Spenderar en helg på Vintagemässan och säljer slut på alla böcker vi har!
Och förälskar mig i de gula heart-skorna från Swedish hasbeens (och träffar deras döhärliga Fia Haak för första gången (vars fötter det är på bilden)).
Skickar uit biljetter till releasefesten för Vintageparty – som så klart har resetema.
Den 10 april firar jag Vintageparty-releasen på Vurma tillsammans med en hel hög härliga människor. Dels personer som är med i boken, hjälpt till att göra den möjlig på något vis, men också finfina ärtor som vi bjuder in bara för att vi gillar dem.
Kvällen till ära bär jag en eiffeltornshatt.
Tänk va? För 8 år sedan så blev du och jag ihop. Vi hade känt varandra i ett par veckor, men på något vis var det som om vi alltid hade varit i varandras liv. Det kändes så självklart. Att vi skulle vara där – mitt i varandras virrvarrvardag. Du i dina stora, stickade tröjor vars ärmar du hela tiden drog ner över händerna och långa halsdukar som virades hundra varv runt halsen. Och jag i min slitna Converse, Cheap monday-jeans och de där linnena som jag sydde av loppisfyndade örngott i retromönster.
Nu satt vi där på den soldränka sängkanten i mitt slitna miljonprograms-studentrum på Lappkärrsberget. Du skulle tillbaka till Linköping efter några dagar i Stockholm, och det var som att vi aldrig riktigt ville säga adjö. Hjärtan som skrek att “nä vet du vad, det här kan inte ta slut här”.
Tittade under lugg och ville inte skiljas åt. Aldrig skiljas åt.
Där och då – fullkomligt förtrollande av fnitterkärlek – sa du att du nog var lite kär i mig. Och jag svarade att jag nog var lite kär i dig också.
Det var januari, svinkallt och 1960-talsruggigt, men inne i mitt hjärta pågick ett Hawaii-varmt 1990-talstechno.
En månad senare gav du mig en sågbubblemaskin som du hade byggt själv. Två månader därefter flyttade du in i mitt 17 kvadratmeter fula studentrum, ytterligare tre månader senare skrev vi på ett andrahandskontrakt för en lägenhet – på nio månader! När de där nio månaderna hade gått, ja, då gick vi och köpte vår första lägenhet tillsammans, i Hornstull. Ungefär två år efter den där januaridagen friade jag till dig. Året därpå gifte vi oss.
Och åtta år efter den där kalla dagen, med Hawaii-varma hjärtat, är det som att någon bara höjer värmen hela tiden. Jag är fortfarande lika spritter-flin-kär i dig nu som för åtta år sedan. Så det så.
Back to work! Laddar inför årets första inredningsplåtning (imorgon) med rediga arbetarbyxor från Sivletto.
Fick dem av John i tidig födelsedagspresent i lördags (fyller år först den 4 februari). Jag vet inte vad det är med det här året och för tidiga födelsedagspresenter, men tydligen borde jag fylla år i januari istället för februari.
Bär hängslebyxorna tillsammans med prickig sjal i håret, Emmy-koftan från Tidens melodioch gamla Converse.
Nu ska här spraymålas, pysslas, sågas och packas (påsar). Imorgon smäller det!
Den första mars 2013 får jag, Volang-Linda och Vintageprylar-Louise nycklarna till vår alldeles egna lokal. Det som några veckor senare ska bli Vintagefabriken.
På bilden ovan står jag utanför ingången till kontoret, och ett stenkast till vänster ligger ingången till det som senare ska bli vår vintagebutik.
Mars är månaden då vinter sakta övergår i vår. Midsommarkransen dränks i vårsol och den översta ytan av snötäcket blir till drippdroppande skare.
Vintagefabriken gör Vintageparty-jobb på löpande band. Exempelvis en lekfull och pastellig påskdukning för Aftonbladet.
Med vimpel-cupcakes och …
… pastellfärgade ägg.
Gör – äntligen – en film där jag visar hur jag fixar min frisyr.
