Den stora drömmen om landet

 

Till våren skulle vi sålt vårt torp på Gotland. Vi får se hur det blir med den saken. Värdslig sak i sammanhanget kan tyckas. En sak är klar. Den dagen vi säljer kommer jag fungera som vattenreservoar för alla Gotlands lantbruk med mina tårar.  Synd att de är så salta.
Jag älskar den där platsen. Torpet. Den rosa bussen. Trädgården. Omgivningarna. Stränderna. Ljuset. De kalkvita, dammiga vägarna. Alla prunkande, levande oaser av kreativa idéer. Alla loppisar, vintagebutiker. Det finns så mycket att älska. Men som jag skrivit innan så går liksom inte livet ihop. Geografiskt och känslomässigt.
Jag hoppas innerligt att vi hittar rätt köpare till torpet. Någon som vill ta över vår påbörjade kärlekshistoria.

Men vad drömmer vi om då?
Vad händer nu? Eller sen?

Vi hade en gaaaaanska långsiktig plan tills för några veckor sedan. Eller snarare dröm. Planer är svåra att ha i tider som denna.
“Planen” var att sälja torpet och istället styra om till Värmland. Drömmen var och är att hitta ett gammalt hus i närheten av mina föräldrar, där jag själv är uppvuxen. På landet, en bit från Karlstad i Värmland.
Kanske vill jag åt min egen barndom. Kanske var jag inte klar. Uppvuxen på landet, intill ängarna, i ett hus med knarriga golv och med middagen växande runt knuten.
Drömmen är att hitta ett gammalt hus som vi kan rusta upp över tid (om behovet finns), och som i sinom tid kan bli ett permanentboende. Vi drömmer om en stor tomt, likt den på Gotland, där vi kan anlägga en trädgård och bygga det där växthuset på. Fortsätta drömmarna. Helst av allt skulle jag vilja skära ut torpet på Gotland, med rosa buss och rubbet och bara frakta till Värmland. För jag vill ha det livet – året om.

Vad är det för hus vi letar efter då?
Tyvärr har vi kärat ner oss i ett hus, ett stenkast från mina föräldrar. Ett hus jag drömt om i hela min barndom (som vi fick gå in i för lite mer än ett år sedan). Ett litet, tiny problem bara. Huset är inte till salu. Än. Men kanske, eventuellt i framtiden. Eller kanske … inte.

Men så är väl drömmar. Svåra att greppa och omvandla till verklighet, och fina som tusan.  Och riktigt bra stoff för dagdrömmar. Något en behöver i tider som dessa, särskilt när en inte kan åka till Värmland och besöka de vänner och äldre som står en nära.

Kanske får vi försöka styra om drömmarna en aning. Kanske hittar vi något annat hus.
Eller fortsätter att hoppas.
Vi får se. Just nu är allt en enda röra, för ingenting blev som jag hoppats.
Reloadar Hemnet, kastar ut krokar och hör av mig till gamla bekanta i bygden.
Kanske, kanske nappar det till slut.

Men jag känner att jag vill hem. En känsla som pyrt i mig under det senaste året, men som på något sätt blev oundviklig i höstas. Jag vill hem.
Hem till Värmland. Nu mera än någonsin.

 

 

Loading Likes...

Söndagsdrömmen x 4

Söndag! Det firar vi med att gött loss bland parallella liv.
Ja, jag drömmer om att flytta ut på landet. Ja, jag drömmer om en gammalt hus.
Men eftersom jag själv inte ska flytta ut på landet just precis nu, så pepprar jag med vackra hus som någon annan kanske vill ta hand om. Och för oss andra: söndagsgodis för ögonen.

Först ut är ett gulligt torp – med solceller på taket – i Sunne!

Sådan otrolig dröm!
Älskar köksskåpen. Och ska spara för evigt i minnet.

Med kakelugn och vackra golv <3

Här kan en göra sovrum! Precis så här såg övervåningen på vårt torp ut innan vi gjorde sovrum däruppe.

Den andra söndagsdrömmen är ett gulligt hus i Norrtälje, som är i stort behov av kärlek och omvårdnad. Ett ljuvligt året-runt-boende!

Nästa är en sekelskiftesdröm i Kramfors! Tänk så vackert detta hus hade blivit om en putsade fram orginaldetaljerna och tog hand om det.

