En liten bit av en dag i förra veckan (innan snön föll).
Jag traskade runt i nyblonderat hår på Södermalm, iklädd vårkappa och ett rosa paraply. I min ena arm bar jag min nya väska från Vintagefabriken och i den andra John. Gick en efterlängtad vintagerunda, hittade en cirkustrumma (!), fikade på Mellqvist kaffebar och fick en tidigt födelsedagspresent från John – ett par hängselbyxorfrån Sivletto.
12 dagar har gått sedan nyårsafton. Tusen projekt, lika många jobb och en rivstart kom i vägen för bloggandet. Men nu ska jag visa några bilder från en alldeles förträfflig nyårsafton. Dagen började så här: New years eve: party preparations
När eftermiddagen kom bytte jag vardagskofta mot feststass. Ett stycke nyårsklänning i blå sammet närmare bestämt. Jag hittade klänningen på Emmaus på Södermalm, ålade på mig den och var tvungen att slå till. Kostade bara 300 kronor. Jag som alltid bär tyllfluff eller galaklänning bestämde mig för att klä mig lite diskret denna nyårsafton (som jag trodde skulle bli en lugn historia). Är du nyfiken på hur klänningen ser ut på månne?
Till klänningen bär jag denna afton mitt flitigt använda Topshop-halsband. Fint ska det ju vara när det vankas nyårsfest.
Piffar till lunch och middagsbordet. Vi bestämmer oss nämligen för att köra en all day and night:er. Långlunch som övergår i häng, som övergår i middag som övergår i fest.
Sockan sitter i fåtöljen och lyssnar medan Fatima och Linda pratar.
Linda och lille Chappe.
Vi känner oss mäkta kontinentala när lunchen serveras klockan fyra. Vegetarisk bouillabaisse, som liksom inte går att sluta äta.
John.
Vi skålar i champagne och pratar tills öronen blir ömma. Sjunger snapsvisor gör vi också.
Vid 12-slaget springer vi ut till Svandammsparken. Det är full fest ute på gatan. En man spelar trumpet, ett gäng står och dansar med tomtebloss, några andra skrålar sånger och ett par ungdomar hånglar i hundraåttio. Som att natten ska förvandlas till vardag vilken sekund som helst.
Himlen färgas i konfetti och jag önskar att min mamma kunde se spektaklet – hon som älskar fyrverkerier.
Det är vackert. Och jag är rädd. Klockan står 00.00 och det blir 2014. Vi jublar i kör med resten av Kransen, kramas hårt, skålar i klirrande skumpaflaskor och önskar att det här året ska bli finemang.
Efteråt är gatan slöjan krutrök. Vi lämnar brottsplatsen och beger oss upp till festen igen. En lugn historia …
Ja, tills denna böna dyker upp. Vid ett-snåret knackar ett annat middagsgäng på ytterdörren och helt plötsligt når nyårsfesten en ny nivå. Det blandas bloody marys, jag skrattar så mycket att jag tror att käken ska gå ur led och jag ramlar i säng först vid 05.00.
Köket dränks i ljus och min franska emaljkanna svämmar över av pioner. Det har blivit juni 2013.
På mitt rutiga golv i köket står en radioapparat från 1950-talet. Det luktar blommor och somriga förväntningar.
John inviger cykeln han fått i födelsedagspresent. Vi cyklar nästan överallt …
Även till de allra närmsta platserna. Svandammsparken till exempel …
… som börjar här, vid vårt hus.
Vinkar adjö till mitt gamla pass som går ut (yes, jag var mörkhårig från att jag var 15 år tills jag var 22-ish).
Min John börjar sy flugor för fulla muggar och jag formger den lilla etiketten till det som blir Dr. Johns prima festflugor. Stolt.
Det är sommar. På riktigt.
Den 6 juni har jag och John bröllopsdag, en dag som firas på samma sätt – och på samma plats – varje år. Här, under vårt hemliga träd. Där dukar vi upp till picknick, skålar i champagne, håller om varandra, småpratar och spelar kort eller yatsy.
