och jag gillar ju att fixa, det är mitt DNA, så det måste vara ett gammalt hus. Så långt vet jag. Men det jag kanske får tumma på är exakt närhet till mina föräldrar, även om det så klart vore praktiskt.
Jag förstår fullkomligt. Vi återvände till Mälardalen efter tretton år i Skåne. Inte det lättaste att få allt att klaffa och dessutom med lite tidspress. Maken var villig att bara köpa ett radhus någonstans “så länge”. Panik! Jag är ju precis som du. Det ska vara ett gammalt hus med helst så många kriterier som möjligt uppfyllda. Och det gick bra! Vi hittade vad vi sökte. En del att göra förstås. Men det är ju så vi vill ha det 🙂 Så det kommer säkerligen lösa sig. Om ni är intresserade av ett riktigt projekt så kan jag tipsa om https://www.landsbygdsdrom.se/. Robert Danielsson är passionerad byggnadsvårdare som vurmar för alla ödehus som står och förfaller. Han startade även gruppen “jag räddade ett ödehus” på Facebook där man tipsar varandra. Kanske det finns något i “ditt” område? Stort lycka till! 🙂
Åh, ska genast följa! Och skönt att någon förstår, hahah!
Å, känner igen mig i att vilja flytta SNARAST, men också vara kräsen. Vill också ha ett gammalt hus, men det får inte vara ett ruckel. Inte för nära vägen, och inte fööör långt från vägen heller pga snö. Inte grannar alltför nära pga vill ha minsta möjliga insyn. Drömmen är ett lagom stort, vackert trähus med bra rumsindelningar, fina promenadvägar intill och cykelavstånd till badsjö, utsikt över åkermark och gärna en ladugård för fester och en bagarstuga. Ja, det ska vara i rätt område också..
Om jag ska minimera min kräsenhet behöver det ”bara” vara rätt område, fint läge och att huset är fint, eller åtminstone har potential att bli fint inuti och utanpå… såna finns ju, men inte till salu. Är så besviken i efterskott att jag inte köpt när något bra nog varit till salu, trots att tidpunkten inte var optimal. Det är min största dröm i livet att ha gård och hus och få tapetsera, måla, plantera, bjuda hem folk till… Ja, förverkliga mina dagdrömmar helt enkelt. Min målbild är någon slags egen variant av underbaraclara-livet, haha.
Förstår precis hur tankarna går och vi letade LÄNGE innan vi slog till på vårt nuvarande boende. Vi senarelade drömmen om det perfekta huset och köpte ett hus i rätt geografiskt område. Här finns fin natur, återvändsgata, barnvänligt boende, fina förskolor, bra skolor och närheten till stan. Flera stora steg framåt för oss och vår lilla tjej. Vi resonerar som så att dottern får gå i en bra förskola och skola där vi vill att hon ska få gå och när rätt hus dyker upp i närheten slår vi till.
Med allt detta sagt så stormtrivs vi där vi bor nu. Flytten kunde inte ha blivit bättre.
Håller tummarna för ett det dyker upp något lämpligt även för er och håller med alla här ovan som lobbar för rätt läge i första hand, särskilt som en blir mer och mer kräsen ju mer en letar…
Har du kollat Finn.no? I Jämtland är det vanligt att de norska mäklarna bara annonserar på Finn och inte på Hemnet.
TACK FÖR TIPS!
Tack för att du delar er resa! Vi är inte på väg till landet, men jag kan verkligen relatera till känslan av att vara “mitt emellan”. Har efter långa diskussioner lyckats övertyga min sambo om att vi ska flytta “hem”. Men det är mycket som måste klaffa, framförallt på jobbfronten, så vi är överens om att det är ett projekt på 2-3 års sikt. Vi har det på många sätt väldigt bra där vi är, men jag är så otålig! Har också ett barn som börjar skolan nästa år och även det stressar. Nu verkar ni ju ha goda skäl att vilja flytta så fort som möjligt, men jag vill bara dela två tips som jag landat i för egen del: försök ha rimliga förväntningar på hur det kommer bli på nya stället och acceptera att inte allt kommer klaffa (med när flytten blir eller till vilket hus) och glöm inte att även vara här och nu passa på att uppskatta allt det du gillar med Stockholm. Så svårt att inte bara leva i framtidsdrömmen, tycker jag. Och framförallt, lycka till!