Det där runda fönstret! Så fint!

Sist ut – men absolut inte minst (eller billigast) – är detta otroligt vackra hus i Växjö!
Jag är ju extremt svag för putsade hus ska sägas.

Och alltså, kolla toaletten!
Det var alla söndagsdrömmar för i dag.

Loading Likes...

Söndagsdrömmen

Ja, nu har ju jag en annan plan i livet som ni vet. Värmland. Men eftersom jag hänger runt på Hemnet en jädra massa så bara måste jag ju dela med mig av de där dammliga pärlorna eller bortglömda kåkarna som är behov av kärlek om omtanke.
Ramlade över detta gamla hus i Strängnäs med äppelträd, punchveranda och kakelugnar.
Kan ju bli exakt hur vackert som helst med stor dos omtanke.

Kolla denna! Sleeping beauty!

 

Hoppas huset hamnar i rätta händer!

Loading Likes...

Söndagsdrömmen

Jamen ska vi drömma oss bort lite, mata det parallella livet.
Först åker vi till …

Fagersta! Till dignande äppelträd, prunkande trädgårdar och ett gult hus.

Med pardörr rakt ut i trädgården. Sådan dröm!

Och ganska så praktfull veranda! Här kan en ju faktiskt bo två familjer, och dela lite på vardagens bestyr.

Sitta lite här med bästa vännen och spela kort när det regnar.

Eller ett B&B om drömmarna pekar ditåt.

Gölligt med de små kakelugnarna.

Och söta små fönster.
Efter Fagersta drar vi till ett rosa slott …

… i Söderhamn. Alltså detta är ju helt overkligt, eller hur? Och här får ju halva vänskapskretsen plats.

Världsvackra kakelugnar.

Och dörrarna!

Tomten vettetusan, men alltså det där trappräcket vill en ju åka på, eller hur?
Sådant maffigt! Hoppas så att det hamnar i rätt händer som varsamt putsar fram historien.
Huset har två lägenheter, så det är ju bara att ringa polarn, eller hur?
Dela på allt trök (typ en elbil och borrmaskin) och sedan maxa det sociala när andan faller på.
Om jag gillar tanken på kollektivliv? Eh, ja.

Loading Likes...

Söndagsdrömmen

Hmm, jag undrar om en skulle börja med inslaget söndsagsdrömmen. Något att nära det parallella livet med, eller livet om en annan (lite lugnare) plats.

Jag visade ju orangeriet förra söndagen, och nu tycker jag att vi spanar in ett gammalt, vackert tingshus i Säffle!
Kanske ett b&b här? Eller att pilla in en kil i kärnfamiljen och skapa någon annan gemenskap. Jag tror trots allt inte alla de här ensamma öarna är bra för oss. Att vi ska klara oss själva inom fyra väggar.
Okej, åter till drömmarna.

Mot Säffle och en prunkande trädgård. Tänk morgonfrukost här, och en massa krukor på den där trappan.

Pampig entré.

En hel massa sovrum med . En sommarbukett på bordet där, fluffiga lakan och tunna gardiner som blåser i vinden.

Jag gillar ju Värmland som bekant. Och detta är ju ganska flott eller hur?

Loading Likes...

Lite Provence på söndagsförmiddagen

Det finns en strimma längt (underdrift) till Värmland, så jag brukar sondera Hemmet-terrängen för att göda ett parallellt liv där. Men det säljs föga i Värmland. Trivs alla så jäkla bra där?
Så jag fladdrar ofta i väg i mina Hemmet-sökningar. Och i går hamnade jag i Provence – utanför Stockholm.
Helt galet!

Närmaste granne är Engsholms Slott, bara en sån sak. Och alltså kolla in bilderna!
Här skulle en ju vilja starta kollektiv, inte sant?

FOTO: SPINELL
STYLING: RYDMAN

Loading Likes...

Önskeinlägg: Hur ser ditt liv ut om 10 år?

Vet ni, en av de bästa grejerna jag vet är när ni önskar inlägg. Jag fick ju en hel drös för ett par veckor sedan och ska mangla mig igenom vartenda ett av dem, efter bästa förmåga.

