Tycker inte alls att dina drömmar är orimliga! De klingar väldigt vackert i mina öron också. Jag som är uppväxt i stad och alltid tänkt att jag ska fortsätta leva så har alltmer längtat ut till landet på sistone. Har alltid älskat att vara i naturen, varit som lyckligast på lantstället som saknar el och vatten och har de senaste åren blivit en riktig odlingshaj. Känner igen dina känslor av att bli stressad av tempot i staden, av alla intryck. Tror att jag skulle vara lyckligare på landet, även om jag såklart skulle behöva göra avkall på vissa saker som jag tar för givet nu. Håller tummarna för att dina drömmar, om än inte exakt såsom du tänkt dem, förverkligas!
Tycker det här låter så himla rimligt! Klart ni ska permanentbo i Värmland. Karlstad är ljuvligt och det är ju smidigt som attan att hoppa på tåget till Sthlm. Vi har fritidshus utanför Torsby och tar nästan alltid tåget till Karlstad och hyr bil där.
Hoppas ett lite uns mirakel kan ske och ett nytt drömhus bara dyker upp helt plötsligt <3 Ser så mycket fram emot att få följa resan framöver!
Ja, det är ju skitsmidigt! Och jag har liksom insett att Karlstad är en himla härlig och fin stad. Sådant där som en är oförmögen att se när en bor i en stad. Stor kram
Nej men hjälp. Nu vill JAG bara ta mitt pick och pack och dra till Värmland. Bums! Och jag som, utöver en intensivkurs i Sunne 2012, aldrig satt en fot i Värmland. Så fint skrivet. Kunde nästan känna doften av kaprifol här vid ett stökigt frukostbord. En grej jag tampas med är ”end of the history-fallacy”. Alltså att jag går omkring och tror att allt är färdigt nu. Bestämt. Ödet utstakat och nu ska jag bara trampa längs stigen. Men då och då måste man ju påminna sig själv om att saker och ting behöver inte vara för evigt. ”Färdig Människa” är man ju aldrig. Man kan bo i Stockholm i 20 år och sen flytta hem igen. Och kanske flytta till ett nytt ställe när kidsen flyger ut (hej pensionärskollektiv, hehe min dröm). Så jäkla kul att läsa om dina drömmar. Hoppas att huset får hamna hos er tillslut. Det vore ju något! Då hoppas jag att Husdrömmar gör det enda vettiga och spelar in en specialsäsong där vi får följa ert projekt. Något annat står jag inte ut med. kram
Igenkänning på att börja spekulera i ett alternativt framtida liv efter barn eller som pensionär, känner att det är en himla härlig tanke och samtidigt definitivt ett medelålders-tecken. Men det ÄR gött att veta att man kan styra om sin skuta och att allt inte behöver vara hugget i sten.
Fint att få höra om dina/era planer o drömmar framåt! Att det kommer till en punkt, när beslutet mognat fram, jag tycker det är intressant att det är så. Plötsligt är det något som får vågen att tippa, och valet är gjort. Jag funderar över den lättnad jag känner över att ha blivit begränsad nu i Corona-tid. Att inte kunna vara på flera ställen ”samtidigt”. Är en ganska oflängig person men brukar nog ändå resa minst nån helg per månad för att träffa nära o kära på annan ort…Kanske måste jag välja bort det mer, för att få behålla den här hemma-friden jag har nu? Få mer tid att njuta här och nu. För ännu bor vi rätt, för livet nu. Har turen att bo i radhuslik hyresrätt på en plats som är bra på många sätt. Kan vara så små faktorer som gör skillnad, och som jag har i mitt liv nu. Ha den där egna trappen att sitta på. Kunna släppa ut sitt barn. Påta lite. Nå ut i friare natur lätt. Cykla till allt. Ah, det låter ju ljuvligt när jag beskriver det såhär men har en o annan baksida också. Klurigt ändå att välja bort att träffa nära o kära, men nyttigt nu att öva på sätt att få kvalitets-tid på distans. Kanske hitta nya vägar. Eller fatta större beslut om livet, som ni gjort. Så roligt att följa dig i detta, känner att jag får leva ut mitt inre parallella Värmlands/flytta-till-hus-liv jag också, för det finns alltid där som ett alternativ. Och mer bra att ha en tydlig målbild om var och hur ni vill bo, än orimligt, säger jag. Håll kvar drömmen så ska ni se att det ordnar sig på ett eller annat sätt.
Åh. Blir så lycklig av detta. Heja er!! Jag och min man har bott i Sthlm i 7 år nu, och jag längtar ständigt hem till Jämtland. Han kommer dock från Småland och trivs jättebra här, eller han känner sig trygg här tror jag mer det handlar om. Jag har inte bott där uppe sedan 2006 och har ingen aning om hur det skulle bli, är skraj som tusan och trygghetsjunkie så känns aldrig som jag kommer våga flytta… men ändå lär jag längta hem i resten av mitt liv. Har ingen stor släkt där eller massa vänner kvar heller, så blir så rädd att man bara tror att gräset är grönare på andra sidan.. hur vet man? Mvh förvirrad
Unlock with Patreon
Tycker inte alls att dina drömmar är orimliga! De klingar väldigt vackert i mina öron också. Jag som är uppväxt i stad och alltid tänkt att jag ska fortsätta leva så har alltmer längtat ut till landet på sistone. Har alltid älskat att vara i naturen, varit som lyckligast på lantstället som saknar el och vatten och har de senaste åren blivit en riktig odlingshaj. Känner igen dina känslor av att bli stressad av tempot i staden, av alla intryck. Tror att jag skulle vara lyckligare på landet, även om jag såklart skulle behöva göra avkall på vissa saker som jag tar för givet nu. Håller tummarna för att dina drömmar, om än inte exakt såsom du tänkt dem, förverkligas!