Tillsammans med Vintagefabriken gör jag jobb på löpande band. Och i mars kommer ett av dem ut i butik, ett marint barnkalas för Family living, med mängder av pyssel: gnuggistatueringar, boj-godis, ankdammsbål, ankarvimplar och pappersbåtar. Och vågade fiskdammspåsar och en sjömanskragar för barn – som jag visar hur man gör med hjälp av en liten film.
Bär diadem och korpsvart klänning.
Varje vaken minut ägnar jag åt att såga, måla, borra, spika och fixa inne på Vintagefabriken tillsammans med Volangen och Vintageprylar. Det är helt galet att vi i princip gör allt själva, på rekordkort tid.
Mellan varven borrar jag ner ansiktet i denna farbrors varma famn.
Är med i tidningen Älskade hem, i blommig klänning i mitt pastellkök.
Jag har hittat den perfekta koftan. Den är så där 1940-talssnygg, vardagsvacker och i den perfekta längden. Jag fick den som en tidig födelsedagspresent av min mamma Märta när jag var hemma i Värmland över jul. Tillsammans besökte vi nämligen Tidens melodii Karlstad, och där – bland mängder av vintageklänningar – hängde ett stycke perfekt kofta av märket Emmy design. Och nu kan jag inte slitas från den. Bär den exakt varendaste dag.
Jazzskor, hejdundrandes födelsedagsfirande, vinterpromenader, blogger secret kareoke club, bröllopspyssel och min första egna katt. Så här såg februari 2013 ut.
Det var rysligt kallt i februari. Snön låg tjock på plåttaken och vindpustar målade rosa rosor på kinderna. Men innanför väggarna, till kakelugnens smatter, dansades charleston minsann.
Spenderade frilansande planeringsmornar med kaffe i sängen. Klev upp och jobbade från köksbordet.
Den 4 februari 2013 fyllde jag 30 år.
Det firades med frukost …
Och överraskningsfest för mig. John hade bjudit in alla våra vänner på fest och en kväll ramlade de in i hallen till min stora förvåning. Volang-Linda till exempel.
Jag och John gick långa vinterpromenader, över Vinterviks-isen och genom villervallande villakvarter.
Vintagefabriken skrev på papprena för en alldeles egen lokal i Midsommarkransen och i samma andetag presenterades vår bok Vintageparty på Norstedts stora pressvisning. Där bjöd vi på drinkar – fläderspritzer – från kapitlet vårvimmel och fick hålla vår alldeles egna bok – för första gången.
Jag blev inbjuden till en bloggfika och träffade Unvelo-Emelie för första gången.
Gick på Antikmässan …
… där jag hittade ett underbart fint Monopol …
… och blev intervjuad på scen tillsammans med mina fabriksladies! Om vintage så klart.
Gick på Lisas födesedagsfest!
Alltid lika fint.
Längtade efter våren och ljuset!
Visade upp min knökfulla bokhylla.
Gjorde en massa roliga pysseljobb, bland annat för Amelia brud & bröllop: Pyssel för boknördarnas bröllop, men lånekorts-inbjudan, alphapet-bordsplacering, bokblommor och utskurna bordsskyltar.
Hämtade hem den ljuvligaste hårbollen – med vita tassar och smoking-skjortsvit på bröstet. Sockan. Min första alldeles egna katt (eller ja, min och Johns då). Nog för att jag har haft katt i ungefär hela mitt liv, men Sockan var och är vår alldeles egna. För alltid.
Han är en kattfarbror som har levt ett sorgligt liv men som nu – snart ett år senare – är kung i Kransen. I alla fall hemma hos oss.
Han älskar räkor över allt annat. Möter mig alltid vid dörren när jag kommer hem. Älskar att ligga i mitt knä så fort jag sätter mig någonstans. Och hans största mission i livet är att få mig och John att gå och lägga oss, så han kan ligga på min mage eller kura ihop sig bredvid John. Då mår han som bäst.
Jobbade med Expressens vintagebilaga – vilket var fasligt roligt!
Kvistade i väg på ännu en bloggträff – denna gång med kareoke. Bredvid mig ser ni underbara, skönsjungande Isabelle Pedersen.
En hel drös härliga människor var med. Elsa till exempel.