Ett önskeinlägg löd: Hur ser ditt liv ut om tio år i dröm/fantasi? Vad kommer du se tillbaka på och vad skulle du säga till dig själv idag, om tio år (om du förstår?) Älskar framtidsfantasi och drömmar om att bli en klokare människa / hålla kontakten med sina drömmar om livet, vore härligt att höra om dina. Du har säkert skrivit på temat tusen gånger men kan ju variera från tid till annan hur den där framtiden ser ut! Kram!

Okej, let’s do this. Jag är en dagdrömmare av rang, och jag älskar att dagdrömma långt in i framtiden. Kanske är det ett sätt att förbereda sig på något vis, eller ett sätt att leva ett parallellt liv. Jag är trots allt ganska dålig på att leva i nuet. Och kanske dålig på att nöja mig med ett litet liv.
Jag vill leva hundra olika liv, på olika platser, med olika erfarenheter och skeenden.

Men okej, om jag ska skräddarsy mitt eget liv. Och sätta en dröm i en någorlunda verkliga kontext? Som inte är livet jag lever nu (som inte direkt är kattpiss).
Ja, så ser det ut så här:

Om 10 år är jag 46 (förhoppningsvis) friska år.

Jag är ganska säker på att jag bor på landet då. Har ETT boende. Ett hus i puts med stora, spröjsade fönster och gammal själ. Jag jobbar på något vis med det jag gör nu, fast kanske i en annan form.  Jag skriver och fotograferar, kanske skriver böcker eller föreläser. Jag läser tidningen varje dag, för det hade jag inte tid med när jag var yngre.

Någon gång då och då piper jag med tåget till Stockholm. För staden och alla vännerna finns ju kvar även om jag flyttar från den.
Själv jobbar jag mestadels hemifrån, nära min stora trädgård fylld av perenner och grönsaker,  och med katten och John som sällskap.
Somrarna spenderar vi mest hemma. Vännerna från kors och tvärs ansluter, eller så ansluter vi till dem. Stannar en helg och umgås så mycket att vi måste sitta i ett tyst rum en vecka efteråt. Av rent och skär utmattning. Det blir en tur till havet och Tjörn varje år där jag möter upp min vän Åberg. För det är sedan gammalt att vi ska dricka sherry på västkusten när vi blir gamla, så varför inte börja som ung 46-åring?

Det blir en tur till Skellefteå också, där Johns föräldrar har stuga. Dit vi knappt hinner nuförtiden mellan Gotland, Värmland, kompisar i Skåne, Göteborg och längt till västkusten och alla kompisars sommarställen som är sprinklade som strössel över hela landet.
Vi har en bas, med några tydliga avtagsvägar. Vi bor inte på en avtagsväg, med triljoner småstigar som väntar på oss. Kanske bor några nära vänner från Stockholms-tiden runt knuten? Eller så har vi gått på kompis-safari i bygden.

Majken och Bodil är så klart skitsura på oss eftersom vi flyttade från Kransen, men de minns faktiskt inte så mycket av den tiden, eftersom de var så pass små när vi flyttade från stan. De mörkaste och gråaste novemberdagarna längtar jag tillbaka till Midsommarkransen, men påminner mig själv om att jag under så lång tid just drömde om det här. Och att det är ju här jag har alla mina hobbys. Odla, snickra, pyssla,  greja, safta, sylta och plocka svamp. Jag har en verkstad och ett orangeri. Orangeriet har jag byggt själv. Drömmen är att bli någorlunda självförsörjande, eller i alla fall i samklang med jordbruken som är runt omkring. Jag har ett gäng höns, i en hönsgård som jag tillsammans med barnen har inrett precis som Pettson och Findus hönsgård.

Det som gör ondast att tänka på är barnen. När en är ung så har en bara sig själv att ta hand om, men nu ska det här livet, den här drömmen passa alla.
Själv så hatade jag och älskade att växa upp på landet. Jag älskade friheten, somrarna, att kunna cykla ner till sjön, att ha kompisar runt knuten och att en hjälptes åt. Att alla i bygden hade koll på varandra och ongarna. Jag älskade att vara ute sentsent på natten och leka, springa hem på grusvägen och höra syrsorna sjunga. Att gå upp till min moster för att hjälpa henne och städa, och när jag var klar med det, gå till nästa hus för att se vad jag kunde hitta på där. Kanske gå ut med någon hund eller hjälpa någon gräva en grop. Alla dagar var ett litet miniäventyr.

