Städ, disk, tvätt och ett “rent” nöje

i samarbete med Five Oceans

Vi tvättar som aldrig förr, har städade hem utan tillstymmelse till stök (var är härjet? Livet?) och vill gärna att smutsen ska frätas bort.  Snabbt, tydligt och effektivt. För annars blir det väl inte riktigt rent?
Vi ska helst byta kläder varje dag, tvätta i nästintill kokhett vatten och dofta som en sommaräng. Men sommarängen, den skiter vi pretty much i. Sommarängen gör sig bäst som doft. IRL blir det lite väl mycket … natur. Småkryp och annat bös.

Vi är frånkopplade naturen, och tankar om miljö och klimat skingras snabbt i jakten på rent.
I vår steriliserade värld är en nyproducerad T-shirt renare än en begagnad, trots att den nya har producerats under tveksamma förhållanden, kanske orsakat cancer hos en bomullsodlare och är full av osköna kemikalier. Den begagnade varianten anses vara ofräsch. Trots att dess klimatavtryck och kemikaliebassäng för länge sedan är tömd och urvriden.
Vi frossar loss i en ny, fräsch trend, med plagg i polyester och akryl – tillverkade av de skitigaste materialen ever. Fossil olja.

Vad är egentligen rent?

I ett sprillans nytt, glasklart avsnitt Plan B-podden – Bubblor, baciller & bättre val – sopar jag och Maria rent poddmanegen och doppar moppen i både cocktaileffekt, frätande gifter som gör våra hem spotless, väldoftande sköljmedel och cancerogena doftljus med doft av “bomull”.

Vi snackar med Sheri Eklund hos Sveriges konsumenter, som jobbar med projektet Nordqual, får tips om vilka ämnen vi ska undvika. Hint, hint: isothiazolinone (exempelvis methylisothiazolinone och benzisothiazolinone) som är allergiframkallande konserveringsmedel och skadliga för miljön, och även borsyra och andra bor-ämnen som är reproduktionstoxiska (men dagens lag kräver inte att de står på förpackningen (!?)).

Och så vädrar ut drömmar om tvättlinor, rejäl:het, kluriga innovationer och Carolas “Fångad av en stormvind”.

Jag konstaterar att jag har hittat the best tvättservice ever, skulle kunna castas som en mördare i en Beck-film och passar föga in i renlighets-normen. Och så slår jag ett slag för generationsboende, som vi gemensamt måste hitta ett vettigare namn för (fyll kommentarsfältet!).

Varje år producerar klädindustrin över 42 miljoner ton syntetfibrer. De allra flesta, cirka 80 procent, används för att tillverka klädesplagg av polyester.
Plagg som släpper ut tusentals mikroplaster varenda gång vi tvättar dem.

Mikroplast är smått omöjlig att få bort ur naturen – och kan innehålla skadliga ämnen som flamskyddsmedel och mjukgörare.
Och så den lilla detaljen: Vi vet inte hur detta påverkar oss.
Jag är livrädd för allt kemikalie-os som pyser ut från rengöringsmedel, möbler och leksaker och samlas i dammråttor. Vi lägger sådan big time krokben för oss själva när vi sprinklar världen i cancerogena ämnen och reproduktionsstörande kemikalier som fuckar upp våra möjligheter att kunna leva och få barn.
Allt i en svabbig jakt efter den polerade ytan.

Och vet ni. Jag är så trött på den.
Det överdrivet fläckfria, släta, rena, propra.

Jag vill putsa fram mer styr, smartare lösningar och en renare värld. Dammsuga bort de risiga produkterna från hyllorna. Istället bana väg för naturligare varianter som lirar vett. Det går alldeles utmärkt att tvätta med tvättnötter, städa med bikarbonat och sköta om ett citronträd för att kunna skörda prima rengöringsmedel.
Men det finns också produkter för de som vill komplettera skafferiet med diskmedel, tvål, tvättmedel och rengöring vid behov.

Detta avsnitt görs i samarbete med ett purfärskt, svenskt varumärke som heter Five Oceans som gör vardagen till ett renare (och mer resurseffektivare) nöje.

Five Oceans lanserar en radda veganska produkter som är biologiskt nedbrytbara, producerade i Dalarna och är förpackade i flaskor eller burkar med lågt klimatavtryck (100% återvunna flaskor). Produkterna åker inte kors å tvärs över världen, utan detta unga varumärke tittar på sin påverkan på både klimat, vatten och miljö i varje steg, jobbar med sina utmaningar och försöker hitta lösningar.
Five Oceans gör tvättmedel av lokalt odlad havre och tensid av socker och ger det onödiga sköljmedlet ett konkurrent i Fabric Freshener (rimligare än att tvätta och skölja hela plagget för att skapa fräschör, right?)

Som lyssnare av Plan B-podden får du just nu 20 %  rabatt på hela sortimentet genom att ange koden planb i deras webbshop (koden gäller fram till sista juni 2021). Dessutom ger Five Oceans tillbaka genom att skänka 5% av all omsättning – alltså inte bara vinsten utan omsättningen – till Naturskyddsföreningens arbete för hav och vatten.

Om jag fick någon utmaning i dagens avsnitt?
Det kan ni ger er på!

Favoriten? Fabric Freshener som sparar många tvättar, vårdar och skyddar fibrerna! Här vädras plaggen istället, och får även ibland en pust av Rain on Sandalwood.

Loading Likes...

#klimatlunch – hållbar mat, que?

I samarbete med LRF

Vad är hållbar mat? Hur ska vi veta vad som är bäst? Vad ska vi välja om valet står mellan ekologiskt eller närproducerat? Vad går vi miste om när vi matsvinnar bort så mycket mat som vi gör? Kan vi äta kött om vi skulle vilja? Vilket kött i så fall? Är mat för billig? Hur kan god, vettig mat bli mer rättvis? Apropå rapporten från Oxfam som landade i veckan, hur kan vi få fler att ändra sina vanor? Och varför är det så svårt att få få tag i ekologisk, närproducerad mat i säsong?

