Snön smälter i en rasande takt och kvar finns grusig barmark. Plusgrader, snörkängs-rat och vårkappspepp.
Denna vissna torsdag bär jag rutig vårkappa från Myrorna, rosa sommarklänning från Beyond retro, vinröda strumpbyxor från H&M och vårskor från Miss Selfridges.
Vardagskofta, pennkjol, hängselbyxor och ponytail (de senaste dagarnas uniform) har bytts ut mot blommig klänning, strumpbyxor och loopar i håret.
I dag är det nämligen fest på Vintagefabriken. Fölsisfest för denna lady.
Everyday cardigan, pencil skirt, denim jeans and pony tail (the last days uniform) has been replaced with floral dress, tights and victory rolls in my hair. Today, it’s a party going on at Vintagefabriken. The reason? This lady.
Sedan kom maj. Vackra maj, med nagg i kanten. Hela Vintagefabriken-trion jobbar så att knogarna vitnar i maj. Målar galgar, spacklar, borrar och skruvar upp hyllor inför den stora öppningen den 9 maj.
Stundom byts målarfärgsspräckliga händer ut mot gala. I svart vintageklänning från Rut och Raoul i Uppsala, med kuvertväska under armen …
… Och med mina favoritskor med T-slejf på fötterna …
Efter en och en halv månads slit öppnar vi upp vår alldeles egna butik! Bjuder alla som kommer in på saft, kakor och godis.
Samma dag som Vintagefabriken öppnar fyller den här skutten år. Isolde. Så jag och Linda låser Vintagefabriken för dagen och cyklar till Aspuddsparken där det vankas barnkalas!
Maj blir varm och strumpbyxorna åker av!
Försommarljuset letar sig in i sovrummet och vårt älskade Vintagefabriken tar form.
De här skorna blir mina.
Dagarna spenderas med att fotografera alla möbler, porslin och kläder. Butiken är knökfull med kunder och vi säljer nästan slut på allt vi har under maj.
Åker hem till Värmland en helg och pustar ut.
Äter nässelsoppa med mor och far ute i solskenet.
Fyndar en underbar plåtburk.
Träden på min innergård spricker ut i blom, och jag med dem.
The Great Gatsby går upp på bio och jag är inbjuden till den stora premiären med efterföljande balus på Grand hotel. Flott är bara förnamnet.
Waves i håret och genomskinlig (!) klänning. Bilen har jag som accessoar. Typ.
Vackra majs ljus färgas kolsvart när min kära vän Lollo mister sitt barn. Det finns fortfarande inga ord som kan beskriva sorgen.
Det känns så tomt utan Lollo på fabriken. Orättvist att klockan fortsätter ticka och jorden snurrar. Lite så.
Färgar världen i ränder och pasteller, även om vardagen känns grå.
Söker konstraster och blir en blond Marilyn Monroe.
Lämnar Stockholm för Malmös vackra rapsfält tillsammans med mina vänner Linda och Frida.
Hittar maskrosor och blommande syrénbuskar.
Håller föredrag om hur man skapar ett hållbart och vackert vintageparty på Malmös vintagemässa.
Volia! När det är dags att köpa höstkängor och spikskor inför vintern, ja, då går jag (tydligen) och köper mig ett par pastellrosa skor. Helt fruktansvärt opraktiskt, och underbart fint (om du frågar mig). Dessa ska kuta järnet över schackrutigt golv i dag!
100 mejl väntar på svar i mejlboxen, en deadline som nås och övervinnas och så ska jag och Lollo förbereda inför en spännande grej som händer på Vintagefabriken ikväll. Dessutom är det så här: Vintagefabriken har fått äran att sälja av en hel garderob med kläder från en urtrevlig lady. Ni anar inte vilken skatt det är! Vackra klänningar från 1950-talet, flotta handskar, svepande aftonkappor, rediga trenchcoats. Och 35 stycken baskrar – i alla kulörter du kan tänka dig! Denna skatt ska jag plåta av så ni kan kika in på Vintagefabriken.se. Peppen på det?
Q: Du verkar ha så många klänningar från förr (vilket jag är väldigt avundsjuk på). Men hur förvarar du alla klänningar? Och en ständig fråga: Hur förvarar du kläder som du bara använt en gång.
Sofie A: Hej Sofie! Ja, jag har ett par klänningar … om man säger så. I stort sett alla är vintage. Det är som bubblande sockerdricka ska jag säga dig. Passformen! Kvalitén! Tyget! De flesta av mina klänningar har över 60 år på nacken och ser nästintill nya ut. Det är vad jag kallar bra kvalité.
För att de ska hålla sig så där fina, så måste man ju ta hand om dem också. Nutidens sätt att ta i kläder – slita och dra, slita och slänga – fungerar inte om man vill att kläderna ska hålla för evigt.
De klänningar jag använder mycket, till vardags, hänger i min garderob inne i sovrummet. De festligare och dyrbarare varianterna hänger i klädpåsar och på vadderade- eller sammetsgalgar inne i min lean in-closet. Det är en halvstor garderob som finns i anslutning till hallen. Sedan har jag ett par godbitar hängandes på väggen i sovrummet också. Som den här klänningen från Lyckliga gatan. Min absoluta favoritklänning. Vacker att se på, inte lika bekväm att bära om man ätit en pizza.
De där halvanvända kläderna som man aldrig vet var man ska göra av? Hmm. Jag önskar att jag kunde skriva att jag omsorgsfullt hängde dem på vädring. Men det gör jag inte. De hänger över en fåtöljrygg i sovrummet. Än så länge. Den som har ett smart tips vad man gör med halvanvända kläder – mina öron är öppna! En dröm vore ju att komma på en uppfinning där kläder kunde förvaras utan att utan att de behövde skrynklas på en stolsrygg. Och att man dessutom slapp hänga upp dem på galge …
Q: Alltså jag dreglar när jag ser ditt vitrinskåp!! Aaaahh.. Jag har sett det på ikea, men det är lite svårplacerat. Står ditt i köket ? Så.himla.fin. Precis som du! 🙂
Betty A: Hej Betty! Vad gullig du är! Ja, det fina skåpet står i köket. Men vet du vad? När jag och John hade monterat ihop det sa vi att det banne mig skulle passa PRECIS överallt. I sovrummet, i vardagsrummet – till och med i badrummet. Det kanske verkar som en svårplacerad pjäs eftersom den är helt fyrkantig, men den passar överallt. Var så säker.
Kram emma
Q: Är den trearmade lampan till salu? Vad tänker ni sälja den för? Har suktat efter den sedan första gången jag såg den på bloggen..
Hanna A: Hej Hanna! Min älskade, trearmade lampan kommer att bli till salu – var så säker – via Vintagefabriken. Såsmåningom. Jag är inte helt säker på vad den kommer att säljas för (jag säljer ju där på kommission som vilken annan sprätt som helst), men liknande lampor går för ungefär 3 000 kronor (om det är ny, säker el, vilket det är på denna). En gammal slattig går för ungefär 2000 kronor, men då kostar det cirka 500 kronor per ljuskälla (alltså 1 500 kronor) att få ny, säker el i den. Man vill ju inte att kåken ska brinna upp liksom och inte heller att en när och kär ska kolavippen av en elstöt. Så nog att ny el kostar, men det är helt klart värt det.
Håll utkik på Vintagefabriken.se– där kan du läsa mer om nya ting (och även hur du håller dig a jour med allt vintagenytt i butik).
Q: Hej Emma! Den där sjömansjackan som du har på den där Gotlandsbilden, på stranden. Var kommer den ifrån? Den är ju helt underbar!
Z A: Hej Z! Åh, denna älskade sjömansjacka. Som jag har använt den. En klar favorit i garderoben kan jag säga. Och var den kommer ifrån? Skickliga illustratören och designernLovisa Burfitts märke BURFITT (som tyvärr ligger på is).
Q: Jag är så väldigt nyfiken på dina gröna skor. Var kommer de ifrån?
Disa A: Hej Disa! De smaragdgröna sammetspumpsen kommer från Vagabond. Jag köpte dem för ett år sedan ungefär. Ett par riktiga höstskor – i den rätta färgen.
Q: Hej Emma! Vilka fina bilder! Som alltid;) Fru Vintage var också på Formex men missade muggarna med Farbror Blå. Vilket märke är de ifrån? Ett måste när man bor i Sigtuna kommun ju….. Allt gott å stor kram! Fru Vintage http://www.fruvintage.blogspot.com
A: Hej Fru Vintage! De underbara Farbror Blå-muggarna i mönster efter Elsa Beskow är ett samarbete mellan formgivaren Catharina Kippel tillsammans med Design House Stockholm. Finns att köpa lite varstans numera, på Cervera, eller på nätet, exempelvis här.
Q: Var är det du har vuxit upp i Värmland egentligen? Du skriver aldrig det.
Hemlig A: Hej du hemlig. Precis som du är lite hemlig, så är jag också det. I alla fall när det gäller min allra käraste plats. Jag är uppvuxen utanför Karlstad, vid vidder av ängar, bredvid mörka skogar och en alldeles lagom liten sjö.
Q: Alltså den där resan du var på i somras? Var var du egentligen och hur länge var du borta? Jag är sugen på kopiera typ allt!
Sanna A: Sanna, you better do that. För det var en magisk resa. Den började med ett par dagar i Paris, därefter bilade jag och John genom Frankrike, ner till den västra sydkusten. Från väster roadtrippade vi sedan längs med medelhavet till St Tropez. På vägen dit övernattade vi i underbara städer, på mysiga B&B:s och badade i havet tusen gånger om. Från St Tropez åkte vi till Marseille, mellanlandade ett dygn i Rom och åkte därefter vidare för en vecka på Sicilien. Det är vad jag kallar resa! Nu har jag förbrukat så mycket miljö att det troligtvis blir Sverige-semester hela nästa sommar (vilket jag också längtar till).
Q: Förlåt en lite intim fråga men är det någon slags bh-liknande grej du har på dig under blusen eller hör det till? Ser ut att vara en bra grej att ha i garderoben annars! http://www.hanniiwh.wordpress.com A: Hej! Ingen fara! Här får man fråga det mesta vettu. Jag bär en axelbandslös behå under tröjan. En bredare variant av en behå kan man säga. Jag gillar brett och rejält på behå-fronten! Även om jag inte har så mycket att “hålla” upp, så tycker jag inte att det ska vara något fladder. Och då syftar jag alltså på behån. Inget annat.
Fråga: Jag har en liten fråga sådär i förbifarten; har du några tips på vintagebutiker i London? Jag ska nämligen dit snart men har ingen aning, och jag tänkte att vem ska man fråga, om inte dig! Allt gott!
Svar: Du har kommit helt rätt! Jag har nämligen just i detta nu kommit hem från London, där jag har spenderat några dagar i jakt efter de absolut bästa vintagebutikerna. Återkommer med några godbitar när jag har landat efter resan. Bon voyage till dig från mig.
Tänkte att vi ska göra en liten tillbakablick över vad jag har haft för mig den senaste tiden, sett ur min instagram. Vill du följa mig även där så heter jag emmasundh.
Let’s nostalgera! Här är vecka 38 och 39. Två veckor september.
Morgonpromenad i Vinterviken med rutig kappa och fräsiga Topshop-solglasögon. Dimman låg tung över sjön Trekanten och det var så där stilla som det bara är tidigt på morgonen.
Landade på Vintagefabriken efter helgen och läskades av Lollos nya, kattprydda notpapper som hon tagit med sig. Provade fabrikens höstkappor och föll pladask.
Trippade höstgator fram i mina svartvita brogues och roade mig med att lyssna på “Greese” och prova klänningar efter stängningsdags på Vintagefabriken.
Veckorna rinner i väg i en rasande takt. Augusti blir till september, bara ben får strumpbyxor och mornarna spricker upp, tysta, dimmiga och daggiga. Utan fågelkvitter och gassande sol. Jag hinner knappt med, efter förkylningsdagar och deadline-hets.
Tänkte att vi ska göra en liten recap på vad jag har haft för mig, sett ur min instagram. Vill du följa mig även där så heter jag emmasundh.
Let’s nostalgera! Här är vecka 34, 35, 36 och 37.
Inviger min nya kattallrik som jag fått av Volang-Linda i födelsedagspresent. Lyckan! Lovar mig själv att aldrig ta av mig min nya klänning som jag köpt på Vintagefabriken. Det här med att ha en butik vägg i vägg med sitt kontor är farligt. Men jag har gjort en deal med mig själv – att låta tingen finnas i butik i minst fyra veckor. Om ingen har köpt dem då, ja, då får jag köpa dem.
Dr. Johns prima festflugor flyttar in på Vintagefabriken. Jag är så stolt över min kära partner som tillverkar dessa på kvällarna. Ofta sitter vi tillsammans i köket, John med symaskinen och jag med illustrationspennorna. Vi lyssnar på musik, småpratar och skapar allsköns ting.
Lika flotta som Dr. Johns prima festflugor är mina guldskor från Swedish Hasbeenssom jag bär när jag går på Guldknappen 2013. Kan vara de mest bekväma, högklackade skor jag någonsin gått i.
Minns sommaren på Sicilien och får i samma veva se Emma & Malenas vår- och sommarkollektion 2014. Fastade rejält för den här barntröjan med “Ett skepp kommer lastat”-broderi.
Host, host och sedan blir jag sjuk. Sängliggande i tre, nästan fyra, dagar med fem kilos katt på mig. Innan jag blir sjuk hinner jag stylar magiskt jobb tillsammans med Vintageprylar och Emily Dahl.
Så fort feber släpper cyklar jag till Vintagefabriken, världens bästa jobb, hänger med mina vänner och planerar höstens vintagesläpp. Där finns bland annat den här blå, sammetsklänningen med. Hojamejlen så fin den är.
Börjar en fredag med att bli bjuden på bakverk av skickliga Mia Öhrnsom släpper boken “Franska bakverk”. Helt magiskt gott ska jag säga dig.
Och så provar jag prickiga outfits på Vintagefabriken och hoppas någon hinner köpa den före mig så att fler får ta den av underbara – miljösmarta – vintageplagg.
I svinkalla, snöiga och alldeles för långa februari fyller jag år. Det är så mörkt att man knappt ser händerna framför sig och jag är ofta så blek att jag skiftar i blått.
Jag har alltid varit så enormt avundsjuk på alla som fyllt år på sommaren. I vackra varmaugusti, när kvällarna aldrig tycka ta slut, trädgården slöjas i rött ljus och det smaskas gräddtårta med färska hallon i topp.
När jag fyllde 30 år i februari så bestämde jag mig att jag minsann inte skulle fira det. Istället skulle jag fira min födelsedag ett halvår senare. I augusti.
Det gick måttligt bra, eftersom min kära partner in love, John, överraskade mig med en fest på min vintriga födelsedag. Det kan närmast kallas vid en väl tilltagen förfest inför the grand party.
I lördags – efter några dagars förberedelse (där av den dåliga uppdateringen av bloggen) – var det dags för min riktiga födelsedagsfest. Ett garden party i trädgården i min barndoms Värmland.
Ett hav av underbara vänner anlände redan i fredags (några även i torsdags) och passade på att njuta av värmländsk sommar, grillning i trädgården och solnedgångar över ängarna. Och så en hejdundrande fest så klart … som aldrig tycktes ta slut. Bilder från festen kommer snart på bloggen. Var så säker!
Kvällen till ära bar jag denna tylldröm som jag köpte på Vintagemässan i Malmö – påhejad av härliga Pia Storm– av den danska vintagebutiken FN.92.
Provence i all ära, men vad är väl en fransk roadtrip utan lite fransk riviera? Nä, just det. Tidigt en morgon packade jag ihop min kappsäck och gjorde mig redo för salta dopp.
Men först lite frukost. När jag och John kom ner från vårt rum väntade frukost på terassen.
Det var uppdukat för alla B&B-gäster. Och här slog vi oss ned. Bredvid satt ett par underbart trevliga amerikaner från Atlanta som “juöst löööved Provaaaance”. När de var unga hade de också roadtrippat genom Frankrike, så de var mäkta intresserade över att höra om våra planer och var vi varit.
Sörplade upp det sista kaffet, fattade kappsäckarna, vinkade adjö till amerikanerna och den trevliga B&B-föreståndaren …
… och bestämde oss för att återvända till Brignoles och just detta B&B inom en snar framtid.
Kryssade sedan mellan gränderna mot vår lilla bil.
Träffade den här herrn. Han låg och kråmade sig på en trottoar.
Råkade även väcka den här lilla kattungen som låg och sov på en övertäckt motorcykel. Med sömndruckna, kisande kattögon tittade den på oss och lade sig sedan till rätta igen.
Alldeles kattifierade och varma i hjärtat satte vi oss sedan i vår varma, lilla bil.
Målet var exklusiva St Tropez på franska rivieran. Det var så fasligt varmt denna dag att vi var tvungna att stanna på en strand innan St Tropez och ta ett dopp bland alla yachter som låg och guppade.
Semester.
Efter några timmar pocketbläddrande under parasollet och salta dopp mellan kapitlen, började magen att kurra. Vi slog oss ner på en närliggande restaurang och åt lunch.
John.
Jag beställde in en bouillabaisse. I värmen. Det kändes smart. Men god bouillabaisse är det få saken som slår (även om det är få bouillabaisse som går upp mot min vän Lisas variant).
När vi ätit upp den-helt-okej-bouillabaissen blev det dopp och sedan begav vi oss mot dagens mål …
Nybadad och Troppan-redo vid Fååården.
Vackra St Tropez.
Här intar jag staden med bestämda steg. Det var så fasligt varmt denna dag att vi kryssade runt i skuggan. Så fort jag kom ut i solen brände det på min fesna hy. Som att doppa huvudet i kokande vatten. Inget för en blek skandinav om man säger så …
En förstår varför alla en mötte var bruna som brända pepparkakor.
Diane von Furstenberg,Lanvin och Louis Vuitton. Till och med John var representerad i St Tropez.
Och jag förstås. I min Vintagefabriken-fyndade, blommiga klänning.
Som den modenörd jag är var jag tvungen att spana in alla “modehus”. Några av de mest kända modehusen, exempelvis Louis Vuitton och Chanel, har nämligen ett eget hus med trädgård i St Tropez. Det ena mer exklusivt än det andra.
Här kan jag tänka mig att bo. Och ni skulle vara välkomna på Chanel-fest i svart och vitt. Det skulle vara grejer det.
Alltså denna tisdag är något alldeles extra. Förutom att jag går runt i gula skor …
… så bär jag en underbar klänning. Och det är inte vilken klänning som helst. Det är Vintagefabrikens egna klänning. Lyckan i det!
Klänningen är uppsydd efter ett originalmönster från 1950-talet och framtagen av vår vän, den eminenta mönsterkonstruktören Ida Erixon Johansson. Just i detta nu finns ett exemplar till salu, och vi kommer släppa en ny klänning varje månad. Med start i dag.
Inte nog med det. När vi ändå är i gång och tar fram egna kläder, så passar vi på att göra något gott i samma veva. För varje såld klänning skänker vi 10% av försäljningspriset till en organisation som vi vill stödja. Juni-klänningen säljs till förmån för världens hav, via Naturskyddsföreningen. Du kan läsa mer om Vintagefabriken-klänningen på Vintagefabriken.se