Jag är en dagdrömmare. Dagdrömmer bort varenda skrymsle av tidsluckor i hjärnan så fort jag får chansen. Till parallella liv, dimmiga framtidsscenarier, stenputsade hus, vildvuxna torp, kryddordlingar på trappan och … enorma trisslottsvinster. Medan jag sitter och amningstränar (pöh) skrollar jag bostadssajterna fram. På jakt efter dagdrömsmaterial. Funderar på hur mitt liv skulle se ut om jag bodde på Gotland, hade ett torp eller återvände till landet. Det är svindlade. Som att nästan hoppa från 10:ans trampolin i badhuset. Just i dag fantiserar jag om hur mitt liv skulle se ut om jag … … var godsägare till den här maffiga och drömska herrgården. Kanske hade jag sadlat om från journalist, och istället bakade ekologisk bröd varje morgon och bedrev ett sött pensionat. Eller så bodde jag här med alla mina vänner. Bara för att komma närmare varandra, lugnet och tiden. Kanske sålde vi alla våra lägenheten i Stockholm, flyttade hit, for in med tåget till huvudstan med jämna mellanrum och all tid däremellan spenderade vi här. Frilansade från någon liten flygel, stylade dukningsjobb i trädgården medan John forskade på sitt eget labb. Åt frukost i trädgården, tog ett dopp i sjön och såg årstiderna förändras bortom betongen. Satt här då och då.  Rodde ett par varv här. Längst med mina EGNA Ö (hallå, hallå, hallå!?) … Eller så hade jag ett sött litet torp, med utedass och snickerboa i Östergötand. Dit jag åkte om helgerna, plockade vitsippor, nässlor och svamp, beroende på säsong.  Tog ett kvällstopp, morgondopp och mittemellan-dopp i sjön som låg på icke-ånger-avstånd för spontana bad. Kanske skulle jag plantera ett par hundra äppelträd på baksidan av torpet … Och här skulle radion skvala. Med sjörapporten, “Sommar i P1” och golvknarr mot bara sommarfötter. Skulle dricka 11-kaffe (sådant man gör på landet), svalka strupen med hemmagjord hallonsaft och käka kakor från en GIGANTISK kakburk (must have på sommarstället). … Eller om jag bodde i ett Emil i Lönnebergahus från 1909 med glasveranda och flaggstång. Precis vid vattnet och på pendlaravstånd från Stockholm. Kanske att jag skulle tapetsera alla rummen i Morris-tapeter och inreda med loppisfynden som står uppe på vinden (och inte får plats på två rum och kök i Kransen). Äta frukost under äppelträden och blogga på distans från någon liten berså.   Då det här skulle vara vardag. Stora vajande träd, böljande, vilda kullar som inte var “anlagda för stadsbilden” och äppelträd runt knuten. … Eller så köpte jag det här torpet. Bara för att just precis så här ser mitt drömtorp ut. Guldockramålad dörr, liten veranda med trappa och väldoftande kaprifol, spröjsade fönster, pälspont i köket osv, osv, osv …

Emmasvintage i samarbete med Blocket bostad. 

Jag är besatt av anteckningsböcker.
Förr använde jag dem som dagböcker och välfyllda, sönderklottrande klippböcker, medan jag numera avverkar några per år i form av att-göra-listor. Jag älskar att lista saker. Om det så är idéer, dagens to do eller saker jag inte vill glömma.
Få dem ur systemet. På papper.
Våren 2015 är lite extra flott. Jag har nämligen införskaffat ett set nya anteckningsblock från Rifle Paper Co.

Den blommiga skrivboken ska få följa med till BB och vara bebisens alldeles egna bok. En bok där vi samlar tankar, minnen och allt det där som vi någon gång vill berätta för skrutten. Det där som är för värdefullt för att glömmas bort.
Den andra, med ett stycke Paris på, ska få kuska runt i väskan i vår, som en alldeles utmärkt ärtig att-göra-lista.

Dagens mission (förutom att plåta ett stort inredningsjobb med Emily Dahl) är att köpa en trisslott. En ganska fet sådan.
Råkade nämligen slinta på tangenterna och hemmet:ade upp en pärla i Stockholms skärgård, med adressen Söndagspromenaden. Alltså jag har så ont i magen av vill-ha att jag knappt kan stå opp.

Precis just där vill jag bo.
Skriva böcker och artiklar sittandes på verandan, ha stora middagar med mina vänner med utsikt över vattnet, fiska från bryggan, låta katten Sockan gå fritt och skota i trädgården och baka bröd efter pappas recept i köket.
En dröm om att vårda om ett gammalt hus, andas frisk luft och ha nära till stan, men ändå inte. Passar en exil-lantis alldeles utmärkt.

Någon pyssling prick på gården där jag bor har planterat tulpaner på innergården. Lite undangömt så där, som färgkonfetti under några låga träd.
Så himlans fint.