Obeskrivligt omtänksam (tänker på alla utom sig själv), ödmjuk som få, opretentiös till tusen, alltid full av idéer, finurlig in i minste ven och oerhört kvicktänkt. För att inte tala om välartikulerat. Det är helt stört vilket ordförråd denna människa har. Och framför allt – roligast i kommun. Störd och fullkomligt ljuvlig (sjuk alltså) humor.
Den här sköna bönan – som ni kanske märker att jag är helt såld på – fyller 30 bastis i dag!
Min kära vän, kollega, vapendragare och granne. Vintageprylar.
Det firar vi med kulörta ballonger, sirliga blommor, sjuka presenter och underbar tårta (som vår härliga praktikant Elso har bakat) på Vintagefabriken. Fest hela dagen!
Hemkommen från inredningsmässan Formex. Helt slut efter att ha kryssat mellan prints, origami-vaser och harlequinrutor. I mängder. Jag hittade några riktiga godbitar bland den (växande masskonsumtions)-högen av Kina-producerat och plastmojängs-ifierat krafs. Over all hade jag önskat ett större miljögrepp på mässan, järvare inspirationsstyling, aha-upplevelser och lite nytt blod bland inbjudna gästtalare och stylister (skulle älska att se exempelvis Husligheter, Mokkasin eller Trendenser lista inredningstrender, visa på en ny typ av inredning och hur vi konsumerar det anno 2014). Och gärna mer återbrukstänk.
Absolut bäst på Formex – utan konkurrens – är Young designers. Där hittade jag bland annat Edit och Björnen, med sin fina kalender.
Mönster i den här stilen – retroinspirerat – syntes precis överallt. Något jag gillar skarpt. Design Lina Johansson.
Lollo.
Danska Michelle Carlslundhade stört fina illustrationer. Till och med hennes order sheet var fina.
Wallmark designstudio som hade en rad fina ting, men expressiva mönster – tillverkade i Sverige. Hurra för det!
Rio Rio– som vann Formex formidables (Folkets pris) för sina filtar – även de tillverkade i Sverieg (hurra igen).
Förälskade mig än en gång i Rifle paper co (som vi har på Vintagefabriken). Fullkomligt underbara prints och vykort. Förvisso från Amerikatt, men tryckt på återvunnet papper med miljövänligt bläck. Kan man inte få allt, tar jag gärna så mycket miljösmarthet det bara går.
Danska House doctorsom är är hemskt duktiga på att plocka upp ting från förr i sin design. Som de här glasflaskorna.
Låda iform av en bok.
Deras berömda förvaring.
Föll även för hattaskar, skolådor och miniväskor från Formverket. Och det bästa. De har inte varvat jorden fyra gånger, utan är tillverkade i Sverige! Sådant gillar jag.
Moi hos Formex finest …
… nämligen …
Camilla Lundsten på Littlephant. Alltså färgerna! Mönstren! Hennes crew! Deras nya kattmobil (finaste jag har sett på åratal). Hon! Formex finest. Att komma in i Littlephants monter är som att blanda Prozac med katter och konfetti. Och med de orden avslutar jag denna lilla rapport från Formex.
Slut information.
Skepp å hoj, onsdags-skoj!
De där sällsamma, stilla söndagarna börjar här. I sängen. Under ett tjockt duntäcke, där endast en aningens kylig nästipp sticker ut.
John – som är pigg som en mört om mornarna (till skillnad från mig) kommer med frukost på sängen – på min favoritbricka som vi fyndat på Emmaus för några kronor.
Hembakta grahamsfrallor med smör och sylt, färskpressad grapefruktjuice och rykande hett kaffe.
Kuddar hullerombuller, duntäcket i en hög och gårdagens kläder hängandes lite här och var.
Den här gosbollen ligger alltid inkilad bland täcken, kuddar, Johnar och Emmor. Som en liten kanelbulle ligger han – med tassen över ena ögat.