Men jag hatade ensamheten i november. När den inte var vald. Att åka skolbussen hem efter en jobbig dag i skolan. Efter att någon varit taskig, sagt något kränkande eller efter ett hjärtslitande kompisdrama.  Eller om någon lipade åt mig genom bussfönstret innan bussen ilade i väg.
Klumpen i magen.
När en gick hem till ett tomt hus, med en massa ångest i kroppen och inte visste var den skulle pysa ut. Jag brukade borra in mitt tryne i min katt Bellmans päls och han liksom kramade om mig med sina tassar. Det värmde.
Eller om min syster var hemma och jag kunde fylla tankarna med sällskap.

Jag tror att jag hela mitt liv försökt att fylla den där tystnaden. Det är härj, ungar, musik och projekt. Kanske måste jag leva om det där livet på något vis, för att försonas med tystnaden igen?
Den där tystnaden och ensamheten gjorde mig kreativ, finurlig, stark och påhittig, men den var också väldigt jobbig.
Men ensamhet finns ju i Midsommarkransen också,  men jag hoppas innerligt att kunna ge mina kids en bit av allt det där som jag älskar och känner till. Och att upptäcker det fina med det också.
En sak som jag verkligen uppskattar med landet, som jag saknar i stan är att det är ålderslöst. Jag älskade att hänga med min moster Katarina, jag tog långpromenader med min åtta år äldre tremänning Cathrine minst en gång i veckan och jag lekte ideligen med mina kusiner två hus bort som var tre respektive sex år äldre. Sure, jag var yngst och fick inte alltid vara med, men i min värld var ålder så … ointressant. Det sa absolut ingenting om en persons förmåga till lek. Jag kan fortfarande bli irriterad när folk markerar åldersskillnader på olika sätt, för i min värld är det helt enkelt inte så intressant.

Så ja, det kanske är in dröm. Eller min framtid. Men jag är också öppen för att drömmar förändras. Och att livet – med sorger, oro och saknad – liksom pågår där bakom drömmarna. Spelar in.
För tio år sedan vara jag 26. Vad drömde jag om då? Förutom att hänga med alla polare på lördag, gå ut och festa och dansa hela natten?
Jo, jag drömde om ett hus i puts, med stor trädgård, verkstad och orangeri OCH ett liv i Midsommarkransen, nära-till-allt och vänner runt knuten.

Pja, vi får se vad som händer, men så här tänker jag, trallalla.
Hur ser ert liv ut om 10 år? Vad drömmer du om?

Loading Likes...

Tågluff genom Europa + soundtrack i bokform

emmasundh.com i samarbete med BookBeat. 

tågluffa med barn europa passfodral karta mobil app

Det spritter i längt-armen här hemma. Jag vill ut. Resa. Se färgglada hus och bada i turkost vatten.
Så nu har jag och John gjort en plan. Till hösten drar vi ut på tågluff genom Europa.
Första stoppet blir Köpenhamn, sedan letar vi oss vidare genom Tyskland (kanske Berlin?), stannar till i Paris och stannar ett par dagar på Franska rivieran. Därefter blir det kanske Korsika och Sardinien.

Något av det bästa jag vet är att planera resor, packa väskan i huvudet tusen gånger om, låta pekfingret glida längs med kartan och pre-peppa med böcker som utspelar sig på destinationen. Gärna deckare.

Det bästa med att åka tåg är ju att det finns massor av tid för böcker medan kulisserna swischar förbi utanför fönstret. Men tågluff kräver lätt packning så jag har påbörjat en playlist av böcker, som ett resesoundtrack, via min bokapp BookBeat.
Jag har helt sonika sökt på olika städer i appen och vips så har det dykt upp en lista på böcker.tågluffa med barn europa passfodral karta mobil app BookBeat

Just nu finns följande böcker på min lista.

“Kvinnan på tåget” av Paula Hawkins.
“Elva dagar i Berlin” av Håkan Nesser.
“Sista tåget från S:t Lazare” (novell) av Stieg Trenter.
“Vagabondliv i Frankrike” av Ivar Lo-Johansson.
“De yttre boulevarderna” av Patrick Modiano.