Vid eftermiddagen kommer en hög med vänner, vi dricker vin och spelar brännboll (även det en tradition).
Juni är månaden då vi hänger här. Under bron.
På Trädgården så klart.
Jag, Sarah Wing och Martina Ankarfyr börjar jobba med boken Vintagefrisyrer. En himlans fin dag i juni plåtas exempelvis Karoline. Kvällen avlustas på Calexico’s och jag önskar att det var jag som formgivit deras menyer. Darn!
Med picknickkorg i handen intar jag och John Sigtuna med omnejd. En loppisrunda de luxe.
Jag bär min nya klänning från Vintagefabriken och det är utan-kofta-varmt.
Sommarklänningar i kvadrat på bloggen. Vintagefabrikens egen sömmerska Ida syr upp den perfekta sommarklänningen i några få exemplar. Vi längtar efter sommarbad, så vi skänker vinsten från klänningsförsäljningen till världens hav (via Naturskyddsföreningen). Allt för att vi ska kunna bada i havet i framtiden.
Min vän Nina fyller 30 bast och det firas med en överraskningspicknick, ballonger och paket från Swedish hasbeens.
Jag cyklar hem genom sommarnatten, till tonerna av digert fågelkvitter, längs med Årstaviken. Det osar sommar.
Vaknar upp till midsommarafton och går ut för att binda mig en likadan krans som Emily Dahl har i boken Vintageparty.
Dukar upp till midsommarfest på innergården i Midsommarkransen, med klöverkrans i håret.
En hel hög med vänner strömmar in på innergården. Några lastar upp mat, en annan svänger i hop en tårta och en tredje dukar fint på bordet. Emelie hjälper alla att fixa sig en krans.
Mat för ett helt kompani.
Med pionknoppar på bordet, en midsommarfest dränkt i solsken och mat som aldrig sinar slår vi oss ner till bords, äter och pratar. I timtals.
När sill, färskpotatis, västerbottenostpaj och en rad andra sätter är uppätna, så smaskar vi i oss jordgubbstårta.
John.
Mick i kranskeps.
Fatima och lilla Livia.
Vi möter midsommardagen i gryningen, med morgondopp i Vinterviken.
Och kommer hem först när solen går opp.
Dagen därpå drar jag och John till ett somrigt Paris!
Gick till vårt favoritställe på Rue Oberkampf och skålade för att vi än en gång var i vår favoritstad. Paris.
Sedan kom maj. Vackra maj, med nagg i kanten. Hela Vintagefabriken-trion jobbar så att knogarna vitnar i maj. Målar galgar, spacklar, borrar och skruvar upp hyllor inför den stora öppningen den 9 maj.
Stundom byts målarfärgsspräckliga händer ut mot gala. I svart vintageklänning från Rut och Raoul i Uppsala, med kuvertväska under armen …
… Och med mina favoritskor med T-slejf på fötterna …
Efter en och en halv månads slit öppnar vi upp vår alldeles egna butik! Bjuder alla som kommer in på saft, kakor och godis.
Samma dag som Vintagefabriken öppnar fyller den här skutten år. Isolde. Så jag och Linda låser Vintagefabriken för dagen och cyklar till Aspuddsparken där det vankas barnkalas!
Maj blir varm och strumpbyxorna åker av!
Försommarljuset letar sig in i sovrummet och vårt älskade Vintagefabriken tar form.
De här skorna blir mina.
Dagarna spenderas med att fotografera alla möbler, porslin och kläder. Butiken är knökfull med kunder och vi säljer nästan slut på allt vi har under maj.
Åker hem till Värmland en helg och pustar ut.
Äter nässelsoppa med mor och far ute i solskenet.
Fyndar en underbar plåtburk.
Träden på min innergård spricker ut i blom, och jag med dem.