Håller helt med den som skrev att det inte handlar om det perfekta drömhuset. Att vara lycklig och harmonisk handlar väldigt lite om materiella saker. Har man mat och kläder och tak över huvudet för sin familj så räcker det. Drömhuset är väl snarare ett hus där man lever med dem man älskar och har det bra tillsammans. Inte ett visst sorts hus, på en viss sorts plats inrett med en viss sorts ägodelar. Jag har sett mer än en familj som levt just så och de får aldrig ro. Så fort det där “drömhuset” är sas perfekt så vill de ha ngt nytt, ngt annat. Visst det är en “kreativ process” att drömma och inreda ett perfekt hem. Men det är verkligen ett slags lyxliv få förunnat här på jorden. Vara kreativ med det man har, även om det sas tycks långt från vad man går och tror att man drömmer om eller “bara måste ha för att skapa sitt drömliv” är en större utmaning, och kanske finner man på vägen att det inte är gamla framtagna golvbrädor från 1700-talet som är vad livet verkligen handlar om. Inte heller den perfekta tapeten eller soffan. Utan människor och annat som lever och andas, känner och tänker, berör och berörs. Har vänner (de ovan nämna aldrig nöjda), som sas renoverat bort sina barns såväl småbarnstid som skoltid och ibland nära nog sina äktenskap i jakt på nånslags inbillad lycka som de – ännu – tror sig finna i en gammal kakelugn. Men, såklart kan det vara att rädda ett gammalt övergivet hus som är lyckan för vissa…men kanske ändå att man skall akta sig för att ha för många materiella krav för sin lycka i livet. Det finns så många inbillade måsten så fort man gör ngt i dag. För många är det enda verkliga måste att få ihop till mat, till skolavgift för sina ungar, till läkarbesök…
Någon dröm om det perfekta huset när jag inte. Men ett hus, nära min familj, så jag kan avlasta och hjälpa till i livets sista år, och låta mina barn få njuta av en sådan uppväxt som jag själv haft. Där saker inte är så noga, där inget är perfekt, där materiella ting spelar liten roll, men närhet till skog och natur spelar större roll. Att få ta hand om ett gammalt hus handlar dels om en dröm att leva det liv som jag är uppväxt med, men också ett intresse för gamla hus. Kram Emma
Kan verkligen relatera till det har. Letar ocksa hus i Varmland nara mina foraldrar men kan inte hitta ett endaste hus som vi (eh jag) ar intresserade av. Darfor lutar det at att vi kommer bygga nytt… vilket vi egentligen inte vill. Vi planerar dock inte flytt till Varmland forran om 2 ar sa vi har tid att leta fortfarande. Sjalvklart kan man inte fa allt pa onskelistan men narheten till familjen vill jag inte tumma pa (efter 10 ar utomlands) och for tillfallet finns det inte ett endaste hus till salu i byn/narheten av byn dar vi vill bo!
Det kanske är för långt från dina föräldrar men i Sunne ligger det ofta många gårdar ute till försäljning! Drömmer själv om livet på landet men det lär nog aldrig bli verklighet pga redan rotad i Kd. Allt gott Emma ❤️
Så himla spännande!! Ett ytterligare sätt att hitta ett hus kanske är att annonsera i lokaltidningen och det lokala annonsbladet? Många äldre scrollar nog inte blocket och typ gratistidningar bör inte underskattas (här i trakten är annonsnytt sättet att nå ALLA). Typ önskas köpa: hus från före 1930 med uppvuxen trädgård. Renoveringsbehov inget hinder.
Hoppas ni får napp snart!
Jag planerade och drömde om flytten till landet i nästan 10 år innan det blev verklighet. Var inne på hemnet varje dag. Vi flyttade till en tillfällig lösning, en lägenhet på tredje våningen, där vi blev kvar ett år. Vi åkte runt på landsbygden och letade upp tömma hus. Ringde ägarna, i vissa fall flera gånger. Till slut fick vi flytta till en annan kommun, byta jobb och förskola. Allt var hemskt men är glömt nu. Sen förra året bor jag nu på drömgården. Fastän många punkter på önskelistan inte alls stämmer med verkligheten. En sak som jag saknar är faktiskt att vi inte har cykelavstånd till en badsjö. Det går ju inte att ändra på.
Såklart jättelätt för en annan att säga, men jag tänker att en flytt till Värmland oavsett kommer innebära att du kommer mycket närmare dina föräldrar än idag. Då kanske det egentligen inte spelar någon roll om det tar 10 eller 100 minuter att ta sig till dem? (Säger jag kanske mest för att jag bor en timme bort från min sjuka mor och försöker motivera att det är ok). Jag vill ju tro att magkänslan när ni kliver in i ert hus är absolut viktigast, på sikt. Har man en specifik dröm så måste man ju våga tro att den kan bli sann, men finns inte tiden att vänta så kanske man bara måste våga kasta sig ut.. Tipsar även om gruppen “Torp & gårdar under 300.000:-” på Facebook, där kan det dyka upp tjusiga saker till bra pris.
Finns en grupp på Fb som heter “Jag räddade ett ödehus!” Både inspiration och förmedling mellan köpare och säljare.