Denna regniga aprilonsdag har jag rivit fram stege, tapetklister och gnuggat fram extra starka mönsterpassningsögon. I dag har jag nämligen börjat operation tapetsera hallen i vår nya lägenhet.
Wiiihooo!
Jag har sonderat varenda litet tapetserat hörn av internet, fnulat, ratat och fnulat igen. Och ratat. Eftersom jag älskade tapeten i vår förra hall har det varit svårt att hitta en värdig ersättare. Men så damp det ner ett mejl från Boråstapeter för ett par veckor sedan. De frågade om jag hade sett deras kollektion Anno? Och där, bland ett gäng ljuvliga tapeter var den. TAPETEN.
Om vår förra lägenhet var ett ihopplock av älskade tapeter och färger, så vill jag verkligen ta vara på den nya lägenhetens gamla charm. Vårt gamla Midsommarkransen-hus är från 1910-talet och min tanke är att kika mot just denna tidsperiod när det gäller färgsättning och tapeter. Och där kom Anno-kollektionen som ett tapetprov på posten – ordagrant.
Jag är ju lätt svag för vissnade blommor, sirlig växtlighet och rosa. Allt det fanns i den Art Nouveau-prunkande Siri i grönt och rosa.
Igår kom min underbara granne Karin förbi, hade hemmakontor, hjälpte mig att spackla (HUR SNÄLLT!?) och ta bort lysknappar. Så nu kommer det bli så flott!
Nu ska tapeten upp, häng med på förändringen vettja (uppdateringar kommer inom kort)!
God morgon från kartonghögarna!
Sista kartonghögen, thank you lååård.
Just i det här hörnet ska det snart bli bokhylla tänkte vi. Men vilken typ av bokhylla?
En bokhylla som går i vinkel i hörnet (på den lilla väggen bredvid dörren och den lite större väggen vid fönstret)?
Eller bara vanlig som den vi haft tidigare (fast med träkonsoler) på väggen vid fönstret? Alltså som den här:
Tyck gärna till!
Oavsett vilken bokhylla det blir så tänkte jag runda av hörnen en aning med min figursåg, så det liksom rundas va mot fönstret (eftersom en ska knöla sig förbi där för att kunna sitta vid bordet.
Hej svejs!
Sitter i onsdagssoffan och kippar med ögonen i hopp om att linserna ska sluta vara så torra. Den här tiden på dygnet är jag så fasligt lat att jag liksom inte ORKAR gå de sju metrarna till badrummet, ta ut linserna och slänga på mig glasögon. Instället sitter jag här och blinkar. Är jag kanske världens lataste människa?
Innan linserna torkar ihop alldeles så ska jag visa vad jag har gjort i dag.
Kanske ett av de roligaste jobben i år. Eh. Jag vet, vi är bara i februari, men har verkligen haft en råmysig dag. Emily kom över i arla morgonstund, vi preppade med kaffe, babblade, avhandlade. Jag sydde, målade, klippte, slet och åkerbrukade, medan Emily plåtade.
Jag var så inne i mitt DIY:ande att jag inte hann ta någon bild in jobb-action, men smattrade några efter vi jobbat klart.
Vad gjorde vi för jobb då? Jo, ett ett fixa-och-oraganisera-jobb i min hall. Den här hallen som jag kommer sakna som en tok när vi flyttar (OM TYP EN VECKA).
Lekte loss med det här William Morris-tyget (absoluta favoriten) som jag köpt från Engelska tapetmagasinet och en gammal sittpuff från Refurn (som tidigare var inklädd i brun manchester).Det där tyget alltså. Jag har storslagna planer!
Vill visa hela jobbet nunununu (blev himla bra!), men kan ju i vanlig ordning inte eftersom det redan är sålt till ett magasin. Men tipsar här på bloggen när jobbet finns att beskåda och magasinet finns i butik.
Fick sällskap av lille hunden Melvin som bor hos oss just nu. Skällde mest på blixtar och hammare, men var fasligt gullig när det skulle tas kort – så hen fick vara med i jobbet. Gullfjun (tycker till och med kattmänniskan).
Okej, en till.
Imorgon ska Melvin få följa med mig till kontoret. Jag är lite nervös. Hur gör en med hund i kollektivtrafiken liksom. Vilket dörrpar i tunnelbanan måste jag rikta in mig på för att komma in i djurvagnen och är det längst fram eller länsat bak i bussen en ska hänga?
Nåväl, vi (och alla allergiker) överlever nog. Men om någon ser en förvirrad själ med mops i hand så hjälp mig gärna <3.
Kram!
God morgon!
Nu ska ni få se vad jag knåpade ihop på kvällskvisten i går: en film från vår lägenhet!
Kolla vettja!
Och tyck gärna till, hojta om ni vill att jag gör fler film och berätta gärna vad ni vill se mer av.
Kram!
Som flera av er säkert vet så har jag och John närt en dröm om ett torp.
Länge.
Efter långa framtidsfunderingar om var vi ska bo och hur vi ska bo, så har vi bestämt oss för att bo kvar i vår lilla lägenhet i Midsommarkransen och istället svälla ut på landet.
För några dagar sedan förverkligades denna dröm.
Förra veckan pep nämligen jag, John och Majken i väg till Gotland igen (som säkert några av er såg via Instagram (vill du följa mig där heter jag @emmasundh)) och kikade på två torp, som innebar två helt olika, framtida liv.
Ett totalt renoveringsobjekt med charmiga skevheter och urgulligt, inflyttningsklart torp med enorm trädgård.
Och vet ni vad? Det senare är nu vårt.
I mitten av juni åker vi över till Gotland igen för att hämta opp nycklarna och därefter är planen att spendera sommaren där. Det ska odlas, åkas på loppis-jakt, inredas, piffas och födas lite bebis.
Det här stora är för skevt för att förstå just nu, men här, bland vackra detaljer och pärlspont ska jag spendera sommaren …
Vi kommer att ha en lummig trädgård med hägg (som blommar just nu) …Och äppelträd. Drömmer just nu om att hänga upp lyktor i träden och spendera varma sommarkvällar just precis här …
Nyp i armen.
Det pirrar av inredningspepp i kroppen min. Jag vill måla om, flytta om, göra om. I går var jag på färghandeln, förvirrade mig bland färgkoder, botaniserade i kulörter och fick med mig spackel och färgprover.
Nu är bara fråga vilken nyans väggarna ska få. Jag tänker grönt i köket (antingen en ljus grönt eller en grågrön lite dovare) och kanske smutsrosa i sovrummet?
Vad tycker du?
I vårt vardagsrum står den nu. En liten spjälsäng som jag bara inte kunde motstå. I spjälsängen ligger en kudde – med ett inbroderat “H” – som följde med på köpet.
Nu kan jag bara inte sluta tänka på vad det där H:et står för.
Kanske är det ett namn till bebisen i min mage som ligger där och lurar på kudden?
Vad tror du?
Några namnförslag på lut?
Medan snöovädret härjar fritt utanför sovrumsfönstret, så tänkte jag – nedbäddad med glasögat på sned – passa på att svara på ett par kommentarer som kommit in den senaste tiden. Utan inbördes ordning. Fler svar kommer inom kort, så saknar du svar på just din fråga – håll ut.
Bilderna i tidningen Älskade hem är tagna av den förträffliga Jessica Silversaga.
Q: Du har så fint, och detta har egentligen inte med någonting att göra.. men hur tänker du kring möblerandet och att pussla in en bäbis i en tvåa? Vill gärna ha en bäbis och bor också i en tvåa som jag älskar, och inte vill/kan flytta från i första taget. Får man se förvaringslösningar framöver kanske? Eller möbleringstips?? tack för en peppig blogg! A: Hej! Och tack för peppet! Vi kommer att bo kvar i vår lilla Midsommarkransen-tvåa så länge vi bara kan. Planen är att bo litet i stan och sedan ha ett torp någonstans på landet där vi kan sträcka ut oss. Om vi inte ballar ur och flyttar från Stockholm vill säga. Vi pratar just nu om ungefär 10 olika framtidsscenarier, var vi kommer att bo, hur vi kommer att bo och när vi vill bo just så. Men det lär dröja ett par år innan vi kommit fram till något vettigt och är redo att lämna allt det vi älskar med Midsommarkransen.
Vår lägenhet tänkte vi optimera genom att såsmåningom flytta vårt sovrum till vardagsrummet och göra om vårt gamla sovrum till barnrum. Alltså helt enkelt inte ha något vardagsrum. Vi hänger ändå så himla lite därinne, utan trivs bäst i köket och i sovrummet. Jag och John har bott pyttelitet sedan vi träffades, och är liksom kvar i tanken om att det där extrarummet (vardagsrummet i vårt fall) inte finns. Väldigt ironiskt, eftersom vi flyttade från vår lilla etta i Hornstull för att vi trodde att vi behövde något större.
Vi gillar att bo litet helt enkelt.
Gällande förvaring, så kommer det med all säkerhet ett dussin sådana blogginlägg de kommande månaderna och åren. Var så säker. Just nu stuvar vi undan mycket i koffertar och försöker optimera ytan på bästa sätt.
Kram emma
Q: Hej hej Emma! Hur funkar det att läsa till ljuset från Merci-lampan? Funderar på att skaffa en till min soffa, men tänker att det kanske inte är tillräckligt riktat ljus eftersom där inte är någon skärm? Och heja dig för superbra blogg! A: Tackilitack! Klart du ska skaffa dig en Merci-lampa! Finaste lampan ju. Det går alldeles utmärkt att läsa i ljuset av lampan, och att den inte har någon skärm är inget jag störts av. Ett tips är att sätta en dimmer vid kontakten till lampan, på så sätt kan du variera ljusstyrkan från mysbeslysning till läsläge.
Kram emma
Q: Får jag fråga vad för en kamera och objektiv du har? A: Klart du får! Jag har en Canon EOS 5D Mark II, och till den har jag två fasta objektiv, ett 35 mm och ett 50 mm.
Kram emma
Q: Hej Emma!
En fråga är du emot vanliga mammakläder? I så fall varför?
Ja vet att de flesta mammakläderna är supertråkiga och inte så värst personliga, men det finns ju vissa bra baskläder man kan matcha med annat.
Bara nyfiken, du är jättefin i dina pennkjolar
/Kristin
A: Hej Kristin! Det är få saker jag är strängt emot här i världen, och jag hyser inget agg mot mammakläder. Däremot har jag svårt att köpa kläder – gravid som ogravid – som endast ska bäras under en begränsad period. Det strider mot mitt miljöhjärta helt enkelt, men det ska tilläggas att jag inte dömer någon annan för att de köper preggokläder. Min höhgst personliga åsikt är att jag vill köpa kläder som jag kan ha en livstid, sommar som vinter, som jag kan nöta och bära oavsett hur min kropp ser ut. Ett exempel är mina pennkjolar som jag kan bära även när jag inte är gravid (kanske behöver sy in dem en aning dock), eller mina koftor som jag bär till ALLT. Året runt. Så det är absolut inget agg mot kläderna, utan snarare en önskan om att inte behöva köpa något nytt.
Kram emma
Q: Hej Emma!
Vad fin du är!
Hur mycket gravid/vänta barn-böcker, föräldratidningar läser du? Själv har jag inte läst nånting (själv i vecka 27), bläddrat lite i bokhandeln och i tidningskiosken, tycker mest att jag får mindervärdeskomplex av att läsa dem, allt jag ska/borde/måste göra medan jag är gravid och innan barnet kommer. Tar tips från vänner och familj och litar på min egen magkänsla än så länge. Gå aldrig in på Familjeliv.se har jag lärt mig, hemsk sida tycker jag. Hur förhåller du dig till allt det där som finns ute för småbarnsföräldrar?
Ha det gott! A: Hej! Ja, svår fråga. Jag höll mig undan ganska länge, men nu suger jag i mig det mesta jag kommer över (men håller mig borta från skräckhistorier och opepp – sådant behöver jag inte. Jag är oroligt som jag är). Jag har även frågat vänner som har barn om alla deras tips, frågat om deras förlossningar, vad det tyckte var bra versus dåligt. Vad som funkade för dem helt enkelt.
Jag ser det som att jag länsar Clas Ohlson på ALLA alla verktyg de har, och sedan när jag kommer hem (är på förlossningen (som är det jag tänker på mest)) så kan jag solla och se vilka verktyg som jag behöver och som passar mig. Även om en vinkelslip är min vän Fridas bästa grej, Linda gillade bågfilen och Fatima lovordar gipsskruvar, så vet jag med mig att det bara är jag (och John) som vet vad som passar i min verktygslåda. Okej, jag har ingen aning om hur min referens till Clas Ohlson kom med i bilden, men let’s fortsätta:
Just för tillfället är John den som läser mest, vilket jag tycker är ganska skönt. Han sollar och vidarebefordrar sedan kortversionen till mig. Det känns himla skönt på något vis, att vi är två om verktygslådan. Och att vi tillsammans kan hitta verktygen och solla bort att skräp som bara förstör (allt det där som ger mindervärdeskomplex och oroar i onödan). Men alltså det är ju jobbigt, det ska jag inte sticka under stol med. Det är mycket information från olika håll som ska processas och samtidigt som folk är fullkomligt galna i att ge råd om allt som är farligt för ens ännu ofödda barn. Alltså det är svårt. Svårt att inte få en gnutta ångest, även om jag garanterat är den som tänker mest på allt som är farligt. Det handlar ju trots allt om mitt eget barn. Vissa dagar vill man bara sätta en kork down there och bara säga “det blir inget av detta föderiet, jag åker till Paris istället”.
Jag tror någonstans – liksom du – på magkänsla. Och min alldeles unikt sammansatta verktygslåda. Det har fötts barn under tusentals år, och människosläktet har ju uppenbarligen överlevt utan att man har både ett babynest, fixat fyrahundratrettiontvå bodys i ekologisk bomull (och hunnit tvätta dem innan), laddat upp med färdiglagad mat i frysen och har fixat i ordning en perfekt bebishörna. Sedan är det så klart en bekväm bonus om man har gjort allt det där, men vi är inte mer än människor.
Säger hon som just nu tittar på “bebishörnan” = spjälsäng full i bös och som just nu agerar klädförvaring.
Okej, lång utläggning. Sammanfattning: 1. Jag saknar uppenbarligen Clas Ohlson. 2. Allas upplevelse är unik, så alla måsten och borden kan man se som riktmärken som fungerade för andra. 3. Jag sollar friskt bland informationen – och då tillsammans med John.
Som ni vet är jag uppvuxen långt ute på den värmländska vischan, med jord under naglarna och en så häftig naturromans att det värker i hjärtat.
Jag har hittat mitt lilla Värmland i Gamla Midsommarkransen i Stockholm, men ibland blir längtan till lövträd runt knuten, trädgård och knarrande dörrar för stor.
Då flyr jag in i Blocket bostads förtrollade värld. Letar torp för fulla muggar. Och när alla torp är tittade på, ja, då går jag över till hus, villor, gårdar … slott.
Drömmar i husform, längtan efter att ta hand om och vårda ett gammalt hus (har jag sagt att byggnadsvårdare är mitt drömyrke?). Och ett annalkande driv att köpa enorma mängder trisslotter.
Nyfikna på att se mina pinnade drömhus?
Var så goda.
En bit Provence på Gotland. Ont-i-magen-vackert – i varenda vrå. Finns ungefär hundra hus på tomten, så jag skulle kunna ta med alla mina vänner, skapa ett eget rike och leva lycklig tills jag dör.
Vildvuxen trädgård – precis som jag vill ha det.
Och så där rustikt … franskt och ändå så gotländskt. Skulle lätt behålla alla möbler!
God morgon trädgårds-frukost.
Finaste inredningen också. Lampan! Stolarna! Skåpet! Ge mig nu.
Om jag inte skulle flytta till Gotland (vilket jag och John for real har varit inne på ett par gånger), så kanske ett falurött hus i Sigtuna. Det är ju inte så fasligt långt från Stockholm ändå …
På en riktig Astrid Lindgren-gatan, med den lummigaste trädgården, bastu och bibliotek.
Jag vet inte vad jag skulle göra med alla rum, men det är något med sådana här stora, vackra hus som jag faller för. Och puts. Älskar putsade hus, mest för att de påminner om min barndoms drömhus hemma i Värmland (jojk, minsann, jag har ett drömhus där också. Men det är inte till salu).
Och mysiga sovrum med blommig tapet. Åh, jag skulle frossa i tapeter!
Eller här, i det här maffiga huset skulle jag kunna bo. Känna mig lite dansk på något vis.
För visst känns detta hus enormt kontinentalt? Skulle ha ungefär 150 krukor med lavendel där på trappan och kanske en köksträdgård runt husknuten. Fem katter och ett ståtligt fullblod. Lite så skulle livet se ut.
Det var alla drömmar för den här gången. Nu ska jag fylla alla mina tankar med pärlspont, lummigt vilda trädgårdar, tapeter och farstutrappor. Så kanske lant-längtan stillar sig. Ett tag.
För ett par veckor sedan hörde härliga Maria Soxboav sig och frågade om jag ville dela med mig av min mysigaste hörna hemma. Klart jag ville!
I nya Amelia tittar jag nu fram som gubben i lådan och berättar om mitt vardagsrum. Som ni vet så har jag och John gjort om i vardagsrummet hela hösten, men nya Amelia får ni en liten tjuvkik.
Spring å köp vettja.
tack för en peppig blogg!
