Upp ur sängen, på med blå klänning, kofta och så vinterkappan på det. Och sedan i väg för att träffa Volangen och gå på pressvisningar.
Det är något visst med att bära färg i gråaste november, som att shotta vitamindrinkar genom ögon.
Och här är den. Vecka 25:s gravidmage.
En stolt liten kula som lever rullan om kvällarna. Särskilt mycket nu när radion är avstängd (jag) eftersom John är bortrest.
Jag blev utmanad av bästa Lovisa/Polichinelle.se att svara på 10 frågor, och sedan nominera tio bloggare att svara på tio andra frågor. Jag älskar ju listor, så klart jag är på!
Tack för nomineringen, Lovisa.
Nu kör vi!
1. Hur var du när du var 15?
– Hmm. Säkert ganska kaxig, snackig och högljudd. Jagtog för mig. Men jag var snäll (blev framröstad till klassens bästa kompis i 9:an (min stoltaste medalj ever), så något måste jag gjort rätt) Fastnade ofta i skrattanfall med mina BFF:s Anna, Anna och Jenny och minns att min mattelärare hotade med att sätta silvertejp över min mun vilket säger en del om vidden av mitt snickilisnackande. Jag minns det mest som … att jag hade kul!
2. Vilken är din favoritkrydda?
– Timjan. Älskar’t.
Och salt. Överkonsumerar.
3. Anser du dig vara troende? – Nja, men däremot så är jag ganska vidskeplig så jag vill inte stöta mig med någon högre makt (om det nu råkar finnas någon). Jag garderar mig kan en säga. Försöker hålla mig väl med vederbörande och ber ALLTID “Fader vår” innan jag ska flyga flygplan. True story. Glömde förvisso en gång, och lever ändå, men Gud kanske inte hade koll på den flighten …
4. Hur gör du din bästa frisyr?
Så här!
5. Vilken är den största förändringen du gjort utseendemässigt de senaste åren? – Det måste nog vara när jag lyfte mitt fejs. Eh, nä, jag bara skoja. Det måste nog ändå vara att bli platinablond. Annars har inte så mycket hänt under luggen sedan barnsben …annat än att mina babykinder och acneproblem försvann när jag var ungefär 23 år.
6. Hur ser din handstil ut? – Ungefär som på den här lappen som jag skrivit till John. Fast här har jag ju ändå skrivit i hopp om att John ska kunna läsa mina hieroglyfer. När jag gör intervjuer och snabba anteckningar så ser det mer ut som krypterad skrift från Andra världskriget. Varje morgon börjar som ett frågetecken när jag försöker urskilja min egenskrivna att-göra-lista. Mycket effektivt.Skriver alltid, alltid med blyertsstiftpenna och konkar runt på ett stort suddgummi i väskan.
När jag skriver med bläckpenna ser det fördärvligt ut.
7. Är du extrovert eller introvert?
– Extremt icke-introvert skulle jag säga.
8. Om pengar inte vara något bekymmer: vilket är ditt drömresemål? – Jag drömmer ju om att åka till Kuba, men skulle absolut inte ha något problem med att åka till Paris, Hawaii, Sicilien och Franska rivieran igen. Pengar kanske inte är det största problemet (kan ju alltid spara ihop), men däremot är det ju det här med miljön …
9. Vilken teve-serie bör alla se?
– Anne på Grönkulla.
10. I klassisk Värvet-anda: vill du rekommendera något? – Rotfrukter i ugn med salsa/creme fraise-sås och en fetaostsallad med vinegrette. Äta allt som innehåller vinäger (mitt bästa). Borra ner ansiktet i en kattamage. Andas tre djupa och lugna andetag när du blir stressad (bästa anti-stress-tipset eftersom du säger åt kroppen att det inte är någon fara på taket). Ha roligt med dig själv – blir aldrig tråkigt då.
Gullisar, jag hoppas ni vill vara med! Detta är frågorna som ni ska svara på:
1. Vad är din stora, ständiga mat-craving? 2. Vad brukar du dagdrömma om? 3. Vad är din stora guilty pleasure? 4. Vilken kvinna skulle du vilja ge en dos med virtuell kärlek och pepp? 5. Hur är du som vän? 6. Vilken TV-serie/film/bok citerar du allt som oftast? 7. Vilken egenskap hos dig själv är du mest stolt över? 8. Vad äter du helst när du är solokvist? 9. När känner du dig som starkast? 10. Vad skulle du säga om du fick färdats tillbaka och ge ditt tonårsjag ett råd?
För ett par månader sedan fick jag frågan av UNDERBARA Maja på Majas Manufaktur (som håller stickkurserna på Vintagefabriken) om jag skulle kunna tänka mig att göra hennes nya bloggheader?
OM jag ville!
Jag illustrerar inte så mycket längre (om det inte nalkas böcker), men när en gôllig Värmlands-tös is calling så kan jag ju bara inte säga nej.
Tänkte att jag skulle visa resultatet. Det blev en Maja, i sina karaktäristiska Margaretaflätor, med stickning i händerna.
Och så var jag ju tvungen att rita av Arvika, med kullersten, torn, gamla gatlyktor och Wermlandsbanken som tornar upp sig där i bakgrunden.
När Maja frågade om jag kunde bildsätta hennes kategorier så kan jag ha ballat ur. Satt som klistrade med de där illustrationerna i dagar. Men roligt var det!
Pust. Vilken dag. Tre deadlines, tre portioner fiskpinnar (min ständiga craving) och ett hejdå-vink till John som drog till Polen i morse för konferens (ont-i-magen-sakn).
Denna vecka är fullsmockad med massor av spännande grejer. – Tisdag. Jag har blivit utmanad av bästa Lovisa på denna grej. Mina svar kommer upp på bloggen imorgon (ska bara svettas lite över dem först), var så säker. På kvällen är det Lettering-kurs på Vintagefabriken – peppen på det! – Onsdag. Ska hänga med Volangen, springa på pressvisningar och köpa material till en babyfilt som jag ska sy. På kvällen ska jag träna gravidyoga (hur bra som helst för mig som har foglossning och inte pallar att ta mina ål majti promenader längre). – Torsdag. Göra ett jobb för Expressen och på kvällen blir det höstens sista grund-frisyrkurs med Miriam Parkman. Sedan har vi bara en kurs (festfrisyrkurs) kvar den här säsongen. Herregud alltså. Tiden har bara flugit i väg. Till våren ska ju både jag och Lollo föda lite barn (eller ja, Lollo ska ju faktiskt föda om bara några veckor (SÅ PEPPAD OCH FÖRVÄNTANSFULL)), så då tar vi det lilla lugna med kurs:eriet. – Fredag. Lunch med syrran på Nalle och Kroppkakan – mitt nya favvoställe. Sedan ska jag nog försöka sätta tänderna i det där baby-filtsprojektet.
– Till helgen kommer mina föräldrar på besök, det ska käkas middag på restaurang och så ska vi gå på spa (tips på bra gravidbehandlingar och SPA i Stockholm anyone?). Bästa sättet att spendera novemberörkret på tänker jag.
Nu ni!
Förra året blev en succé, så nu kör vi igen!
Här kommer ett finfint erbjudande mitt i söndagsmörkret – för alla oss som vill ge de där novembermornarna lite mer … flärd och dagdrömmar.
För alla grå 07:00-frukostar och trötta muldagar. Just precis nu behövs det bästa av det bästa … Swedish Grace-pastell! Och god (hållbar) läsning, för alla oss som älskar att inreda med vintage, fynda på loppis och frossa i gamla pinaler.
Därför festar vi till med ett erbjudande i samarbete med Hem & Antik denna söndag (som aldrig fick någon dag, utan bara en grå hinna på mörk himlen). Du får 3 nummer av Hem & Antik och två stycken duvblå Swedish Grace-skålar för 99 kr. Perfekt för frukost-müslin eller nödgodiset.
Och – dessutom – bästa julklappen till dig själv!
Det finns inget bättre än de där lördagarna när en knappt går utanför dörren hemma. Lattimmar i sängen, kaffedrickande och mys framför brasan i kakelugnen. Och precis en sådan dag var det igår.
Fixade fint i bokhyllan i vardagsrummet. Ställde in böcker, lådor och koffertar.
Lampan som jag och John köpte på Chesterman och dotter i somras har fortfarande prislappen kvar.
Ställde in en brittisk buss – som jag fått av min mamma – bland böckerna.
När allt är klart ska du få se resultatet, men tills lägenheten är klar får du se en hög med städade detaljer …
Adderade ännu en tändsticksask till samlingen på kakelugnen medan John tände brasa.
Låg i soffan i vardagsrummet med den här utsikten.
Och tog en paus från pausen med kaffe och kärleksmums. Jag blev så galet sugen förra helgen att jag bakade en hel plåt.
Stökade i köket.
Och bakade filmjöljslimpa, med massa frön i. Mums!
Denna lördag är jag hemma vid kakelugnen och baddar min sjuka vapendragares panna. Jag behöver bara titta på John febriga ögon för att smälta totalt. Själv är jag inte den kaxigaste i gänget, tog nämligen influensa-vaccin i går och känner mig lätt hängig.
Mellan baddningsvarven går jag igenom gamla bilder, och minns hur mitt liv såg ut för exakt ett år sedan. En november-månad full av fest och hemligheter, som började här.
I Varberg.
Efter en jobbig höst flydde jag och min familj till Varberg, doppade fötterna Leninbadet, gick långa promenader, rensade hjärnan, pratade och åt en massa god mat. Precis vad trasiga jag behövde. En massa bomull, inlindat i Varberg-hav.
När jag kom hem ställde jag och mina kompanjoner till mest fest på Vintagefabriken. Vi bjöd in en massa vintagevurmare (som Emma på bilden till exempel), skålade i bubbel och spelade jazz på hög volym.
Lollo och jag som tragglade oss igenom den där jobbiga hösten, sida vid sida, med mycket gråt. Vi grävde ner oss i fest och jobb. Då hade ingen av oss någon aning om att vi ett år senare skulle ha varsin växande kalaskula där vi saknade en.
Bytte vintageklänningar mot High school.
Fyllde kalendern till bredden och rände runt på pressvisningar.
Och så kom den här ut. Ett stycke Älskade hem vars omslag jag och Lollo stylat.
En dos vintageinredning pillade vi visst också in …
November slutade som den började. Med fest och bubbel på Vintagefabriken. Denna gången hattfest.
Denna stiliga lady, Sandra, vann hattävlingen som vi anordnade. Och ja, ni förstår nog varför. Smashing!
Och inte att förglömma, den årliga bokstavsfesten som jag och John anordnar sista helgen i november varje år (2014 är inget undantag).
Här har vi Isabelle som var helt elektrisk.
I gråaste november, de där dagarna som aldrig blir dagar, utan håller sig i ett dunkel. Just precis då går min drömmarehjärna på högvarv. Varje sekund jag får över ägnar jag ett idogt skrollande efter det där lilla torpet som är huvudpersonen i mina drömmar.
Sekelskiftesgrön pärlspont, naggad glasveranda, gamla tapeter, snåriga grusvägar, knarriga dörrar, klängande kaprifol på ett stuprör och en nästintill igenväxt trädgård. Ju lummigare desto bättre. En liten verandatrapp där jag kan sitta och skrubba färskpotäter. Och kanske en gammal lada där allt står hullerombuller. En gammal cykel bredvid en stege.
Det kan även vara så att jag liksom sprängs i hjärnan och liksom måste dela torpdrömmen med någon. Antingen är det John eller min torpardrömmande vän Lisa.
Hela min dator är proppfull med bilder på de där drömmarna, och mina senaste torp-fångsterär dessa fina:
Med ett urgulligt torp som hör till. Alltså det här torpet är så sött inuti så man vill bara fara till Smålands lilla Dalarna och börja spela fiol.
Kostymdrame-fantasten tänker sig somrarna här, i sann “Den goda viljan”-stil. Hundra barn som far omkring och en massa vänner i kostym. Nu har jag förvisso ganska få vänner som bär kostym dagligdags, men vad fasen, huset tar jag gärna.
Visst ser ni det framför er: De årliga sommarkorten med alla hundra barnen och vännerna som tas uppställda framför huset?
Eller det här småländska “torpet” som en kan dela med en hög med vänner? Två ingångar verkar det ha också (måste sms:a Lisa asap).
Eller det här morgondopps-torpet i Gryts skärgård? Mjo, men ja, jag kan nog tänka mig det också.
Alltså kan jag kan ju hålla på hur länge som helst. Vill ni se mer torpardrömmar? Hojta, för då kan jag ge er exakt hur mycket som helst (jag är som en torparorkester som bara längtar efter publik …).
Ps. Ni måste även kolla in Pippi Långstrumps hus som ni hittar här. Villa Villekulla i verkligheten.
Titta vad som låg på hallgolvet när jag kom hem. Den sötaste presenten! Blårutiga bebislakan med vit spets från Lusefine.se.
Alltså blev så himlans rörd att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Med gulligaste lappen, till Cirkus Sundh.
Bebishörnan här hemma (under uppbyggnad) kommer bli så fin med de här i spjälsängen.
Okej, det här är officiellt sista dagen jag bär den här pennkjolen, för den går ju inte riktigt igen i ryggen. Fodret har rykt och knappen känns lite lätt ansträngd, så den får vara öppen. Men vad gör en inte för att kunna använda sina egna kläder in i det sista?
Kashmirtröja från Beyond retro, telefonbrosch fyndad på Tradera, rutig pennkjol från loppis, strumpbyxor från Lindex och skor från Stadsmissionen.
Och så kalaskulan (eller kalaskuken som jag först råkade skriva), gravid i vecka 24. Jag känner mig just nu som en luris, för ena dagen gör sig fogarna påminda och jag liksom vaggar fram som en snigel på semester. Frustande och prustande. Och andra dagen går jag som om inget hade hänt, lätt och ledigt. Eller ja, någorlunda lätt och ledigt i alla fall.
Det är ju ingen akrobatik going on om en säger …