Och när man viskar hans namn så sträcker han på sig och lägger sig på rygg. Som en invit att klappa hans gudomligt mjuka mage.
Där ligger vi sedan, som hulleombullerfamilj. Smuttar kaffe, klappar katt, läser en rad eller två, och ser en trefyra TV-serier.
Hit flyr jag i mina dagdrömmar. In i Hemnet-dimman, till de snårigaste av trädgårdar, knarrande golv, spröjsade fönster och en naggad farstukvist. En syrénberså där jag kan svalka mig när jag målat, snickrat, byggt och rensat ogräs ur örtagården.
För jag drömmer om just det. Ett torpprojekt.
Byta tangentbordsknapper mot redigt torparjobb. Kroppsarbete och frisk luft.
Helt enkelt: Få vårda ett av alla de där vackra torpen ute i Sverige, och ge det ett nytt liv.
Men i väntan på min egen torpardröm, letar jag nu efter vackra sommarhus till tidningreportage. Så nu är min fråga – har du ett vackert torp som jag kan avundas (och plåta av i sommar)?
Vårskön, fransk brunch med fiffiga pyssel och underbara bakverk. Så här såg det ut när jag, Vintageprylar och Emily Dahl plåtade ett fantastiskt jobb i förra veckan.
Nyfiken på resultatet? Spana in Amelia vår som kommer ut i butik om ett par veckor!
Translation!
Spring fresh brunch with nifty crafts and wonderful pastries. Here’s how it looked when I, Vintageprylar and Emily Dahl styled and photographed a wonderful job last week.
Curious about the result? Check out our Amelia vår – out in stores in a few weeks!
En liten bit av en dag i förra veckan (innan snön föll).
Jag traskade runt i nyblonderat hår på Södermalm, iklädd vårkappa och ett rosa paraply. I min ena arm bar jag min nya väska från Vintagefabriken och i den andra John. Gick en efterlängtad vintagerunda, hittade en cirkustrumma (!), fikade på Mellqvist kaffebar och fick en tidigt födelsedagspresent från John – ett par hängselbyxorfrån Sivletto.
12 dagar har gått sedan nyårsafton. Tusen projekt, lika många jobb och en rivstart kom i vägen för bloggandet. Men nu ska jag visa några bilder från en alldeles förträfflig nyårsafton. Dagen började så här: New years eve: party preparations
När eftermiddagen kom bytte jag vardagskofta mot feststass. Ett stycke nyårsklänning i blå sammet närmare bestämt. Jag hittade klänningen på Emmaus på Södermalm, ålade på mig den och var tvungen att slå till. Kostade bara 300 kronor. Jag som alltid bär tyllfluff eller galaklänning bestämde mig för att klä mig lite diskret denna nyårsafton (som jag trodde skulle bli en lugn historia). Är du nyfiken på hur klänningen ser ut på månne?
Till klänningen bär jag denna afton mitt flitigt använda Topshop-halsband. Fint ska det ju vara när det vankas nyårsfest.
Piffar till lunch och middagsbordet. Vi bestämmer oss nämligen för att köra en all day and night:er. Långlunch som övergår i häng, som övergår i middag som övergår i fest.
Sockan sitter i fåtöljen och lyssnar medan Fatima och Linda pratar.
Linda och lille Chappe.
Vi känner oss mäkta kontinentala när lunchen serveras klockan fyra. Vegetarisk bouillabaisse, som liksom inte går att sluta äta.
John.
Vi skålar i champagne och pratar tills öronen blir ömma. Sjunger snapsvisor gör vi också.
Vid 12-slaget springer vi ut till Svandammsparken. Det är full fest ute på gatan. En man spelar trumpet, ett gäng står och dansar med tomtebloss, några andra skrålar sånger och ett par ungdomar hånglar i hundraåttio. Som att natten ska förvandlas till vardag vilken sekund som helst.
Himlen färgas i konfetti och jag önskar att min mamma kunde se spektaklet – hon som älskar fyrverkerier.