The Great Gatsby går upp på bio och jag är inbjuden till den stora premiären med efterföljande balus på Grand hotel. Flott är bara förnamnet.
Waves i håret och genomskinlig (!) klänning. Bilen har jag som accessoar. Typ.
Vackra majs ljus färgas kolsvart när min kära vän Lollo mister sitt barn. Det finns fortfarande inga ord som kan beskriva sorgen.
Det känns så tomt utan Lollo på fabriken. Orättvist att klockan fortsätter ticka och jorden snurrar. Lite så.
Färgar världen i ränder och pasteller, även om vardagen känns grå.
Söker konstraster och blir en blond Marilyn Monroe.
Lämnar Stockholm för Malmös vackra rapsfält tillsammans med mina vänner Linda och Frida.
Hittar maskrosor och blommande syrénbuskar.
Håller föredrag om hur man skapar ett hållbart och vackert vintageparty på Malmös vintagemässa.
Upp med min nya klocka i bokhyllan, bort med pågående flugverkstad från pysselbordet (psst, vad tycks om vår sprillans nya pysselhörna?) och knöla in ett stycke kalender mellan jordglob, leksakståg och en vintagekamera.
Min nyårsafton började lite så här. Med storstädning och fix inför en högst spontan nyårslunch.
Det här kan ha varit det mest oplanerade nyårsfirande i mannaminne. Bara några skälvande dagar innan fyrverkeriena skulle smattra hade vi ingen aning om hur detta nyår skulle firas. Det var som om den stora veligheten (jag som så sällan velar) hade klivit in i farstun och vägrade gå. Nyårsgeneralen Lisa, som brukar ha en plan redan vid midsommar, flydde landet, så där stod vi – handfallna med ett nyfött nyår i famnen.
Men så ringer telefonen, och så igen och igen. Och helt plötsligt är vi ett par vilsna nyårssjälar (som annars brukar fira under generalens uppsikt) som bestämmer oss för att kasta ihop en nyårslunch. Sagt och gjort.
Medan min kompis Erik handlar ingredienser till en vegetarisk bouillabaisse dukar jag bordet i vardagsrummet med nejlikor och Gröna Anna-porslin.
Fint i all sin enkelhet.
Katten Sockan står i fönstret och tittar på – finklädd i Dr. Johns prima festflugor – the cat version.
Samtidigt sitter John förbereder ett quiz i all hast – om 2013 års filmer och TV-serier.
När skymningen faller – och lamporna i fönstret tänds – anländer gästerna. Hur det såg ut får du se alldeles strax …
Spenderar en helg på Vintagemässan och säljer slut på alla böcker vi har!
Och förälskar mig i de gula heart-skorna från Swedish hasbeens (och träffar deras döhärliga Fia Haak för första gången (vars fötter det är på bilden)).
Skickar uit biljetter till releasefesten för Vintageparty – som så klart har resetema.
Den 10 april firar jag Vintageparty-releasen på Vurma tillsammans med en hel hög härliga människor. Dels personer som är med i boken, hjälpt till att göra den möjlig på något vis, men också finfina ärtor som vi bjuder in bara för att vi gillar dem.
Kvällen till ära bär jag en eiffeltornshatt.
Tänk va? För 8 år sedan så blev du och jag ihop. Vi hade känt varandra i ett par veckor, men på något vis var det som om vi alltid hade varit i varandras liv. Det kändes så självklart. Att vi skulle vara där – mitt i varandras virrvarrvardag. Du i dina stora, stickade tröjor vars ärmar du hela tiden drog ner över händerna och långa halsdukar som virades hundra varv runt halsen. Och jag i min slitna Converse, Cheap monday-jeans och de där linnena som jag sydde av loppisfyndade örngott i retromönster.
Nu satt vi där på den soldränka sängkanten i mitt slitna miljonprograms-studentrum på Lappkärrsberget. Du skulle tillbaka till Linköping efter några dagar i Stockholm, och det var som att vi aldrig riktigt ville säga adjö. Hjärtan som skrek att “nä vet du vad, det här kan inte ta slut här”.