Tycker det här låter så himla rimligt! Klart ni ska permanentbo i Värmland. Karlstad är ljuvligt och det är ju smidigt som attan att hoppa på tåget till Sthlm. Vi har fritidshus utanför Torsby och tar nästan alltid tåget till Karlstad och hyr bil där.
Hoppas ett lite uns mirakel kan ske och ett nytt drömhus bara dyker upp helt plötsligt <3 Ser så mycket fram emot att få följa resan framöver!
Ja, det är ju skitsmidigt! Och jag har liksom insett att Karlstad är en himla härlig och fin stad. Sådant där som en är oförmögen att se när en bor i en stad. Stor kram
Nej men hjälp. Nu vill JAG bara ta mitt pick och pack och dra till Värmland. Bums! Och jag som, utöver en intensivkurs i Sunne 2012, aldrig satt en fot i Värmland. Så fint skrivet. Kunde nästan känna doften av kaprifol här vid ett stökigt frukostbord. En grej jag tampas med är ”end of the history-fallacy”. Alltså att jag går omkring och tror att allt är färdigt nu. Bestämt. Ödet utstakat och nu ska jag bara trampa längs stigen. Men då och då måste man ju påminna sig själv om att saker och ting behöver inte vara för evigt. ”Färdig Människa” är man ju aldrig. Man kan bo i Stockholm i 20 år och sen flytta hem igen. Och kanske flytta till ett nytt ställe när kidsen flyger ut (hej pensionärskollektiv, hehe min dröm). Så jäkla kul att läsa om dina drömmar. Hoppas att huset får hamna hos er tillslut. Det vore ju något! Då hoppas jag att Husdrömmar gör det enda vettiga och spelar in en specialsäsong där vi får följa ert projekt. Något annat står jag inte ut med. kram
Åh, vilken dröm det skulle vara! Och hör av dig när du startar pensionärskollektiv – I’m in! Kram emma
Igenkänning på att börja spekulera i ett alternativt framtida liv efter barn eller som pensionär, känner att det är en himla härlig tanke och samtidigt definitivt ett medelålders-tecken. Men det ÄR gött att veta att man kan styra om sin skuta och att allt inte behöver vara hugget i sten.
Så himla sant!
Fint att få höra om dina/era planer o drömmar framåt! Att det kommer till en punkt, när beslutet mognat fram, jag tycker det är intressant att det är så. Plötsligt är det något som får vågen att tippa, och valet är gjort. Jag funderar över den lättnad jag känner över att ha blivit begränsad nu i Corona-tid. Att inte kunna vara på flera ställen ”samtidigt”. Är en ganska oflängig person men brukar nog ändå resa minst nån helg per månad för att träffa nära o kära på annan ort…Kanske måste jag välja bort det mer, för att få behålla den här hemma-friden jag har nu? Få mer tid att njuta här och nu. För ännu bor vi rätt, för livet nu. Har turen att bo i radhuslik hyresrätt på en plats som är bra på många sätt. Kan vara så små faktorer som gör skillnad, och som jag har i mitt liv nu. Ha den där egna trappen att sitta på. Kunna släppa ut sitt barn. Påta lite. Nå ut i friare natur lätt. Cykla till allt. Ah, det låter ju ljuvligt när jag beskriver det såhär men har en o annan baksida också. Klurigt ändå att välja bort att träffa nära o kära, men nyttigt nu att öva på sätt att få kvalitets-tid på distans. Kanske hitta nya vägar. Eller fatta större beslut om livet, som ni gjort. Så roligt att följa dig i detta, känner att jag får leva ut mitt inre parallella Värmlands/flytta-till-hus-liv jag också, för det finns alltid där som ett alternativ. Och mer bra att ha en tydlig målbild om var och hur ni vill bo, än orimligt, säger jag. Håll kvar drömmen så ska ni se att det ordnar sig på ett eller annat sätt.
Åh. Blir så lycklig av detta. Heja er!! Jag och min man har bott i Sthlm i 7 år nu, och jag längtar ständigt hem till Jämtland. Han kommer dock från Småland och trivs jättebra här, eller han känner sig trygg här tror jag mer det handlar om. Jag har inte bott där uppe sedan 2006 och har ingen aning om hur det skulle bli, är skraj som tusan och trygghetsjunkie så känns aldrig som jag kommer våga flytta… men ändå lär jag längta hem i resten av mitt liv. Har ingen stor släkt där eller massa vänner kvar heller, så blir så rädd att man bara tror att gräset är grönare på andra sidan.. hur vet man? Mvh förvirrad