Gah, så många frågor. I går försökte jag och Maria Soxbo grotta lite i svaren när vi anordnade vår andra digitala #klimatlunch (den första klimatlunchen – om framtidens mat – kan du läsa om här, och också se i efterhand)  tillsammans med Lantbrukarnas riksförbund LRF.

Som bollplank för att nöta olika vinklar av det här enorma ämnet – hållbar mat – hade vi:

Jens Berggren, hållbarhetsexpert på LRF.
Madeleine van der Veer, ansvarig samhällspolitik, WWF
Paul Svensson, matsvinnsstjärna och kock.

Hela samtalet (förutom några minuter i början) kan du kika på här:

Samtalet var så jädra trevligt och lärorikt, även om lösningarna sällan är så där busenkla. Den otåliga konsumenten i mig vrålar. För matfrågan är för snårig.

I min lilla, enkla Disney-värld skulle jag vilja ha en ond bad-ass-grönsak som spänner musklerna mot en god variant med glittrande gloria och rosiga kinder. I min värld ska valet stå mellan en elak tomat och en räddar världen. Stora, feta döskalle-märkningar på det som inte är good enough och höga payback-matpoäng i livsmedelsbutiken på det som gynnar att fler arter överlever.
Eller nu ljög jag.
Jag vill ju inte att de dåliga alternativen ens ska existera. Jag vill att producenterna – vars jobb inte bara ger livsviktig mat på bordet, håller landskapen öppna och gynnar den biologiska mångfalden – ska ha de högsta lönerna. Samtidigt som god, hälsosam mat är till för allas plånböcker.
Men riktigt så ser ju inte världen ut. Tyvärr.

Det finns så många olika infallsvinklar att ta hänsyn till, och precis som i vårt förra samtal göddes insikten att det som är bra för klimatet inte alltid är det bästa för miljön. Det som är bäst för miljön kanske inte alltid är lönsamt för producenterna. Och det kanske inte ens finns en efterfrågan?

Mitt i denna soppa ska ju konsumenten försöka fatta medvetna beslut, vilket är svårt. Det sprinklas med märkningar, tusentals varor och val, val, val. I ett uppsnurrat samhälle på speed blir uppdraget nästintill omöjligt, om en inte odlar sin egen mat då. Det finns för lite styr tycker jag. Är det verkligen fler val vi behöver? Eller behöver vi färre, jädrigt bra val?

Hållbar mat, kött och biologisk mångfald

Som tur är finns det ju guider som hjälper oss i den djungelsnåriga matfrågan, som WWF:s geniala Fiskguiden, Köttguiden och den nya Vegoguiden som gör det enklare för konsumenten att navigera rätt. Guiden synar inte bara maten genom klimatglasögon, utan tar också hänsyn till kriterer som biologisk mångfald (alltså att det finns ett mångfald av arter, och att de arterna har möjlighet att överleva), kemiska bekämpningsmedel, djurvälfärd och antibiotika.
En önskar ju att varor i butik hade just WWFs märkning med rött, gult och grönt ljus, right? Eller varför inte hela avdelningar? En röd handla-sällan-avdelning, en gul handla-ganska-sällan-avdelning och en grön kör-i-vind-avdelning. Okej, jag förstår att det finns pengar att tjäna på att det är mer … fritt, men om en för sekund tänker bort det …

I korthet säger WWFs guider att vi bör äta mindre kött, mer baljväxter, ärtor, linser och bönor – grödor som har en fjuttig klimatpåverkan jämfört med exempelvis nötkött. Men Madeleine på WWF konstaterar också vi behöver djur som betar för att kunna gynna den biologiska mångfalden. Vissa arter är beroende av att det går djur och betar på markerna.
Lösningen? Äta mindre kött, och om eller när vi äter kött ska vi välja bra, naturbeteskött. Inte använda kött som en varje-dag-ingrediens, utan kanske något vi unnar oss någon gång i bland. Och då kan lägga en extra slant på bra, ekologiskt naturbeteskött.
Naturbeteskött står i dag för en liten del av produktionen, och WWF vill dubbla ytan naturbetesmark.
Sedan ska en ju så klart hålla isär olika köttslag. Nötkött har ett annat klimatavtryck än viltkött exempelvis.
Kan vi bara ha naturbeteskött då, undrade jag? Men i dagsläget saknas efterfrågan och lönsamhet.

Vi måste också komma ifrån detta kött-substitutande (nytt ord?). Alltså att vi tänker att vi ska ersätta köttet med ett vegetariskt alternativ. För det första kommer vi bli besvikna om vi förväntar oss en köttbit och istället får en vegetarisk schnitzel. Det kommer inte smaka samma sak. Kanske kan vi tänka utanför köttboxen? Laga helt nya rätter? Utgå från goda smaker som Paul så fint beskrev det, istället för att hitta nya veganska varianter av helstekt oxfilé.  Laga rätter som är dubbelt så goda men som från början inte utgick från kött?
Madeleine pratade också om den proteinhets som har dykt upp i kölvattnet av kött vs inte kött. Ett behov av att ersätta proteinet i köttet, men konstaterade att det ska krävas mycket om en ska få proteinbrist i dagens Sverige.

Självförsörjning – vad ska vi äta?
I Sverige är vi bara självförsörjande på socker, morötter och spannmål. Nog för att en gillar morötter, men är det inte lite vanskligt att förlita sig på import i tider av pandemi och eskalerande klimatkris?
Borde vi inte rimligtvis producera mer mat?
Madeleine från WWF berättade att det finns mycket mark att odla på, som tidigare användes för odling. Så möjligheten finns.
Jens från LRF lyfte självförsöjningsfrågan ytterligare ett pinnhål. Dels så kan vi inte odla vissa saker i vårt land – exempelvis kaffe –  men så måste vi också lyfta blicken en aning. Försöka producera så mycket bra mat som möjligt.

Under förra klimatlunchen berättade Jens om framtidens odlingsmöjligheter runt om i världen. Och med temperaturhöjningar kommer vissa platser – som i dag har rika odlingar – bli svårodlade. Det sätter större press på länder som Sverige, som på grund av det geografiska läget, kommer lindrigt undan. Han menade att vi inte ska prata om självförsörjning, utan snarare prata om hur vi kan försörja andra med mat. Rimligt.
Låter onekligen som att lantbrukare är ett framtidsyrke, inte sant?

Vår vän Paul, som vi träffar var och varannan dag numera känns det som (vi intervjuade Paul till Plan B-avsnittet om matsvinn), pratade dels som att vi måste bli bättre på att gräva där vi står, men också se nya möjligheter. “Vi är för jäkla dåliga att käka vilt”, konstaterade Paul samtidigt som han frågade sig hur vi kan få fler att konsumera säsongsbetonat. En pusselbit som Paul såg var food-tech. Alltså  att vi kommer bli mer självförsörjande genom att odla mer gröna blad, örter och salladsväxter under vintern.

Undrar just varför det inte säljs mer viltkött i matvarubutikerna? Och var är säsongsavdelningarna som berättar vad som är i säsong just precis nu i Sverige?

Ekologiskt vs närproducerat
En fråga som STÄNDIGT kommer upp när det snackas hållbar mat är vad en ska välja: Ekologiskt eller när närproducerat?
För det första ger inte transporterna något gigantiskt klimatavtryck konstaterade Jens från LRF. Och för det andra har vi ett avlångt land, med olika förutsättningar. I bördiga Skåne odlas flera typer av grödor, medan gräs (som lämpar sig för djurfoder) är det som växer allra bäst i norra delar av landet. Eftersom vi har ett avlångt land kan dessutom närodlat för vissa vara halvvägs ner i Tyskland likväl som innanför Sveriges gränser. Kort och gott: Att handla närproducerat ser annorlunda ut i Skåne och i Norrbotten.
Däremot vill svenska bönder producera mer mat till människor  om efterfrågan finns.

Madeleine från WWF tyckte att handeln har blivit bättre på att ta in närproducerat, men sa att det inte är automatiskt hållbart för det. “Vi behöver lägga om vår kost, äta mindre kött och mer vegetabilier”, och vad som är hållbart är helt beroende på vilken produkt vi pratar om. Ser en på mat ur ett klimatperspektiv är kanske svenska och spanska tomten bäst, till skillnad från de holländska tomaterna uppdrivna i växthus som vämts upp av naturgas. Vill en undvika kemiska bekämpningsmedel då kanske det inte är de svenska, konventionellt odlade tomaterna du ska välja. Då kanske de ekologiska från ett annat land är att föredra.
Kort och gott: det finns olika parametrar att ta hänsyn till.

På mängder av platser i Sverige har reko-ringar dykt upp, där en kan handla närproducerat direkt från leverantören. Reko-ringar är något Paul hyllar, eftersom det är enkelt och pengarna landar hos producenten – utan mellanhänder. Dessutom får en se en producent i ögonen, kanske får en respekt för maten? En respekt som het klart behövs.

Är maten för billig?
Och så till (ännu) en knivig fråga. Vi har aldrig spenderat så få procent av vår inkomst på mat som nu, och samtidigt måste ju alla ha råd med bra mat. Är mat för billig? Det beror nog på vem du frågar.
Frågar du lantbrukaren som plöjt ner timtals med jobb i jorden så kanske svaret är ja,  frågar du personen som vänder på varenda krona för att ha råd att ställa middag på bordet? Ja, då är svaret garanterat nej.
Ökade klyftor i det här landet gör inte frågan så mycket enklare kan jag tycka.

“Kostar maten för lite så är det något som inte är bra”, menade Madeleine från WWF. Är den för billig så är det något som går snett till i produktionen. Får grisarna böka ute och får hönsen gå fritt och picka?
“Vi betalar inte för det enorma jobb som de svenska bönderna gör”, sa Madeleine samtidigt som hon tyckte att matvarukedjorna kunde bli bättre att hjälpa konsumenten. Bli mer noggranna med vad de pushar för och ger röda prislappar. Reas kyckling och fläskfilé ut för en billig peng då är det någon som får betala det verkliga priset. Är det bonden, djuren eller miljön som får stryka på foten?

Matsvinn
Mat står för en fjärdedel av alla utsläpp, samtidigt som en tredjedel av all mat som produceras – slängs. Inte bara ett enormt resursslöseri, utan vilken nål i ögat på den som kämpar för varje liten tugga.
Det största matsvinnet sker hos hushållen, trots att vi skulle kunna spara 3000-6000 kronor per år … bara genom att äta upp!?
Så hur löser vi detta?
Eftersom vi hade matsvinnets posterboy – Paul Svensson – på besök var vi ju bara tvungna att snacka om detta. Dels lyfte han tanken om smak. En gammal morot smakar inte samma sak som en färsk. Men smakar den dåligt? Nej, den smakar annorlunda och kan därför användas till andra saker. I en gryta, eller rostas i ugn.
Paul funderade på om vi kanske bunkrar för mycket i denna tid av storhandling? Inte hinner äta upp innan maten blir dåligt, och ser frysen som ett mausoleum. Hand upp alla som håller med?

Kanske ska vi handla mindre, men ofta? Och hur kommer vi då undan med utsläpp från bilen?

Mina tankar …
Älskar de här klimatluncherna. Att få förra olika infallsvinkar – samtidigt. Fler klimatluncher åt folket! kanske med en livsmedelsbutik?
Men okej, vad tänker jag om allt som sas?