Tittade under lugg och ville inte skiljas åt. Aldrig skiljas åt.
Där och då – fullkomligt förtrollande av fnitterkärlek – sa du att du nog var lite kär i mig. Och jag svarade att jag nog var lite kär i dig också.
Det var januari, svinkallt och 1960-talsruggigt, men inne i mitt hjärta pågick ett Hawaii-varmt 1990-talstechno.
En månad senare gav du mig en sågbubblemaskin som du hade byggt själv. Två månader därefter flyttade du in i mitt 17 kvadratmeter fula studentrum, ytterligare tre månader senare skrev vi på ett andrahandskontrakt för en lägenhet – på nio månader! När de där nio månaderna hade gått, ja, då gick vi och köpte vår första lägenhet tillsammans, i Hornstull. Ungefär två år efter den där januaridagen friade jag till dig. Året därpå gifte vi oss.
Och åtta år efter den där kalla dagen, med Hawaii-varma hjärtat, är det som att någon bara höjer värmen hela tiden. Jag är fortfarande lika spritter-flin-kär i dig nu som för åtta år sedan. Så det så.
Back to work! Laddar inför årets första inredningsplåtning (imorgon) med rediga arbetarbyxor från Sivletto.
Fick dem av John i tidig födelsedagspresent i lördags (fyller år först den 4 februari). Jag vet inte vad det är med det här året och för tidiga födelsedagspresenter, men tydligen borde jag fylla år i januari istället för februari.
Bär hängslebyxorna tillsammans med prickig sjal i håret, Emmy-koftan från Tidens melodioch gamla Converse.
Nu ska här spraymålas, pysslas, sågas och packas (påsar). Imorgon smäller det!
Den första mars 2013 får jag, Volang-Linda och Vintageprylar-Louise nycklarna till vår alldeles egna lokal. Det som några veckor senare ska bli Vintagefabriken.
På bilden ovan står jag utanför ingången till kontoret, och ett stenkast till vänster ligger ingången till det som senare ska bli vår vintagebutik.
Mars är månaden då vinter sakta övergår i vår. Midsommarkransen dränks i vårsol och den översta ytan av snötäcket blir till drippdroppande skare.
Vintagefabriken gör Vintageparty-jobb på löpande band. Exempelvis en lekfull och pastellig påskdukning för Aftonbladet.
Med vimpel-cupcakes och …
… pastellfärgade ägg.
Gör – äntligen – en film där jag visar hur jag fixar min frisyr.
Tillsammans med Vintagefabriken gör jag jobb på löpande band. Och i mars kommer ett av dem ut i butik, ett marint barnkalas för Family living, med mängder av pyssel: gnuggistatueringar, boj-godis, ankdammsbål, ankarvimplar och pappersbåtar. Och vågade fiskdammspåsar och en sjömanskragar för barn – som jag visar hur man gör med hjälp av en liten film.
Bär diadem och korpsvart klänning.
Varje vaken minut ägnar jag åt att såga, måla, borra, spika och fixa inne på Vintagefabriken tillsammans med Volangen och Vintageprylar. Det är helt galet att vi i princip gör allt själva, på rekordkort tid.
Mellan varven borrar jag ner ansiktet i denna farbrors varma famn.
Är med i tidningen Älskade hem, i blommig klänning i mitt pastellkök.
Jag har hittat den perfekta koftan. Den är så där 1940-talssnygg, vardagsvacker och i den perfekta längden. Jag fick den som en tidig födelsedagspresent av min mamma Märta när jag var hemma i Värmland över jul. Tillsammans besökte vi nämligen Tidens melodii Karlstad, och där – bland mängder av vintageklänningar – hängde ett stycke perfekt kofta av märket Emmy design. Och nu kan jag inte slitas från den. Bär den exakt varendaste dag.