Det är vackert. Och jag är rädd. Klockan står 00.00 och det blir 2014. Vi jublar i kör med resten av Kransen, kramas hårt, skålar i klirrande skumpaflaskor och önskar att det här året ska bli finemang.
Efteråt är gatan slöjan krutrök. Vi lämnar brottsplatsen och beger oss upp till festen igen. En lugn historia …
Ja, tills denna böna dyker upp. Vid ett-snåret knackar ett annat middagsgäng på ytterdörren och helt plötsligt når nyårsfesten en ny nivå. Det blandas bloody marys, jag skrattar så mycket att jag tror att käken ska gå ur led och jag ramlar i säng först vid 05.00.
Köket dränks i ljus och min franska emaljkanna svämmar över av pioner. Det har blivit juni 2013.
På mitt rutiga golv i köket står en radioapparat från 1950-talet. Det luktar blommor och somriga förväntningar.
John inviger cykeln han fått i födelsedagspresent. Vi cyklar nästan överallt …
Även till de allra närmsta platserna. Svandammsparken till exempel …
… som börjar här, vid vårt hus.
Vinkar adjö till mitt gamla pass som går ut (yes, jag var mörkhårig från att jag var 15 år tills jag var 22-ish).
Min John börjar sy flugor för fulla muggar och jag formger den lilla etiketten till det som blir Dr. Johns prima festflugor. Stolt.
Det är sommar. På riktigt.
Den 6 juni har jag och John bröllopsdag, en dag som firas på samma sätt – och på samma plats – varje år. Här, under vårt hemliga träd. Där dukar vi upp till picknick, skålar i champagne, håller om varandra, småpratar och spelar kort eller yatsy.
Vid eftermiddagen kommer en hög med vänner, vi dricker vin och spelar brännboll (även det en tradition).
Juni är månaden då vi hänger här. Under bron.
På Trädgården så klart.
Jag, Sarah Wing och Martina Ankarfyr börjar jobba med boken Vintagefrisyrer. En himlans fin dag i juni plåtas exempelvis Karoline. Kvällen avlustas på Calexico’s och jag önskar att det var jag som formgivit deras menyer. Darn!
Med picknickkorg i handen intar jag och John Sigtuna med omnejd. En loppisrunda de luxe.
Jag bär min nya klänning från Vintagefabriken och det är utan-kofta-varmt.
Sommarklänningar i kvadrat på bloggen. Vintagefabrikens egen sömmerska Ida syr upp den perfekta sommarklänningen i några få exemplar. Vi längtar efter sommarbad, så vi skänker vinsten från klänningsförsäljningen till världens hav (via Naturskyddsföreningen). Allt för att vi ska kunna bada i havet i framtiden.
Min vän Nina fyller 30 bast och det firas med en överraskningspicknick, ballonger och paket från Swedish hasbeens.
Jag cyklar hem genom sommarnatten, till tonerna av digert fågelkvitter, längs med Årstaviken. Det osar sommar.
Vaknar upp till midsommarafton och går ut för att binda mig en likadan krans som Emily Dahl har i boken Vintageparty.
Dukar upp till midsommarfest på innergården i Midsommarkransen, med klöverkrans i håret.
En hel hög med vänner strömmar in på innergården. Några lastar upp mat, en annan svänger i hop en tårta och en tredje dukar fint på bordet. Emelie hjälper alla att fixa sig en krans.
Mat för ett helt kompani.
Med pionknoppar på bordet, en midsommarfest dränkt i solsken och mat som aldrig sinar slår vi oss ner till bords, äter och pratar. I timtals.
När sill, färskpotatis, västerbottenostpaj och en rad andra sätter är uppätna, så smaskar vi i oss jordgubbstårta.
John.
Mick i kranskeps.
Fatima och lilla Livia.
Vi möter midsommardagen i gryningen, med morgondopp i Vinterviken.
Och kommer hem först när solen går opp.
Dagen därpå drar jag och John till ett somrigt Paris!
Gick till vårt favoritställe på Rue Oberkampf och skålade för att vi än en gång var i vår favoritstad. Paris.
Sedan kom maj. Vackra maj, med nagg i kanten. Hela Vintagefabriken-trion jobbar så att knogarna vitnar i maj. Målar galgar, spacklar, borrar och skruvar upp hyllor inför den stora öppningen den 9 maj.
Stundom byts målarfärgsspräckliga händer ut mot gala. I svart vintageklänning från Rut och Raoul i Uppsala, med kuvertväska under armen …
… Och med mina favoritskor med T-slejf på fötterna …
Efter en och en halv månads slit öppnar vi upp vår alldeles egna butik! Bjuder alla som kommer in på saft, kakor och godis.
Samma dag som Vintagefabriken öppnar fyller den här skutten år. Isolde. Så jag och Linda låser Vintagefabriken för dagen och cyklar till Aspuddsparken där det vankas barnkalas!
Maj blir varm och strumpbyxorna åker av!
Försommarljuset letar sig in i sovrummet och vårt älskade Vintagefabriken tar form.
De här skorna blir mina.
Dagarna spenderas med att fotografera alla möbler, porslin och kläder. Butiken är knökfull med kunder och vi säljer nästan slut på allt vi har under maj.
Åker hem till Värmland en helg och pustar ut.
Äter nässelsoppa med mor och far ute i solskenet.
Fyndar en underbar plåtburk.
Träden på min innergård spricker ut i blom, och jag med dem.
The Great Gatsby går upp på bio och jag är inbjuden till den stora premiären med efterföljande balus på Grand hotel. Flott är bara förnamnet.
Waves i håret och genomskinlig (!) klänning. Bilen har jag som accessoar. Typ.
Vackra majs ljus färgas kolsvart när min kära vän Lollo mister sitt barn. Det finns fortfarande inga ord som kan beskriva sorgen.
Det känns så tomt utan Lollo på fabriken. Orättvist att klockan fortsätter ticka och jorden snurrar. Lite så.
Färgar världen i ränder och pasteller, även om vardagen känns grå.
Söker konstraster och blir en blond Marilyn Monroe.
Lämnar Stockholm för Malmös vackra rapsfält tillsammans med mina vänner Linda och Frida.
Hittar maskrosor och blommande syrénbuskar.
Håller föredrag om hur man skapar ett hållbart och vackert vintageparty på Malmös vintagemässa.
Upp med min nya klocka i bokhyllan, bort med pågående flugverkstad från pysselbordet (psst, vad tycks om vår sprillans nya pysselhörna?) och knöla in ett stycke kalender mellan jordglob, leksakståg och en vintagekamera.
Min nyårsafton började lite så här. Med storstädning och fix inför en högst spontan nyårslunch.
Det här kan ha varit det mest oplanerade nyårsfirande i mannaminne. Bara några skälvande dagar innan fyrverkeriena skulle smattra hade vi ingen aning om hur detta nyår skulle firas. Det var som om den stora veligheten (jag som så sällan velar) hade klivit in i farstun och vägrade gå. Nyårsgeneralen Lisa, som brukar ha en plan redan vid midsommar, flydde landet, så där stod vi – handfallna med ett nyfött nyår i famnen.
Men så ringer telefonen, och så igen och igen. Och helt plötsligt är vi ett par vilsna nyårssjälar (som annars brukar fira under generalens uppsikt) som bestämmer oss för att kasta ihop en nyårslunch. Sagt och gjort.
Medan min kompis Erik handlar ingredienser till en vegetarisk bouillabaisse dukar jag bordet i vardagsrummet med nejlikor och Gröna Anna-porslin.
Fint i all sin enkelhet.
Katten Sockan står i fönstret och tittar på – finklädd i Dr. Johns prima festflugor – the cat version.
Samtidigt sitter John förbereder ett quiz i all hast – om 2013 års filmer och TV-serier.
När skymningen faller – och lamporna i fönstret tänds – anländer gästerna. Hur det såg ut får du se alldeles strax …