Vad får jag inte missa? Tipsa gärna!

tågluffa med barn europa passfodral karta mobil app BookBeat hörlurar

Vill du också sätta ihop en bok-soundtracklista? Kanske till vårens och sommarens utflykter och resor?
Från och med i dag kan du som emmasvintage-läsare signa upp dig på BookBeat (Bonniers nya ljudbokstjänst) och lyssna fritt i en hel månad (gäller nya kunder).

Följ länken nedan, ange koden emmasvintage och så kirrar internetz automatisch så att du kan lyssna en månad gratis (det står att du kan lyssna 14 dagar gratis, men detta ändras alltså när du använder koden). Du kan lyssna exakt HUR mycket du vill, välja mellan tusentals böcker från nya som gamla författare och ja, vill du inte lyssna så finns böckerna som e-böcker.
Ingen bindningstid och du kan när som helst avsluta prenumerationen.
Rabattkoden kommer att vara giltigt till och med 30/4 2017.


LYSSNA FRITT PÅ BOOKBEAT EN MÅNAD

Loading Likes...

Weekend i Göteborg, sjömanskostymer och spårvagnar

IMG_7003

Väskorna är packade med ränder och sjömanskostymer! I morgon far nämligen hela familjen Sundh ner till GÖTEBORG! Hurra!

Jag brukar ju vara där en sväng i stort sett varje år, lite Way out west eller ett kort stopp innan Tjörn, men det är hemskt sällan jag åker dit och vältrar mig. I Göteborg. Det ska jag göra nu.
Eller ja, jag ska mest av allt vältra mig i mina vänner som bor där, men längtar också innerligt att få åka spårvagn, höra göteborgska och gå någon andra långgata fram.
Göteborg ger mig pirr.
När jag var liten åkte jag skytteltrafik mellan min hemstad Karlstad och det förlovade Göteborg, varendaste lov spenderades där och jag fyllde min dagbok med havslängt,  Göteborgs-klotter och spårvagnsbiljetter. Något stämplat Västtrafikkort fastklistrat som minne och en souvenir i form av tidtabell fanns också med. Ja, alltså min högst dröm var att bli spårvagnschaufför i Göteborg! Det är nog det närmsta jag kommit “kall” i hela mitt yrkesliv tror jag. Och nu sitter jag och knapprar på tangenter istället. Hmmm.

I Göteborg skulle jag bo. Det var ju givet.
Skulle eventuellt gänga mig med någon som hade ett hus vid havet, somrarna skulle spenderas på en båt och jag skulle sakta men säkert konvertera min värmländska till härlig göteborgska. Morgondopp skulle intas varje morgon. Året runt.
När jag blev pensionär skulle jag sitta på en veranda vid havet tillsammans med min vän Åberg (som jag nu alltså ska åka och hälsa på), dricka punsch och titta på karlar.
Det var planen.
Likt Berlinmurskvinnan hade jag liksom känslor för Göteborg.
Allt var kirrat och klart. In i minsta detalj.
Och så hamnade jag i … Stockholm!?
Total gåta hur det gick till.
Men nu ska jag alltså till Göteborg.
Min tilltänkta hemstad.
Over and out. Plus pirr.

Loading Likes...

Home sweet home Värmland

IMG_0741

Sitter på morgontåget just nu.
Majken ligger och sussar i sin hårdlift till det sövande tågljudet, medan jag och John dricker kaffe och äter medhavda smörgåsar.
Vi är på väg till Värmland. Hem. Till katten Sockan, mina föräldrar, ängsvidder och blommande äppelträd. Landet. Som jag har längtat.
När Majken låg i magen längtade jag precis efter det här. Det var en av mina målbilder. Tankar som tog mig framåt. Att få ta med den där nya människan hem till Värmland, gå vanevägar fram, strosa runt i bekanta dofter och höra ljudet av ingenting. Dessutom ska hon få träffa släkten (gammalmormor som är så taggad!) och få gosa med en katt (viktigt för en kattmänniska som jag).
Och nu är vi på väg! Nyp i armen!

IMG_5470 IMG_0890 IMG_0118 IMG_0719 IMG_0197

IMG_5158-2IMG_0901 IMG_0884 IMG_0192-2  IMG_0437

IMG_5344

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny