Nu gäller det! Påverka framtiden för cykling i din kommun – innan årsskiftet!
Ni vet ju att jag gillar att cykla. Vind i håret, lår av stål och som en extra liten belöning slipper jag prutta ut växthusgaser och dålig luft. Men jag tycker att förutsättningarna är rätt kassa ärligt talat.
För varje kilometer som cyklas tjänar samhället ungefär 1,40 kronor – mycket tack vare av cykelns positiva hälsoeffekter. Varje kilometer bilkörning kostar i stället samhället 1,50 kronor.
Så var är alla cykel-satsningar? Som gör det enklare att välja cykeln? Säkrare att välja cykeln? Mer hälsosnällt (eh, ja, det känns ärligt talat sådär att få upp trampflåset när en har ett avgasrör i nyllet)?
Så var är satsningarna? Det kan DU avgöra!
Genom stadsmiljöavtalets cykelsatsning finns det 300 miljoner kronor nästa år och 250 miljoner kronor för 2022 att söka. Vi börjar närma oss slutet på detta år, och det finns fortfarande MILJONER kronor för kommunerna att söka. Kruxet? De måste sökas innan årsskiftet, annars brinner de inne.
Tillsammans med Cykelfrämjandet (stöd denna organisation om du någonsin uppskattat en bra cykelbana!) har #cykleuppropet tagit fram ett förskrivet mejl som du enkelt kan skicka till din kommun för att peppa dem att söka statliga pengar för att främja just cykling.
Många kommuner vet inte ens om att pengarna finns – så hjälp dem att göra rätt.
Under hösten har jag ju som ni vet jobbat med #cykeluppropet – för att ge bättre förutsättning för det mest klimat-, miljö-, hälsosmarta. Jag och mitt team (Medveten i stan och Sophia Schyman) har cyklat med Stockholms trafikborgarråd Daniel Helldén, Finansmarknadsminister Per Bolund och så tog vi ett Zoom-möte med Infrastrukturminister Tomas Eneroth (kan lägga upp samtalet här så ni får se det). Och mer kommer under 2021 – var så säkra!
Pengar. Jag hatar dem. Älskar dem.
De skapar så mycket elände, och samtidigt möjligheter. Personligen ger de mig trygghet, för pengar innebär att jag kan skaffa mig tak över huvudet och mat på bordet, men de ger mig också tokångest (har en surdeg att ta tag i om en säger).
Men hur jobbar mina pengar? Lån, lön, besparingar, pensionspengar? Gör de gott för klimatet, eller ställer de till med stök? Möjliggör de – utan min vetskap – klusterbomber, ojämställdhet, vapenexport till diktaturer, pornografi och skövling i Amazonas? Går mina skattepengar till att finansiera flygplatser som ständigt går med förlust?
Vilka ohållbara normer kring pengar drivs vi av? Och hur är det möjligt att en klick människor har tjänat biljoner på pandemin, medan 115 miljoner människor rasat ner i fattigdom? Hur kan det vara lagligt?
Vilken är min stora ångest-surdeg gällande pengar? Vilken bank är bäst på hållbarhet? Och hur vet en vilken bank som är bäst?
Detta har jag och min vän Maria Soxbo grottat i, och resultatet kan du lyssna på i ett nytt avsnitt av Plan B-podden som finns ute nu. Avsnittet heter Börs, bank och besparingar.
Vi berättar vad våra pengar går till, hur vi spenderar dem, och lyfter en del tillkortakommanden och surdegar. Dessutom anklagar jag Maria för att vara en skurk.
Jag berättar också lite om min framtidsplan – att göra mig mindre beroende av pengar.
Lyssna vettja, för detta avsnitt är viktigt på så många plan.
Tack till Ekobanken som möjliggjort detta avsnitt och till Jakob König på Fair Finance Guideför allmän briljans.
Framtidens mat – vad äter vi? Hur produceras maten? Ser produktionen annorlunda ut? Hur ser utsläppen ut? Och hur gör vi för att säkra en vettig framtid?
I går anordnade jag och min klimatkollega Maria Soxbo en digital #klimatlunch i samarbete med LRF – lantbrukarnas riksförbund för att grotta i ämnet.
Vi hade laddat upp med en uppsats av frågor, och hann med ungefär hälften. Hade behövt ett 24 timmas live känner jag för att kunna ställa alla följdfrågor vi hade.
Men redan i nästa vecka ska vi ha ytterligare ett samtal om “den goda maten”, då vi ska snacka mat, hållbar mat (vad är det?), matsvinn och matval (närproducerat eller ekologiskt?). Planen är att vi ska få in mer luft för våra egna och andras frågor. Redan nu kan du anmäla dig till nästa digitala klimatlunch som hålls den 9 december mellan klockan 12-13.
Vad vi pratade om?
Vi vill ju veta så mycket det bara går om klimat, miljö, utsläpp, utmaningar och lösningar, och vill få in flera olika infallsvinklar. Jag bor som bekant i Stockholm, så min kontakt med matproducenter och jorden som brukas är ju lätt undermålig. Dock är jag uppväxt på landet, och på väg hem till åkrar, skog och äng, och jag är mer än nyfiken på framtiden för den plats jag valt att kalla mitt framtida hem. Hur landsbygden kommer att se ut, vad kommer att odlas, vad kommer det som odlas användas till och varför odlas just den grödan? Vad hamnar till slut på tallriken? Och till vilket pris?
Och för vem kommer maten att produceras? Alla eller en liten privilegierad klick?
Till vår hjälp för att grotta i det här enorma ämne hade vi:
Peter Borring, ekologisk och konventionellbonde från Östergötland
Vi skulle också haft med oss Pernilla Tidåker, lärare och forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, men hon blev tyvärr sjuk.
Du kan se hela samtalet här:
Min känsla så här efter samtalet? Att jädrar i berget vad mat och matproduktion är komplex. Det som kanske är bäst för planeten kanske inte är det som kunden efterfrågar. Det som är bäst för klimatet kanske inte är bäst för miljön. Och det som är bäst för miljön kanske inte är ekonomiskt gångbart i hur samhället och lantbruken är uppbyggda i dag.
Lantbrukaren har inte alltid kontroll över vad hens grödor används till – om det är foder till djur, mat till människor eller till drivmedel. Lantbrukare försörjer sig på en lön som är lägre än av vad genomsnittssvensken tjänar, och samtidigt: om vi gör maten dyrare, vem ska betala det högre priset?
Ska det endast vara en liten privligerad klick som har råd med lokalt producerad, ekologisk mat?
Detta har ju jag och Maria varit inne på ett antal gånger i vår podd Plan B-podden, där vi slitit vårt hår kring denna fråga. Tänk vad enkelt det hade varit om det klyftorna i samhället försvann, alla tjänade lika mycket pengar och alla hade samma förutsättningar.
Som det är nu är det lite trassligt milt sagt, och det är jäkligt svårt att göra rätt.
Jens från LRF pratade om att framtidens mat ingår i ett större system. I dag pratar vi ofta om mat å ena sidan och skräp, sopor, avfall och matsvinn å andra sidan, men det senare är ju egentligen outnyttjade resurser. Mat ska så klart ätas upp, men rena avfall kan bli energi och restprodukter från lantbruket kan bli produkter som vi behöver.
I dag går 20% av vete till människan, 70 % till djurfoder och 10% till annat, exempelvis biobränsle. Det låter lite galet i mina öron, och detta måste jag prata mer om nästa vecka. Är 70% av vetet för dåligt för att äta direkt för människan, har vi för hårda krav på maten eller är detta rimligt?
Louise från Naturskyddsföreningen pratade om framtidens mat och hänvisade bland annat till Eat Lancet-rapporten som säger att vi måste kapa vår köttkonsumtion med 80-90%.
Vi kan fortfarande äta kött, om vi vill, men i långt mindre utsträckning. Och om eller när vi äter kött så bör vi välja bra, ekologisk naturbeteskött. På uppåt-listan över mat som vi kommer äta i framtiden står baljväxter, nötter och grönsaker. Och Louise tog just upp rättviseaspekten (vem har rätt att äta god, hälsosam mat?), och spådde att detta kommer bli en av de hetaste framöver.
Om jag tror detsamma? Eh. Ja.
Det pratas ofta om att jordbruket har ett stort klimatavtryck, vilket så klart stämmer. Lantbruken dras med bekymmer som utsläpp av växthusgaser och övergödning.
Louise på Naturskyddsföreningen tog som sagt upp att det är smartare och mer resurseffektivt att äta maten direkt än att processa den genom ett djur, men lyfte också att djur behövs för den biologiska mångfalden och för att ge gödsel till matproduktionen.
Enligt lantbrukaren Peter så var det inte helt enkelt att få tag i vettigt, ekologisk gödsel (alltså inte klimathaltande konstgödsel) när en inte har egna djur. När han räknat på sitt lantbruk, som innehåller både ekologiskt och konventionellt lantbruk, så är det jämt skägg när det gäller klimatvinningen, eftersom han kör mer traktor i de ekologiska odlingarna.
Utsläppen i lantbruken kommer från traktorer och jordar, och Louise hoppades på ekonomiska styrmedel som gynnar kolinlagring, mer naturbetesmarker.
Det var många som hade skickat in frågor om plöjfritt lantbruk, och regenerativt lantbruk. Peter berättade att principerna som det degenerativt lantbruket står för, i mångt och mycket redan omfattar det svenska lantbruket. Han själv plöjer så lite han kan, men så mycket som det behövs (eftersom plöjningen hjälpte honom i den ekologiska odlingen, och var ett bra sätt att slippa använda bekämpningsmedel). Gah, att det inte finns fler enkla svar.
Detta var så klart en röst, och det finns så klart fler värda att höra, men detta var en infallsvinkel.
Och om det är någon som har en annan infallsvinkel/uppfattning, kommentera gärna.
Det som kom upp var – vad jag uppfattade – som ett entydig kritik mot billig, importerad mat utan nämnvärda hållbarhetskrav. Som Peter uttryckte det: “den importerade skitmaten”.
Mat som ständigt konkurrerar med vår inhemskt producerade mat. Detta vill jag snacka mer om under nästa veckas klimatlunch – för hur råder vi bot på detta?
En oroväckande detalj? Jens berättade EUs kartläggning över framtidens odlingsbara mark. I södra Europa (framför allt Spanien som i dag producerar mängder av grönsaker) var landytorna rödmarkerade, eftersom klimatförändringarna troligtvis kommer ändra förutsättningarna för odling. Det kommer helt enkelt bli svårare att odla just där.
Samtidigt var det grönt som tusan i Sverige. Det är ju inget nytt att Sverige kommer att drabbas långt senare av klimatförändringarna än många andra länder, men ur ett matproduktions-perspektiv kommer det nog ställas en hel del krav på oss här i norr. Att vi producerar mer mat.
Så kanske dags att ge förutsättningarna för att puffa in fler i yrket?
Vi här i Sverige har inte bara turen att bo i ett rikt land där vi har goda förutsättningar för att producera energi eller där effekterna av klimatförändringarna kommer att halta efter resten av världen, vi kommer också kunna att odla mat. Och då inte bara till oss själva. Det är hög tid att polera omtanken om andra, för damn den kommer att behövas i framtiden. Väck med den individualiserade världen?
För att kunna ta oss an den här utmaningen behövs fler lantbrukare, och att locka “the best and brightest” in i branschen som Jens uttryckte det. Och pja, då kanske de ekonomiska förutsättningarna måste finnas. Men också en högre dos respekt från oss som bor långt ifrån producenterna, och defaco är beroende av dem för att mätta magen.
En fråga som kom upp ganska sent i samtalet var frågan om småskaliga lantbruk, och kanske att vi i framtiden ser fler månskensbönder? Nu var det ju inte jag som skulle svara på den frågan, men det vill jag ändå göra. Jag hoppas på att fler odlar i framtiden, har småskaliga lantbruk och odlingar. Väck med enorma, välklippta gräsmattor och fram med ängar, odlingar och en respekt för maten. Jag hoppas på fler månskensbönder, och bättre betalt för de som faktiskt har detta som ett yrke. Så pressen att leverera maxat inte blir så stor. Sedan tycker att det rimligtvis borde ingå någon form av peng för allt bra lantbrukarna gör, exempelvis den biologiska mångfalden. Sätta ett pris på värdet av den. Den biologiska mångfalden är förvisso ovärderlig, men desto större anledning att visa att den har ett värde. Precis som att en köper träd och skogsrutor, så kanske en ska kunna köpa en bit biologisk mångfald?
Eller så är jag helt ute och snurrar?
Jag hoppas med min flytt till landet kunna odla mer, producera el (överskottet går ju ut i det vanliga elnätet) och på något sätt bidra till den här världen med pja, min tid.
Det jag skulle vilja prata mer om – förutom allt ovanstående – är vad utsläppen ska användas till. Givetvis ska utsläppen inom jordbruket minska – precis som andra ställen i samhället. Men i ljuset av detta samtal kommer alla andra utsläpp upp till ytan. Vi behöver mat för att överleva. Det vet vi. Vad är andra direkta behov? Och vad är begär?
Och hur gör vi behoven så resursaffetiva? Är det rimligt att bygga i betong, för att tillgodose behovet av tak över huvudet? Eller finns det andra vägar att gå (ja). Är det rimligt att det svinnas bort så mycket mat som det gör i dag?
Gah, det finns (enligt mig) för lite styr.
Vi människor utsätts för för många ohållbara val, och det är idioti att lägga över så mycket ansvar på individen. Om det här landet har klimatmål, vilket vi har, så kanske gemene hen ska få hjälp med att nå dem? Är matsvinnet ett problem? Hur kan det ens vara lagligt? Privligerat fölk i detta land (inklusive jag själv) måste lära sig att äta upp. Inget snack om saken.
Är lantbruk en viktig del av framtiden? Då behöver lantbrukare få skäligt betalt, dels för att kunna odla, men också ställa om sin produktion så den kan bli mer hållbar. Kanske ska vi lära oss mer om odling i skolan? Vi har hemkunskap som berättar hur vi ska inreda vårt hem och laga vår mat, men kanske borde vi få mer verktyg? Och kanske ska fler svenskar få bättre förutsättningar att just odla – även i städer.
Någon gång läste jag kommentarsfältet i UnderbaraClaras blogg, som just handlade om klimat, stad och landsbygd. Någon skrev något i stil med “om en skulle bygga en mur runt Stockholm, ska vi gissa på vilken sida klösmärkena är på”. Kommentarer syftade på att städerna är beroende av mat och energi från landsbygden, och vad skulle hända om en ströp införseln? Och kapslade in en känsla av att storstäderna tar landsbygden för given, och sedan går runt och snackar om ett en är klimatsmart i stan. Medan det är någon annan som har fixat förutsättningarna för det. Det är klart att vi är beroende av varandra, men: Vi behöver alla – oavsett var vi bor – förstå jobbet som ligger bakom maten. Respektera och värdesätta.
Lärdomar:
– Framtidens mat är mindre kött, mer baljväxter, nötter och grönsaker. OM vi äter kött ska vi välja ekologiskt, naturbeteskött.
– Vi konsumenter måste efterfråga klimatsmart mat så den maten blir lönsam att producera. Så ät inte bara klimatsmart mat för egen del – utan för andras.
– Hur kommer produktionen se ut. Lite oklart, men tydligt är att vi i Sverige behöver producera mer mat.
– Lantbrukare tjänar för lite. Det är svårt att locka fler til yrket, få lantbrukare att stanna i yrket. Samtidigt som vi behöver lantbruk, dels för att producera mat, men också för den biologiska mångfalden.
– Det som är bäst för klimatet är inte alltid bäst för miljön.
Nästa onsdag kl 12.00 kommer alltså den andra delen av denna digitala klimatlunch, när vi ska prata om Den goda maten. Då blir det konsument- och individperspektiv, och vi ska prata mer om hur vi faktiskt kan bli hållbara matkonsumenter på riktigt. I panelen sitter återigen Jens Berggren från LRF, men denna gång får han sällskap av Madeleine van der Veer från WWF och kocken Paul Svensson!
Med prick en månad kvar till julafton så släpper jag och Maria ett bonusavsnitt av Plan B-podden på tema … bambarabambambaaaa … jul.
Denna underbara högtid som har klätts i en ohållbar, opassande uniform full av klimathaltande slös.
Vi svenskar förväntas dra på spenderarbrallorna och shoppa loss för hutlösa 81,7 miljarder kronor i år.
Normen är en julgran vars julgransfot aldrig sett solljus, där bland triljoner paket fyllda med prylar och kanske en dos kompensation för mycket jobb, lite tid och andra symptom av vårt centrifugerade samhälle. En norm som ruinerar och skuldsätter oss (vem har inte sett “köp nu – betala i januari”).
Julen kallas barnens högtid, men är inte det ohållbara sättet att fira jul en sorts anti-julklapp? För det är vår konsumtion, slös och ohållbara normer som sätter käppar i hjulen för nästa generations – våra och andras barn – chans till en vettig framtid.
Så. Ja. Vi kunde liksom inte hejda oss själva, eller vänta på finansiering (vi har ju ingen inklippta autogenererad reklam av naturliga (bortvalda skäl), inget mediehus i ryggen och hade ingen sponsor till just detta avsnitt), utan behövde snacka jul, stress, konsumtion, novent (börja med advent redan i november), julmat, matsvinn, klappar och hur vi ska fira jul 2020. Ett poddavsnitt som helt enkelt bara behövdes göras.
Själv är barnsligt förtjust i julen.
Älskar att längta, räkna ner, smussla med små paket, äta mat som jag annars inte äter, titta på linjär TV tillsammans med miljoner andra och sedan rota i kylskåpet i dagar efteråt efter smarriga julrester.
I år blir det en minst sagt speciell jul, men kanske också början på något nytt. Nya traditioner och nya sätt att konsumera och tänka. På vår innergård väntas exempelvis en alldeles speciell ny-tradition som jag berättar om i podden. Och nog kommer jag fira jul som jag minsann aldrig firat förut.
Trots att det är en skrämmande tid vi lever i, mitt i en pandemi, så får vi också svart på vitt att vi kan förändra oss. Vår samtid är inte satt i sten. Förmodligen försöker vi göra det bästa av förutsättningarna?
Detta är vårt första osponsrade bonusavsnitt, ett lite kortare avsnitt där vi snabbt kan avhandla dagsaktuella ämnen. Och vi vill så klart göra fler av dem. Men eftersom vår tid redan tickar iväg ideellt med Klimatklubben och diverse kampanjer (hej #cykeluppropet), så har vi startat en Patreon för Plan B-podden. Vill en ha mer klimatsnack från oss kan en alltså bli Patreon-prenumerant (finns flera nivåer).
Och jo! När vi nått 100 patreons, då gör vi ett exklusivt patreonavsnitt – där ni patreons bestämmer ämnet!
Sjukt taggad.
Ps. Burken på bilden har jag fått av Maria. Det är päronmarmelad gjord av päron som hon bytt till sig av en granne. Alltså om en älskar en kollega som Maria. Ja, banne mig.
I loppisfyndad basker, ärvd kappa, secondhand-handlad tröja, Tradera-fyndade byxor och skor som jag ämnar använda och reparera till döden skiljer oss åt, slår jag i dag ett slag för #circularmonday. Här står jag i full hålliform (hållbar uniform!), på vår tomt dessutom, där vi ju nästa år – om allt går som vi hoppas – ska bygga nytt hus av halm (som bundit koldioxid), lera (noll produktionsled) och av återbrukade material. Som ett examensarbete i återbruk (hur långt kan jag gå?), efter år av träning i bloggform.
Och jag kommer att fortsätta.
Laga, reparera, ta hand om det jag har och förfina mina kunskaper. Det har ni mitt ord på.
Syna mina klimatavtryck och hoppas att inspirationen som lämnar mig och hamnar hos dig, inte tär ytterligare på resurserna.
Den här måndagen går vi in i årets stora shoppingvecka, där deals och rabatter haglar med löften om sparade slantar och slösande resurser.
När den amerikanska haussade shopping-fredagen, Black friday ynglar av sig i både Black weekend och Black week, så åker spenderbrallan på och vi köper saker som vi inte visste att vi behövde.
I dag är det #circularmonday (tidigare White monday) – en motreaktion till allt det som Black friday står för. Som (det nya) namnet antyder, så handlar #circularmonday om att tänka cirkulärt. Reparera det som gått sönder (och sträva efter att det ska bli billigare och lättare), hyra det en behöver och tänka andra hand i första hand (och påverka kommuner att göra det enklare att handla begagnat).
Alltså använda det som redan finns och göra det enklare (givet) att göra rätt, för alla plånböcker.
Behövs en ny TV om den gamla gått sönder? Då ska det naturliga vara att reparera (till en human peng) eller köpa en hyfsat ny på andrahandsmarknaden med försvinnande litet klimatavtryck.
Kanske är det just i dag vi ska fundera på behov och begär. Vad som är vad när åtrån hugger till och villhöver-nerven börjar kittla på vår “shop now”-längtande tumme?
Fråga sig vad en behöver? En större TV eller en hållbar framtid?
Och om det känns rimligt att shoppa nytt i en klimatkris?
Vad kan DU göra i dag?
– Uppmärksamma #circularmonday i sociala medier. Berätta att du konsumerar cirkulärt, inspirera andra genom att visa upp pre-älskade, återbrukade och lagade plagg eller prylar. Vi människor är flockdjur – vi gör som alla andra. Så se till att du inspirerar hållbart.
– Påverka din stad och kommun att göra det enklare att konsumera cirkulärt. Varför har inte alla kommuner en hållbarhetsgalleria likt Retuna? Är det enkelt att ta sig till secondhandbutiker? Ligger de längs med paradgatorna? Eller ligger de i svårtillgängliga industriområden?
– Vad uppmärksammas i din stad? Cirkulära initiativ, eller linjära. Ifrågasätt!
– Hyr-alternativ. Är det enkelt att hyra det en behöver – verktyg, sportartiklar, cykel eller elbil – där du bor? Om inte: Påverka dina politiker!
– Reparationsservice. Att hitta företag som reparerar det som gått sönder är inte helt enkelt alla gånger. Kanske är det en lista som din kommun kan bidra med?
– Ställ frågor till företag: “har ni reparationsservice” eller “kan jag hyra istället för att köpa”. Fråga inte OM saker är tillverkade i återbrukade material, fråga VILKET material (hehe). Ta för givet att företaget tar hållbarhet på allvar. Det är trots allt 2020.
– Peppa influencers att bli ännu mer hållbara! Hylla när du som läsare/följare får hållbara tips och efterfråga mer. Be om råd att konsumera hållbart (och med det menar jag inte nykonsumtion), ta hand om det en har och hitta stilen med begagnade plagg. Det finns så många inspirerande människor där ute, nudge:a dem att inpirera med lättare klimatkvitto. Skam och tråkig ton kommer garanterat flyga fossil rakt över huvudet på hen, och förmodligen lämna mer dålig eftersmak än förändring i rätt riktning. Och peppa varje litet steg, istället för att berätta om allt hen gör fel.
Denna viktiga, inspirerande och viktiga måndag, som instiftats här i Sverige (av Henning på Repamera) och som spridit sig över hela världen. Tack för detta viktiga.
Varje kväll går 1 av 9 och lägger sig hungrig enligt enligt FN:s World Food Programme. Samtidigt förstörs eller kastas nästan en tredjedel av maten som produceras varje år. Det är tillräckligt med mat för att mätta 2 miljarder människor.
Vi svenskar kastar 19 kilo fullt ätbar mat varje år, och spolar ner ytterligare 26 kilo i vasken.
Bröd, mjölk och grönsaker (exempelvis gurka och tomat) är toppar matsvinnslistan.
Var sker matsvinnet? Och varför håller vi på med detta pengaslösande, resurskrävande matsvinneri?
Är vi lata? Bortskämda? Skönhetsfixerade?
Varför ber vi om en doggybag på restaurangen (är det verkligen husdjuren som ska ha den professionellt lagade maten?), vad tusan är maträtten “Brinner”, varför liknar jag John vid en hund (!?) och varför är jag sjukligt avundsjuk på UnderbaraClara?
I det rykande färska Plan B-podden-avsnittet “Bananbröd och bäst före-datum” snackar jag och Maria Soxbo om matsvinn. Vi blottar våra matsvinns-brister och klurar på hur ser framtiden ut, om krutonger blir the next big thing och frågar stjärnkocken (och matsvinnets egen posterboy) Paul Svensson vad han vet om gammal mjölk som vi borde veta.
Dessutom får jag en minst sagt spännande (olaglig?) utmaning av Maria. Lyssna på Plan B-podden här!
Tusen tack till Matsmart – som inte bara räddade 5000 ton mat från att kastas förra året – utan gjorde detta avsnitt möjligt. Tacktacktack! Jag är ett stort fan av Matsmart, och har fyndat (räddat) mängder av mat via dem.
Hos Matsmart kan en handla räddad mat till pangpris, mat som av någon anledning inte säljs i vanliga butiker. Det kan vara mat vars förpackning har oläslig streckkod, har ett feltryck på kartongen eller så är det mat som har överproducerats eller börjar närma sig bäst-före-datum. Prima skafferimat som håller länge.
Med koden PLANB får du 50 kr rabatt om du beställer för minst 350 kr. Och för den slanten får du mycket hos Matsmart, ska tilläggas! Koden gäller en gång per person fram till sista november, och vad du hittar beror ju på när du klickar dig in – så kika redan nu vettja!
Plan B-podden är vår podd om det härliga livet efter omställningen, när vi övergett den fossilstinkade plan A. Podden finns där poddar finns, och även på Spotify.
Tidigare i veckan berättade jag ju om en väska som fått nytt liv efter 10 år i mina gömmor. Men inte nog med det!
Den här stolen (som sett ut som ett plockepinn och som bott på vinden i en evighet) fick följa med Maria Soxbo till pinnstols-akuten, och gå från ved-aspirant till pinnstol igen.
Hur tar en hand om sina skor? Vad ska en ha i sin skovårdslåda? När ska en gå till skomakare? Hur vet en att en skomakare är bra? Varför är det en tandborste med på bilden? Och går även billiga skor att laga? Och vilken sorts skor är mest hållbara?
I förra veckan frågade jag er läsare vad ni vill veta om skor och skovård (såååå många frågor!), och i måndags tog jag med mina skruttigaste skor, laddade med frågor och besökte jag skomakarmästaren Carina på Skomakeri Framåt i Gamla stan. Alltså vilken stjärna!
Kika på filmen här, och hoppas att du får svar på dina mest brinnande skofrågor! Jag har lärt mig MASSOR och känner mig så taggad på att ta tag i operation ta hand om mina skor.
Mina skruttigaste tre skor tog Carina in på reparation. Ska bli så spännande att se hur de ser ut när de är klara (kommer givetvis visa upp här).
Just precis nu är det extra viktigt att lämna in sina skor på reparation, och när du ändå är igång: laga soffan hos tapetserare, lämna in alla trasiga kläder till skräddare, färgsätt ditt hem med hjälp av kunniga byggnadsvårdare, se till att pinnstolen blir lagad av en snickare. Ta hand om det du har och ta hjälp av den expertis som finns – och se till att alla dessa skickliga och viktiga hantverkare finns kvar.
Läget är svårt för många hantverkare i kölvattnet av Corona-krisen. Och vi behöver dem när vi ska rälsa in i omställningen, för att förhindra en annan, värre och mer permanent kris. Därför lyfter jag Stockholms Hantverksföreningsgrymma initiativ Hållbart Hantverk, där syftet är att uppmuntra fler att ta hand om det vi har, använda lokala hantverkare och se till att de finns kvar. För vi behöver dem. SOM VI BEHÖVER DEM!
Vilken typ av stad vill vi ha?
Just nu måste vi fråga oss: Vilken stad vill vi ha? Efter denna kris. Vill vi ha ett städer fyllda med hantverk, antikaffärer och små specialbutiker? Ja, då är det läge att hiva fram portmonnän och visa att vi vill ha kvar dem. För vad blir våra städer om hantverket, det unika och genuina försvinner och bara de med mest pengar kan verka? Vilken typ av stad vill vi ha?
Gynna hållbart hantverk!
Måndag. Ny vecka. Nytt upplägg – med betalvägg!
Och ny uppstyrd person = jag.
Varje vecka – på onsdagar – kommer det komma ut exklusivt material här, för alla som prenumererar (via Patreon). Visst material kommer vara fritt, annat kommer hamna bakom betalväggen.
Planen är att göra mängder av DIY, tips och guider kring hållbarhet! Så nu undrar jag – vad vill ni veta? Har önskemål? Hojta! Jag har skrivit upp en låååång lista över grejer jag vill göra, som jag tror ni skulle gilla. Sy kimono står högst på listan, liksom att visa hur en gör en sänghimmel av en lampskärm och bygga myggdörr (för det är saker ni efterfrågat!). Ju mer ni önskar, desto mer kan jag skräddarsy nya emmasundh 2.0.
Och vad ska detta lilla TV-program med DIY och hållbarhetsveta heta (ska det heta något?)?
Vad tycker ni?
Vad innebär betalväggen?
Inte att jag kommer bli rik, men att jag kan öronmärka fler timmar till att göra material som ni efterfrågar. Nörda in i hållbarhet, stämma av med experter och göra DIY-filmer. Helt enkelt avsäga mig andra jobb, för att jobba för … er.
Detta är också ett sätt att kunna fortsätta hålla hög standard på samarbeten, och låta nålsögat vara snävt.
Endast det bästa kommer att passera in i mina kanaler, vilket både ni läsare, min magkänsla och de företag som jag samarbetar med vinner på.
Vissa månader kommer jag ha många samarbeten, andra färre, beroende på hur många som prenumererar. Har jag en stor inkomst en månad, ja, då ska ju de som prenumererar få mycket material också.
Drömmen är att sätta upp ett tak på antal arbetstimmar, men kanske också lön för mig själv.
Kanske inte sträva efter att tjäna mer, utan känna att det känns rättvist för både er läsare/prenumeranter och mig själv.
Låter detta skitflummigt? Eventuellt.
Nåväl. Jag är supertaggad på att testa detta! Och nu undrar jag: Om ni fick önska material här på bloggen: vad vill ni se/veta?
Hojta! Vissa av önskemålen kommer bli fritt material, annat bakom betalvägg.
Kram och hoppas ni kommer gilla nya emmasundh.com 2.0.
