Från murrigt cinematek med vinröda sammetsgardiner till en pastell-pralin. Jag tänkte visa de första bilderna från vårt omgjorda vardagsrum för er.
Det bruna, slitna skåpet har vi slipat och målat grönt, bruna koffertar har bytts ut mot svarta, en tradera-fyndad lampa har lagats och polerats upp. Dessutom har vi just börjat bygga på en pysselhörna – något både jag och John har drömt om att ha.
From cosy cinema-ish living room with burgundy velvet curtains to a pastel confection. I thought it was time to show you the first images from our redesigned living room. We decided to paint the brown, worn cabinet green, replace the brown trunks with black ones and repair and polish an old lamp that we found at Tradera (Ebay) . Additionally, we have just started to build a craft corner – something both me and John have dreamed of having.
Några favorittavlor finns kvar, medan andra har lagts undan i väntan på vägg. Här hittar du en Paris-karta, en bild från Chanel Moscou-kollektionen och ett inramat notpapper.
Some favorite paintings and posters remain, while others have been put away – waiting for a wall.
Lite så här ser det ut i vår pastell-pralin till vardagsrum just nu.
Tvåarmad lampa, gröna flaskor och ett par koffertar.
This is how it looks (in one corner of the room) right now.
Höstens färgpotpurri övergår i svartvit film utanför sovrumsfönstret. Just den där knalliga biten av hösten har jag kapslat in, i en konservburk. Den ska sparas till de där riktigt gråa dagarna.
I torsdags stod min bit av hösten här, i väntan att plåtas av för ett dukningsjobb som kommer i en finfin tidning nästa höst. Ett färsprakande jobb, med uppbullade kuddar, karotter som doftar mustig gryta genom kameralinsen och ett hav av vackra detaljer. Jag vill så klart visa hela jobbet just precis nu, för jag är så fasligt stolt och peppad, men det går inte för sig. Måste vänta ett helt år. Tills dess får ni ett stycke inkapslad höst …
… och de finaste glasen från R.O.O.M och underläggen från Rifle Paper Co.
Vad gör man den gråaste regnsöndagen i mannaminne? Kliver in i Vintagefabrikens pastellvärld, käkar kakor, dricker kaffe och stickar så klart.
I söndags lämnade jag och John hemmastöket, städmopp och högar av attgöra och gick till Vintagefabriken istället. För att lära oss sticka (John kan redan, medan jag knappt hållt i ett par stickor (inte pinnar som jag kallade dem först (ja, ni förstår nivån på min kunskap)).
Vanligtvis är det jag som tar emot i Vintageafabriksdörren, men denna söndag var jag gäst. Fick dricka kaffe ur Rörstrands-koppar och köka dammsugare. Det kändes så lyxigt på något vis, samtidigt lite lökigt att gå till jobbet på sin lediga dag.
Alla deltagare på kursen fick varsina stickor och sedan fick i välja ett garn. Jag valde vitt och John mintgrönt, så vi kan bytlåna.
Åsa, som är stickningsproffs, höll i kursen. Hon berättade om vintagemönster, visade gamla bilder och hjälpte oss sedan att börja med våra alldeles egna halsdukar (som man kan knyta till en turban).
1940-talets svar på Iphone – ett lamm!
Coola Karoline (Karolines vintage) och Miriam (Miriamskafferep.com) var med på samma kurs. Det var en sådan lyx att få sitta ner, sticka och prata om ditten och datten med dessa härliga ladys.
En av deltagarna på kursen, Anna, hade ett sådant himla fint paraply. Det såg ut som en godis!
Tadaa! Tre centimeter halsduk!
Koncentrationen.
Psst. Fler bilder från kursen i vintagestickning hittar du hos Karolinesvintage.
En alldeles rysligt grå söndag klädde jag mig i mint och finhalsband. Radion skvalade jazz och jag var peppad in till lilltån. Jag skulle nämligen på kurs i vintagestickning. Jag må vara pysslig, men stickning? Katastrof! Men skam den som ger sig!
Nyfiken på hur det såg ut? Bloggpost kommer inom två minuter!
A gray and stormy Sunday, I dressed in mint skirt and my biggest necklace. The radio played jazz and I was excited to my toes. I had signed up for a course in vintage knitting. I may be a DIY-freak, but knitting? Disaster. Totally. Curious about what it looked like? Blog post coming within two minutes!
Kashmirtröja från Beyond retro, halsband från Topshop, mintgrön kjol som jag har fått från min kompis Nina (ursprungligen inköpt på H&M. Kjolen alltså, inte Nina), vita strumpbyxor från Asos.com och svarta skor från Miss Selfridge.
Cashmere Sweater from Beyond retro, necklace from Topshop, mint green skirt that I got from my friend Nina (originally bought at H&M. The skirt, not Nina), white tights from Asos.com and black shoes from Miss Selfridge.
Snart hörrni. Snart byts gråa toner, fuktig novemberluft och nattsvart mörker ut mot virvlande snö, pulkarejs, varm godchoklad, knastrande kakelugnsbrasor, lussebak med sprakradio och skridskopremiär.
Det är inte ofta jag bär svart, men igår var en sådan där dysterfin dag. Regnet smattrade på plåttaken och november var så där tröttmörk som bara november kan vara. Då krävs antingen sprittande kulörter eller … svart. Och hatt på knoppen.
Jag, som är så fasligt frusen av mig, lindar in mig i tusen koftor och räds för att jag inte ska tina upp förrän i mars.
13 november och ny vecka (jag satt djupt försjunken i en fet deadline i går, så det är först nu min vecka börjar. På riktigt (tydligen 00:02. Gäsp. pjuu, gah)). Tänkte summera de två senaste veckorna, sett ur min instagram. Vill du följa mig även där så heter jag i vanlig ordning emmasundh.
Den här lilla nostalgitrippen börjar med en papperskamera. Jag kom nämligen på en fasligt bra idé (tyckte jag då). Vi på Vintagefabriken tänkte nämligen kicka igång foto- och fotoredigeringskurser i samarbete med en grym fotograf i början av nästa år. Och vad vore väl ärtigare att ge bort i julklapp än just det? En kurs! Men vidare värst roligt är det ju inte att ge bort en liten sketen lapp. Desto kalasigare är det ju att hitta en presentkortslapp i en papperskamera. Tre timmars fnulande och vikningar senare, vette katten om det var en sådan bra idé. Vad tycker ni?
Mitt i allt kursplanerande råkade jag signa upp mig på en egen kurs också. I vintagestickning. Jag har aldrig stickat i hela mitt liv, så jag tänkte att det var dags. Mest av allt för att jag har gjort alla mina hobbies till jobb, så nu behöver jag något nytt att försjunka i.
Dammade av tio år gamla Converse, putsade glasögonen och …
went high school. Med jeans. Jag är fortfarande chockad. Köpte mig ett pastelliga höstskor för lövsparksflanerande, fast jag egentligen borde tänka snöpulspromenad.
Blev avritad av Anna Grundbergoch satte nejlikor i gröna flaskor på en ny (gammal) möbel som ni ska få se alldeles strax.
Jag bar blommor i öronen och visade upp den flottaste skokartongen genom tiderna. På 1950-talet kom vissa skor i sådana här skönheter. Snacka om återanvändningtänk! Först skoförvaring, sedan piffig inredningsdetalj.
För precis ett år sedan, i november 2012, traskade jag kullerstensgator fram på Riddarholmen.
Jag bar på tunga bokmanus i konjaksbrun vintageväska och hade precis börjat frilansa som journalist och stylist. Tänka sig va? Att ett år har gått. Och jag som trodde att jag aldrig skulle våga ta steget, lämna en fast anställning som journalist på en av Sveriges största tidningar, våga starta eget och kasta mig ut i något totalt okänt och skitläskigt. Tja, jag överlevde ju uppenbarligen.
Avnjöt frukostmöten med storslagna framtidsplaner hemma med hos Volang-Linda.
Drack kaffe, läste bokkorrektur och funderade på hur det skulle vara att ha ett eget frilanskontor. Kanske med en vintagebutik? Men det var mest drömmar. Trodde vi då.
Skrev artiklar på löpande band från mitt kök och färgade novembermörkret i nejlikorosa.
Startade upp Emmasvintage.se (min alldeles egna portal) och det första jag gjorde vara att lägga upp min Paris-guide. Så klart. Som när man flyttar in i en ny lägenhet och det första man inreder med är sin absoluta favoritpinal. I mitt fall är det alltid min vinröda Emma-fåtöljsom placeras ut.
En alldeles vanlig tråkdag fick världens finaste present av John: en 1950-talsklänning från min favoritbutik, Lyckliga gatan i Midsommarkransen.
Den finaste klänning jag sett. Av den finaste snubbe jag mött.
John köpte biostolar på Blocket och jag ramade in min Damernas Värld-poster. Ett minne från min gamla arbetsplats.
Jag och några av mina vänner, Fatima och Lollo bland andra, åkte i väg på en höstweekend i Uppsala.
Mellan alla frilansuppdrag gick jag Kransen-gatorna fram och insåg att jag trivdes ganska bra med att jobba i dessa gamla kvarter …
Ja, och så här såg det ut. Mitt lilla spartanska hemmakontor.
Jag, som alltid drömt om att ha en egen mugg på jobbet, köpte mig den finaste och stoltaste kaffemugg jag sett till mitt kökskontor.
Jag blev fotograferad för tidningen Älskade hem. Av alla inredningsjobb som har gjorts i mitt och Johns hem tycker jag bäst om det här faktiskt. Du kan se delar av det här: Hemma hos mig!
Jag känner knappt igen mitt vardagsrum på bilderna, så här ett år senare. Det har hänt så mycket därinne det senaste året och jag har ju inte visat ett dyft av förvandlingen. Men snart mina vänner, snart ska jag visa er!
Jag och John hälsade på svärföräldrar i Skellefteå, gick på museum och jag tog en ball bild på min älskade.
I Skellefteå fyndade jag en Pippi-tröja på en secondhandbutik. 30 riksdaler fick jag ge för den.
I slutet av november var det dags för årets fest, bokstavsfesten. Årets bokstav var D som i dockor. Denna bild är lånad av Silversaga som du ser till höger.
Resten av november piffades upp av en rosettkappa och en kanin-mobil.
Kylan kom och …
… så föll den första snön på innergården i Midsommarkransen.
Jag klädde mig i vintervitt och gick i bolltofflor över det kalla trägolvet. Det är fint som snus att bo i gamla hus, men kallt som bara fan (rent ut sagt). Eldade i kakelugnen och tjockade på mig varma tröjor. Nu hade det blivit vinter minsann.
I tisdags hoppade jag och Vintageprylar-Louise mellan vattenpölarna på Södermalm för att komma fram till den fina Saltå Kvarn-butiken. Där skulle det nämligen bjudas på finfrukost med VÄRLDENS största croissanter och samtal om om bloggandet som business med fantastiska UnderbaraClara.
Det doftade av nybakt bröd och kaffe när vi fällde ihop våra paraplyer innanför dörren.
Regnstänkta slog oss ner bland de andra gästerna för att avnjuta frukost.
Morgonens gäst var Annakarin Nyberg som skrivit boken Digitalt Entreprenörskap. Hon berättade om bloggbusiness, bloggens framfart och bloggens status. Himlans intressant.
Två exempel på inspirerande kvinns.
Det pratades om så mycket inspirerande och svåra saker under denna morgon (lyssna på klippet här: Drömmorgon med Saltå Kvarn). Jag tycker banne mig att det borde finnas en bloggombudskvinna, dit bloggare kan höra av sig om sina funderingar kring bloggföretagande, men även gällande etiska frågor och gränsdragningar. Tänk så många bloggare det finns – men ingen att fråga.
Mätta i magen och med tusen funderingar lämnade jag immande varma Saltå Kvarn och vände hemåt. Heja drömmorgon – så himla bra forum för viktiga samtal. Förra gången snackades det om jämställdhet (och det såg ut så här: Underbara Clara & Saltå Kvarn) och så missade jag en morgon på grund av ap-missfallet, och då handlade samtalet om miljögifter. Jag är mäkta nyfiken på vad ämnet blir nästa gång. Kanske det här: Varför oförstörbara strumpbyxor inte finns.
Jag måste ju bara tipsa om en finfin sak, som innehåller både lite vintage och lite jul. På tisdag kommer det här numret av Älskade hem ut.
Omslaget som pryds av Cookies and beanshar jag och Lojsan stylat, tillsammans med ett vinterdukningsjobb som du hittar i tidningen. Vi slängde in trumpeter, glaskupor, fårskinnsfällar, dragspel, koffertar, trälådor och gitarrer i en gammal lada – finare inredningsdetaljer får man leta efter.
En köpmansdisk, ett dragspel, ett par skor och nejlikor. Just nu skulle jag vilja inreda hela min lägenhet med gamla instrument. Helst ett sådant här dragspel och en nött trumpet (nära till hands om man vill svänga i hop en serenad och basunera ut genom vardagsrumsfönstret).
I samma nummer av Älskade hem hittar du två välbekanta ladys. Nämligen Volang-Lindaoch Vintageprylar-Louise som gjort en rad juljobb. Hur fint är det här till exempel?