Asch, jag kanske är väl radikal, men jag tycker att det borde finnas färre val. Det borde finnas säsongsavdelningar och rädda-maten-avdelningar i livsmedelsbutikerna. Och vill en ha någon mat som är importerad, ja, då kanske en ska gå in på en avdelning som är just till för detta. Behöver en flygimportetad mat som färska bär och sparris just i februari, ja, då kanske det är en beställningsvara.
Jag tror att konsumenten behöver puffas i rätt riktning, och jag tror stenhårt på nudging.
Herregud, så intressant det hade varit att bygga upp framtidens matbutik där fokus ligger på att slussa kunden mot så hållbara val som möjligt. Hur skulle den butiken se ut?

Gällande kött så gillar jag tanken på att det är något vi äter ytterst sällan, och om eller när vi äter kött så äter vi naturbeteskött. Jag äter ju i säsong (så här års väldigt mycket rotfrukter) och till 99% vegetariskt och vegansk. Men jag kallar mig inte vegetarian eller vegan, jag har kopierat Maria och kallar mig för “en köttätare som nästan aldrig äter kött”. Jag älskar att längta efter mat, och när jag väl äter en viss typ av mat som jag annars inte äter så njuter jag till fullo. Första tomten för säsongen! Sockerärtor på sommar. Mmmm. Och även kött om det ska lyxas någon gång per år, eller om köttet riskerar att matsvinns bort.

Ska vi handla mindre och ofta? Detta sticker ju i hamsterns ögon härhemma, hahaha. Men kanske ska vi sträva efter konceptet 15-minutes city, där alla ska ha tillgång till det mest basala inom 15 minuter. Detta önskar en ju även kunde appliceras på landsbygden, och då hoppas jag så klart på min stora dröm: The revival of the Lanthandeln. Ett nav i bygden, som kan ge så mycket viktigt – förutom tillgång till närproducerad mat.

Rekoringar – genialt koncept där en kan köpa mat dirket från producenterna, och klipper en hel del mellanhänder. Pengarna går med andra ord raka vägen till den som gör det stora jobbet. Däremot: Hur hållbart är det att 100 personer tar bilen till en parkering där utlämingen ofta sker? Kan det centrala torget vara ett alternativ, dit kollektivtrafiken går? Torghandel (eller ja, utlämning) av grönsaker är ju inget nytt, kanske läge att damma av? Och så klart: en given plats i lanthandeln.
I mina hemtrakter i Värmland har det funnits lanthandlar i var och varannat hus. Uppe på en kulle i bygden finns ett hus som en gång var grönsakshandel, med en väl kyld källare i. Den fungerar som förråd om jag inte förstått fel. Kanske kan en damma av den? Och på andra platser kan en köpa ägg och grönsaker från obemannade bodar.

Nu befinner jag mig mitt uppe i en flytt. Men min dröm är att starta igång en lanthandel där närproducerade grönsaker och andra viktiga varor kan säljas. Kanske är det drömmen om att bygga framtidens matbutik?

Vad gick du för tankar efter att ha läst detta? Eller sett klimatlunchen? Vore intressant att höra!

Loading Likes...

Vill du hjälpa till att utse Årets Medvetna Julklapp 2020?

 

Råsaftscentrifug, spikmatta, bakmaskin, VR-glasögon, Tamagotchi, mobillåda. Varje år utses en oumbärlig (?) julklapp av HUI Research.
Valet av klapp baseras på analyser av konsumtionstrender, prognoser och ska uppfylla kriterier som “högt försäljningsvärde eller säljas i ett stort antal enheter”.

Årets julklapp rimmar aaaaningen orytmiskt med rådande klimatkris, right?

Förra året teamade  jag och resten av grundarna av Klimatklubben ihop oss med Medveten konsumtion för att utse en annan typ av julklapp. Årets medvetna julklapp. 
En klapp som inte spär på den aningslösa fossilfesten och siktar in sig på försäljningsrekord, utan en klapp som gör det enklare att göra rätt, och svårare att göra fel.
En klapp bidrar till sänkta utsläpp.

Årets Medvetna julklapp 2019 blev vego-kokboken – en klapp som gör det härligare att putta klimatavtrycken ut ur köket, och som kan lånas, bytas, ärvas och dessutom finns i begagnade varianter.

Med 51 dagar kvar till jul är det hög tid att börja fnula på Årets medvetna julklapp 2020. Och denna gång vill vi ha din hjälp! Vad tycker du ska bli Årets medvetna julklapp 2020 – en klapp som speglar vår (hållbara) sam- och framtid?

Kommentera nedan, eller om du hellre vill: Nominera här.

Men skynda, vi stänger nomineringsprocessen redan på söndag den 9:e november!

Exempel på egenskaper som årets medvetna julklapp kan ha är:
– Något som är cirkulärt, för att inspirera till att hushålla med våra resurser.
– Någon typ av tjänst, för att till exempel bidra till ökad kunskap, att ta hand om det som redan finns eller hitta bättre sätt att konsumera på.
– Något med lokal förankring, för att i pandemins kölvatten värna om det småskaliga och svenska – närproducerat eller hemester-relaterat, till exempel.

Loading Likes...

GUIDE: Ett klimatsmart (engångsfritt) badrum

I samarbete med ImseVimse

Hållbart (engångsfritt) badrum – klimatsmart DIY, tips och skönhetsråd

Badrummet är ett slukhål för produkter, engångsartiklar och förbrukningsvaror. 21-stegs-rutiner och konsumtion. Här trängs ansiktsskrubb, tandborste, bindor, tamponger, tvål, schampoo, serum, deo, bomullspads, schampoo, balsam, torrschampoo och allsköns kollijox. Vanligtvis.

Jag när en dröm om att bli fri från engångsprodukter, lätta på trycket på klimatet och samtidigt spara pengar. Särskilt i tider som dessa, när världen är upp-och-ner.
Pö om pö har jag konverterat till mer hållbara alternativ, och tänker att jag inte ska gå över ån efter bindor så att säga (nytt ordspråk).
I samarbete med ImseVimse, detta underbara, gotländska företag som erbjuder flergångsartiklar har jag satt ihop en guide till mitt klimatsmarta, engångsfria badrum.
Detta är ett stolt samarbete med ett företag som gör det lätt att göra rätt – för både klimat, miljö och plånbok.
Och innan jag glömmer det: Fram till sista maj får du 15% rabatt på ett helt köp om du uppger koden emma15  (gäller inte på reavaror eller tillsammans med andra rabattkoder) hos ImseVimse.

Så låt oss ta en titt, vad finns i mitt klimatsmarta, hållbara badrum just nu?

Tandborste
Från neonflashig tandborste i plast till en tandborste gjord av bambu (inte samma sorts bambu som pandor äter). Tandborsten går dessutom går går att kompostera! Klimatet gillar, miljön likaså. Och komposten! Tandborstarna finns i olika varianter, och för både barn och vuxna.

Tamponger, bindor, trosskydd
Den största utgiften bland alla engångsartiklar jag använt måste ju ändå vara tamponger, bindor och trosskydd. Jag har förärats med riklig mens (thank you, no thank you), så det har ju gått åt en hel del mensskydd genom åren. Först var jag skeptisk till menskopp, och visste liksom inte HUR detta skulle gå till, hahaha. Men sedan ett par år tillbaka är det en vana. Hur smidigt som helst. Än mer skeptisk var jag till tygbindor och tygtamponger, och tänkte att det var ju extremt. Så himla nära min … gröna-vågen-uppväxt, haha. Men så hörde vettiga ImseVimse av sig och frågade om jag ville testa, och jag sa tydligen ja. Och sedan i somras är jag hooked. Har inte köpt ett menskydd sedan dess! Och när jag stolt berättar det för andra, att jag är en tygbinde-användare, då kryper det fram att var och varannan vän har kört det i evigheter (insert utebliven early adopter-feeling).
Det var dessutom enklare än jag trodde att använda tygbindor. Jag använder tygbindor i kombination med menskopp, och efter användning sköljer jag bara ur dem noggrant och låter dem hänga på tork i en luftig nätpåse. Tror ingen i familjen ens noterat detta. Sedan tvättar jag hela nätpåsen, torktumlar och lägger in i klädlådan. Och så börjar jag om nästa månad. Smidigt, billigt och omtänksamt för klimatet. Tygbindorna, som är gjorda av ekologisk bomull och är certifierade med OEKO-TEX® Standard 100 klass 1, har 10 års garanti.

Ansiktsskrubb
Det går ju att göra exfoliating för ansiktet på alla möjliga sätt. Bland annat genom att använda kaffesump (!?). Kommer lätt laborera mer kring detta! Själv har jag också två ansiktsborstar, en hård och en lite mjukare variant. Hur bra som helst!

Kroppsskrubb
Och samma sak med kroppen! Jag vet inte hur många olika produkter med namnet kroppsskrubb jag fått skickat till mig, men jag använder skrubborste för kropp. Som håller pja … en evighet. Kan med fördel varieras med hemmagjord skrubb av exempelvis socker.

Deodorant
Jag har använt samma sorts deo sedan jag gick i gymnasiet, när jag fick låna en skitbra variant av en kompis på gympan. En creamdeo som fungerade finfint. Däremot så räckte den inte särskilt länge, och så gav den märken på kläderna. När deon tog slut samtidigt som det gapade tomt på kontot, så tänkte jag att jag skulle testa det här med … bikarbonat. Min mamma har kört det i evigheter (hej gröna vågen). Medan jag varit lätt skeptisk. En vill ju ha något jädrigt effektivt, är verkligen bikarbonat tillräckligt … bra? Eh, ja.
Med kemikaliedeon svettades jag … aldrig. När jag slutade svettades jag som en kran och luktade inte direkt nyponros. Lätt att ge upp, helt klart men jag hade hört att armhålorna behövde en detox, eftersom antiperspiranter täpper till svettfunktionen i armhålorna. Efter ungefär två-tre veckor hade allt skit som jag täppt till armhålorna med svettats ut, och jag var liksom … fri. Svettades knappt, luktade inte och slapp kostnaden av ett nytt deostick i plastförpackning var och varannan månad. Nu för tiden pudrar jag armhålorna med bikarbonat, direkt efter jag duschar. Eller häller ut något kryddmått bikarbonat i handflatan och tillsätter några droppar vatten. Sedan smörjer jag armhålorna med krämen som blir. Lätt som en plätt! Och bikarbonat går att köpa som storpack.
Räcker en evighet och sparar in många kronor och plastförpackningar.

Torrschampo
Jag älskar torrschampo. Pja, det torrschampot som jag använder alltså. Nämligen helt vanligt majsmjöl, typ Mazeena. Har använt denna typ av torrschampo i en evighet, efter jag blev tipsad om detta trick av min frisör. Allt behöver inte vara en produkt i snofsig förpackning för att vara effektivt.
Jag har en burk majsmjöl i badrummet som jag pudrar håret med när det behöver en extra fräschör. Borstar igenom håret och vips – fräscht igen! Funkar även med kakao för mörkare hår har jag hört.

hållbar tygbinda tygbindor badrum engångsfritt tygtamponger DIY deodorant bikarbonat

Pads 
Bomullsrondeller för att göra ren ögon från makeup eller ta bort något jox ingår i en skönhetsrutin. Det är sedan gammalt. Nä. Det finns så klart flergångspads från ImseVimse, som går att tvätta flera gånger om.

Näsdukar
Om det är något som skulle gått åt den här våren så skulle det varit näsdukar i det här hushållet. Men vi är ingen hushållspappersfamilj så att säga. Än mindre näsduksfamilj. I alla fall inte engångs. Istället har vi supermegamjuka näsdukar i flergångsvariant från Imse Vimse som vi tvättar titt som tätt. Perfekt för känslig barnhud.

Mjällmedel
Jag har aldrig haft problem med mjäll, men fick huxflux skitmycket mjäll för ett par veckor sedan. Antar att det var corona-stressen som ville ut på något vis. Testade att skölja håret med äppelcidervinäger som ska vara så bra. Lät det sitta i en kvart och sedan sköljde jag ur det. Mjällen gone with the äppelcidervinäger så att säga. Äppelcidervinäger kan även användas som balsam!

Rengöring
Är du, liksom jag, team hårdtvål? Istället för att köpa utspädd tvål på flaska, så är det ju både snällt mot klimatet och plånboken att konvertera till team hårdtvål. Komsi, komsi! Håller en evighet, och kräver inga plastförpackningar gjorda av råolja. Det går dessutom att göra egen om en gillar att DIY:a!
Aleppotvål är skonsam om en vill ha en hårdtvål som ansiktsrengöring, och fungerar även prima som schampo!

Fler klimatsmarta badrumsfavoriter?
Det går så klart att gå loss ytterligare på klimatsmarta alternativ, och eftersom jag är nyfiken i en strut så kommer jag så klart fortsätta med detta projekt.
Och pja, råkar en ha barn så finns en hel värld av flergångs här: Tygblöjoramningsinlägg och tvättlappar.

Vilka är dina klimatsmarta badrumsfavoriter? Har du något tips som måste testas?
Eller saknar du några flergångsprodukter som ersätter engångs?
Själv drömmer jag om en tandtrådsbygel, där en bara byter ut själva tandtråden.
Finns det?

Hållbart (engångsfritt) badrum – klimatsmart DIY, tips och skönhetsråd

hållbar tygbinda tygbindor badrum engångsfritt tygtamponger DIY deodorant bikarbonat

Loading Likes...

Prata med kids om klimat – hur gör en?

 

Klimathotet kryper närmare i takt med att deadline närmar sig, konsekvenserna av ett varmare blir tydligare och klimatsnacket mer frekvent. Men hur snackar en om klimat med sina kids? Med egna och andras barn?
De där oskyldiga som ska leva i sviterna av en ohållbar historia?
Vad kan en göra för att påverka deras framtid, och hur? Ja, det tänkte jag grotta i.

I boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” så har jag, Maria och Johanna skrivit ett helt kapitel om just barn, och tagit hjälp av klimatspykologen Frida Hylander för att reda i frågan.
Dels för att reda på vad vi kan göra, måste göra och hur vi snackar med barnen.
För det är ju trots allt våra och andras barn som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det är för deras skull vi måste snacka om det här.

Hur pratar en med barn?
Ja, inte helt lätt. Jag bävar för dagen då de riktigt tunga frågorna kommer. Eller insikterna. Mina barn är små. Är barnen små behöver en en ju inte kavla fram hela verkligheten kan jag tycka. Den där om att klimatförändringarna drabbar de som är mest oskyldiga, fattiga mödrar och andra barn. Inte heller den lilla detaljen om att vi går mot en temperatur som mänskligheten aldrig har upplevt (om vi inte gör något). Inte heller att människor kommer drabbas av matbrist, förlora sina hem, att över 200 miljoner människor kommer känna sig nödgade att fly, många förmodligen kommer att dö. Och att risken för krig ökar drastiskt. Det är saker vi kanske inte behöver nämna.
Däremot kan vi prata om saker vi kan göra för att världen ska bli bättre. Vi kan försöka prata om att ta hand om våra saker, att inte slänga mat och om alla resor på rälsvägs avstånd. Vi kan prata om miljö istället för klimat: att ta hand om naturen, inte skräpa ner och att se till att djuren inte får i sig gifter. Vi kan förklara att vissa saker färdats långt, och vi kan hylla det som är nära till hands. Vi kan ge våra barn vettiga värderingar. Värderingar som handlar om att inte leva på bekostnad av någon annans framtid. Att den här planeten är allas, och vi måste ta vara på resurserna så att det räcker till alla. Rättvisa värderingar, sprinklade med omtanke och medmänsklighet. För de kommer garanterat behövas. Klimatfrågan är vår tids största rättvisefråga, vilket bara kommer bli tydligare ju närmare deadline vi kommer.

Och det viktigaste: att försöka leva efter värderingarna. Det är banne mig inte lätt alla gånger, för vårt samhälle är fortfarande så pass ohållbart och vi drivs av ohållbara värderingar.
Men. Vi kan försöka.
Vi måste väl ändå försöka?
Dels för våra barn, men också för att röra samhället framåt. Många små bubblande öar blir snabbt till en opinon.

Är barnen äldre så kan det ju vara idé att veta vad en pratar om. Ta reda på vad barnen vet, hört och vad de funderar över. Och därefter ta reda på så mycket som möjligt för att kunna förklara på ett vettigt sätt. Lyssna, och försök förstå. Möt barnen i deras oro, utan att spä på den. Prata om utmaningar som ska lösas, snarare en kris som kommer.
Som Frida Hylander så bra förklarar i vår bok “Gör skillnad”:
“Nästa steg är att inte förminska barnens oro eftersom den faktiskt är befogad, men inte heller stanna i oron. Lugna barnen med att det här är en fråga som jättemånga människor jobbar med, att forskare har koll på vad vi måste göra och att nu är det vår uppgift att lyssna på deras råd och göra som de säger. Förklara gärna också att vi kan kontakta politiker och företag och uppmana dem att agera”.
Att göra något aktivt hjälper. Precis som när vi upplever en kris i en relation, på jobbet eller med en vän så mår vi ju bra av att göra något aktivt för att förbättra situationen. Och det är samma sak med klimatkrisen.
Hur gör en med trycket utifrån? Jo, hörde något smart, kan det varit via Maria kanske, att gå ihop för att sätta lite ramar. Finns tryck på att skaffa en mobil vid en viss ålder kanske det är smart att gå ihop, alltså föräldrarna, för att göra en plan när ni ska införa vissa prylar. På så sätt kan en kanske undvika “men hen har ju”-argumentet. Något så när i alla fall.

Försöka leva som vi lär
Det klassiska ordspråket “barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör” kunde inte landa mer rätt än i klimatfrågan. Vi kan ju snacka om vad som är bra för naturen och klimatet hur mycket som helst, men kidsen gör ju inte som vi säger. De gör som vi GÖR.
Något som Frida Hylander tog upp (och som också står att läsa i Gör skillnad) är att det är extremt förvirrande för ett barn när de lär sig en sak, men världen (och föräldrarna!?) gör en annan.
Det spär på barnets oro.

När samhället, kompisarna på förskolan/skolan och någon vuxen snackar om att det är dåligt med avgaser från bilar, att en inte ska flyga för klimatet och att en ska skippa köttet blir det  – excuse my värmländska – dretjobbigt – för kidsen. Försvara för andra och för sig själva, Särskilt med tanke på att det är en livsstil som de kanske inte aktivt valt.  Utan är infödda i. Om en däremot försöker leva mer hållbart, tar forskarnas ord på allvar, ja, då blir det mer vaniljglass med kolasås-feeling i kroppen. Det rimmar liksom bra. Och kidsen ser att förändringen går framåt, snarare än bakåt.

Så vad kan vi göra?
Ja, förutom att göra vad vi kan för att stoppa klimatförändringarna (prata om klimatet, påverka våra arbetsplatser, beslutsfattare, företag och människor omkring oss), och göra allt som står i vår makt för att rädda våra barns framtid (för den ser inte så ljus ut), så är det att leva så klimatsmart vi bara kan. Och uppfostra våra barn att ta efter oss. Ge dem bästa möjliga verktyg för att segla igenom omställningen. Sätta standarden. Vi är trots allt flockdjur. Vi gör som alla andra. Om vi börjar klä våra barn i begagnat eller hyrt, kommer det så småningom bli normen bortom sprillans, koldioxid-osande nytt.

För vi kommer behöva ställa om. Och antingen kan en börja nu, och ge sina barns framtid några marginaler förhoppningsvis. Eller så väntar en på att bli tillsagd att ställa om, och skippar marginalerna.
Jag gillar marginaler om en säger. Jag är långt från perfekt, men jag vill ta chansen att göra så mycket jag kan.

Men ett är säkert: Vi kommer behöva dra ner våra utsläpp.
Och det säger sig självt att det kommer bli ett stort kliv för de kidsen som förväntar sig utlandssemester med flyg, kött som vardagsmat och att bilen är en förlängd arm till bekvämlighet. Däremot om en pö om pö köpa begagnat när det är dags för “nya” kläder, tar tåget på semester (eller semestra nära, gräva där en står) och servera vegetariskt eller veganskt. Ja, då blir omställningen mer smooth. Inte som en chock. Och marginalerna ser bättre ut.

I Sverige lever vi i dag som om vi hade 4 jordklot, vi flyger 5-6 gånger mer än världsgenomsnittet och vi konsumerar cirka 9 ton koldioxidekvivalenter per år och person. Vi ska ner till 1. Alla ska ner till 1 enligt FN.
Utmaningarna ser olika ut för var och en, precis som förutsättningarna.
Jag hoppas innerligt att det kommer hjälpmedel för att jämna ut både utmaningarna och förutsättningarna. Tills dess får vi försöka ta hjälp av varandra, snacka om utmaningarna och göra så gott vi kan. Och kanske hitta lösningar tillsammans.
Vad svarar en kidsen när “Lollo och Bernie” på utlandssemester är det alla snackar om på förskolan?
Pja, om jag det visste. För den frågan går het här hemma.
Jag har själv svarat att Lollo och Bernie snart ska flytta hem för de vill skippa flyget, hahaha.

Ett stor hjälp på vägen är ju att känna samhörighet med andra.
Jag vette tusan vad jag skulle göra utan alla vettiga människor omkring mig. Och jag önskar fler sådana bubblor. Där normen är det hållbara. För en känner sig enormt stark, och det är lättare att gå emot alla de där ohållbara normerna. Oavsett om en är kidd eller snart 37 årig tvåbarnsmorsa. Jag backar sakta ut ur ohållbara sammanhang, för jag mår bäst där normen är hållbar.
Apprå på just det skulle jag vilja tipsa om den här boken, som visar kraften av att vara många, och som ger enormt hopp.

Greta och jättarna” av Zoe Tucker och Zoe Persico.

Den här boken – inspirerad av Greta Thunberg – kan sätta grunden för känslan att en kan göra något.

Den fokuserar på miljö i första hand, vilket jag tycket är vettigt. Klimatet, höjda temperaturer och vad det gör med vår planet är så abstrakt. Men att snacka om att naturen kan de flesta relatera till.

Spana in!

Loading Likes...

Sommarens projekt på torpet

Vad har en januari, februari och mars till om inte till planer, skisser och dagdrömmar.
Förutom att jag (på riktigt) kan njuta av tanken en vindsrensning, ta tag i surdegar och styra upp lajfet, så gör jag just nu storslagna planer inför våren och sommaren på torpet.
Jag ballar ju ofta ur och gör hutlöst stora planer (kolla hur min lista såg ut förra året här, hehehe), men halva grejen med planerna är inte att de ska bli av. Utan att jag ska få drömma om dem. Allt annat är en bonus.
Vi kommer vara på torpet två veckor i vår och sedan tio veckor i sommar, så några grejer lär jag ju hinna med.

Så vad står på min drömlista inför våren och sommaren? Vad är det jag fyller skissblocken med?