Lekfulla rosettfrisyrer, trocaderofyllda pastellkök, fartfylld modevecka, en bubblande bok, snötäckta vintertak och en och annan lösmustasch. Jag ska nu ta er på en nostalgitripp genom förra året, för att se vad fasiken som hände egentligen. Vi börjar med januari 2013.
Året började med nyårsfest hemma hos Linda och David. Denna sprakande nyårsnatt bar jag min drömklänning från vintagebutiken Lyckliga gatan (som jag fått av John) och rosettfrisyr. Tänk va? Då hade jag precis lärt känna Elin på Lyckliga gatan och visste föga om att vi skulle slå upp Vintagefabriken runt knuten.
Detta var pre frilanskontoret på Vintagefabriken, så jag jobbade hemifrån mitt Trocadero-fyllda kök.
För några dagen sedan kom John hem från Skellefteå, med något lång med krok i handen. “Det stod Emma på det här”, sa han och räckte över ett secondhandfyndat paraply i samma färg som min vinterkappa.
I dag – när Midsommarkransen dolde sig under ett tjockt, droppande gråtäcke – var det dags för paraplypremiär. En färgklick i januari-diset.
Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut? Åkte på roadtrip genom Frankrike, släppte en Vintageparty-bok, semestrade på Sicilien, startade en egen bloggportal (Bonjour blogs), lärde mig sticka och premiäråkte vår gamla eka(som vi haft i många år, men som jag bara har slitit och tjärat med).
Och så startade jag två företag, mitt eget aktiebolag och Vintagefabriken – tillsammans med Lollo och Linda.
Vilka länder besökte du?
Norge, Frankrike, Italien, Storbritannien.
Vad var din största framgång 2013? Jag gjorde en hel massa spännande, svinroliga frilansjobb, släppte boken Vintageparty, startade Vintagefabriken, skrev och illustrerade klart boken Vintagefrisyrer och var med och drog igång En snällare julmarknad. Alltså vilken sjuhelvetes resa! När jag ser tillbaka på allt jag har gjort 2013 – tillsammans med andra fantastiska kreatörer (men även själv) – så blir jag förbannat stolt. Och lite utmattad. Tempot!? Pjuu.
Bästa köpet? Den rosa bomullsklänningen som jag hittade på Beyond retro. Jag levde i den där klänningen hela långa, varma sommaren.
Gjorde någonting dig riktigt glad? När jag och John fick ta över katten Sockan och den fantastiskt varma finsommaren.
Och ledsen?
När jag förlorade det lilla barnet som växte i mig. Det svärtade ner hela hösten och dammade ner varenda dag med en enorm trötthet. Det tog ganska lång tid för mig att återhämta mig – både fysiskt och psykiskt. Tusen hormoner gjorde att jag grät varje dag, hade svårt att vara ensam med mina egna tankar och var så enormt trött. Träffade inte en själ (förutom mina Vintagefabriken-vapendragare) på flera veckor. Jag hade en bild av mig själv av att jag kunde borsta av mig sådant här relativt lätt, men så var tydligen inte fallet.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2013?
Daft punks “Get lucky” som skrålade ur radion genom vår roadtrip genom Frankrike. Genom ett brusigt Paris, över spetsiga berg vid Franska Rivieran, genom frodiga vindalar i Provence och förbi vajande palmer på en soldränkt motorväg.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det här året har varit en riktig berg-och-dalbana. Enorma toppar med boksläpp, Vintagefabriken-starten, Paris-häng, Gotlandsbad och vackra visioner. Storartade planer, fullklottrade kalendrar och ett aldrig (?) sinande pepp. Och avgrundsdjupa dalar när energin plötsligt har tagit slut och modet svikit. Saker och ting har hänt personer i min närhet och det har (så klart) påverkat mig. Men vi har tagit oss igenom det. Funnits där för varandra. Och det betyder mycket för mig. Så? Om jag var gladare? Det vette tusan. 2013 var inte mitt bästa år. Det var ett slitsamt år, med många lärdomar och erfarenheter. Det är nog just så som jag kommer att minnas det: Som ett sönderklottrat kollegeblock med kom-i-hågs och notes till mig själv.
Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit hand om mig själv, gått fler Vinterviks-promenader och tillåtit mig att landat mer. Jag är en arbetsmyra, men även myror behöver landa, ta en långpromenader och låta tankar falla på plats.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Jagat livet.
Blev du kär i år?
Gång på gång.
Favoritprogram på TV?
2013 var året då TV:n åkte ut. Skvalet och bakgrundsbruset skulle bort, för att ge plats åt större tankar, långa middagssamtal, symaskinsskrammel och efterlängtat tom timme = dra i gång projekt. Men på datorn har jag minsann inte slängt ut. På den såg jag “Orange is the new black”, “Game of Thrones”, “Masters of Sex”, “Fröken Frimans krig” … och eh, “Bonde söker fru” (“denna sommar kommer bli som varm kolasås på vaniljglass”). Love it!
Bästa filmen?
The Heat. Stört rolig.
Bästa boken du läste i år? “Cirkeln” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Och en massa deckare så klart.
Bästa matupplevelsen? När jag och John hittade Paris bästa crêpe i Marais. Vi kör alltid “dagens crêpe” när vi är i Paris, och denna gång hittade vi den bästa. Ever.
Något du önskade dig och fick? Jag fick åka till Paris. Det önskar jag mig alltid.
Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Den 4 februari 2013 fyllde jag 30 år. Det firades med fransk finfrukost, jobba hemma-dag, och afternoon tea hemma hos Lollo, tillsammans med Linda, Fatima och nyfödda Livia. Därefter blev jag bjuden på skumpa på Le Rouge och så gick jag på Elle Interiörs designpris. Det riktiga festen skulle hållas ett halvår senare, i augusti. Jag har nämligen alltid drömt om att fylla år på sommaren, så jag bestämde mig helt sonika för att flytta fram min födelsedagsfest ett halvår. Fira 30,5 med ett vilt Garden Party utan slut i den vildvuxna trädgården hemma i Värmland. Och så blev det. Men John kunde inte riktigt hålla sig, så han ställde till med en överraskningsfest den 4 februari. Så jag blev dubbelfirad!
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Någonstans önskar jag att jag sluppit att lära mig den hårda vägen. Så är det ju alltid. Men för att man verkligen ska ta lärdom av livet, så kanske det behövs rejäla dalar. Om livet bara gled på som en Pettersson-båt genom Göta kanal, så då skulle glädjen bli blasé och findagarna mindre fina.
Vad fick dig att må bra? Latdagarna och vattenhålet på Vintagefabriken.
Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014? Lugn.
Vilken kändis var du mest sugen på? Alltid Timbuktu.
Vem saknade du? Min vän Åberg. Alltid.
De bästa nya människorna du träffade?
Åh, fick en hel massa nya bra-bekantskaper. Varma människor som man liksom gillar så där automatiskt.Som Bonjour-Madeleine, Isabelle Pedersen, Ida (som syr våra Vintagefabriken-klänningar), Emmy. Bra människor.
Högsta önskan just nu?
Att boken Vintagefrisyrer säljer som smör, Vintagefabriken slår nya rekord, ett stycke regeringsskifte, att folk blir mer miljösmarta (får miljöpanik varenda dag) och mina vänner och familj mår bra. Och att få en liten bebis. Det vore grejer det.
2014. Äntligen! Som jag har väntat.
Den första dagen på året (gårdagen räknas inte) började med nyvakna ögon och morgonpromenad på januaridunkla stigar. Jag har vänt på dygnet totalt, så när väckarklockan ringde i morse och katten Sockan började snooze-nosa mig i håret kändes det som att gå upp mitt i natten. Tittade på John med ett halvöppet öga och det tog nog en timme innan den andra ögat ville fungera.
Men i takt med att solen gick upp blev jag allt mer människa, kroppen ville sträcka på sig och hjärnan behövde luft. Så jag började den dagen, det här året, med en morgonpromenad genom dunkelskogar och på lerstigar.
Iklädd min lila vintagekappa från Beyond retro, en kofta från Emmy Design/Tidens melodi i Karlstad (fick den av mamma som en tidig födelsedagspresent) och en kjol som jag fått av min kompis Nina.