Styra upp trädgårdslandet 
Sedan länge har planen varit att ha diagonala gångar i trädgårdslandet, efter inspiration hos Mandelmanns trädgårdar. I år ska det bli av! Vore himla flott med en rund bänk i mitten, där en kan sitta och smutta en kaffe. Tänker att vi ska ha riktiga gångar i år, och kanske hindra ogräset upp på något vis. Sand? Vad tror ni? Tips mottages tacksamt.
Och så ska jag styra upp vår humlegång. Drömmen är ju att den ska se ut som gången på bilden ovan, med lavendel på sidorna. Verkligheten? Varsågoda:

Oh. Inte riktigt där ännu, hahaha.

Bygga och måla staket
Projekt staket fortsätter. Förra året köpte vi staket från fantastiska Österby byggnadsvård i Visby. Staketet är en exakt kopia av det gamla, förmultnade staket som sitter vid ingången till torpet. Jag tror vi köpte 30 meter staket, pöh! I höstas hjälpte världens bästa skickar-Benny oss att gjuta plintar till staketet och jag började måla stolpar i slamfärg. Tyvärr hade ju tre plintar blivit nedmejade av någon som hade i diket att göra (?), men några av stolparna sitter uppe. I vår och sommar ska läkt och spjälorna upp. Och så ska vi måla vita toppar med staketet, precis som det är på orginalstaketet som skymtas på bilden här.

Hönshus 
Jag vill ju hemskt gärna ha sommarhöns i år, så förhoppningsvis kirrar jag någon form av hönshus till våren. Högst oklar plan än så länge, men ska helt klart uppdatera den inom kort.

Fixa grusgången
Förra (eller var det förrförra?) året gjorde vi om grunden till grusgången och satte upp linoljat plank mot perennrabatten, men vi behöver mer grus som synes. Dessutom har jag sett på gamla bilder på torpet att grusgången fortsätter runt huset. Jag skulle så innerligt gärna vilja återställa så det blir som förr.

DIY: avtorkningsbar, klimatsmart duk 
Drömmen är att ha en avtorningsbar duk till trädgårdsbord och middagsbord, men alla sådana där vaxdukar innehåller ju plast som inte är så najsa för klimatet. Jag läste någonstans att en kan göra egna, avtorkningsbara dukar med hjälp av linolja. Men duken måste hänga luftigt länge eftersom linolja kan självantändas. Projekt för sommaren (om det inte är snussnustorrt vill säga)? Någon som har testat och har en massa bra tips?

Förlänga perennrabatten
Förra året breddade jag perennrabatten och det var första gången som perennrabatten riktigt prunkade. Så vackert! jag fick så många bra tips på blommor av er läsare och fick en ny favorit, solhatt. Gah, så vacker! Lila och orange blev min favorit. I sommar skulle jag vilja förlänga perennrabatten till kortsidan av torpet. Skulle bli så vackert. Jätteverbena, solhatt och lavandel. Typ så. Här kan du se hur jag tänkt (skiss). 

fönster växthus bygga emmasundh

Bygga växthus
Halva jullovet har gått åt till att pussla med mått och göra skisser och ritningar. Vi vill nämligen bygga ett växthus av gamla fönster i år. Fönster finns, dörrar likaså. Platsen är utsedd, närmsta grannen tillfrågad.
Jag gjorde en grovskiss i början av december, sedan har John gjort den i datan, gjort snajsiga uträkningar och kontaktat en snickare för påseende. Förhoppningsvis får vi en offert och kan skicka in bygglovsanmälan innan pensionen (#otålig83), hahaha. Bygglovsansökningarna tar ganska lång tid på Gotland, med all rätt. Men en kan ju drömma …

Kitta fönster
Jag vill (och behöver) lära mig att renovera fönster. Min pappa har gått kurser i fönsterrenovering och har visat hur en gör för lääääänge sedan. Minns jag? Nej. Kan jag refresha med några youtube-klipp eller måste jag gå en egen kurs? Högst oklart. Jag ska i alla fall försöka kitta något fönster i sommar, det har ni mitt ord på.

Tapetsera sovrummet
Okej, nu börjar det bli lite mycket här, hahaha. Men övervåningens andra rum behöver ju tapet, och att tapetsera går ju snabbt (jag börjar bli riktigt haj på det!). Så länge en får göra det ostört vill säga. Det första rummet fick ju en blommig tapet förra sommaren, och nu är det dags för det andra. Och så måla lite lister också … ser jag nu.

Tapetsera går ju fort … så länge en får jobba ostört. Just precis efter den här bilden togs – i den sista, svettiga mönsterpassningen – kom båda barnen upp och ville “hjälpa till”, hahaha.

Bygga nätfönster och dörr
Ett av förra årets roligaste, snabbaste (och nödvändigaste) projekt var ändå detta. Att bygga en nätdörr för pardörren. Det gick snabbt, var kul och blev skitbra (en bara älskar ju sådana projekt).
I sommar ska jag ge mig på att bygga nätfönster och ytterligare en nätdörr, denna gång till köksingången. Den ska vara aningen mer avancerad eftersom jag vill att den ska gå att öppna och stänga lätt. Min pappa har gjort en himla smart variant hemma i Värmland, med tyngd så dörren går igen av sig själv. Kommer förmodligen kopiera en hel del av konstruktionen.

Och till sist. Avdelningen projekt som jag inte drömmer om, men som behövs göras.
Byta elskåp. Mys.
Men måste göras.

Loading Likes...

I höst tar vi tåget ner i Europa!

Jag har precis bokat tid för att fixa pass till mig och Bodil, för i höst tar vi tåget till kontinenten!


John har redan köpt interrail-kort, så när mitt pass är klart så köper jag också. Så orimligt peppad på detta.
Vi har inte fnulat så värst långt på rutt ännu, men en dag i Köpenhamn, ett par stopp i Frankrike, franska rivieran och Italien är på tapeten. Tips mottages tacksamt!

Wiiiii!!!!

Sist vi tog tåget ner i Europa var 2015, då Majken var 6 månader gammal. Då åkte vi rakt ner till Frankrike (med ett stopp i Tyskland). Den här gången är vi sugen på en regelrätt tågluff, med många stopp och – bästa – nattåg.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny